Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av vissa av Kungl. Maj:t under riksstatens sjätte huvudtitel gjorda framställningar om anslag till vägar in. in. jämte en i ämnet väckt motion.

1922-05-26 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1922:114, Utlåtande i anledning av vissa av Kungl. Maj:t under riksstatens sjätte huvudtitel gjorda framställningar om anslag till vägar in. in. jämte en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

Bidrag till

anläggning av

vägar m. m.

Nr 114.

Ankom till riksdagens kansli den 26 maj 1922 kl. 9 e. m.

Utlåtande i anledning av vissa av Kungl. Maj:t under riksstatens

sjätte huvudtitel gjorda framställningar om anslag

till vägar in. in. jämte en i ämnet väckt motion.

(4:e avd.)

l:o) Uti den till riksdagen den 7 januari 1922 avlåtna propositionen

(nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov under tiden 1 januari—

30 juni 1923 har Kungl. Maj:t under sjätte huvudtiteln, innefattande

anslagen till kommunikationsdepartementet, föreslagit riksdagen (punkt

14 av det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden

den 7 januari 1922) att för anläggning av nya samt förbättring

eller omläggning av backiga eller eljest mindre goda vägar på

extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923 anvisa ett reservationsanslag

av 2,500,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 10—14 i statsrådsprotokollet.

I en inom andra kammaren av herr E. Lindberg m. fl. väckt till utskottet

remitterad motion (nr 115) har hemställts, att riksdagen må

dels att å tilläggsstaten för 1922 uppföra till anläggning av nya eller

omläggning och förbättring av backiga eller eljest mindre goda vägar

2 miljoner kronor, för anläggning av enklare vägar 150,000 kronor, för

ödebygdsvägar 150,000 kronor, för tilläggsbidrag- till vissa vägar m. m.

1 miljon kronor samt speciellt för ödebygdsvägen Tärna kyrkoby—

Slussfors 50,000 kronor; och dels att uppföra å stat för första halvåret

1923 för anläggning av nya eller omläggning och förbättring av backiga

eller eljest mindre goda vägar 3 miljoner kronor, för anläggning

av enklare vägar 600,000 kronor, för ödebygdsvägar 200,000 kronor,

samt för ödebygdsvägen Tärna—Slussfors 150,000 kronor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

7

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sin framställning,

får utskottet hänvisa till motionen.

Till bidrag för anläggning av nya samt förbättring eller omläggning

av backiga eller eljest mindre goda vägar har riksdagen för år

1922 beviljat ett reservationsanslag av 5,000,000 kronor.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i sin till grund för nu förevarande

förslag liggande framställning i ämnet hemställt, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att på extra stat för första hälften av

år 1923 för ändamålet ställa till Kungl. Maj:ts förfogande ett anslag

av 5,000,000 kronor, därav 2,000,000 kronor finge disponeras redan

under år 1922. Skulle emellertid av budgettekniska skäl det bereda

svårighet att bevilja någon del av det äskade väganslaget för första

halvåret 1923, hemställer styrelsen, att det erforderliga anslaget 5,000,000

kronor måtte beviljas på tilläggsstat för 1922.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»Av vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört framgår, att styrelsen

ifrågasatt en betydande ökning av förevarande anslag särskilt i

syfte att vägarbeten skulle kunna i avsevärd omfattning anordnas för

avhjälpande av arbetslösheten. För bedömande av detta spörsmål må

då till en början erinras, hurusom vid 1921 års riksdag statsutskottet

vid behandling av frågan om anslag till arbetslöshetens bekämpande (utlåtande

nr 10, sid. 10) avstyrkte ett motionsvis framlagt förslag därom, att

en del av sistnämnda anslag skulle ställas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

förfogande att användas till statsunderstödda vägbyggnader

m. m. och handhavas av styrelsen på samma sätt som de vanliga väganslagen.

