Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av fullmäktiges i riksgäldskontor et framställning om extra gottgörelse åt tillförordnade förste revisorn T. Borell.

1922-05-19 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1922:47, Utlåtande, i anledning av fullmäktiges i riksgäldskontor et framställning om extra gottgörelse åt tillförordnade förste revisorn T. Borell.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 47.

Nr 47.

Ankom till riksdagens kansli den 19 maj 1922 kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning av fullmäktiges i riksgäldskontor et

framställning om extra gottgörelse åt tillförordnade förste

revisorn T. Borell.

I en till bankoutskottet avlåten, den 20 april 1922 dagtecknad skrivelse

hava fullmäktige i riksgäldskontoret anfört följande:

»Då fullmäktige under hösten 1918 beslöto att emittera ett i 2 miljoner

obligationer fördelat premieobligationslån å 100 miljoner kronor, var det givetvis

av största vikt att få försäljningen av lånet anordnad på lämpligaste sätt.

På grund av bristande erfarenhet inom riksgäldskontoret med utgivande av

sådana lån hade lullmäktige till en början för avsikt att för ändamålet anlita

eu känd expert på området. Den ersättning, 15,000 kronor för varje år under

lånets löpetid, som denne begärde för sitt biträde, funno emellertid fullmäktige

för hög, och anmodade fullmäktige i stället bankofullmäktigen R. Norberg att

med biträde av en tjänsteman i riksbanken omhänderhava försäljningen, vilken

skulle äga rum medelst å postanstalter, bankkontor o. s. v. utlagda teckningslistor.

Berörda försäljningsuppdrag omfattade tiden 14 oktober—21 december

1918, då försäljningen tills vidare avbröts, sedan obligationer å sammanlagt

nominellt omkring 45 miljoner kronor blivit försålda. Såsom ersättning för uppdraget

uppbar bankofullmäktige Norberg 4,000 kronor och hans berörda biträde

2,500 kronor.

Då försäljningen av lånet sedermera återupptogs, ansågo sig fullmäktige

kunna ombesörja denna med riksgäldskontorets egen personal; och inrättades

lör ändamålet inom kontoret en premielånsexpedition, som under andre deputeradens

närmaste överinseende förestods av dåvarande tjänstemannen i andra

graden T. Borell. Denne uppbar därvid under tiden 22 december 1918—31 december

1919 arvode, motsvarande förste revisorns i riksgäldskontoret avlöning,

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 8 samt. 34 höft. (Nr 47.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Banko utskottets utlåtande Nr 47.

samt för tiden 1 januari—16 mars 1920, vilken senare dag hans förordnande

såsom föreståndare för premielånsexpeditionen upphörde, arvode, motsvarande

tjänstemans i tredje graden avlöning. När lånet i september 1919 var i det

närmaste slutsålt och första dragningen därå ägt rum, tillerkändes Borell därjämte

en gratifikation av 4,000 kronor. Till grund för detta fullmäktiges beslut

lågo i huvudsak de skäl, fullmäktige här nedan komma att åberopa för sin nu

förevarande framställning. Under tiden 9 augusti 1920—25 april 1921 innehade

Borell ånyo förordnande såsom föreståndare för ifrågavarande expedition. Under

eu del av denna tid hade Borell även att utföra vissa förberedande åtgärder för

ett planerat nytt premielån. Hans avlöningsförmåner motsvarade förste revisorns

avlöning, varjämte han för sitt arbete med vardera av dragningarna å 1918 års

lån under september 1920 och 1921 tillerkändes en gratifikation av 1,000 kronor.

Såsom fullmäktige meddelat i sin berättelse till nu pågående riksdag, beslöto

fullmäktige under juli 1921 att påföljande augusti månad emittera ett nytt premieobligationslån

å 100,000,000 kronor. I likhet med 1918 års premielån emitterades

jämväl nu ifrågavarande lån direkt av riksgäldskontor, som i och för försäljningen

anlitade biträde av postverket, riksbanken, privatbanker, mäklare och

ett stort antal enskilda firmor och personer, vilka mot provision försålde obligationer

till allmänheten.

Försäljningens organiserande och ledande, som för riksgäldskontor medförde

ett mycket betydande arbete, nödvändiggjorde även nu att inom riksgäldskontor

för ändamålet inrätta en särskild expedition. Efter förordnande av tullmäktige

har Borell tjänstgjort såsom denna expeditions föreståndare från och

med den 1 juli 1921 till och med den 19 januari 1922, då han på grund af

sjukdom erhöll tjänstledighet.

Vid emitterandet av ett statslån är det givetvis av stor betydelse att genom

en effektiv försäljningsorganisation möjliggöra en snabb och säker placering av

lånet. Detta gäller alldeles särskilt ett premielån, då ett sådant måste anses

räntebärande en bestämd tid före vinstutbetalningarnas början, beroende av

antalet dragningar per år, och icke såsom vid ett räntelån först från dagen för

obligationernas likviderande. Vid sådant förhållande framstår det som en angelägenhet

av stor vikt att i möjligaste mån påskynda lånets försäljning, varför

arbetet på expeditionen måste kraftigt forceras och härigenom blev hårt pressande

för hela personalen, särskilt för föreståndaren, med en daglig arbetstid

betydligt överstigande den normala.

