Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående pensions förbättring'' för vissa f. d. beställningshavare vid armén och marinen.

1922-05-11 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1922:43, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående pensions förbättring'' för vissa f. d. beställningshavare vid armén och marinen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 43.

1

Nr 43.

Ankom till riksdagens kansli den 11 maj 1922 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

pensions förbättring'' för vissa f. d. beställningshavare vid

armén och marinen.

I en till riksdagen den 10 mars 1922 avlåten proposition nr 170,

som hänvisats till bankoutskottets förberedande behandling, har Kungl.

Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva, dels att f. d. beställningshavare vid armén eller marinen,

vilken är i åtnjutande av pension och fyllnadspension genom arméns eller

flottans pensionskassa och som — på grund av att han erhållit fullmakt,

konstitutorial eller förordnande efter den 6 maj 1910 och den s. k.

respittiden till följd därav för honom bortfallit — gått miste om eller

lidit minskning i den viss personal vid armén och marinen tillkommande

pensionsförbättring samt därigenom kommit i åtnjutande av mindre

sammanlagd pensionsförmån än den, som skulle hava tillkommit honom,

om han kvarstått i den beställning, han nyssnämnda dag innehade, må,

utöver honom redan tilldelade pensionsförmåner, i pensionsförbättring

från och med den 1 januari 1922 åtnjuta hälften av skillnaden mellan

den sammanlagda pensionsförmån, han hittills ägt uppbära, och vad i

sådant avseende skulle hava tillkommit honom, därest han till gällande

respittids utgång kvarstått och pensionerats i sin förenämnda, tidigare

innehavda beställning; med iakttagande att nu ifrågavarande peDsionsförbättring

utbetalas och frånträdes i samma ordning, som gäller i

fråga om fyllnadspension,

dels ock att vad till bestridande av denna pensionsförbättring

erfordras må utgå av de till pensionsförbättring för viss personal vid

armén respektive marinen anvisade förslagsanslag.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 8 samt. 31 höft. (Nr 43—44.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 43.

Beträffande de förhållanden med avseende på pensionsförbättring

för personal vid armén och marinen, vilka föranlett det nu framställda

förslaget, har i statsrådsprotokollet erinrats, hurusom enligt pensioneringsgrunderna

för armén av den 22 juni 1877 med däri sedermera vidtagna

ändringar erfordras för erhållande av pension (kassapension jämte fyllnadspension),

att vederbörande räknar 30 tjänstår (vissa underofficerare 25

tjänstår) samt därjämte uppnått viss levnadsålder, som för överstelöjtnanter

och majorer m. fl. är bestämd till 55 år samt för officerare

av lägre grad ävensom för underofficerare m. fl. till 50 år. Enligt motsvarande

bestämmelser för marinen av den 3 oktober 1876 med däri

vidtagna ändringar utgår fyllnadspension till den, som är berättigad

till kassapension (varför bland annat erfordras 30 tjänstår) och vid

avskedstagandet uppnått viss levnadsålder, vilken beträffande beställningshavare,

varom i detta sammanhang är fråga, är bestämd för officerare

i lägre grad än kommendörs ävensom för underofficerare till 55 år.

Emellertid förelåg icke ursprungligen skyldighet för personalen

varken vid armén eller marinen att avgå ur tjänst vid den levnadsålder,

då sålunda rätt till åtnjutande av pension inträdde, utan personalen ägde

att under viss tid därefter, den s. k. respittiden, kvarstå i tjänst.

I sammanhang med tillsättande av den militära pensionskommittén

förordnades emellertid den 6 maj 1910, att, till underlättande av förändrade

pensioneringsbestämmelsers genomförande, skulle i fullmakter,

konstitutorial och förordnanden, som därefter utfärdades å beställning

vid armén eller marinen och varå rätt till pension från arméns eller

flottans pensionskassor kunde grundas, inryckas föreskrift därom, att

vederbörande skulle vara skyldig underkasta sig förändrade bestämmelser

i fråga om rätt till pension. Sedermera har genom kungörelse den 17

september 1914 (Svensk författningssamling nr 266) i enlighet med

riksdagens beslut pensioneriugsgrunderna för armén erhållit ändrad

lydelse av innebörd, att den, som uppnått den för rätt till fyllnadspension

i den tjänst han innehar stadgade levnadsålder och i övrigt

uppfyllt föreskrivna villkor, skall vara skyldig att från tjänsten avgå;

och genom kungörelse samma dag (Svensk författningssamling nr 316)

infördes en ny punkt av motsvarande innehåll i pensioneringsgrunderna

för marinen.

