Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om sparbanker m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

1922-05-26 · 43 sidor, varav 42 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 42 av 43 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1922:63, Utlåtande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om sparbanker m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

1

Nr 63.

Ankom till riksdagens kansli den 26 maj 1922 kl. i/i 3 e. m.

Utlåtande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag om sparbanker m. m., dels ock i ämnet

väckta motioner.

Genom en den 21 sistlidna mars dagtecknad proposition nr 147,

som hänvisats till bankoutskottets förberedande behandling, har Kungl.

Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet

förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen

fogade förslag till

1) lag om sparbanker; och

2) lag om ändrad lydelse av 8 § i lagen den 13 juli 1887 angående

handelsregister, firma och prokura.

Berörda förslag äro av följande lydelse:

Förslag

till

Lag om sparbanker.

Härigenom förordnas som följer:

■ Inledande bestämmelser.

1 §• .

Med sparbank förstås i denna lag penninginrättning, som utan

rätt för dess stiftare eller andra att njuta del i den vinst, som kan

uppkomma å rörelsen, bar till ändamål att befordra sparsamhet genom

att i enlighet med de bestämmelser, som i denna lag meddelas, bedriva

in- och utlåning av penningar och därmed i samband stående verksamhet.

2 §■

Ej må annan penninginrättning än sådan, som i 1 § sägs, samt

postsparbanken i sin firma eller eljest vid beteckning av verksamheten

använda ordet sparbank.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. S samt. 43 höft. (Nr 63.) 1 .

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

Om sparbanks bildande.

3 §>

Stiftare av sparbank skola vara här i riket bosatta svenska medborgare

och till antalet minst tjugu.

Stiftarna skola upprätta reglemente för sparbanken, vilket skall

angiva:

1) den benämning, under vilken sparbanken skall driva sin verksamhet;
2)

sparbankens verksamhetsområde;

3) den ort, där sparbankens styrelse skall hava sitt säte;

4) grundfondens belopp samt huruvida grundfonden eller del därav

skall med eller utan ränta återbäras;

5) huvudmännens antal, grunderna för val av huvudmän, tiden, för

vilken huvudmännen skola utses, huvudmännens befogenhet samt det

minsta antal huvudmän, som skall närvara vid sammanträde med huvudmännen

för att giltigt beslut må kunna fattas;

6) tid och ort för huvudmännens årssammanträde, vilka ärenden

som skola förekomma till behandling å sådant sammanträde samt på

vilket sätt kallelse till sammanträde med huvudmännen skall ske;

7) antalet styrelseledamöter och suppleanter för dem samt tiden,

för vilken de skola väljas, vem som äger utse ordförande i styrelsen,

styrelsens åligganden och grunderna för dess beslutförhet;

8) antalet revisorer och suppleanter för dem samt tiden, för vilken

de skola väljas;

9) huruvida avdelningskontor eller sparbankskommitté må av styrelsen

inrättas, kontorsstyrelses befogenhet och på vad sätt verksamheten

vid avdelningskontor skall övervakas;

10) det belopp, varutöver en och samma insättares tillgodohavande

icke må utan Konungens befallningshavandes samtycke ökas annorledes

än genom upplupen räntas läggande till kapitalet;

11) den uppsägningstid, som sparbanken minst må medgiva och

högst förbehålla sig för återbetalning av insatta medel;

12) . huruvida sparbanken må driva annan verksamhet än inoch

utlåning av penningar eller som i 30 § omförmäles samt vari sådan

verksamhet skall bestå;

13) sättet för förvaring och inventering av sparbankens kassa

och värdehandlingar.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskott et a utlåtande Nr 63.

3

4 §•

Stiftarna skola hos Konungens befallningshavande i det län, inom

vilket sparbankens styrelse skall hava sitt säte, söka stadfästelse å reglementet.

Vid ansökningen, som skall vara underskriven av samtliga stiftare,

skall fogas försäkran av stiftarna, att det belopp, vartill grundfonden

enligt reglementet skall uppgå, blivit tecknat.

Stadfästelse må ej meddelas, där ej sparbanken prövas vara nyttig

för det allmänna samt reglementet finnes överensstämma med denna

lag ävensom med lag och författningar i övrigt.

5 §•

Sparbanks grundfond skall vid stiftandet sättas till minst tio tusen

kronor; dock att, där sparbankens verksamhetsområde är ringa eller andra

särskilda omständigheter därtill föranleda, Konungens befallningshavande

må medgiva, att grundfonden bestämmes till visst lägre belopp, ej understigande

tre tusen kronor.

Grundfond må ej annorledes än i penningar inbetalas.

6 §.

Sedan huvudmän, styrelse och revisorer utsetts samt det belopp,

vartill grundfonden enligt reglementet skall uppgå, inbetalts, bör styrelsen

därom göra anmälan hos Konungens befallningshavande.

Vid sådan anmälan foge styrelsen

1) uppgift å styrelseledamöternas fullständiga namn och hemvist;

2) styrkta avskrifter av de protokoll, som bestyrka, vilka som utsetts

till styrelseledamöter;

3) bevis, att det belopp, vartill grundfonden enligt reglementet

skall uppgå, blivit behörigen inbetalt.

7 §-

Innan anmälan, som i 6 § sägs, blivit gjord, kan sparbank ej

förvärva rättigheter eller ikläda sig skyldigheter, ej heller inför domstol

eller annan myndighet söka, kära eller svara.

Handla huvudmän, styrelseledamöter eller andra å sparbanks vägnar,

innan anmälan, som nyss sagts, blivit gjord, svare de, som i åtgärden

eller beslut därom deltagit, för uppkommande förbindelser såsom

för annan sin gäld, en för alla och alla för en.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

8 §•

Den benämning, varunder sparbank skall driva sin verksamhet

skall innehålla ordet sparbank. För utmärkande av rörelsens beskaffenhet

må ej annan beteckning än sparbank användas.

Om sparbanks förvaltning.

9 §•

Sparbanks angelägenheter skola omhänderhavas dels av huvudmän

vilka skola såsom representanter för insättarna övervaka sparbankens

förvaltning, och dels av en av huvudmännen utsedd styrelse, som skall

handhava den omedelbara ledningen av sparbankens verksamhet.

10 §.

Huvudmännen skola vara minst tjugu och högst femtio. De skola

utses på sätt reglementet föreskriver; och skall i reglementet stadgas,

att minst en tredjedel av huvudmännen skall tillsättas av kommunalstämma,

kommunalfullmäktige, allmän rådstuga, stadsfullmäktige, municipalstämma,

municipalfullmäktige, landsting, hushållningssällskap eller

Konungens befallningshavande. Stiftare av sparbank må ock i reglementet

kunna förklaras för huvudman, dock ej för längre tid än i andra

stycket sägs.

Huvudman skall utses för viss tid, högst tio år. Avgår huvudman

innan den tid, för vilken han blivit utsedd, gått till ända, skall

ny huvudman för återstoden av nämnda tid utses i den avgångnes ställe

så snart ske kan, och åligge det styrelsen att, där den avgångne varit

tillsatt av korporation eller myndighet, som i första stycket sägs, hos

korporationen eller myndigheten göra anmälan om avgången.

Arssammanträde med huvudmännen skall hållas en gång varje år

före maj månads utgång. Å årssammanträde skola huvudmännen

fastställa balansräkning och bestämma, i vilken utsträckning sparbankens

vinst skall avsättas till dess fonder, ävensom besluta om ansvarsfrihet för

styrelsen samt, där tid, för vilken styrelseledamot eller revisor eller styrelse-

eller revisorssuppleant utsetts, gått till ända, förrätta erforderliga

^yyal- Övriga ärenden, vilka enligt lag eller sparbankens reglemente

tillhöra huvudmännens handläggning eller av styrelsen överlämnas till

deras avgörande, må behandlas jämväl på annat sammanträde.

Styrelsen har att på sätt reglementet föreskriver kalla huvudmännen

till sammanträde. Föreskrivna kallelseåtgärder skola vara vidtagna senast

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutekottets utlåtande Nr 63.

5

två veckor före årssammanträde och senast en vecka före annat sammanträde.

Där för giltighet av beslut fordras, att det fattats på två på

varandra följande sammanträden med huvudmännen, må kallelse till det

andra sammanträdet ej ske, innan det första hållits.

Vid omröstning å sammanträde med huvudmännen äge varje huvudman

en röst. Huvudman må allenast personligen utöva sin rösträtt.

Huvudman, som tillika är styrelseledamot eller tjänsteman i sparbanken,

må ej deltaga i val av revisor eller i beslut angående ansvarsfrihet för

styrelsen.

Huvudman må ej våra tjänsteman i sparbanken, där ej sådant är

i reglementet uttryckligen medgivet, ej heller ledamot av styrelse för

eller tjänsteman i annan sparbank.

Huvudman må icke i denna sin egenskap åtnjuta arvode.

11 §•

.Ledamöterna av sparbanks styrelse skola väljas för viss tid, högst

fem år; dock må tiden utgå allenast å dagen för huvudmännens årssammanträde.

Styrelseledamot må, ändå att den tid, för vilken han blivit vald, ej

gått till ända, kunna genom beslut av huvudmännen skiljas från uppdraget.

Avgår styrelseledamot, innan den tid, för vilken han blivit vald,

gått till ända, åligge det övriga styrelseledamöter att ofördröjligen föranstalta

om val av ny ledamot i den avgångnes ställe; dock må, om

suppleant finnes, med sådant val anstå till nästa årssammanträde med

huvudmännen.

Styrelseledamot må ej vara tjänsteman i sparbanken, där ej

sådant är i reglementet uttryckligen medgivet, ej heller ledamot av

styrelse för eller tjänsteman i annan sparbank. Av styrelsens ledamöter

må ej mer än en fjärdedel tillika vara ledamöter av styrelse för eller

tjänstemän i bankbolag.

Styrelseledamot må i sådan egenskap uppbära arvode endast så

vitt det uttryckligen medgives i reglementet; dock att arvode icke må

utgå av andra medel än avkomsten av sparbankens fonder.

12 §.

Ledamöterna av sparbanks styrelse skola vara svenska medborgare.

Sparbanks huvudmän och ledamöterna av dess styrelse skola

vara bosatta inom sparbankens verksamhetsområde, så vida ej Konungens

befallningshavande på grund av särskilda förhållanden finner skäl medgiva

annat.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

13 §.

Styrelsen äge att själv eller genom ombud ej mindre i förhållande

till tredje man handla å sparbankens vägnar än även inför domstolar

och andra myndigheter företräda sparbanken. Inskränkning i den befogenhet,

som sålunda tillkommer styrelsen, vare i den mån ej annat

följer av vad i denna lag stadgas utan verkan mot tredje man, med

mindre han ägt eller bort äga kännedom om inskränkningen.

14 §.

I förhållande till sparbanken vare styrelsen pliktig att i sin förvaltning

av sparbankens angelägenheter ställa sig till efterrättelse de

särskilda föreskrifter, som i reglementet eller av huvudmännen meddelas.

Styrelsen må dock ej efterkomma föreskrift av huvudmännen, där

den finnes strida mot denna lag eller reglementet.

15 §•

Huvudman eller styrelseledamot äge ej deltaga i behandling av

fråga rörande avtal mellan honom och sparbanken. * Ej heller må han

deltaga i behandling av fråga om avtal mellan sparbanken och tredje

man, där han i frågan äger ett väsentligt intresse, som kan vara stridande

mot sparbankens. Vad sålunda är stadgat äge motsvarande tilllämpning

beträffande gåva från sparbankens sida, så ock beträffande

rättegång eller annan talan.

16 §.

Sker ändring i styrelsens sammansättning eller ändrar styrelseledamot

sitt hemvist, skall styrelsens ordförande ofördröjligen göra

anmälan därom hos Konungens befallningshavande. Vid anmälan om

ändring i styrelsens sammansättning skall fogas styrkt avskrift av

protokoll, som bestyrker ändringen.

17 §>

Angående befogenhet för styrelseledamot att för sparbanken mottaga

stämning är stadgat i rättegångsbalken; och skall vad i sådant

avseende gäller äga tillämpning jämväl, då annat meddelande skall delgivas

sparbanken.

18 §.

Huvudmän eller styrelseledamöter i sparbank, vilka genom att

överträda denna lag eller sparbankens reglemente tillfoga banken eller

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

7

tredje man skada eller som eljest uppsåtligen eller av vårdslöshet tillskynda

sparbanken skada, svare för skadan, en för alla och alla för en.

19 §.

Under sparbanks första verksamhetsår skall genom styrelsens ordförandes

försorg förteckning å huvudmän och styrelseledamöter i sparbanken

sist en månad från det anmälan, som i 6 § sägs, blivit gjord

införas en gång i en eller flera tidningar inom orten, där hinder ej

möter, samt anslås å lätt tillgänglig plats å ett vart av sparbankens kontor.