Som skäl härför anförde utskottet bland annat, att nämnda

styrelse icke organiserats för fyllande av dylika särskilda uppgifter av

mera tillfällig natur. En sådan organisation hade däremot-skogssällskapets

statsarbeten, vilka efter sin då treåriga tillvaro utarbetat ett i

det hela enligt utskottets uppfattning väl fungerande system för nödhjälpsarbetenas

bedrivande och vilka beträffande vägarbetena stode i

samarbete med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och dess tjänstemän.

Motionen blev också avslagen av riksdagen. Riksdagen har alltså uttalat

sig mot ett sammanförande under väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

ledning av vanliga vägarbeten och vägarbeten, utförda såsom nödhjälpsarbeten.

Att vid vägarbeten, som verkställas genom vägdistrikten,

tillämpa de vid nödhjälpsarbetena gällande lägre arbetslöner torde ej

heller låta sig göra. I en till mig avgiven promemoria har även statens

arbetslöshetskommission framhållit, att de vägföretag, som utfördes

s. 8 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

Utskottets

yttrande.

8

i vägdistriktens egen regi, i allmänhet vore mindre verkningsfulla ur

synpunkten av arbetslöshetens bekämpande. Erfarenheten hade nämligen

givit vid handen, att några säkra garantier för att de ur behovssynpunkt

mest kvalificerade arbetslösa komme att bliva sysselsatta vid

vägföretagen endast kunde uppnås, om dessa utfördes direkt såsom

statliga nödhjälpsarbeten. På grund av vad nu anförts anser jag mig

icke kunna förorda, att med medel från ifrågavarande anslag skola bekostas

vägarbeten, som äro direkt hänförliga till nödhjälpsarbeten, utan

torde kostnaderna för sådana arbeten såsom hittills böra bestridas från

anslag till arbetslöshetens bekämpande och arbetenas organisation lämpas

i enlighet härmed.

Emellertid måste det givetvis även för förhållandena å arbetsmarknaden

äga en viss betydelse, att arbetena å de vanliga vägbyggnadsföretagen

kunna bedrivas i en ej alltför inskränkt omfattning. Kungl.

Maj:t har ock vid fördelning av 1922 års väganslag beaktat arbetslöshetssynpunkten

sålunda, att för sådana län, där svår arbetslöshet är

rådande, statsbidrag tilldelats flera vägföretag än som enligt vanliga

regler skulle hava ägt rum. Vidare har, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

framhåller, ett betydande antal vägföretag, som stått närmast

i tur till erhållande av statsbidrag, efter tillstånd av styrelsen påbörjats

i avvaktan på beviljande av sådant bidrag. På grund härav äro de medel,

som stå till förfogande för nya vägföretag, i hög grad begränsade.

Med hänsyn emellertid dels till att kostnaderna för vägbyggnadsarbeten

torde kunna förväntas ytterligare nedgå till år 1923 och dels till

nödvändigheten att iakttaga största möjliga sparsamhet i fråga om utgifterna

å övergångsbudgeten anser jag mig icke kunna tillstyrka en

höjning av ifrågavarande anslag, utan torde för första halvåret 1923 för

ändamålet anvisas ett belopp av 2,500,000 kronor.»

Utskottet får tillstyrka Kungl. Maj:ts förevarande förslag.

Beträffande den i ämnet väckta motionen, vilken avser höjandet av

vissa för vägarbeten anvisade anslag, får utskottet anföra, att även om

utskottet funnit skäl kunna anföras härför, utskottet dock icke ansett sig

böra tillstyrka, att under nuvarande finansiella läge, på framställning av

enskilda motionärer, för ändamålet anvisas högre belopp än som Kungl.

Maj:t vid uppgörandet av det för innevarande års riksdag framlagda

budgetförslaget funnit i sådant avseende kunna disponeras.

