Sök i Ratio Lex

Utlåtande angående regleringen för tiden 1 januari—30 juni 1923 av utgifterna under riJcsstatens första huvudtitel, innefattande anslagen till Ttungl. hovoch slottsstaterna.

1922-02-03 · 22 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 20 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1922:1a, Utlåtande angående regleringen för tiden 1 januari—30 juni 1923 av utgifterna under riJcsstatens första huvudtitel, innefattande anslagen till Ttungl. hovoch slottsstaterna.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 1 A.

1

Nr 1 A.

Ankom till riksdagens kansli den 3 februari 1922 kl. ‘/a 3 e. m.

Utlåtande angående regleringen för tiden 1 januari—30 juni

1923 av utgifterna under riJcsstatens första huvudtitel,

innefattande anslagen till Ttungl. hov- och slottsstaterna.

(l:a avd.)

l:o) Innan statsutskottet ingår på behandlingen av de särskilda

punkterna under första huvudtiteln, har utskottet ansett sig böra något

beröra vissa allmänna budgetspörsmål, som öva inflytande å uppställningen

och behandlingen av övergångsstaten för halvåret januari—juni 1923.

Beträffande de grundsatser som av departementschefen tillämpats

för beräkningen och upptagandet av utgifterna å övergångsstaten får

utskottet hänvisa till vad statsrådsprotokollet över finansärenden den 7

januari 1922 innehåller härom å sid. 1—15 under rubriken: Utgifterna;

För flera huvudtitlar gemensamma frågor.

Departementschefen har ansett, att anslag å övergångsstaten för

nya ändamål i allmänhet icke böra ifrågakomma. Vad åter beträffar

anslag för ändamål, till vilka medel tidigare plägat beviljas å riksstaten,

hava olika principer ansetts böra följas för olika slag av anslag. Sålunda

hava avlöningsanslag och i regel även anslag för statens egen

förvaltningsverksamhet upptagits med hälften av de belopp, som skulle

hava erfordrats för helt budgetår. 1 fråga om auslag, avseende statsbidrag

till icke-statlig verksamhet m. m., har departementschefen funnit,

att utbetalandet av medel å dessa anslag ofta utan olägenhet kan uppskjutas

till efter den 1 juli. Genom att en sådan anox-dning genomföres

skulle enligt departementschefens uppfattning övergångsstaten i

rätt stor omfattning kunna befrias från anslag av denna art. I överensstämmelse

härmed har även departementschefens förslag till övergångsstat

blivit uppgjort. Vidare hava å åtskilliga anslag förefintliga

odisponerade reservationer ansetts kunna tagas i anspråk.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 6 samt. 1 höft. (Nr 1 A — / B.) 1

<xrundsatser

vid beräkningen

av utgifterna

å

övergångsstaten

m. m.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 1 A.

Departementschefen har vidare ‘ i fråga om den formella behandlingen

av anslag, ä vilka medel icke åskas å övergångsstaten, framhållit

att sådana anslag av ordinarie natur borde upptagas å sina sedvanliga

platser i staten, men i sifferkolumnen utföras allenast med ett streck.

I fråga om de s. k. för stärkning sanslag ens budgettekniska behandling

hava inom finansdepartementet tillkallade s. k. budgetredovisningssakkunniga

i den 15 oktober 1921 avgivet yttrande anfört följande:

»De s. k. förstärkningsanslagen hava från och med år 1918 i det närmaste

undantagslöst betecknats såsom förslagsanslag, högst. Å 1921 års riksstat och

tilläggsstat finnas exempelvis endast ett par förstärkningsanslag med annan

beteckning, nämligen beteckningen ''reservationsanslag’. Anledningen till att

förstärkningsanslagen i så övervägande grad erhållit naturbeteckningen ''förslagsanslag,

högst’ framgår av följande:

I december 1916 framlade numera generaldirektören P. Södermark efter

därtill erhållet uppdrag förslag till de extra anslagens beteckning, därvid föreslogs,

att av de extra anslagen en del måtte betecknas såsom ''förslagsanslag,

högst’ och en del såsom reservationsanslag, men att de s. k. förstärkningsanslagen

— enär ju besparingar å dessa naturligtvis borde behandlas på samma

sätt som besparingar å moderanslagen — måtte lämnas utan beteckning. Departementschefen

ansåg åter, ätt förslagets huvudsakliga syfte kunde uppnås,

om man med särskild beteckning försåg de anslag, som borde behandlas såsom

''förslagsanslag, högst’, under det att de anslag, som borde behandlas såsom

reservationsanslag, lämnades utan beteckning. I sådant fall erfordrades

emellertid en särskild åtgärd i fråga om förstärkningsanslagen; och om dessa

anförde departementschefen, att ''dessa, då de i det övervägande antalet fall

fortfarande såsom hittills lära komma att under budgetåret överföras till de

respektive anslag, de äro ämnade att förstärka, utan olägenhet kunde i regel

förses med beteckningen ''förslagsanslag, högst’.

Riksdagen biträdde sakkunnigförslaget att även de anslag, som vore av

reservationsanslags natur, borde få denna natur i riksstaten uttryckligen angiven.

Ifråga om förstärkningsanslagen åter lämnades departementschefens

förslag utan erinran.

Något verkligt klarläggande beslut angående dispositionen av förstärkningsanslagen

fattades således icke av riksdagen. Följden har ock blivit, att

olika åsikter gjorts gällande i frågan. Å ena sidan har man förfäkta! den meningen,

att de såsom förslagsanslag, högst, betecknade förstärkningsanslagen

skulle behandlas liksom övriga anslag med dylik beteckning och alltså eventuella

besparingar överföras till statsverkets kassafond. Ä andra sidan åter

har man hävdat den åsikten, att förstärkningsanslagen, oavsett deras beteckning,

skulle disponeras enligt enahanda bestämmelser som dem, vilka gälla

för moderanslagen, och förty i sin helhet omföras till dessa.

Till den förstnämnda meningen har anslutit sig räkenskapsverket, som,

bland annat, i sin den 31 mars 1921 avgivna revisionsberättelse, beträffande förstärkningsanslagen

gjort det uttalandet, att såsom förslagsanslag, högst, betecknade

dylika anslag borde endast i den mån, de därför erfordrades, omföras

till de anslag, de vore avsedda att förstärka, ävensom att redan den omständig
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 1 A. å

heten, att ett förstärkningsanslag betecknats såsom förslagsanslag, högst, givetvis

måste innebära, att anslaget också verkligen skulle behandlas såsom förslagsanslag,

dock under iakttagande, att det såsom ''högst’ angivna beloppet

icke finge överskridas. I överensstämmelse med denna åsikt har ock riksräkenskapsverket

i sin budgetredovisning för år 1920 i regel överfört besparingar

å förstärkningsanslag, som varit försedda med beteckningen förslagsanslag,

högst’, till statsverkets kassafond.

