Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående ändrad lydelse av 9 § 2 mom. i avlöning sreglementet den 29 juni 1921 för fast anställt manskap vid armén och marinen m. m.
1922-05-26 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1922:105, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående ändrad lydelse av 9 § 2 mom. i avlöning sreglementet den 29 juni 1921 för fast anställt manskap vid armén och marinen m. m.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 105.
1
Nr 105.
Ankom till riksdagens kansli den 26 maj 1922 kl. 6 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående
ändrad lydelse av 9 § 2 mom. i avlöning sreglementet
den 29 juni 1921 för fast anställt manskap vid armén
och marinen m. m.
(l:a avd.)
Uti en till riksdagen avlåten, den 10 februari 1922 dagtecknad proposition
(nr 139), vilken för förberedande behandling hänvisats till statsutskottet,
har Kungl. Maj:t, under åberopande av det vid propositionen
fogade statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att dels godkänna vid propositionen fogat förslag till
kungörelse om ändrad lydelse av 9 § 2 mom. i avlöningsreglementet
den 29 juni 1921 för fast anställt manskap vid armén och marinen,
dels ock medgiva, att kostnaderna för arbetspenningar till hantverksbeställningsmän
vid artilleriet må bestridas av det under riksstatens fjärde
huvudtitel upptagna ordinarie reservationsanslaget till vapen och ammunition
m. m.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.
Departementschefen har i ärendet anfört följande:
»Den strävan till förenkling och enhetlighet, som gjort sig gällande
vid genomförandet av den nya löneregleringen för försvarsväsendets
personal, har bland annat tagit sig uttryck däri, att ur lönesystemet
uteslutits . ett flertal speciella avlöningsformer, däribland även de till artilleriets
hantverksbeställningsmän vid kommendering till arbete i artilleriets
tygverkstäder utgående arbetspenningarna. Vad sistnämnda avlöningsförmån
beträffar, har det dock icke varit utan tvekan man ansett
sig kunna avskaffa densamma, enär en sådan åtgärd kunde tänkas komma
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 6 sand. 53 käft. (Nr 105—106.) 987 22 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 105.
att menligt inverka på rekryteringen av ifrågavarande beställningsmän.
I avlöningssakkunnigas betänkande av den 10 januari 1921 gavs uttryck
åt denna tvekan, och dåvarande statsrådet och chefen för försvarsdepartementet
antydde i sitt yttrande till statsrådsprotokollet den 8 april 1921,
att särskilda åtgärder kunde framdeles komma att behöva vidtagas för
säkerställandet av rekryteringen.
Erfarenheten har redan visat, att de vid beslutet om arbetspenningarnas
borttagande uttalade farhågorna varit välgrundade. Det nya
avlöningsreglementets tillämpning medförde en högst avsevärd inkomstminskning
för här ifrågavarande befattningshavare, en inkomstminskning,
som icke kunde kompenseras genom någon art av personliga lönetillägg.
I denna situation föredrogo flertalet hantverksbeställningsmän vid artilleriet,
för att icke bliva bragta i ett mycket försämrat ekonomiskt läge, att
kvarstå på äldre stat med bibehållen möjlighet att under den återstående
delen av kontraktstiden komma i åtnjutande av arbetspenningar vid
kommendering till tygverkstäderna. Såsom redan nämnts, hava av
artilleriets samtliga hantverksbeställningsmän allenast fem frivilligt underkastat
sig det nya avlöningsreglementets bestämmelser.
Det är möjligt, att under rådande ekonomiska depression arbetspenningarnas
borttagande icke skulle låtit de därigenom skapade svårigheterna
för rekryteringen omedelbart göra sig mera kännbart gällande.
Men med största sannolikhet komma dessa svårigheter att framträda i
full utsträckning, så snart läget på arbetsmarknaden åter blir normalt,
i synnerhet som de befattningshavare, varom här är fråga, äro utbildade
yrkesmän med dessas större utsikter till väl avlönade anställningar.
Det synes vara välbetänkt att i god tid förekomma en utveckling,
som minskar tillgången till fast anställda hantverksbeställningsmän vid
artilleriet eller som skulle kunna tvinga till ett eftersättande av de krav
på yrkesskicklighet, vilka hittills vid rekrytering av dessa beställningsmän
kunnat upprätthållas. I förra som i senare fallet skulle följden av en
sådan utveckling, om den finge fortgå, otvivelaktigt bliva den, att för
det arbete vid artilleriets tygverkstäder, som nu utföres av beställningsmännen,
i stället skulle få anställas civil arbetskraft. Sannolikt skulle
detta snart visa sig ekonomiskt mindre fördelaktigt än ett rationellt utnyttjande
av den yrkesskicklighet, som hantverksbeställningsmännen under
nuvarande anställningsvillkor representera.
