Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående pensions förbättring'' för vissa f. d. beställningshavare vid armén och marinen.
1922-05-11 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1922:43, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående pensions förbättring'' för vissa f. d. beställningshavare vid armén och marinen.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 43.
1
Nr 43.
Ankom till riksdagens kansli den 11 maj 1922 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
pensions förbättring'' för vissa f. d. beställningshavare vid
armén och marinen.
I en till riksdagen den 10 mars 1922 avlåten proposition nr 170,
som hänvisats till bankoutskottets förberedande behandling, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, dels att f. d. beställningshavare vid armén eller marinen,
vilken är i åtnjutande av pension och fyllnadspension genom arméns eller
flottans pensionskassa och som — på grund av att han erhållit fullmakt,
konstitutorial eller förordnande efter den 6 maj 1910 och den s. k.
respittiden till följd därav för honom bortfallit — gått miste om eller
lidit minskning i den viss personal vid armén och marinen tillkommande
pensionsförbättring samt därigenom kommit i åtnjutande av mindre
sammanlagd pensionsförmån än den, som skulle hava tillkommit honom,
om han kvarstått i den beställning, han nyssnämnda dag innehade, må,
utöver honom redan tilldelade pensionsförmåner, i pensionsförbättring
från och med den 1 januari 1922 åtnjuta hälften av skillnaden mellan
den sammanlagda pensionsförmån, han hittills ägt uppbära, och vad i
sådant avseende skulle hava tillkommit honom, därest han till gällande
respittids utgång kvarstått och pensionerats i sin förenämnda, tidigare
innehavda beställning; med iakttagande att nu ifrågavarande peDsionsförbättring
utbetalas och frånträdes i samma ordning, som gäller i
fråga om fyllnadspension,
dels ock att vad till bestridande av denna pensionsförbättring
erfordras må utgå av de till pensionsförbättring för viss personal vid
armén respektive marinen anvisade förslagsanslag.
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 8 samt. 31 höft. (Nr 43—44.) 1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 43.
Beträffande de förhållanden med avseende på pensionsförbättring
för personal vid armén och marinen, vilka föranlett det nu framställda
förslaget, har i statsrådsprotokollet erinrats, hurusom enligt pensioneringsgrunderna
för armén av den 22 juni 1877 med däri sedermera vidtagna
ändringar erfordras för erhållande av pension (kassapension jämte fyllnadspension),
att vederbörande räknar 30 tjänstår (vissa underofficerare 25
tjänstår) samt därjämte uppnått viss levnadsålder, som för överstelöjtnanter
och majorer m. fl. är bestämd till 55 år samt för officerare
av lägre grad ävensom för underofficerare m. fl. till 50 år. Enligt motsvarande
bestämmelser för marinen av den 3 oktober 1876 med däri
vidtagna ändringar utgår fyllnadspension till den, som är berättigad
till kassapension (varför bland annat erfordras 30 tjänstår) och vid
avskedstagandet uppnått viss levnadsålder, vilken beträffande beställningshavare,
varom i detta sammanhang är fråga, är bestämd för officerare
i lägre grad än kommendörs ävensom för underofficerare till 55 år.
Emellertid förelåg icke ursprungligen skyldighet för personalen
varken vid armén eller marinen att avgå ur tjänst vid den levnadsålder,
då sålunda rätt till åtnjutande av pension inträdde, utan personalen ägde
att under viss tid därefter, den s. k. respittiden, kvarstå i tjänst.
I sammanhang med tillsättande av den militära pensionskommittén
förordnades emellertid den 6 maj 1910, att, till underlättande av förändrade
pensioneringsbestämmelsers genomförande, skulle i fullmakter,
konstitutorial och förordnanden, som därefter utfärdades å beställning
vid armén eller marinen och varå rätt till pension från arméns eller
flottans pensionskassor kunde grundas, inryckas föreskrift därom, att
vederbörande skulle vara skyldig underkasta sig förändrade bestämmelser
i fråga om rätt till pension. Sedermera har genom kungörelse den 17
september 1914 (Svensk författningssamling nr 266) i enlighet med
riksdagens beslut pensioneriugsgrunderna för armén erhållit ändrad
lydelse av innebörd, att den, som uppnått den för rätt till fyllnadspension
i den tjänst han innehar stadgade levnadsålder och i övrigt
uppfyllt föreskrivna villkor, skall vara skyldig att från tjänsten avgå;
och genom kungörelse samma dag (Svensk författningssamling nr 316)
infördes en ny punkt av motsvarande innehåll i pensioneringsgrunderna
för marinen.