Den uppfattning i förevarande fråga, som hävdats av riksräkenskapsx erket,

har även tidigare framträtt enligt vad framgår av dåvarande chefen för

lantförsvarsdepartementet, statsrådet E. A. Nilsons anförande till statsrådsprotokollet

över lantförsvarsärenden den 7 januari 3920 (proposition nr 2,

fjärde huvudtiteln, sid. 48) ifråga om möjligheten att taga i anspråk det till

förstärkning av ordinarie reservationsanslaget till lega av hästar för truppförbandens

övningar å extra stat för år 1919 anvisade förslagsanslag, högst

å 700,000 kronor till bestridande av utgifter för år 1920 å ordinarie reservationsanslaget

till truppförbandens övningar, i vilket anslag reservationsanslaget till

lega av hästar för nämnda övningar från och med år 1920 uppgått. Statsrådet

Nilson anförde nämligen, att, då ifrågavarande förstärkningsanslag vore av

förslagsanslags natur och av förebragt utredning framginge, att anslaget en

behövt under år 1919 tagas i anspråk, detsamma skulle överföras till statsverkets

kassafond, vadan alltså riksdagens medgivande till att anslaget finge

användas för berörda ändamål jämväl under ar 1920 borde utverkas.

Den andra åsikten åter har förfäktats av bland andra statskontoret, som

bland annat i underdåniga utlåtanden den 15 april och 22 augusti 1921 angående

dispositionen av det å tilläggsstat för år 3920 uppförda anslaget till förstärkning

av reservationsanslaget till remontering hävdat, att förstärkmngsanslagen,

för så vitt icke annat för visst fall bestämts, stode till vederbörande*

förfogande under enahanda villkor som huvudanslagen och lämpligen borde

till dessa senare omedelbart omföras. Såsom framgår av kungl. brev i ämnet

den 22 april och 12 september 1921 vann ock i förevarande fall denna statskontorets-åsikt

Kungl. Maj:ts gillande.

Enahanda uppfattning har ock av riksdagens statsutskott uttalats uti

punkt 9 (sid. 401 i dess utlåtande den 31 maj 1921, nr 3 A, angående regleringen

av utgifterna under riksstatens för år 1922 tredje huvudtitel, innefattande anslagen

till utrikesdepartementet. Emellertid blev berörda punkt av kamrarna

återremitterad till utskottet, men i sitt i anledning av sagda återremiss avgivna

utlåtande, nr 219, har utskottet allenast anfört, att vad som föranlett

punktens återremiss torde hava varit uppkomna tvivelsmål om lämpligheten att

i detta sammanhang från riksdagens sida lämna allmänna direktiv rörande

dispositionen och bokföringen av de s. k. första rkn i ngsanslagen. Med anledning

därav, fortsätter utskottet, och då olika meningar i frågan syntes föreligga,

hade utskottet funnit, att densamma icke med nödvändighet behövde få

sin lösning i förevarande sammanhang, utan att den borde göras till föremål

för närmare prövning vid början av nästa riksdag.

Detta statsutskottets senare uttalande lämnades av riksdagen utan erinran,

vadan alltså från riksdagens sida ännu icke föreligger något allmänt direktiv

rörande förstärkningsanslagens behandling.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Statsutskottets utlåtande Nr 1 A.

För bada de olika raeningsriktningar, som framkommit i förevarande

fråga kunna skal anföras. Tager man vid bedömandet av frågan uteslutande

hänsj n till det förhållandet, att förslagsanslag, högst,’ av riksdagen definierats

såsom sådana till maximibelopp fixerade anslag, vilka ej få disponeras efter

budgetårets utgång och som alltså i den mån, de ej under sagda år tagits

i anspråk, skola till kassafonden överföras’, kommer man med avseende å

dessa anslags behandling till den slutsatsen, att de endast få disponeras för

moderanslagets utgifter för vederbörande budgetår, och att således omföring

från förstärkningsanslag till moderanslag endast får ske till belopp, som härför

erfordras.

Ä andra sidan kan åter framhållas, att, om man tager i betraktande de

uttalanden,^som gjorts i samband med införandet av beteckningen ''förslagsanslag,

högst,’ å förstärkningsanslagen och syftet med dessa anslag, det kan så

att säga anses ligga i sakens natur, att sagda anslag få disponeras under enahanda

villkor som respektive moderanslag, därest icke för visst fall annat särskilt

bestämts. Detta innebär återigen, att ett anslag, som skall förstärka ett

reservationsanslag, d. v. s. ett sådant anslag, som även efter vederbörande

budgetårs utgång står till förfogande och ej är avsett endast för utgifter

under ett visst år, kunde för moderanslagets ändamål disponeras med

samma frihet från begränsning i tiden som moderanslaget.

Beträffande åter användningen av sådana förstärkningsanslag, som äro

avsedda att förstärka förslagsanslag, förslagsanslag, högst, och å ordinarie

stat uppförda bestämda anslag, d. v. s. anslag utan naturbeteckning, kunde

en sådan frihet ifråga om tidsbegränsning icke anses förefinnas, beroende därpå

att å moderanslagen uppkommande besparingar skola vid budgetårets utgång

tillföras, i de båda första fallen statsverkets kassafond och i sista fallet vederbörande

huvudtitels allmänna besparingsfond.

Härav skulle följa, att med undantag av de anslag, som skola förstärka

ordinarie bestämda anslag, förstärkningsanslagen i regel böra omedelbart efter

ingången av vederbörande budgetår omföras till sina respektive moderanslag.

Genom en sådan åtgärd skulle även enkelhet och reda i bokföringen befordras,

enär därigenom vunnes den fördelen, att reservation, respektive omföring

till kassafonden kunde ske å allenast ett konto i stället för två.

För oss har emellertid vid behandlingen av förevarande spörsmål framstått

såsom främsta önskemål att i görligaste mån för framtiden avlägsna alla

anledningar till oklarhet och tvekan ifråga om behandlingen av de s. k. förstärkningsanslagen,

och. då oklarheten har sin rot i själva anslagsbeteckningen.

hava vi funnit den lämpligaste lösningen vara, att en särskild naturbeteckning

mföres å de förstärkningsanslag, som äro avsedda att till hela beloppet omföras

till respektive moderanslag och där disponeras för dessas ändamål enligt

de bestämmelser, som i sådant avseende gälla. En sådan särskild anslagsbetecknmg

bör självfallet giva ett så tydligt uttryck som möjligt åt ifrågavarande

förstärkningsanslags speciella karaktär; och har det för oss med detta

sylterna1 för ögonen synts lämpligast, att dessa anslag erhålla beteckningen

omförmgsanslag’. Förstärkningsanslag, som icke äro avsedda att till hela

sitt belopp omföras till moderanslagen, torde däremot böra betecknas såsom

förslagsanslag, högst.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 1 A.

