Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj.t angående återförande till kronan av rekognitionshemman och till bergshanteringens understöd anslagna skogar m. m.

1922-04-24 · 10 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 7 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1922:8, Skrivelse till Kungl. Maj.t angående återförande till kronan av rekognitionshemman och till bergshanteringens understöd anslagna skogar m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8.

1

Nr 8.

Ankom till riksdagens kansli den 25 april 1922 kl. 2 e. ni.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 8 i

anledning av väckta motioner i andra kammaren, nr 155

och 156, om skrivelse till Kungl. Maj.t angående återförande

till kronan av rekognitionshemman och till bergshanteringens

understöd anslagna skogar m. m.

I eu inom andra kammaren väckt motion, nr 155, har herr Herou m. fl.

hemställt, »dels att riksdagen måtte med stöd av redan kända fakta i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla om förberedande åtgärder i syfte att till kronans

fullständiga förfogande återbörda rekognitionsskogar och under bruk

skatteköpta hemman, som med nyttjanderätt för produktionsändamål, särskilt

bruksdrift, överlåtits åt enskilda men under tidernas lopp medels processer

och på ohållbara bevis vilande domstolsutslag lagts under enskilda

ägare med faktisk äganderätt, dels att Kungl. Maj:t måtte i samband med

socialiseringsnämndens undersökningar och i enlighet med de socialistiska

arbetarpartiernas principiella krav vidtaga förberedande åtgärder för överförande

i samhällets besittning av naturrikedomar, såsom malmgruvor, malmtillgångar,

vattenfall och skogar». I en ävenledes inom andra kammaren

väckt till syftet likartad motion, nr 156, har herr Vennerström med hänvisning

till frågans behandling vid 1920 och 1921 års riksdagar hemställt, »att

riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning snarast

möjligt, huruvida åtgärder böra vidtagas för att till kronan återföra rekognitionshemman

och till bergshanteringens understöd anslagna skogar, samt om

framläggande för riksdagen av de förslag, vartill utredningen kan föranleda».

I fråga om motiveringarna av dessa yrkanden får utskottet hänvisa till

motionerna.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 12 samt. 2 avd. 6 höft. (Nr 8).

Motionerna.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8.

Andra

kammarens

utskott

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskott anförde i anledning av

motionerna följande:

Den av sistnämnde motionär gjorda hänvisning till förevarande ärendes

behandling vid 1920 och 1921 års riksdagar innebär en erinran därom, att

andra kammaren för sin del vid två olika tillfällen redan uttalat sig för en

utredning i det angivna syftet. Vid 1920 års riksdag blev emellertid utredningsyrkandet,

som då tillstyrktes av andra lagutskottet, till vilket ärendet

hänvisats, avslaget av första kammaren med 52 röster mot 44. Frågans behandling

vid 1921 års riksdag gav samma negativa resultat, i det att första

kammaren på förslag av sitt andra tillfälliga utskott beslöt att icke biträda

andra kammarens av dess fjärde tillfälliga utskott förordade beslut om avlåtande

till Kungl. Maj:t av en skrivelse, innefattande den anhållan, som

återfinnes i herr Vennerströms bär ovan återgivna hemställan.

Då andra kammaren således så nyligen som åren 1920 och 1921 funnit

det ömkligt, att eu utredning rörande denna mycket omfattande och synnerligast

i vissa delar av vårt land livligt uppmärksammade fråga komme till

stånd, kunde det måhända från utskottets sida vara tillräckligt att i största

kol thet erinra därom, att under den tid, som förflutit sedan nyssnämnda

beslut fattades, ingenting inträffat, som rimligen kan motivera ett frånträdande

av den ståndpunkt, kammaren genom de båda ifrågavarande besluten

intagit. Det synes emellertid utskottet angeläget att, med hänvisning till de

under ärendets förutvarande behandling till riksdagen ingivna handlingar,

något närmare erinra om de sakförhållanden, som ligga till grund för det

upprepade framläggandet inför riksdagen av förevarande spörsmål, sakförhållanden,

som av andra kammaren ansetts utgöra tillräckligt bärande skäl

för en anhållan hos Kungl. Maj:t om föranstaltande av utredning.