Sedermera åligge det styrelsens ordförande att årligen inom fjorton

dagar från huvudmännens årssammanträde låta anslå dylik förteckning

på sätt nyss är sagt.

20 §.

Vad i denna lag finnes» stadgat om styrelseledamot skall äga motsvarande

tillämpning å styrelsesuppleant.

Har suppleant utövat styrelseledamots befogenhet, vare den omständigheten,

att förutsättningen för hans inträde i styrelsen saknats,

utan verkan mot en var, som ej visas hava ägt kännedom därom.

Om rörelsen.

21 §.

Sparbank må ej utan särskilt tillstånd utöva verksamhet vid avdelningskontor

eller genom sparbankskommitté å annan ort än där styrelsen

har sitt säte. Sådant tillstånd må, när verksamheten finnes kunna

vara till nytta för det allmänna, meddelas av Konungens befallningshavande

i det län, inom vilket sparbanken avser att inrätta avdelningskontoret

eller sparbankskommittén.

22 §.

Sparbank må ej driva annan inlåningsrörelse än å motboksräkning;

dock att sparbank må för fyllande av tillfälligt penningbehov begagna

kredit å löpande räkning eller kreditivräkning i riksbanken eller inländskt

bankbolag eller annorledes upptaga lån.

En och samma insättares tillgodohavande må icke annorledes än

genom upplupen räntas läggande till kapitalet ökas utöver visst i reglementet

bestämt belopp, högst tjugutusen kronor; dock må Konungens

befallningshavande, då särskilda skäl därtill föranleda, meddela sparbank

tillstånd att i fråga om viss insättares tillgodohavande höja det sålunda

bestämda beloppet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

Ej må sparbank ikläda sig skyldighet att annorledes än viss tid,

minst en månad, efter uppsägning återbetala insatta medel; styrelsen

dock lämnat öppet att, då sådant prövas kunna*ske utan olägenhet, medgiva

utbetalning utan avvaktan på uppsägningstidens utgång.

23 §.

Insättning i sparbank skall antecknas i motbok. Motboken, som

skall vara försedd med ordningsnummer, må ej vara ställd till innehavaren

eller eljest utställd på sådant sätt, att den blir gällande i innehavarens

hand; och skall i motboken intagas erinran om att överlåtelse

bör till den nye ägarens säkerhet anmälas hos sparbanken. Har beträffande

de -insatta medlens utbetalning förbehåll gjorts, skall anteckning

därom ske i motboken. Vid motboken skola vara fogade utdrag

av denna lag och sparbankens reglemente, i vad de avse förhållandet

emellan sparbanken och insättare. *

Då medel, som insatts i sparbank, lyftas, skall anteckning därom

ske i motboken.

Har motbok förkommit, bör den, som förlorat motboken, sådant

hos sparbankens styrelse ofördröjligen anmäla och därvid uppgiva tid

och omständigheter, under vilka förlusten timat. Styrelsen skall då genom

kungörelse, vilken på bekostnad av den, som förlorat motboken, införes

en gång i allmänna tidningarna och, där det kan ske, en gång i tidning

inom orten, efterlysa motboken. Därest denna icke inom sex

månader från sista kungörandet tillrättakommit, vare den, för vars räkning

efterlysning skett, berättigad att mot kvitto utbekomma hela sitt

tillgodohavande; och äge efter medlens utbetalning motboken icke

gällande kraft mot sparbanken.

24 §.

Omyndig må utan särskild tillåtelse av förmyndare förfoga över

medel, som den omyndige, efter det han fyllt femton år, själv å motbok

insatt. Sådana medel må ej utan den omyndiges samtycke utbetalas

till förmyndaren.

25 §.

Sparbanks inlåning må allenast med beloppet av sparbankens kassabehållning,

sammanlagt med det belopp, som för sparbankens räkning

innestår i riksbanken eller inländskt bankbolag eller av sparbanken utlånats

mot riksgäldskontorets skattkammarväxlar eller nedlagts i högst

till gällande marknadsvärde bokförda obligationer, utfärdade av staten,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

9

allmänna hypoteksbanken eller konungariket Sveriges stadshypotekskassa,

överstiga tjugufem gånger beloppet av sparbankens fonder.

26 §.

Sparbanks utlåningsrörelse skall företrädesvis avse sparbankens

verksamhetsområde.

Sparbanks medel må ej såsom lån utlämnas mot annat fordringsbevis

än skuldebrev.

Lån må, då fråga ej är om lån till kommun eller dylik samfällighet,

utlämnas allenast mot säkerhet av pant eller borgen. Såsom

pant må ej godkännas inteckning i fartyg eller förlagsinteckning; ej

heller må lån mot pant av aktier eller lottbrev utlämnas till högre

sammanlagt belopp än som motsvarar sparbankens fonder.

År lån, för vilket kommun eller dylik samfällighet ej är i egenskap

av huvudgäldenär eller löftesman ansvarig, icke ställt att betalas

inom tre månader eller, där fråga är om lån, för vilket säkerheten utgöres

av inteckning i fast egendom, inom sex månader, skall sparbanken

förbehålla sig rätt att uppsäga lånet till återbetalning senast inom

tid, som nyss för varje fall sagts.

Lån, för vilket säkerheten utgöres av borgen av annan än kommun

eller dylik samfällighet, må utlämnas allenast på viss tid och må ej

utestå längre än tio år. År lånet ställt på längre återbetalningstid än

ett år, skall i skuldebrevet utfästas årlig avbetalning i förhållande till

den tid, för vilken lånet beviljats; sparbanken dock alltid obetaget att

begagna sin rätt att uppsäga lånet till återbetalning på en gång.

27 §.

Oavsett vad i 22 och 26 §§ stadgas må sparbank med sådan inom

dess verksamhetsområde befintlig ekonomisk förening, som har till ändamål

att inom viss ort bereda driftkredit åt idkare av mindre jordbruk

(jordbrukskassa) och som i enlighet med bestämmelser, vilka Konungen

meddelar, vunnit godkännande från det allmännas sida, träffa avtal om

öppnande för kassan av löpande räkning eller kreditivräkning. Sådant

avtal må ej träffas för längre tid än ett år i sänder och skall, därest

det jordbrukskassan lämnade godkännandet genom laga kraftägande beslut

återkallas, kunna uppsägas att genast upphöra att gälla.

28 §.

Lån av sparbanks medel må ej utlämnas mot skuldförbindelse,

för vars uppfyllande ledamot av sparbankens styrelse eller i sparBihang

till riksdagens protokoll 1922. 8 samt. 43 käft. (Nr 63.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

banken anställd tjänsteman i egenskap av huvudgäldenär eller löftesman

svarar, utan så är, att till säkerhet för lånets fulla belopp ställes

pant antingen av statens, allmänna hypoteksbankens, . konungariket

Sveriges stadshypotekskassas eller andra fullgoda obligationer eller av

inteckning inom hälften av senast fastställda taxeringsvärdet uti jordbruksfastighet

å landet eller fastighet i stad, köping eller municipalsamhälle.

29 S.

Sparbank vare skyldig att i tillgångar, vilka kunna med lätthet

förvandlas i penningar, redovisa ett belopp, som tillsammans med sparbankens

inneliggande kassa motsvarar minst en tiondedel av insättarnas

behållning enligt senaste bokslut. Dylik kassareserv skall utgöras av

riksgäldskontorets skattkammarväxlar eller sådana obligationer, som i

28 § omförmälas, eller fordran hos riksbanken eller inländskt bankbolag;

dock må av kassareserv högst 50,000 kronor utgöras av inteckningar

av sådan beskaffenhet, som i 28 § sägs.

30 §.

Sparbank må ej förvärva fast egendom, så vitt fråga ej är om

fastighet, som är avsedd för sparbankens inrymmande. Vill sparbank

förvärva eller förbättra fastighet, som nyss sagts, för belopp, vilket

sammanlagt med det belopp, vartill sparbanken förut tillhörig fastighet

av enahanda art enligt 33 § bör uppskattas, överstiger en fjärdedel av

sparbankens fonder, skall frågan härom hänskjutas till huvudmännens

prövning; och må åtgärden ej vidtagas, där ej minst två tredjedelar av

de i frågans avgörande deltagande huvudmännen uttalat sig därför.

Sparbank må ej förvärva annan lös egendom än penningar, obligationer,

av rörelsen betingade fordringar samt sådana inventarier, som

anskaffas för rörelsen eller till fastighet, som sparbanken äger.

Utan hinder av vad i första och andra styckena stadgats må sparbank

till skyddande av fordran på offentlig auktion eller fondbörs inköpa

egendom, som är för fordringen utmätt eller pantsatt.

Har sparbank förvärvat egendom enligt vad ovan sagts, må sparbanken

för egendomens försäljande eller tillgodogörande i övrigt vidtaga

de åtgärder, som må finnas lämpliga; dock att egendom, vilken inköpts

till skyddande av fordran, i varje fall skall avyttras, så snart det kan

ske till belopp, som täcker fordringen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

11

Om bokföring och bokslut.

31 §.

I stället för de i förordningen, angående handelsböcker och handelsräkningar

föreskrivna dag- och inventarieböcker skall sparbank föra

följande böcker:

kassabok, som skall upptaga alla in- och utbetalningar samt föras

i två exemplar av särskilda personer, vilka hava att för varje expeditionsdag

fastställa den kontanta behållningens belopp;

avräkningsbok för insättarna med upplägg för en var av dem

ävensom ett årligt sammandrag av dessa avräkningar;

lånebok, som skall upptaga de av sparbanken utlämnade lån, därå

inbetalda räntor och gjorda avbetalningar samt för lånen ställda säkerheter

ävensom ett årligt sammandrag av låneräkningarna.

Därjämte skola föras:

register å sparbankens gäldenärer; samt

huvudbok, som skall avslutas för varje kalenderår och fullständigt

utvisa sparbankens rörelse under året samt dess ställning vid årets

början och slut.

Styrelsen äger, där så prövas lämpligt, uppdela en var av ovannämnda

böcker i flera och att låta föra även andra böcker.

32 §.

Sparbanks styrelse har att för varje år, sedan bokslut upprättats,

avgiva förvaltningsberättelse, upptagande vinst- och förlusträkning samt

balansräkning.

Berättelsen, som skall föreligga av styrelsen underskriven före

mars månads utgång, skall tillhandahållas revisorerna vid revisionens

början samt huvudmännen senast en vecka före årssammanträdet.

33 §.

Jämte vad i förordningen angående handelsböcker och handelsräkningar

är stadgat gälle i avseende å upprättandet av sparbanks

balansräkning:

1) Sparbankens tillgångar må ej upptagas vare sig över sina verkliga

värden eller till högre belopp än som motsvara kostnaderna för

deras förvärvande eller anskaffande. Obligationer, utfärdade av staten,

allmänna hypoteksbanken eller konungariket Sveriges stadshypotekskassa,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

må icke anses upptagna över sina verkliga värden, om de upptagits till

gällande marknadsvärden eller till sådana värden, att obligationernas

avkastning utgår efter en räntefot, motsvarande medeltalet av riksbankens

officiella diskontosatser under de senast tilländagångna tio åren.

2) I den mån ej annat följer av vad nedan under 4) och 5) stadgas,

må tillgångarna dock upptagas till högre belopp än som motsvara

kostnaderna för deras förvärvande eller anskaffande, så framt

sådant särskilt angives i den förvaltningsberättelse styrelsen enligt 32 §

har att avlämna.

3) Osäkra fordringar skola upptagas endast till de belopp, varmed

de beräknas komma att inflyta, varjämte värdelösa fordringar skola

avskrivas.

4) Fast egendom, avsedd till stadigvarande bruk för sparbanken,

må ej i vidare mån än som betingas av därå nedlagda förbättringar

upptagas till högre värde än det, vartill den varit uppförd i -närmast

föregående fastställda balansräkning.

5) Obligation må ej upptagas till högre värde än det, vartill den

varit uppförd i närmast föregående fastställda balansräkning, därest

icke värdeökningen samtidigt tages i anspråk till täckande av förlust,

som uppstått å sparbankens rörelse, eller till motsvarande nedsättning

av annan tillgångs bokförda värde.

6) De belopp, vartill sparbankens särskilda fonder uppgå, skola

vart för sig i balansräkningen uppföras bland skulderna.

7) Organisations- eller förvaltningskostnader må ej uppföras såsom

tillgång.

Vad i förenämnda förordning stadgas om balansräknings införande

i inventariebok skall i stället avse dess införande i den i 31 § omförmälda

huvudboken.

Beträffande uppställandet av vinst- och förlusträkning gälle, att

densamma skall upptaga sparbankens inkomster av och utgifter för

rörelsen under året samt angiva verkställda avskrivningar.

Om sparbanks fonder och om användning av sparbanks vinst.

34 §.

