Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till brandstadga ävensom i ämnet väckta motioner.

1923-05-19 · 46 sidor, varav 44 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 44 av 46 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1923:21, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till brandstadga ävensom i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 21.

1

Nr 21.

Ankom till riksdagens kansli den 24 maj 1923 kl. 9 f. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till brandstadga ävensom i ämnet väckta motioner.

Genom en den 9 mars 1923 dagtecknad, till lagutskott hänvisad

proposition, nr 123, som behandlats av första lagutskottet, har Kungl.

Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för samma dag, begärt riksdagens

yttrande över vid propositionen fogat, här nedan intaget förslag till

brandstadga.

I samband med denna proposition bar utskottet till behandling

förebaft följande med anledning av propositionen väckta motioner,

inom första kammaren,

nr 185 av herr von Sneidern med instämmande av herr Lamm; samt

inom andra kammaren,

nr 243 av herr Harnrin,

nr 263 av herr Kinmanson,

nr 277 av herr Sundling och

nr 278 av herr Törnkvist i Karlskrona.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för Kungl. Maj:ts ifrågavarande

förslag, tillåter sig utskottet att hänvisa till propositionen jämte

därvid fogat protokollsutdrag. Yad motionärerna hemställt återgives här

nedan vid behandlingen av de delar av Kungl. Maj:ts förslag, vartill

motionärernas yrkanden i varje särskilt fall hänföra sig. J fråga om

vad motionärerna till stöd för sina förslag anfört får utskottet hänvisa

till motionerna.

Till utskottet hava inkommit skrivelser från Svenska brandskyddsföreningen

samt från Sveriges skorstensfejaremästares riksförbund, Stockholms

stads skorstensfejareverkmästareförening och Svenska skorstensfejeriarbetareförbundet,

vilka med anledning av propositionen uttalat vissa

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 9 saml. 1 avd. 19 höft. (Nr 21.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande Nr 21.

önskemål. För de i berörda skrivelser framförda synpunkterna redogöres

i huvudsak här nedan.

Det färdig- Såsom föredragande departementschefen erinrat, uppdrog Kungl.

9<lslaget '' Maj:t den 6 december 1918 åt särskilda sakkunniga att verkställa ej

mindre revidering av brandstadgan för rikets städer den 8 maj 1874

med hänsyn till brandskyddets tillvaratagande enligt nutida fordringar,

än även utredning, om och i vad mån jämväl för rikets landsbygd några

allmänna bestämmelser i brandskyddsavseende kunde erfordras, ävensom

avgiva det förslag, vartill berörda utredning kunde föranleda. Med betänkande

den 16 april 1921 avlämnade de sakkunniga av motiv åtföljda

förslag till lag angående brandväsendet i riket och till brandstadga för riket.

Sedan utlåtanden över desamma avgivits av åtskilliga statliga och kommunala

myndigheter, enskilda sammanslutningar med flera, blevo förslagen

föremål för omarbetning inom kommunikationsdepartementet. Såsom resultat

av denna omarbetning har framgått det förslag till brandstadga, som

genom nu ifrågavarande proposition förelagts riksdagen.

De viktigaste olikheterna mellan den gällande brandstadgan och

det föreliggande förslaget hava av departementschefen sammanfattats

sålunda: »Förvaltningen av brandväsendets angelägenheter har uppdragits

åt en särskild förvaltningsmyndighet. Eu dylik delegation omnämnes ej

i brandstadgan. I fråga om brandstyrkan föreskriver brandstadgan endast,

att den skall vara antingen avlönad eller ock grundad på medborgerlig

plikt. Förslaget, som först framhåller stads skyldighet att upprätthålla

en brandstyrka av tillfredsställande omfattning, föreskriver därefter, att

brandstyrkan skall vara sammansatt dels av avlönad personal och dels

av personal, som inträder på grund av medborgerlig plikt. Den avlönade

personalen är antingen yrkesbrandkår, som odelat ägnar sig åt brandtjänsten,

eller ock borgarbrandkår, som har brandtjänst vid sidan av sitt

borgerliga yrke. Den på medborgerlig plikt grundade brandstyrkan utgör

allmänna brandkåren. Brandstadgan uppställer inga som helst fordringar

i fråga om brandchefens kompetens. I förslaget stadgas, att brandchefen

och hans ställföreträdare, vice brandchefen, skola vara i sitt yrke väl

förfarna och vitsordade samt besitta goda befälsegenskaper. I sammanhang

därmed har även föreskrift meddelats, att val av brandchef och

vice brandchef skall för att vara giltigt fastställas av vederbörande länsstyrelse,

som har att pröva den valdes lämplighet för befattningen. Brandsynen,

som enligt brandstadgan är att betrakta närmast som en eldstadsbesiktning,

har i förslaget väsentligt utvidgats. Bestämmelserna om sotning

hava också fått ett fylligare innehåll, krav på skorstensfejares yrkesutbildning

hava uppställts och sotningsfristerna fixerats. Slutligen inne
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 21. 3

håller förslaget en särskild avdelning, avsedd att ordna förhållandena å

landsbygden.»

Den nu gällande brandstadgan torde vid tiden för sin tillkomst

hava på ett i huvudsak nöjaktigt sätt motsvarat behovet av författningsbestämmelser

angående brandskydd i städer och därmed likartade samhällen.

Genom att meddela vissa allmänna regler angav densamma den

ram, inom vilken kommunerna ägde att med hänsyn till de särskilda

förhållandena å varje ort ordna sitt brandväsen. Under den tid, stadgan

tillämpats, hava emellertid på det område, densamma avser att reglera,

inträtt betydelsefulla förändringar. Den ökade befolkningstätheten i städerna,

förändringarna i byggnadssättet, industriens utveckling in. in. hava

medfört stegrade anspråk på såväl det förebyggande brandskyddet som

själva eldsläckningsväsendet. Stadgans föreskrifter äro därför numera i

viss grad föråldrade. De torde icke längre erbjuda tillräcklig säkerhet

för skapandet av ett brandväsen, ägnat att i erforderlig mån förebygga

uppkomsten och utbredningen av eldsolyckor. Vid olika tillfällen har

också framhållits, att en omarbetning av stadgan är av behovet påkallad.

Till denna mening ansluter sig även utskottet.

Ett annat önskemål, som i samband med revisionen av brandstadgan

bör förverkligas, är införandet av verksamma brandskyddsbestämmelser

för landsbygden. Ordnandet av brandväsendet på landet har hittills så

gott som uteslutande varit överlämnat åt det kommunala eller enskilda

initiativet. De ålderdomliga bestämmelserna i 24 kap. byggningabalken

torde numera sakna betydelse. Genom den år 1913 vidtagna ändringen

av 74 § i förordningen den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse på landet

hava visserligen för kommunerna öppnats vidgade möjligheter att

ordna sitt brandväsen, men dessa möjligheter torde endast föga hava

utnyttjats. Uti lagen den 14 oktober 1914 om förekommande och släckning

av skogseld, vilken lag trätt i stället för 15 kap. byggningabalken,

hava givits vissa stadganden, åsyftande att förebygga eller minska

skador genom skogsbrand, och genom särskilt förordnande kan brandstadgan

för rikets städer bringas i tillämpning för visst område på landet,

men i övrigt saknas beträffande landsbygden allmänna bestämmelser

angående brandskydd. Att denna brist på föreskrifter medfört betydande

olägenheter, torde vara allmänt erkänt. I skrivelse den 19 maj 1915

anhöll också riksdagen, det Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta och, så

vitt på riksdagens medverkan ankomme, för riksdagen framlägga förslag

till stadganden angående ordnandet av brandväsendet å landsbygden. De

skål, som nämnda år förelågo för införandet av bestämmelser angående

ett effektivare brandskydd å landet, torde numera hava vunnit i styrka.

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande Nr 21.

Någon anledning synes därför ej föreligga att frånträda den av riksdagen

i denna del tidigare intagna ståndpunkten.

Beträffande formen för de erforderliga nya författningsbestämmelserna

hava de sakkunniga framhållit, att det vid den revision av brandstadgan,

som av dem företagits, framstått såsom ett oavvisligt behov att

kunna på en av Konung och riksdag gemensamt stiftad lag grunda det

statsingripande i kommunernas lagstadgade självstyrelse, som måste antagas

komma att införas i en brandstadga för riket. Detta statsingripande

sträckte sig i de sakkunnigas förslag till brandstadga väsentligt

utöver vad dittills gällt. Förslaget innebure ett framtvingande av vissa

prestationer i brandskyddshänseende, vilka visserligen till en stor del

inom de större städerna redan av självbevarelsedrift fullgjordes, men vilka

för ett tidsenligt ordnat brandväsen måste i större eller mindre grad

fordras av varje samhälle med större sammanträngd befolkning. Och

vidkommande den egentliga landsbygden ville förslaget dels införa eu

organisationsram, dels ock kräva vissa prestationer, närmast jämförliga

med dem, åt vilka givits uttryck i lagen den 14 oktober 1914 om förekommande

och släckning av skogseld. Dessa långt gående anspråk kunde

icke framgent lämpligen lagfästas i en av Kungl. Maj:t utfärdad stadga

utan hade otvivelaktigt sin naturliga plats i allmän lag. I lagen borde

fastslås allenast det allmänna åliggandet för kommunerna att upprätthålla

ett brandväsen, som tillfredsställde skäliga anspråk på trygghet

mot skada av brand, statens högsta inseende över fullgörandet av detta

åliggande, den enskildes skyldighet att deltaga i eldsläckning, de vid

brandväsendet anställdas tjänsteställning, huru staten skulle anordna det

fackliga inseendet över brandväsendet samt huru kostnaden därför skulle

bestridas. Till Konungens ekonomiska lagstiftning borde däremot hänskjutas

enskildheterna av brandlagstiftningen.

Den uppdelning av ämnet, som de sakkunniga sålunda föreslagit

i dels en lag om brandväsendet, dels ock en brandstadga, finner utskottet

principiellt riktig. Föreskrifter, åsyftande att med intrång i den kommunala

självbestämmanderätten pålägga kommunerna förpliktelser, torde böra

givas i form av allmän lag. Detsamma gäller givetvis rörande bestämmelser,

avsedda att grunda medborgerliga skyldigheter eller att ålägga

inskränkningar i den enskildes rätt att förfoga över sin egendom. Stadganden

rörande medborgarnas skyldighet att biträda vid eldsläckning och

att i vissa fall ställa sina tillhörigheter till förfogande synas därför rätteligen

hava sin plats i lag.

Ehuru utskottet sålunda i princip ansluter sig till den av de sakkunniga

uttalade meningen, kan utskottet dock icke undgå att finna, att

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 21.

5

en särskild lag om brandväsendet är mindre erforderlig. Såsom departementschefen

framhållit, hava de anspråk, som enligt de sakkunnigas förslag

skulle ställas på kommunerna, i det nu föreliggande förslaget till

brandstadga högst väsentligt beskurits. Därest det av utskottet nedan

förordade förslaget godkännes, komma dessa krav att än mera modifieras.

Vad som i sistnämnda förslag kräves av kommunerna torde, åtminstone

för städernas vidkommande, icke gå utöver måttet av vad dessa i allmänhet

i sitt eget intresse åtagit sig. Åtskilliga av de i de sakkunnigas

lagförslag införda bestämmelserna hava icke heller upptagits i det omarbetade

stadgeförslaget. Uteslutits hava sålunda föreskrifterna om statens

utövande av tillsyn över brandväsendet genom riks- och länsinspektörer

samt om bestridandet av kostnaderna för deras verksamhet. Ej

heller har stadgandet om den vid kommuns brandväsende anställda personalens

ställning medtagits. De återstående föreskrifterna i de sakkunnigas

lagförslag förekomma i huvudsak om än icke lika fullständiga i

gällande brandstadga. Att nu införa desamma i en särskild lag synes

icke erforderligt. De förpliktelser, som enligt det föreliggande stadgeförslaget

skulle åläggas de enskilda medborgarna, kunna icke heller betraktas

som nyheter. Skyldigheten att efter förmåga medverka vid eldsläckning

och att därvid i vissa fall ställa sin egendom till förfogande torde av de

flesta människor betraktas som något självklart. Ett stadgande i allmän

lag, åsyftande att fastslå denna skyldighet, vilken förutsättes jämväl i

den gällande brandstadgan, torde icke vara nödvändigt. Märkas bör

även, såsom departementschefen framhållit, att beträffande det med

brandväsendet jämförbara byggnads- och hälsovårdsväsendet icke finnes

någon motsvarighet till den föreslagna lagen. För de myndigheter, som

hava att tillämpa de nya bestämmelserna, måste det jämväl vara en

fördel att hava desamma samlade i en författning. Tydligt är slutligen,

att den oegentlighet, som uppkommer därigenom, att bestämmelser av nu

ifrågavarande art icke givas i form av allmän lag, i viss grad undanröjas,

i den mån Kungl. Maj:t över föreslagna ändringar i den administrativa

lagstiftningen inhämtar riksdagens yttrande. Det torde också

kunna antagas, att Kungl. Maj:t icke kommer att vidtaga ändringar i

brandstadgan utan att riksdagen beretts tillfälle att däröver giva tillkänna

sin mening. Under uttryckligt framhållande, att utskottets beslut icke

får tillerkännas prejudicerande betydelse, kan utskottet därför i nu förevarande

fall ansluta sig till departementschefens uppfattning, att eu särskild

lag i ämnet icke är erforderlig.