Att i detta sammanhang förebringa en mera utförlig historik av rekognitionsskogarnas

ställning under olika tidsperioder och de åtgärder, som

med avseende å dessa skogar vidtagits från statsmakternas sida, torde knappast

vara behövligt. Utskottet anser sig därför härutinnan kunna inskränka

sitt yttrande till några kortare erinringar, ägnade att i viss mån belysa den

ståndpunkt statsmakterna intagit med avseende å det i förevarande motioner

omnämnda villkoret, att skogarna i fråga skulle nyttjas för den bruks- och bergsdrift,

till vars understödjande och förkovran de blivit av kronan upplåtna.

I lider påpekande av, hurusom en mängd kronans hemman blivit till

undeistöd för bruk eller fabrik salda till skatte åt vederbörande bruks- eller

fabriksägare med förbehåll, att hemmanen ej finge skiljas från det bruk

eller den fabrik, till vars förmån försäljningen skett, samt att, därest bruket

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förakt kammarens andra tillfällicja utskotta utlåtande Nr <S.

n

O

eller fabriken nedlagts, kronan ansetts på grund av »föråldrade författningar»

kunna återtaga sålunda försålda hemman, yrkade vid 1880 års riksdag herr

C. A. Bäckström i eu inom första kammaren väckt motion, att »därest utfärdat

skattebrev innehölle, att skatteupplåtelsen skett till understöd för bruk

eller fabrik och att hemmanet ej finge därifrån skiljas, sådant hädanefter

icke skulle medföra behörighet för kronan att yrka rubbning av ägares och

inteckningshavares rätt». Riksdagen ansåg sig emellertid ej kunna biträda

denna motionärens hemställan, på skäl som utvecklades i del av statsutskottet

med anledning av motionen avgivna utlåtandet. Häri anförde

utskottet bland annat, att vid försäljningar till bruken av rekognitionshemman

har syftel varit enahanda som med den ursprungliga upplåtelsen av de allmänningar,

varav hemmanen bildats, eller bergshanteringens understödjande

och uppmuntran. Räntan av rekognitionshemmanen har —- fortsatte utskottet

--- trätt i stället för den förra arrende- eller rekognitionsavgiften, och

även uti dessa hemmans räntor har jämlikt kungl. kungörelsen den 5 juni

1885 en nedsättning med 30 procent från och med innevarande år ägt rum.

Skulle nu---kunna avstås från rätten att föra talan om rekognitions
hemmanens

återvinnande i händelse de skiljas från bruk, till vars understöd

de blivit anslagna eller i händelse sådana bruk nedläggas, så komme —

framhölls vidare i det nyssnämnda utskottsutlåtandet — staten för avståendet

till enskilda av en mängd värdefulla jordegendomar icke att åtnjuta någon

annan ersättning än de ännu kvarstående 70 procenten av räntan å rekognitionsskogshemmanen.

»På grund av dessa förhållanden äger, enligt utskottets

åsikt, staten fullt fog att fortfarande fasthålla grundsatsen, att ifrågavarande

hemman skola vara oskiljaktigt förenade med det verk, till vars understöd

de blivit skattesålda.»

Detta vid 1886 års riksdag avgivna utlåtande står, som man finner, i

god samklang med de föreskrifter rörande nyttjanderätten av ifrågavarande

skogar, som avgivits

dels 5 april 1739, då Kungl. Maj:t förklarade, »att med alla sådana

skogars nyttjande ej något missbruk till avsalu av bruks- och manufakturägarna

må förövas, utan de allenast till brukets eller manufaktoriets enskilda

underhållande och förnödenhet användas;

dels 4 februari 1811, då i den till grund för skatteköpen liggande k.

kungörelsen utsäges, att, då hemman voro inrättade av den tör bruken till

deras upprätthållande såsom nödig ansedd mark och skog, i skatteköpsbreven

skulle intagas det förbehåll, att de »alltid skola bliva oskiljaktiga från de bruk,

varunder de lyda»;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr S.

dels ock 16 maj 1835, då Kungl. Maj:t förklarade sig »icke funnit skäligt

i allmänhet medgiva den utsträckning (som begärts) av dispositionsrätten

över rekognitionsskogarna, att bruks- och bergverksidkare mage använda

dessa skogar vid vilketdera av deras bruk och bergverk, som de själva finna

lämpligast».