Har i sparbank, vars fonder uppgå till minst tio tusen kronor,

det förhållande emellan sparbankens inlåning och dess fonder, som jämlikt

denna lag skall förefinnas, blivit rubbat, må till återställande av

nämnda förhållande genom frivilliga bidrag av huvudmän eller andra

bildas säkerhetsfond.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

13

På sparbankens huvudmän ankomnie att besluta om säkerhetsfonds

bildande. Teckning av bidrag till sådan fond skall lör att vara bindande

ske å teckningslista, å vilken sparbankens sista balansräkning

samt revisorernas yttrande däröver skola vara avskrivna.

Säkerhetsfond ävensom, där det vid fondens bildande utfästa,

ränta efter högst sex för hundra om året skall till bidragstecknarna

eller deras rättsinnehavare återbetalas, i den mån sparbankens återstående

fonder äro tillräckliga för upprätthållande av det föreskrivna

förhållandet emellan sparbankens inlåning och fonder.

35 §.

Sparbanks vinst skall, i den mån grundtonden eller, om säkerhetsfond

bildats, denna gått förlorad, i första hand användas till att

uppbringa sådan fond till det belopp, vartill den skall uppgå. Vad

som icke tages i anspråk för nämnda ändamål skall avsättas till reservfond;

huvudmännen dock obetaget att, efter det styrelsen avgivit yttrande

i ärendet, för väckande och underhållande, särskilt hos mindre

bemedlade, av håg till sparsamhet av tillgängliga vinstmedel använda ett

belopp, som i förhållande till sparbankens ställning är av ringa betydelse.

När reservfonden eller, där förbehåll om tillskjuten grundfonds

återbärande icke gjorts i reglementet, sammanräknade beloppet av grundoch

reservfonderna överstiger tio procent av insättarnas behållning

enligt senaste bokslut, äge sparbankens huvudmän, efter det styrelsen

avgivit yttrande i ärendet, besluta, att intill hälften av vinsten eller,

om vinsten till någon del jämlikt första stycket i denna paragraf bestämts

för där avsett allmännyttigt ändamål eller behöver tagas i anspråk

för åvägabringande av nyss angivna förhållande emellan reservfonden

eller sammanräknade beloppet av grund- och reservfonderna

samt insättarnas behållning, intill hälften av vad därefter återstår skall

användas till sådant allmännyttigt eller välgörande ändamål, som icke

på grund av gällande författning skall tillgodoses genom skattebidrag.

Huvudmännens beslut skall underställas Konungens befallningshavande,

som har att pröva, huruvida beslutet överensstämmer med föreskrifterna

i denna lag och sparbankens reglemente.

36 §.

Skall jämlikt förbehåll i sparbanks reglemente ''grundfond eller del

därav med den ränta, som må vara utfäst, återbäras, må det ej ske, förrän

reservfonden uppgår till belopp, som motsvarar tio gånger grundfonden

jämte därå förbehållen ränta; ej heller må återbäring ske, så länge

säkerhetsfond, där sådan bildats, ej återbetalts eller om genom återbäringen

det förhållande, som skall förefinnas emellan sparbankens in
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

låning och fonder, skulle rubbas. Ränta å grundfond må ej beräknas

efter högre räntefot än sex för hundra om året.

37 §.

Har sparbank försatts i konkurs efter ansökan, som gjorts inom

ett år från det beslut om återbetalning av säkerhetsfond eller om återbäring

av grundfond fattades, vare beslutet, så vitt det inverkar på

borgenärernas rätt, utan verkan; skolande å belopp, som på grund av vad

sålunda stadgats skall till konkursboet erläggas, gäldas ränta efter sex för

hundra om året från den dag, då beloppet av sparbanken utbetaltes.

38 §•

I den mån ej annat följer av vad i 34 och 36 §§ stadgats, må

sparbanks fonder ej minskas, så framt det ej erfordras till täckande av

förlust, som uppstått å sparbankens rörelse.

Om revision.

39 §.

Revisorer för granskning av sparbanks förvaltning skola väljas

av huvudmännnen. Valet skall ske för en tid av högst tre år; dock

må tiden utgå allenast å dagen för huvudmännens årssammanträde.

Revisor må, ändå att den tid, för vilken han blivit vald, ej gått

till ända, kunna genom beslut av huvudmännen skiljas från uppdraget.

Avgår revisor, innan den tid, för vilken han blivit vald, gått till

ända, åligge det styrelsen att ofördröjligen föranstalta om val av ny

revisor i den avgångnes ställe; dock må, om suppleant finnes, med sådant

val anstå till nästa årssammanträde med huvudmännen.

Till revisor må ej utses den, som är i sparbankens eller styrelseledamots

tjänst.

Revisorerna åligge att årligen granska sparbankens kassa, värdehandlingar

och verifikationer samt räkenskaper och protokoll.

Sparbankens styrelse skall bereda revisor tillfälle att när som hälst

inventera sparbankens kassa och övriga tillgångar samt granska sparbankens

alla böcker, räkenskaper och andra handlingar; och må av revisor

hos styrelsen begärd upplysning angående förvaltningen icke förvägras.

40 §.

Revisorerna skola för varje räkenskapsår över granskningen avgiva

en av dem underskriven berättelse, som genom styrelsens försorg

skall tillhandahållas huvudmännen senast en vecka före deras årssammanträde.

Berättelsen skall innehålla utlåtande beträffande bokslutets

riktighet och säkerheten av placeringen av sparbankens medel.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

15

41 §.

Hava revisorer i sin berättelse mot bättre vetande lämnat oriktig

uppgift eller uppsåtligen underlåtit att göra anmärkning mot dylik

uppgift i handling, som av dem granskats, eller vid fullgörandet av sitt

uppdrag visat vårdslöshet, vare de, som låtit sådant komma sig till last,

en för alla och alla för en sparbanken ansvariga för all därav uppkommande

skada.

42 §.

Vad om revisor i denna lag stadgas skall jämväl tillämpas å

revisorssuppleant.

Om talan mot styrelse eller revisorer.

43 §.

Ansvarsfrihet må ej anses styrelsen beviljad, så framt en tredjedel

av samtliga huvudmän röstat däremot.

Varder talan å styrelsens förvaltning under den tid förvaltningsberättelse

omfattar ej anställd inom ett år från det berättelsen framlades

å sammanträde med huvudmännen, vare så ansett, som om ansvarsfrihet

blivit styrelsen beviljad.

Utan hinder därav, att ansvarsfrihet beviljats, må sådan talan å förvaltningen,

som grundas därpå, att styrelseledamot begått brottslig handling,

kunna mot honom anställas, där ej ansvarsfriheten uppenbarligen

avsett även den handling.

Talan mot revisorer enligt 41 § må ej anställas, sedan två år förflutit

från det revisorernas berättelse framlades å sammanträde med

huvudmännen, utan så är, att talan grundas därpå, att brottslig handling

blivit begången.

44 §.

Avträdes sparbanks egendom till konkurs efter ansökning, som

gjorts inom två år från det förvaltningsberättelse framlades å sammanträde

med huvudmännen, äge konkursboet att anställa klander å förvaltningen

för den tid berättelsen avser, ändå att ansvarsfrihet blivit

styrelsen beviljad.

Försättes sparbanken i konkurs efter ansökning, som gjorts inom

två år från det revisorernas berättelse framlades å sammanträde med

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Bankoutskottets utlåtande AV 63.

huvudmännen, äge konkursboet mot dem anställa sådan talan, som omförmäles

i 41 §.

Talan, varom ovan i denna paragraf sägs, skall anhängiggöras

inom en månad från utgången av den för bevakning av fordringar

i konkursen utsatta tid eller, där tiden för talans anställande av sparbanken

då ännu ej gått till ända, inom utgången av den tid. Försummas

det, vare rätt till talan förlorad.

Om ändring av reglementet och vissa andra fall, då särskild röstövervikt

erfordras för beslut av huvudmännen.

45 §.

Beslut om ändring av sparbanks reglemente vare ej giltigt, med

mindre samtliga huvudmän förenat sig därom eller beslutet fattats

å två på varandra följande sammanträden med huvudmännen, därav

minst ett årssammanträde, och å det sammanträde, som sist hållits, biträtts

av minst två tredjedelar av de vid sammanträdet närvarande

huvudmännen.

Beslut om sparbanks överlåtelse på annan sparbank eller på

bankbolag eller om sparbanks trädande i likvidation i andra fall än i

58 § avses vare ej giltigt, med mindre samtliga huvudmän förenat

sig därom eller beslutet fattats å två på varandra följande sammanträden

med huvudmännen, därav minst ett årssammanträde, samt å det sammanträde,

som sist hållits, biträtts av minst fyra femtedelar av de röstande

och dessa tillika utgjort minst tre fjärdedelar av samtliga huvudmän.

År för giltighet av beslut, varom ovan är stadgat, något ytterligare

villkor bestämt i reglementet, lände ock det till efterrättelse.

Beslut om ändring av sparbanks reglemente vare ej heller giltigt,

förrän det blivit av Konungens befallningshavande stadfäst.

Om likvidation och upplösning.

46 §.

Hava sparbanks huvudmän enligt 45 § andra stycket beslutit, att

sparbanken skall träda i likvidation, eller har Konungens befallningshavande

enligt vad i 58 § stadgas förordnat, att likvidation skall äga

rum, välje huvudmännen en eller flera likvidatorer att verkställa likvidationen.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskotteta utlåtande Nr 63.

17

47 §.

Utse ej sparbanks huvudmän likvidatorer, då Konungens befallningshavande

enligt vad i 58 § stadgas förordnat, att likvidation skall

äga rum, ankomme på Konungens befallningshavande att utse en eller

flera likvidatorer, och svare under tiden, intill dess sådant skett, de,

‘ som med vetskap om att Konungens befallningshavande meddelat förordnande,

som nyss sagts, deltaga i beslut om fortsättande av spar*

bankens verksamhet eller handla å dess vägnar, för uppkommande förbindelser,

en för alla och alla för en, såsom för egen skuld.

48 §.

Likvidator skall vara här i riket bosatt svensk medborgare. Uppdraget

att vara likvidator anses gälla intill dess likvidationen blivit avslutad

men kan när som helst återkallas av den, som utsett likvidatorn.

Avgår likvidator, innan han fullgjort sitt uppdrag, och finnes ej

suppleant, åligge det övriga likvidatorer att ofördröjligen föranstalta om

val av ny likvidator.

49 §.

Likvidatorerna skola ofördröjligen hos Konungens befallningshavande

anmäla, att sparbanken trätt i likvidation. Därvid skall uppgift

lämnas om likvidatorernas samt, där suppleanter utsetts, deras fullständiga

namn och hemvist.

Avgår likvidator eller suppleant eller utses ny sådan eller ändrar

likvidator eller suppleant sitt hemvist, skall ock därom anmälan hos

Konungens befallningshavande ofördröjligen göras av likvidatorerna.

Vid anmälan, att likvidator eller suppleant utsetts, skall fogas

styrkt avskrift av protokoll eller annan handling, som bestyrker anmälningens

riktighet.

50 §.

Då likvidatorer utsetts, göre styrelsen ofördröjligen reda för sin

förvaltning under den tid, för vilken ej förut förvaltningsberättelse framlagts

å sammanträde med huvudmännen.

Styrelsens redovisning skall av likvidatorerna ofördröjligen överlämnas

till revisorerna, som hava att granska densamma och däröver

inom fyra veckor avgiva skriftlig berättelse. Redovisningen jämte revisorernas

berättelse skall av likvidatorerna så snart ske kan framläggas

å sammanträde med huvudmännen; och skall å det sammanträde till

behandling företagas frågan om beviljande av ansvarsfrihet åt styrelsen

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 8 sand. 43 höft. (Nr 63.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

för den tid redovisningen omfattar. Om behandling av denna fråga

samt om rätt att tala å styrelsens förvaltning äge vad i 43 och 44 §§

finnes stadgat motsvarande tillämpning.

Öl §.

Likvidatorerna åligge att ofördröjligen söka årsstämning å spar- »

bankens okända borgenärer samt att förteckna dess tillgångar och

skulder. t

Då sådant erfordras för likvidationens verkställande och så snart

det utan uppenbar skada kan ske, skall sparbankens egendom förvandlas

i penningar.

Sparbankens egendom må ej avyttras under hand på andra villkor

än som det jämlikt 58 § förordnade allmänna ombudet godkänt.

I övrigt skall om likvidatorernas befogenhet att företräda sparbanken

samt om deras rättigheter och skyldigheter i tillämpliga delar gälla vad

i denna lag är stadgat angående styrelse eller styrelseledamot.

52 §.

Finnes säkerhetsfond eller har i sparbankens reglemente gjorts

sådant förbehåll, som i 3 § andra stycket under 4) omförmäles, åligge

det likvidatorerna att, i den mån sparbankens tillgångar förslå, ambesörja

återbetalning av säkerhets- eller grundfond jämte utfäst ränta;

dock må återbäring av grundfond ej äga rum, förrän säkerhetsfond

jämte ränta återbetalts.

53 §.