Till följd härav bortföll rätten att tillgodonjuta respittiden för bestäliningshavare,
som efter den 6 maj 1910 utnämnts eller till högre
beställning eller löneklass förflyttats. Däremot kvartod denna rätt för''
beställningshavare, vilkens fullmakt å innehavande tjänst utfärdats tidigare
och således icke innehöll förbehåll om skyldighet att underkasta
Bankoutskottets utlåtande Nr 43.
3
sig förändringar i fråga om pensionsrätten. Alltså har exempelvis den,
som efter den 6 maj 1910 befordrats från major till överstelöjtnant, för
vilka beställningar gälla samma pensionsålder av 55 år, nödgats från
tjänsten avgå 3 år tidigare än om lian icke befordrats. Delsamma gäller
den, som efter nämnda dag förflyttats inom kaptensgraden eller från
lägre till högre underofficersgrad (-löneklass) vid armén, medan den, som
efter sagda dag befordrats från lägre till högre underofficersgrad vid
marinen, måst avgå 6 månader tidigare än om befordran icke erhållits.
Enligt beslut av 1919 års riksdag beviljades pensionsförbättring
åt avgående personal vid försvarsväsendet, som kommit i åtnjutande av
den från och med år 1918 utgående tillfälliga löneförbättringen, varvid
den, som pensionerats under år 1918, i pensionsförbättring erhöll hälften
av det belopp, som bestämdes att i sådant avseende tillkomma motsvarande
beställningshavare vid avgång ur tjänst efter 1919 års ingång.
Grunderna för denna pensionsförbättring finnas angivna i särskilda kungörelser
den 20 och den 29 augusti 1919 (Svensk författningssamling
nr 538 och 569).
Den av Kungl. Maj:t den 29 juni 1921 tillsatta kommittén för
utredande av vissa till pensionsväsendet hörande frågor (1921 års pensionskommitté),
vilken erhållit uppdrag, bland annat, att taga i övervägande,
huruvida på grund av den vid 1921 års riksdag beslutade
löneregleringen för beställningshavare vid armén och marinen några
jämkningar i 1919 års bestämmelser om rätt för sådan beställningshavare
att efter avgång ur tjänst åtnjuta pensionsförbättring vore av
omständigheterna påkallade, har nu i skrivelse den 24 januari 1922
anmält, att kommittén funnit sig böra fästa Kungl. Maj:ts uppmärksamhet
å vissa förhållanden, som uppkommit i samband med den år 1919
genomförda pensionsförbättringen för personal vid försvarsväsendet; och
har kommittén i sådant avseende anfört, bland annat, följande.
Bestämmelserna om pensionsförbättring åt arméns och marinens
personal i förening med respittidens bortfallande för de efter den 6 maj
1910 befordrade hade kommit att så till vida verka ogynnsamt, att den
sålunda befordrade, som, där icke befordran mellankommit, kunnat kvarstå
efter 1918 års ingång, men till följd av befordringen nödgats avgå
tidigare, blivit alldeles utan pensionsförbättring och därför i vissa fall,
ehuru den egentliga pensionen blivit högre, likväl fått mindre sammanlagd
pensionsförmån än om han kvarstått obefordrad och blivit delaktig
av pensionsförbättringen; och den, som på grund av vunnen befordran
nödgats avgå under år 1918 men utan befordran kunnat kvarstå över
årsskiftet 1918—1919, hade gått miste om den högre pensionsförbätt
-
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 43.
ringen och hade därför till följd av befordringen fått mindre sammanlagd
pensionsförmån än eljest skulle hava tillkommit honom.
Dessa förhållanden, vilka föranlett klagomål från deras sida, som
därigenom fått mindre förmån än som skulle hava tillkommit dem, om
befordran icke mellankommit, hade även varit föremål för omnämnande
under en debatt i andra kammaren vid 1921 års riksdag i samband med
behandling av ett förslag rörande reglering av pensioner till vissa f. d.
beställningshavare vid armén och marinen (jfr bankoutskottets utlåtande
nr 11 A, punkt 12, samt andra kammarens protokoll för den 9 mars
1921, nr 20, sid. 26).
Vid övervägandet av frågan, huruvida och i vad mån rättelse av
nu berörda oegentligheter skulle kunna åvägabringas, hade kommittén,
särskilt med hänsyn därtill att, såsom under överläggningen i ämnet inom
andra kammaren framhållits, ifrågavarande pensionärers ogynnsamma
läge i pensionshänseende uppkommit till följd därav, att de på grund
av nit och duglighet i tjänsten befordrats och därigenom drabbats av
respittidens indragning med därav föranledd tidigare avgång för sin del
icke kunnat finna annat än att starka billighetsskäl förelåge för beredande
av någon pensionsförbättring i dessa fall.