Av ovan anförda exempel torde tydligt framgå, att statsmakternas mening

med upplåtelsen och skatteförsäljningen av rekognitionsskogarna varit

att bereda bruken ett i forna tider välbehövligt understöd, men att skogen

skulle återfalla till kronan, om vederbörande bruk nedlades. Detta villkor

bär emellertid till följd av olika omständigheter blivit satt ur kraft, och från

många håll hava allvarliga klagomål anförts däröver, att icke kronans rätt

blivit vederbörligen bevakad. Till en del torde det sålunda påtalade förhållandet

kunna förklaras därav, att den uppsikt som skulle å kronans vägnar

utövas icke varit tillräckligt effektiv. Denna bristande kontroll väckte

ofta bland allmänheten stora bekymmer, och inte minst kraftigt kommo

dessa till uttryck vid 1895 års riksdag, då hr Hedin i andra kammaren framställde

en interpellation rörande ifrågavarande angelägenhet. I motiveringen

till denna interpellation erinrades om vissa förhållanden, som ansågos ådagalägga,

att den lagstadgade kontrollen över vården och förvaltningen av statens

till bergshantei ingens understöd anslagna skogar icke vore tillräckligt

verksam. Interpellationen tick till följd, att vissa nya bestämmelser utarbetades

till förhindrande av påtalade missförhållanden. Den från statens synpunkt

ökade säkerhet som härigenom vanns har sedermera blivit på ett

effektivt sätt kompletterad genom 1919 års urtima riksdags beslut alt provisoriskt

upphäva 1811 års skatteköpsförordning.

Såsom av motionerna framgår taga emellertid motionärerna sikte jämväl

på frågan, huruvida och på vad sätt ett återförande till kronan må

kunna ske av de skatteköpla hemman, vilkas innehavare icke uppfylla de

vid upplåtelsen fastställda ovan antydda villkoren. Detta yrkande är, kan

man säga, det väsentliga i de förevarande motionerna.

Vid efterforskandet av orsakerna till det av motionärerna sålunda påtalade

förhållandet, alt sagda villkor vid skatteköpen icke lett till allmän

efterföljd, måste man ägna sin uppmärksamhet åt, förutom nyssnämnda

brist i uppsiktsförfarandet, jämväl den omständigheten, att domstolarna icke

funnit de vid upplåtelsen fogade förbehållen äga laga kraft jämlikt jordabalken

eller annan lag. Bekant torde sålunda vara, att Högsta domstolen

den 8 juni 1897 genom ett flertal domar ogillade å kronans vägnar förd

återvinningstalan, väckt mot åtskilliga innehavare av rekognitionsskogshem
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förslå kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8.

man. J ill belysning i viss män av sakens juridiska sida, sådan den avtecknade

sig vid dessa domstolsbeslut, må i detta sammanhang erinras om innebörden

av den motivering Högsta domstolen förebragte i det mål, som gällde

Stjärnfors bruks rekognitionsskog. Domstolen anförde därvid bl. a., att det

i berörda köpebrev intagna villkor, »att hemmanen oskiljaktigt skulle vara

förenade med Stjärnfors bruk, så mycket mindre kunde föranleda till skatlcmannarättens

förverkande, därest hemman skildes från berörda bruk, som

enligt 1 kap. 2 § jordabalken, sådant detta lagrum lydde genom K. F. den

1 juni 1810, dylikt i köpehandlingen inlaget förbehåll vore ulan verkan».

Genom beslut nästföljande år beslöt därför riksdagen, att den sålunda genom

domstolsbeslut underkända bestämmelsen, att hemmanen alltid skulle vara

oskiljaktiga från de bruk, varunder de lydde, skulle upphöra att gälla.

Av det hittills anförda torde framgå, alt upplåtelsen av rekognitionsskogar

och medgivandet att skatteköpa dylika, skett mot uttryckligt angivet

villkor, att skogarna skulle nyttjas för visst i överlåtelsehandlingen angivet

ändamål, men att de rättsanspråk, som kronan på grund härav kunnat resa,

visat sig icke juridiskt hållbara, da kronan sedermera gjort sina rättsanspråk

gällande. Under sådana förhållanden, är det givet, att mången frågar sig,

vad en utredning angående återförvärv till kronan av ifrågavarande egendom

skulle kunna äga för betydelse. Kammarkollegium, som anmodades

avgiva yttrande över hr Erikssons i Grängesberg vid 1920 års riksdag i

ämnet väckta motion, gav för sin del följande svar på denna fråga: »Då —

---å ena sidan den tanke, som ligger till grund för motionen, ytterst

bottnar i den i för sig enligt kollegii mening icke oriktiga föreställningen alt

genom 1897 års domar den materiella rätten blivit lidande till förmån för

den formella, och denna föreställning uppenbarligen delas av stora befolkningsgrupper

inom landet, men, å andra sidan, de svårigheter som äro förenade

med ett realiserande av motionärens tanke icke synas vara klart insedda,

har kollegium för sin del icke något att erinra mot en utredning,

dock icke såsom motionären avser allenast angående sättet för rekognitionshemmanens