Sedan den i årsstämniugen utsatta inställelsedagen är förbi samt

likvidatorerna fullgjort sitt uppdrag, skola de inför huvudmännen framlägga

redovisning för sin förvaltning.

Då sådan redovisning framlagts, anses sparbanken upplöst; och

skola likvidatorerna ofördröjligen göra anmälan därom hos Konungens

befallningshavande.

Vid anmälan skall fogas bestyrkt avskrift av protokoll, som förts

i ärendet, ävensom bevis om dagen för årsstämningens utfärdande.

54 §.

Finnes enligt likvidatorernas redovisning överskott, skall detta på

sätt huvudmännen äga bestämma användas för allmännyttigt eller välgörande

ändamål, som icke på grund av gällande författning skall tillgodoses

genom skattebidrag.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 63. 19

Beslut härom skall underställas Konungens befallningshavandes

prövning; och har Konungens befallningshavande att tillse, att överskottet

användes i överensstämmelse med fastställt beslut.

55 §.

Avträdes sparbanks egendom till konkurs, skall sparbanken såsom

konkursgäldenär företrädas av styrelsen eller, om, då beslutet om egendomsavträde

meddelades, likvidatorer varit utsedda, av dessa. Under

’ konkursen må dock i behörig ordning nya styrelseledamöter eller nya

likvidatorer kunna utses.

5G §.

Finnes efter konkursens upphörande överskott, skall likvidation

verkställas i enlighet med bestämmelserna i 46—49 samt 51—54 §§.

Finnes ej överskott, anses sparbanken upplöst, då konkursen upphörde.

Det åligger dem, som under konkursen sist företrädde sparbanken

såsom konkursgäldenär, att om sparbankens sålunda skedda upplösning

ofördröjligen göra anmälan hos Konungens befallningshavande.

Om tillsyn.

57 §.

Handhavandet av tillsynen över sparbank skall på sätt nedan

stadgas fördelas emellan Konungens befallningshavande i det län, där

sparbankens styrelse har sitt säte, samt en av Konungen för hela riket

förordnad sparbanksinspektör.

58 §.

Konungens befallningshavande tillkomme:

att för varje sparbank inom länet förordna ett allmänt ombud;

att, om sparbanks huvudmän eller styrelse fattat beslut, som står

i strid med lag eller sparbankens reglemente eller eljest finnes medföra

våda för sparbankens säkerhet," förbjuda verkställighet av beslutet;

att, om beslut av nyss omförmälda beskaffenhet gått i verkställighet,

förelägga huvudmän eller styrelse att, där så ske kan, göra rättelse;

att förelägga huvudmän, styrelse eller revisorer att fullgöra vad

dem enligt lag eller sparbankens reglemente åligger; samt

att, där huvudman eller styrelseledamot i fall, som avses i 18 §,

tillskyndat sparbanken skada, föranstalta om talans anställande mot den

ersättningsskvldige, så framt ej vad i 43 § stadgas utgör hinder därför.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

Konungens befallningshavande äge förelägga vite vid meddelande

av föreskrift eller förbud, som i denna paragraf omförmäles, samt

fälla till sådant vite.

Föreläggande, som ovan sagts, må utom vad angår innehållet i

balansräkning eller vinst- och förlusträkning icke av Konungens befallningshavande

meddelas i fråga om i lag givna föreskrifter, vilkas överträdande

är belagt med straff. I frågor, som angå sparbanks rörelse

ellei bokföring, ma förbud eller föreläggande icke heller av Konungens

befallningshavande meddelas, med mindre sparbanksinspektören gjort''

framställning därom.

Då Konungens befallningshavande i anledning av att rubbning

uppstått i det förhållande, som skall förefinnas emellan sparbanks fonder

och dess inlåning, förelägger sparbankens styrelse att vidtaga rättelse,

ma, där ej särskilda omständigheter föranleda annat, den tid, inom

vilken föreläggandet skall vara fullgjort, icke sättas längre än två månader,

och må i intet fall sagda tid bestämmas till mer än ett år.

Har sparbanks styrelse underlåtit att ställa sig föreläggande, som

sist sagts, till efterrättelse eller bär eljest svårare avvikelse skett från

denna lag eller sparbankens reglemente och varder avvikelsen ej inom

förelagd tid rättad, äge Konungens befallningshavande förordna, att

sparbanken genast skall träda i likvidation.

59 §.

Har sparbank trätt i likvidation, äge Konungens befallningshavande

under likvidationen enahanda befogenhet gent emot likvidatorerna

som enligt vad i 58 § första, andra och tredje styckena sägs

tillkommer Konungens befallningshavande gent emot sparbankens styrelse.

60 §.

Allmänna ombudet bör minst en gång årligen verkställa undersökning

av sparbankens förvaltning. Sådan undersökning bör, där hinder

ej möter, ske genom deltagande i den revision av sparbankens förvaltning,

varom i 39 § förmäles.

Träder sparbanken i likvidation, åligge allmänna ombudet att övervaka

denna.

Allmänna ombudet vare pliktigt att meddela Konungens befallningshavande

och sparbanksinspektören alla de upplysniugar angående

sparbanken, som av dem äskas.

Förordnande att vara allmänt ombud må när som helst av Konungens

befallningshavande återkallas.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

21

Allmänna ombudet njute arvode av allmänna medel efter de grunder

Konungen stadgar.

61 §.

Sparbanksinspektören åligge:

att i fråga om lämpliga inrättandet och bedrivandet av sparbanks

verksamhet tillhandagå med råd och upplysningar;

att med uppmärksamhet följa sparbankernas verksamhet; samt

att, därest inspektören finner, att sparbanks verksamhet icke står

i överensstämmelse med denna lag eller sparbankens reglemente, göra

de erinringar hos sparbankens styrelse eller de framställningar hos

Konungens befallningshavande, vartill inspektören kan finna sig föranlåten.

Där inspektören finner sådant nödigt, äge inspektören meddela

föreskrifter angående sättet för förande av sparbanks räkenskaper.

Närmare bestämmelser om inspektörens verksamhet meddelas av

Konungen.

62 §.

Sparbanksinspektören äge, när sådant prövas nödigt, sammankalla

sparbanks styrelse eller, om sparbanken befinner sig i likvidation, likvidatorerna.

Vid sammanträde med huvudmännen eller av inspektören utlyst

sammanträde med styrelse eller likvidatorer må inspektören eller, efter

inspektörens förordnande, allmänna ombudet närvara och i överläggningarna

deltaga.

63 §.

Sparbanks styrelse eller, där sparbanken trätt i likvidation, dess

likvidatorer åligge:

att för sparbanksinspektören och allmänna ombudet när som helst

hålla sparbankens kassa och övriga tillgångar samt alla böcker-, räkenskaper

och andra handlingar tillgängliga för granskning;

att å tider, som av inspektören bestämmas, och enligt av inspektören

fastställda formulär upprätta och till inspektören insända översikter

över sparbankens tillgångar och skulder; skolande i sådan översikt

angivas, huruvida anledning finnes till antagande, att bokförda värdet

av någon i översikten upptagen tillgång överstiger dess verkliga värde;

att jämväl i övrigt meddela inspektören och allmänna ombudet

alla de upplysningar rörande sparbanken, som av dem äskas;

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

att, där inspektören meddelat föreskrift beträffande sättet för

förandet av sparbanks räkenskaper, ställa sig sådan föreskrift till efterrättelse;
att,

så snart den i 32 § omförmälda berättelsen föreligger av styrelsen

underskriven, insända avskrifter därav jämte vinst- och förlusträkning

samt balansräkning till såväl inspektören som allmänna ombudet

samt att efter verkställd revision tillställa inspektören och allmänna

ombudet den däröver avgivna berättelsen ävensom protokoll, upptagande

de å sammanträde med huvudmännen i anledning av nämnda berättelser

fattade besluten; samt

att årligen senast en månad efter huvudmännens årssammanträde

avgiva statistisk redogörelse angående sparbanken jämlikt de föreskrifter

Konungen kan låta utfärda.

64 §.

Sparbanks förvaltnings- och revisionsberättelser ävensom det protokoll,

som utvisar huvudmännens i anledning av berättelserna fattade

beslut, skola i erforderliga delar enligt bestämmelser, som det tillkommer

sparbanksinspektören att meddela, genom styrelsens ordförandes

försorg hållas anslagna å lätt tillgänglig plats å ett vart av

sparbankens kontor.

65 §.

Till bestridande av kostnaderna för sparbanksinspektörens verksamhet

skall sparbank årligen erlägga bidrag enligt bestämmelser, som utfärdas

av Konungen. Detta bidrag skall utgå efter visst, för samtliga

sparbanker lika förhållande till sammanlagda beloppet av de utav sparbank

vid utgången av nästföregående kalenderår förvaltade medlen men

må icke överstiga fem tusendedels procent av detta belopp.

Straffbestämmelser.

66 §.

Med böter från och med femtio till och med tvåtusen kronor eller

fängelse straffes ■

1) stiftare, vilken falskeligen avgiver försäkran, som i 4 § sägs;

2) styrelseledamot eller annan, som vid anmälan hos Konungens

befallningshavande mot bättre vetande lämnar oriktig uppgift;

3) styrelseledamot eller likvidator, som i skriftlig handling, vilken

framlägges för huvudmännen, mot bättre vetande lämnar oriktig uppgift;

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

23

4) styrelseledamot, som vid upprättandet av balansräkning mot

bättre vetande förfar i strid med föreskrifterna i 33 §;

5) styrelseledamot eller annan, som mot bättre vetande till sparbanksinspektören

avgiver oriktig eller ofullständig uppgift angående

omständighet, varom det ålegat honom att lämna inspektören upplysning;

6) revisor, som i revisionsberättelse mot bättre vetande lämnar

oriktig uppgift rörande sparbankens angelägenheter eller uppsåtligen

underlåter att göra anmärkning mot dylik uppgift i handling, som av

honom granskats;

7) revisor, som, oaktat han insett eller bort inse, att skada kunnat

följa därav, yppar något av vad vid granskning av styrelsens förvaltning

eller sparbankens räkenskaper kommit till hans kännedom utan att det

med nödvändighet erfordras för fullgörande av hans uppdrag.

Ej må straff, som ovan är stadgat, tillämpas, där förbrytelsen enligt

allmänna strafflagen bör beläggas med strängare straff.

67 §.

Med böter från och med fem till och med femhundra kronor straffes

1) den, som underlåter att fullgöra honom enligt denna lag åliggande

anmälan hos Konungens befallningshavande;

2) styrelseordförande, som icke iakttager föreskrifterna i 19 eller

64 8.

68 §.

För överträdelse av det i 21 § stadgade förbudet vare straffet

böter från och med femtio till och med tvåtusen kronor.

69 §.

Böter och viten, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.

Saknas tillgång till fulla gäldandet av böter eller vite, skall förvandling

ske efter allmänna strafflagen.

Särskilda bestämmelser.

70 §.

Över beslut, som av Konungens befallningshavande eller sparbanksinspektören

på grund av denna lag meddelas, må klagan föras hos

Konungen i vederbörande statsdepartementet; dock gånge beslut, som

meddelas av Konungens befallningshavande, utan hinder av klagan i

verkställighet, där icke Konungen annorlunda förordnar.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

71 §•

Sparbank vare i mål, för vilka ej annorledes genom lag stadgas,

lydande under allmän underrätt i den ort, där sparbankens styrelse

enligt reglementet bar sitt säte.

Förseelser, som omförmälas i 67 §, skola åtalas vid den underrätt,

under vilken sparbanken enligt första stycket lyder.

72 §.

Enskilds förhållande till sparbank må ej i oträngt mål yppas.

73 §.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1923.

74 §.

Génom den nya lagen upphäves, i den mån ej nedan annorlunda

stadgas, lagen angående sparbanker den 29 juli 1892, sådan den lyder

efter de ändringar i eller tillägg till densamma, som innehållas i senare

utfärdade författningar.

75 §‘

1 fråga om den nya lagens tillämpning å sparbank, vars reglemente

blivit stadfäst, innan nya lagen trätt i kraft, skola följande bestämmelser

lända till efterrättelse:

1) Äldre sparbank, som vill fortsätta sin verksamhet, vare pliktig

att, där ej Konungen medgiver anstånd, före den 1 januari 1924 hava,

i den mån det erfordras och ej annat följer av vad nedan stadgas, vidtagit

sådana ändringar i sitt reglemente, att detsamma står i överensstämmelse

med föreskrifterna i nya lagen, samt å ändringarna förskaffat sig

Konungens befallningshavandes stadfästelse. Erfordras ej ändring av

reglementet, skall sparbanken före nämnda dag hos Konungens befallningshavande

hava gjort anmälan om att den vill fortsätta sin verksamhet.

Så länge stadfästelse å nu föreskriven reglementsändring icke

meddelats eller anmälan, som nyss sagts, icke blivit gjord, skola förut

gällande bestämmelser äga tillämpning å sparbanken. Har ej sparbanken

före ovan angivna dag erhållit stadfästelse eller gjort anmälan, varom

här förmäles, och har ej Konungen medgivit anstånd, skall sparbanken

genast ställas under utredning; och skall därvid stadgandet i 22 § i

lagen den 29 juli 1892 äga motsvarande tillämpning.

