Utlåtande i anledning av vissa av Kungl. Maj:t under riksstatens sjätte huvudtitel gjorda framställningar om anslag till vägar in. in. jämte en i ämnet väckt motion.
1922-05-26 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1922:114, Utlåtande i anledning av vissa av Kungl. Maj:t under riksstatens sjätte huvudtitel gjorda framställningar om anslag till vägar in. in. jämte en i ämnet väckt motion.
Dokumentets text
6
Statsutskottets utlåtande Nr 114.
Bidrag till
anläggning av
vägar m. m.
Nr 114.
Ankom till riksdagens kansli den 26 maj 1922 kl. 9 e. m.
Utlåtande i anledning av vissa av Kungl. Maj:t under riksstatens
sjätte huvudtitel gjorda framställningar om anslag
till vägar in. in. jämte en i ämnet väckt motion.
(4:e avd.)
l:o) Uti den till riksdagen den 7 januari 1922 avlåtna propositionen
(nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov under tiden 1 januari—
30 juni 1923 har Kungl. Maj:t under sjätte huvudtiteln, innefattande
anslagen till kommunikationsdepartementet, föreslagit riksdagen (punkt
14 av det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
den 7 januari 1922) att för anläggning av nya samt förbättring
eller omläggning av backiga eller eljest mindre goda vägar på
extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923 anvisa ett reservationsanslag
av 2,500,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 10—14 i statsrådsprotokollet.
I en inom andra kammaren av herr E. Lindberg m. fl. väckt till utskottet
remitterad motion (nr 115) har hemställts, att riksdagen må
dels att å tilläggsstaten för 1922 uppföra till anläggning av nya eller
omläggning och förbättring av backiga eller eljest mindre goda vägar
2 miljoner kronor, för anläggning av enklare vägar 150,000 kronor, för
ödebygdsvägar 150,000 kronor, för tilläggsbidrag- till vissa vägar m. m.
1 miljon kronor samt speciellt för ödebygdsvägen Tärna kyrkoby—
Slussfors 50,000 kronor; och dels att uppföra å stat för första halvåret
1923 för anläggning av nya eller omläggning och förbättring av backiga
eller eljest mindre goda vägar 3 miljoner kronor, för anläggning
av enklare vägar 600,000 kronor, för ödebygdsvägar 200,000 kronor,
samt för ödebygdsvägen Tärna—Slussfors 150,000 kronor.
Statsutskottets utlåtande Nr 114.
7
I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sin framställning,
får utskottet hänvisa till motionen.
Till bidrag för anläggning av nya samt förbättring eller omläggning
av backiga eller eljest mindre goda vägar har riksdagen för år
1922 beviljat ett reservationsanslag av 5,000,000 kronor.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i sin till grund för nu förevarande
förslag liggande framställning i ämnet hemställt, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att på extra stat för första hälften av
år 1923 för ändamålet ställa till Kungl. Maj:ts förfogande ett anslag
av 5,000,000 kronor, därav 2,000,000 kronor finge disponeras redan
under år 1922. Skulle emellertid av budgettekniska skäl det bereda
svårighet att bevilja någon del av det äskade väganslaget för första
halvåret 1923, hemställer styrelsen, att det erforderliga anslaget 5,000,000
kronor måtte beviljas på tilläggsstat för 1922.
Departementschefen har i ärendet anfört följande:
»Av vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört framgår, att styrelsen
ifrågasatt en betydande ökning av förevarande anslag särskilt i
syfte att vägarbeten skulle kunna i avsevärd omfattning anordnas för
avhjälpande av arbetslösheten. För bedömande av detta spörsmål må
då till en början erinras, hurusom vid 1921 års riksdag statsutskottet
vid behandling av frågan om anslag till arbetslöshetens bekämpande (utlåtande
nr 10, sid. 10) avstyrkte ett motionsvis framlagt förslag därom, att
en del av sistnämnda anslag skulle ställas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
förfogande att användas till statsunderstödda vägbyggnader
m. m. och handhavas av styrelsen på samma sätt som de vanliga väganslagen.
