Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställning angående anslag till kapitalökning för fonden för torvindustriens befrämjande.

1922-05-02 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1922:64, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställning angående anslag till kapitalökning för fonden för torvindustriens befrämjande.

Dokumentets text

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 64.

Nr 64.

Ankom till riksdagens kansli den 2 maj 1922 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställning angående

anslag till kapitalökning för fonden för torvindustriens

befrämjande.

(4:e avd.)

I den till riksdagen den 7 januari 1922 avlåtna propositionen,

nr 2, med förslag till tilläggsstat till riksstaten för år 1922 har Kungl.

Maj:t, under åberopande av det vid propositionen under rubrik »utgifter

för kapitalökning: 1922 års tilläggsstat bil. 4» fogade statsrådsprotokollet

över bandelsärenden nämnda dag, föreslagit riksdagen att till kapitalökning

för fonden för torvindustriens befrämjande å tilläggsstat för år

1922 bland utgifterna för kapitalökning anvisa ett reservationsanslag av

250,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet.

Fonden för torvindustriens befrämjande inrättades enligt beslut av

1902 års riksdag, som bemyndigade riksgäldskontoret att för ändamålet

tillhandahålla ett belopp av 1,500,000 kronor. Sedermera hava till kapitalökning

för fonden anvisats, av 1907 års riksdag 2,000,0,00 kronor,

av 1917 års riksdag 650,000 kronor, av 1918 års riksdag 3,000,000

kronor och av 1921 års riksdag 750,000 kronor. Något visst högsta

årligt utlåningsbelopp är icke föreskrivet, utan Kungl. Maj:t äger för

utlåning disponera fondens hela tillgängliga kapital. Enligt den för

lånerörelsen gällande kungörelsen den 19 juni 1917 (nr 429) skall utlämnat

lån, efter att under fyra år hava varit amorteringsfritt, återbetalas

under därpå följande tolv år med en tolftedel om året, så att lånet

är slutbetalt senast vid utgången av det sextonde året.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 64.

21

I enlighet med beslut av 1918 års riksdag beviljas numera lån

till högst så stort belopp, som svarar mot hälften av den å fullbordad

anläggning nedlagda kostnad eller av beräknad anläggningskostnad för

företag, som vid tiden för ingivandet av låneansökning ännu icke fullbordats,

dock att undantagsvis beträffande nytt företag, när särskilda

omständigheter prövas böra därtill föranleda, lån beviljas intill två

tredjedelar av förenämnda kostnader, varjämte gäller, att för samma

företag lån i varje fall icke beviljas till högre belopp än 300,000 kronor

för bränntorvfabrik och 100,000 kronor för torvströ fabrik.

Till stöd för det nu framlagda förslaget om anvisande av ytterligare

medel till torvlånefonden har departementschefen framhållit, hurusom

den i ärendet förebragta utredningen gåve vid handen, att torvlånefondens

disponibla tillgångar utgöra omkring 1,000,000 kronor,

att i amorteringar å utelöpande torvlån under vartdera av åren 1922

och 1923 kunde antagas inflyta omkring 110,000 kronor, samt att det

under den närmaste tiden beräkneliga lånebehovet, sådant det framginge

av de hos kommerskollegium och torvingenjörerna under behandling

varande torvlåneärendena, uppginge till sammanlagt omkring 1,685,000

kronor. Enligt denna beräkning, vilken grundade sig på den förutsättningen,

att lån i samtliga fall skulle beviljas med högsta enligt nu

gällande bestämmelser medgivna belopp, skulle alltså redan för mötandet

av den närmaste tidens lånebehov en brist av omkring en halv miljon

kronor komma att föreligga.