2) Äldre sparbank må fortsätta sin verksamhet utan hinder därav,

att sparbanken saknar grundfond eller att dess grundfond uppgår till

lägre belopp än i 5 § sägs.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 03.

25

3) I äldre sparbanks reglemente må stadgas, att den del av huvudmännen,

som skall utses av korporation eller myndighet, icke behöver

vara tillsatt förrän å dagen för huvudmännens årssammanträde år 1925.

4) Därest för äldre sparbank föreskriften i 10 § första stycket nödvändiggör

sådan ändring i huvudmännens sammansättning, att huvudman,

vilken icke utsetts av korporation eller myndighet, som i nämnda

lagrum sägs, skall ersättas av huvudman, tillsatt av dylik korporation

eller myndighet, skall i sparbankens reglemente stadgas, att, sedan nya

lagen vunnit tillämpning å sparbanken, nytt val av samtliga huvudmän

skall verkställas så snart ske kan och sist å dagen för huvudmännens

årssammanträde år 1925 samt att, intill dess samtliga sålunda föreskrivna

nyval ägt rum, äldre reglementsbestämmelser angående huvudmännens

sammansättning och tillsättande skola lända till efterrättelse. Huvudman,

som tillsatts, innan nya lagen vunnit tillämpning å sparbanken, och som

icke enligt vad nu sagts är pliktig att avgå, vare, ändå att han tillsatts

för längre tid, pliktig att avgå sist å årssammanträdet år 1934.

5) Har huvudman eller styrelseledamot i äldre sparbank valts för

tid, som tilländagår efter den dag, då nya lagen vinner tillämpning å

sparbanken, må han utan hinder därav, att han, vad angår styrelseledamot,

icke är svensk medborgare eller att han är bosatt utom sparbankens

verksamhetsområde eller ledamot av styrelse för eller tjänsteman

i annan sparbank, fortsätta utövandet av sitt uppdrag, till dess

tiden därför utgår, dock ej längre än till huvudmännens årssammanträde

år 1925. År, då nya lagen vinner tillämpning å äldre sparbank, av

sparbankens styrelseledamöter mer än en fjärdedel ledamöter av styrelse

för eller tjänstemän i bankbolag, vare styrelseledamot ej av sådan anledning

pliktig att avgå från sin befattning förrän å huvudmännens

årssammanträde år 1926.

6) Där stadfäst reglemente för äldre sparbank icke utgör hinder

för sparbanken att, sedan en och samma insättares tillgodohavande uppnått

tjugutusen kronor, låta det ökas annorledes än genom upplupen

räntas läggande till kapitalet, må, om och i den utsträckning Konungens

befallningshavande efter att hava inhämtat sparbanksinspektörens yttrande

bestämmer, det belopp, varutöver ökning utan Konungens befallningshavandes

samtycke allenast i nämnda ordning må ske, sättas högre

än tjugutusen kronor.

7) Äldre sparbank vare befriad från skyldigheten att iakttaga före
skriften

i 25 §, dock ej längre än till den 1 januari 1939, där ej

Konungen medgiver anstånd. Sådan sparbanks inlåning må under

övergångstiden icke med högre belopp än som redovisas på sätt i

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 8 sand. 43 käft. (Nr 63.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

nämnda paragraf närmare angives överstiga femtio gånger beloppet

av sparbankens fonder; och äge Konungens befallningshavande, där

sparbankens fondställning försämrats eller eljest särskild anledning

att påkalla en förbättring därav föreligger, att efter att hava inhämtat

sparbanksinspektörens yttrande fastställa visst lägre förhållande emellan

sparbankens inlåning och fonder än sålunda föreskrivits, dock ej lägre

än det i 25 § stadgade.

8) Har, då nya lagen vinner tillämpning å äldre sparbank, sparbanken

lån mot pant av aktier eller lottbrev utlämnade till högre sammanlagt

belopp än sparbankens fonder, utgöre vad i 26 § tredje stycket

stadgas ej hinder för sparbanken att, då dylikt lån förfaller, låta det omsättas

mot oförändrad säkerhet. Efter den 1 januari 1934 må äldre

sparbank ej hava lån utestående- mot inteckning i fartyg eller förlagsinteckning;

ej heller må efter sagda dag utlåningen mot pant av aktier

eller lottbrev sammanlagt överstiga beloppet av sparbankens fonder.

9) Bestämmelsen om att sparbanks kassareserv, i den mån den

skall överstiga 50,000 kronor, icke må redovisas i inteckningar behöver

icke vara till fullo genomförd förrän vid upprättandet av bokslut för

år 1933.

10) Innehar äldre sparbank, då nya lagen vinner tillämpning å

sparbanken, egendom, som sparbank jämlikt 30 § ej må förvärva, vare

sparbanken pliktig att, därest Konungens befallningshavande ej medgiver

anstånd, före den 1 januari 1928 hava avyttrat sådan egendom.

11) Äldre sparbank vare, intill dess bokslut för år 1933 sker, fritagen

från den skyldighet, som jämlikt 33 § må åligga sparbanken att

vid balansräknings upprättande nedskriva sparbanken den 1 januari 1923

tillhöriga obligationer till deras verkliga värden; dock att sparbank, som

begagnar sig av den sålunda medgivna befrielsen, icke må bokföra dylika

obligationer till högre värden än de lägsta värden, vartill de må hava

bokförts efter den 1 januari 1921. Så länge sparbank tillhöriga obligationer

i balansräkning upptagas över deras verkliga värden, må grundfond

eller ränta därå icke återbäras; ej heller må, där ej Konungens

befallningshavande i särskilt fall det tillstädjer, uppkommen vinst användas

annorledes än till avsättning till reservfond.

12) Vad i denna lag stadgas må icke verka inskränkning i den

rätt, som enligt äldre sparbanks reglemente eller eljest .gjort förbehåll

kan tillkomma stiftare eller annan att återbekomma tillskjuten grundfond

eller därå njuta ränta.

13) Tillstånd att utöva verksamhet vid avdelningskontor eller

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

27

genom sparbankskommitté vare ej av nöden, där avdelningskontoret eller

sparbankskommittön inrättats före den 1 maj 1920.

14) Sparbanksinspektören vare pliktig att tillhandagå jämväl sparbank,

å vilken nya lagen icke vunnit tillämpning, med råd och upplysningar

angående lämpliga bedrivandet av sparbankens verksamhet.

76 §.

I fråga om medel, som för gift kvinnas räkning innestå i sparbank,

skall bestämmelsen i 26 § i lagen den 29 juli 1892 i dess ursprungliga

lydelse fortfarande lända till efterrättelse, om äldre giftermålsbalken är

tillämplig å makarnas förmögenhetsförhållanden.

77 §.

Om sparbanks konkurs är särskilt stadgat.

Förslag

till

Lag om ändrad lydelse av 8 § i lagen den 13 juli 1887 angående

handelsregister, firma och prokura.

Härigenom förordnas, att 8 § i lagen den 13 juli 1887 angående

handelsregister, firma och prokura skall i nedan angivna del erhålla

följande ändrade lydelse:

8 §•

Yar — — — — — firma.

I — — — — — fullgörande.

Från nu stadgade anmälningsskyldighet undantagas fartygsredare

och rederier, aktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag, registrerade föreningar,

solidariska baukbolag samt sparbanker.

Enkelt — — — föreskrivet.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1923.

s. 28 Kontrollera mot PDF

1:157.

1:146.

28 Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

Jämlikt 41 § riksdagsordningen får utskottet härmed avgiva utlåtande

över ej mindre omförmälda proposition än även nedannämnda,

inom riksdagen i anledning av propositionen väckta, till utskottet likaledes

hänvisade motioner, nämligen

inom första kammaren:

nr 146 av herr Johansson, Johan Bernhard jämte fyra andra av

kammarens ledamöter och med instämmande i motionens syfte av en

kammarens ledamot,

nr 149 av herr Andersson, Albin jämte sju andra ledamöter£av

kammaren (lika lydande med här nedan omförmälda motion II: 289), samt

nr 157 av herr Hemman,

inom andra kammaren:

nr 271 av herr Johanson i Huskvarna jämte tre andra av kammarens

ledamöter,

nr 285 av herrar Olsson i Labbemåla och Lundén,

nr 286 av herr Magnusson i Tumhuf, med vilken sju andra av

kammarens ledamöter instämt,

nr 287 av herr Olsson i Ramsta jämte sex andra av kammarens

ledamöter,

nr 289 av herr Karlström i Lummelunda jämte nio andra kammarens

ledamöter, samt

nr 296 av herr Ernfors jämte sju andra av kammarens ledamöter

och med instämmande i motionens syfte av tre kammarens ledamöter

(lika lydande med ovan omförmälda motion I : ] 46.)

Herr Heyman yrkar i sin motion avslag å Kungl. Maj:ts proposition.

Herr Johansson, J. B. och medmotionärer hemställa om följande

ändrade lydelse av nedannämnda paragrafer:

4 § 2:a stycket.

»Vid ansökning, som skall vara underskriven av samtliga stiftare, skall

fogas försäkran av stiftarne, att det belopp, vartill grundfonden enligt reglementet

skall uppgå, blivit tecknat ävensom en av stiftarne godkänd organisationsplan, utvisande

sparbankens beräknade omslut, inkomster och utgifter under de tre första

verksamhetsåren.»

11 § 4:e stycket.

»Styrelseledamot må ej vara tjänsteman i sparbanken, där ej sådant är i

reglementet uttryckligen medgivet, ej heller ledamot av styrelse eller tjänsteman i

annan sparbank eller verkställande direktör för eller tjänsteman i enskilt bankbolag.

Av styrelsens ledamöter må ej mera än en tredjedel tillika vara ledamöter

av styrelse för bankbolag.»

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

29

25 §.

»Sparbanks inlåning må allenast med beloppet av sparbankens kassabehållning,

sammanlagt med det belopp, som för sparbankens räkning innestå:1 i riksbanken

eller i inländskt bankbolag eller som av sparbanken antingen nedlagts i riksgäldskontorets

skattkammarväxlar eller statens, allmänna hypoteksbankens, konungariket

Sveriges stadshypotekskassas eller andra fullgoda obligationer eller ock utlämnats

såsom lån, för vars fulla belopp kommun eller annan dylik samfällighet är ansvarig

eller säkerhet ställts i form av pant i riksgäldskontorets skattkammarväxlar, obligationer,

varom ovan nämnts, eller inteckning inom hälften av senast fastställda

taxeringsvärdet uti jordbruksfastighet å landet eller fastighet i stad, köping eller

municipalsamhälle med undantag av industrifastighet, överstiga tio gånger beloppet

av sparbankens fonder.»

I slutet av 28 § tilläggas orden, »med undantag av industrifastighet».

29 §.

Beloppet 50,000 kronor höjes till 100,000 kronor.

I slutet av 30 § 1 stycket tilläggas orden »samt beslutet tillika vinner Konungens

befallningshavandes stadfästelse.»

33 § 1 mom.

»Sparbankens tillgångar må ej upptagas vare sig över sina verkliga värden

eller till högre belopp än som motsvara kostnaderna för deras förvärvande eller

anskaffande; och skall i förstnämnda hänseende gälla, att obligationer, varom nedan

sägs, icke må upptagas till högre värden, än att obligationernas avkastning utgår

efter en räntefot, som, vad angår av staten, allmänna hypoteksbanken eller konungariket

Sveriges stadshypotekskassa utfärdade obligationer, motsvarande medeltalet av

riksbankens officiella diskontosatser under de senast tilländagångna tio åren samt,

vad beträffar övriga fullgoda obligationer, sagda medeltal, ökat med en halv procent.»

36 §.

»Skall jämlikt — —--— förbehållen ränta eller ock tio procent av in
sättarnas

behållning enligt senaste bokslut; ej heller — —--— om året.»

57-65 §§.

Bestämmelserna i dessa paragrafer böra utgå.

75 § 5 mom.

»Har huvudman eller styrelseledamot i äldre sparbank valts för tid, som

tilländagår efter den dag, då nya lagen vinner tillämpning å sparbanken, må han

utan hinder därav, att han, vad angår styrelseledamot, är verkställande direktör

eller tjänsteman i bankbolag eller icke är svensk medborgare eller att han är bosatt

utom sparbankens verksamhetsområde eller ledamot av styrelse för eller tjänsteman

i annan sparhank, fortsätta utövandet av sitt uppdrag, till dess tiden därför utgår,

dock ej längre än till huvudmännens årssammanträde år 1925. År, då nya lagen

vinner tillämpning å äldre sparbank, av sparbankens styrelseledamöter mer än en

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

tredjedel ledamöter av styrelsen för bankbolag, vare styrelseledamot ej av sådan *

anledning skyldig att avgå från sin befattning förrän å huvudmännens årssammanträde

år 1929.»