Till följd härav bortföll rätten att tillgodonjuta respittiden för bestäliningshavare,

som efter den 6 maj 1910 utnämnts eller till högre

beställning eller löneklass förflyttats. Däremot kvartod denna rätt för''

beställningshavare, vilkens fullmakt å innehavande tjänst utfärdats tidigare

och således icke innehöll förbehåll om skyldighet att underkasta

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 43.

3

sig förändringar i fråga om pensionsrätten. Alltså har exempelvis den,

som efter den 6 maj 1910 befordrats från major till överstelöjtnant, för

vilka beställningar gälla samma pensionsålder av 55 år, nödgats från

tjänsten avgå 3 år tidigare än om lian icke befordrats. Delsamma gäller

den, som efter nämnda dag förflyttats inom kaptensgraden eller från

lägre till högre underofficersgrad (-löneklass) vid armén, medan den, som

efter sagda dag befordrats från lägre till högre underofficersgrad vid

marinen, måst avgå 6 månader tidigare än om befordran icke erhållits.

Enligt beslut av 1919 års riksdag beviljades pensionsförbättring

åt avgående personal vid försvarsväsendet, som kommit i åtnjutande av

den från och med år 1918 utgående tillfälliga löneförbättringen, varvid

den, som pensionerats under år 1918, i pensionsförbättring erhöll hälften

av det belopp, som bestämdes att i sådant avseende tillkomma motsvarande

beställningshavare vid avgång ur tjänst efter 1919 års ingång.

Grunderna för denna pensionsförbättring finnas angivna i särskilda kungörelser

den 20 och den 29 augusti 1919 (Svensk författningssamling

nr 538 och 569).

Den av Kungl. Maj:t den 29 juni 1921 tillsatta kommittén för

utredande av vissa till pensionsväsendet hörande frågor (1921 års pensionskommitté),

vilken erhållit uppdrag, bland annat, att taga i övervägande,

huruvida på grund av den vid 1921 års riksdag beslutade

löneregleringen för beställningshavare vid armén och marinen några

jämkningar i 1919 års bestämmelser om rätt för sådan beställningshavare

att efter avgång ur tjänst åtnjuta pensionsförbättring vore av

omständigheterna påkallade, har nu i skrivelse den 24 januari 1922

anmält, att kommittén funnit sig böra fästa Kungl. Maj:ts uppmärksamhet

å vissa förhållanden, som uppkommit i samband med den år 1919

genomförda pensionsförbättringen för personal vid försvarsväsendet; och

har kommittén i sådant avseende anfört, bland annat, följande.

Bestämmelserna om pensionsförbättring åt arméns och marinens

personal i förening med respittidens bortfallande för de efter den 6 maj

1910 befordrade hade kommit att så till vida verka ogynnsamt, att den

sålunda befordrade, som, där icke befordran mellankommit, kunnat kvarstå

efter 1918 års ingång, men till följd av befordringen nödgats avgå

tidigare, blivit alldeles utan pensionsförbättring och därför i vissa fall,

ehuru den egentliga pensionen blivit högre, likväl fått mindre sammanlagd

pensionsförmån än om han kvarstått obefordrad och blivit delaktig

av pensionsförbättringen; och den, som på grund av vunnen befordran

nödgats avgå under år 1918 men utan befordran kunnat kvarstå över

årsskiftet 1918—1919, hade gått miste om den högre pensionsförbätt
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 43.

ringen och hade därför till följd av befordringen fått mindre sammanlagd

pensionsförmån än eljest skulle hava tillkommit honom.

Dessa förhållanden, vilka föranlett klagomål från deras sida, som

därigenom fått mindre förmån än som skulle hava tillkommit dem, om

befordran icke mellankommit, hade även varit föremål för omnämnande

under en debatt i andra kammaren vid 1921 års riksdag i samband med

behandling av ett förslag rörande reglering av pensioner till vissa f. d.

beställningshavare vid armén och marinen (jfr bankoutskottets utlåtande

nr 11 A, punkt 12, samt andra kammarens protokoll för den 9 mars

1921, nr 20, sid. 26).

Vid övervägandet av frågan, huruvida och i vad mån rättelse av

nu berörda oegentligheter skulle kunna åvägabringas, hade kommittén,

särskilt med hänsyn därtill att, såsom under överläggningen i ämnet inom

andra kammaren framhållits, ifrågavarande pensionärers ogynnsamma

läge i pensionshänseende uppkommit till följd därav, att de på grund

av nit och duglighet i tjänsten befordrats och därigenom drabbats av

respittidens indragning med därav föranledd tidigare avgång för sin del

icke kunnat finna annat än att starka billighetsskäl förelåge för beredande

av någon pensionsförbättring i dessa fall.

