Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om borttagandet av censusbestämmelserna i fråga om valbarhet till första kammaren.

1922-03-09 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1922:8, Utlåtande i anledning av väckt motion om borttagandet av censusbestämmelserna i fråga om valbarhet till första kammaren.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.

1

Nr 8.

Ankom till riksdagens kansli den 9 mars 1922 kl. Va 3 e. in.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt

motion om borttagandet av censusbestämmelserna

i fråga om valbarhet till första kammaren.

I en inom andra kammaren väckt motion, nr 2, har herr Vennerström

hemställt,

»att riksdagen såsom vilande till vidare grundlagsenlig behandling

ville antaga följande förslag till ändrad lydelse av § 9 riksdagsordningen

:

§ 9.

Till ledamöter i första kammaren kunna endast väljas i kommunernas

allmänna angelägenheter röstberättigade män och kvinnor,

som uppnått trettiofem års ålder. Kommer riksdagsman, efter det

han vald blivit, i den ställning, att han ej längre skulle varit valbar

till ledamot i kammaren, frånträder han sin befattning.»

Till stöd för sin hemställan har motionären anfört följande:

»Vid 1921 år riksdag väckte jag motion om borttagande av censusbestämmelsen

i fråga om valbarhet till första kammaren. I motionen

anfördes, att villkoret, att en person skall skatta för en inkomst

av 3,000 kr. eller äga en till 50,000 kr. taxerad fastighet,

obehörigen inskränker industriarbetarnas, de mindre jordbrukarnas

och kvinnornas representation i första kammaren. Konstitutionsutskottets

majoritet ansåg sig »av såväl principiella som praktiska

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 5 sand. G käft. (Nr 8.) 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr S.

skäl böra biträda» motionärens framställning. Utskottets förslagfälldes

dock i första kammaren av en ytterst liten majoritet.

I motiveringen för sitt tillstyrkande påpekade konstitutionsutskottet

särskilt de egendomliga praktiska konsekvenser, till vilka

censusbestämmelsen i dess nu gällande form kan leda. Utskottet

yttrade bl. a.: ''Då bestämmelsen utgår från den beskattningsbara

inkomsten följer härav, att dess innebörd i själva verket blir beroende

av gällande stadganden angående taxering, och att sålunda

villkoren för valbarhet till riksdagens första kammare komma att

växla, allteftersom ändringar vidtagas i skattelagstiftningen. Att

detta förhållande innebär en orimlighet, torde icke kunna förnekas.

Enligt gällande regler för avdrag vid taxering kunna också sådana

förhållanden som flyttning från en ort till en annan, ett barns

födelse i familjen m. m. minska den beskattningsbara inkomsten och

sålunda inverka även på en persons valbarhet till första kammaren."

De av motionären och utskottet åberopade principiella och praktiska

skälen för censusbestämmelsens borttagande kvarstå i hela

deras vidd. De ha till och med förstärkts på grund av lönernas och

inkomsternas sjunkande. Sedan första kammaren avslog motionen,

har man fått en synnerligen lärorik åskådningsundervisning om de

absurda konsekvenser, till vilka censusbestämmelsen enligt utskottets

förmenande kunde leda. Utskottet befarade, att »ett barns födelse

i familjen» kunde öva inflytande på en persons valbarhet till första

kammaren, och i debatten i andra kammaren yttrade jag: »Jag kan

dock icke hjälpa, att jag tycker, att det faller ett skimmer av oblandat

löje över denna censusbestämmelse, då den kan verka så —

därför att den utgår från den beskattningsbara inkomsten — att en

man, som är värdig att komma till första kammaren, blir ovärdig,

därför att han får en tillökning i familjen». Det kan för en motionär

vara glädjande att för en gångs skull få bevis på att han är framsynt.

Just ett sådant fall, då en hederlig och dugande man på

grund av hustruns fruktsamhet berövats sitt mandat i första kammaren,

föreligger för dagen.