Som skäl härför anförde utskottet bland annat, att nämnda
styrelse icke organiserats för fyllande av dylika särskilda uppgifter av
mera tillfällig natur. En sådan organisation hade däremot-skogssällskapets
statsarbeten, vilka efter sin då treåriga tillvaro utarbetat ett i
det hela enligt utskottets uppfattning väl fungerande system för nödhjälpsarbetenas
bedrivande och vilka beträffande vägarbetena stode i
samarbete med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och dess tjänstemän.
Motionen blev också avslagen av riksdagen. Riksdagen har alltså uttalat
sig mot ett sammanförande under väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
ledning av vanliga vägarbeten och vägarbeten, utförda såsom nödhjälpsarbeten.
Att vid vägarbeten, som verkställas genom vägdistrikten,
tillämpa de vid nödhjälpsarbetena gällande lägre arbetslöner torde ej
heller låta sig göra. I en till mig avgiven promemoria har även statens
arbetslöshetskommission framhållit, att de vägföretag, som utfördes
Statsutskottets utlåtande Nr 114.
Utskottets
yttrande.
8
i vägdistriktens egen regi, i allmänhet vore mindre verkningsfulla ur
synpunkten av arbetslöshetens bekämpande. Erfarenheten hade nämligen
givit vid handen, att några säkra garantier för att de ur behovssynpunkt
mest kvalificerade arbetslösa komme att bliva sysselsatta vid
vägföretagen endast kunde uppnås, om dessa utfördes direkt såsom
statliga nödhjälpsarbeten. På grund av vad nu anförts anser jag mig
icke kunna förorda, att med medel från ifrågavarande anslag skola bekostas
vägarbeten, som äro direkt hänförliga till nödhjälpsarbeten, utan
torde kostnaderna för sådana arbeten såsom hittills böra bestridas från
anslag till arbetslöshetens bekämpande och arbetenas organisation lämpas
i enlighet härmed.
Emellertid måste det givetvis även för förhållandena å arbetsmarknaden
äga en viss betydelse, att arbetena å de vanliga vägbyggnadsföretagen
kunna bedrivas i en ej alltför inskränkt omfattning. Kungl.
Maj:t har ock vid fördelning av 1922 års väganslag beaktat arbetslöshetssynpunkten
sålunda, att för sådana län, där svår arbetslöshet är
rådande, statsbidrag tilldelats flera vägföretag än som enligt vanliga
regler skulle hava ägt rum. Vidare har, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
framhåller, ett betydande antal vägföretag, som stått närmast
i tur till erhållande av statsbidrag, efter tillstånd av styrelsen påbörjats
i avvaktan på beviljande av sådant bidrag. På grund härav äro de medel,
som stå till förfogande för nya vägföretag, i hög grad begränsade.
Med hänsyn emellertid dels till att kostnaderna för vägbyggnadsarbeten
torde kunna förväntas ytterligare nedgå till år 1923 och dels till
nödvändigheten att iakttaga största möjliga sparsamhet i fråga om utgifterna
å övergångsbudgeten anser jag mig icke kunna tillstyrka en
höjning av ifrågavarande anslag, utan torde för första halvåret 1923 för
ändamålet anvisas ett belopp av 2,500,000 kronor.»
Utskottet får tillstyrka Kungl. Maj:ts förevarande förslag.
Beträffande den i ämnet väckta motionen, vilken avser höjandet av
vissa för vägarbeten anvisade anslag, får utskottet anföra, att även om
utskottet funnit skäl kunna anföras härför, utskottet dock icke ansett sig
böra tillstyrka, att under nuvarande finansiella läge, på framställning av
enskilda motionärer, för ändamålet anvisas högre belopp än som Kungl.
Maj:t vid uppgörandet av det för innevarande års riksdag framlagda
budgetförslaget funnit i sådant avseende kunna disponeras.
Under åberopande härav får utskottet under nu förevarande punkt
hemställa,
Statsutskottets utlåtande Nr 114.