Vad beträffade pensionsförbättringens belopp, syntes det kommittén

icke kunna ifrågakomma att bereda sådan förbättring, att därigenom

sammanlagda pensionsförmånen skulle komma att motsvara vad vederbörande

i sådant avseende skulle hava erhållit, om han till respittidens

utgång kvarstått i den beställning, i vilken han pensionerats. Däremot

skulle det givetvis kunna ifrågasättas att bestämma pensionsförbättringen

till sådant belopp, att sammanlagda pensionsförmånen komme att utgöra

vad som skulle hava tillkommit vederbörande, därest han till respittidens

utgång kvarstått i den beställning, han innehade närmast före sista befordringen.

Kostnaden härför skulle emellertid för år räknat uppgå till

över 60,000 kronor, vartill under nuvarande förhållanden skulle komma

därå belöpande dyrtidstillägg. Med hänsyn till dessa avsevärda kostnader

och då till förmån för beredande över huvud taget av någon förbättring

åt ifrågavarande pensionärer endast billighetsskäl kunde åberopas,

ville det synas kommittén, som om nu ifrågavarande pensionsförbättring

skäligen kunde i viss mån -reduceras och bestämmas till

hälften av det belopp, som i förenämnda förteckningar för en var

pensionär upptagits såsom minskad pensionsförmån.

Av samma skäl funne sig kommittén böra förorda, att åt ifrågavarande

pensionsförbättring icke i vidare mån gåves retroaktiv giltighet

än att vederbörande finge, oavsett tidpunkten lör hans avgång ur tjänst,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 43. 5

om han åtnjutit respittid, bekomma föreslagen förbättring från och med

ingången av år 1922.

Såsom förut antytts, förutsatte kommittén, att även å nu ifrågavarande

pensionsförbättring skulle under nuvarande förhållanden få åtnjutas dyrtidstillägg

enligt vanliga grunder.

Två av kommitténs ledamöter (herrar Thörnell och friherre von

Otter) hava i ärendet anmält avvikande mening och föreslagit, att pensionsförbättringen

skulle utgå med hela skillnaden mellan den nuvarande

pensionsförmånen och vad i sådant avseende skulle hava tillkommit

vederbörande beställningshavare, därest han kvarstått till utgången av

den för honom förut gällande respittiden och pensionerats i sin förra

beställning.

Över kommitténs framställning hava yttranden avgivits av direktionerna

över arméns och flottans pensionskassor, arméförvaltningens civila

departement, marin förvaltning en samt statskontoret. Samtliga dessa myndigheter

hava förordat den av ovannämnda ledamöter inom kommittén

avgivna reservationen. Vid ärendets behandling inom statskontoret har

emellertid generaldirektören och chefen för nämnda ämbetsverk, vilken

jämväl är ordförande i pensionskommittén, anmält skiljaktig mening

och förordat kommitténs förslag.

Departementschefen har för egen del beträffande storleken av den

ifrågasatta pensionsförbättringen anfört, bland annat, att, ehuru det givetvis

rent principiellt sett funnes mycket, som talade för ett accepterande

av reservanternas förslag, han likväl, av statsfinansiella hänsyn och då,

såsom ock av kommittén framhållits, allenast billighetsskäl kunde åberopas

för beviljande över huvud taget av någon förbättring åt ifrågavarande

pensionärer, funnit sig böra stanna vid att förorda kommittémajoritetens

förslag.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Åven utskottet finner det vara med billighet överensstämmande,

att pensionsförbättring beredes sådana förutvarande beställningshavare

vid armén och marinen, vilka på grund av befordran efter den 6 maj

1910 gått miste om rätten till s. k. respittid och därigenom erhållit

lägre sammanlagda pensionsbelopp än om de kvarstått i sina förutvarande

beställningar och på grund därav med utnyttjande av rätten till respittid

kunnat komma i en förmånligare ställning uti pensionsavseende.

1 i: Beträffande pensionsförbättringens storlek har utskottet på de av de
partementschefen

anförda skäl funnit sig böra biträda Kungl. Maj:ts förslag.

Utskotttt.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 43.

Utskottet, som i övrigt icke haft något att erinra mot Kungl.

Maj:ts förslag, hemställer sålunda,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må

av riksdagen bifallas.

Stockholm den 11 maj 1922.

På bankoutskottets vägnar:

EMIL KRISTENSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Bindley, Oting ren, Walles, Strömberg, Vindahl, Malmberg,

Andersson i Hägelåkra och Bodin samt

av andra kammaren: herrar Kristensson, Gustafsson i Örebro, Borggren, Janson i

Knngsör, Bäcklund, Lovin och Strindlund.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1922:160 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående pensionsförbättring för vissa beställningshavare vid armén och marinen. s. 14 i texten