Yad brandstadgans innehåll beträffar, hava de sakkunniga i det av

dem utarbetade förslaget infört allt, som ansetts allmängiltigt och av

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande Nr 21.

gemensamt gagn för brandväsendet å varje ort, under det att åt kommunernas

brandordningar, överlämnats att bestämma allenast de av lokala

förhållanden beroende speciella angelägenheterna. På grund därav har

de sakkunnigas förslag kommit att erhålla betydande omfång och stor

detaljrikedom. Grenom detsamma skulle kommunerna även komma att

åläggas avsevärda ekonomiska bördor.

I likhet med departementschefen anser utskottet den av de sakkunniga

sålunda tillämpade metoden ej vara fullt lämplig. Den stora

olikhet, som föreligger mellan förhållandena på skilda platser, gör det

ytterst vanskligt att inom ifrågavarande område fastslå några allmängiltiga

bestämmelser. Föreskrifter, som för vissa kommuner kunna befinnas

erforderliga eller lämpliga, kunna för andra vara onödiga eller

hindersamma. För övrigt lärer, såsom departementschefen framhållit,

den omständigheten, att en föreskrift är allmängiltig, icke nödvändiggöra

att densamma införes i brandstadgan. Den kan lika väl få sin plats i

den för kommunen gällande brandordningen. Alltför detaljerade bestämmelser

skulle dessutom göra stadgan mindre överskådlig och försvåra

dess tillämpning. Tydligt är även, att de kostnader, som för brandväsendets

ordnande böra påläggas kommunerna, måste stå i rimligt förhållande

till de fördelar, man avser att vinna. Det synes därför utskottet

riktigt, att departementschefen ur de sakkunnigas förslag utmönstrat åtskilliga

bestämmelser och jämväl i övrigt väsentligt omarbetat detsamma.

Utskottet har ansett sig böra fortsätta på den av departementschefen

beträdda vägen och i vissa hänseenden föreslå modifikationer i Kungl.

Maj:ts förslag. De flesta ändringsförslagen hava sin grund i utskottets

strävan att bereda kommunerna ökad frihet att inom stadgans ram ordna

sitt brandväsen med hänsyn till de å varje ort rådande förhållandena.

Ur stadgan hava sålunda uteslutits vissa föreskrifter angående ämnen,

som enligt utskottets mening lämpligen böra regleras i brandordningarna.

För de föreslagna ändringarna, i den mån de icke innebära allenast

redaktionella jämkningar, redogöres här nedan under de särskilda paragraferna.

2 §•

Enligt förslaget äga stadsfullmäktige att antaga reglementen för

brandstyrka, brandchef, vice brandchef och skorstensfejare. Någon föreskrift

om innehållet i sagda reglementen gives ej.

Skorstensfejareorganisationerna hava i sin förberörda skrivelse ifrågasatt,

huruvida det kan vara riktigt, att i dylika reglementen intagas stadganden

om böter eller viten för underlåtenhet att fullgöra vad däri

föreskrives. Denna synpunkt finner utskottet beaktansvärd. Det torde

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 21.

7

icke vara lämpligt, att'' i reglementen intagas bestämmelser av angivet

innehåll. Föreskrifter angående böter och viten synas hava sin plats i

brandordningen, vilken skall underställas länsstyrelsens prövning. Denna

ståndpunkt intages även i nu gällande brandstadga. Utskottet har därför

ansett, att i förevarande paragraf bör införas en erinran om stadsfullmäktiges

befogenhet att utfärda reglementen samt ett förbud mot

intagande däri av stadganden om böter eller viten. Samtidigt har starkare

framhävts, att dessa reglementen avse allenast att fullständiga

brandordningen. Såsom en följd av detta ändringsförslag hava i 8 och

22 §§ bestämmelserna angående reglementen något ändrats.

3 §•

Uti de sakkunnigas förslag hade i överensstämmelse med motsvarande

föreskrift i gällande brandstadga föreskrivits skyldighet för magistraten

eller stadsstyrelsen att införa brandordningen i en för sådant

ändamål inrättad liggare. I det genom propositionen framlagda förslaget

har nämnda bestämmelse uteslutits, då den, enligt vad departementschefen

ansett, saknade betydelse och hittills endast sällan torde hava

efterlevts.

Enligt utskottets mening torde emellertid brandordningens införande

i dylik liggare äga ett visst värde. Även om genom magistratens försorg

exemplar av brandordningen skola finnas att köpa i staden, synes

det vara lämpligt, att allmänheten äger tillgång till en av magistraten

kontrollerad, fullt tillförlitlig avfattning av gällande brandordnings bestämmelser.

Särskilt torde detta vara av betydelse i sådana fall, då

brandordningen varit föremål för upprepade ändringar. Erinras må även,

att föreskrifter om vissa stadgandens införande i särskild liggare återfinnas

ej blott i gällande brandstadga utan även i 1868 års ordningsstagda,

1874 års byggnadsstadga och den år 1919 utfärdade hälsovårdsstadgan.

Det torde vara ändamålsenligt, att alla för staden gällande

politiföreskrifter finnas sammanförda i en officiell samling. Utskottet vill

därför föreslå, att bestämmelse om brandordningens införande i liggare

infogas i förevarande paragraf.

4 §•

Enligt de sakkunnigas förslag skulle brandväsendets förvaltningsangelägenheter

handhavas av en särskilt utsedd brandstyrelse, benämnd

brandnämnd. I propositionen har meddelats, att mot detta förslag

betänkligheter framförts från flera håll. Därvid hade framhållits, bland

annat, att åtskilliga städer, bland dem landets största, för närva
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första lagutskottets utlåtande Nr 21.

rande saknade särskilt organ för förvaltningen av brandväsendet utan

att därav försports några olägenheter. Det skulle också bäst överensstämma

med grunderna för den kommunala självstyrelsen att låta vederbörande

samhälle få avgöra, om behov förelåge att inrätta särskild styrelse

för brandväsendet. På grund av vad sålunda förekommit, hade

föreskrifter om obligatoriskt inrättande av brandstyrelse icke bibehållits

uti det i propositionen framlagda förslaget. Enligt nämnda förslag skall

särskild förvaltningsmyndighet för brandväsendet visserligen finnas, men

det har överlåtits åt stadsfullmäktige att besluta, om denna myndighet

skall utgöras av en för ändamålet utsedd styrelse, eller om förvaltningen

skall uppdragas åt någon redan befintlig kommunal förvaltningsmyndighet.

Uti förenämnda till utskottet ingivna skrivelse från skorstensfejareorganisationerna

har hemställts, bland annat, att sådan ändring måtte

vidtagas i det framlagda förslaget, att det lämnades staden frihet att

avgöra, huruvida särskild förvaltningsmyndighet för brandväsendet skulle

finnas eller ej. Detta förslag kan utskottet icke tillstyrka. Även om

några direkta olägenheter ej försports av de nu rådande förhållandena beträffande

förvaltningen av brandväsendets angelägenheter, torde det- dock

vara lämpligt, att dessa angelägenheter uppdragas åt en kommunal förvaltningsmyndighet.

Om det, såsom i propositionen föreslagits, överlåtes

åt stadsfullmäktige att efter eget skön utse särskild brandstyrelse eller

överlåta förvaltningsbestyren åt annan myndighet, torde några berättigade

invändningar mot förslaget för intrång i den kommunala självstyrelserätten

icke kunna göras.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle brandchef och vice brandchef

efter förslag av brandnämnden tillsättas av ortens beslutande myndighet,

så framt icke i brandordningen tillsättningen uppdragits åt annan kommunal

myndighet. På brandnämnden skulle vidare ankomma att efter

förslag av brandchef besluta angående befäls och underbefäls tillsättning

och avsked samt att pröva och avgöra brandchefens förslag i fråga om

brandmanskaps antagande, befordran och avsked.

På i propositionen angivna skäl har uti det framlagda förslaget

uppdragits åt den myndighet, som handhar förvaltningen av brandväsendets

angelägenheter, att tillsätta brandchef och vice brandchef. Samma

myndighet har även att efter förslag av brandchefen tillsätta övrigt befäl

och underbefäl vid brandstyrkan.

Uti den av herr Hamrin väckta motionen, har hemställts, att förslaget

måtte ändras, så att brandchef och vice brandchef komme att på

sätt de sakkunniga föreslagit tillsättas av den beslutande myndigheten.

Herr Kinmanson har uti den av honom framburna motionen hemställt,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 21.

9

att 2 mom. 4) av förevarande paragraf måtte erhålla följande lydelse:

»att tillsätta brandchef samt efter hörande av brandchefen, vice brandchef

och övrigt befäl och underbefäl vid brandstyrka, de senare dock

endast i den utsträckning stadsfullmäktige besluta».

I likhet med departementschefen anser utskottet lämpligast, att den

beslutande myndigheten icke får någon befattning med brandbefälets tillsättande.

Departementschefen har i detta avseende framhållit, att för

frågans avgörande främmande synpunkter lätt bliva bestämmande, då

nämnda myndighet skall tillsätta befattningshavare i kommunens tjänst.

Härtill kommer, att den beslutande myndigheten, som i regel består av ett

stort antal ledamöter, knappast kan antagas äga samma möjlighet att

ingående och allsidigt bedöma lämpligheten hos olika sökande som den

förvaltande myndigheten. Den sistnämnda måste nämligen förutsättas besitta

särskild sakkunskap på brandväsendets område och bär dessutom

det direkta ansvaret för brandväsendets handhavande inom kommunen.

Utskottet kan alltså icke tillstyrka herr Hamrins förslag.

Däremot har utskottet ansett det riktigt att, såsom i herr Kinmansons

motion föreslagits, brandchefen erhåller visst inflytande på tillsättandet

av vice brandchef. Utskottet har därför föreslagit sådan ändring i

förevarande paragraf, att vice brandchef skall i likhet med övrigt befäl

och underbefäl vid brandstyrkan tillsättas efter förslag av brandchefen.

Den i herr Kinmansons motion föreslagna modifikationen beträffande

brandunderbefälets tillsättande finner utskottet däremot icke anledning

tillstyrka.

6 §•

Enligt de sakkunnigas förslag fordrades för vinnande av anställning

såsom brandchef och vice brandchef bevis om viss utbildning, olika

allt efter folkmängden i den stad, anställningen avsåg. Bland fordringarna

ingick alltid viss tids tjänstgöring vid yrkesbrandkår samt dessutom, i

vissa fall, även viss byggnadsteknisk utbildning. I det föreliggande förslaget

har stadgats, att brandchefen och vice brandchefen skola vara väl

förfarna och vitsordade i sitt yrke samt besitta goda befälsegenskaper.

Utskottet finner emellertid en sådan bestämmelse mindre lämplig.

I gällande brandstadga saknas föreskrifter beträffande kompetensfordringarna

för erhållande av brandchefsbefattning. Detta har dock icke hindrat,

att yrkesutbildning på brandväsendets område allmänt uppställts som ett

oeftergivligt villkor för erhållande av brandchefsbefattning i de större

städerna. Även för erhållande av avlönad brandchefsbefattning i övriga

städer torde det numera som regel fordras viss föregående längre eller

Bihang till riksdagens jirotokoll 1923. 9 sand. 1 avd. 19 käft. {Nr 21.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Första lagutskottets utlåtande ATr 21.

kortare utbildning- vid större yrkesbrandkår. Emellertid måste beaktas,

att brandchefsbefattningarna i flera av de mindre städerna icke äro förenade

med någon avlöning eller i varje fall med en ytterst obetydlig sådan,

ävensom att brandstadgans bestämmelser i nu förevarande avseende

skola gälla även för köpingar och andra stadsliknande samhällen, där det

torde vara regel, att brandchefsbefattningarna innehavas såsom oavlönade

kommunala förtroendeuppdrag.

