Utlåtande i anledning av väckt motion om borttagandet av censusbestämmelserna i fråga om valbarhet till första kammaren.
1922-03-09 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1922:8, Utlåtande i anledning av väckt motion om borttagandet av censusbestämmelserna i fråga om valbarhet till första kammaren.
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.
1
Nr 8.
Ankom till riksdagens kansli den 9 mars 1922 kl. Va 3 e. in.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt
motion om borttagandet av censusbestämmelserna
i fråga om valbarhet till första kammaren.
I en inom andra kammaren väckt motion, nr 2, har herr Vennerström
hemställt,
»att riksdagen såsom vilande till vidare grundlagsenlig behandling
ville antaga följande förslag till ändrad lydelse av § 9 riksdagsordningen
:
§ 9.
Till ledamöter i första kammaren kunna endast väljas i kommunernas
allmänna angelägenheter röstberättigade män och kvinnor,
som uppnått trettiofem års ålder. Kommer riksdagsman, efter det
han vald blivit, i den ställning, att han ej längre skulle varit valbar
till ledamot i kammaren, frånträder han sin befattning.»
Till stöd för sin hemställan har motionären anfört följande:
»Vid 1921 år riksdag väckte jag motion om borttagande av censusbestämmelsen
i fråga om valbarhet till första kammaren. I motionen
anfördes, att villkoret, att en person skall skatta för en inkomst
av 3,000 kr. eller äga en till 50,000 kr. taxerad fastighet,
obehörigen inskränker industriarbetarnas, de mindre jordbrukarnas
och kvinnornas representation i första kammaren. Konstitutionsutskottets
majoritet ansåg sig »av såväl principiella som praktiska
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 5 sand. G käft. (Nr 8.) 1
opaginerad Kontrollera mot PDF
o
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr S.
skäl böra biträda» motionärens framställning. Utskottets förslagfälldes
dock i första kammaren av en ytterst liten majoritet.
I motiveringen för sitt tillstyrkande påpekade konstitutionsutskottet
särskilt de egendomliga praktiska konsekvenser, till vilka
censusbestämmelsen i dess nu gällande form kan leda. Utskottet
yttrade bl. a.: ''Då bestämmelsen utgår från den beskattningsbara
inkomsten följer härav, att dess innebörd i själva verket blir beroende
av gällande stadganden angående taxering, och att sålunda
villkoren för valbarhet till riksdagens första kammare komma att
växla, allteftersom ändringar vidtagas i skattelagstiftningen. Att
detta förhållande innebär en orimlighet, torde icke kunna förnekas.
Enligt gällande regler för avdrag vid taxering kunna också sådana
förhållanden som flyttning från en ort till en annan, ett barns
födelse i familjen m. m. minska den beskattningsbara inkomsten och
sålunda inverka även på en persons valbarhet till första kammaren."
De av motionären och utskottet åberopade principiella och praktiska
skälen för censusbestämmelsens borttagande kvarstå i hela
deras vidd. De ha till och med förstärkts på grund av lönernas och
inkomsternas sjunkande. Sedan första kammaren avslog motionen,
har man fått en synnerligen lärorik åskådningsundervisning om de
absurda konsekvenser, till vilka censusbestämmelsen enligt utskottets
förmenande kunde leda. Utskottet befarade, att »ett barns födelse
i familjen» kunde öva inflytande på en persons valbarhet till första
kammaren, och i debatten i andra kammaren yttrade jag: »Jag kan
dock icke hjälpa, att jag tycker, att det faller ett skimmer av oblandat
löje över denna censusbestämmelse, då den kan verka så —
därför att den utgår från den beskattningsbara inkomsten — att en
man, som är värdig att komma till första kammaren, blir ovärdig,
därför att han får en tillökning i familjen». Det kan för en motionär
vara glädjande att för en gångs skull få bevis på att han är framsynt.
Just ett sådant fall, då en hederlig och dugande man på
grund av hustruns fruktsamhet berövats sitt mandat i första kammaren,
föreligger för dagen.