Med denna indelningsgrund ifråga om förstärkningsanslagens beteckning

skulle givetvis under alla förhållanden såsom förslaganslag, högst, fortfarande

betecknas sådana anslag, som äro avsedda att förstärka anslag, vilka

avbörda sina besparingar till huvudtitlarnas allmänna besparingsfonder,

d. v. s. ordinarie bestämda anslag, enär i motsatt fall besparingar å dessa

anslag skulle komma att användas för andra ändamål än dem, för vilka anslagen

beviljats. Beträffande åter sådana förstärkningsanslag som skola förstärka

reservationsanslag, förslagsanslag och förslagsanslag, högst, torde beteckningen

’omföringsanslag’ i regel böra komma till användning.

Vad sedan vidkommer de förstärkningsanslag, vilka av riksdagen re*

dan beviljats, hava vi icke ansett oss böra föreslå några generella bestämmelser

med avseende å dylika anslag å 1921 och föregående årens stater. Då

nämnda stater ju redan antingen äro tillämpade eller under tillämpning, har

det nämligen synts oss lämpligast, att uppkommande spörsmål rörande behandlingen

av å dessa stater uppförda förstärkningsanslag prövas från fäll till

fall. Beträffande åter de å riksstat för år 1922 uppförda förstärkningsanslagen

torde generella föreskrifter angående deras disposition och bokföring böra meddelas.

Vid avgivande av förslag till sådana föreskrifter har man att välja mellan

två olika alternativ. Antingen kan man åtnöja sig med att endast meddela

bestämmelser i sådana fall, där förstärkningsanslagen äro av annan naturbeteckning

än moderanslagen — enär föreskrifter rörande behandlingen av förstärkningsanslag

med samma beteckning som moderanslagen givetvis saknar

reell betydelse — eller ock kan man meddela bestämmelser rörande samtliga

förstärkningsanslags behandling. Ehuru, såsom redan antytts, det sistnämnda

tillvägagångssättet ur realsynpunkt icke är av behovet påkallat, hava vi dock.

i betraktande av önskvärdheten att ifråga om förstärkningsanslagens disposition

och bokföring åstadkomma största möjliga reda och ordning, ansett oss

höra välja det senare alternativet.

Vi hava därvid i analogi med vad vi här förut föreslagit ifråga om framtida

förstärkningsanslag och i betraktande av de uttalanden, som gjorts i samband

med införandet av beteckningen ''förslagsanslag, högst,’ å förstärkningsanslagen

ävensom med hänsyn till syftet med dessa anslag för vår del funnit

oss höra beträffande de å 1922 års riksstat såsom förslagsanslag, högst, anvisade

förstärkningsanslag förorda, att föreskrift av riksdagen meddelas, att de

förstärkningsanslag, som äro avsedda att förstärka förslagsanslag, förslagsanslag,

högst, och reservationsanslag skola — där ej beträffande sistnämnda

kategori av förstärkningsanslag för visst fall annat särskilt bestämts eller

kommer att bestämmas — omföras till sina respektive moderanslag för att där

enligt de bestämmelser, som gälla för moderanslagens användning, disponeras

för dessas ändamål. De förstärkningsanslag åter, som förstärka ordinarie bestämda

anslag, böra givetvis behandlas i enlighet med sin beteckning, d. v. s.

såsom vanliga förslagsanslag, högst. -

Beträffande en viss detalj i de sakkunnigas yttrande och förslag gjorde

en av de sakkunniga ett särskilt uttalande av följande innehåll:

»Undertecknad har biträtt ett donna dag av inom finansdepartementet

tillkallade sakkunniga avgivet yttrande angående dispositionen av såsom för
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 1 A.

slagsanslag, högst, betecknade förstärkningsanslag. I fråga om anslag å 1922

eller följande års riksstater innebär detta yttrande, att ingen del av ett såsom

förslagsanslag betecknat anslag får, utan riksdagens särskilda och uttryckliga

medgivande, användas för utgifter, som icke hänföra sig till det budgetår, i

vars riksstat det blivit uppfört. Då emellertid detta erkännande av riksdagens

rätt att härvid vara ensam bestämmande är i vårt gemensamma yttrande

tydligt uttalat endast i fråga om anslag å 1922 och följande års stater,

har jag velat härtill lägga ett framhållande av att detsamma gäller även för

äldre anslag, eftersom ur konstitutionell synpunkt ingen skillnad kan påvisas

mellan t. ex. anslag å 1921 och 1922 årens stater.»

För egen del har departementschefen anfört följande:

»Såsom förut omnämnts äro de egentliga förstärkningsanslagen föranledda

av den utav kristiden förorsakade stegringen i medelsbehoven.

De hava av riksdagen anvisats för att förstärka anslag, som på grund

av denna stegring visat sig otillräckliga för sina respektive ändamål,

.lag finner icke erforderligt att nu ingående uppehålla mig vid den diskussion,

som i saken förekommit. Jag inskränker mig till att framhålla, att

riksdagen vid förstärkningsanslagens beviljande näppeligen torde hava

åsyftat att därigenom skapa eller öka eljest uppkommande besparingar

å de anslag, som skulle förstärkas. Därest förstärkningsanslagen skulle

utan vidare omföras till ett huvudanslag, som har naturen av reservationsanslag,

kommer förstärkningsanslaget att förvandlas till ett reservationsanslag.

Jag anser för min del, att förstärkningsanslagen icke böra

•— annat än i något enstaka undantagsfall då sådant uttryckligen förutsatts

— tagas i anspråk för utgifter för huvudanslagen, förr än dessa

förbrukats. Beträffande reservationsanslagen synes emellertid icke böra

uppställas den fordran, att å dessa anslag tilläventyrs inbalanserade

reservationer och uppdebiterade särskilda uppbördsmedel skola hava

konsumerats, innan förstärkningsanslagen få anlitas, men väl att de

av riksdagen för löpande budgetår anvisade anslagsbeloppen först skola

hava åtgått. Härigenom undgår man att vare sig äventyra det ändamål,

som föranlett att huvudanslaget fått karaktären av reservationsanslag,

eller åsidosätta innebörden av att förstärkningen betecknats som förslagsanslag,

högst.

Av vad jag sålunda uttalat torde ock framgå, att införandet av

en ny anslagsbeteckning å förstärkningsanslagen icke erfordras, utan

böra dessa — i den mån de överhuvud behöva ifrågakomma — enligt

min mening betecknas och bokföringsmässigt behandlas såsom förslagsanslag,

högst.

Ett tillämpande för framtiden av ovan angivna grundsatser synes

mig emellertid ej böra föranleda ett upprivande av 1918 och 1919 års

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsiitskottets utlåtande Nr 1 A.

7

budgetredovisningar, vilka upprättats i huvudsak efter den principen, att

de budgettekniska förstärkningsanslagen finge användas för huvudanslagens

ändamål enligt de bestämmelser, som gällde med avseende å

dessa anslags disposition. Ett dylikt upprivande skulle nämligen självfallet

föra med sig avsevärda olägenheter, utan att efter vad jag kan

finna motsvarande fördel därigenom skulle vinnas.