Det föreslagna stadgandet synes närmast giva vid handen, att brandchefen

skall vara yrkesman. En bestämmelse, som tvingade mindre städer

och samhällen att anställa yrkesutbildade brandchefer, skulle emellertid

pålägga dem utgifter för brandväsendet, som icke stode i rimligt förhållande

till de eftersträvade fördelarna. Det synes därför utskottet lämpligast,

att i brandordningen för varje kommun meddelas föreskrifter angående

de krav, som böra ställas på brandchefens och vice brandchefens

kompetens. Någon risk torde icke vara förenad med denna anordning,

då länsstyrelsen skall fastställa icke blott brandordningen utan även beslut

om tillsättande av brandchef och vice brandchef och därvid har att

pröva den tillsattes lämplighet för befattningen. En viss garanti finnes

sålunda alltid för att kompetensfordringarna i de olika fallen icke sättas

för lågt. Utskottet föreslår därför, att paragrafens 2 mom. måtte utgå..

7 §•

Såsom redan vid 6 § framhållits, förekommer för närvarande och

torde även hädanefter förekomma, att brandchefsbefattningarna icke äro

förenade med någon avlöning utan innehavas såsom kommunala förtroendeuppdrag.

Att i de allmänna tidningarna införa kungörelse om

att en dylik oavlönad befattning är ledig, torde icke tjäna något förnuftigt

syfte, då sökande från andra orter icke gärna kunna tänkas ifrågakomma.

I de fall åter, då en avlönad brandchefsbefattning skall tillsättas,

torde man kunna utgå från, att den förvaltande myndigheten ombesörjer,

att ledigheten blir på lämpligt sätt annonserad. I regel torde

också bestämmelser om huru ledigheter inom brandbefälet skola kungöras

komma att intagas i städernas brandordningar, och det ankommer

då på de kommunala myndigheterna att själva bestämma, huru

nämnda kungörande skall ske. Utskottet finner därför icke av behovet

påkallat att föreskriva skyldighet att införa kungörelse i förevarande

avsende i de allmänna tidningarna och har därför ansett, att första

punkten i 7 § bör utgå. Likaså torde andra punkten kunna utgå, då

redan 4 § innehåller stadgande om vem som skall tillsätta brandchef

och vice brandchef.

i

s. 11 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 21. 11

Som redan vid behandlingen av 4 § framhållits, har utskottet icke

ansett sig kunna tillstyrka det i herr Hamrins motion framställda förslaget,

att brandchef och vice brandchef skola utses av kommunens beslutande

myndighet.

10 §.

Enligt bestämmelserna i förevarande paragraf skall allmän brandsyn,

omfattande stads hela område, äga rum eu gång årligen. Synen

skall förrättas av en nämnd, bestående av brandchefen eller annan av

brandbefälet såsom ordförande, skorstensfejaren samt stadsarkitekten

eller annan byggnadssakkunnig person. I stad med större folkmängd

må dock brandchefen eller annan av brandbefälet ensam verkställa

brandsyn, varom bestämmelse i så fall skall införas i brandordningen.

I paragrafens 3 mom. lämnas slutligen bestämmelser om brandsynens

uppgifter, och föreskrives därvid, att vid dylik syn skall undersökas,

bland annat, huruvida å eldstad, mur, rör, tak, skorsten eller annorstädes

finnes brist, som kan medföra eldfara, eller huruvida efter föregående

brandsyn eldstad eller rökgång eller dit ledande ventilationsrör

anordnats, borttagits eller ändrats.

Emot de sålunda föreslagna bestämmelserna har herr Kinmanson

i sin motion framställt vissa erinringar. Sålunda har han framhållit,

att bestämmelsen, att den årliga allmänna brandsynen skulle omfatta städs

hela område, d. v. s. alla byggnader m. m. inom staden, vore omöjlig

att genomföra i en sådan stad som Stockhom med dess stora antal byggnader

och eldfarliga upplag, därest icke ett mycket stort antal besiktningsmän

utsåges. En dylik årlig besiktning vore dessutom fullkomligt

onödig i exempelvis boningshus, där sotning i förening med eldstadsbesiktning

regelbundet verkställdes. Det vore därför lämpligare att lägga

i brandchefens hand att bestämma vilka byggnader m. m., som skulle

underkastas syn. Beträffande bestämmelsen, att brandchef eller annan

av brandbefälet skulle äga att ensam verkställa brandsyn i stad med

större folkmängd, har motionären anfört, att dylik befogenhet syntes kunna

tilläggas brandbefälet även i mindre stad. Det vore därför bättre att låta

Kungl. Maj:t, vederbörande länsstyrelse eller annan myndighet i varje

särskilt fall avgöra, när brandsyn skulle få förrättas enbart av brandbefälet.

Slutligen har motionären ansett, att i stad, där brandchefen eller

annan av brandbefälet ägde ensam verkställa brandsyn, borde få uppdragas

åt skorstensfejare att verkställa ovannämnda eldstadsbesiktning m. m.

Såsom skäl härför har motionären anfört, att det, framför allt i Stockholm,

skulle vara omöjligt för brandbefälet att årligen hinna undersöka

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Första lagutskottets utlåtande Nr 21.

samtliga eldstäder. Det vore dessutom obehövligt, då sotarna både skyldighet

att vid de på bestämda mellantider återkommande sotningsförrättningarna

tillse, att eldstäder m. in. vore i fullgott skick. Herr Kinmansons

förslag har biträtts av förenämnda skorstensfejareorganisationer.

Enligt det i propositionen framlagda förslaget skall bestämmelse,

att brandsyn må förrättas av enbart brandbefälet, införas i brandordningen.

Då denna skall fastställas av länsstyrelsen, kommer frågan om

brandsyns förrättande på angivet sätt alltid under nämnda myndighets

prövning. Det torde kunna förutsättas, att länsstyrelserna vid prövning

av underställda brandordningar komma att godtaga bestämmelser om

brandsynens överlämnande åt stadens brandbefäl, så snart garanti finnes

för att detsamma besitter erforderlig kompetens. Utskottet saknar därför

anledning tillstyrka motionärens förslag, i vad detsamma avser brandsyns

verkställande på angivet sätt även i mindre städer.

Däremot finner utskottet vad motionären i övrigt anfört beträffande

förevarande bestämmelser värt beaktande. Såsom motionären påpekat,

hade de sakkunniga föreslagit, att i stad, där brandchefen eller annan

ur brandkåren beordrad befälsperson ägde ensam förrätta brandsyn, den

s. k. eldstadsbesiktningen skulle kunna uppdragas åt skorstensfej aren i

distriktet. Emot denna bestämmelse har departementschefen anfört, att

det vore tvivelaktigt, om skorstensfej aren alltid besutte erforderlig kompetens

för dylikt uppdrag. Denna farhåga kan utskottet icke dela.

Genom förslagets bestämmelser torde vara sörjt för att samhällena komma

att erhålla en duglig och i sitt yrke väl förfaren skorstensfej arekår.

Särskilt torde detta bliva fallet i de större städerna. Några befogade

invändningar mot att i dylika städer anförtro den ifrågavarande eldstadsbesiktningen

åt skorstensfej ärna torde därför icke kunna göras. Tvärtom

torde detta vara lämpligt ej blott ur kostnadssynpunkt utan även med

hänsyn därtill, att besiktningen därigenom komme att anförtros åt personer,

som väl känna till de förhållanden, vilka skola undersökas. Enligt

20 § i förslaget skall nämligen vid varje sotningsförrättning verkställas

en sorgfällig undersökning av eldstäder, murar m. m. för upptäckande

av möjliga felaktigheter, som kunna medföra eldfara. I likhet med motionären

anser därför utskottet, att dylik besiktning må i stad med större

folkmängd kunna anförtros åt skorstensfejare.

Aven vad motionären anfört beträffande omfattningen av den besiktning,

som skall verkställas vid allmän brandsyn, finner utskottet

riktigt. Utan risk för brandsäkerheten torde i de större städerna kunna

överlåtas åt brandchefen att bestämma, vilka byggnader, lägenheter och

annat, som skola synas, ävensom tiden härför.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 21.

13

De ändrade bestämmelser, som utskottet sålunda funnit erforderliga,

hava fogats till paragrafen som ett nytt 4 mom. Till detta har även

överförts föreskriften i sista punkten av 2 mom. i förslaget, vilken jämväl

har avseende å städer med större folkmängd.

11 §•

Enligt bestämmelserna i 2 mom. av förevarande paragraf äger den,

som förrättar brandsyn, där så prövas nödigt, genast låta riva eldstad

m. m., som befinnes vara i så bristfälligt skick, att genom begagnandet

synnerlig fara för brand skulle uppstå.

Att i de fall, då brandsyn verkställes av endast en person, medgiva

förrättningsmannen rätt att på egen hand besluta dylika, för den

enskilde synnerligen ingripande åtgärder torde emellertid vara betänkligt.

Utskottet har därför ansett, att till momentet bör fogas ett nytt

stycke av innehåll, att förrättningsman, som ensam förrättar brandsyn,

icke må meddela beslut om rivning av eldstad, innan han hört två

personer, som av stadsfullmäktige utsetts att biträda vid dylika tillfällen.

En liknande bestämmelse återfinnes i brandordningen för Stockholm.

13 §.

Det torde vara tydligt, att i paragrafen omförmäld protokollsavskrift

bör tillställas vederbörande utan avgift.

16 §.

Herr Kinmanson har i sin motion föreslagit, att stadgandet i första

momentet av förevarande paragraf, att i brandordningen skall införas

bestämmelse om antal och gränser för distrikt, vari stad skall i och för

sotnings verkställande indelas, måtte utbytas mot föreskrift, att stad skall

vara indelad i erforderligt antal sotningsdistrikt. Även om, såsom motionären

anfört, antalet sotningsdistrikt kan behöva ökas i samma mån som

stad tillväxer, torde detta dock icke ske oftare än att erforderliga ändringar

utan större olägenheter kunna verkställas i brandordningen. Då

det är förenat med vissa fördelar att hava distriktsindelningen bestämd

i brandordningen, kan utskottet icke biträda motionärens förslag.

19 §.

I 2 mom. av förevarande paragraf har stadgats, att i brandordningen

skola intagas bestämmelser om den tid, som må förflyta från en

sotning till nästa. Denna tid får dock icke överskrida vissa med hänsyn

till olika slag av rökgångar bestämda frister.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Första lagutskottets utlåtande Nr 21.

Herr Kinmanson har i sin motion hemställt, att bestämmelserna

i nämnda moment måtte ersättas av en föreskrift, att beträffande sotningsfrist.

skall gälla vad vederbörande brandordning därom stadgar.

Vidare hava de förut omnämnda skorstensfejareorganisationerna

i sin till utskottet ingivna skrift, under framhållande av att det bäst

torde överensstämma med grunderna för den kommunala självstyrelsen

att, såsom hittills skett, låta vederbörande samhällen själva avgöra och

besluta om sotningsfrister, hemställt, att 2 mom. i förevarande paragraf

måtte erhålla följande lydelse: »I brandordningen skola intagas bestämmelser

om den tid, som må förflyta från en sotning till nästa, dock må

i intet fall sotningsfrist överstiga ett år».

Såsom av de sakkunnigas utredning framgår, gälla för närvarande

i olika städer synnerligen skiftande föreskrifter rörande sotningsfrister.

Behovet av sotning är beroende icke blott av eldningens omfattning utan

även och i främsta rummet av det använda bränslets beskaffenhet. Att

under dylika förhållanden fastslå för samtliga städer lämpade bestämmelser

torde icke vara möjligt och knappast heller erforderligt. Det bör

enligt utskottets mening hädanefter liksom hittills överlåtas åt de kommunala

myndigheterna att i brandordningen meddela de föreskrifter härom,

som kunna vara lämpliga för varje ort. Då brandordningen skall fastställas

av länsstyrelsen, har nämnda myndighet alltid möjlighet att tillse,

att för de olika orterna lämpliga tidsbestämmelser beträffande sotningen

meddelas. I stadgan torde endast böra meddelas den längsta tid, utöver

vilken sotningsfrist icke får utsträckas. Med hänsyn till de föreskrifter,

som för närvarande gälla på olika orter, har utskottet ansett, att denna

tid lämpligen bör bestämmas till två år.

21 §.

Då det måste anses lämpligt, att lägenhetsinnehavare i förväg

erhåller meddelande om, när sotningsförrättning skall äga rum, har utskottet

föreslagit, att föreskrift i sådant hänseende införes i paragrafen.

24 §.

Andra avdelningen i det föreliggande förslaget, omfattande 24—36

§§, innehåller bestämmelser rörande landsbygden. Enligt föreskrifterna

i förevarande paragraf skall länsstyrelsen under vissa förutsättningar äga

att efter vederbörandes hörande förordna, att vad i nämnda avdelning

stadgas skall helt eller delvis gälla inom viss kommun å landet eller del

därav. För dylikt område skall enligt 31 § 1 mom. gälla vissa bestämmelser

angående brandsyn.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 21.