7 mom.

I detta moment bör uttrycket »femtio gånger» utbytas mot »trettio gånger».

9 mom.

Ändringen i 29 § påkallar den jämkning i förevarande moment, att talet

50,000 utbytes mot 100,000.

Därest ändringsförslagen i nyss anförda särskilt viktiga delar befinnas icke

kunna antagas, anse motionärerna ett förkastande av Kungl. Maj:ts förslag i dess

helhet är vida att föredraga framför ett godkännande av de principer, som däri

kommit till uttryck i nämnda delar.

Herr Johanson i Huskvarna och medmotionärer hemställa om

nedanstående ändrade lydelse av

. 29 §.

Sparbank vare skyldig---(lika lydande med Kungl. Maj:ts förslag) —

— — eller inländskt bankbolag; dock må av kassareserv högst hälften utgöras av

inteckningar av sådan beskaffenhet, som i 28 § sägs.

Herrar Olsson i Labbemåla och Lundén yrka:

att riksdagen med avslag å § 4, mom. 3 i Kungl. Maj:ts i propositionen nr

147 framställda förslag måtte besluta, att ifrågavarande moment må bibehållas vid

sin nuvarande lydelse, samt

att Kungl. Maj:ts i § 57 i ovan nämnda proposition framlagda förslag om

tillsättande av en sparbanksinspektör icke måtte vinna riksdagens bifall.

Herr Magnusson i Tumhult och medmotionärer hemställa,

att riksdagen måtte besluta, att handhavandet av tillsynen över sparbank

skall åligga Kungl. Maj:ts befallningshavande i det län, där sparbankens styrelse har

sitt säte, och anhåller, att utskottet måtte vidtaga de ändringar i lagförslaget, som

av ett bifall till denna motion föranledas.

Herr Olsson i Rams ta och medmotionärer yrka:

att lagförslagets 10 §, 6 stycket, måtte givas följande lydelse: »Huvudman

må ej vara tjänsteman i sparbanken, där ej sådant är i reglementet uttryckligen

medgivet, ej heller tjänsteman i annan sparbank.»

samt 11 § 4 stycket, ändras sålunda: »Styrelseledamot må ej vara tjänsteman

i sparbanken, där ej sådant är i reglementet uttryckligen medgivet, ej heller

tjänsteman i annan sparbank. Av .... bankbolag.»

att ur 22 § orden »högst tjugutusen kronor» utgå och i stället stadgas, att

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

31

Konungens befallningshavande äger pröva, att i sparbanks reglemente fastställes ett

med hänsyn till sparbankens omslutning och reglementets likviditetsbestämmelser

lämpligt belopp, varöver en och samma insättares tillgodohavande icke må annorledes

än genom upplupen räntas läggande till kapitalet ökas, samt att de förändringar

i lagtexten, som härav kunna föranledas, jämväl vidtagas, ävensom

att 25 § måtte komma att innehålla följande bestämmelser: »Sparbanks inlåning

må överstiga tjugufem gånger summan av sparbankens fonder allenast med

beloppet av följande tillgångar:

1) kassabehållning,

2) tillgodohavande hos riksbanken eller inländskt bankbolag,

3) riksgäldskontorets skattkammarväxlar,

4) gällande marknadsvärdet av obligationer, utfärdade av staten, allmänna

hypoteksbanken, konungariket Sveriges stadshypotekskassa eller kommuner och andra

dylika samfälligheter,

5) löpande skuldebrev, för vilka kommun eller annan dylik samfällighet är

ansvarig.

Herr Karlström och hans medmotionärer påyrka, därest ej proposi- H.-289.

tionen finnes böra alldeles avslås, följande ändringar i förslaget:

Beträffande 25 § böra inteckningar inom halva taxeringsvärdet i jordbruksfastighet

liksom i annan fastighet med undantag av industrifastighet och ren skogsfastighet

likställas med kassabehållning och banktillgodohavanden ävensom med där

omförmälda obligationer. Så även lån till kommuner samt sådana industriobligationer,

för vilka inteckningar av samma slag i ägande fastigheter ligga såsom

säkerhet. Den i samma paragraf föreslagna bestämmelsen om marknadsvärdet bör

såsom varande mera till skada än gagn utgå. Godkännas dessa ändringar, böra

även bestämmelserna om 25 gånger fondernas belopp ändras till exempelvis 10

gånger detta, varom dock ytterligare ändring synes erforderlig.

I fråga om bestämmelserna i 33 § angående beräkning av värdet av obligationer

synes föreskriften rörande vissa prima obligationer kunna godkännas, blott

bestämmelsen om marknadsvärdet såsom möjligt alternativ borttages. I lagen bör

dock angivas någon grund för värdering av andra obligationer. Lämpligast vore,

om i lagen ej uppräknade obligationer upptoges till värden, som förhölle sig till de

uppräknades värden på samma sätt som deras marknadsvärden inbördes.

Vidkommande frågan om tillsynen över sparbankerna enligt 57 och följande

§§ avstyrkes, att en särskild sparbanksinspektörsbefattning upprättas.

I avseende å 29 § synes icke någon maximigräns böra i lagen bestämmas,

då varje maximering innebär ett underkännande av särskilt fastighetsinteckningarnas

under halva taxeringsvärdet riskfria och prima karaktär.

I 26 § torde den frihet i fråga om lånetid, som tillagts kommunerna, också

böra tillkomma elektriska distributionsföreningar.

Beträffande 10 § bör en omformulering ske, så att successiv förnyelse kan

medgivas i sparbanksreglementet, d. v. s. att vid huvudmans avgång före valperiodens

utgång nyvalet avser en självständig ny period av vanlig längd.

I 11 § bör intagas bestämmelse att vid styrelseledamots avgång före valperiods

slut suppleant inträder för den återstående tiden utan att särskilt val

erfordras.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

1910 års

sparbanksko

mmitt é.

1920 år 8

sparbankssakkunniga.

Vidare synes det i samma paragraf stadgade ovillkorliga förbudet för sparbank

att i sin styrelse hava annan sparbanks styrelses ledamot vara för strängt,

under det att förbudet för bankbolags personal att tillhöra sparbanksstyrelse borde

skärpas därhän, att tjänstemän och verkställande direktörer i bankbolag aldrig finge

tillhöra sparbanks styrelse.

Bestämmelserna i §§ 18 och 66 angående skadestånds- och straffpåföljder

torde icke vara nödvändiga utan gällande bestämmelser därvidlag bibehållas oförändrade.

Beträffande det närmare innehållet av de ifrågavarande lagförslagen

får utskottet hänvisa till förslagen och de vid propositionen fogade utdragen

av protokoll, förda i statsrådet och lagrådet.

I fråga om vad motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden

får ntskottet hänvisa till motionerna.

Sedan svenska sparbanksföreningen på sin tid anhållit om utredning

angående inrättande av en fackmässig inspektion för rikets sparbanker,

tillsattes år 1910 en särskild kommitté med uppdrag att dels

verkställa berörda utredning och dels avgiva de förslag till ändringar i

gällande sparbankslag, som till följd av omläggning av sparbankskontrollen

eller eljest syntes erforderliga. I sitt år 1911 framlagda betänkande

föreslog kommittén, att tillsynen över sparbankerna skulle handhavas

av bankinspektionen såsom central tillsynsmyndighet, varjämte

kommittén till tryggande av insättarnas intressen förordade vissa andra

ändringar i gällande lagstiftning, såsom införande av förbud för sparbank

att belåna aktie, lottbrev, inteckning i fartyg eller förlagsinteckning,

fastställande av ett legalt maximum för insättarnas tillgodohavanden

m. m.

Såväl sparbanksföreningen och det stora flertalet av landets sparbanker

som de flesta länsstyrelserna ställde sig emellertid avvisande mot

kommittéförslaget, och detta blev ej heller lagt till grund för ny lagstiftning

i ämnet.

Den 23 januari 1920 tillkallades sakkunniga för att inom finansdepartementet

verkställa utredning och avgiva förslag i fråga om en

revision av gällande sparbankslagstiftning. Därvid framhöll vederbörande

departementschef, att utredningen borde göras så fullständig och omfattande,

som i betraktande av behovet av ett snabbt resultat vore möjligt,

varjämte närmare belystes vissa av de spörsmål, som borde bliva föremål

för de sakkunnigas behandling; särskilt betonades det i ett flertal

riksdagsmotioner framförda kravet på förändrade regler för huvudmännens

tillsättande.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

33

Bemälda sakkmmiga hava den 27 juli 1921 avgivit betänkande

och förslag i ämnet.

Häröver hava yttranden avgivits av länsstyrelserna, bank- och

fondinspektionen, statistiska centralbyrån, sparbanksföreningen, bankföreningen

samt de flesta av rikets 485 sparbanker.

Det svenska sparbanksväsendet har som känt nått en synnerligen

kraftig utveckling under den period av omkring 100 år, som förflutit

sedan dess uppkomst. Sålunda utgjorde antalet sparbanker år 1830

25 och år 1866 195 med ett förvaltat kapital av 41,134,595 kronor.

Vid tillkomsten av nu gällande lag om sparbanker av den 29 juli 1892

uppgick antalet till 375 med icke mindre än 1,072,746 insättare och en

sammanlagd insättarbehållning av 283,916,243 kronor. Under den tid av

omkring 30 år, som 1892 års sparbankslag ägt gällande kraft, har sparbanksväsendets

uppsving oavbrutet fortgått, så att vid slutet av år 1919

— det sista år, för vilket en fullständig sparbanksstatistik föreligger —

antalet sparbanker utgjorde 477 med 2,200,667 insättare och en insättarbehållning

av icke mindre än 1,870,771,907 kronor. Sparbankernas

fonder, vilka vid utgången av år 1891 uppgingo till 25,231,490 kronor,

hade vid slutet av år 1919 stigit till 107,118,607 kronor. Antalet sparbanker

utgör för närvarande 485.

Såsom ett utmärkande drag för sparbanksväsendet framstår vid en

jämförelse med övriga penninginrättningar i främsta rummet frånvaron

av enskilt vinstintresse hos sparbankernas stiftare och ledare, vilka i

syfte att gagna det allmänna påtagit sig ansvaret och arbetet med sparbankernas

bildande och skötsel. Frånvaron av det privata vinstintresset

har också tagit sig uttryck i gällande sparbankslags bestämmelser i fråga

om dispositionen av vinst å sparbanks rörelse, enligt vilka sådan vinst

under vissa förutsättningar och efter vissa regler kan användas till åtgärder

för väckande av håg till ökad sparsamhet eller till vissa välgörande

eller allmännyttiga ändamål. Såsom anstalter med en i allmänhet

enkel organisation hava flertalet sparbanker i regel genom

enskilda personers uppoffring och frivilliga arbete kunnat förvaltas

utan nämnvärda administrationskostnader eller i varje fall med mycket

obetydliga sådana. Vid placeringen av insättarnas medel hava sparbankerna

vidare i allmänhet undvikit affärsverksamhet av större omfattning

och huvudsakligen ägnat sig åt att tjäna fastighetskrediten (utom

i vad angår industrifastigheter), att stödja hantverk och därmed jämBihang

till riksdagens protokoll 1922. 8 samt. 43 höft. (Nr 63.) 5

Utskottet.

Sparbanksväsendets

ut

veckling.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

Behovet av

•ny lagstiftning.

förliga smärre företag samt att tillgodose småfolkets lånebehov inom

den ort, som utgjort sparbankens verksamhetsområde.

I dessa för sparbanksväsendet utmärkande drag torde man huvudsakligen

hava att söka grunden till den lyckliga utveckling, dessa banker

hittills nått, och förutsättningarna för deras stora insats till främjande

av sparsamhet och företagsamhet. Tack vare dessa förutsättningar hava

också sparbankerna, obundna av allt för ingående och stränga lagbestämmelser,

i allmänhet förvaltats på ett sätt, som torde kunna sägas

hava fullt motsvarat det förtroende, som från allmänhetens sida ställts

på sparbankernas ledning. Ytterst sällsynta torde de fall vara, då till

följd av en sparbanks otillfredsställande skötsel dess insättare lidit

förluster.