Icke heller finner jag lämpligt, att härutinnan vidtages en revision

av 1920 års budgetredovisning, vari delvis tillämpats strängare principer

än dem, jag nyss hävdat. Skulle i något enskilt fall en dylik

revision befinnas ofrånkomlig, torde den få ankomma på särskild prövning

av Kungl. Maj:t.

Beträffande åter de av riksdagen å 1921 och 1922 års stater

redan beviljade budgettekniska förstärkningsanslag, synes mig ifråga

om dessa anslags disposition böra tillämpas de principer, vilka jag nyss

förordat.

Vidkommande slutligen frågan, huruvida förstärkningsanslagen i

budgetteknisk bemärkelse över huvud taget hädanefter böra förekomma

i budgeten, kan jag för min del icke annat än finna deras försvinnande

vara önskvärt. Anslagen ifråga äro föranledda av kristiden och böra

med denna försvinna. Emellertid kan det icke undvikas att särskilt

under fjärde huvudtiteln äska dylika anslag å 1922 års tilläggsstat. Vad

berörda huvudtitel angår, beror detta emellertid därpå, att å riksstaten

för år 1922 avsatts ett särskilt anslagsbelopp om 20,000,000 kronor,

vilket avsetts att å tilläggsstaten fördelas på de anslagstitlar, å vilka

särskilda dyrtidskostnader visade sig uppstå.

Å riksstaten för tiden 1 januari—30 juni 1923 däremot torde endast

rent undantagsvis förstärkningsanslag böra uppföras, utan synas

de erforderliga förstärkningsbeloppen i stället böra inräknas i beloppen

för de anslag, vilka skola förstärkas. Härigenom komma visserligen i

många fall de ordinarie anslagen att å övergångsstaten upptagas med

mer än hälften av helårsbeloppet. Men då i allt fall de ordinarie anslagen

i regel icke komma att upptagas å ifrågavarande stat med sina

normala belopp, synes det mig vara skäligen obehövligt att jämte de

reducerade beloppen för de ordinarie anslagen upptaga särskilda förstärkningsanslag.

Jag understryker härvid, att de anslagsbelopp, som

uppföras å riksstaten för första halvåret 1923, icke på något sätt få

anses vara normerande för anslagens tillmätande för Iramtiden. Under

denna förutsättning synas några olägenheter icke behöva följa av det

av mig såsom regel förordade förfaringssättet beträffande den budget
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 1 A.

Utskottets

yttrande.

tekniska behandlingen av de förstärkningsbelopp, som kunna varda erforderliga

för första halvåret 1923.

I detta sammanhang vill jag fästa uppmärksamheten därå, att i

de stater, som föreläggas 1922 års riksdag, uttrycket »förstärkning»

användes allenast då tilläggsanslaget hänför sig till* en hel anslagstitel.»

Det av departementschefen föreslagna tillvägagångssättet att förstärkningsanslagen

skulle få tagas i anspråk för samma ändamål som

huvudanslagen allenast sedan huvudanslagen, med undantag för inbalanserade

reservationer och uppdebiterade uppbördsmedel, blivit i sin helhet

förbrukade, anser utskottet böra komma till tillämpning vid sådana förstärkningsanslag,

vilka icke av särskilda skäl böra till huvudanslagen

omföras. De anslag, där någon omföring sålunda icke bör ifrågakomma,

synas enligt utskottets mening böra angivas med rubriken: Till täckande

av motsedd brist å visst anslag.

Utskottet kan dock icke dela departementschefens uppfattning att

i fråga om samtliga förstärkningsanslag dylika inskränkningar böra

stadgas. Det synes nämligen utskottet ur hushållningssvnpunkt vara av

stor vikt, att icke sådana anordningar vidtagas, att i vissa fall vederbörande

förvaltningsmyndigheters intresse att iakttaga god sparsamhet

vid medlens användning äventyras. Föreskriften att förstärkningsanslagen

få tagas i anspråk först sedan huvudanslagen förbrukats torde

nämligen i vissa fall lätt kunna fresta myndigheterna att under ett år

disponera medel i större omfattning än som oundgängligen erfordras.

Erfarenheten torde jämväl utvisa, att med reservationsanslagen — och i

det ojämförligt största antalet fall är det här fråga om sådana anslag -—

i regel en bättre hushållning äger rum än med övriga arter utav anslag.

Med hänsyn härtill synes det utskottet vara av stor betydelse, att i de

fall, där ett sådant förfaringssätt kan anses medföra avgjorda, praktiska

fördelar, en omföring av förstärkningsanslagen till huvudanslagen sker.

Någon ändring av anslagens beteckning såsom förslagsanslag, högst, lärer

icke behöva härav föranledas. Anslag av nu nämnt slag synas utskottet

lämpligen kunna upptagas med rubriken: Till förstärkning av visst anslag.

De grundsatser, utskottet sålunda angivit, synas böra vinna tilllämpning

från och med år 1923 samt ifråga om anslag å tilläggsstaten

för år 1922. Vad beträffar anslag beviljade av 1921 års eller tidigare

riksdagar, synas de vid 1920 års budgetredovisning tillämpade principerna,

om vilkas riktighet utskottet icke velat uttala sig, i stort sett

fortfarande böra gälla, varvid dock Kungi. Maj:t, såsom jämväl av

departementschefen framhållits, torde böra tillse, att desamma icke ge
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 1 A.

9

nom föran på ett sådant sätt, att påtagliga olägenheter därav uppstå. Vad

angår frågan om vidtagande av en revision av 1918 och 1919 års

budgetredovisningar, anser utskottet i likhet med departementschefen

någon sådan icke böra ifrågakomma.

Vad slutligen beträffar det av departementschefen berörda spörsmålet,

huruvida å riksstaten för första halvåret 1923, till undvikande av

särskilda förstärkningsanslag, de ordinarie anslagen böra undergå höjning,

anser utskottet . att något principiellt avgörande av denna fråga

icke bör träffas, utan kommer utskottet att med hänsyn till i varje särskilt

fall föreliggande omständigheter pröva sådana äskanden, särskilt

ur synpunkten av möjligheten att verkställa den noggranna beräkning,

som erfordras för anslagsbeloppens upptagande å ordinarie stat.

Jämväl de grundsatser i övrigt departementschefen tillämpat vid

övergångsstatens uppgörande, anser sig utskottet böra pröva vid behandlingen

av de särskilda anslagen. Dock synas dessa grundsatser i stort

sett vara av beskaffenhet att kunna godtagas.

Utskottets uppfattning av ovanberörda frågor har utskottet ansett

sig böra för riksdagen

omförmäla.

A. Kuugl. hovstaten.

2:o) 1 den till riksdagen den 7 januari 1922 avlåtna propositionen Kanyl. Maj;ts

angående statsverkets tillstånd och behov har Kungl. Maj:t, under åbe- hov^l»m9- ropande av det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet över finansärenden

för samma dag, i avseende å första huvudtiteln (punkt 1) föreslagit

riksdagen att upptaga det ordinarie anslaget till Kungl. Maj:ts

hovhållning, nu 800,000 kronor, med halva beloppet eller 400,000 kronor.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet

att riksdagen må upptaga det ordinarie anslaget

till Kungl. Maj:ts hovhållning, nu 800,000 kronor, med

halva beloppet eller 400,000 kronor.

