Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående beredande av medel för Sveriges deltagande i det internationella arbetet för Europas ekonomiska återuppbyggande.
1922-05-29 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1922:117, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående beredande av medel för Sveriges deltagande i det internationella arbetet för Europas ekonomiska återuppbyggande.
Dokumentets text
Statsutskottets afbitande Nr 117.
1
Nr 117.
Ankom till riksdagens kansli den 29 maj 1922 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående
beredande av medel för Sveriges deltagande i det internationella
arbetet för Europas ekonomiska återuppbyggande.
(4:de avd.)
Uti en till riksdagen avlåten, den 12 maj 1922 dagtecknad proposition
(nr 262) har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bifogat utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma
dag, föreslagit riksdagen dels medgiva, att Kungl. Maj:t må förbinda
svenska staten att intill en kostnad av 9 miljoner kronor deltaga i det
internationella arbetet för Europas ekonomiska återuppbyggande, dels
ock bemyndiga riksgäldskontoret att tillhandahålla statsobligationer eller
kontanta medel till det belopp, som erfordras för fullgörande av de förbindelser
Kungl. Maj:t sålunda kan komma att ikläda staten.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.
Efter att hava erinrat om vad som tidigare från Sveriges sida
åtgjorts med anledning av det av världskriget föranledda svåra läget
för vissa stater, anför departementschefen följande:
»De beslut och åtgärder, som jag nu berört, hava haft till direkt
syfte att mildra nödtillståndet inom vissa länder. Vid konferensen i
Genua har emellertid frågan om åtgärder i vidare omfattning för avhjälpande
av krigets skadeverkningar upptagits till behandling. I nu
förevarande sammanhang torde jag endast behöva ingå på de ifrågasatta
åtgärder, som kräva beslut av den nu samlade riksdagen, nämligen
vårt lands medverkan till upprättandet av ett internationellt institut
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 6 samt. 59 käft. (Nr 117.) 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 117.
jämte anslutna nationella institut för deltagande i verksamheten för
Europas ekonomiska återuppbyggande. Beträffande detta ämne torde
jag först få återgiva följande genom svenska delegationen vid Genuakonferensen
utarbetade promemoria.
P. M.
angående ett centralt internationellt finansinstitut (Central International
Corporation).
I anslutning till de förhandlingar som fördes mellan de allierade
maktema i Cannes i januari 1922 sammankallades på engelskt initiativ den
21 februari 1922 i London representanter för Belgien, England, Frankrike,
Italien och Japan för att överlägga om bildandet av finansföretag i olika
länder, vilka skulle medverka till Europas ekonomiska återupprättande. Vid
följande sammanträden tillkallades representanter för Tyskland och Danmark
varjämte i konferensen deltogo icke officiella ombud för Amerikas
Förenta Stater.
Konferensens arbeten avslutades den 25 februari och gåvo i huvudsak
följande resultat.
De delegerade beslöto till en början söka på lämpligt sätt medverka till
upprättandet av inhemska finansinstitut (National Corporations) i olika länder,
vilka företag skulle sinsemellan samarbeta och gemensamt ansluta sig till
ett centralt internationellt institut (The Central International Corporation),
som skulle bildas i London. Det huvudsakliga syftet för institutens verksamhet
skulle vara att undersöka möjligheten att upptaga arbete för Europas ekonomiska
rekonstruktion och att lämna sin medverkan till finansierandet av
företag för sådant ändamål. Instituten skulle i möjligaste mån samarbeta
med andra syndikat och företag och icke eftersträva någon monopolställning.
Enär valutasvårigheter förhindrade bildandet av ett enda institut, nödvändiggjordes
upprättandet av nationella företag. Syftet vore emellertid att
de nationella instituten skulle i möjligaste mån arbeta såsom en enhet under
kontroll av det centrala internationella institutet, i vilket alla de nationella
instituten skulle vara aktieägare och i vars styrelse de skulle representeras.