Under åberopande härav får utskottet under nu förevarande punkt

hemställa,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

9

a) att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

och med avslag å herr Lindbergs m. fl. i ämnet

väckta motion, i vad samma motion avser höjning av

nn förevarande för tiden 1 januari—30 juni 1923 föreslagna

anslag, må för anläggning av nya samt förbättring

eller omläggning av backiga eller eljest 1 mindre goda

vägar på extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923

anvisa ett reservationsanslag av 2,500,000 kronor;

b) att herr Lindbergs m. fl. förevarande motion i

vad densamma avser uppförande av anslag å tilläggsstat

för anläggning av nya samt förbättring eller omläggning

av backiga eller eljest mindre goda vägar

icke må av riksdagen bifallas;

c) att nyssnämnda motion, i vad den avser uppförande

av anslag å tilläggsstat för beredande av tillläggsbidrag

till vissa väganläggnings- och brobyggnads-

m. fl. företag, icke heller må vinna riksdagens

bifall.

2:o) Kungl. Maj:t har (punkt 15) föreslagit riksdagen att för anläggning

av enklare vägar på extra stat för tiden 1 januari—30 juni

1923 anvisa ett reservationsanslag av 600,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 14 av åberopade statsrådsprotokollet.

I den under punkt 1 omförmälda, av herr E. Lindbeiy m. fl. inom

andra kammaren i ämnet väckta motionen har i nu förevarande avseende

hemställts, att för anläggning av enklare vägar måtte uppföras

dels å tilläggsstat för år 1922 ett belopp av 150,000 kronor dels ock

för tiden 1 januari—30 juni 1923 det av Kungl. Maj:t föreslagna beloppet

600,000 kronor.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen meddelar nu, att hos styrelsen

innelåge 35 färdigbehandlade förslag till enklare vägar i Norrbottens,

Västerbottens och Jämtlands län med en sammanlagd längd av 500

kilometer och en beräknad byggnadskostnad av 4,135,000 kronor. Då

anslaget syntes böra för år 1923 bibehållas vid samma belopp som för

innevarande år, hemställer styrelsen om anvisande för ändamålet av

750,000 kronor för tiden 1 januari—30 juni 1923.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 6 samt. 57 höft. (Nr 113—115.) 1006 22 2

Anläggning

av enklare

vägar.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

Enklare väg

P arkaj oki—

Muonionalusta.

Med hänsyn till den statsfinansiella situationen finner, jag mig nödsakad

förorda en tillfällig nedsättning av anslaget till enklare vägar för

första halvåret 1923 till 600,000 kronor, varvid jag utgått från att anslaget

i huvudsak skall komma de norrländska länen tillgodo.»

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag får utskottet hemställa,

a) att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts

förslag och herr Lindbergs motion i nu förevarande

del, må för anläggning av enklare vägar på extra stat

för tiden 1 januari—30 juni 1923 anvisa ett reservationsanslag

av 600,000 kronor;

b) att herr Lindbergs m. fl. i ämnet väckta motion,

i vad nämnda motion avser anvisande av anslag å

tilläggsstat för anläggning av enklare vägar, icke må

av riksdagen bifallas.

3:o) Vidare har Kungl. Maj:t (punkt 16) föreslagit riksdagen att

för anläggning av enklare väg mellan Parkajoki och Muonionalusta i

Norrbottens län på extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923 anvisa

ett reservationsanslag av 25,000 kronor.

Departementschefen anför följande: .

»Med bifall till Kungl. Maj:ts förslag i ämnet har riksdagen för anläggning

av enklare väg mellan Parkajoki och Muonionalusta i Norrbottens

län anvisat på tilläggsstat för år 1921 250,000 kronor och på

extra stat för år 1922 175,000 kronor.

Vid anslagsfrågans framläggande för riksdagen förutsattes, att återstående

behövligt belopp, 150,000 kronor, skulle beviljas för år 1923,

och har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen därför hemställt om anvisande

för ändamålet av 75,000 kronor å övergångsbudgeten.

Då det för år 1921 anvisade anslaget för ifrågavarande väganläggning

ännu icke i sin helhet förbrukats, torde utan nämnvärd inskränkning

i byggnadsverksamheten ett belopp av 25,000 kronor vara för

ifrågavarande ändamål tillräckligt under första halvåret 1923.»