Enbart den erfarenhet rörande sparbankernas verksamhet, som

med hittillsvarande lag vunnits, lärer sålunda enligt utskottets mening

icke kunna anses giva stöd åt kravet på en fullständigt ny lagstiftning

å detta område. Visserligen hava icke heller sparbankerna kunnat helt

undgå att röna inflytande av de våldsamma omvälvningar, som under

de senaste åren karaktäriserat det ekonomiska livet i allmänhet. I sådant

avseende må exempelvis erinras om de tendenser till en mindre önskvärd

nybildning och filialbildning av sparbanker, som under inflationsperioden

gjorde sig märkbara och mot vilka vid 1920 års riksdag i sparbankslagen

infördes vissa bestämmelser av innehåll, att fastställelse å sparbanks

reglemente skulle kunna vägras, då sparbanken prövades icke

vara till nysta för det allmänna, att sparbank icke skulle äga att utan

särskilt tillstånd inrätta avdelningskontor utom den ort, där styrelsen

hade sitt säte, samt att huvudmän och styrelseledamöter i sparbank

skulle vara bosatta inom det län, varinom sparbankens styrelse hade

sitt säte. Det torde vidare vara att befara, att vissa sparbanker icke helt

undgått förluster på grund av de katastrofer, som under den senaste

tiden drabbat åtskilliga affärsföretag, framför allt vissa affärsdrivande

banker. Olyckor av denna art, vilka närmast torde vara föranledda av de

utav världskriget framkallade förhållandena, lära emellertid icke vara möjliga

att förebygga ens genom de mest restriktiva lagbestämmelser. I detta

avseende torde man kunna förvänta, att sparbankernas ledningar hämtat

lärdom av erfarenheten. I varje fall synes det utskottet uppenbart, att

de abnorma förhållanden, som framkallas av en ekonomisk kris, icke

böra läggas till grund för en lagstiftning i ämnet. Erfarenheten har visat,

att det ekonomiska livet besitter en avsevärd elasticitet och efter en kris

snart nog återtager normala funktioner. Lagstiftningen bör därför

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

35

uppenbarligen avses icke för exceptionella titan för normala förhållanden

och under kristider torde man i stället även för sparbankernas vidkommande

vara hänvisad att tillgripa provisoriska undantagslagar, i den

mån sådana äro erforderliga för att anpassa sparbankernas verksamhet

efter för tillfället rådande förhållanden.

Om sålunda behovet av en helt ny sparbanksiagstiftning, avsedd

för normala ekonomiska förhållanden, enligt utskottets förmenande icke

kan anses äga tillräcklig grund i den praktiska erfarenheten, så har

icke heller vare sig från sparbankshåll eller från riksdagens sida någon

begäran framställts om en fullständig revision av nu gällande sparbankslag.

Väl hava vid olika tillfällen förslag framställts till ändringar

beträffande vissa detaljer i sparbankslagen. Sålunda beslöt svenska

sparbanksföreningen på ett möte år 1908, vid vilket 75 av landets

sparbanker voro representerade, att till Kungl. Maj:t ingå med anhållan

om utredning angående inrättande av en fackmässig inspektion för rikets

sparbanker, och i anledning härav tillsattes, såsom i den föregående

redogörelsen omnämnts, under år 1910 en kommitté med uppdrag att

verkställa utredning rörande de ändringar i sparbankslagen, som kunde

synas erforderliga. Det förslag, som av denna kommitté framlades,

föranledde emellertid icke någon åtgärd.

Åven inom riksdagen hava vid ett par tillfällen vissa detaljfrågor

varit föremål för behandling. Sålunda väcktes vid 1913 års riksdag två likalydande

motioner, i vilka begärdes utredning rörande åtgärder för begränsande

av huvudmäns rätt till självkomplettering. Förslaget avstyrktes

emellertid av bankoutskottet och frågan förföll genom kamrarnas skiljaktiga

beslut. Vid 1919 års riksdag väcktes i detta ämne ånyo motioner, i

vilka hemställdes om utredning, huruvida och i vad mån ändrade bestämmelser

rörande vården om sparbankernas angelägenheter och förvaltning

kunde vara av behövet påkallade. I sitt i ärendet avgivna

utlåtande fann bankoutskottet den i motionerna påtalade anordningen med

huvudmännens komplettering mindre tilltalande och ifrågasatte, huruvida

icke huvudmännens rätt till självkomplettering borde i någon mån

inskränkas, exempelvis genom att visst antal av huvudmännen finge

utses antingen av kommunal myndighet eller av annan korporation eller

myndighet, som för sparbanken hyste intresse. Fn utredning i ärendet

syntes utskottet påkallad, och därvid borde dels ånyo upptagas frågan,

i vad mån en kontroll av sparbankernas verksamhet kunde vara önskvärd

utöver den som i sparbankslagen vore föreskriven, dels ock undersökas,

huruvida åtgärder borde vidtagas i syfte att förhindra, att sparbankernas

medel i alltför stor utsträckning frånhändes den ort, där de uppsamlats.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

Utskottet tillstyrkte därför den i motionerna begärda utredningen. Åven

denna gång förföll emellertid frågan genom kamrarnas olika beslut.

Ehuru utskottet, på säjt ovan framhållits, icke kan finna en fullständig

revision av gällande sparbankslagstiftning.vara av erfarenheten påkallad,

anser utskottet dock allt fortfarande en komplettering av 1892 års

sparbankslag i vissa hänseenden erforderlig. I sådant avseende vill utskottet

särskilt framhålla behovet av en reform beträffande sättet för

huvudmännens tillsättande. Den i propositionen föreslagna anordningen

i detta hänseende, enligt vilken minst en tredjedel av huvudmännen skall

tillsättas av viss offentlig myndighet, finner utskottet i stort sett tillfredsställande.

Jämväl de bestämmelser, som av Kungl. Maj:t föreslagits *

beträffande styrelses sammansättning och vilka bestämmelser synas ägnade

att skydda sparbankerna från att privatbanksintressen i alltför hög grad

göra sig gällande inom deras ledning, har utskottet funnit vara väl avvägda.

Icke heller lärer det kunna förnekas, att i vissa andra hänseenden,

exempelvis beträffande sättet för sparbanks likvidation och upplösning,

särskilda föreskrifter äro erforderliga.

Emellertid innehåller det nu framlagda lagförslaget, utöver de

bestämmelser, som här ovan berörts, en mängd andra genomgripande

förändringar, ägnade att i väsentliga avseenden omgestalta de nuvarande

grunderna för sparbankernas förvaltning. Rörande de flesta av dessa

principiellt betydelsefulla bestämmelser hava på frågans förberedande

stadium synnerligen delade meningar gjort sig gällande. I flertalet av

de yttranden, som avgivits över sparbankssakkunnigas år 1921 framlagda

förslag, hava såväl från vederbörande myndigheters sida som från sparbankshåll

framställts ändringsförslag. Kungl. Maj:ts förslag, som i

huvudsak bygger på de sakkunnigas betänkande, har dock i åtskilliga

punkter avvikit från detsamma. Inom riksdagen hava, såsom av den föregående

redogörelsen framgår, i anledning av propositionen väckts ett

flertal motioner, i vilka hemställts om ändringar i eller avslag å Kungl.

Maj:ts förslag. Sparbanksföreningen hade även i sitt yttrande över sakkunnigförslaget

framhållit, att nyheterna i detta delvis vore av så

genomgripande och invecklad natur, att den tid, som lämnats föreningen

och de särskilda sparbankerna att yttra sig över förslaget, ingalunda

kunde anses tillräcklig för en tillfredsställande granskning, och på denna

grund i första hand hemställt, att frågan måtte få anstå, tills densamma

hunnit att fullt genomdiskuteras och övervägas.

Även utskottet har vid ärendets behandling kommit till den uppfattningen,

att Kungl. Maj:ts förslag icke bör oförändrat antagas. För

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

W

ett tillförlitligt bedömande av de olika föreliggande förslagen erfordras

emellertid enligt utskottets mening, utöver de utredningar, som verkställts

före propositionens framläggande, vissa ytterligare undersökningar

för att utröna de ifrågasatta bestämmelsernas praktiska verkningar på

sparbanker av olika omfattning och art. Den synnerligen begränsade

tid, som för frågans handläggning stått utskottet till buds, bär icke

medgivit vare sig dessa undersökningar eller den omformning av de

särskilda lagbestämmelserna, som enligt utskottets mening erfordras.

Icke heller bär det med hänsyn till de övriga arbetsuppgifter, som påvilat

utskottet, varit möjligt att i den nu gällande lagen inarbeta de

delar av det föreliggande förslaget, vilka synts vara av beskaffenhet att

kunna i sin nuvarande avfattning godkännas. På grund härav har utskottet

ansett att, innan en reform av nu gällande sparbankslag företages,

frågan bör göras till föremål för eu förnyad omprövning genom

Kungl. Maj:ts försorg.

• Utskottet övergår här nedan till att i korthet beröra några av de

huvudpunkter i Kungl. Majds förslag, beträffande vilka utskottet icke

kunnat ansluta sig till den uppfattning, som kommit till sjmes i propositionen.

Det föreliggande lagförslaget synes i första hand sträva att skydda

insättarnas intressen, och i detta syftemål har föreslagits åtskilliga

bestämmelser framför allt till stärkande av sparbanks soliditet. Detta

syfte är även enligt utskottets mening värt allt beaktande, och till vinnande

av detsamma böra givetvis vidtagas alla åtgärder, som äro möjliga

utan att alltför strängt kringskära den rörelsefrihet, som sparbankerna

hittills ägt och vilken, såsom förut framhållits, efter utskottets förmenande

i stort sett icke missbrukats. Det vill emellertid förefalla utskottet,

som om lagförslaget utgått från en uppfattning, vilken i allt för

hög grad underkänt de tysta förutsättningarna för sparbanksväsendets

lyckliga utveckling. Det främsta villkoret för ett tillfredsställande skydd

av insättarnas intressen är enligt utskottets mening, att sparbanken

äger en ansvarskännande och klok ledning. Därest sparbankernas

utlåning icke bedrives på ett tillfredsställande sätt, torde varken de

föreslagna soliditetsbestämmelserna eller en sträng kontroll vara tillfyllest

för att fullt tillvarataga insättarnas rätt. Såsom i det föregående

framhållits, torde de svenska sparbankerna i allmänhet hava

ägt goda ledningar, och de förslag beträffande sammansättningen av

styrelser och huvudmän, som av Kungl. Maj:t framlagts och till vilka

utskottet här ovan uttalat sin anslutning, synas ägnade att skapa ökad

Soliditetsbestämmelser.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

trygghet för att sparbankernas angelägenheter fortfarande komma att

handhavas på ett även ur insättarnas synpunkt tillfredsställande sätt.

Utskottet förbiser dock icke, att, utöver de allmänna förutsättningar,

vilka här ovan berörts, vissa ytterligare garantier för upprätthållande av

sparbankernas soliditet kunna erfordras, och att de föreskrifter i detta

avseende, vilka finnas i 1892 års sparbankslag, torde behöva kompletteras.

Det synes dock kunna ifrågasättas, huruvida de av Kungl. Magt

nu föreslagna bestämmelserna beträffande relationen mellan sparbanks

inlåning och fonder samt i fråga om värderingen av sparbanks tillgångar,

ur synpunkten av sparbanksväsendets lyckliga utveckling kunna anses

väl avvägda. Det föreliggande lagförslaget synes genom föreskrifterna

om utvidgning av sparbankernas skyldighet att placera sina medel i

vissa obligationer ägnat att försvåra, att sparbankernas tillgångar tillgodogöras

den ort, där de uppsamlats. Sparbankerna äga för närvarande

en synnerlig betydelse för fastighetskrediten och för tillgodoseendet

av kommunernas lånebehov, och det synes utskottet vara en angelägenhet

av stor vikt, att icke genom alltför ingripande lagbestämmelser en

omläggning av denna medelplacering nödvändiggöres. Utskottet kan

fördenskull icke ansluta sig till den uppfattning, på vilken Kungl. Maj:ts

förslag är grundat, att fastighetsinteckningar inom halva taxeringsvärdet

eller kommunlån icke skulle kunna godkännas såsom riskfria placeringar.

Enligt lagförslagets 25 § skall nämligen för denna del av sparbanks

utlåning täckning erfordras, medan lån mot obligationer, utfärdade av

staten, allmänna hypoteksbanken eller konungariket Sveriges stadshypotekskassa,

godkännas såsom placering utan täckningsplikt.

Beträffande de ifrågavarande fastighetsinteckningarna må visserligen

erkännas, att under exceptionella förhållanden på fastighetsmarknaden

desamma givetvis kunna förorsaka förluster och att de sålunda

icke kunna anses riskfria i den mening, att de under en i vanlig ordning

företagen likvidation vid vilket tillfälle som helst kunna väntas inbringa

det belopp, vartill de i vederbörande sparbanks balansräkning upptagits.