För sådant ändamål skulle en överenskommelse träffas i överensstämmelse
med det förslag, som godkänts av konferensen. De närmare bestämmelser för
bildandet av det engelska nationella institutet (British National Corporation),
som även fastställts av konferensen, skulle vara grundvalen för bildandet av
motsvarande företag i övriga länder, med nödig hänsyn till de ändringar som
förutsattes av lagstiftningen i värjo särskilt, land.
De nationella institutens samlade kapital skulle i första hand bestämmas
till motvärdet av £ 20,000,000, varav 25 procent skulle omedelbart inbetalas.
I den mån så vore nödvändigt, skulle statsgaranti påkallas för att möjliggöra
uppbringandet av nämnda kapital. Centralinstitutets begynnelsekapital
skulle bestämmas till £ 2,000,000 och tillskjutas av de nationella instituten
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 117. •''
genom inbetalning av omkring 10 procent av dessa föreitags begynnelsekapital.
Centralinstitutet komme att befrias från engelsk beskattning.
Följande länder både inbjudits att vardera tillskjuta 20 procent av det
föreslagna kapitalet av £ 20,000,000, nämligen Belgien, England, Frankrike,
Italien och Tyskland. Desutom skulle följande länder inbjudas att deltaga,
nämligen Amerikas Förenta Stäkter, Danmark, Japan, Nederländerna, Schweiz
och Tjeckoslovakien. Det kapital med vilket sistnämnda länder skulle, medverka
vore avsett att minska de förstnämnda ländernas andelar proportionellt
eller på sätt central insti tutots styrelse beslöte. Centralinstitutets direktion ägde
medgiva, omså befunnes nödvändigt, andra länder att deltaga i företaget och
att i sådant fall eventuellt vidtaga åtgärder för totalkapitalets ökande.
Så snart tre länder vore i tillfälle att bilda sina nationella institut
och anskaffa kapital för ändamålet skulle de nationella instituten i nämnda
länder ävensom centralinstitutet upprättas. Respektive regeringar skulle anmodas
att träffa anordningar för att snarast möjligt giva de nationella
instituten de erif order liga garantierna, så att dessa kunde bildas och bölja sitt
arbete utan dröjsmål.
Konferensens medlemmar hyste enhälligt den uppfattningen, att instituten
icke skulle bedriva affärsverksamhet med eller i något land som icke: a)
erkände alla offentliga skulder och förbindelser, som staten tidigare iklätt sig
eller komme att ikläda sig ävensom förbund® sig att återställa eller, om återställelse
ej kunde ske, att ersätta alla utländska intressenter för förlust eller
skada, som föranletts därav att egendom konfiskerats eller undanhållits ägaren,
b) genomförde ett rättsligt system som opartiskt skyddade och gåve gällande
kraft åt kommersiella och andra avtal, c) gåve trygghet för handelns
utövande.
Enligt det ovan berörda förslaget till överenskommelse mellan centralinstitutet
och de nationella företagen, skulle de senare icke utföra andra affärer
än sådana, som godkänts av centralstyrelsen, varemot det nationella företagets
representant i denna styrelse skulle kunna avböja att för sitt företags
vidkommande medverka i affärer, som han av någon anledning ej funne lamp
llSa''
I det förslag itill uttalanden, som för Genuakonferensen utarbetats av
de allierades experter i London, förekom även hänvisning till de nu berörda
förhandlingarna för bildande av här ifrågavarande finansföretag. Fragan
blev föremål för behandling inom den kommission, som i Genua tillsattes tor
diskussion av de finansiella frågorna. Denna kommission har föreslagit konferensen
följande uttalande i ämnet. ,
»För att underlätta det omedelbara samarbetet mellan undersatar i de
ekonomiskt starkare länderna i syfte att återupprätta de länder, som kunna
erbjuda tillräckliga garantier, antingen genom medgivande av lån eller krediter
åt enskilda eller, om så är nödvändigt, genom lån åt staterna, forordar
kommissionen att största möjliga antal av de stater, som äro representerade
vid Genuakonferensen överenskomma om att sitödja upprättandet av och un
1
Här hänvisas till ett promemorian bifogat utdrag ur förslag till överenskommelse mellan
The Central International Corporation och vederbörande nationella institut.