Det måste ej i ringa mån tillskrivas det intensiva, förtjänstfulla och intresserade

arbetet å expeditionen, att resultatet av försäljningen, som bekant, blev

mycket gott, i det att intill den 20 december 1921, då försäljningen med anledning

av förestående vinstutlottning tills vidare avbröts, försåldes obligationer till

nominellt belopp av 75,247,500 kronor. Kostnaderna för såväl den erforderliga

reklamen, vilken helt sköttes av premielånsexpeditionens föreståndare, som för

försäljningsarbetet i övrigt måste anses hava varit relativt små.

Det närmaste och tyngsta ansvaret för försäljningen har givetvis vilat på

premielånsexpeditionens föreståndare, t. f. förste revisorn T. Borell, vars arbetskrafter

därvid utnyttjats till yttersta gränsen. Tillika måste detta arbete anses

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskotlels utlåtande Nr 47. 3

hava till väsentlig del varit av sådan art, att det ej kan jämställas med de vanliga

göromål, som åligga riksgäldskontoréts tjänstemän, utan mera är alt betrakta

såsom ett under synnerligen pressande och ansträngande förhållanden utfört

affärsarbete. På grund härav ansågo fullmäktige, att, såsom fallet varit under

emissionen av 1918 års premielån, någon extra ersättning utöver avlöningen som

t. f. förste revisor skäligen borde beredas Borell och beslölo fullmäktige fördenskull,

att Borell från och med den 1 augusti 1921 tillsvidare skulle äga att utöver

sagda avlöning uppbära 250 kronor i månaden. Detta extra arvode har

upphört att utgå med 1921 års utgång i sammanhang med ikraftträdandet av

det för riksdagens verk numera gällande avlöningsreglementet, vilket synes innebära

hinder för fullmäktige att tilldela Borell ytterligare extra ersättning för hans

ifrågavarande arbete.

Den extra ersättning å sammanlagt 1,250 kronor, som för tiden 1 augusti—

31 december 1921 utgått till Borell, kan icke jämte hans fasta löneförmåner

enligt fullmäktiges mening anses utgöra tillfredsställande gottgörelse för det icke

minst ur affärssynpunkt synnerligen förtjänstfulla och oförtröttade arbete, han

nedlagt på emitterandet av svenska statens andra premieobligationslån. Fullmäktiga

anse för sin del den sammanlagda särskilda gottgörelsen till Borell för

hans bestyr med omförmälda lån i varje fall icke böra sättas lägre än till det

belopp, han erhållit i gratifikation för arbetet med senare hälften av det första

premieobligationslånet eller 4,000 kronor.

Då, såsom ovan nämnts, 1,250 kronor redan i angivna hänseende utbetalats,

få fullmäktige under åberopande av det anförda hemställa, att bankoutskottet

ville föreslå riksdagen medgiva fullmäktige att av förslagsanslaget till

avlöningar och pensioner m. m. vid riksgälds- och riksdagsförvaltningen till t. f.

förste revisorn T. Borell utbetala ett belopp av 2,750 kronor såsom ytterligare

gottgörelse för hans arbete med emissionen av 1921 års premieobligationslån.»

Ehuru utskottet är av d,en mening, att gratifikationer i allmänhet icke

höra förekomma, har utskottet likväl, med hänsyn till vad i ärendet blivit

upplyst, i detta särskilda fall icke velat motsätta sig, att fullmäktige bemyndigas

tilldela den ifrågavarande tjänstemannen någon extra ersättning för

det arbete han nedlagt vid emissionen av 1921 års premieobligationslån; och

har utskottet därvid icke haft något att erinra mot det i sådant avseende

föreslagna beloppet.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, med bifall till förevarande framställning,

må bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att

av förslagsanslaget till avlöningar och pensioner in. m.

vid riksgälds- och riksdagsförvaltningen till t. f. förste

. revisorn T. Borell utbetala ett belopp av två tusen sju
-

Ulskotte

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 47.

hundrafemtio kronor såsom ytterligare gottgörelse för

hans biträde vid emissionen av 1921 års premieobligationslån.

Stockholm den 19 maj 1922.

På bankoutskottets vägnar:

EMIL KRISTENSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Lindley, Öngren, Walles, Strömberg, Vindahl,

Malmberg, Andersson i Hägelåkra och Bodin samt

av andra kammaren: herrar Kristensson, Gustafsson i Örebro, Borggren,

Bäcklund, Lovén, Olsson i Berg, Wikström och Strindlund.

Reservationer:

av herrar Lindley, och Lovén, vilka yrkat, att den här ifrågavarande

gottgörelsen måtte bestämmas till ett tusen tvåhundra femtio kronor; samt

av herr Bäcklund.

CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM 19 22

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.