9
a) att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
och med avslag å herr Lindbergs m. fl. i ämnet
väckta motion, i vad samma motion avser höjning av
nn förevarande för tiden 1 januari—30 juni 1923 föreslagna
anslag, må för anläggning av nya samt förbättring
eller omläggning av backiga eller eljest 1 mindre goda
vägar på extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923
anvisa ett reservationsanslag av 2,500,000 kronor;
b) att herr Lindbergs m. fl. förevarande motion i
vad densamma avser uppförande av anslag å tilläggsstat
för anläggning av nya samt förbättring eller omläggning
av backiga eller eljest mindre goda vägar
icke må av riksdagen bifallas;
c) att nyssnämnda motion, i vad den avser uppförande
av anslag å tilläggsstat för beredande av tillläggsbidrag
till vissa väganläggnings- och brobyggnads-
m. fl. företag, icke heller må vinna riksdagens
bifall.
2:o) Kungl. Maj:t har (punkt 15) föreslagit riksdagen att för anläggning
av enklare vägar på extra stat för tiden 1 januari—30 juni
1923 anvisa ett reservationsanslag av 600,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 14 av åberopade statsrådsprotokollet.
I den under punkt 1 omförmälda, av herr E. Lindbeiy m. fl. inom
andra kammaren i ämnet väckta motionen har i nu förevarande avseende
hemställts, att för anläggning av enklare vägar måtte uppföras
dels å tilläggsstat för år 1922 ett belopp av 150,000 kronor dels ock
för tiden 1 januari—30 juni 1923 det av Kungl. Maj:t föreslagna beloppet
600,000 kronor.
Departementschefen har i ärendet anfört följande:
»Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen meddelar nu, att hos styrelsen
innelåge 35 färdigbehandlade förslag till enklare vägar i Norrbottens,
Västerbottens och Jämtlands län med en sammanlagd längd av 500
kilometer och en beräknad byggnadskostnad av 4,135,000 kronor. Då
anslaget syntes böra för år 1923 bibehållas vid samma belopp som för
innevarande år, hemställer styrelsen om anvisande för ändamålet av
750,000 kronor för tiden 1 januari—30 juni 1923.
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 6 samt. 57 höft. (Nr 113—115.) 1006 22 2
Anläggning
av enklare
vägar.
10
Statsutskottets utlåtande Nr 114.
Enklare väg
P arkaj oki—
Muonionalusta.
Med hänsyn till den statsfinansiella situationen finner, jag mig nödsakad
förorda en tillfällig nedsättning av anslaget till enklare vägar för
första halvåret 1923 till 600,000 kronor, varvid jag utgått från att anslaget
i huvudsak skall komma de norrländska länen tillgodo.»
Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag får utskottet hemställa,
a) att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts
förslag och herr Lindbergs motion i nu förevarande
del, må för anläggning av enklare vägar på extra stat
för tiden 1 januari—30 juni 1923 anvisa ett reservationsanslag
av 600,000 kronor;
b) att herr Lindbergs m. fl. i ämnet väckta motion,
i vad nämnda motion avser anvisande av anslag å
tilläggsstat för anläggning av enklare vägar, icke må
av riksdagen bifallas.
3:o) Vidare har Kungl. Maj:t (punkt 16) föreslagit riksdagen att
för anläggning av enklare väg mellan Parkajoki och Muonionalusta i
Norrbottens län på extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923 anvisa
ett reservationsanslag av 25,000 kronor.
Departementschefen anför följande: .
»Med bifall till Kungl. Maj:ts förslag i ämnet har riksdagen för anläggning
av enklare väg mellan Parkajoki och Muonionalusta i Norrbottens
län anvisat på tilläggsstat för år 1921 250,000 kronor och på
extra stat för år 1922 175,000 kronor.
Vid anslagsfrågans framläggande för riksdagen förutsattes, att återstående
behövligt belopp, 150,000 kronor, skulle beviljas för år 1923,
och har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen därför hemställt om anvisande
för ändamålet av 75,000 kronor å övergångsbudgeten.
Då det för år 1921 anvisade anslaget för ifrågavarande väganläggning
ännu icke i sin helhet förbrukats, torde utan nämnvärd inskränkning
i byggnadsverksamheten ett belopp av 25,000 kronor vara för
ifrågavarande ändamål tillräckligt under första halvåret 1923.»