återförande till kronans fria disposition, utan i första hand för

utrönande av möjligheten och lämpligheten av en sådan åtgärd. — Aven

om eu sådan utredning skulle giva ett i huvudsak negativt resultat, har i

alla fall därmed vunnits, att denna under de senare årens riksdagar ständigt

återkommande fråga finge en så fullständig belysning, att den kunde på

ett säkrare sätt än hittills av allmänheten bedömas och därmed tilläventyrs

bliva avförd från diskussion.»

Det svnes utskottet som om även de, vilka i sak inlaga en annan stånd
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8.

punkt än motionärerna i förevarande fråga och därtill dela kammarkollegii

uppfattning rörande del reella värdet av den begärda utredningen,

skulle kunna medgiva, att en utredning vore befogad åtminstone ur den

synpunkten, att full klarhet borde åstadkommas i alla på frågan inverkande

förhållanden. Eller med andra ord, att man borde erkänna riktigheten av

ej blott de från kollegii sida anförda premisserna utan även de slutsatser,

till vilka kollegium i sitt yttrande kommit. Och då, såsom ovan erinrats,

andra kammaren vid tvenne föregående tillfällen givit sin anslutning till

det av kollegium förordade utredningskravet, kan icke utskottet finna något

bärande skäl för att nu tillstyrka ett frånträdande av denna ståndpunkt.

Kravet på en förutsättningslös utredning, vilken givetvis icke kan eller får

innebära, att statsmakterna skulle umgås med planer att kränka någon medborgares

rätt — utskottet tillåter sig härvid hänvisa till kammarkollegii

i ovan citerade yttrande gjorda erinran angående våra civillagars karaktär —

torde sålunda kunna omfattas av en och var, bur vitt skilda de principiella

uppfattningarna i själva sakfrågan än må vara. Utredningsyrkandet tager

ju, som vid flera tillfällen erinrats, sikte på önskvärdheten av att få till

fullo klarlagt ett spörsmål, som särskilt i vissa delar av landet intager en

mycket framskjuten plats bland befolkningens politiska intressen. Såsom

ett förklarande exempel på varför så är fallet må bär erinras om de i hr

Erikssons i Grängesberg motion vid 1920 års riksdag intagna uppgifter rörande

omfattningen av beviljade skatteköp inom endast tre kommuner i

Kopparbergs län, nämligen Grangärde, Ludvika och Sävsnäs socknar. Inom

dessa hava följande rekognitionsskogar försålts mot angivna köpeskillingar:

År^l884 till Enkulle hyttelag 35/G4 mantal för kronor 40.08, år 1845 till Sörviks

och Brunnsviks hytteägare 17/48 mantal för kronor 31.9 4, Norhyttans

ägare 7/ie mantal kronor 32.04, Västansjö hyttas ägare 25/32 mantal kronor

57.22, år 71852 till] Bävåla hyttelag lä/64 mantal kronor 78.16, Abeckshyttas

ägare 29/48 mantal kronor 40.3 4, Persbo hyttelag l7/e4 mantal kronor 80.29,

Marnäs hyttelag, Knutsbo skog om 3/64 mantal kronor 5.46, Gonäs hyttelag

63/i28 mantal kronor 35.61, Sunnansjö hyttelag ls/3ä mantal kronor

83.76, år $1848 till Saxhytte hyttelag 37/64 mantal kronor 40.22, år 1854 till

Bärgsbo hyttelag 1 mantal kronor 60.48, år 1855 till Ivlenshytte hyttelag »/„

mantal kronor 45.3 0, Hellsjö hyttelag 7/4(i mantal kronor 41.71, år 1857 till

Björnhytte masugns ägare 10 skogshemman om tillsammans 510/ie mantal

kronor 411.80, årgl858 till Prästhytte masugnsägare 57/64 mantal kronor 65.20,

år 1863 till Ludvika bruksägare 10 skogshemman om tillsammans 67/4 mantal

kronor 463.78, och sista försäljningen år 1878 till Fredriksbergs och Gra
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Förslå kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8.

