Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt befrielse för riksbanken under viss tid från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar med guld.

1922-05-06 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1922:37, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt befrielse för riksbanken under viss tid från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar med guld.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 37.

1

Nr 37»

Ankom till riksdagens kansli den 6 maj 1922 kl. l/i 11 f. m

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

fortsatt befrielse för riksbanken under viss tid från

skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar med guld.

I en till riksdagen avlåten, den 28 april 1922 dagtecknad proposition

nr 253, som hänvisats till bankoutskottets förberedande behandling,

har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva, att riksbanken ma för tiden från och med den 16 maj

till och med den 30 juni 1922 vara fritagen från skyldigheten att vid

anfordran inlösa av banken utgivna sedlar med guld efter deras lydelse,

med rätt dock för riksbanken att, om förhållandena därtill giva anledning,

före utgången av nämnda tid återupptaga inlösningen av bankens

sedlar.

Statsråden Sandler och Örne hava till åberopade statsrådsprotokollet

tillkännagivit, att de icke biträdde ifrågavarande hemställan.

Beträffande frågans tidigare behandling tillåter sig utskottet hänvisa

till den redogörelse, som lämnats i proposition nr 137 till den nu

församlade riksdagen samt till utskottets den 23 mars 1922 dagtecknade

utlåtande nr 23. Här må endast erinras, att riksdagen enligt

skrivelse den 31 mars 1922 medgivit, att riksbanken finge för tiden

från och med den 1 april till och med den 15 maj 1922 vara fritagen

från skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar

med° guld efter deras lydelse, med rätt dock för riksbanken att, om

förhållandena därtill gåve anledning, före utgången av nämnda tid återupptaga

inlösningen av bankens sedlar.

Kungörelse härom utfärdades berörda den 31 mars.

Bihang till riksdagens ''protokoll 1922. 8 samt. 27 höft. (Nr 37—38.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 37.

Riksbanks
fullmäk
tige.

Förevarande framställning om fortsatt befrielse från guldinlösningsskyldigheten

bär föranletts av en utav fullmäktige i riksbanken till

Kungl. Maj:t ingiven skrivelse den 22 april 1922, däri fullmäktige anfört

följ ande:

»I skrivelse till Eders Kungl. Maj:t den 24 sistlidne februari begärde fullmäktige

i Sveriges riksbank framläggande för riksdagen av proposition angående

riksbankens befrielse under tiden till och med den 15 maj 1922 från skyldigheten

att inlösa sina sedlar med guld och att till visst pris köpa guld i plants. Att fullmäktige

begärde fortsatt befrielse endast för denna korta tid, berodde därpå, att

fullmäktige ansågo den möjligheten icke vara utesluten, att sedelinlösningen skulle

inom nämnda tid kunna återupptagas eller, med andra ord, att en återgång till

guldmyntfot inom nämnda tid skulle kunna ske såväl i vårt land som i vissa andra

länder'' Då emellertid efter all sannolikhet så icke torde kunna bliva fallet före

den 15 instundande maj, anse sig fullmäktige nu böra hos Eders Kungl. Maj:t anhålla

om vidtagande av åtgärder för förlängning av tiden för befrielsen.

Vårt lands, ekonomiska ställning gent emot utlandet är fortfarande sådan,

att vi, om vi hade att taga hänsyn endast till våra egna förhållanden, när som

helst borde kunna återgå till guldmyntfot, d. v. s. återupptaga sedelinlösningen och

upphäva guldexportförbudet. Men vi äro, när det gäller att taga detta steg, i avgörande

grad beroende även av förhållandena i utlandet. Det gäller att se problemet

i hela dess sammanhang och att med hänsyn härtill träffa den rätta tidpunkten.

En förhastad återgång till guldmyntfot kunde medföra olycksdigra följder, i jämförelse

med vilka olägenheterna av någon tids dröjsmål äro av föga betydelse.

En återgång till guldmyntfot av Sverige ensamt, under det att samtliga

Övriga europeiska länder fortfarande läte guldmyntfoten vara suspenderad, skulle,

såsom fullmäktige tidigare framhållit, vara ett i hög grad riskabelt företag. Stockholm

skulle härigenom bliva den enda öppna guldmarknaden i Europa, Sveriges

riksbanks guldförråd skulle bliva det enda i Europa, som utan skydd stode öppet

för alla. Vårt land skulle härigenom kunna riskera sin i jämförelse med flertalet

andra länder relativt gynnsamma valutaställning samt möjligen bliva nödsakat .att

inom kort tid åter frångå guldmyntfoten.

Sveriges återgång på egen hand till guldmyntfot skulle varken i in- eller

utlandet mötas med förtroende inom kretsar, där man äger förutsättningar att bedöma

innebörden av ett sådant steg. Man skulle med rätta betvivla, att det skulle

bliva oss möjligt att ensamma i Europa upprätthålla guldmyntfoten. Och härigenom

kunde lätt vår nyupprättade guldmyntfot undermineras. A andra sidan skulle

man säkerligen i utlandet icke underlåta att begagna tiden att på vår bekostnad

tillgodose sina egna mot våra stridande intressen. Att den svenska kronan skulle

komma att göras till föremål för arbitrageaffärer i en hittills icke bevittnad utsträckning,

vore givet. Sveriges ekonomiska anseende i utlandet, som för närvarande

är gott, skulle ytterligare stärkas, om vi i betryggande sällskap med andra länder

överginge till guldmyntfot, men försvagas, om vi inläte oss på äventyret att ensamma

på egen hand övergå till en guldmyntfot, rörande vars fortbestånd man

hade grundade skäl att hysa tvivel.

