Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 10 mars 1!)22 om utsträckt rätt att från utmätning få undantagen viss egendom.

1923-04-09 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1923:13, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 10 mars 1!)22 om utsträckt rätt att från utmätning få undantagen viss egendom.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 13.

1

Nr 13.

Ankom till riksdagens kansli den 9 april 1923 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 10 mars 1!)22

om utsträckt rätt att från utmätning få undantagen viss

egendom.

Genom eu den 9 mars 1923 dagtecknad, till lagutskott hänvisad

proposition, nr 98, som behandlats av första lagutskottet, har Kungl.

Maj:t, under åberopande av propositionen biiagda utdrag av i statsrådet

och lagrådet hållna protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande

förslag till

Lag

Om fortsatt tillämpning av lagen den 10 mars 1922 (nr 82) om utsträckt rätt

att från utmätning få undantagen viss egendom.

Härigenom förordnas, att lagen den 10 mars 1922 om utsträckt

rätt att från utmätning få undantagen viss egendom, vilken lag gäller

till den 1 juli 1923, skall äga fortsatt tillämpning till den 1 juli 1924.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande förslag,

får utskottet hänvisa till propusitionen jämte därvid fogade protokollsutdrag.

Uti 65 § utsökningslagen stadgas, att från utmätning skola undantagas

dels nödiga gång- och sängkläder för gäldenären, hans make och

oförsörjda barn eller adoptivbarn, dels ock nödiga arbetsredskap eller

andra nödiga lösören till ett värde av högst femhundra kronor, eller, där

gäldenären icke är familjeförsörjare och ej heller har eget hushåll, högst

tvåhundra kronor. Saknas utväg till nödtorftigt uppehälle, skall, enligt

samma lagrum, från utmätning undantagas av det förråd, som i huset finnes,

vad till underhåll för en månad tarvas, eller, där tillräckligt förråd ej

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 9 samt. 1 avd. 13 höft. (Nr 13.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

2 Första lagutskottets utlåtande Nr 13.

finnes, av penningar, som gäldenären innehar eller äger innestående i

bank eller annan penninginrättning, så mycket som erfordras för anskaffande

av det felande.

Genom lagen den 10 mars 1922 om utsträckt rätt att från utmätning

få undantagen viss egendom har förordnats, att från utmätning

för utskylder och avgifter, som uppbäras och redovisas i sammanhang

med utskylder, skola, där gäldenären är familjeförsörjare eller har eget

hushåll, undantagas, utöver vad i 65 § utsökningslagen sägs, bohag,

husgeråd och husdjur till ett sammanlagt värde av högst femhundra

kronor. 1922 års lag gäller till den 1 juli 1923.

I nu förevarande proposition har föreslagits, att sistnämnda lag

måtte erhålla fortsatt tillämpning till den 1 juli 1924.

Vid framläggandet för 1922 års riksdag av förslag till lag om

utsträckt rätt att från utmätning få undantagen viss egendom framhöll

föredragande departementschefen, att den rådande ekonomiska depressionen

för många medfört omöjlighet att utgöra dem påförda utskylder,

samt att ett uttagande på exekutiv väg av nämnda utskylder skulle

medföra skövling av tusentals hem. En eftergift från det allmännas

sida i nämnda hänseende vore därför av omstäudigheterna påkallad

och hade sitt fulla berättigaode i den omsorg, staten borde hava om

sina medlemmar. De omständigheter, som sålunda föranlett lagens framläggande,

äro enligt utskottets mening fortfarande för handen. Åven

om de ekonomiska förhållandena i någon mån förbättrats, synes depressionen

ingalunda vara hävd. På vissa håll råder fortfarande betydande

arbetslöshet, och för stora grupper av medborgare är det alltjämt förenat

med svårighet att komma ut med dem påförda utskylder. Under

dylika omständigheter synas starka skäl tala för förlängning av lagens

giltighetstid.