Efter att hava erinrat härom anför departementschefen vidare:

»Emellertid vill det synas mig, som om en dylik beräkning av

medelsbehovet icke vore så alldeles oangriplig. Till en början lärer

det väl kunna antagas, att, även om fullt tillräckliga medel funnes till

förfogande, icke alla ansökningar skulle föranleda beviljande av lån och

att, även där lån beviljades, lånebeloppet icke alltid sattes till det högsta

författningsenligt möjliga. Härtill kommer emellertid — och detta är

enligt min mening den viktigaste omständigheten — att det, med hänsyn

till det nu inträdda tryckta läget å torvmarknaden och de ytterst ovissa

framtidsutsikterna å detta område, framstår icke blott såsom rimligt

utan fastmer såsom alldeles nödvändigt att vid prövning av ansökningar

om torvlån förfara vida strängare än tidigare skett och därvid framför

allt tillse, att lån icke beviljas andra företag än sådana, vilka kunna

antagas även under de förändrade konjunkturförhållandena vara fullt

ekonomiskt bärkraftiga. Att ett företag tillkommit under kristiden kan

sålunda enligt min mening icke anses i och för sig utgöra tillräcklig

anledning för beviljande av torvlån; endast därest företaget fyller nyss

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande Nr 64.

Utskottets

yttrande.

angivna förutsättning, kan det vara med statens — och i längden också

med den enskildes — intressen förenligt, att detsamma genom statslån

sättes i tillfälle att fortsätta sin verksamhet.

Slutligen må framhållas, att även företag, som äro än så väl förtjänta

av statligt stöd, lära, i den bekymmersamma statsfinansiella situation,

som nu är för handen, få underkasta sig vissa reduceringar i de lånebelopp,

varpå de under normala förhållanden kunnat göra anspråk.

Aven om man sålunda bör kunna utgå ifrån, att torvlånefondens

nuvarande kapitaltillgångar jämte de till fonden inflytande amorteringarna

komma att någorlunda förslå till täckande av ovan omförmälda, mera

omedelbara lånebehov, lärer det likväl böra förutses, att, sedan samtliga

hos kommerskollegium och tor vingenjörerna nu under behandling varande

låneärenden slutligt prövats, fondbehållningen så nedgått, att några

mera avsevärda tillgångar icke finnas tillgängliga för mötande av nya

låneanspråk. Fråga uppstår då, huruvida och i vad mån ytterligare

kapitaltillgångar böra tillföras fonden.

Vid prövning av denna fråga är det å ena sidan uppenbart, att

såväl den tryckta budgetära ställningen som de å torvmarknaden rådande

depressionsförhållandena mana till den största återhållsamhet vid beviljandet

av nya medel för torvlåneändamål. Att vid beräkningen av

medelsbehovet taga hänsyn till alla de för flera år sedan tillkomna torvföretag,

vilka ännu icke framställt någon begäran om torvlån, synes

mig under sådana omständigheter icke böra ifrågakomma. A andra

sidan kan det emellertid icke förbises, att även för framtiden fall torde

komma att givas — särskilt där fråga är om mindre torvföretag för

tillgodoseende av ortens behov av bränntorv och torvströ — då det

framstår såsom i hög grad önskvärt, att Kungl. Maj:t icke står utan

möjlighet att genom statslån träda stödjande emellan. För egen del är

jag, med hänsyn till sistnämnda omständighet, av den uppfattningen,

att torvlånefonden nu icke bör ställas alldeles utan kapitaltillskott, även om

detta tillskott av statsfinansiella och andra skäl synes mig böra hållas inom

snävast möjliga ram. Vid övervägande av samtliga på frågan inverkande

förhållanden har jag därför funnit mig böra tillstyrka, att till kapitalökning

för torvlånefonden å tilläggsstaten för år 1922 äskas ett reservationsanslag

av 250,000 kronor.»

Vid bedömandet av förevarande fråga bör icke förbises, hurusom

av 1921 års riksdag anvisats ett belopp av 750,000 kronor till förstärkning

av torvindustrilånefonden. Särskilt i betraktande härav synes det

utskottet böra föranleda tvekan att, på sätt Kungl. Maj:t föreslagit,

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 64.