.Utskottet får, med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag, hemställa,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

11

att riksdagen må för anläggning av enklare väg

mellan Parkajolci och Muonionalusta i Norrbottens län

på extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923 anvisa

ett reservationsanslag av 25,000 kronor.

4:o) Kungl. Maj:t bär (punkt 17) föreslagit riksdagen att för an- Anläggning

läggning av ödebygdsvägar i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och av ödebygdsVästernorrlands

län på extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923 be- ^uttens,"

vilja ett reservationsanslag av 200,000 kronor. Västerbotten*,

Jämtlands

I den av herr E. Lindberq m. fl. inom andra kammaren väckta här och rf,ter~

ovan under l:o) omförmälda motionen (nr 115) har i nu förevarande av- lön.

seende hemställts, att riksdagen för anläggning av ödebygdsvägar måtte

anvisa, förutom det av Kungl. Maj:t på riksstat äskade anslaget av

200,000 kronor, ytterligare på tilläggsstat ett belopp av 150,000 kronor.

För anläggning av ödebygdsvägar i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands

och Västernorrlands län har riksdagen för vart och ett av åren

1919—1922 anvisat ett reservationsanslag av 400,000 kronor.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anför nu i ämnet följande:

»Under år 1921 hava arbetena å de första ödebjgdsvägarna, vilka skola utföras

genom statens försorg, av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen igångsatts.

Sålunda äro under utförande fyra dylika vägar i Norrbottens län och en inom

Västerbottens län, vilka tillsammans hava en längd av 133 kilometer och för vilka

byggnadskostnaden är beräknad till 1,227,480 kronor. För närvarande äro dessutom

trenne förslag till ödebygdsvägar inom Jämtlands län föremål för granskning

av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, och är avsikten att omedelbart igångsätta

även dessa företag, så fort de blivit av länsstyrelsen vederbörligen behandlade.

Endast till fortsatt, nöjaktigt bedrivande av de företag, som äro eller bliva

påbörjade under år 1921, erfordras i anslag för år 1923 minst 300,000 kronor, varförutom

till påbörjande av nya företag torde böra disponeras samma belopp som

under de närmast föregående åren, 400,000 kronor.»

Styrelsen hemställer därför, att'' för tiden 1 januari—30 juni 1923

måtte för ifrågavarande ändamål anvisas 350,000 kronor.

Med hänsyn till nödvändigheten att iakttaga all sparsamhet i fråga

om utgifterna å övergångsbudgeten har departementschefen icke ansett

sig kunna förorda någon höjning av förevarande anslag.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag oförändrat, får utskottet

hemställa,

a) att riksdagen må för anläggning av ödebygdsvägar

i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands

län på extra stat för tiden 1 januari—30

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

Anläggning

av utfartsvägar

i Norrbottens,

Västerbottens,

Jämtlands

och Västernorrlands

län.

Väganläggning

Tärna

kyrkoby—

Slussfors.

juni 1923 bevilja ett reservationsanslag av 200,000

kronor;

b) att herr Lindbergs m. fl. ovanberörda motion,

i vad samma motion avser anvisande av anslag på

tilläggsstat för år 1922 till ifrågavarande ödebygdsvägar,

icke må av riksdagen bifallas.

5:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 18) får utskottet

hemställa,

att riksdagen må för anläggning av utfartsvägar

i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands

län på extra stat för tiden 1 januari—30 juni

1923 bevilja ett reservationsanslag av 50,000 kronor.

6:o) Slutligen har Kungl. Maj:t (punkt 20) föreslagit riksdagen att

för anläggning av väg mellan Tärna kyrkoby och Slussfors på extra

stat för tiden 1 januari—30 juni 1923 anvisa ett reservationsanslag av

50,000 kronor.

I den ovan under punkt l:o) omförmälda, av herr E. Lindberg m. fl.

i ämnet inom andra kammaren väckta motionen (nr 115) hemställes i

nu förevarande avseende, att riksdagen, utöver det av Kungl. Maj:t å

riksstaten förslagna beloppet av 150,000 kronor, måtte å tilläggsstat

anvisa ytterligare 50,000 kronor.