Vad beträffade pensionsförbättringens belopp, syntes det kommittén
icke kunna ifrågakomma att bereda sådan förbättring, att därigenom
sammanlagda pensionsförmånen skulle komma att motsvara vad vederbörande
i sådant avseende skulle hava erhållit, om han till respittidens
utgång kvarstått i den beställning, i vilken han pensionerats. Däremot
skulle det givetvis kunna ifrågasättas att bestämma pensionsförbättringen
till sådant belopp, att sammanlagda pensionsförmånen komme att utgöra
vad som skulle hava tillkommit vederbörande, därest han till respittidens
utgång kvarstått i den beställning, han innehade närmast före sista befordringen.
Kostnaden härför skulle emellertid för år räknat uppgå till
över 60,000 kronor, vartill under nuvarande förhållanden skulle komma
därå belöpande dyrtidstillägg. Med hänsyn till dessa avsevärda kostnader
och då till förmån för beredande över huvud taget av någon förbättring
åt ifrågavarande pensionärer endast billighetsskäl kunde åberopas,
ville det synas kommittén, som om nu ifrågavarande pensionsförbättring
skäligen kunde i viss mån -reduceras och bestämmas till
hälften av det belopp, som i förenämnda förteckningar för en var
pensionär upptagits såsom minskad pensionsförmån.
Av samma skäl funne sig kommittén böra förorda, att åt ifrågavarande
pensionsförbättring icke i vidare mån gåves retroaktiv giltighet
än att vederbörande finge, oavsett tidpunkten lör hans avgång ur tjänst,
Bankoutskottets utlåtande Nr 43. 5
om han åtnjutit respittid, bekomma föreslagen förbättring från och med
ingången av år 1922.
Såsom förut antytts, förutsatte kommittén, att även å nu ifrågavarande
pensionsförbättring skulle under nuvarande förhållanden få åtnjutas dyrtidstillägg
enligt vanliga grunder.
Två av kommitténs ledamöter (herrar Thörnell och friherre von
Otter) hava i ärendet anmält avvikande mening och föreslagit, att pensionsförbättringen
skulle utgå med hela skillnaden mellan den nuvarande
pensionsförmånen och vad i sådant avseende skulle hava tillkommit
vederbörande beställningshavare, därest han kvarstått till utgången av
den för honom förut gällande respittiden och pensionerats i sin förra
beställning.
Över kommitténs framställning hava yttranden avgivits av direktionerna
över arméns och flottans pensionskassor, arméförvaltningens civila
departement, marin förvaltning en samt statskontoret. Samtliga dessa myndigheter
hava förordat den av ovannämnda ledamöter inom kommittén
avgivna reservationen. Vid ärendets behandling inom statskontoret har
emellertid generaldirektören och chefen för nämnda ämbetsverk, vilken
jämväl är ordförande i pensionskommittén, anmält skiljaktig mening
och förordat kommitténs förslag.
Departementschefen har för egen del beträffande storleken av den
ifrågasatta pensionsförbättringen anfört, bland annat, att, ehuru det givetvis
rent principiellt sett funnes mycket, som talade för ett accepterande
av reservanternas förslag, han likväl, av statsfinansiella hänsyn och då,
såsom ock av kommittén framhållits, allenast billighetsskäl kunde åberopas
för beviljande över huvud taget av någon förbättring åt ifrågavarande
pensionärer, funnit sig böra stanna vid att förorda kommittémajoritetens
förslag.
Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.
Åven utskottet finner det vara med billighet överensstämmande,
att pensionsförbättring beredes sådana förutvarande beställningshavare
vid armén och marinen, vilka på grund av befordran efter den 6 maj
1910 gått miste om rätten till s. k. respittid och därigenom erhållit
lägre sammanlagda pensionsbelopp än om de kvarstått i sina förutvarande
beställningar och på grund därav med utnyttjande av rätten till respittid
kunnat komma i en förmånligare ställning uti pensionsavseende.
1 i: Beträffande pensionsförbättringens storlek har utskottet på de av de
partementschefen
anförda skäl funnit sig böra biträda Kungl. Maj:ts förslag.
Utskotttt.
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 43.
Utskottet, som i övrigt icke haft något att erinra mot Kungl.
Maj:ts förslag, hemställer sålunda,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må
av riksdagen bifallas.
Stockholm den 11 maj 1922.
På bankoutskottets vägnar:
EMIL KRISTENSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av första kammaren: herrar Bindley, Oting ren, Walles, Strömberg, Vindahl, Malmberg,
Andersson i Hägelåkra och Bodin samt
av andra kammaren: herrar Kristensson, Gustafsson i Örebro, Borggren, Janson i
Knngsör, Bäcklund, Lovin och Strindlund.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1922:160 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående pensionsförbättring för vissa beställningshavare vid armén och marinen. s. 14 i texten