23

redan nu och under nuvarande statsfinansiella situation bevilja ett ytterligare

anslag av 250,000 kronor för samma ändamål. Med hänsyn till

de skäl, som av departementschefen anförts och i övrigt synas kunna

anföras till förmån för Kungl. Maj:ts förslag, har utskottet emellertid

ansett sig kunna biträda detsamma.

Vikten av att landets torvtillgångar i största möjliga utsträckning

komma till användning såsom bränsle och i övrigt tillvaratagas för

olika ändamål, torde vara allmänt erkänd och har särskilt från riksdagens

sida vid olika tillfällen framhållits. I sistnämnda hänseende vill utskottet

erinra, att nu ifrågavarande fond tillkommit på riksdagens eget initiativ.

Under kristiden uppmuntrades också anläggandet av nya torvindustriföretag

i hög grad från statens sida. Enligt utskottets mening synas

statsmakterna ej heller under nuvarande svåra läge böra undandraga

denna industrigren det särskilda stöd, varav densamma sålunda tidigare

ansetts förtjänt. Under kriget hava, enligt vad den i ärendet lämnade

utredningen giver vid handen, tillkommit ett flertal bränntorvfabriker,

som haft att räkna med högt uppdrivna anläggningskostnader men som

hittills icke kommit i åtnjutande av statslån. Om staten icke nu för deras

del träder hjälpande emellan, torde det vara att befara att verksamheten

vid dessa måste helt nedläggas.

Givetvis kan det dock icke ifrågakomma att staten annat än i

viss begränsad utsträckning — och utan eftergivande av nu gällande

lånebestämmelser — lämnar den redan existerande torvindustrien sitt

understöd. Med hänsyn till det nu inträdda tryckta läget å torvmarknaden

och de ytterst ovissa framtidsutsikterna å detta område, framstår

det tvärtom, såsom av departementschefen-framhållits, icke blott såsom

rimligt utan fastmer såsom alldeles nödvändigt att vid prövning av ansökningar

om torvlån förfara vida strängare än tidigare skett och därvid

framför allt tillse, att lån icke beviljas andra företag än sådana,

vilka kunna antagas även under de förändrade konjunkturförhållandena

vara fullt ekonomiskt bärkraftiga.

Beträffande behovet av ytterligare anslag för ändamålet får utskottet

hänvisa till vad departementschefen i detta hänseende anfört.

Såsom därav framgår, kan det förutses, att, sedan samtliga hos kommerskollegium

och torvingenjörerna nu under behandling varande låneärenden

slutligt prövats, fondbehållningen så nedgått, att några mera

avsevärda tillgångar icke finnas tillgängliga för mötande av nya låneanspråk.

Den nu gjorda framställningen om ytterligare 250,000 kronor

till fonden har tillkommit för att Kungl. Magt icke helt skall stå utan

möjlighet att tillgodose nya krav på lån från fonden och därvid då

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Statsutskottets utlåtande Nr 64.

särskilt sådana som avse mindre företag för tillgodoseende av andra

lokala behov av bränntorv och torvströ.

Under åberopande av nu angivna omständigheter och med erinran

slutligen, hurusom ett underlättande av torvindustriens fortbestånd kan

betraktas såsom ett led i de åtgärder från statens sida, som påkallas av

den rådande arbetslösheten, får utskottet tillstyrka Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

Utskottet, som icke heller funnit anledning till erinran mot Kungl.

Maj:ts förslag att medel till täckande av ifrågavarande anslag böra beredas

av lånemedel, hemställer alltså,

att riksdagen må till kapitalökning för fonden

för torvindustriens befrämjande å tilläggsstat för år

1922 bland utgifter för kapitalökning anvisa ett reservationsanslag

av 250,000 kronor, att utgå av lånemedel.

Stockholm den 2 maj 1922.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Närvarande: Se under utlåtandet nr 61.

STOCKHOLM, 1SAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1922.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1922:156 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts framställning angående anslag till kapitalökning för fonden för torvindustriens befrämjande. s. 8 i texten