Samma dag som 1922 års riksdag högtidligen öppnades meddelade
huvudstadstidningarna, att lantbrukaren F. E. Holmner, som
i höstas av Norrbottens och Västerbottens landsting valdes till ledamot
av första kammaren, avsagt sig mandatet. Om orsaken meddelas
kort och gott: ''Avsägelse!! motiveras med att hr Holmner ej
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.
3
anser sig fylla de villkor i beskattningshänseende, som gälla för valbarhet
till första kammaren.’ En lokaltidning ger i följande ord eu
fylligare skildring av anledningen till avsägelsen:
''Anledningen till avsägelsen är, att hr Iiolmner anser sig ej
fylla de beskattningsvillkor, som gälla för valbarhet till första kammaren.
Han har visserligen de tre åren närmast före valet deklarerat
för eu inkomst, som väsentligt överstiger fastställt minimibelopp
3,000 kr. — men då hr H. har stor familj, har han genom de i fjol
införda orts- och familjebidragen icke betalt skatt för mera än 1,500
kr. Om hr Iiolmner vore ungkarl eller haft högst G barn, hade
hans valbarhet varit oomtvistlig. Men nu har lian många flera barn,
och därför är han olämplig som lagstiftare. Därest denna tolkning
av grundlagen är riktig, och detta får man antaga, då den bekräftats
av en av de på området mest sakkunniga riksdagsmännen, då
är en lagändring ofrånkomlig. Man kan knappast tänka sig något
befängdare än att en riksdagsman diskvalificeras därför att han bär
för många barn! Genom ytterligare höjning av familjeavdraget
skulle åtskilliga första kammarledamöter falla för detta splitternya
streck — barnstrecket.''
Denna händelse talar för sig själv utan långa utläggningar.
Den av valmännens förtroende till ledamot av första kammaren utsedde
hade alla kvalifikationer för uppdraget utom i en enda punkt.
Han hade ett i nu gällande svensk grundlag oförlåtligt fel. Han
hade alldeles för många barn. Det var hans 14 barn, som gjorde
den förutvarande ledamoten av andra kammaren ovärdig att komma
in i första kammaren. Det anses ju vara en i hög grad samhällsgagnande
gärning att fostra talrika och duktiga barn. Hr Holmner
har i detta avseende överträffat alla anspråk på ett lojalt medborgaresinne.
Samhället belönar medelst ett'' grundlagsbud, som för
den talrika barnskarans skull utesluter honom ur första kammaren
och sålunda stämplar honom som en medborgare av i viss mån
mindre god kvalitet. Det är mänskligt, om en paragraf till och
med i en ärevördig grundlag är bristfällig som allt människoverk.
Men en grundlagsparagraf har icke lov att vara så förnuftslös, att
den drar löje över grundlagen och grundlagsstiftarna.»
Vid föregående års riksdag väcktes likaledes av herr Vennerström
i motion II: 268 ett förslag om borttagande av censusbestämmelsema
Utskottets
yttrande.
4
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.
vid val till riksdagens första kammare. Beträffande detta förslagyttrade
1921 års konstitutionsutskott i huvudsak följande:
»Det i förevarande motion gjorda förslaget om borttagandet av
det gällande censusvillkoret för valbarhet till riksdagens första kammare
finner sig utskottet av såväl principiella som praktiska skäl
böra biträda. Principiellt synes det uppenbart, att detta valbarhetsvillkor,
genom vilket möjligheten att invälja en person i första
kammaren göres beroende av dennes ekonomiska ställning, är oförenligt
med den demokratiska ordning, som nu är genomförd i vårt
land. Bestämmelsen härom utgår från uppfattningen, att större
insikter i allmänna värv följa med en högre ekonomisk ställning,
en uppfattning, som numera allmänt torde anses föråldrad. Att den
omständigheten, att en person skattar för en inkomst av 3,000 kronor
eller äger en till 50,000 kronor taxerad fastighet, icke utgör någon
som helst anledning att hos vederbörande förutsätta större politiska
kvalifikationer än hos personer i svagare ekonomisk ställning, ligger
enligt utskottets mening i öppen dag. Den omotiverade sammankoppling
av ekonomisk ställning och politiska rättigheter, som ifrågavarande
stadgande innebär, bör därför försvinna.