För iståndsättande av ödebygds vägen mellan Tärna kyrkoby''och

Stensele sockengräns samt för anläggning av en vanlig väg mellan

Tärna kyrkoby och Slussfors har riksdagen beviljat på tilläggsstat för

år 1920 100,000 kronor, på extra stat för år 1921 200,000 kronor samt

på extra stat för år 1922 300,000 kronor. Med de hittills anvisade

medlen hava kostnaderna för iståndsättande av ödebygdsvägen blivit i

sin helhet täckta, varjämte arbetena å den vanliga vägen mellan Tärna

kyrkoby och Slussfors påbörjats.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anför nu i ämnet följande:

»Arbetena, som av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen igångsatts i medio av

år 1920, hava bedrivits i sådan utsträckning, som anvisade medel medgivit. Som

emellertid det. av staten under byggnadstiden bekostade underhållet å den från

början synnerligen enkelt utförda, men rätt livligt trafikerade ödebygdsvägen bliver

jämförelsevis dyrbart, vore det önskvärt, om vissa synnerligen svaga sträckor av

densamma kunde snarast möjligt ersättas med ny väg, varför ett något ökat år
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

13

ligt anslag för arbetets rationella bedrivande vore av behovet synnerligen påkallat.

Länsstyrelsen i Västerbottens län har även hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

gjort framställning om att denna vägbyggnad måtte forceras, i ändamål att lindra

arbetsbristen i nordligaste delen av länet. Hela byggnadsko stnaden beräknas

nämligen för närvarande till cirka 1,600,000 kronor, motsvarande med 300,000

kronors årsanslag en arbetstid av 5 ä 6 år, vilken för nedbringande av ofrånkomliga

administrationskostnader vore lämpligt att avkorta. Anslagsbehovet för år

1923 uppgår därför till 400,000 kronor.»

Styrelsen hemställer därför, att för ändamålet måtte för tiden 1

januari—30 juni 1923 anvisas 200,000 kronor.

Departementschefen har i ämnet anfört följande:

»I Kungl. Maj:ts förslag i ämnet till 1920 års riksdag förutsattes,

att det årliga anslagsbeloppet för vägen Tärna kyrkoby—Slussfors skulle

bestämmas till 300,000 kronor. Med hänsyn härtill och då förhoppning

torde förefinnas, att genom undvikande av arbetets forcering en nedsättning

i den för företaget beräknade kostnadssumman skall kunna

ernås, anser jag mig icke böra tillstyrka anvisande för tiden 1 januari

—30 juni 1923 av högre anslagsbelopp än som motsvarar det vanliga

årsbeloppet eller 150,000 kronor.»

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag får utskottet hemställa,

a) att riksdagen må för anläggning av väg mellan

Tärna kyrkoby och Slussfors på extra stat för tiden

1 januari—30 juni 1923 anvisa ett reservationsanslag

av 150,000 kronor;

b) att herr Lindbergs m. fl. i ämnet väckta motion,

i vad samma motion avser anvisande av anslag till

ifrågavarande väganläggning å tilläggsstat för år 1922,

icke må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 26 maj 1922.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, J. Nilsson i

Skottlandshus, H. F. Lamm, G. P. V. Nilsson, J. L. Widell, C. G. Ekman, J. Nilsson

i Malmö, E. A. Hallin, P. A. Bergström och J. B. Johansson samt

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, K. V. Rydén, J. Jönsson i

Revmge, O. Olsson i Kullenbergstorp, P. B. Nilsson i Landeryd, C. R. Jansson i Falun,

A. A. Törnkvist i Karlskrona, E. Andersson i Prästbol, J. D. Norman, A. E. Igungberg,

B. F:son Holmgren och F. T. Hamrin.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1922:6a Skrivelse till Konungen angående regleringen för tiden 1 januari—30 juni 1923 av utgifterna under riksstatens sjätte huvudtitel, innefattande anslagen till komm s. 1 i texten