Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets utlåtande Nr 62

1922-05-23 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1922:62, Bankoutskottets utlåtande Nr 62

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 62.

Nr 62.

Ankom till riksdagens kansli den 23 maj 1922 kl. 3 e. m.

Utlåtande rörande tre motioner, i anledning av Kungl. Maj ds

proposition angående befrielse för riksbanken under viss

tid från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar

med guld.

Till bankoutskottet ,hava för förberedande behandling hänvisats tre

inom riksdagen väckta motioner i anledning av Kungl. Maj ds proposition

nr 253 angående befrielse för riksbanken under viss tid från skyldigheten

att inlösa av banken utgivna sedlar med guld, nämligen motionerna inom

första kammaren nr 169 av herr Björnsson och 170 av herr Enhörning samt

inom andra kammaren nr 310 av herr Sköld.

Motion i:i69. Herr Björnsson hemställer i sin motion,

»att riksdagen vid bifall till Kungl. Maj:ts proposition nr 253 måtte besluta:

att riksbanken fr. o. m. den 1 juli 1922 skall vara skyldig att inlösa sina

sedlar med guld till ett belopp, som med högst 5 % avviker från det, som föreskrives

i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873».

Tillika anhålles, att utskottet ville avfatta nödigt förslag till lagbestämmelser

härom.

Motion 1:170. Herr Enhörning har i sin ovan omförmälda motion förklarat sig anse,

»att valutafrågans lösning lämpligen måste uppskjutas till en tidpunkt

längre fram än som såväl herr statsrådet och chefen för finansdepartementet

som herrar deputerade i riksbanken tänkt sig bliva möjligt och att denna för

vårt land och näringsliv så viktiga fråga bör — såvitt ej något nu omöjligt att

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bcmkoutskollcls utlåtande Nr 62.

5

förutse inträffar — lagas under övervägande av nästa års riksdag — om ens

dä tiden för återställandet av guldmyntfoten är inne».

Herr Sköld hemställer i sin motion, att riksdagen måtte avslå Kungl. Motion ilsk).

Maj:ts proposition nr 253.

I fråga om vad motionärerna anfört till stöd för sina omförmälda yrkanden

m. in. får utskottet hänvisa till motionerna.

Samtliga ifrågavarande motioner hava överlämnats till utskottet, efter

det utskottet den 6 innevarande maj avgivit utlåtande över Kungl. Maj:ts

proposition, vilken också blivit av riksdagen bifallen. De av herrar Enhörning

och Sköld väckta motionerna torde vid sådant förhållande redan

få anses vara av riksdagen besvarade.

Vad angår herr Björnssons motion, vilken avser att vid bifall till Kungl.

Maj:ts proposition riksbanken från och med den 1 juli 1922 skall vara skyldig

att inlösa sina sedlar med guld till ett belopp, som med högst 5 % avviker

från det, som föreskrives i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873,

har utskottet, då motionen innehåller åtskilliga nya synpunkter i förevarande

ämne, ansett det vara av intresse att erhålla fullmäktiges i riksbanken yttrande

över motionen; och hava på därom framställd begäran fullmäktige den 18

innevarande månad inkommit med dylikt yttrande, så lydande:

»Motionären föreslår, att riksbanken från och med den 1 juli 1922 skall vara Fullmäktige i

skyldig att inlösa sina sedlar med guld till ett belopp, som med högst 5 % av- riksbanken.

viker från det, som föreskrives i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873.

Om detta förslag godkändes, skulle riksbanken vara skyldig att från och

med nämnda dag sälja guld i obegränsade kvantiteter till ett pris av högst 5 %

över pari, oberoende av guldets internationella värde. Guldpriset och dollarkursen

följa för närvarande varandra på det närmaste. Eu dollarkurs av 5 X

över pari motsvarar 392 öre per dollar; dagens kurs är 391 öre. Dollarkursen

står således nu mycket nära 5 % över pari. Samma är förhållandet med guldpriset

i London. Om nu dollarkursen den 1 juli står vid 400 öre och guldpriset

stigit i proportion, vilket icke får anses helt uteslutet, bleve följden av

motionärens förslag, att riksbanken nödgades sälja antingen guld eller utländska

valutor till pris, som avsevärt understege på den internationella marknaden gällande

pris. Hur det då skulle gå med riksbankens behållningar av utländska

valutor är lätt att inse. Dessa äro för närvarande tillräckliga för våra egna

behov, men ingalunda så stora, att vi ha råd att genom noteringar av valutakurser

under det verkliga värdet direkt inbjuda all världen till lukrativa arbitrageaffärer

i Stockholm, en inbjudning som otvivelaktigt skulle omedelbart mottagas

med tacksamhet från alla håll.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 62.

Att riksbanken, oaktat den stabilitet den svenska kronans värde visat under

den senaste tiden, icke utsatts för några av arbitrageaffärer framkallade påfrestningar,

har sin enkla förklaring däri, att riksbanken noterat de utländska växelkurserna

så nära som möjligt till det verkliga värdet.

Om riksbanken från och med den 1 juli fastlåstes vid en viss maximikurs

på dollar, vilket bleve följden av motionärens förslag, får det icke anses uteslutet,

att riksbanken nödgades att försöka om möjligt skydda sig mot följderna

genom diskontoförhöjning.

Ett tillkännagivande från riksbankens sida, att den inlöste sina sedlar med

guld till 95 % av det i sedlarna utfästa beloppet, skulle på många håll fattas

såsom början till en myntrealisation. En sak är, att riksbanken i likhet med

samtliga Europas centralbanker inställt sedlarnas inlösen med guld i avsikt att,

så snart ske kan, återupptaga inlösningen till det i sedlarna föreskrivna be

loppet; en helt annan sak vore, om riksbanken ensam bland Europas centralbanker

förklarade sig inlösa sedlarna med ett belopp lägre än det utlovade.

Detta skulle utåt väcka ett så mycket större uppseende, som vi stå närmare än

flertalet andra länder till möjligheten att återgå till den gamla guldmyntfoten.

Att nu bestämma vad som skall göras den 1 juli, vore enligt fullmäktiges

mening synnerligen oklokt, så utomordentligt ovissa och oberäkneliga som förhåldena

fortfarande äro.»

Under åberopande av vad utskottet förut i detta ärende anfört samt

med hänvisning jämväl till innehållet i fullmäktiges här ovan intagna yttrande

har utskottet funnit sig böra avstyrka bifall till den av herr Björnsson i

ämnet väckta motionen.

Utskottet får alltså hemställa,

l:o) att förevarande motion 1:169 icke må av riksdagen

bifallas, samt

2:o) att motionerna

a) 1:170 och

b) II: 310

må anses vara av riksdagen besvarade.

Stockholm den 23 maj 1922.

På bankoutskottets vägnar:

EMIL KRISTENSSON.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskollets utlåtande Nr 62.

7

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Gustafsson, Bindley, Öhngren, Walles, Strömberg,

Johansson i Friggeråker, Malmberg och Abrahamsson samt

av andra kammaren: herrar Kristensson, Borggren, Backlund, Sommelius,

Ryberg, Olsson i Berg, Höglund och Wikström*).

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM 19 22.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.