Även av praktiska skäl synes den föreslagna reformen böra
genomföras. Visserligen har nämnda censusbestämmelse genom penningvärdets
fall förlorat åtskilligt av sin betydelse, men den torde
fortfarande i många fall utgöra en kännbar inskränkning i vederbörande
valkorporationers möjlighet att utse förstakammarledamöter
endast med hänsyn till vederbörande riksdagsmannakandidats personliga
förutsättningar för riksdagsmannauppdraget. Särskilt torde bestämmelsen
medföra en obefogad gallring i fråga om industriarbetarnas
och framför allt de mindre jordbrukarnas representation i första,
kammaren. Ett synnerligt behov av den föreslagna reformen har
uppstått därigenom, att även kvinnor blivit valbara till första kammaren.
Den gällande censusbestämmelsen utgör uppenbarligen ett
väsentligt hinder för inval särskilt av gifta kvinnor i första kammaren
och innebär sålunda i praktiken ett avsteg från den i övrigt
nu genomförda likställigheten mellan män och kvinnor i politiskt
hänseende.
Vidare vill utskottet påpeka de egendomliga konsekvenser, till
vilka censusbestämmelsen i dess nu gällande form i vissa fall kan
leda. Då bestämmelsen utgår från den beskattningsbara inkomsten,
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.
5
följer härav, att dess innebörd i själva verket bliver beroende av
gällande stadganden angående taxering och att sålunda villkoren
för valbarhet till riksdagens första kammare komma att växla, allteftersom
ändringar vidtagas i skattelagstiftningen. Att detta förhållande
innebär en orimlighet, torde ej kunna förnekas. Enligt
gällande regler för avdrag vid taxering kunna också sådana förhållanden
som flyttning från en ort till en annan, ett barns födelse i
familjen m. in. minska den beskattningsbara inkomsten och sålunda
inverka även på en persons valbarhet till första kammaren. Likaledes
kan tydligen en persons riksdagsmannauppdrag lätt komma att
medföra diskvalifikation i fråga om valbarheten, da ju inkomsterna
av detta uppdrag icke beskattas och under uppdragets fullgörande
möjligheterna till annan arbetsförtjänst för många riksdagsmän i
hög grad förminskas. Härtill kommer, att därest dylik diskvalifikation
inträder under period, för vilken riksdagsman redan blivit vald,
denne enligt gällande grundlagsstadgande skall avgå från sitt uppdrag.
Om man slutligen erinrar därom, att de stadgade kvalifikationerna
skola vara för handen under tre år före valet, synes den
gällande censusbestämmelsens praktiska olämplighet vara till fullo
ådagalagd.»
Med denna motivering tillstyrkte konstitutionsutskottet borttagande
av censusbestämmelserna i fråga om valbarhet till riksdagens
första kammare. Denna utskottets hemställan bifölls av andra kammaren,
men avslogs av den första, varför frågan denna gång förföll.
De av 1921 års konstitutionsutskott anförda skälen äga, enligt
utskottets mening, fortfarande giltighet, även om frågan, huruvida
med den inkomst, varom i § 9 riksdagsordningen talas, skall förstås
det taxerade eller det beskattningsbara inkomstbeloppet, icke kan
anses slutgiltigt besvarad. För övrigt torde denna tvivelaktighet
beträffande rätta tolkningen av censusbestämmelserna i fråga om
valbarhet till första kammaren utgöra ett ytterligare skäl för vidtagande
av den nu föreslagna reformen.
Av anförda skäl får utskottet hemställa,
att riksdagen, med bifall till förevarande motion,
måtte såsom vilande till vidare grundlagsenlig
behandling antaga följande
6
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.
Förslag
till ändrad lydelse av § 9 riksdagsordningen.
Nuvarande lydelse:
§ 9.
Till ledamöter i första kammaren
kunna endast väljas män
och kvinnor, som uppnått trettiofem
års ålder samt äga och minst
tre år näst före valet ägt fastighet
till taxeringsvärde, ej understigande
femtiotusen riksdaler,
eller ock till staten skatta samt
under tid, som nyss är sagd,
skattat för minst tretusen riksdaler
årlig inkomst. Kommer
riksdagsman, efter det han vald
blivit, i den ställning, att han
ej längre skulle varit valbar till
ledamot i kammaren, frånträder
han sin befattning.