Samma dag som 1922 års riksdag högtidligen öppnades meddelade

huvudstadstidningarna, att lantbrukaren F. E. Holmner, som

i höstas av Norrbottens och Västerbottens landsting valdes till ledamot

av första kammaren, avsagt sig mandatet. Om orsaken meddelas

kort och gott: ''Avsägelse!! motiveras med att hr Holmner ej

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.

3

anser sig fylla de villkor i beskattningshänseende, som gälla för valbarhet

till första kammaren.’ En lokaltidning ger i följande ord eu

fylligare skildring av anledningen till avsägelsen:

''Anledningen till avsägelsen är, att hr Iiolmner anser sig ej

fylla de beskattningsvillkor, som gälla för valbarhet till första kammaren.

Han har visserligen de tre åren närmast före valet deklarerat

för eu inkomst, som väsentligt överstiger fastställt minimibelopp

3,000 kr. — men då hr H. har stor familj, har han genom de i fjol

införda orts- och familjebidragen icke betalt skatt för mera än 1,500

kr. Om hr Iiolmner vore ungkarl eller haft högst G barn, hade

hans valbarhet varit oomtvistlig. Men nu har lian många flera barn,

och därför är han olämplig som lagstiftare. Därest denna tolkning

av grundlagen är riktig, och detta får man antaga, då den bekräftats

av en av de på området mest sakkunniga riksdagsmännen, då

är en lagändring ofrånkomlig. Man kan knappast tänka sig något

befängdare än att en riksdagsman diskvalificeras därför att han bär

för många barn! Genom ytterligare höjning av familjeavdraget

skulle åtskilliga första kammarledamöter falla för detta splitternya

streck — barnstrecket.''

Denna händelse talar för sig själv utan långa utläggningar.

Den av valmännens förtroende till ledamot av första kammaren utsedde

hade alla kvalifikationer för uppdraget utom i en enda punkt.

Han hade ett i nu gällande svensk grundlag oförlåtligt fel. Han

hade alldeles för många barn. Det var hans 14 barn, som gjorde

den förutvarande ledamoten av andra kammaren ovärdig att komma

in i första kammaren. Det anses ju vara en i hög grad samhällsgagnande

gärning att fostra talrika och duktiga barn. Hr Holmner

har i detta avseende överträffat alla anspråk på ett lojalt medborgaresinne.

Samhället belönar medelst ett'' grundlagsbud, som för

den talrika barnskarans skull utesluter honom ur första kammaren

och sålunda stämplar honom som en medborgare av i viss mån

mindre god kvalitet. Det är mänskligt, om en paragraf till och

med i en ärevördig grundlag är bristfällig som allt människoverk.

Men en grundlagsparagraf har icke lov att vara så förnuftslös, att

den drar löje över grundlagen och grundlagsstiftarna.»

Vid föregående års riksdag väcktes likaledes av herr Vennerström

i motion II: 268 ett förslag om borttagande av censusbestämmelsema

Utskottets

yttrande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.

vid val till riksdagens första kammare. Beträffande detta förslagyttrade

1921 års konstitutionsutskott i huvudsak följande:

»Det i förevarande motion gjorda förslaget om borttagandet av

det gällande censusvillkoret för valbarhet till riksdagens första kammare

finner sig utskottet av såväl principiella som praktiska skäl

böra biträda. Principiellt synes det uppenbart, att detta valbarhetsvillkor,

genom vilket möjligheten att invälja en person i första

kammaren göres beroende av dennes ekonomiska ställning, är oförenligt

med den demokratiska ordning, som nu är genomförd i vårt

land. Bestämmelsen härom utgår från uppfattningen, att större

insikter i allmänna värv följa med en högre ekonomisk ställning,

en uppfattning, som numera allmänt torde anses föråldrad. Att den

omständigheten, att en person skattar för en inkomst av 3,000 kronor

eller äger en till 50,000 kronor taxerad fastighet, icke utgör någon

som helst anledning att hos vederbörande förutsätta större politiska

kvalifikationer än hos personer i svagare ekonomisk ställning, ligger

enligt utskottets mening i öppen dag. Den omotiverade sammankoppling

av ekonomisk ställning och politiska rättigheter, som ifrågavarande

stadgande innebär, bör därför försvinna.