Starka billighetsskäl tala också för, att hanverksbeställningsmännen
vid kommendering till arbete vid tygverkstäderna beredas ett tillskott, som
i avlöningshänseende likställer dem med de civila arbetarna vid samma
verkstäder. Att de för utförandet av samma slags arbete som de civila
Statsutskottets utlåtande Nr 105. 3
arbetarna skulle åtnjuta eu avsevärt mindre ersättning än de senare,
kan icke vara ägnat att uppmuntra dem till intresse, omtanke och flit i
arbetet. Ett ytterligare skäl för bibehållandet av arbetspenningarna, som
jag anser mig böra understryka, är den omständigheten, att ifrågavarande
beställningsmän icke hava samma befordringsmöjligheter som
underbefälet i övrigt och alltså icke kunna på det sättet hållas skadeslösa
för en jämförelsevis mindre ersättning för ett kvalificerat arbete.
På grund av vad jag sålunda anfört finner jag mig böra förorda
vidtagandet av sådan ändring av vederbörande avlöningsreglemente, att
till omförmälda beställningsmän må kunna utgå arbetspenningar, varigenom
de under tjänstgöring vid artilleriets verkstäder framdeles liksom
hittills tillerkännas avlöningsförmåner likvärdiga dem, som tillkomma
deras civila arbetskamrater. Det torde ankomma på Kungl. Maj:t att
fastställa grunderna härför. Någon rubbning av principerna för det nya
avlöningsreglementet kan detta mitt förslag icke anses innebära, då det
här allenast gäller en under viss kommendering utgående extra ersättning,
närmast jämförlig med de i 9 § 2 mom. avlöningsreglementet omförmälda
särskilda förmåner.
Liksom tidigare varit fallet, torde kostnaderna för arbetspenningar
böra gäldas av ordinarie vapenanslaget.»
• Utskottet har funnit att vid avlöningsförmånernas beräknande för
den militära personalen naturaförmånerna uppskattats till allt för lågt
belopp. Därest, såsom utskottet anser böra ske, dessa förmåner beräknas
till sitt verkliga värde och jämförelse göres med arbetares i enskild
tjänst avlöning, synes något behov för närvarande ej föreligga att utbetala
arbetspenningar. Därest framdeles förhållandena härutinnan skulle
undergå ändring, torde Kungl. Maj:t till riksdagen inkomma med den
förnyade framställning, som kan anses påkallad. Utskottet hemställer
alltså,
att Kungl. Maj:ts förevarande proposition ej må
av riksdagen bifallas.
Stockholm den 26 maj 1922.
Utskottets
yttrande.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
4
Statsutskottets utlåtande Nr 105.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. II. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, N. A. Nilsson,
J. Nilsson i Skottlandshus, G. P. V. Nilsson, O. U. B. Olsson, J. L. Widell, J. Nilsson
i Malmö, O. Bergqvist, E. A. Hallin, I. Bergman och F. O. Strutz samt
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, K. V. Rydén, J. Jönsson i
Revinge, P. Nilsson i Bonarp, O. H:son Walldén, 0. Olsson i Kullenbergstorp, S. Bengtsson
i Norup, P. B. Nilsson i Landeryd, C. R. Jansson i Falun, E. Andersson i Prästbol,
J. D. Norman och A. E. Ljungberg.
Reservation:
av herrar 0. U. B. Olsson, J. Nilsson i Malmö, A. Anderson i
Råstock, 0. H:son Waldén, C. B. Jansson i Falun, E. Andersson i Prästbol
och 0. E. Ljungberg, vilka ansett att utskottets yttrande och förslagbort
hava följande lydelse:
»På grund av vad departementschefen anfört, anser sig utskottet
böra tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må
a) godkänna det vid statsrådsprotokollet över försvarsärenden
den 10 februari 1922 fogade förslag till
kungörelse om ändrad lydelse av 9 § 2 mom. i avlöningsreglementet
den 29 juni 1921 för fast anställt
manskap vid armén och marinen;
b) medgiva, att kostnaderna för arbetspenningar
till hantverksbeställningsmän vid artilleriet må bestridas
av det under riksstatens fjärde huvudtitel upptagna
ordinarie reservationsanslaget till vapen och ammunition
m. m.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1922:235 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrad lydelse av 9 § 2 mom. i avlöning sreglementet den 29 juni 1921 för fast anstäl s. 1 i texten