15

Herr Sundling liar i sin motion föreslagit, bland annat, att till

24 § skulle fogas ett nytt stycke av innehåll, att i kommun, beträffande

vilken dylikt förordnande icke meddelats, skulle åligga kommunalstämma,

eller kommunalfullmäktige, där sådana finnas, att för fyra år i sänder

utse en brandsynenämnd, bestående av tre därtill lämpliga personer, att

årligen förrätta sådan brandsyn, som omnämnes i 31 § 1 mom. och däröver

avgiva rapport till kommunalnämnden.

Motionärens berörda förslag kan utskottet icke tillstyrka. Såsom

nyss nämnts medgiva föreskrifterna i förevarande paragraf, att stadgans

bestämmelser angående landsbygden göras helt eller delvis tillämpliga,

inom viss kommun eller del därav. En kommun, som önskar att bestämmelserna

om brandsyn enligt 31 § skola tillämpas inom dess område,

kan därför redan enligt det föreliggande förslaget få detta önskemål

uppfyllt genom att göra framställning härom hos länsstyrelsen.

En bestämmelse om obligatorisk brandsyn inom alla kommuner

skulle för övrigt enligt utskottets mening icke vara lämplig, då den för

många kommuner skulle kunna komma att medföra ökade kostnader utan att

ur allmän brandsäkerhetssynpunkt medföra någon egentlig fördel. Det

torde vara ändamålsenligast att liksom hittills överlåta åt brandförsäkringsbolagen

att föranstalta om brandsyns hållande.

25 §.

Uti första stycket av förevarande paragraf föreskrives, att brandordning

skall finnas för kommun, »beträffande vilken förordnande, som

i 24 § sägs, meddelats». Eu dylik erinran om de meddelade föreskrifternas

begränsade giltighetsområde torde icke vara erforderlig, då

redan av stadgandena i 24 § framgår, att bestämmelserna i såväl den

nu förevarande som de följande paragraferna i avdelning II äro tillämpliga

endast under förutsättning, att länsstyrelsen därom förordnat.

Att i de fall, då för viss kommun på grund av länsstyrelsens förordnande

allenast en del av de i avdelning II upptagna bestämmelserna

skola tillämpas, kräva, att brandordningen skall innehålla föreskrifter, som

äro erforderliga »för fullständigt och ändamålsenligt ordnande av kommunens

brandväsen», torde icke vara lämpligt. Utskottet har därför

ansett, att de citerade orden böra utgå.

29 §•

Herr Sundling har i sin motion föreslagit, att bestämmelserna i

förevarande paragraf om tillsättande av brandchef och vice brandchef

på landet måtte ändras så, att dessa befattningshavare komme att utses

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Första lagutskottets utlåtande Nr 21.

av kommunalfullmäktige, där sådana finnas, men eljest av kommunalstämma.

På skäl, som av utskottet ovan under 4 § anförts mot förslaget, att

brandchef och vice brandchef i stad skola utses av den beslutande myndigheten,

finner sig utskottet böra avstyrka herr Sundlings ifrågavarande

yrkande.

31 §.

Enligt 2 mom. i förevarande paragraf skall brandsyn förrättas av

en nämnd, bestående av tre därtill lämpliga personer, som den förvaltande

myndigheten utser.

Herr Sundling har i sin motion yrkat den ändring i förslaget, att

brandsynenämnd måtte utses av kommunens beslutande organ.

Denna motionärens hemställan finner utskottet vara förtjänt att

bifallas. De skäl, som anförts mot förslaget, att brandchef och vice

brandchef skola utses av den beslutande myndigheten, kunna icke göras

gällande mot förevarande yrkande. I de fall, då för närvarande inom

kommunerna utses brandsynenämnd, torde valet i regel förrättas av kommunalfullmäktige

eller kommunalstämma. I större kommuner torde även

vara vanligt, att desamma för brandsyns förrättande delas i distrikt, och

att särskild nämnd utses för varje distrikt. Det har synts utskottet lämpligt,

att bestämmelser, som möjliggöra en dylik anordning, infogas i

nämnda moment. Däremot kan utskottet icke finna erforderligt, att i

stadgan fastslås, att brandsynenämnd skall bestå av tre ledamöter. I

vissa fall lärer vara tillräckligt, att därtill utses allenast två personer.

Det torde vara ändamålsenligt att lämna kommunerna valfrihet i detta

hänseende.

32 §.

I 3 mom. av denna paragraf stadgas bland annat, att, därest vid

efterbesiktning befinnes, att givet föreläggande icke fullgjorts, underrättelse

skall meddelas polismyndigheten, som har att tillhålla den försumlige att

fullgöra vad honom åligger, samt att arbete, som ej blivit utfört, må av

samma myndighet verkställas på den försumliges bekostnad. Denna

bestämmelse finner utskottet mindre tillfredsställande. Det föreslagna

anlitandet av polismyndigheten torde medföra onödig omgång. Lämpligare

synes vara, att ifrågavarande befogenhet i stället tillägges brandsynenämnden.

34 §.

Även i förevarande paragraf omförmälda protokollsavskrift synes

böra kostnadsfritt tillställas vederbörande.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 21.

17

36 §.

Herr Törnqvist har i sin motion hemställt, att i förevarande paragraf

måtte införas bestämmelse av innehåll, att tidsfristen från en sotning

till nästa icke får överstiga ett år, samt att sotning skall utföras av

kvalificerad yrkesman. Enahanda yrkande har framställts av skorstensfejareorganisationerna.

Detta förslag kan utskottet icke biträda. Med hänsyn till de olika

förhållanden, som råda i skilda delar av landet, synes det icke vara

lämpligt att fastställa någon allmängiltig längsta sotningsfrist. Föreskrift,

att sotning alltid skall verkställas av yrkesskorstensfejare, torde medföra

onödiga kostnader. I de orter, där så finnes erforderligt, kunna givetvis

bestämmelser i nu ifrågavarande hänseenden intagas i brandordningarna.

47 §.

Den i 1 mom. av förevarande paragraf stadgade klagotiden synes

utskottet, så vitt angår landet, väl kort. Utskottet har ansett sig böra

föreslå, att sagda tid för landsbygden utsträckes till tjugu dagar.

Såsom redan berörts, hade de sakkunniga föreslagit inrättandet av

en statlig inspektion över rikets brandväsen. Högsta inseendet över detsamma

skulle utövas av en riksbrandinspektör. Till biträde åt denne

ävensom åt länsstyrelserna och de kommunala myndigheterna skulle i

varje län finnas en inspektör för brandväsendet. Departementschefen

har emellertid på i propositionen anförda skäl förklarat sig icke kunna

i denna del biträda de sakkunnigas förslag.

Däremot har herr von Sneidern i den av honom framburna motionen

hemställt, att riksdagen vid avgivande av yttrande över det föreliggande

förslaget ville hos Kungl. Maj:t begära framläggande av förslag

till inrättande av en brandinspektörstjänst med huvudsakligen konsultativ

verksamhet, vilken tjänst borde träda i funktion samtidigt med att den

nya brandstadgan komme i tillämpning.

Vissa skäl kunna givetvis anföras för motionärens förslag. Den

nya brandstadgan kommer att pålägga länsstyrelserna åtskilliga uppgifter

med hänsyn till brandväsendet, och det torde icke kunna förutsättas, att

sagda myndigheter alltid äro i besittning av erforderlig sakkunskap. Det

skulle uppenbarligen vara förenat med vissa fördelar att vid handläggning

av frågor, som för sin prövning kräva tekniska insikter, äga tillgång

till ett särskilt sakkunnigt statsorgan. Behovet av eu rådgivande mynDihang

till riksdagens protokoll 1923. 9 samt. 1 avd. 19 käft. (Nr 21.) 3

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Första lagutskottets utlåtande Nr 21.

dighet på detta område har även framhållits i förenämnda skrivelse från

Svenska brandskyddsföreningen.

Emellertid kan utskottet för sin del icke tillstyrka bifall till detta

förslag. Det finansiella läget manar givetvis till största varsamhet, då

fråga är om inrättande av nya tjänster. Märkas bör även, såsom departementschefen

erinrat, att en rådgivande verksamhet på brandväsendets

område redan nu utövas av såväl försäkringsinrättningar som vissa frivilliga

sammanslutningar. Den omständigheten, att vid tiden för den

nya brandstadgans ikraftträdande normaltyper till olika brandordningar

torde komma att tillhandahållas, synes även i någon mån minska myndigheternas

behov av sakkunnigt biträde. Ifrågasättas kan slutligen, huruvida

det skulle bliva möjligt för en person att fullgöra de uppgifter, som

enligt förslagsställarnas mening skulle påläggas den nye brandinspektören.

Det vill synas, som om ett bifall till motionen skulle ställa i utsikt inrättandet

av flera nya befattningar.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

l:o) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Maj:t anmäla, att riksdagen i anledning av det riksdagen

för yttrande underställda förslaget till brandstadga

ävensom motionerna nris 263 och 277 i andra

kammaren ansett, att nämnda stadga bör erhålla följande

ändrade lydelse:

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Första lagutskottets utlåtande Nr 21.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Brandstadga.

Avdelning I.

Bestämmelser angående stad.

1 kap.

Om stads skyldighet att upprätthålla ett brandväsen, om brandordning samt om

förvaltningen av brandväsendet.

1 §•

Det åligger varje stad att i enlighet med bestämmelserna i denna

stadga vidmakthålla ett brandväsen, som kan anses tillfredsställa skäliga

anspråk på trygghet mot skada av brand.

2 §•

För varje stad skall finnas brandordning,

upptagande de föreskrifter,

som utöver i denna stadga eller

eljest i vederbörlig ordning meddelade

bestämmelser äro erforderliga

för fullständigt och ändamålsenligt

ordnande av stadens brandväsen.

I brandordning må för överträdelse

av dess föreskrifter stadgas

böter från och med 5 till och med

500 kronor.

2 §•

För varje stad skall finnas brandordning,

upptagande de föreskrifter,

som utöver i denna stadga eller eljest

i vederbörlig ordning meddelade

bestämmelser äro erforderliga

för fullständigt och ändamålsenligt

ordnande av stadens brandväsen.

I brandordning må för överträdelse

av dess föreskrifter stadgas

böter från och med 5 till och med

500 kronor.

Till fullständig ande av brandordningen

äga stadsfullmäktige utfärda

särskilda reglementen för brandstyrka,

brandchef och vice brandchef samt

för skorstensfejare.

I dessa reglementen må dock ej

böter eller viten stadgas för under
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Första lagutskottets utlåtande Nr 21.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

3 §•

Brandordning antages av stadsfullmäktige

samt skall för att vara

gällande fastställas av länsstyrelsen.

Finner länsstyrelsen brandordningen

ej kunna fastställas, skola skälen

därför uppgivas. Då brandordning

fastställts, skall den av länsstyrelsen

ofördröjligen införas i länskungörelserna,

därav tre exemplar skola

insändas till kommunikationsdepartementet,

ett till justitiekanslern och

ett till justitieombudsmannen. Det

åligger magistraten skyndsamt besörja,

att kungörelse om fastställ elsen

införes i den eller de tidningar,

vari kommunala meddelanden för

staden införas, samt att exemplar av

brandordningen finnas inom staden

att tillgå för köpare.

Yad sålunda stadgats, skall äga

tillämpning jämväl i fråga om ändring

i eller tillägg till brandordning.

(Utskottets förslag.)

låtenhet att fullgöra vad däri föreskrives,

utan skola de bestämmelser

härom, vilka kunna anses erforderliga,

införas i brandordningen.

3 §•

Brandordning antages av stadsfullmäktige

samt skall för att vara

gällande fastställas av länsstyrelsen.

Finner länsstyrelsen brandordningen

ej kunna fastställas, skola skälen

därför uppgivas. Då brandordning

fastställts, skall den av länsstyrelsen

ofördröjligen införas i länskungörelserna,

därav tre exemplar skola

insändas till kommunikationsdepartementet,

ett till justi tiekanslern och

ett till justitieombudsmannen. Det

åligger magistraten att dels fullständigt

införa brandordningen i en för

sådant ändamål inrättad liggare dels

ock skyndsamt besörja, att kungörelse

om fastställelsen införes i den eller

de tidningar, vari kommunala meddelanden

för staden införas, samt

att exemplar av brandordningen finnas

inom staden att tillgå för köpare.

Vad sålunda stadgats, skall äga

tillämpning jämväl i fråga om ändring

i eller tillägg till brandordning.

4 §•

1 mom. Förvaltningen av brandväsendets angelägenheter skall

handhavas av en för sådant ändamål särskilt utsedd brandstyrelse eller

ock av annan kommunal förvaltningsmyndighet, på sätt stadsfullmäktige

besluta.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Första lagutskottets utlåtande Nr 21.