3:o) Kungl. Maj:t liar föreslagit riksdagen (punkt 2) att till för- Förstärkning

stärkning av anslaget till Kungl. Maj:ts hovhållning å extra stat för tiden

1 januari—30 juni 1923 anvisa ett förslagsanslag, högst, 100,000 kronor. Maj-.ts hovBihang

till riksdagens protokoll 1922. (i sand. / käft. (Nr 1 A— 1 B.) 2 håUntng.

u.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 1 A.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid. 1

och 2 av åberopade statsrådsprotokollet.

Till förstärkning av anslaget till Kungl. Maj:ts hovhållning anvisades

i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag av 1921 års riksdag dels

å tilläggsstat för år 1921 ett förslagsanslag, högst, 200,000 kronor, dels

å extra stat för år 1922 likaledes ett förslagsanslag, högst, 200,000

kronor.

Det ordinarie anslaget har av Kungl. Maj:t ansetts böra förstärkas

jämväl för första halvåret 1923, varvid förstärkningen, på grund av

detta anslags särskilda natur, ansetts böra beredas icke i form av det

ordinarie anslagets höjning utan såsom ett särskilt förstärkningsanslag.

Emellertid har departementschefen förutsatt, att vid beräkning av

det belopp, som kunde komma att för ändamålet ifrågasättas för tiden

1 juli 1923—30 juni 1924, hänsyn skulle tagas till de förhållanden, som

då kunde väntas föreligga särskilt i avseende å kostnader för personal.

Utskottet har icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag

och vill uttala sin anslutning till vad departementschefen anfört rörande

anslagsbehovet för budgetåret 1923—1924.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må till förstärkning av anslaget till

Kungl. Maj:ts hovhållning å extra stat för tiden den 1

januari—den 30 juni 1923 anvisa ett förslagsanslag,

högst, 100,000 kronor.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts därom framställda förslag

hemställer utskottet,

att riksdagen må upptaga det ordinarie anslaget

till Hans Kungl. Höghet Kronprinsens hovhållning,

nu 180,000 kronor, med halva beloppet eller

90,000 kronor.

Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen j^punkt 4) att till förav

anslaget till Hans Kungl. Höghet Kronprinsens hovhållning

Kungi. Hög- å extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923 anvisa ett förslagsanslag,

vHn**7hov- högst, 45,000 kronor.

hållning. Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 2 av åberopade statsråds
L4-]

protokollet.

Hans Kungl. 4;O}

Höghet , 1 . os

Kronprinsens (punkt 3)

hovhållning.

[3-1

Förstärkning 5:o)

av anslaget ... 1 •

till Hans stärkning

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 1 A.

11

Till förstärkning av^anslaget till Hans Kungl. Höghet Kronprinsens

hovhållning anvisades i enlighet med Kung!. Maj:ts förslag av

1921 års riksdag dels å tilläggsstat för år 1921 ett förslagsanslag,

högst, 90,000 kronor, dels å extra stat för år 1922 likaledes ett förslagsanslag,

högst, 90,000 kronor.

Det ordinarie anslaget har av Kungl. Maj:t ansetts böra förstärkas

i samma grad jämväl för första halvåret 1923, och har jämväl i fråga

om detta anslag förstärkningen ansetts böra ske genom anvisande av

särskilt anslag.

Emellertid har departementschefen förutsatt, att vid beräkningen

av det belopp, som kunde komma att för ändamålet ifrågasättas för tiden

1 juli 1923—30 juni 1924, hänsyn skulle tagas till de förhållanden, som

då kunde väntas föreligga särskilt i avseende å kostnader för personal.

Kungl. Majits förslag har icke givit utskottet anledning till erinran.

Utskottet får under hänvisning till vad utskottet under punkt 3:o)

anfört, hemställa,

att riksdagen må till förstärkning av anslaget till

Hans Kungl. Höghet Kronprinsens hovhållning å extra

stat för tiden den 1 januari—den 30 juni 1923 anvisa

ett förslagsanslag, högst, 45,000 kronor.

6:o) Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag (punkt 5) hemställer

Utskottet, tigen av Väs
tergötland.

att riksdagen må upptaga det ordinarie anslaget [5.]

till Hans Kungl. Höghet Hertigen av Västergötland,

nu 26,000 kronor, med halva beloppet eller 13,000

kronor.

7:o) 1 enlighet med Kungl. Maj:ts därom framställda förslag (punkt

6) får utskottet hemställa,

att riksdagen må upptaga det ordinarie anslaget

till Hans Kungl. Höghet Hertigen av Närke, nu 26,000

kronor, med halva beloppet eller 13,000 kronor.

Hans Kungl

Höghet Hertigen

av

Närke.

re.i

8:o) Kungl. Maj:t, har föreslagit riksdagen (punkt 7) att upptaga vfd

det ordinarie anslaget till ved och kol för de kungl. hoven, nu 50,000 /0r

kronor, med 50,000 kronor. [7.]

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 1 A.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid.

3—o av åberopade statsrådsprotokollet.

Kostnaderna lör uppvärmning av de| kungl. slotten äro avsedda

att bestridas av det å riksstaten uppförda ordinarie anslaget till ved

och kol för de kungl. boven, uppgående till 50,000 kronor. Då det

visat sig, att nämnda anslag blivit otillräckligt för ifrågavarande ändamål,

hava på 1918—1921 års tilläggsstater måst uppföras särskilda anslag

i syfte att möta merkostnaden för uppvärmning av Stockholms och

Drottningholms slott under dessa år. Sålunda anvisades av riksdagen

för ändamålet ett förslagsanslag å 110,000 kronor för vartdera av åreu

1920 och 1921.

Kungl. Maj:t har nu äskat ett belopp av 50,000 kronor å tilläggsstat

för innevarande år till bestridande av uppkommande merkostnader

för uppvärmning av Stockholms och Drottningholms slott. Medelsbehovet

för första halvåret 1923 under anslaget till ved och kol för de kungl.

hoven har av Kungl. Maj:t angivits till 50,000 kronor, beräknat efter

en årskostnad av 100,000 kronor.

Det av Kungl. Maj:t å tilläggsstat för innevarande år äskade beloppet

har icke givit utskottet anledning till erinran.

Med hänsyn till svårigheten att för närvarande beräkna priserna

å bränsle anser utskottet att någon höjning av ordinarie anslaget icke

bör ifrågakomma utan lärer detsamma för första halvåret 1923 böra

upptagas med hälften av det nuvarande beloppet 50,000 kronor, eller

25,000 kronor.

Till täckande av motsedd brist i anslaget under samma tid torde

böra avses ett belopp av 25,000 kronor.