Stockholm den 9 mars 1922.
Föreslagen lydelse:
§ 9.
Till ledamöter i första kammaren
kunna endast väljas i kommunernas
allmänna angelägenheter
röstberättigade män och kvinnor,
som uppnått trettiofem års
ålder. Kommer riksdagsman, efter
det han vald blivit, i den ställning,
att han ej längre skulle
varit valbar till ledamot i kammaren,
frånträder han sin befattning.
På konstitutionsutskottets vägnar:
SAM. CLASON. )
Närvarande: Herrar Clason, Engberg, G. A. Strömberg,*) Thulin, Reuterskiöld,
G. W. Hansson, von Geijer, Lyberg,*) Stendahl, Modig,*) Almkvist, Sävström,*)
Borg, K. A. Westman, Starbäck,*) Persson i Fritorp, Karlsson Vadstena Carlström
i Helgagård, Sehlin*) och Pehr sson i Göteborg.*
'') Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.
7
Reservationer:
1) av herrar Clason, von Geijer, Stendahl, Star bäck, Persson i
.Fritorp och Pehrsson i Göteborg, vilka anfört:
»Gällande censusvillkor för valbarhet till första kammaren tillhöra
de bestämmelser i grundlagen, genom vilka man sökt åstadkomma
någon artskillnad mellan båda kamrarna. Vid den överenskommelse
angående grundlinjerna för första kammarens nybildning,
som träffades vid urtima riksdagen 1918, framställdes intet
yrkande om borttagande av dessa censusvillkor. Yrkande därom
frambars däremot av enskild motionär (hr Molin) efter framläggandet
1919 av den kungl. propositionen angående författningsrevisionen,
genom vilken förslag framlades till närmare genomförande, i vad
angick den politiska rösträtten och första kammarens bildande, av
1918 års överenskommelse. Det särskilda utskottet vid 1919 års
riksdag yttrade sig emellertid därom på följande sätt:
''Mot de av Kungl. Maj:t föreslagna bestämmelserna i och för
sig, som i allo ansluta sig till de av riksdagen givna riktlinjerna
för första kammarens reformering, har utskottet i huvudsak intet
att erinra. Av liknande skäl kan utskottet icke tillstyrka bifall till
herr Molins yrkande, som går ut på att i fråga om valbarhet till
första hammaren en av 1918 års urtima riksdag ej avsedd väsentlig
förändring (borttagande av censu sstrecket) skulle äqa rum.'' (Kursiveringen
gjord här.) Riksdagens båda kamrar godkände utskottets författningsförslag
såsom vilande, och det blev vid 1921 års riksdag
antaget definitivt.
En vid den ifrågavarande författningsrevisionen avsiktligt bibehållen
förutsättning för artskillnaden mellan kamrarna synes oss icke
böra rubbas annat än i samband med vare sig upptagande av hela
frågan om första kammarens bildande eller införande av andra
villkor för denna artskillnads uppehållande.
Vi hava därför yrkat, att utskottet måtte avstyrka motionen.»
2) av herr Reuterskiöld, som anfört:
»Onekligen måste det resultat, som med nuvarande censusbestämmelser
i vissa extrema fall kan uppstå — såsom i motionen
framhållits — verka stötande. Och detta resultat kan icke förebyggas
genom en annan tolkning av R. O. § 9 än den onda riktiga,
8
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.
som utskottets majoritet förra året gav och även i år fasthållit,
ehuru majoritetens erinran i år, att frågan ej är slutligt avgjord,
pekar på det faktum, att någon prövning i praxis ej ägt rum.
Denna även efter min tanke riktiga tolkning innebär, att då det
beträffande fastighet uttryckligen i sagda § 9 talas om taxerat värde,
oavsett om fastigheten är aldrig så högt intecknad, men om inkomst,
för vilken skattats, och då grundlagen skall tolkas efter sin ordalydelse
och icke efter skatteförordningarnas, det icke kan bliva tal
om annan än den inkomst, som varit beskattningsbar och för vilken
påförd skatt guldits i enlighet med skatteförordningarna, d. v. s.
efter stadgade avdrag från den taxerade inkomsten.