7

vendals bruk 2,1 mantal kronor l,!114.si. Den sammanlagda köpeskillingen

för de försålda 46 mantalen blir sålunda endast kronor 2,996.u.

Efter anförandet av dessa exempel finner sig utskottet böra erinra därom,

att utskottet från sina ovan angivna utgångspunkter ingalunda avsett alt

genom de sålunda lämnade sakuppgifterna giva någon antydan om, i vilken

omfattning eller på vad sätt statsmakterna möjligen skulle kunna återupprätta

eller vidmakthålla den materiella rätt, som enligt kammarkollegii

uppfattning blivit lidande till förmån för den formella rätten. Enligt utskottets

mening bör nämligen hela detta problem objektivt och förutsättningslöst

prövas vid den utredning, som utskottet finner av olika skäl synnerligen

påkallad, en utredning, som givetvis måste komma att röna påverkan av

den ordning, som redan inträtt med avseende å den formella regleringen

av hithörande äganderättsförhållanden.

Slutligen synes det utskottet även angeläget framhålla, att det ovan

påpekade, sedan långt tillbaka märkbara intresset för en utredning av de i

motionerna berörda förhållanden torde i närvarande tid, då kravet på

ökad förståelse för jordbruksnäringens utveckling och förkovran gör sig allt

starkare gällande, vara ännu mera utbrett än någonsin tillförene. Förevarande

spörsmål berör ju nämligen i viss mån den mycket livligt diskuterade

frågan, huru man i de trakter, där huvudparten av de i motionerna åsyftade

skogarna äro belägna, skall kunna åstadkomma nya självständiga jordbruk

och skydda redan befintliga. Även denna synpunkt torde således vara värd

att i detta sammanhang beakta.

Med anledning därav att motion nr 155 av herr Herou m. fl. innefattar,

förutom ovan berörda spörsmål, jämväl en hemställan att Kungl. Maj:t måtte i

samband med socialiseringsnämndens undersökningar vidtaga förberedande

åtgärder för överförande i samhällets besittning av naturrikedomar, såsom

malmgruvor, malmtillgångar, vattenfall och skogar, vill utskottet erinra

därom, att det uppdrag, som lämnats ifrågavarande nämnd, innesluter en

från just de av motionärerna angivna utgångspunkter så omfattande ekonomisk

utredning, att det icke kan föreligga någon anledning för riksdagen att

i detta sammanhang upptaga till prövning en viss del av det program, som

ligger till grund för det av Kungl. Maj:t sålunda igångsatta utredningsarbetet.

Med stöd av det sålunda anförda får utskottet hemställa:

1) att andra kammaren med anledning av herr Vennerströms motion

nr 156 och första delen av herr Herous m. fl. motion nr 155 måtte för sin

del besluta

att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning snarast möjligt,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Forsla kammarens andra tillfälliga utskolls utlåtande Nr S.

huruvida åtgärder böra vidtagas för att till kronan återföra rekognitionshemman

och till bergshanteringens understöd anslagna skogar, samt om

framläggande för riksdagen av de förslag, vartill utredningen kan föranleda;

2) att yrkandet i andra punkten av hr Herous m. fl. motion nr 155

icke må till någon andra kammarens åtgärd föranleda.

Andra kam- Andra kammaren beslöt för sin del bifalla sitt tillfälliga utskotts hem
marens

beslut. *-*

ställan.

Detta beslut har delgivits första kammaren, som hänvisat ärendet till

sitt andra tillfälliga utskott.

utskottet. Frågan om utredning angående rekognitionsskogarnas återförande till

kronan har, såsom känt är, förut varit föremål för riksdagens prövning,

senast vid 1921 års riksdag. Första kammarens majoritet har därvid ej

funnit eu dylik utredning önskvärd eller nödvändig. Då utskottet nu har

att avgiva utlåtande i frågan med anledning av här föreliggande motioner

och därav föranledda beslut i andra kammaren, har utskottet icke funnit

anledning frångå den ståndpunkt, som fått sitt uttryck i första kammarens

vid föregående riksdagar fattade beslut. De synpunkter, som därvid varit

bestämmande för utskottet, hava huvudsakligen varit följande.