Utskottet får alltså beträffande staten för berörda halvår hemställa,

att riksdagen må upptaga det ordinarie anslaget

till ved och kol för de kungl. hoven, nu 50,000 kronor,

med halva beloppet eller 25,000 kronor.

9:o) 1 anslutning till vad under närmast föregående punkt anförts

får utskottet hemställa,

att riksdagen må till täckande av motsedd brist

i anslaget till ved och kol för de kungl. hoven å extra

stat för tiden den 1 januari—den 30 juni 1923 anvisa

ett förslagsanslag, högst, 25,000 kronor.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 1 A.

13

10:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 8) att upptaga

det ordinarie anslaget till underhåll och vård av möbler samt andra

staten tillhöriga inventarier i de kungl. slotten, nu 56,400 kronor, med

42,300 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 5 och 6 av åberopade statsrådsprotokollet.

Det ordinarie anslaget till underhåll och vård av möbler samt

andra staten tillhöriga inventarier i de kungl. slotten är i riksstaten

för år 1922 upptaget med 56,400 kronor.

Till förstärkning av detta anslag anvisades i enlighet med Kungl.

Maj:ts förslag av 1920 års riksdag dels å tilläggsstat för samma år,

dels ock å extra stat för år 1921 såsom förslagsanslag, högst, ett belopp

av 28,200 kronor samt av 1921 års riksdag å extra stat för år 1922

likaledes ett förslagsanslag, högst, 28,200 kronor.

Det av Kungl. Maj:t nu äskade anslaget till underhåll och vård av

möbler samt andra staten tillhöriga inventarier i de kungl. slotten för

tiden den 1 januari—den 30 juni 1923, 42,300 kronor, utgör hälften av

de för år 1922 å ordinarie och extra stat för motsvarande ändamål upp
,

, ,56,400 + 28,200 .

tagna belopp (----5-------------------=) 42,300 kronor.

Utskottet anser att såsom ordinarie anslag för bestridande av här

ifrågavarande utgifter under första halvåret 1923 endast bör upptagas

hälften av det i 1922 års riksstat för ändamålet beviljade beloppet eller

, 56,400 v

( —ö— —) 28,200 kronor. Skillnaden mellan sistberörda belopp och det

av Kungl. Maj:t begärda eller (42,300—28,200 =) 14,100 kronor synes

böra anvisas å extra stat för tiden den 1 januari—den 30 juni 1923

samt på grund av förevarande anslags, natur upptagas till förstärkning

av det ordinarie anslaget.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen må upptaga det ordinarie anslaget

till underhåll och vård av möbler samt andra staten

tillhöriga inventarier i de kungl. slotten, nu 56,400

kronor, med halva beloppet eller 28,200 kronor.

Underhåll och

vård av möble r

samt andra

staten tillhöriga

inventarier

i de kungl.

slotten.

[B-]

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 1 A.

Förstärkning

av analaget

tiU underhåll

och vård av

mBbltr samt

andra staten

tillhöiiga inventarier

i de

kungl. alotten.

Kungl. hovatallets

utfodring.

[9]

Reparationer

å Stockholms

slott med flera

för de kungl.

hoven upplåtna

byggnader.

rio.i

ll:o) I anslutning till vad utskottet under nästföregående punkt

anfört, hemställer utskottet,

att riksdagen må till förstärkning av anslaget till

underhåll och vård av möbler samt andra staten tillhöriga

inventarier i de kungl. slotten å extra stat för tiden

den 1 januari—den 30 juni 1923 anvisa ett förslagsanslag,

högst, 14,100 kronor.

12:o) 1 enlighet med Kungl. Maj:ts därom framställda förslag

''punkt 9) får utskottet hemställa, »

• att riksdagen må upptaga det ordinarie anslaget

till kungl. hovstallets utfodring, nu 45,000 kronor,

med halva beloppet eller 22,500 kronor.

B. Kungl. slottsstnteii.

13:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 10) att upptaga

det ordinarie anslaget till reparationer å Stockholms slott med flera för

de kungl. hoven upplåtna byggnader, nu 63,000 kronor, med 63,000

kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid.

7—9 av åberopade statsrådsprotokollet.

Det ordinarie anslaget till reparationer å Stockholms slott med

flera för de kungl. hoven upplåtna byggnader är i riksstaten för år

1922 upptaget till 63,000 kronor.

Till förstärkning av detta anslag hava anvisats förslagsanslag,

högst, å tilläggsstat för år 1919 samt å extra stat för vartdera av

åren 1920—1921 31,500 kronor, å tilläggsstat för sistnämnda år 31,500

kronor samt å extra stat för år 1922 63,000 kronor.

Utskottet, som icke har något att erinra mot storleken av de

medel, vilka av Kungl. Maj:t nu äskats under ifrågavarande anslag,

eller hälften av de för år 1922 till ändamålet anvisade, har dock ansett,

att det ordinarie anslaget bör för tiden 1 januari—30 juni 1923 upptagas

endast med halva det av Kungl. Maj:t äskade beloppet eller med

31,500 kronor. Skillnaden mellan sistberörda belopp och det av Kungl.

Maj:t begärda eller (63,000—31,500=) 31,500 kronor synes böra upp
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 1 A.

15

tagas såsom förslagsanslag, högst, till förstärkning av det ordinarie

anslaget och anvisas å extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923.

Utskottet får alltså hemställa,j

• ■—

att riksdagen må upptaga det ordinarie anslaget

till reparationer å Stockholms slott med flera för de

kungl. hoven upplåtna byggnader, nu 63,000 kronor,

med halva beloppet eller 31,500 kronor.

14:o) 1 anslutning till vad utskottet under näst föregående punkt

anfört, hemställer utskottet,

att riksdagen må till förstärkning av anslaget till

reparationer å Stockholms slott med flera för de kungl.

hoven upplåtna byggnader å extra stat för tiden den

1 januari—den 30 juni 1923 anvisa ett förslagsanslag,

högst, 31,500 kronor.

15:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 11) att upptaga

det ordinarie anslaget till polis-, lys- och renhållning vid Stockholms

slott, nu 22,500 kronor, med 22,500 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid 9—12 av åberopade statsrådsprotokollet.

Det ordinarie anslaget till polis-, lys- och renhållning vid Stockholms

slott är i riksstaten för år 1922 upptaget till 22,500 kronor.

På därom av Kungl. Maj:t efter framställning från riksmarskalksämbetet

avgivna förslag beviljades till förstärkning av detta anslag dels

av 1920 års riksdag å tilläggsstat för år 1920 samt å extra stat för år

1921 särskilda förslagsanslag, högst, å 22,500 kronor, dels av 1921 års

riksdag å extra stat för år 1922 ett förslagsanslag, högst, 22,500 kronor.

Vidare beviljades av 1921 års riksdag till täckande av under år 1919

uppkommen samt till bestridande av för år 1920 beräknad merkostnad

för ändamålet å tilläggsstat för år 1921 ett förslagsanslag, högst, 55,616

kronor.