.Utskottet får, med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag, hemställa,
Statsutskottets utlåtande Nr 114.
11
att riksdagen må för anläggning av enklare väg
mellan Parkajolci och Muonionalusta i Norrbottens län
på extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923 anvisa
ett reservationsanslag av 25,000 kronor.
4:o) Kungl. Maj:t bär (punkt 17) föreslagit riksdagen att för an- Anläggning
läggning av ödebygdsvägar i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och av ödebygdsVästernorrlands
län på extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923 be- ^uttens,"
vilja ett reservationsanslag av 200,000 kronor. Västerbotten*,
Jämtlands
I den av herr E. Lindberq m. fl. inom andra kammaren väckta här och rf,ter~
ovan under l:o) omförmälda motionen (nr 115) har i nu förevarande av- lön.
seende hemställts, att riksdagen för anläggning av ödebygdsvägar måtte
anvisa, förutom det av Kungl. Maj:t på riksstat äskade anslaget av
200,000 kronor, ytterligare på tilläggsstat ett belopp av 150,000 kronor.
För anläggning av ödebygdsvägar i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands
och Västernorrlands län har riksdagen för vart och ett av åren
1919—1922 anvisat ett reservationsanslag av 400,000 kronor.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anför nu i ämnet följande:
»Under år 1921 hava arbetena å de första ödebjgdsvägarna, vilka skola utföras
genom statens försorg, av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen igångsatts.
Sålunda äro under utförande fyra dylika vägar i Norrbottens län och en inom
Västerbottens län, vilka tillsammans hava en längd av 133 kilometer och för vilka
byggnadskostnaden är beräknad till 1,227,480 kronor. För närvarande äro dessutom
trenne förslag till ödebygdsvägar inom Jämtlands län föremål för granskning
av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, och är avsikten att omedelbart igångsätta
även dessa företag, så fort de blivit av länsstyrelsen vederbörligen behandlade.
Endast till fortsatt, nöjaktigt bedrivande av de företag, som äro eller bliva
påbörjade under år 1921, erfordras i anslag för år 1923 minst 300,000 kronor, varförutom
till påbörjande av nya företag torde böra disponeras samma belopp som
under de närmast föregående åren, 400,000 kronor.»
Styrelsen hemställer därför, att'' för tiden 1 januari—30 juni 1923
måtte för ifrågavarande ändamål anvisas 350,000 kronor.
Med hänsyn till nödvändigheten att iakttaga all sparsamhet i fråga
om utgifterna å övergångsbudgeten har departementschefen icke ansett
sig kunna förorda någon höjning av förevarande anslag.
Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag oförändrat, får utskottet
hemställa,
a) att riksdagen må för anläggning av ödebygdsvägar
i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands
län på extra stat för tiden 1 januari—30
12
Statsutskottets utlåtande Nr 114.
Anläggning
av utfartsvägar
i Norrbottens,
Västerbottens,
Jämtlands
och Västernorrlands
län.
Väganläggning
Tärna
kyrkoby—
Slussfors.
juni 1923 bevilja ett reservationsanslag av 200,000
kronor;
b) att herr Lindbergs m. fl. ovanberörda motion,
i vad samma motion avser anvisande av anslag på
tilläggsstat för år 1922 till ifrågavarande ödebygdsvägar,
icke må av riksdagen bifallas.
5:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 18) får utskottet
hemställa,
att riksdagen må för anläggning av utfartsvägar
i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands
län på extra stat för tiden 1 januari—30 juni
1923 bevilja ett reservationsanslag av 50,000 kronor.
6:o) Slutligen har Kungl. Maj:t (punkt 20) föreslagit riksdagen att
för anläggning av väg mellan Tärna kyrkoby och Slussfors på extra
stat för tiden 1 januari—30 juni 1923 anvisa ett reservationsanslag av
50,000 kronor.
I den ovan under punkt l:o) omförmälda, av herr E. Lindberg m. fl.
i ämnet inom andra kammaren väckta motionen (nr 115) hemställes i
nu förevarande avseende, att riksdagen, utöver det av Kungl. Maj:t å
riksstaten förslagna beloppet av 150,000 kronor, måtte å tilläggsstat
anvisa ytterligare 50,000 kronor.