(Kungl. Ma,jäs förslag.)

t? mom. Det tillkommer den förvaltande

myndigheten bland annat:

1) att uppgöra förslag till brandordning,

reglementen för brandstyrkan

och skorstensfejare samt sotningstaxa,

2) att årligen avgiva förslag till

inkomst- och utgiftsstat för brandväsendet

under det nästföljande året,

3) att hos vederbörande myndigheter

väcka de förslag öch göra de

framställningar, som finnas nödiga,

4) att tillsätta brandchef och

vice brandchef samt efter förslag av

brandchefen övrigt befäl och underbefäl

vid brandstyrkan, samt

5) att efter förslag av brandchefen

av de i allmän brandkår tjänstpliktiga

uttaga och indela lämpligt

antal personer till befäl, underbefäl

och manskap.

I övrigt må i brandordningen

meddelas ytterligare föreskrifter om

den förvaltande myndighetens åligganden.

(Utskottets förslag.)

2 mom. Det tillkommer den förvaltande

myndigheten bland annat:

1 :o) att uppgöra förslag till brandordning,

reglementen för brandstyrkan,

brandchefen, vice brandchefen

och skorstensfejare samt sotningstaxa,

2:o) att årligen avgiva förslag till

inkomst- och utgiftsstat för brandväsendet

under det nästföljande året,

3:o) att bos vederbörande myndigheter

väcka de förslag och göra de

framställningar, som finnas nödiga,

4:o) att tillsätta brandchef samt

efter förslag av brandchefen vice

brandchef jämte övrigt befäl och underbefäl

vid brandstyrkan, samt

5:o) att efter förslag av brandchefen

av de i allmän brandkår tjänstpliktiga

uttaga och indela lämpligt

antal personer till befäl, underbefäl

och manskap.

I övrigt må i brandordningen

meddelas ytterligare föreskrifter om

den förvaltande myndighetens åligganden.

2 kap.

Om brandstyrka, brandchef och vice brandchef.

5 §•

1 mom. I varje stad skall finnas en brandstyrka av sådan omfattning,

att stadens trygghet mot skada av brand kan anses tillfredsställande.

Brandstyrkan skall med det undantag, varom förmäles i 4 mom.

i denna §, vara sammansatt dels av avlönad personal och dels av personal,

som inträder på grund av medborgerlig plikt.

2 mom. Avlönad brandstyrka 2 mom. Avlönad brandstyrka

är yrJcesbrandkär, när medlemmarna är yrkesbrandkår, när medlemmarna

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Första lagutskottets utlåtande Nr 21.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

äro anställda med skyldighet att

för avtalad tid odelat ägna sig åt

brandtjänsten, och borgarbrandkår,

när medlemmarna äro för avtalad

tid förbundna att, vid sidan av sin

borgerliga sysselsättning, ägna viss

tid åt brandtjänst.

Yrkesbrandkår skall vara kasernerad

inom brandstationen.

Borgarbrandkårens medlemmar

skola förmedelst ändamålsenlig alarmeringsan

ordning kunna inkallas

till tjänst å varje tid av dygnet.

äro anställda med skyldighet att

för avtalad tid odelat ägna sig åt

brandtjänsten, och borgarbrandkår,

när medlemmarna äro för avtalad

tid förbundna att, vid sidan av sin

borgerliga sysselsättning, ägna viss

tid åt brandtjänst.

Yrkesbrandkår skall vara kasernerad

inom brandstation.

Borgarbrandkårens medlemmar

skola förmedelst ändamålsenlig alarmeringsanordning

kunna inkallas

till tjänst å varje tid av dygnet.

3 mom. Den på medborgerlig plikt grundade brandstyrkan utgör

allmänna brandkåren, och skall denna bestå av erforderligt antal till eldsläckningst

jänst lämpliga personer, som uttagits bland de tjänstpliktiga.

Skyldig att tjänstgöra i allmänna brandkåren är envar i staden boende

arbetsför man från och med det år, under vilket han fyller 20 år, till

och med det, under vilket han fyller 50 år.

4 mom. Där avlönad brandstyrka finnes av sådan storlek, att stadens

trygghet mot skada av brand kan anses tillfredsställande, äger länsstyrelsen

på därom gjord framställning medgiva, att allmän brandkår ej

skall upprättas. Likaledes må i stad, där så kallad frivillig brandkår

finnes, denna kunna efter länsstyrelsens beprövande helt eller delvis ersätta

annan brandstyrka.

5 mom. I brandordningen skola meddelas närmare bestämmelser

om brandstyrkans sammansättning.

6 §•

1 mom. Närmaste inseendet

över stadens brandväsen utövas av

en för sådant ändamål utsedd brandchef.

För att vid brandchefens

frånvaro i hans ställe inträda skall

finnas en vice brandchef.

2 mom. Till brandchef och vice

brandchef må ej utses annan än

6 §•

Närmaste inseendet över stadens

brandväsen utövas av en för sådant

ändamål utsedd brandchef. För att

vid brandchefens frånvaro i hans

ställe inträda skall finnas en vice

brandchef.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Första lagutskottets utlåtande Nr 21.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

den, som är i sitt yrke väl förfaren

och vitsordad samt besitter goda

befälsegenskaper.

7 §•

1 mom. Då befattning såsom

brandchef eller vice brandchef är

ledig, skall kungörelse därom införas

i allmänna tidningarna. Efter ansökningstidens

utgång förrättas av

den i 4 § avsedda myndighet val

bland de sökande. Valet skall för

att vara giltigt fastställas av länsstyrelsen,

som har att pröva den

valdes lämplighet för befattningen.

2 mom. Brandchef och vice

brandchef tillsättas för den tid och

på de villkor, stadsfullmäktige besluta.

8 §•

I brandordningen eller särskilt

av stadsfullmäktige utfärdat reglemente

skola närmare bestämmelser

meddelas angående brandchefens

och vice brandchefens ävensom angående

brandstyrkans åligganden

samt vad därmed har samband.

(Utskottets förslag.)

7 §•

Brandchef och vice brandchef

tillsättas för den tid och på de

villkor, stadsfullmäktige besluta.

Tillsättandet skall för att vara

giltigt fastställas av länsstyrelsen,

som har att pröva den tillsattes lämplighet

för befattningen.

8 §•

I brandordningen eller reglemente

skola närmare bestämmelser

meddelas angående brandchefens och

vice brandchefens ävensom brandstyrkans

åligganden samt vad därmed

har samband.

3 kap.

Om brand- och livräddningsredskap m. m.

9 §•

1 mom. Det åligger varje stad:

l:o) att anskaffa och underhålla dels brand- och livräddningsredskap

i tillräcklig mängd och av tillfredsställande beskaffenhet, dels ock

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Första lagutskottets utlåtande. Nr 21.

(.Ktmgl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

eu eller flera lämpligt belägna brandstationer för den kasernerade brandstyrkans

förläggning samt för inrymmande av brand- och livräddningsredskap

eller, där kasernerad brandstyrka ej finnes, nödiga förvaringsrum

för redskapen,

2:o) att anskaffa och underhålla brandtelegraf eller ock att på annat

lämpligt sätt träffa anordning, varigenom vid eldsvådetillbud brandstyrkan

kan av allmänheten tillkallas,

3:o) att sörja för beredande av tillräcklig vattentillgång vid eldsvåda

genom vattenledning eller uppfordring av vatten från vattendrag,

anlagda vattenbehållare eller allmänna eller enskilda brunnar, genom

fastställande av skyldighet till vattenkörning, där sådan ifrågakommer,

ävensom genom bestämmelser, i vad mån och genom vilkas försorg

brandvakar vintertiden skola hållas öppna samt huru tillgång på varmt

vatten för sprutornas uppvärmande under köld må beredas, samt

4:o) att genom polisbetjäning eller på annat lämpligt sätt anordna

brandvakt för uppmärksammande av eldfara.

1 brandordningen skola närmare bestämmelser införas om vad här

ovan under 2:o), 3:o) och 4:o) blivit stadgat.

2 mom. Vidare må i brandordningen stadgas åläggande för fastighetsägare

att anskaffa och underhålla viss för gård, upplagsplats med

mera erforderlig brand- och livräddningsredskap ävensom lämnas föreskrift

om denna redskaps förvaring.

4 kap.

Om brandsyn.

10 §.

1 mom. Allmän brandsyn, omfattande stads hela område, skall

efter förutgången kungörelse äga rum en gång årligen å tid, som i brandordningen

bestämmes. Oberoende av vad sålunda föreskrivits, skall, när

brandchefen så påfordrar, särskild brandsyn hållas.

2 mom. Brandsyn skall för- 2 mom. Brandsyn skall för
rättas

av en nämnd, bestående av rättas av en nämnd, bestående av

brandchefen eller annan av brandbefälet

såsom ordförande, skorstensfejaren

samt stadsarkitekten eller

brandchefen eller annan av brandbefälet

såsom ordförande, skorstensf

ej aren samt stadsarkitekten eller

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Första lagutskottets utlåtande Nr 21.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

annan byggnadssakkunnig person, annan byggnadssakkunnig person,

som byggnadsnämnden förordnar. som byggnadsnämnden förordnar.

I stad med större folkmängd må

dock brandchefen eller annan av

brandbefälet ensam verkställa brandsyn;

härom skall bestämmelse införas

i brandordningen.

3 mom. Vid brandsyn skall noga undersökas:

l:o) huruvida de föreskrifter, som meddelats till förebyggande av

elds uppkomst och spridning, till räddning vid eldsvåda av människoliv

och egendom samt till underlättande av brands dämpande, blivit iakttagna,

2:o) huruvida å eldstad, mur, rör, tak, skorsten eller annorstädes

finnes brist, som kan medföra eldfara, eller huruvida efter föregående

brandsyn eldstad eller rökgång eller dit ledande ventilationsrör anordnats,

borttagits eller ändrats, samt

3:o) huruvida i övrigt anordning eller förhållande förefinnes av beskaffenhet

att kunna medföra fara för elds uppkomst och spridning eller

svårighet vid räddning av människoliv från eldskada.

4 mom. I stad med större folkmängd

må i brandordningen stadgas:

att brandchefen äger bestämma,

vilka byggnader, lägenheter och annat,

som skola synas, ävensom tiden härför,

att brandchefen eller annan av

brandbefälet ensam äger verkställa

brandsyn, samt

att den under 3 mom. 2:6) föreskrivna

eldstadsbesiktning m. m. må

uppdragas åt skorstensfejare att verkställas

i samband med sotning.

11 §•

1 mom. Upptäckes vid brandsyn, att i 10 § 3 mom. l:o) omnämnd

föreskrift åsidosatts eller att brist, varom förmäles under 2:o) av samma

moment, förefinnes, skall fastighetens ägare eller annan, som saken rör,

föreläggas att vidtaga rättelse inom viss lämplig tid.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 9 samt. lavd. 19 käft. {Nr 21.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Första lagutskottets utlåtande Nr 21.

(Utskottets förslag.)

2 mom. Befinnes vid brandsyn

eldstad, mur, rör, tak, skorsten eller

annat dylikt vara i så bristfälligt

skick, att synnerlig fara för brand är

för handen, äger den, som förrättar

synen, där så prövas nödigt, att

genast låta riva den eller de eldstäder,

genom vilkas begagnande

fara för bi''and kan uppstå, eller

vidtaga annan lämplig åtgärd, varigenom

begagnandet kan hindras,

till dess bristen blivit avhjälpt.

Dock må i stad, där brandsyn

förrättas av endast en person, förrättningsmannen

icke meddela beslut

om rivning av eldstad, innan han

hört två sakkunniga personer, vilka

jämte två suppleanter för dem årligen

utses av stadsfullmäktige att vid

dylika tillfällen biträda.

3 mom. Har föreläggande givits, skall å förut kungjord tid efterbesiktning

förrättas av den, som givit föreläggandet. Befinnes därvid

föreläggandet icke vara fullgjort, skall underrättelse skyndsamt meddelas

polismyndigheten, som har att tillhålla den försumlige att fullgöra vad

honom åligger. Arbete, som ej blivit utfört, må polismyndigheten låta

verkställa på den försumliges bekostnad.

12 §.

Iakttages vid brandsyn eller efterbesiktning anordning eller förhållande,

varom i 10 § 3 mom. 3:o) sägs, eller anses i visst fall fastighetsägare

eller annan med hänsyn till särskilda omständigheter böra

åläggas vidtaga ytterligare åtgärder utöver vad i brandordningen eller

eljest stadgats, har den, som förrättar brandsynen eller efterbesiktningen,

att ofördröjligen ingå till länsstyrelsen med anmälan därom.

Har anmälan inkommit, må länsstyrelsen efter vederbörandes hörande

meddela det föreläggande, som av förhållandena påkallas; läns
-

(Kungl. Maj:ts förslag.)