4
Statsutskottets utlåtande Nr 117.
derlätta verksamhet för ett internationellt institut och av härtill anslutna nationella
institut med huvudsakligt ändamål, dels att undersöka möjligheterna
för ett samarbete till Europas rekonstruktion, dels att medverka vid finansierandet
av företag för sådant syfte, dels ock att samarbeta med andra syndikat
eller företag och icke eftersträva någon monopolställning.»
Samtidigt har centralinstitutets organisationskommitté haft sammanträde
i Genua och därvid beslutat vissa modifikationer i den för företaget
ifrågasätta planen. Vid detta sammanträde voro följande länder representerade,
nämligen Belgien, Canada, Danmark, England, Italien, Nederländerna,
NoTge, Schweiz, Spanien, Sverige, Tyskland och Tjeckoslovakien. Därvid
överenskoms, att de naitionella institutens kapitalinsats i centralinstitutet icke
behövde överstiga £ 50,000, motsvarande ett minimikapital för det nationella
institutet av £ 500,000. En dylik insats skulle medföra rätt till representation
i centralinstitutets styrelse. För att emellertid undvika, att styrelsen för centralinstitutet
av denna anledning skulle bliva en för stor och ohanterlig apparat
för förvaltningen, beslöts samtidigt, att styrelsen skulle inom sig utse ett
verkställande utskott, som skulle handha den dagliga tillsynen över företagets
verksamhet. Huvudstyrelsen skulle sammanträda en gång i månaden, så vida
icke sammanträden oftare påkallades.
Det ifrågasattes vidare vid sammanträdet, huruvida icke statsgarantien
för kapitalets återbetalning till aktieägarna borde omfatta ej allenast
kapitalet utan även en årlig ränta därå av 6 procent.
Representanterna för Japan, Nederländerna och Schweiz meddelade, att
de komme att tillstyrka sina respektive regeringar att söka åvägabringa statsgaranti
för ett kapital av från £ 500,000 till £ 1,000,000. För Canada ställdes
i utsikt ett belopp av £ 1,000,000. Representanterna för Danmark, Norge,
Sverige och Tjeckoslovakien ville för sin del tillstyrka statsgaranti för ett
belopp av £ 500,000. Spaniens representant meddelade, att detta land ännu
ej tagit ställning till frågan. Härav framgick sålunda att, under förutsättning
av respektive statsmyndigheters godkännande, den sammanlagda
summa, som komme att tillskjutas av Canada, Italien, Japan, Nederländerna,
Norge, Schweiz, Sverige och Tjeckoslovakien kunde uppskattas
till omkring £ 5,000,000. De fem huvudländernas andel, som skulle motsvara
respektive 20 procent av återstoden komme sålunda att utgöra sammanlagt
omkring £ 15,000,000 eller omkring £ 3,000,000 för varje land. Förhandlingarna
i ämnet fördes alltjämt med Förenta Staterna och hade man den uppfattningen,
att amerikanska finanskretisar komme att intressera sig för deltagande.
I sådant fall skulle institutens totalkapital av £ 20,000,000 ökas i förhållande
till den amerikanska anparten.
Det överenskoms slutligen, att de länder som önskade deltaga, skulle
insända meddelande härom till den engelska organisationskommittén senast
30 dagar efter Genuakonferensens slut.