Detta lärer emellertid med samma berättigande kunna sägas om obligationerna,

vilkas värde ständigt är underkastat större eller mindre växlingar

och vilka därför uppenbarligen kunna förorsaka förluster. Vid

starka kursfluktuationer torde sålunda en sparbank med stor obligationsportfölj,

som helt eller delvis anskaffats under ogynnsamt prisläge, lätt

kunna råka i svårigheter, även om dess ställning i övrigt är synnerligen

god. I allmänhet torde därför enligt utskottets förmenande fastighetsinteckningar

inom halva taxeringsvärdet — utskottet frånser härvid

industri- och skogsfastigheter — böra kunna betraktas såsom i lika män

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

39

riskfria som placeringar i obligationer. Förevarande spörsmål bör emellertid

enligt utskottets uppfattning, i all synnerhet som, på sätt ovan framhållits,

ej någondera av de här avhandlade placeringarna teoretiskt kan

betraktas såsom riskfri, icke enbart ses ur den här berörda synpunkten, i

vad mån den ena eller den andra säkerheten vid en eventuell likvidation

kan befaras innebära större eller mindre förlustrisk. Avgörande hänsyn

bör uppenbarligen tagas även till frågan, huruvida de föreslagna bestämmelserna

kunna anses ändamålsenliga för ett fortsatt lyckligt bedrivande

av sparbankernas lånepolitik. Ur denna synpunkt måste i överensstämmelse

med vad utskottet här ovan uttalat beträffande sparbankernas medelplacering

en lättnad i kravet på obligationsinnehav till förmån för fullgoda

fastighetsinteckningar och kommunlån anses påkallad.

Jämväl i fråga om åtgärder till tryggande av sparbanks likviditet

föreslås i propositionen en betydande skärpning av nuvarande bestämmelser

i detta avseende. Såvitt utskottet har sig bekant, har erfarenheten

icke givit vid handen, att sparbankerna under normala förhållanden

haft några väsentliga svårigheter att vid behov erhålla likvida medel.

Sparbanksledningarna veta i allmänhet väl, vid vilka tidpunkter större

påfrestningar på bankens kassa äro att vänta och vidtaga i tid åtgärder

för att möta dessa påfrestningar: utlåningen minskas tillfälligt eller medel

anskaffas på löpande räkning i en förlagsbank, vare sig eu affärsbank eller

en större sparbank, med vilken samarbete uppehälles. Givet är, att under

sådana ekonomiska omvälvningar, vilka kunna framkallas av krig eller

andra liknande exceptionella förhållanden, påfrestningar kunna uppstå

av den art, att sparbankernas likviditet i större utsträckning sättes i fara.

Dylika förhållanden äro emellertid uppenbarligen att hänföra till sådana

omständigheter, vilka böra föranleda särskilda provisoriska undantagsbestämmelser

och till vilka hänsyn ej bör tagas vid en lagstiftning,

avsedd för normala förhållanden. Därest likväl efter förnyad prövning

även för vanliga förhållanden särskilda åtgärder från det allmännas sida

skulle anses påkallade till tryggande av sparbankernas likviditet, vill

det förefalla utskottet, att sådana åtgärder skulle kunna vidtagas utan

att tillgripa de av Kungl. Maj:t nu föreslagna bestämmelserna, vilka synas

ägnade att i alltför hög grad binda sparbankernas frihet i fråga om

medelplaceringen. I varje fall synas de i 29 § av lagförslaget intagna

bestämmelserna i sin nuvarande avfattning icke böra lagfästas, förrän en

undersökning verkställts, huruvida icke andra utvägar till vinnande av

det avsedda syftet lämpligen kunna väljas. Sålunda torde det böra

prövas, huruvida icke antingen i lagstiftningsväg en form må kunna

Likviditete
bestämmelser.

s. 40 Kontrollera mot PDF

Tillsynen över

sparbanker na.

40 Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

finnas för en utvidgning av det redan nu förefintliga samarbetet mellan

olika sparbanker eller ett institut kan skapas för att — i analogi med

privatbankernas rediskontering i riksbanken — bereda sparbankerna

möjlighet att genom en återbelåning av fullgoda fastighetsinteckningar

tillgodose sitt behov av likvida medel.

Bland huvudpunkterna i propositionen märkes vidare förslaget till

en utvidgad tillsyn över sparbankernas verksamhet. Det lärer icke

kunna förnekas, att den kontroll, som för närvarande utövas huvudsakligen

genom de av länsstyrelserna utsedda ombuden, icke kan anses helt

tillfredsställande. Detta har även, såsom av det ovan anförda framgår, tidigare

från olika håll framhållits. I det förslag, som med anledning av svenska

sparbanksföreningens ovanberörda framställning i ämnet utarbetades av

1910 års sparbankskommitté, föreslogs att, med bibehållande av den lokala

kontrollen genom i orterna bosatta ombud, en central tillsyn över sparbankerna

skulle uppdragas åt bankinspektionen. 1921 års sparbankssakkunniga

hava nu föreslagit inrättandet av en särskild sparbanksinspektion,

bestående av en sparbanksinspektör som chef jämte en eller flera

assistenter samt en biträdande ledamot och en sekreterare ävensom kontorspersonal,

varjämte vid sidan härav Konungens befallningshavandes

funktioner med avseende å tillsynen i huvudsak skulle bibehållas

oförändrade. Mot detta förslag hava anförts två reservationer, av

vilka den ena går ut på avstyrkande av de sakkunnigas förslag, i

vad det avser inrättandet av en för hela riket gemensam sparbanksinspektion,

och bibehållande av nuvarande anordning med avseende

å tillsynen över sparbankerna. Sistnämnda förslag har upptagits i vissa

av de inom riksdagen väckta motionerna. I den andra av de nyssnämnda

reservationerna har föreslagits, att den centrala sparbankskontrollen

skulle handhavas av eu särskild avdelning inom bank- och fondinspektionen.

Kungl. Maj:t har i propositionen icke upptagit något av

de här nämnda förslagen utan i stället ifrågasatt, att den centrala inspektionsmyndigheten

skulle utgöras endast av en sparbanksinspektör. Konungens

befallningshavandes hittillsvarande befogenheter skulle vidare

även enligt Kungl. Maj:ts förslag i huvudsak bibehållas oförändrade;

dock skulle ingripande mot sparbank i frågor, som angå dess rörelse

eller bokföring, kunna ske endast efter framställning av sparbanksinspektören.

Mot det förslag, som sålunda framlagts, har utskottet funnit vägande

invändningar kunna göras. Det må visserligen ej förnekas, att en sakkunnig

rådgivande myndighet för sparbankernas verksamhet kunde vara

s. 41 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

41

av visst värde. Å andra sidan måste det enligt utskottets mening ifrågasättas,

huruvida en fördelning på sätt Kungl: Magt föreslagit av själva

kontrollen över sparbankerna mellan två myndigheter, eu lokal och eu

central, är ägnad att befrämja en fullt effektiv tillsyn. Det synes vidare

kunna befaras, att kostnaderna för den centrala inspektionsmyndigheten,

vilka enligt Kungl. Maj:ts förslag visserligen till eu början skulle bliva

relativt begränsade, i framtiden snart nog kunna komma att väsentligt

stiga genom sparbanksinspektionens utvidgning till ett fullständigt ämbetsverk,

vars sammansättning redan skisserats av de sakkunniga. På

nu anförda skäl har utskottet icke ansett sig böra biträda Kungl. Maj:ts

förslag, så mycket mindre som utskottet icke kunnat känna sig övertygat,

att icke med lämpliga kompletteringar av det nuvarande systemet

en i stort sett tillfredsställande kontroll över sparbankerna kan vinnas.

Huvudvikten ligger enligt utskottets mening härvid på att Konungens

befallningshavande vid utseendet av allmänna ombud låta sig angeläget

vara att härtill förordna endast erfarna och för uppgiften fullt kvalificerade

personer, något som hittills ingalunda alltid synes hava varit fallet. Ändamålsenligt

torde emellertid vara, att i administrativ väg dels gives lämplig

erinran härom, dels ock meddelas enhetliga bestämmelser rörande

ombudens åligganden.

Då utskottet av skäl, som bär ovan angivits, icke ansett sig kunna

tillstyrka ett bifall till Kung!. Maj:ts förslag, och ej heller, med hänsyn

till den begränsade tid, som för ärendets behandling stått till utskottets

förfogande, kunnat vare sig verkställa den omarbetning av Kung!. Maj:ts

förslag, som för dess antagande synts utskottet erforderlig, eller företaga

ett inarbetande i den nu gällande lagen av de bestämmelser i det

föreliggande förslaget, vilka synts vara av beskaffenhet att kunna i

oförändrad avfattning godkännas, innebär detta ingalunda ett underskattande

av det betydande arbete, som nedlagts på förslagets utarbetande,

eller av de obestridliga förtjänster, detsamma i åtskilliga avseenden

måste anses äga. Ej heller vill utskottet förneka, att en omarbetning

i vissa hänseenden av nu gällande sparbankslag kan anses

önskvärd. Utskottet har endast velat framhålla, att en sådan omarbetning

synes kunna ske utan så genomgripande förändringar i grunderna

för sparbankernas verksamhet och förvaltning, som i det föreliggande

förslaget ifrågasatts. Över huvud taget bör etter utskottets förmenande

vid en oinarbetning av gällande sparbankslagstiftning såsom eu huvudregel

uppställas, att icke andra ändringar i densamma företagas än

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 8 saml. 43 höft. (Nr 63.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

sådana, som utav erfarenheten visats vara av behovet oundgängligen

påkallade. I själva verket synes det utskottet kunna ifrågasättas, huruvida

i alla avseenden enhetliga bestämmelser lämpligen kunna meddelas

beträffande alla landets olika sparbanker, vilka ifråga om struktur och

omfattning växla ifrån små sockensparbanker med en synnerligen obetydlig

omslutning till stora läns- eller stadssparbanker. Vid en blivande

revision av 1892 års sparbankslag synes vidare böra tagas hänsyn till

den omständigheten, att sparbanksväsendet hittills vunnit sin utbredning

väsentligen inom södra och mellersta Sverige och till önskvärdheten av

att icke genom alltför stränga lagbestämmelser försvåra en nybildning av

sparbanker i Norrland, där de i många avseenden olikartade förhållandena

allt fortfarande torde påkalla bibehållandet av en relativt stor rörelsefrihet

i fråga om sparbankernas anordnande. Ej heller torde vid en

sådan revision böra förbises angelägenheten av att icke genom lagens

ingripanden framtvinga en ändring av det hittills rådande lyckliga förhållandet,

att sparbankerna tack vare en enkel och föga kostsam administration

samt över huvud taget till följd av en relativ rörelsefrihet

kunnat upprätthålla en lägre marginal mellan in- och utlåningsräntan

än varje annan penninginrättning i landet och på grund härav med

framgång kunnat upptaga tävlan med affärsbankerna.

Utskottet -vill slutligen framhålla, att någon olägenhet av ett

uppskov med en revision av sparbankslagen icke lärer vara att

befara, så mycket mindre som det här förevarande förslaget ingalunda

skulle komma att förbättra ställningen för de sparbanker,

som till följd av den rådande ekonomiska krisen nu äro i behov av

tillfälligt stöd från det allmännas sida. I syfte att understödja dessa

sparbanker har Kungl Maj:t genom särskild proposition framlagt förslag

till lag om rätt. för sparbank att bilda säkerhetsfond, vilket förslag utskottet

i ett denna dag avgivet utlåtande (nr 64) i huvudsak tillstyrkt.

Med hänsyn till den ståndpunkt, utskottet sålunda intagit i huvudfrågan,

torde givetvis även det av Kungl. Maj:t i samband med sparbankslagen

framlagda förslaget till lag om ändrad lydelse av 8 § i lagen

den 13 juli 1887 angående handelsregister, firma och prokura för närvarande

icke böra bifallas.

Vidkommande de i ämnet väckta motionerna, torde desamma få

anses besvarade genom vad utskottet här ovan anfört.

Under åberopande av det sålunda anförda får utskottet hemställa,

l:o) att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition

nr 147 icke må av riksdagen bifallas; samt

s. 43 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 63. 43

2:o''l att förevarande motioner I: 146, I: 149,

1: 157, II: 271, II: 285, II: 286, II: 287, II: 289 och

II: 296 må anses besvarade genom vad utskottet här

ovan anfört och hemställt.

Stockholm den 26 maj 1922.

På bankoutskottets vägnar:

EMIL KRISTENSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Öhngren, Walles, Vindahl, Malmberg* Andersson i Hägelåkra,

JÄndgren,* Bodin och Ström; samt

av andra kammaren: herrar Kristensson, Gustafsson i Örebro, Borggren, Janson >

Kungsör, Bäcklund, Sommelius, Kloo och Strindlund*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation:

av herrar Walles, Vindahl, Borggren och Bäcklund, vilka anfört:

»Ehuru vi i likhet med utskottets majoritet ansett, att Kungl.

Maj:ts förslag till sparbankslag icke oförändrat bort vinna riksdagens

bifall, ha vi inom utskottet hävdat den meningen, att det icke skulle

mött några oövervinneliga svårigheter att inom utskottet vidtaga de

förändringar, som kunnat vara påkallade för att inför riksdagen framlägga

ett antagbart förslag.

Då emellertid möjligheter till utarbetandet av nödiga ändringar i

lagförslaget icke i samma utsträckning stått oss reservanter till buds

som utskottet i sin helhet och en tillfredsställande lösning på den vägen

knappast varit att vinna, ha vi på detta sätt velat giva vår avvikande

mening tillkänna.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1922:267 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om sparbanker m. m. a1 i texten