Ej heller kan censusbestämmelsen, vare sig med de belopp den
nu anger i fråga om taxeringsvärde och beskattningsbar inkomst eller
i och för sig såsom innebärande viss penningcensus, anses riktig eller
ens lämplig, utan skäligen böra i sinom tid ersättas av annat valbarhetsvillkor.
Detta oaktat har jag icke kunnat nu biträda utskottets tillstyrkande
av motionen, utan ansett densamma böra för närvarande
avstyrkas. Grunderna härtill äro fyrfaldiga.
Till en början synes det icke just nu, kort efter 1918—21 års
reform, föreligga anledning att ändra en bestämmelse, som då fick
kvarstå orubbad, eftersom sedan dess ingenting nytt tillkommit utöver
vad då var känt och inga förutsättningar eller faktiska förhållanden
ändrats, som ej lika väl kunnat då beaktas. Det tillämpningsfall,
som 1921 inträffade, var ju redan av förra årets utskott
antytt som möjligt. A andra sidan är det uppenbart, att frågan
om valbarhetsvillkoren för första kammaren rätt så snart måste i
hela sin vidd och i ett sammanhang upptagas, såvida riksdagen vill
bibehålla ett verkligt och ej ett blott formellt tvåkammarsystem. Och
därvid kan det vara och är det, efter min tanke, av stor vikt, att
under tiden ingenting åtgjorts, som steg för steg minskat artskillnaden
mellan kamrarna. Den högre åldern har numera ringa betydelse,
då yngre män ofta väljas till första och ej sällan äldre till
andra kammaren. Bostadsbandet är föremål för ständigt upprepade
attacker. Den längre valperioden och den successiva förnyelsen hava
redan eluderats i praktiken genom upplösning med eller utan åtföljande
lagändring, som medfört även nya landstingsval.
Därnäst innebär den nuvarande censusbestämmelsen ett fastslå
-
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.
9
ende i grundlagen ej blott av principen, att en arfekillnad skall finnas
mellan kamrarna, vilken princip, om bestämmelsen borttages,
ej längre erhölle något uttryck i grundlagen, enär återstående skiljaktigheter,
såsom ovan antytts, mera peka på en viss gradskillnad än
någon artskillnad (längre tid, högre ålder, större krets av valbara
personer i anseende till bostadsort), utan också av principen att
egendomsinnehav utgör en representationsgrund. Och efter min mening
är det av real vikt, att grundlagen icke släpper efter på erkännandet,
att äganderätt till jord eller mark ger behörighet till
representation i första kammaren.
När en gång förstakammarfrågan upptages till lösning — och
jag anser, att den borde när som helst förberedelsevis upptagas,
enär dessförinnan inga positiva ändringsförslag från vederbörande
partier skäligen kunna väntas eller krävas — torde frågans lösning
näppeligen vara möjlig annorledes än genom ändring i valbarhetsvillkor
och valsätt. Och därvid utgör bibehållandet även av en såsom
olämplig och oriktig erkänd censusbestämmelse, ända tills reformen
sker, i sin mån ett rätt så verksamt pådrivningsmedel, varemot,
om den bestämmelsen liksom andra, vilka nu markera en
skillnad mellan de båda kamrarna, avskaffas, enkammarsystemet
glider in i medvetandet och i verkligheten med den påföljd, att
återgången sedermera till ett verkligt tvåkammarsystem icke utan
fog skulle kunna betecknas som en reaktion.
Då alltså den vinst, bestämmelsens upphävande i och för sig
skulle medföra, måste synas mig illusorisk eller mindrevärdig vid
jämförelse med den förlust eller den fara i fråga om en snar förstakammarreform,
som jag sätter såsom ett bestämt önskemål för närmaste
framtiden, måste jag yrka,
att ifrågavarande motion måtte av riksdagen
avslås.»
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 5 sand. 6 käft. (Nr 8.)
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.