Det av Kungl. Maj:t under ifrågavarande anslag äskade beloppet,

22,500 kronor, utgör hälften av de till polis-, lys- och renhållningen vid

Stockholms slott å ordinarie och extra stat för år 1922 anvisade medel.

För bestridande av under år 1921 beräknade merkostnader för här

ifrågavarande ändamål har av Kungl. Maj: t å tilläggsstat för år 1922

äskats ett belopp av 22,000 kronor.

Förstärkning

av anslaget till

reparationer

å Stockholms

slott med flera

för de -kungl.

hoven upplåtna

byggnader.

Polis-, lysoch

renhållning

vid

Stockholms

slott.

[11.]

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr ! A.

Utskottet, som icke har något att erinra beträffande storleken av

de utav Kungl. Maj:t sålunda äskade belopp, har dock ansett, att det

ordinarie anslaget för tiden 1 januari—30 juni 1923 endast bör upptagas

med hälften av det å ordinarie stat för år 1922 anvisade beloppet

eller med 11,250 kronor. Skillnaden mellan sistberörda belopp och

det av Kungl. Maj:t å ordinarie stat äskade eller (22,500—11,250 =)

11,250 kronor torde böra upptagas såsom förslagsanslag, högst, för

täckande av motsedd brist å det ordinarie anslaget och anvisas å extra

stat för första halyåret 1923.

Beträffande anslagskravet å 1922 års tilläggsstat har utskottet icke

funnit anledning till erinran.

På grund av vad utskottet sålunda anfört får utskottet beträffande

ordinarie staten för första halvåret 1923 hemställa,

att riksdagen må upptaga det ordinarie anslaget

till polis-, lys- och renhållning vid Stockholms slott,

nu 22,500 kronor, med 11,250 kronor.

Väckande av

motsedd brist

ä anslaget till

polis-, lys- och

renhållning

vid Stockholms

slott.

16:o) Under hänvisning till vad utskottet under näst föregående

punkt anfört får utskottet hemställa,

att riksdagen må till täckande av motsedd brist

i anslaget till polis-, lys- och renhållning vid Stockholms

slott å extra stat för tiden den 1 januari—den 30

juni 1923 anvisa ett förslagsanslag, högst, 11,250

kronor.

Brandväsen- 17:o) Kuugl. Maj it har föreslagit riksdagen (punkt 12) upptaga det

det och yttre ordinarie anslaget till brandväsendet och yttre lyshållningen vid StockvidstockZhll

holma slott, nu 11,250 kronor, med 7,500 kronor.

slott. Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 12 och 13 av åberopade

[12.] statsrådsprotokollet.

Det ordinarie anslaget till brandväsendet och yttre lyshållningen

vid Stockholms slott är i riksstaten för år 1922 upptaget till 11,250

kronor.

På därom av Kungl. Maj:t avgivna förslag beviljades till förstärkning

av detta anslag dels av 1920 års riksdag å tilläggsstat för år 1920

och å extra stat för år 1921 särskilda förslagsanslag, högst, å 3,800

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 1 A.

17

kronor, dels av 1921 års riksdag å extra stat för år 1922 ett förslagsanslag,

högst, 3,800 kronor.

Utskottet har icke haft något att erinra mot storleken av det utav

Kungl. Maj:t för första halvåret 1923 begärda anslaget, vilket i avrundat

tal utgör hälften av de för år 1922 å ordinarie och extra stat för

ifrågavarande ändamål anvisade medlen. — För första halvåret 1923

synes emellertid det ordinarie anslaget böra upptagas till endast 5,600

kronor eller i avrundat tal hälften av det å ordinarie stat för år 1922

anvisade beloppet. Skillnaden mellan sistberörda belopp och det av

Kungl. Maj:t äskade eller (7,500—5,600=) 1,900 kronor torde böra anvisas

till täckande av motsedd brist å det ordinarie anslaget och upptagas å

extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923.

Utskottet får alltså beträffande det ordinarie anslaget hemställa,

att riksdagen må upptaga det ordinarie anslaget

till brandväsendet och yttre lyshållningen vid Stockholms

slott, nu 11,250 kronor, med halva beloppet

eller i avrundat tal 5,600 kronor.

18:o) Under åberopande av vad utskottet under näst föregående

punkt anfört, får utskottet hemställa,

att riksdagen må till täckande av motsedd krist

i anslaget till brandväsendet och yttre lyshållningen vid

Stockholms slott å extra stat för tiden den 1 januari—den 30

juni 1923 anvisa ett förslagsanslag, högst, 1,900 kronor.

19:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 13) att upptaga

det ordinarie anslaget till Drottningholms slott, nu 24,600 kronor, med

18,450 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid.

14—16 av åberopade statsrådsprotokollet.

Det ordinarie anslaget till Drottningholms slott är i riksstaten ör

år 1922 upptaget till 24,600 kronor.

Till förstärkning av ifrågavarande anslag har för ett vart av åren

1919 —1922 av riksdagen efter Kungl. Maj:ts förslag anvisats ett förslagsanslag,

högst, 12,300 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 6 saml. 1 höft. (Nr 1 A—1 B.) 3

Täckande av

motsedd bt ist

å anslaget till

brandväsendet

och yttre

lyshållningen

vid Stoek•

holme slott.

Drottningholms

slott.

[13.]

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 1 A.

Förstärkande

av anslaget till

Drottningholms

slott.

Gripsholms

och Ulriksdals

slott, Haga

lustslott och

park samt

Strömsholms

slott.

[14.1

Utskottet har icke funnit anledning till erinran i fråga om beloppet

av de medel, som av Kuugl. Maj:t nu äskats, eller halva summan av

det för år 1922 anvisade ordinarie anslaget till Drottningholms slott och

det å extra stat för samma år beviljade förstärkningsanslaget. Utskottet

har dock ansett, att å ordinarie stat för tiden 1 januari—30 juni 1923

endast bör upptagas hälften av det å ordinarie stat för år 1922 anvisade

belopp eller 12,300 kronor. Skillnaden mellan sistberörda belopp och

det av Kungl. Maj:t äskade eller (18,450—12,300 =) 6,150 kronor bör

enligt utskottets mening anvisas till förstärkande av det ordinarie

anslaget och upptagas å extra stat för tiden 1 januari—30 juni 1923.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen må upptaga det ordinarie anslaget

till Drottningholms slott, nu 24,600 kronor, med halva

beloppet eller 12,300 kronor.

20:o) Under åberopande av vad utskottet under nästföregående

punkt anfört, hemställer utskottet,

att riksdagen må till förstärkning av ordinarie

anslaget till Drottningholms slott å extra stat för tiden

den 1 januari—den 30 juni 1923 anvisa ett förslagsanslag,

högst, 6,150 kronor.