Den stabilisering av den svenska kronans värde i förhållande till dollar, som

skulle vara det närmast liggande ändamålet med vår återgång till guldmyntfot, är

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 37.

3

praktiskt taget redan nådd. Och utsikter saknas icke till att donna stabilisering

skall kunna upprätthållas. Någon stabilisering i förhållande till andra valutor än

dollar skulle icke följa, om Sverige ensamt överginge till guldmyntfot. En sådan

övergång skulle sålunda knappast medföra några fördelar, som vi icke redan nu

hava, men väl utsätta oss för stora och oberäkneliga risker, och i varje fall skulle

fördelarna icke på långt när uppväga riskerna.

Den djupgående ekonomiska kris, i vilken vårt land, liksom flertalet andra

länder, för närvarande befinner sig, innebär en bjudande maning till att framgå

med stor varsamhet. Sveriges återgång ensamt till guldmyntfot skulle innebära

tillkomsten av ett nytt osäkerhetsmoment till de många redan för handen varande.

Vid övervägande av förutsättningarna för vårt lands återgång till guldmyntfot

hava fullmäktige givetvis även undersökt möjligheten av ett samgående med de

europeiska länder, som jämte Sverige hava de bästa utsikterna att inom kort kunna

återgå, till guldmyntfot. Denna undersökning har givit vid handen, att man i England

ställer sig avvaktande och att man i Holland och Schweiz icke synes vara

benägen för en återgång till guldmyntfot utan Englands deltagande. Bäst vore

naturligtvis, om nämnda fyra länder kunde handla samtidigt. Men när England

återgår till guldmyntfot, borde enligt fullmäktiges mening också Sverige kunna taga

detta steg, oberoende av hur Holland och Schweiz handla.

När detta kan komma att ske, kan för närvarande icke bedömas. Då emellertid

föga utsikt synes vara för handen, att det kan ske före den 15 instundande

maj, bör riksbanken befrias från skyldigheten att inlösa sina sedlar med guld under

tiden efter nämnda dag och intill dess att återgång till guldmyntfot sker. Tiden

för befrielsen torde lämpligen kunna begränsas till utgången av instundande juli

månad.»

Beträffande innehållet i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Frågan om återupptagande av sedlarnas inlösen med guld var,

såsom av den i propositionen lämnade redogörelsen framgår, senast

föremål för riksdagens behandling under sistlidna mars månad och medgavs

riksbanken fortsatt befrielse från sedelinlösningsplikten för tiden

till och med den 15 innevarande maj. Det framhölls vid berörda tillfälle,

att alla vore ense därom, att enda vägen för uppnående av en

stabilisering av prisnivån vore återgång till en effektiv guldmyntfot

samt att detta borde ske på den lagstadgade guldparitetens grund.

Såväl tull- och traktatkommittén som fullmäktige i riksbanken och fullmäktige

i riksgäldskontor hade uttalat sig för lämpligheten av en

dylik åtgärd, eu uppfattning som också delades av Kung]. Maj:t och

riksdagen.

1 avseende, härå har någon förändring icke heller inträffat, i det

att även nu samtliga, såväl fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontor

som Kungl. Maj:t, alltjämt äro av samma mening.

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 37.

Beträffande åter tidpunkten, då en dylik återgång borde äga rum,

hava olika åsikter gjort sig gällande. Det har sålunda från några håll

förmenats, att man nu icke längre borde uppskjuta att vidtaga den

ifrågavarande åtgärden. Å andra sidan framhålles allt fortfarande liksom

vid frågans senaste behandling, att man i berörda avseende icke

borde handla annat än i samförstånd med andra länder, vilkas valutaställning

vore närmast jämförlig med vår. Av propositionen framgår,

att såväl fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret som departementschefen

äro av den mening, att Sverige icke ensamt bör återgå

till guldmyntfot. Utskottet vill för sin del ansluta sig till denna uppfattning.

Under sådana förhållanden får utskottet, som i likhet med

departementschefen förutsätter, såväl att ifrågavarande spörsmål ägnas

all vederbörlig uppmärksamhet som ock att åtgärder ej må vidtagas,

vilka kunna försvåra vårt lands återgång till guldmyntfot inom den

närmaste tiden, tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

proposition nr 253.

Stockholm den 6 maj 1922.

På bankoutskottets vägnar:

EMIL KRISTENSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Gustafsson, Öhngren, Walles, Strömberg, Vindakt, Berge,

Bodin och Ström samt

av andra kammaren: herrar Kristensson, Gustafsson i Örebro, Borggren, Bäcklund,

Sommelius, Kloo, Wikström* och Strindlund.

* Ej närvarit vid justeringen.

Reservation:

av herr Wikström, som yrkat avslag å Kungl. Maj:ts proposition.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1922:148 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt befrielse för riksbanken under viss tid från skyldigheten att inlösa av bank s. 6 i texten