2 mom. Befinnes vid brandsyn

eldstad, mur, rör, tak, skorsten eller

annat dylikt vara i så bristfälligt

skick, att synnerlig fara för brand är

för handen, äger den, som förrättar

synen, där så prövas nödigt, att

genast låta riva den eller de eldstäder,

genom vilkas begagnande

fara för brand kan uppstå, eller

vidtaga annan lämplig åtgärd, varigenom

begagnandet kan hindras,

till dess bristen blivit avhjälpt.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

första lagutskottets utlåtande Nr 21.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

styrelsen obetaget att, när skäl därtill äro, före ärendets slutliga prövning

giva sådant föreläggande tillsvidare och intill dess länsstyrelsen

vidare sig utlåter.

I ärende, varom nu är fråga, skall länsstyrelsens beslut meddelas

brandchefen.

13 §.

1 mom. Vid brandsyn och efterbesiktning skall föras protokoll,

däri skall anmärkas vad som förekommit och de förelägganden, som givits.

Avskrift av protokollet, i vad detsamma rör fastighetsägare eller

annan vederbörande, skall vid tillfället eller ofördröjligen därefter tillställas

denne.

2 mom. Anteckning om vad vid brandsyn förekommit skall i korthet

införas i en för ändamålet inrättad, hos brandchefen förvarad liggare,

som upptager i ordningsföljd alla fastigheter inom staden.

14 §.

Lägenhet, redskap eller annat, som bör vid brandsyn undersökas,

skall vara tillgängligt å den för brandsyn eller efterbesiktning bestämda

tid. Underlåtes sådant och visas laga förfall, skall ny tid utsättas för

förrättningen eller den del därav, som ej kunnat verkställas. Tredskas

någon att lämna förrättningsman tillträde till lägenhet eller annat, som

skall undersökas, skall handräckning lämnas av polismyndigheten.

15 §.

Polismyndigheten skall ägna uppmärksamhet och tillsyn åt allt,

som kan utgöra föremål för undersökning vid brandsyn och, när missförhållande

iakttages, därom ofördröjligen underrätta brandchefen.

5 kap.

Om sotning.

16 §.

1 mom. I brandordningen skall införas bestämmelse om det antal

distrikt, vari stad skall i och för sotnings verkställande indelas; och skall

därvid tillika angivas de särskilda distriktens gränser.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Första lagutskottets utlåtande Nr 21.

(Kungl. Maj:ts förslag.) {Utskottets förslag.)

2 mom. För varje sotningsdistrikt skall finnas anställd en vrkesutbildad

skorstensfejare.

17 §.

För att vinna anställning såsom skorstensfejare fordras att liava

uppnått 25 års ålder samt hava antingen med godkända kunskapsbetyg

genomgått statsunderstödd fackskola för utbildande av skorstensfejare eller

ock minst 5 år med goda vitsord arbetat i yrket.

18 §.

Då skorstensfej arbefattning är ledig, skall kungörelse därom införas

i allmänna tidningarna. Efter ansökningstidens utgång utfärdar den i 4 §

avsedda myndighet förordnande för den av de sökande, som prövas vara

lämpligast.

Finner nämnda myndighet skorstensfej aren icke vidare vara lämplig

för befattningen, må han därifrån entledigas.

19 §.

1 mom. Skorstensfejare åligger att själv eller genom hos honom

anställda biträden utföra all inom hans distrikt erforderlig sotning; och

må dylikt arbete ej utföras av annan, så framt icke i fråga om till

fabrik eller annan anläggning hörande, fristående skorsten med rökgångar

och kanaler den i 4 § avsedda myndighet efter brandchefens

hörande därtill giver tillstånd.

2 mom. I brandordningen skola

intagas bestämmelser om den tid,

som må förflyta från en sotning till

nästa. Denna tid får dock icke

sättas längre än

2 mom. I brandordningen skola

intagas bestämmelser om den tid,

som må förflyta från en sotning till

nästa. Denna tid får dock icke

sättas längre än till två år.

till en månad

för rökgång jämte köksspisel, pannmur

eller annan eldstad, varest kokning

äger rum i större omfattning

än för enskilt hushålls behov, såsom

i värdshus, näringsställe, bageri,

rökeri eller annan därmed jämförlig

inrättning;

opaginerad Kontrollera mot PDF

291

Första lagutskottets utlåtande Nr 21.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

till två månader

a) för rökgång jämte köksspisel,

pannmur eller annan eldstad, varest

kokning äger rum för enskilt

hushålls behov;

b) för centraluppvärmningsapparat

med tillhörande rökgång och rör;

c) för imrör, som användes endast

för immas avledande och tillhör

köksspisel eller annan eldstad,

varest kokning äger rum i större

omfattning än för enskilt hushålls

behov;

till två år

a) för rökgång jämte kamin och

kakelugn, som användas uteslutande

för rums uppvärmning, ävensom

badkamin;

b) för skorsten med rökgångar

och kanaler, som höra till fabrik

eller annan anläggning;

c) för annat imrör än ovan

nämnts.

Från vad sålunda stadgats må

undantag beviljas i brandordningen

för det fall att eldning ej skett

efter senast verkställda sotning.

(Utskottets förslag.)

Från vad sålunda stadgats må

undantag beviljas i brandordningen

för det fall att eldning ej skett

efter senast verkställda sotning.

20 §.

Vid sotningsförrättning skall sorgfälligt undersökas, huruvida å

eldstad, mur, rör, tak, skorsten och dylikt finnes felaktighet, som kan

medföra eldfara, varjämte uppmärksamhet skall ägnas jämväl åt annat,

som kan utgöra föremål för undersökning vid brandsyn. Upptäckes felaktighet

eller iakttages annat missförhållande, skall brandchefen ofördröjligen

underrättas därom.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Första lagutskottets utlåtande Nr 21.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

21 §.

För sotningsarbetes utförande

skall skorsten sf ej aren äga tillträde

till byggnad och lägenhet ävensom,

när sådant för arbetets verkställande

är erforderligt, till bredvidliggande

fastighet. Vägras tillträde, skall

polismyndigheten lämna handräckning.

21 §.

För sotningsarbetes utförande

skall skorstensfejaren å förut tillkännagiven

tid äga tillträde till byggnad

och lägenhet ävensom, när sådant

för arbetets verkställande är

erforderligt, till bredvidliggande

fastighet. Vägras tillträde, skall

polismyndigheten lämna handräckning.

22 §.

1 mom. I brandordningen må införas de ytterligare bestämmelser

i fråga om sotning, som äro av nöden utöver vad i detta kapitel stadgats.

2 mom. Sotningstaxa skall, där sådan taxa ifrågakommer, antagas

av stadsfullmäktige samt underställas länsstyrelsens prövning.

3 mom. Angående skorstensfejare^

rättigheter och skyldigheter

i övrigt må bestämmelser meddelas

i brandordningen eller i av stadsfullmäktige

utfärdat reglemente.

3 mom. Angående skorstensfejare^

rättigheter och skyldigheter

i övrigt må bestämmelser meddelas

i brandordningen eller reglemente.

6 kap.

Om vissa med stad jämförliga samhällens skyldighet att ordna sitt brandväsen.

23 §.

Vad i denna avdelning är föreskrivet för stad, skall i tillämpliga

delar gälla även för köping, så ock för hamnplats, fiskläge eller annan

tätare befolkad ort, då sådant av omständigheterna påkallas och länsstyrelsen

till följd därav efter vederbörandes hörande därom förordnar

genom beslut, som skall underställas Konungens prövning.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Första lagutskottets utlåtande Nr 21.

(Kungl. Ma.j:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Avdelning II.

Bestämmelser angående landsbygden.

7 kap.

Om stadgans tillämpningsområde.

24 §.

Då landskommun därom gör framställning eller då länsstyrelse med

hänsyn till byggnadstäthet, befintligheten av eldfarliga inrättningar eller

andra dylika omständigheter finner förhållandena sådant påkalla, äger

länsstyrelsen efter vederbörandes hörande förordna, att vad i denna avdelning

stadgas skall helt eller delvis gälla inom viss kommun å landet

eller del därav.

Har dylikt förordnande meddelats, skall jämväl vad under avdelning

III här nedan stadgas i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

8 kap.

Om brandordning och förvaltningen av brandväsendet.

25 §.

För kommun, beträffande vilken

förordnande, som i 24 § sägs,

meddelats, skall finnas brandordning,

upptagande de föreskrifter,

som utöver i denna stadga eller eljest

i vederbörlig ordning meddelade

bestämmelser äro erforderliga

för fullständigt och ändamålsenligt

ordnande av kommunens brandväsen.

I brandordning må för överträdelse

av dess föreskrifter stadgas

böter från och med 5 till och med

500 kronor.

25 §.

För kommun skall finnas brandordning,

upptagande de föreskrifter,

som utöver i denna stadga eller eljest

i vederbörlig ordning meddelade

bestämmelser äro erforderliga.

I brandordning må för överträdelse

av dess föreskrifter stadgas

böter från och med 5 till och med

500 kronor.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Första lagutskottets utlåtande Nr 21.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

26 §.

Av kommun antagen brandordning skall för att vara gällande fastställas

av länsstyrelsen. Finner länsstyrelsen brandordningen ej kunna

fastställas, skola skälen därför uppgivas. Då brandordning fastställts,

skall den av länsstyrelsen ofördröjligen införas i länskungörelserna, därav

tre exemplar skola insändas till kommunikationsdepartementet, ett till

justitiekanslern och ett till justitieombudsmannen. Det åligger kommunalnämnden

skyndsamt besörja, att kungörelse om fastställelsen införes

i den eller de tidningar, vari kommunala meddelanden för orten införas,

samt att exemplar av brandordningen finnas inom kommunen att tillgå

för köpare.

Yad sålunda stadgats, skall äga tillämpning jämväl i fråga om

ändring i eller tillägg till brandordning.

27 §.

Förvaltningen av brandväsendets angelägenheter skall handhavas

av kommunalnämnden, därest ej kommunen finner skäligt uppdraga förvaltningen

åt en för sådant ändamål särskilt utsedd brandstyrelse eller

ock åt annan kommunal förvaltningsmyndighet.

I brandordningen skola föreskrifter meddelas dels, då särskild brandstyrelse

finnes, om dennas sammansättning, dels ock om de åligganden

och befogenheter, som tillkomma den förvaltande myndigheten.

9 kap.

Om brandstyrka, brandchef och vice brandchef samt brand- och livräddnings
redskap

m. m.

28 §.

Kommun skall upprätthålla en brandstyrka av tillfredsställande

storlek och sammansättning.

I brandordningen skola närmare bestämmelser meddelas härom

ävensom om brandstyrkans åligganden i tjänsten.

Ingår i brandstyrkan allmän brandkår, är envar i kommunen boende

arbetsför man pliktig att tjänstgöra i densamma från och med det

år, under vilket han fyller 20 år, till och med det, under vilket han

fyller 50 år.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 21. 33

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

29 §.

Närmaste inseendet över kommuns brandväsen utövas av en för

sådant ändamål utsedd brandchef.

För att vid brandchefens frånvaro i hans ställe inträda skall finnas

en vice brandchef.

Brandchefen och vice brandchefen utses av den myndighet, som

handhar förvaltningen av brandväsendets angelägenheter. De tillsättas

för den tid, som i brandordningen bestämmes.

Om brandchefens och vice brandchefens åligganden skola bestämmelser

meddelas i brandordningen.

30 §.

Likaledes skola i brandordningen införas efter kommunens behov

lämpade bestämmelser om:

kommunens gemensamma brand- och livräddningsredskap samt förvaringsrum

för densamma,

beredande av vattentillgång för eldsläckning,

lämplig signalanordning för tillkännagivande av eldsvåda samt

i vad mån fastighetsägare åligger att anskaffa och underhålla för

fastigheten erforderlig brand- och livräddningsredskap.

10 kap.

Om brandsyn.

31 §.

1 mom. Varje år å i brandordningen bestämd tid skall efter förutgången

kungörelse brandsyn förrättas. Därvid skall noga undersökas:

l:o) huruvida de föreskrifter, som meddelats till förebyggande av

elds uppkomst och spridning, till räddning vid eldsvåda av människoliv

och egendom samt till underlättande av brands dämpande, blivit iakttagna,

2:o) huruvida å eldstad, mur, rör, tak, skorsten eller annorstädes

finnes brist, som kan medföra eldfara, eller huruvida efter föregående

brandsyn eldstad eller rökgång eller dit ledande ventilationsrör anordnats,

borttagits eller ändrats, samt

3:o) huruvida i övrigt anordning eller förhållande förefinnes av

Bihang till riksdagens protokoll 192.3. 0 sand. lavd. 10 höft. (Nr 21.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Första lagutskottets utlåtande Nr 21.