21:o) Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 14)

att upptaga det ordinarie anslaget till Gripsholms slott, nu 6,000

kronor, med 4,500 kronor;

att upptaga det ordinarie anslaget till Ulriksdals slott, nu 8,250

kronor, med 6,250 kronor;

att upptaga det ordinarie anslaget till Haga lustslott och park,

nu 8,000 kronor, med 6,000 kronor;

samt att upptaga det ordinarie anslaget till Strömsholms slott, nu

3,000 kronor, med 3,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till sid.

16 och 17 av åberopade statsrådsprotokollet.

De ordinarie anslagen till Gripsholms och Ulriksdals slott, Haga

lustslott och park samt Strömsholms slott äro i riksstaten för år 1922

upptagna med respektive 6,000 kronor, 8,250 kronor, 8,000 kronor och

3,000 kronor. ,

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 1 A. 19

Till förstärkning av nämnda anslag hava av riksdagen efter Kungl.

Maj:ts förslag anvisats dels å til läggsstat för år 1919, dels å extra stat

för ett vart av åren 1920—1922 särskilda förslagsanslag, högst, å

respektive 3,000 kronor, 4,200 kronor, 4,000 kronor och 3,000 kronor.

Jämväl i fråga om dessa anslag synes utskottet lämpligast att de

ordinarie anslagen å övergångsstaten upptagas med hälften av de nuvarande

ordinarie anslagsbelopp^n samt att återstoden av de av Kungl.

Maj:t i varje fall äskade belopp upptages såsom anslag å extra stat till

förstärkande av de ordinarie slottsanslagen.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må

a) upptaga det ordinarie anslaget till Gripsholms

slott, nu 6,000 kronor, med 3,000 kronor;

b) till förstärkning av samma anslag å extra stat

för tiden den 1 januari—den 30 juni 1923 anvisa ett

förslagsanslag, högst, 1,500 kronor;

c) att upptaga det ordinarie anslaget till Ulriksdals

slott, nu 8,250 kronor, med i avrundat tal 4,100

kronor;

d) till förstärkning av samma anslag å extra stat

för tiden den 1 januari—den 30 juni 1923 anvisa ett

förslagsanslag, högst, 2,150 kronor;

e) upptaga det ordinarie anslaget till Haga lustslott

och park, nu 8,000 kronor, med 4,000 kronor;

f) till förstärkning av samma anslag å extra stat

för tiden den 1 Januari—den 30 juni 1923 anvisa ett

förslagsanslag, högst, 2,000 kronor;

g) upptaga det ordinarie anslaget till Strömsholms

slott, nu 3,000 kronor, med 1,500 kronor;

h) till förstärkning av samma anslag å extra stat

för tiden den 1 januari—den 30 juni 1923 anvisa

ett förslagsanslag, högst, 1,500 kronor;

22:o) 1 enlighet med Kungl. Maj:ts därom framställda förslag

(punkt 15) får utskottet hemställa,

Hotertberge

flott.

[15.1

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 1 A.

att riksdagen må upptaga det ordinarie anslaget

till Rosersbergs slott, nu 3,000 kronor, med halva beloppet

eller 1,500 kronor.

Stockholm den 3 februari 1922.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarneelius, A. C. Lindblad, C■ J. G. Swarte, N. A.

Nilsson, J. Nilsson i Skottlandshus, H. F. Lamm, C■ P. V. Nilsson, O. U. B. Olsson, J. L. Widell,

C. G■ Ekman, J. Nilsson i Malmö och O■ Bergqvist samt

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, J. B. Eriksson i Grängesberg, A.

Wiklund, K■ V. Rydén, J. Jönsson i Revinge, O- Olsson i Kullenbergstorp, S. Bengtsson i Norup,

G. R. Jansson i Falun, O. Nilsson i Örebro, S. E. J. Liibeck, A. Å. Törnkvist i Karlskrona och

J. B. Norman.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 1 A.

21

Verkliga utgifter.

I. Första huvudtiteln. Kungl. hov- och slottsstatema.

|

Ordinarie

Extra

Ordinarie

Extra

anslag

anslag

anslag

anslag

A. Kungl. hovstaten.

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

1

Kungl. Maj:ts hovhållning ...................

400,000

•

2

Förstärkning av anslaget till Kungl. Maj:ls hov-

hållning, förslagsanslag, högst ...............

100,000

3

Hans Kungl. Höghet Kronprinsens hovhållning ..

90,000

4

Förstärkning av anslaget till Hans Kungl. Höghet

Kronprinsens hovhållning, förslagsanslag, högst

45,000

5

Hans Kungl. Höghet Hertigen av Västergötland..

13,000

13.000

25.000

6

Hans Kungl. Höghet Hertigen av Närke ........

7

Ved och kol för de kungl. hoven ..............

8

Täckandet av motsedd brist å anslaget till ved och

9

kol för de kungl. hoven, förslagsanslag, högst ..

Underhåll och vård av möbler samt andra staten

25,000

tillhöriga inventarier i de kungl. slotten ......

28,200

10

Förstärkning av anslaget till underhåll och vård av

möbler samt andra staten tillhöriga inventarier i

de kungl. slotten, förslagsanslag, högst........

14,100

11

Kung], hovstallets utfodring ..................

22,500

Säger för kungl. hovstaten

SQI 7nn

184,100

____

B. Kungl. slottsstaten.

Stockholms slott:

1

Reparationer å Stockholms slott m. 11. för de

kungl. hoven upplåtna byggnader ..........

31,500

2

Förstärkning av anslaget till reparationer å

Stockholms slott m. fl. för de kungl. hoven

upplåtna byggnader, förslagsanslag, högst ..

31,500

3

Polis-, lys- och renhållning vid Stockholms slott

11,250

4

Täckande av motsedd brist å anslaget till polis-,

lys- och renhållning vid Stockholms slott, för- slagsanslag, högst ........................|

11,250!

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Statsutskottets utlåtande Nr 1 A.

Ordinarie

anslag

Kronor

Extra

anslag

Kronor

Ordinarie

anslag

Kronor

Extra

anslag

Kronor

5

Brandväsendet och yttre lysh&llningen vid Stock-

5,600

6

Täckande av motsedd brist å anslaget till brand- väsendet och yttre lyshållningen vid Stock- holms slott, förslagsanslag, högst ..........

1,900

48,350

44,650

7

Övriga kungl. slott:

12,300

8

Förstärkning av anslaget till Drottningholms

6,150

9

3,000

10

Förstärkning av anslaget till Gripsholms slott,

1,500

11

4,100

12

Förstärkning av anslaget till Ulriksdals slott, för-

2,150

13

4,000

14

Förstärkning av anslaget till Haga lustslott och

2,000

15

1,500

16

17

Förstärkning av anslaget till Strömsholms slott,

förslagsanslag, högst ......................

Rosersbergs slott ..........................

1,500

1,500

26,400

13,300

Säger för kungl. slottsstaten

74,750

l 57,950

Summa

666,450

242,050

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1922:1a Skrivelse till Konungen angående regleringen för tiden 1 januari—30 juni 1923 av utgifterna under riksstatens första huvudtitel, innefattande anslagen till kung a1 i texten