Det må slutligen antecknas, att de engelska representanterna i centralinstitutets
organisationskommitté meddelat, att den statsgaranti, som enligt
preliminär överenskommelse med de engelska statsmyndigheterna skulle givas
åt det engelska nationella institutet, grundats på den förutsättningen, att detta
Statsutskottets utlåtande Nr 117.
5
ak allé av sin vinst, utöver 6 procents ränta på kapitalet, till en särskild amorteringsfond
avsätta 20 procent per år och att när denna fond uppnått ett belopp
av £ 1,000,000 garantien skulle i motsvarande mån minskas, varefter
skulle förfaras på samma sätt vid varje fortsatt ökning av amorteringsfonden
med £ 1,000,000 till dess garantiens totalbelopp på sådant sätt uppnåtts och
denna förfölle.
Det i promemorian återgivna resolutionsförslaget angående upprättande
av ett internationellt med därtill anslutna nationella institut med
uppgift att medverka vid finansierandet av företag i syfte att deltaga i
arbetet på Europas återuppbyggande liar numera antagits av konferensen
i Genua.»
Det bär föreliggande förslaget, som närmast utarbetats vid internationella
förhandlingar i London i februari 1922 och som varit föremål
för behandling av den kommission, som vid Genua-konferensen tillsattes
för diskussion av de finansiella frågorna, avser bildandet inom de ekonomiskt
starkare länderna såväl inom som utom Europa av kreditinstitut
med huvudsakligt ändamål att söka befrämja återupprättandet av de
länder, som härjats av världskriget, genom medgivande av lån och krediter
och i övrigt genom finansierandet av företag, som i sådant syfte
kunna åstadkommas. För att underlätta samarbetet mellan dessa institut
skulle bildas ett centralt internationellt institut med säte i London.
Minimikapitalet för vart och ett av de nationella instituten skulle utgöra
500,000 pund sterling, eller alltså omkring 9,000,000 kronor, och dessas
insats i det centrala institutet 50,000 pund sterling för varje. Sammanlagt
beräknas ifrågavarande institutioner komma att förfoga över ett
minsta kapital av 20,000,000 pund, varav 3,000,000 pund skulle tecknas
av vart och ett av följande land, nämligen: Belgien, England, Frankrike,
Italien och Tyskland.
I propositionen har förutsatts, att det belopp, varmed Sverige
skulle bidraga, högst 9,000,000 kronor, icke skall behöva kontant utbetalas,
utan att saken skall kunna ordnas genom ställande av garanti
för det nödiga kapitalets anskaffande, vilket möjligen kan ske medelst
en garantifond i statsobligationer. Skulle det bliva nödvändigt att från
statens sida direkt tillskjuta medel till företaget i fråga, har detta ansetts
böra ske på det sätt, att riksgäldskontoret tillhandahåller vad som kan
erfordras intill dess eventuellt anslag kan bliva uppfört å riksstaten.
Mot att lånemedel tillsvidare anlitades för ändamålet syntes, enligt vad
departementschefen framhållit, så mycket mindre vara något att erinra,
som det finge förutsättas, att medlen komma att i sinom tid återbetalas
till statsverket.
Utskottett
yttrande.
6
Statsutskottets utlåtande Nr 117.
Att under nuvarande statsfinansiella situation, som även beträffande
vara egna ocii nödvändigaste statsutgifter föranlett de största inskränkningar,
biträda ett så vittsvävande internationellt ekonomiskt projekt
som det här föreliggande, måste givetvis vara ägnat att ingiva vissa
betänkligheter. Om utskottet det oaktat ansett sig icke böra ställa sig
avvisande mot ifrågavarande plan, sådan densamma finnes i propositionen
framlagd, har detta föranletts av utskottets uppfattning, att skäl i detta
fall kunna anföras, som motivera ärendets bedömande ur andra synpunkter
än som pläga tillämpas vid avgörandet av vanliga utgiftsfrågor.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, utgör den framlagda
planen ett led i det internationella samarbete för Europas ekonomiska
återställelse, om vilkets nödvändighet ingen tvekan torde råda och i
vilket ej heller de neutrala länderna lärer kunna underlåta att till det
gemensamma bästa taga del. Genom förslagets realiserande synes kunna
åstadkommas en finansiellt stark organisation, varigenom skulle kunna
underlättas sådana av förhållandena påkallade ekonomiska åtgärder, vilkas
företagande ur allmän internationell synpunkt kunna anses lämpliga och
önskvärda. Planen har vid Genua-konferensen vunnit allmän anslutning,
och representanterna för ett stort antal nationer, däribland Sverige, hava,
såsom av ovanintagna promemoria framgår, gjort vissa utfästelser
rörande åvägabringandet av de garantibelopp, som det skulle tillkomma
de olika länderna att teckna.
