Utlåtande i anledning av Kungl. Maj;ts proposition angående sänkning av räntan å lån från fonden för rederinäringens understödjande.
1922-05-02 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1922:63, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj;ts proposition angående sänkning av räntan å lån från fonden för rederinäringens understödjande.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 63.
17
Nr 63.
Ankom till riksdagens kansli den 2 maj 1922 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj;ts proposition angående
sänkning av räntan å lån från fonden för rederinäringens
understödjande.
(4:e avd.)
Uti en till riksdagen den 17 mars 1922 avlåten proposition (nr 213),
vilken för förberedande behandling hänvisats till statsutskottet, bar Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
dels medgiva,
ej mindre att från och med dag, som Kungl. Maj:t bestämmer, ränta
å lån, som beviljas från fonden för rederinäringens understödjande, må
utgå efter en räntefot av fyra procent,
än även att från och med samma dag enahanda räntefot må — i
den mån så icke redan sker — tillämpas å lån, som tidigare beviljats
från nämnda fond,
i varje fall dock under förutsättning att låntagaren förbinder sig
att, därest under lånetiden förändrade bestämmelser i avseende å räntefoten
varda meddelade beträffande redan beviljade lån, för då återstående
lånetid underkasta sig dessa bestämmelser, i den mån de icke
innebära höjning av räntefoten utöver vad som skall gälla för lån, som
därefter beviljas,
dels och, vid bifall till vad sålunda föreslagits, upptaga den i förslaget
till riksstat för budgetperioden 1 januari—30 juni 1923 under
»B. Statens produktiva fonder. III. Statens utlåningsfonder (överskott)»
uppförda inkomsttiteln »24. Rederilånefonden» med ett till 220,000 kronor
nedsatt belopp.
Av utredningen i ärendet, beträffande vilken utskottet får hänvisa
till åberopade statsrådsprotokollet, framgår, bland annat, följande:
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 6 samt. 32 käft. (Nr 58—64.)
3
18
Statsutskottets utlåtande Nr 63.
På därom av Kungl. Maj:t gjord framställning beslöt 1903 års
riksdag bildande av en lånefond till rederinäringens understödjande. För
närvarande uppgår fonden till 17,000,000 kronor.
Å lån skulle enligt de ursprungligen meddelade bestämmelserna
erläggas ränta med fyra procent. Nämnda räntesats bibehölls sedermera,
till dess 1916 års riksdag i anledning av en av Kungl. Maj:t i
proposition, nr 233, gjord framställning medgav, att å de lån, som från
och med den 28 april 1916 beviljades att utgå från rederilånefonden,
skulle beräknas fem procent ränta. Å då redan befintliga lån förblev
däremot räntan oförändrat fyra procent.
Enligt vad av propositionen framgår, äro av fondens medel utlånade
nära 1 miljon kronor mot fyra procent och något över 11 Va
miljoner kronor mot fem procent ränta, medan återstoden utgöres av
dels redan beviljade men icke uttagna lån, dels ock ännu icke till lån
disponerade kapitalavbetalningar.
I en till Kungl. Maj:t ställd, den 14 februari 1922 dagtecknad
skrift har nu styrelsen för Sveriges allmänna sjöfartsförening på anförda
skäl hemställt, att Kungl. Maj:t måtte skyndsamt vidtaga åtgärder i
syfte att åvägabringa sänkning av den för rederilånen utgående räntan
från fem till fyra procent, att från viss tidpunkt gälla för såväl redan
utlämnade som framdeles ytterligare utdelade lån.
över styrelsens framställning hava yttranden infordrats från statskontoret,
kommerskollegium och fullmäktige i riksgäldskontoret, varvid
framställningen tillstyrkts av kommerskollegium, medan statskontoret och
riksgäldsfullmäktige funnit sig böra ställa sig avvisande mot densamma.
Departementschefen anför bland annat följande:
»Gentemot de av statskontoret och fullmäktige i riksgäldskontoret
uttalade betänkligheterna vill jag för egen del framhålla, att, även om
dessa betänkligheter icke kunna frånkännas fog, det dock knappast
synes mig möjligt — med hänsyn till det syfte, som med rederilånefonden
avsetts, och de förhållanden, under vilka fonden tillskapats —
att under alla omständigheter noga anpassa räntan å rederilånen efter
den i allmänna marknaden gällande räntesatsen och därmed också efter
den ränta, som staten får betala vid sin egen upplåning. Sålunda torde
det väl få anses såsom tämligen säkert, att, om rederinäringen år 1916,
då räntan å rederilånen höjdes från 4 till 5 procent, befunnit sig i lika
bekymmersamt läge som för närvarande, någon ränteförhöjning icke
kommit till stånd, oaktat vid denna tidpunkt den allmänna diskonträntan
var en halv procent högre än den, som nu gäller. Under sådana om
-
Statsutskottets utlåtande Nr 63. 19
ständigheter och då under den på sjöfartens område nu rådande depressionen
alldeles särskilt den del av rederinäringen, för vilken rederilånen
närmast äro avsedda, d. v. s. de på transocean sjöfart inriktade
företagen, har att kämpa med stora svårigheter för att kunna hålla sin
rörelse uppe, vill det synas mig, som om de här ovan berörda betänkligheterna
dock höra- få vika inför de av såväl Sveriges allmänna sjöfartsförening
som kommerskollegium med styrka framhållna skälen för en
räntesänkning.»
Enligt departementschefens förslag skulle den sänkta räntan givas
tillämplighet icke blott å nya lån utan jämväl å sådana redan beviljade
lån, för vilka den högre räntesatsen av fem procent nu är gällande.
Utskottet, som anser sig böra tillstyrka Kungl. Maj:ts förevarande
förslag, får alltså hemställa,
att riksdagen må medgiva, ej mindre att från
och med dag, som Kungl. Maj:t bestämmer, ränta
å lån, som beviljas från fonden för rederinäringens
understödjande, må utgå efter en räntefot av fyra
procent, än även att från och med samma dag enahanda
räntefot må — i den mån så icke redan sker
tillämpas å lån, som tidigare beviljats från nämnda
fond, i varje fall dock under förutsättning att låntagaren
förbinder sig att, därest under lånetiden förändrade
bestämmelser i avseende å räntefoten varda
meddelade beträffande redan beviljade lån, för då återstående
lånetid underkasta sig dessa bestämmelser, i
den mån de icke innebära höjning av räntefoten utöver
vad som skall gälla för lån, som därefter beviljas.
Beträffande Kungl. Maj:ts förslag om sänkning av den i förslaget
till riksstat uppförda inkomsttiteln: Rederilånefonden kommer utskottet
att avgiva utlåtande i annat sammanhang.
Stockholm den 2 maj 1922.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Närvarande: Se under utlåtandet nr 61.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1922:155 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående sänkning av räntan å lån från fonden för rederinäringens understödjande. s. 6 i texten