Genom de kända 1897 års domar i högsta domstolen har kronans

återvinningstalan i fråga om vissa rekognitionshemman ogillats. Nu har

som skäl för en utredning om rekognitionsskogarnas återförande till kronan

anförts, bland annat, att dessa domar till förmån för den formella rätten

trätt den materiella rätten för när och att, då det vore viktigare för rättssäkerheten,

att den materiella rätten segrade, en revision i förevarande fall

borde ske. Utskottet har icke samma principiella ståndpunkt i denna fråga.

Det måste, enligt utskottets uppfattning, vara alldeles nödvändigt för rättsordningen,

att tvister och tvivelsinål, om vem som har rätt i ett visst fall,

skola kunna för all framtid avföras genom ett beslut eller en dom. Rättssäkerheten

skulle helt visst bliva oerhört lidande därpå, att lagakraflvunna

domar skulle kunna rivas upp efter ett antal år och frågan om redan tillerkänd

äganderätt ånyo tagas under omprövning. Härigenom skulle uppstå

en allmän osäkerhet, som i hög grad komme att verka förryckande och

nedbrytande.

Vidare framhålles, att vad riksdagen här skulle besluta, vore icke ett

omedelbart återförande till kronan af rekognitionshemmanen utan endast en

utredning snarast möjligt, huruvida åtgärder borde vidtagas för detta ändamål.

Som stöd för en utredning anföres, att kungl. kammarkollegium icke

haft något att erinra mot en förutsättningslös utredning samt att utredningen

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8.

9

skulle stilla den oro, som denna fråga orsakar, särskilt i de landsdelar, där

dessa hemman äro belägna. Det synes emellertid som om kammarkollegium

ansett, att en utredning skulle giva negativt resultat och i så fall torde

lämpligheten av en utredning, förenad säkerligen med avsevärda kostnader

för statsverket, starkt kunna ifrågasättas. Och frånsett denna för statsverket

viktiga ekonomiska synpunkt, skulle, även om påtalade oro genom eu utredning

försvunne, en annan oro uppstå, nämligen hos alla dem, som direkt beröras av

utredningen. Även under ekonomiskt lugnare tider än de nuvarande skulle

nämligen eu dylik utredning, som direkt anginge äganderätten till vissa värden

och vars konsekvenser man icke kunde överskåda, även om den gåve

negativt resultat, så snart den beslutats och så länge den påginge, verka

upprörande och förryckande på det ekonomiska livet. Och särskilt skulle

den under nu rådande svårartade ekonomiska depression i hög grad öka

oron och osäkerheten samt i sin mån försvåra det ekonomiska återuppbyggandet.

Skulle slutligen utredningen leda till någon positiv åtgärd i motionernas

syfte, skulle detta innebära ett återförande tvångsvis till kronans fria

disposition av rekognitionshemmanen. Genom en sådan åtgärd skulle redan

förvärvade privata rättigheter då omedelbart ann ulleras. Detta innebär

emellertid ett frångående av den, så vitt känt, i alla kulturländer i lagstiftningen

uppehållna grundsatsen, att civillag icke bör givas tillbakaverkande

kraft. Härtill kommer, att genom förordning den 22 december 1898 Kungl.

Maj:t i överensstämmelse med samma års riksdags beslut förordnat, att vad

i särskilda författningar funnes i fråga om skatteköp av s. k. rekognitionshemman

föreskrivet därom, att hemmanen alltid skulle vara oskiljaktiga

från de bruk, varunder de lydde, skulle upphöra att gälla. Ett återförande

till kronans fria disposition av ifrågavarande hemman skulle därför otvivelaktigt

komma att i mycket stor omfattning kännbart träffa i god tro varande

ägare av sådana hemman eller innehavare av inteckningar och obligationer,

för vilka hemmanen utgjorde säkerhet.

Med stöd av vad sålunda anförts får utskottet hemställa.

att första kammaren icke måtte biträda andra kammarens

i ärendet fattade beslut.

Stockholm den 24 april 1922.

På utskottets vägnar:

N. J. F. ALMKVIST.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 12 samt. 2 avd. 6 höft. {Nr 8.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8.

Närvarande vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet: herrar

Almkvist, Rooth, Julin, Enhörning*, Franzén, Bondeson*, Andersson,

P., i Arbrå.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Almkvist, Julin och Franzén, vilka ansett, att utskottet bort tillstyrka

första kammaren att biträda andra kammarens beslut.

CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM 192 2.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.