Även av praktiska skäl synes den föreslagna reformen böra

genomföras. Visserligen har nämnda censusbestämmelse genom penningvärdets

fall förlorat åtskilligt av sin betydelse, men den torde

fortfarande i många fall utgöra en kännbar inskränkning i vederbörande

valkorporationers möjlighet att utse förstakammarledamöter

endast med hänsyn till vederbörande riksdagsmannakandidats personliga

förutsättningar för riksdagsmannauppdraget. Särskilt torde bestämmelsen

medföra en obefogad gallring i fråga om industriarbetarnas

och framför allt de mindre jordbrukarnas representation i första,

kammaren. Ett synnerligt behov av den föreslagna reformen har

uppstått därigenom, att även kvinnor blivit valbara till första kammaren.

Den gällande censusbestämmelsen utgör uppenbarligen ett

väsentligt hinder för inval särskilt av gifta kvinnor i första kammaren

och innebär sålunda i praktiken ett avsteg från den i övrigt

nu genomförda likställigheten mellan män och kvinnor i politiskt

hänseende.

Vidare vill utskottet påpeka de egendomliga konsekvenser, till

vilka censusbestämmelsen i dess nu gällande form i vissa fall kan

leda. Då bestämmelsen utgår från den beskattningsbara inkomsten,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.

5

följer härav, att dess innebörd i själva verket bliver beroende av

gällande stadganden angående taxering och att sålunda villkoren

för valbarhet till riksdagens första kammare komma att växla, allteftersom

ändringar vidtagas i skattelagstiftningen. Att detta förhållande

innebär en orimlighet, torde ej kunna förnekas. Enligt

gällande regler för avdrag vid taxering kunna också sådana förhållanden

som flyttning från en ort till en annan, ett barns födelse i

familjen m. in. minska den beskattningsbara inkomsten och sålunda

inverka även på en persons valbarhet till första kammaren. Likaledes

kan tydligen en persons riksdagsmannauppdrag lätt komma att

medföra diskvalifikation i fråga om valbarheten, da ju inkomsterna

av detta uppdrag icke beskattas och under uppdragets fullgörande

möjligheterna till annan arbetsförtjänst för många riksdagsmän i

hög grad förminskas. Härtill kommer, att därest dylik diskvalifikation

inträder under period, för vilken riksdagsman redan blivit vald,

denne enligt gällande grundlagsstadgande skall avgå från sitt uppdrag.

Om man slutligen erinrar därom, att de stadgade kvalifikationerna

skola vara för handen under tre år före valet, synes den

gällande censusbestämmelsens praktiska olämplighet vara till fullo

ådagalagd.»

Med denna motivering tillstyrkte konstitutionsutskottet borttagande

av censusbestämmelserna i fråga om valbarhet till riksdagens

första kammare. Denna utskottets hemställan bifölls av andra kammaren,

men avslogs av den första, varför frågan denna gång förföll.

De av 1921 års konstitutionsutskott anförda skälen äga, enligt

utskottets mening, fortfarande giltighet, även om frågan, huruvida

med den inkomst, varom i § 9 riksdagsordningen talas, skall förstås

det taxerade eller det beskattningsbara inkomstbeloppet, icke kan

anses slutgiltigt besvarad. För övrigt torde denna tvivelaktighet

beträffande rätta tolkningen av censusbestämmelserna i fråga om

valbarhet till första kammaren utgöra ett ytterligare skäl för vidtagande

av den nu föreslagna reformen.

Av anförda skäl får utskottet hemställa,

att riksdagen, med bifall till förevarande motion,

måtte såsom vilande till vidare grundlagsenlig

behandling antaga följande

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.

Förslag

till ändrad lydelse av § 9 riksdagsordningen.

Nuvarande lydelse:

§ 9.

Till ledamöter i första kammaren

kunna endast väljas män

och kvinnor, som uppnått trettiofem

års ålder samt äga och minst

tre år näst före valet ägt fastighet

till taxeringsvärde, ej understigande

femtiotusen riksdaler,

eller ock till staten skatta samt

under tid, som nyss är sagd,

skattat för minst tretusen riksdaler

årlig inkomst. Kommer

riksdagsman, efter det han vald

blivit, i den ställning, att han

ej längre skulle varit valbar till

ledamot i kammaren, frånträder

han sin befattning.