Åven om det synes svårt att med ledning av den i ärendet lämnade
utredningen bedöma, i vad mån tillräckliga garantier föreligga för
att det med förslaget avsedda syftet, nämligen att befrämja ur allmän
internationell synpunkt önskvärda ekonomiska åtgärder, kan komma att
förverkligas, torde det dock icke böra förekomma, att vårt land ställer
sig avvisande mot förslaget, som innebär ett av de första försöken att
ena olika nationer, så väl krigförande som neutrala, kring arbetet å
Europas ekonomiska återuppbyggande. Givetvis hade det varit önskvärt,
att planen förelegat närmare utformad, innan riksdagen haft att
taga ställning därtill. Emellertid torde icke med frågans avgörande
böra anstå. Av den lämnade utredningen synes framgå, att ifrågavarande
organisation så snart som möjligt är avsedd att träda i verksamhet
samt att definitivt besked om den ståndpunkt till densamma, som från
de olika nationerna intoges, borde lämnas redan inom den närmaste
tiden.
Av departementschefen har framhållits, hurusom med hänsyn till
de föreliggande förhållandena ifrågavarande bemyndigande för Kungl.
Statsutskottets utlåtande Nr 117.
7
Maj:t uppenbarligen måste bliva av mycket allmän innebörd, för att
vägar må hållas öppna. Härav följer emellertid lika givet, anför departementschefen
vidare, att en särskilt omsorgsfull prövning måste
ägnas frågan från Kungl. Maj:ts sida, då det gäller att slutligen taga
ställning till densamma. Enligt utskottets mening synes särskilt avseende
därvid böra fästas vid, att den uppgjorda planen vinner allmän
anslutning och att vederbörande stater genom tecknande av sina insatser
bekräfta sin uttalade beredvillighet att medverka för dess realiserande.
Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet
hemställa,
att riksdagen må
a) medgiva, att Kungl. Maj:t må förbinda svenska
staten att intill en kostnad av 9 miljoner kronor deltaga
i det internationella arbetet för Europas ekonomiska
återuppbyggande,
b) bemyndiga riksgäldskontor att tillhandahålla
statsobligationer eller kontanta medel till det belopp,
som erfordras för fullgörande av de förbindelser, Kungl.
Maj:t sålunda kan komma att ikläda staten.
Stockholm den 29 maj 1922.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
frän första kammaren: herrar S. H. Kvarnzélius, A. C. Lindblad, C. J. G. Smarte,
N. A. Nilsson, J. Nilsson i Skottlandshus, H. F- Lamm, G. P■ V. Nilsson, O. U. B. Olsson,
J. L. Widéll, C. Gr- Ekman, J. Nilsson i Malmö och 0. Bergqvist samt
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, J. B. Eriksson i Grängesberg,
K. V- Rydén, J. Jönsson i Revinge, 0. H.son Waldén, 0. Olsson i Kullenbergstorp, S- Bengtsson
i Norup, P. B. Nilsson i Landeryd, C. R. Jansson i Falun, L. J. Carlsson-Fr öster ad, S. E- J.
Liibeck och J. D Norman.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.