För iståndsättande av ödebygds vägen mellan Tärna kyrkoby''och
Stensele sockengräns samt för anläggning av en vanlig väg mellan
Tärna kyrkoby och Slussfors har riksdagen beviljat på tilläggsstat för
år 1920 100,000 kronor, på extra stat för år 1921 200,000 kronor samt
på extra stat för år 1922 300,000 kronor. Med de hittills anvisade
medlen hava kostnaderna för iståndsättande av ödebygdsvägen blivit i
sin helhet täckta, varjämte arbetena å den vanliga vägen mellan Tärna
kyrkoby och Slussfors påbörjats.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anför nu i ämnet följande:
»Arbetena, som av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen igångsatts i medio av
år 1920, hava bedrivits i sådan utsträckning, som anvisade medel medgivit. Som
emellertid det. av staten under byggnadstiden bekostade underhållet å den från
början synnerligen enkelt utförda, men rätt livligt trafikerade ödebygdsvägen bliver
jämförelsevis dyrbart, vore det önskvärt, om vissa synnerligen svaga sträckor av
densamma kunde snarast möjligt ersättas med ny väg, varför ett något ökat år
-
Statsutskottets utlåtande Nr 114.
13
ligt anslag för arbetets rationella bedrivande vore av behovet synnerligen påkallat.
Länsstyrelsen i Västerbottens län har även hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
gjort framställning om att denna vägbyggnad måtte forceras, i ändamål att lindra
arbetsbristen i nordligaste delen av länet. Hela byggnadsko stnaden beräknas
nämligen för närvarande till cirka 1,600,000 kronor, motsvarande med 300,000
kronors årsanslag en arbetstid av 5 ä 6 år, vilken för nedbringande av ofrånkomliga
administrationskostnader vore lämpligt att avkorta. Anslagsbehovet för år
1923 uppgår därför till 400,000 kronor.»
Styrelsen hemställer därför, att för ändamålet måtte för tiden 1
januari—30 juni 1923 anvisas 200,000 kronor.
Departementschefen har i ämnet anfört följande:
»I Kungl. Maj:ts förslag i ämnet till 1920 års riksdag förutsattes,
att det årliga anslagsbeloppet för vägen Tärna kyrkoby—Slussfors skulle
bestämmas till 300,000 kronor. Med hänsyn härtill och då förhoppning
torde förefinnas, att genom undvikande av arbetets forcering en nedsättning
i den för företaget beräknade kostnadssumman skall kunna
ernås, anser jag mig icke böra tillstyrka anvisande för tiden 1 januari
—30 juni 1923 av högre anslagsbelopp än som motsvarar det vanliga
årsbeloppet eller 150,000 kronor.»
Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag får utskottet hemställa,
a) att riksdagen må för anläggning av väg mellan
Tärna kyrkoby och Slussfors på extra stat för tiden
1 januari—30 juni 1923 anvisa ett reservationsanslag
av 150,000 kronor;
b) att herr Lindbergs m. fl. i ämnet väckta motion,
i vad samma motion avser anvisande av anslag till
ifrågavarande väganläggning å tilläggsstat för år 1922,
icke må av riksdagen bifallas.
Stockholm den 26 maj 1922.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, J. Nilsson i
Skottlandshus, H. F. Lamm, G. P. V. Nilsson, J. L. Widell, C. G. Ekman, J. Nilsson
i Malmö, E. A. Hallin, P. A. Bergström och J. B. Johansson samt
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, K. V. Rydén, J. Jönsson i
Revmge, O. Olsson i Kullenbergstorp, P. B. Nilsson i Landeryd, C. R. Jansson i Falun,
A. A. Törnkvist i Karlskrona, E. Andersson i Prästbol, J. D. Norman, A. E. Igungberg,
B. F:son Holmgren och F. T. Hamrin.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1922:6a Skrivelse till Konungen angående regleringen för tiden 1 januari—30 juni 1923 av utgifterna under riksstatens sjätte huvudtitel, innefattande anslagen till komm s. 1 i texten