(Kungl. Majds förslag.) (Utskottets förslag.)

beskaffenhet att kunna medföra fara för elds uppkomst och spridning

eller svårighet vid räddning av människoliv från eldskada.

Från den årliga brandsynen må den myndighet, som handhar förvaltningen

av brandväsendets angelägenheter, bevilja undantag för byggnad,

som är av obetydlig beskaffenhet eller belägen på ett avstånd av minst

1,000 meter från närmaste byggnad; skolande den förvaltande myndigheten

bestämma om och huru ofta brandsyn å sådan byggnad skall äga rum.

Oberoende av vad sålunda föreskrivits, skall, när brandebefen så

påfordrar, särskild brandsyn hållas.

2 mom. Brandsyn förrättas av

en nämnd, bestående av tre därtill

lämpliga personer, som den förvaltande

myndigheten utser. Vid förrättningen

äger brandförsäkringsinrättning,

bos vilken inom kommunen

belägen fastighet är försäkrad

mot skada av brand, vara tillstädes

med rätt att göra erinringar

men icke att deltaga i besluten.

2 mom. Brandsyn förrättas av

en nämnd, bestående av två eller

tre därtill lämpliga personer, som

utses av kommunalfullmäktige eller,

där sådana ej finnas, av kommunalstämma.

För brandsyns förrättande

må kommunalfullmäktige eller kommunalstämma

indela kommunen i

distrikt och för varje distrikt utse

särskild brandsynenåmnd. Vid förrättningen

äger brandförsäkringsinrättning,

hos vilken inom kommunen

belägen fastighet är försäkrad

mot skada av brand, vara tillstädes

genom ombud med rätt att

göra erinringar men icke att deltaga

i besluten.

32 §.

1 mom. Upptäckes vid brandsyn, att i 31 § 1 mom. l:o) omnämnd

föreskrift åsidosatts eller att brist, varom förmäles under 2:o) av samma

moment, förefinnes, skall fastighetens ägare eller annan, som saken rör,

föreläggas att vidtaga rättelse inom viss lämplig tid.

2 mom. Befinnes vid brandsyn eldstad, mur, rör, tak, skorsten

eller annat dylikt vara i så bristfälligt skick, att synnerlig fara för brand

är för handen, äger brandsynenämnden, där så nödigt prövas, att genast

låta riva den eller de eldstäder, genom vilkas begagnande fara för brand

kan uppstå, eller vidtaga annan lämplig åtgärd, varigenom begagnandet

kan hindras, till dess bristen blivit avhjälpt.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Första lagutskottets utlåtande, Nr 21.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

3 mom. Har föreläggande givits,

skall å förut kungjord tid efterbesiktning

förrättas av brandsynenämnden.

Befinnes därvid föreläggandet

icke vara fullgjort, skall

underrättelse skyndsamt meddelas

polismyndigheten, som har att tillhålla

den försumlige att fullgöra

vad honom åligger. Arbete, som

ej blivit utfört, må polismyndigheten

låta verkställa på den försumliges

bekostnad.

3 mom. Har föreläggande givits,

skall å förut kungjord tid efterbesiktning

förrättas av brandsynenämnden.

Befinnes därvid föreläggandet

icke vara fullgjort, skall

brandsynenämnden tillhålla den försumlige

att fullgöra vad honom

åligger. Arbete, som ej blivit utfört,

må brandsynenämnden låta verkställa

på den försumliges bekostnad.

33 §.

Iakttages vid brandsyn eller efterbesiktning anordning eller förhållande,

varom i 31 § 1 mom. 3:o) sägs, eller anses i visst fall fastighetsägare

eller annan med hänsyn till särskilda omständigheter böra åläggas

vidtaga ytterligare åtgärder utöver vad i brandordningen eller eljest stadgats,

har brandsynenämnden att ofördröjligen ingå till länsstyrelsen med

anmälan därom.

Har anmälan inkommit, må länsstyrelsen efter vederbörandes hörande

meddela det föreläggande, som av förhållandena påkallas; länsstyrelsen

obetaget att, när skäl därtill äro, före ärendets slutliga prövning

giva sådant föreläggande tillsvidare och intill dess länsstyrelsen

vidare sig utlåter.

I ärende, varom nu är fråga, skall länsstyrelsens beslut meddelas

brandchefen.

34 §.

Vid brandsyn och efterbesiktning skall föras protokoll, däri skall

anmärkas vad som förekommit och de förelägganden, som givits. Avskrift

av protokollet i vad detsamma rör fastighetsägare eller annan

vederbörande, skall vid tillfället eller ofördröjligen därefter tillställas

denne.

35 §.

Lägenhet, redskap eller annat, som bör vid brandsyn undersökas,

skall vara tillgängligt å den för brandsyn eller efterbesiktning bestämda

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Företa lagutskottets utlåtande Nr 21.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

tid. Underlåtes sådant och visas laga förfall, skall ny tid utsättas för

förrättningen eller den del därav, som ej kunnat verkställas. Tredskas

någon att lämna förrättningsman tillträde till lägenhet eller annat, som

skall undersökas, skall handräckning lämnas av polismyndigheten.

11 kap.

Om sotning.

36 §.

Det åligger innehavare av eldstadsförsedd byggnad att låta verkställa

nödig sotning, därvid alla rökgångar och eldstäder, som icke användas

uteslutande för gas eller elektricitet, skola jämte tillhörande rökrör

och imrör noga rengöras.

I brandordningen skall föreskrift intagas om den tid, som får

förflyta från en sotning till nästa, ävensom meddelas de övriga bestämmelser

om sotning, som kunna vara erforderliga.

r Vm " • r ; « . . ? '' jj vo r *

Avdelning III.

Allmänna bestämmelser.

12 kap.

Om tillsynen över brandväsendet i riket.

37 §.

Länsstyrelse skall, var inom sitt län, vaka över att brandväsendet

är tillfredsställande ordnat samt, där underlåtenhet i sådant hänseende

å någon ort äger rum och länsstyrelsens framställningar om rättelse icke

efterföljas, anmäla förhållandet hos Konungen.

13 kap.

Om förfarandet vid eldsvåda m. m.

38 §.

1 mom. Envar, som upptäcker eldsvåda eller fara därför, åligger

att varsko dem, som äro utsatta för eldfaran, ävensom att, såvida han

s. 37 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 21. 37

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

icke själv kan släcka elden eller undanröja faran, genom förefintlig^ signalanordning

eller på annat lämpligt sätt underrätta därom, så att

släckningsmanskap kan infinna sig.

2 mom. Innehavare av telefon åligger att medelst denna genast

befordra inkommen brandanmälan vidare samt att vid eldsvådetillfällen

ställa telefonen till förfogande för brandchef eller den, som går hans

ärenden.

39 §.

1 mom. Vid eldsvåda äger brandchefen eller den, som i hans

ställe för befälet, att, när han anser sådant erfordras för hämmande av

eldens spridning, låta spränga eller riva hus, plank, staket eller annat,

dock att i brandordningen må kunna bestämmas, att han dessförinnan

har att, därest omständigheterna det medgiva, rådgöra med underlydande

befäl eller annan.

2 mom. Vatten för eldsläckning må hämtas från enskilda tillhöriga

brunnar eller andra vattensamlingar, när brandchefen eller annan

av brandbefälet giver befallning därom.

40 §.

Brandchefen är berättigad att för räddnings- och släckningsarbetet

vid eldsvåda bereda brandkåren tillträde till den fastighet, där elden

utbrutit, ävensom vid behov till annan fastighet samt att för arbetets

främjande låta avspärra brandplatsen, påkalla åtgärder för belysning av

densamma och dess närmaste omgivning samt för avstängning i erforderlig

utsträckning av vattenledning för annat ändamål än eldsläckning

ävensom förhindra belamring av gator, vägar och portgångar m. m.

Närmare föreskrifter härom må intagas i brandordningen.

41 §.

Ägare av fastighet, där eldsvåda timat, är pliktig att för eftersläckning,

grävning och andra efter branden nödiga arbeten, som ej

lämpligen kunna av brandkåren utföras, tillhandahålla erforderlig arbetsstyrka

vid påföljd för uraktlåtenhet därutinnan, att brandchefen pa

ägarens bekostnad anskaffar det behövliga manskapet.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Första lagutskottets utlåtande Nr 21.

(Kungl. Maj.ls förslag.) {Utskottets förslag.)

42 §.

Envar ägare av häst, fordon eller båt är pliktig att, när brandchefen

för släckningsarbete det påfordrar, ställa dem till brandväsendets

förfogande emot ersättning, på sätt i brandordningen bestämmes.

14 kap.

Om ansvarapåföljd, besvär i ärenden rörande brandväsendet m. m.

43 §.

1 mom. Underlåter någon att ställa sig vid brandsyn givet föreläggande

till efterrättelse, böte, där ej särskilt vite är av rätten satt,

från och med 5 till och med 500 kronor.

Till enahanda böter vare den förfallen, som vid brandsyn tredskas

att lämna förrättningsman tillträde till lägenhet eller annat, som skall

undersökas, eller som utan skäl vägrar skorstensfejare tillträde, då denne

inställer sig för sotnings verkställande. *

2 mom. Till böter från och med 5 till och med 500 kronor dömes

envar, som bryter mot vad som i 36, 38 och 42 §§ finnes för varje fall

föreskrivet.

3 mom. Den, som giver eller föranleder falsk brandsignal eller

annorledes falskeligen åstadkommer brandstyrkas samling eller utryckning,

straffes med böter från och med 25 till och med 500 kronor eller

med fängelse i högst 6 månader.

4 mom. Underlåter medlem av brandstyrka utan giltigt förfall

att inställa sig vid övning eller eldsvåda eller vägrar han vid sådant

tillfälle utan skäl att fullgöra honom av förman i tjänsten given befallning,

straffes med böter från och med 5 till och med 500 kronor.

Har den, som är i annans arbete eller tjänst anställd, uteblivit

från brandövning eller eldsvåda av den anledning att arbetsgivaren eller

arbetsledaren förvägrat honom erforderlig ledighet, vare arbetsgivaren

eller arbetsledaren, såvida ledigheten kunnat utan synnerlig olägenhet

medgivas, förfallen till det ansvar, som i första stycket av detta moment

sägs.

5 mom. Uraktlåter skorstensfejare, vad honom enligt denna stadga,

brandordning eller reglemente åligger, straffes, där ej förseelsen anses

föranleda till varning eller avsättning, med böter från och med 5 till

och med 500 kronor.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 21.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

39

44 §.

Förseelse mot denna stadga eller mot brandordning åtalas av allmän

åklagare hos polisdomstol, där sådan är inrättad, men eljest hos

poliskammare eller, där sådan icke finnes, vid allmän domstol.

45 §.

1 mom. Till straff enligt denna stadga eller brandordning må icke

dömas, om å förseelsen följer straff enligt allmän lag.

2 mom. Böter ävensom viten, vilka på grund av denna stadgas

eller brandordnings föreskrifter ådömas, tillfalla det samhälle, inom vilket

förseelsen ägt rum.

3 mom. Saknas tillgång till fulla gäldandet av berörda böter eller

viten, skola de förvandlas enligt allmän lag.

46 §.

Den, som under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse

mot denna stadga eller brandordning, fortsätter samma förseelse, skall,

när han därtill varder lagligen förvunnen, för varje gång, stämning honom

delgivits, fällas till det straff, som är bestämt för förseelsen.

47 §.

1 mom. Den, som är missnöjd

med beslut vid brandsyn, äger att

överklaga detsamma, i stad hos

polismyndigheten och på landet

hos länsstyrelsen, inom fjorton dagar

efter det han därav skriftligen

undfått del.

1 mom. Den, som är missnöjd

med beslut vid brandsyn, äger att

överklaga detsamma, i stad hos

polismyndigheten inom fjorton dagar

och på landet hos länsstyrelsen,

inom tjugu dagar efter det han därav

skriftligen undfått del.

2 mom. Över polismyndighets beslut må besvär anföras hos länsstyrelsen

inom trettio dagar efter det klaganden av beslutet erhållit del.

3 mom. Över beslut, som länsstyrelse meddelat på besvär över

polismyndighets beslut eller eljest på grund av denna stadga eller brandordning,

må besvär anföras hos Konungen inom tid, som i allmänhet är

bestämd för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks

beslut.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Första lagutskottets utlåtande Nr 21.

(.Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

48 §.

1 mom. Vad i denna stadga sägs om magistrat gäller, för Stockholm

överståthållarämbetet, för stad, där magistrat ej finnes, den för

staden särskilt tillsatta styrelse samt för köping, annat samhälle å landet,

som i 23 § avses, och landskommun kommunalnämnd eller municipalnämnd.

1 stad, där stadsfullmäktige ej finnas, skall allmän rådstuga äga

den befogenhet, som enligt denna stadga tillkommer stadsfullmäktige.