Stockholm den 9 mars 1922.

Föreslagen lydelse:

§ 9.

Till ledamöter i första kammaren

kunna endast väljas i kommunernas

allmänna angelägenheter

röstberättigade män och kvinnor,

som uppnått trettiofem års

ålder. Kommer riksdagsman, efter

det han vald blivit, i den ställning,

att han ej längre skulle

varit valbar till ledamot i kammaren,

frånträder han sin befattning.

På konstitutionsutskottets vägnar:

SAM. CLASON. )

Närvarande: Herrar Clason, Engberg, G. A. Strömberg,*) Thulin, Reuterskiöld,

G. W. Hansson, von Geijer, Lyberg,*) Stendahl, Modig,*) Almkvist, Sävström,*)

Borg, K. A. Westman, Starbäck,*) Persson i Fritorp, Karlsson Vadstena Carlström

i Helgagård, Sehlin*) och Pehr sson i Göteborg.*

'') Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.

7

Reservationer:

1) av herrar Clason, von Geijer, Stendahl, Star bäck, Persson i

.Fritorp och Pehrsson i Göteborg, vilka anfört:

»Gällande censusvillkor för valbarhet till första kammaren tillhöra

de bestämmelser i grundlagen, genom vilka man sökt åstadkomma

någon artskillnad mellan båda kamrarna. Vid den överenskommelse

angående grundlinjerna för första kammarens nybildning,

som träffades vid urtima riksdagen 1918, framställdes intet

yrkande om borttagande av dessa censusvillkor. Yrkande därom

frambars däremot av enskild motionär (hr Molin) efter framläggandet

1919 av den kungl. propositionen angående författningsrevisionen,

genom vilken förslag framlades till närmare genomförande, i vad

angick den politiska rösträtten och första kammarens bildande, av

1918 års överenskommelse. Det särskilda utskottet vid 1919 års

riksdag yttrade sig emellertid därom på följande sätt:

''Mot de av Kungl. Maj:t föreslagna bestämmelserna i och för

sig, som i allo ansluta sig till de av riksdagen givna riktlinjerna

för första kammarens reformering, har utskottet i huvudsak intet

att erinra. Av liknande skäl kan utskottet icke tillstyrka bifall till

herr Molins yrkande, som går ut på att i fråga om valbarhet till

första hammaren en av 1918 års urtima riksdag ej avsedd väsentlig

förändring (borttagande av censu sstrecket) skulle äqa rum.'' (Kursiveringen

gjord här.) Riksdagens båda kamrar godkände utskottets författningsförslag

såsom vilande, och det blev vid 1921 års riksdag

antaget definitivt.

En vid den ifrågavarande författningsrevisionen avsiktligt bibehållen

förutsättning för artskillnaden mellan kamrarna synes oss icke

böra rubbas annat än i samband med vare sig upptagande av hela

frågan om första kammarens bildande eller införande av andra

villkor för denna artskillnads uppehållande.

Vi hava därför yrkat, att utskottet måtte avstyrka motionen.»

2) av herr Reuterskiöld, som anfört:

»Onekligen måste det resultat, som med nuvarande censusbestämmelser

i vissa extrema fall kan uppstå — såsom i motionen

framhållits — verka stötande. Och detta resultat kan icke förebyggas

genom en annan tolkning av R. O. § 9 än den onda riktiga,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.

som utskottets majoritet förra året gav och även i år fasthållit,

ehuru majoritetens erinran i år, att frågan ej är slutligt avgjord,

pekar på det faktum, att någon prövning i praxis ej ägt rum.

Denna även efter min tanke riktiga tolkning innebär, att då det

beträffande fastighet uttryckligen i sagda § 9 talas om taxerat värde,

oavsett om fastigheten är aldrig så högt intecknad, men om inkomst,

för vilken skattats, och då grundlagen skall tolkas efter sin ordalydelse

och icke efter skatteförordningarnas, det icke kan bliva tal

om annan än den inkomst, som varit beskattningsbar och för vilken

påförd skatt guldits i enlighet med skatteförordningarna, d. v. s.

efter stadgade avdrag från den taxerade inkomsten.

Ej heller kan censusbestämmelsen, vare sig med de belopp den

nu anger i fråga om taxeringsvärde och beskattningsbar inkomst eller

i och för sig såsom innebärande viss penningcensus, anses riktig eller

ens lämplig, utan skäligen böra i sinom tid ersättas av annat valbarhetsvillkor.

Detta oaktat har jag icke kunnat nu biträda utskottets tillstyrkande

av motionen, utan ansett densamma böra för närvarande

avstyrkas. Grunderna härtill äro fyrfaldiga.

Till en början synes det icke just nu, kort efter 1918—21 års

reform, föreligga anledning att ändra en bestämmelse, som då fick

kvarstå orubbad, eftersom sedan dess ingenting nytt tillkommit utöver

vad då var känt och inga förutsättningar eller faktiska förhållanden

ändrats, som ej lika väl kunnat då beaktas. Det tillämpningsfall,

som 1921 inträffade, var ju redan av förra årets utskott

antytt som möjligt. A andra sidan är det uppenbart, att frågan

om valbarhetsvillkoren för första kammaren rätt så snart måste i

hela sin vidd och i ett sammanhang upptagas, såvida riksdagen vill

bibehålla ett verkligt och ej ett blott formellt tvåkammarsystem. Och

därvid kan det vara och är det, efter min tanke, av stor vikt, att

under tiden ingenting åtgjorts, som steg för steg minskat artskillnaden

mellan kamrarna. Den högre åldern har numera ringa betydelse,

då yngre män ofta väljas till första och ej sällan äldre till

andra kammaren. Bostadsbandet är föremål för ständigt upprepade

attacker. Den längre valperioden och den successiva förnyelsen hava

redan eluderats i praktiken genom upplösning med eller utan åtföljande

lagändring, som medfört även nya landstingsval.

Därnäst innebär den nuvarande censusbestämmelsen ett fastslå
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.

9

ende i grundlagen ej blott av principen, att en arfekillnad skall finnas

mellan kamrarna, vilken princip, om bestämmelsen borttages,

ej längre erhölle något uttryck i grundlagen, enär återstående skiljaktigheter,

såsom ovan antytts, mera peka på en viss gradskillnad än

någon artskillnad (längre tid, högre ålder, större krets av valbara

personer i anseende till bostadsort), utan också av principen att

egendomsinnehav utgör en representationsgrund. Och efter min mening

är det av real vikt, att grundlagen icke släpper efter på erkännandet,

att äganderätt till jord eller mark ger behörighet till

representation i första kammaren.

När en gång förstakammarfrågan upptages till lösning — och

jag anser, att den borde när som helst förberedelsevis upptagas,

enär dessförinnan inga positiva ändringsförslag från vederbörande

partier skäligen kunna väntas eller krävas — torde frågans lösning

näppeligen vara möjlig annorledes än genom ändring i valbarhetsvillkor

och valsätt. Och därvid utgör bibehållandet även av en såsom

olämplig och oriktig erkänd censusbestämmelse, ända tills reformen

sker, i sin mån ett rätt så verksamt pådrivningsmedel, varemot,

om den bestämmelsen liksom andra, vilka nu markera en

skillnad mellan de båda kamrarna, avskaffas, enkammarsystemet

glider in i medvetandet och i verkligheten med den påföljd, att

återgången sedermera till ett verkligt tvåkammarsystem icke utan

fog skulle kunna betecknas som en reaktion.

Då alltså den vinst, bestämmelsens upphävande i och för sig

skulle medföra, måste synas mig illusorisk eller mindrevärdig vid

jämförelse med den förlust eller den fara i fråga om en snar förstakammarreform,

som jag sätter såsom ett bestämt önskemål för närmaste

framtiden, måste jag yrka,

att ifrågavarande motion måtte av riksdagen

avslås.»

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 5 sand. 6 käft. (Nr 8.)

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.