Utskottet kan icke heller finna, att de anmärkningar, som framställts

mot lagen, böra tillerkännas avgörande betydelse. Visserligen

torde, såsom en del myndigheter framhållit, lagen i vissa fall försvåra

indrivandet av utskylder och därmed jämställda avgifter, men de belopp,

som på grund av lagens tillvaro måste avskrivas, äro dock jämförelsevis

små. Det synes också utskottet vara av större vikt för det allmänna,

att hemmen, så vitt möjligt, skyddas, än att de obetydliga belopp, varom

här är fråga, indrivas. Det har även från olika håll anmärkts, att lagen

icke skulle äga någon större betydelse, enär utskylder i regel, då de icke

frivilligt erläggas, uttagas genom införsel i avlöning, och gäldenären

oftast i de fall, då betalning icke kan på sistnämnda sätt framtvingas,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 13. 3

saknar bohag, husgeråd och husdjur till värde överstigande femhundra

kronor. Ehuru denna anmärkning synes äga ett visst berättigande,

kan dock, såsom departementschefen anfört, häremot framhållas, att just

i de fall, där behovet av skydd mot utmätning är starkast d. v. s. i de

fall, där den skattskyldige saknar inkomst, ej heller skatterna kunna

uttagas genom införsel i lön. För dessa fall synes lagen hava en uppgift

att fylla. Givetvis kan, på sätt vissa myndigheter påpekat, lagen

i en del fall medföra, att personer, som hava möjlighet att gälda dem

påförda utskylder, undandraga sig fullgörandet av sin betalningsplikt,

under det att hos andra skattskyldiga, som befinna sig i ungefär samma

förmögeuhetsställning, utskylderna uttagis genom införsel. Även om

lagen understundom på detta sätt kommit att bereda frihet från utmätning

åt personer, som ej varit i trängande behov därav, och jämväl i

några fall verkat mindre rättvist, torde hänsynen härtill dock ej höra

föranleda borttagandet av ett skydd, som för många är av behovet påkallat

och för dem visat sig vara till verkligt gagn.

Den tanken har jämväl framkastats, att lagen borde så småningom

avvecklas därigenom, att man efter hand nedsatte det för utmätning

undantagna beloppet. Ett ytterligare skäl för en nedsättning skulle

vara, att nyssnämnda belopp med hänsyn till det nuvarande prisläget

vore väl högt. Utskottet kan dock för sin del icke finna en dylik

successiv avveckling lämplig, och den prissänkning, som ägt rum, synes,

på sätt departementschefen anfört, icke vara så väsentlig, att densamma

bör föranleda någon jämkning av lagens bestämmelser.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att ifrågavarande proposition måtte av riksdagen

bifallas.

Stockholm den 9 april 1923.

På första lagutskottets vägnar:

JAKOB PETTERSSON.

Vid detta ärendes behandling hava närvarit :

från första kammaren: herrar Hederstierna, Jacob Larsson, Leander, Klefbeck,

Edw. Larson* K. O. Westman och Carlsson i Hällsbäck.

från andra kammaren: herrar Pettersson i Södertälje, Lindqvist i Halmstad,

Strid, Leo, Johansson i Brånalt, Söderberg och Johanson i Huskvarna.

* J5j närvarande vid utlåtandets justering.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande Nr 13.

Reservation

av herr Heder stjerna, som anfört:

»Då första lagutskottet vid nästlidna års riksdag avgav utlåtande

i förevarande ämne och hemställde om antagande av nu gällande lag i

detta avseende, fogade jag vid utlåtandet eu reservation, däri jag hemställde

om avslag å utskottets förslag under anförande av följande:

''På sätt utskottet anmärkt, har av Kungl. Maj:t i sammanhang med

nu ifrågavarande lagförslag icke föreslagits någon ändring i konkurslagens

bestämmelse om rätt för gäldenär att från konkursboet utbekomma

viss egendom, och har ej heller av utskottet föreslagits någon

sådan ändring. Till följd härav kan enligt min mening stadgandet i

nu föreslagna lag lätt bliva alldeles illusoriskt. Vida betänkligare synes

mig emellertid vara, att antagandet av förevarande lagförslag är ägnat

att ingiva den föreställningen, att gäldande av skuld till det allmänna

icke är av samma vikt som betalandet av annan gäld.’

Under åberopande av vad jag sålunda anfört, och då den nu

gällande lagen säkerligen endast i undantagsfall kommit i tillämpning,

hemställer jag jämväl nu om avslag å Kungl. Maj:ts proposition.»

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1923.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1923:95 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 10 mars 1922 om utsträckt rätt att fr a1 i texten