2 mom. I denna stadga förstås med polismyndighet, för Stockholm

överståthållarämbetet samt för annan stad poliskammare, eller, där

sådan ej finnes, magistrat eller stadsstyrelse.

För samhälle, som i 23 § omförmäles, bestämmer Konungen efter

förslag av länsstyrelsen, vem det i olika avseenden tillkommer att fullgöra

polismyndighetens åligganden enligt denna stadga.

Å landsbygden i övrigt ankommer på landsfiskalen att utföra vad

som enligt denna stadga åligger polismyndigheten.

49 §.

Vad i denna stadga och ortens brandordning föreskrives, gäller

även beträffande statens byggnader och upplag m. m., därest icke

Konungen för något fall annorlunda förordnar.

50 §.

De bestämmelser, som i denna stadga finnas meddelade för stad,

köping och annat samhälle, som i 23 § avses, skola jämväl gälla samhällets

icke planlagda område; dock må för sådant område länsstyrelsen

medgiva de avvikelser från vad under avdelning I här ovan stadgats,

som kunna anses vara av behovet påkallade.

Denna stadga skall träda i kraft den 1 januari 1924, vid vilken

tid brandstadgan för rikets städer den 8 maj 1874 upphör att gälla.

2:o) att motionerna nris 263 och 277 i andra

kammaren, i den mån de icke kunna anses besvarade

genom utskottets hemställan under l:o) här ovan, även
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 21.

41

som motionerna nris 243 och 278 i samma kammare

måtte av riksdagen lämnas utan vidare avseende; samt

3:o) att motionen nr 185 i första kammaren

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 19 maj 1923.

På första lagutskottets vägnar:

JAKOB PETTERSSON.

Vid detta ärendes behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Jacob Larsson, Högberg, Leander, Edw. Larson*,

Klefbeck, Sandegård*, Carlsson i Hällsbäck och Svensson i Eskhult;

från andra kammaren: herrar Pettersson i Södertälje, Lindqvist i Halmstad, Strid,

Söderberg, Johanson* i Huskvarna, Billqvist*, Olsson i Kalmar och Lindgren* i Dingelvik.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer.

A) Vidkommande utskottets allmänna motivering:

av herrar Pettersson i Södertälje och Jacob Larsson, vilka anfört:

»I likhet med de sakkunniga, som verkställt den till grund för ifrågavarande

förslag liggande revidering av brandstadgan för rikets städer,

hava vi ansett, att de författningsbestämmelser, som innehålla dels det

allmänna åliggandet för kommunerna att upprätta och vidmakthålla ett

betryggande brandväsen och statens inseende över fullgörandet av detta

åliggande, dels ock den enskildes skyldighet att deltaga i brandskyddsarbetet,

höra fastslås i en av Konung och riksdag stiftad lag och icke

inflyta i eu av Konungen utfärdad stadga. Utskottet har i detta avseende

bland annat anfört, att det torde kunna antagas, att Kungl. Maj:t

icke kommer att vidtaga ändringar i brandstadgan utan att riksdagen

beretts tillfälle att däröver giva tillkänna sin mening. Även om detta

Bihang till riksdagens protokoll ltJ23. 9 samt. 1 avd. 19 käft. (Nr 21.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Första lagutskottets utlåtande Nr 21.

antagande är riktigt, så innebär det dock ej en tillfredsställande garanti

härutinnan. Och grundsatserna om kommunernas självstyrelse samt om

de enskilda medborgarnes rätt att icke underkastas inskränkning i sin

personliga frihet i annan ordning än genom en i grundlagsenliga former

stiftad lag äro enligt vår mening så viktiga, att de icke böra av praktiska

skäl åsidosättas. Vi hava därför inom utskottet yrkat, att de bestämmelser,

som förevarande förslag innehåller, måtte uppdelas i två författningar,

nämligen en av Konung och riksdag stiftad lag, innehållande

ovan omförmälda allmänna föreskrifter, och en av Konungen beslutad

stadga, innehållande tillämpnings- och detalj bestämmelser.»

B) Beträffande utskottets hemställan under l:o) och 2:o):

dels av herr Leander, som ansett, att utskottet bort tillstyrka de i

herrar Hamrins och Sundlings motioner framförda förslagen angående val

av brandchef och vice brandchef, samt i följd därav påyrkat, att utskottets

hemställan i nedanstående delar måtte erhålla följande avfattning:

»På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

l:o) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Maj:t anmäla, att riksdagen i anledning av det riksdagen

för yttrande underställda förslaget till brandstadga

ävensom motionerna nris 243, 263 och 277 i

andra kammaren ansett, att nämnda stadga bör erhålla

följande ändrade lydelse:

4 §•

1 mom. Förvaltningen — — — — — — — — besluta.

2 mom. Det tillkommer den förvaltande myndigheten bland annat:

4) att efter förslag av brandchefen tillsätta befäl och underbefäl

vid brandstyrkan, samt

7 §•

Brandchef och vice brandchef tillsättas av stadsfullmäktige, därest

icke i brandordningen tillsättningen uppdragits åt annan kommunal

myndighet.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 21.

43

Tillsättningen sker för den tid och på de villkor, stadsfullmäktige

besluta, och skall för att vara giltig fastställas av länsstyrelsen, som har

att pröva den tillsattes lämplighet för befattningen.

29 §.

Närmaste — — — — — —• — — — vice brandchef.

Brandchefen och vice brandchefen utses av kommunalfullmäktige

eller, där sådana ej finnas, av kommunalstämma. De tillsättas för den

tid, som i brandordningen bestämmes.

2:o) att motionerna nris 263 och 277 i andra

kammaren, i den mån de icke kunna anses besvarade

genom utskottets hemställan under l:o) här ovan, ävensom

motionen nr 278 i samma kammare måtte av

riksdagen lämnas utan vidare avseende; samt — —

— — åtgärd.»

dels ock av herr Johanson i Huskvarna, samt

Vid 4 §.

av herrar Jacob Larsson, Lindqvist i Halmstad och Söderberg, vilka

ansett, att 4 § 2 mom. 4:o) bort godkännas med den lydelse, samma punkt

erhållit i Kungl. Maj:ts förslag.

Vid 7 §.

av herr Edw. Larson, som med instämmande av herr Högberg anfört:

»Då det är att förvänta, att stadsfullmäktige vid hithörande val

alltid skola taga skälig hänsyn till den valdes lämplighet för befattningen

samt länsstyrelsens skyldighet till prövning i berörda hänseende i

de flesta fall, sakligt sett, måste bliva av mindre värde, har jag funnit

den omförmälta prövningsskyldigheten icke vara erforderlig utan inom

utskottet hemställt, att vad i sådant avseende föreslagits måtte ur förslaget

utgå.

I anslutning härtill har jag yrkat, att förevarande paragraf skulle

erhålla följande lydelse:

Brandchef och vice brandchef tillsättas för den tid och på de villkor,

stadsfullmäktige besluta.

Tillsättandet skall för att vara giltigt fastställas av länsstyrelsen.»

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Första lagutskottets utlåtande Nr 21.

Vid 21 §.

av herr Rogberg, som anfört:

»Då lägenhetsägare enligt allmänt iakttagen ordning torde i förväg

erhålla meddelande om när sotningsförrättning skall äga rum, samt en

ovillkorlig skyldighet om förhandsmeddelande rörande sotning för skorstensf

ej aren blir betungande utan motsvarande nytta för lägenhetsägaren, har

jag ansett, att utskottet icke bort hemställa om ändring i propositionen

vidkommande förevarande paragraf.»

Vid 24 §.

av herr Edw. Larson, som med instämmanden av herrar Rogberg,

Carlsson i Hällsbäck, Svensson i Eskhult och Lindgren i Dingelvik, anfört:

»Den i förevarande paragraf föreslagna befogenheten för länsstyrelsen

att under vissa omständigheter påtvinga en landskommun skyldighet

att låta brandstadgans bestämmelser angående landsbygden helt eller

delvis bliva gällande inom kommunen eller del därav lärer icke stå i

god överensstämmelse med den kommunala självbestämningsrätten. I

och för sig får det även anses mindre lämpligt, att berörda befogenhet

blir tillagd länsstyrelsen. Av dessa anledningar har jag inom utskottet

yrkat, att orden »eller då länsstyrelse med hänsyn till byggnadstäthet,

befintligheten av eldfarliga inrättningar eller andra dylika omständigheter

finner förhållandena sådant påkalla» ävensom orden »efter vederbörandes

hörande» måtte ur paragrafen utgå. Följaktligen har av mig föreslagits,

att ifrågavarande paragraf skulle erhålla följande lydelse:

Då landskommun därom gör framställning, äger länsstyrelsen förordna,

att vad i denna avdelning stadgas skall helt eller delvis gälla

inom viss kommun å landet eller del därav.

Har dylikt förordnande meddelats, skall jämväl vad under avdelning

III här nedan stadgas i tillämpliga delar lända till efterrättelse.»

Vid 47 §.

av herrar Lindqvist i Halmstad och Söderberg, som ansett, att denna

paragraf bort tillstyrkas i den avfattning, den erhållit i Kungl. Maj:ts

förslag.

Vid slutbestämmelsen.

av herr Olsson i Kalmar, som med instämmande av herr Rogberg

anfört:

»Med hänsyn till vad de sakkunniga föreslagit beträffande brandstyrka,

brandstation m. m. hade dessa i sitt betänkande tillika hemställt

om vissa övergångsbestämmelser. Av uppgiven anledning har departe
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 21. 45

mentschefen ansett dylika bestämmelser överflödiga. Emot berörda uppfattning

synes mig visserligen icke något vara att invända, men då utskottet

antytt, att vid tiden för den nya brandstadgans ikraftträdande

normaltyper till olika brandordningar skulle komma att tillhandahållas,

är det sannolikt, att städerna i avbidan på tillgång till normaltyperna

skola uppskjuta nödiga åtgärder i avseende å sina brandordningar, till

dess de erhållit normaltyperna. Då den tid, som kan förflyta mellan utdelning

av normaltyperna och den nya brandstadgans ikraftträdande,

torde bliva kort nog, uppkommer sannolikt stor brådska för städerna vid

åtgärder enligt den nya författningen. Av sådan anledning har jag ansett,

att tiden för författningens ikraftträdande och den gällande brandstadgans

upphörande borde uppskjutas, lämpligen till den 1 januari

1925. Någon fara av ett dylikt uppskov lärer ej kunna förväntas.

I anslutning till förestående har jag inom utskottet yrkat, att slutbestämmelsen

måtte erhålla följande ändrade lydelse:

Denna stadga skall träda i kraft den 1 januari 1925, vid vilken

tid brandstadgan för rikets städer den 8 maj 1874 upphör att gälla.»

C) I fråga om utskottets hemställan under 3:o):

dels av herr Pettersson i Södertälje, som anfört:

- »Genom det av utskottet tillstyrkta förslaget till brandstadga hava

länsstyrelserna fått en ganska vidsträckt befogenhet i fråga om brandväsendet.

De hava sålunda bland annat att fastställa de av kommunerna

antagna brandordningarna, att pröva av kommunerna antagna

brandchefers och vice brandchefers lämplighet för sina befattningar samt

att, då hänsyn till byggnadstäthet, befintligheten av eldfarliga inrättningar

eller andra dylika omständigheter sådant påkallar, förordna, att

brandstadgan skall helt eller delvis gälla inom landsbygdskommun eller

del därav. För att länsstyrelserna skola kunna på ett tillfredsställande

sätt fylla dessa uppgifter, är det nödvändigt, att de erhålla tillgång till

teknisk sakkunskap. Att härutinnan lita till frivilliga sammanslutningars

eventuella tjänstvillighet kan icke anses betryggande eller tillfredsställande.

Vill man, att länsstyrelsernas ifrågavarande befogenhet verkligen

skall medföra därmed avsett gagn, och vill man tillika underlätta spridandet

inom kommunerna .av erforderlig insikt på detta område, torde

det därför vara nödvändigt att, såsom i den av herr von Sneidern avgivna

motionen föreslås, en konsultativ verksamhet på statens bekostnad

anordnas till biträde åt såviil länsstyrelserna som allmänheten.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Första lagutskottets utlåtande Nr 21.

Jag hemställer således,

att riksdagen måtte, i anledning av den utav

herr von Sneidern väckta motionen, i skrivelse till

Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville för riksdagen

framlägga förslag om inrättande av en brandinspektörstj

änst med huvudsakligen konsultativ verksamhet».

dels ock av herr Sandegård, som instämt i den av hen- Pettersson

Södertälje i anledning av herr von Sneiderns motion gjorda hemställan.

Stockholm 1923. Kungl. Boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1923:314 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till brandstadga, ävensom i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten