Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av § 2, § 6 mom. 3 och § 9 i lagen den 10 oktober 1913
1923-05-17 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LJoU 1923:2, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av § 2, § 6 mom. 3 och § 9 i lagen den 10 oktober 1913
Dokumentets text
Sammansatta andra lag- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
1
Nr 2.
Ankom till riksdagens kansli den 17 maj 1923 kl. 6 e. m.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj ds proposition med
förslag till lag om ändrad lydelse av § 2, § 6 mom.
3 och § 9 i lagen den 10 oktober 1913 (nr 239) angående
köttbesiktning och slakthus, dels ock i ämnet
väckta motioner.
Genom en den 10 mars 1923 dagtecknad proposition, nr 186, vilken
hänvisats till lagutskott och för behandling överlämnats till andra lagutskottet,
har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda
utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden, föreslagit riksdagen
att antaga här nedan intagna förslag till lag om ändrad lydelse av § 2,
§ 6 mom. 3 och § 9 i lagen den 10 oktober 1913 (nr 239) angående
köttbesiktning och slakthus.
I anledning av sagda proposition hava inom riksdagen väckts två
motioner, en inom första kammaren, nr 206, av herrar Ericson i Oberga,
Andersson i Eliantorp, Johansson i Friggeråker, Svenson i Eskhult och
Elisson samt en inom andra kammaren, nr 288, av herrar Andersson i
Grimbo, Olsson i Berg, Pettersson i Stäringe och Gardell med instämmande
beträffande motionens syfte av herrar Bäcklund och Billqvist, i
vilka båda motioner hemställts om avslag å berörda proposition i vad
densamma avser här nedan angivna ändring i § 6 mom. 3 i omförmälda
lag.
Enligt överenskommelse mellan andra lagutskottet och jordbruksutskottet
har ifrågavarande proposition med tillhörande motioner hänskjntits
till behandling i sammansatt andra lag- och jordbruksutskott.
Förevarande proposition avser ändringar i två olika avseenden i
lagen angående köttbesiktning och slakthus. Den ena av dessa ändrinBihang
till riksdagens protokoll 1923. 9 sand. 3 avd. 2 häjt. (Nr 2.) 1007 28 1
2
Sammansatta andra lag- och jordbruksutslcottets utlåtande Nr 2.
Förslaget
om ändring
av § 6 mom. 3
1 slaktliuslagen.
Gällande
bestämmelser
m. m.
gar, vilken hänför sig till § 6 mom. 3 i lagen, har till syfte, att köttbesiktning,
som i vederbörlig ordning verkställts inom samhälle utan
s. k. organtvång, ej skall äga giltighet inom samhällen, där dylikt tvång
införts. Den andra ändringen, som hänför sig till § 2 i lagen, avser
att utsträcka det i nämnda paragraf stadgade förbudet att inom samhälle
med l köttbesiktningstvång saluhålla eller vidtaga annan därmed i paragrafen
likställd åtgärd beträffande ostämplat, till människoföda avsett,
färskt, rått kött av nötkreatur, får, get, svin eller häst till att gälla
jämväl förvaring av sådant kött å allmän saluplats, i salubod med tillhörande
lägenheter, å offentligt spisningsställe eller i lokal för tillverkning
till avsalu av matvaror.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för dels de i propositionen
föreslagna lagändringarna och dels motionerna, får utskottet, i den mån
ej redogörelse därför lämnas här nedan, hänvisa till propositionen respektive
motionerna. Motiveringen i de båda motionerna är väsentligen lika
lydande, utom därutinnan att i herr Ericsons i Oberga m. fl.:s motion
särskilt framhållits, att en mera omfattande övergång från hemslakt till
siaktning vid offentliga slakthus och därmed likställda slakteriinrättningar
måste medföra en fördyring av varan, enär fraktkostnaderna för levande
djur vore betydligt högre än för slaktat kött, vartill komme, att blodet
i allmänhet förfores vid slakteriinrättningarna och ej såsom vid hemslakt
tillvaratoges för användning inom hushållen.
Till stöd för motionerna har åberopats en vid desamma i avskrift
fogad skrivelse, som föreståndarna för Stockholms stads tvänne köttbesiktningsbyråer
jämte två vid desamma anställda besiktningsveterinärer
den 3 april 1922 avlåtit till slakthus- och saluhallsstyrelsen i Stockholm
och däri nämnda befattningshavare, under åberopande av de nackdelar ur
hygienisk, ekonomisk och praktisk synpunkt, som visat sig förbundna
med organtvångets tillämpning i Stockholm, anhållit, att styrelsen måtte
taga i övervägande lämpligheten av att organtvånget därstädes upphörde
att gälla. Berörda skrivelse har fogats såsom bilaga vid detta utlåtande.
Vad först angår förslaget om ändring av § 6 mom. 3 i slakthuslagen
i syfte att på förut angivna sätt inskränka giltigheten av köttbesiktning,
som verkställts i samhälle utan organtvång, torde till en
början en redogörelse för hithörande, nu gällande bestämmelser böra
lämnas.
Enligt § 2 i slakthuslagen må på vissa villkor för stad eller annat
samhälle, där hälsovårdsstadgans för riket föreskrifter rörande stad i tilllämpliga
delar gälla, eller för visst område av stad eller sådant samhälle
3
Sammansatta andra lag- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
på framställning av stadsfullmäktige eller däremot svarande kommunalmyndighet
s. k. köttbesiktnirigstvång stadgas av vederbörande länsstyrelse.
Dylikt tvång innebär, att inom ifrågavarande område färskt, rått
kött av nötkreatur, får, get, svin eller häst, som är avsett till människoföda,
ej må saluhållas eller utbjudas samt ej heller användas vid beredning
av föda för utspisning å offentligt spisningsställe eller av vara, som
är avsedd för försäljning till människoföda, därest ej köttet efter förutgången
undersökning av besiktningsman är försett med viss i lagen omförmäld
stämpel.
Rörande dylik undersökning hava närmare bestämmelser meddelats
i kungörelse den 10 oktober 1913 (nr 240) med särskilda föreskrifter
om besiktning och stämpling av kött m. m. enligt nyssnämnda lag. I
§ 3 mom. 1 av denna kungörelse stadgas, att då kött i vanlig bemärkelse
förelägges till besiktning å köttbesiktningsbyrå, till köttet hörande brösteller
bukhinna eller lymfkörtel samt njure och ben ej få vara borttagna.
För vissa orter med köttbesiktningstvång gäller emellertid, att köttet vid
besiktningen skall vara åtföljt jämväl av vissa andra organ eller delar
av djurkroppen än nj^ss sagts. Enligt § 3 mom. 2 i samma kungörelse
äger nämligen Kungl. Maj:t på framställning av stadsfullmäktige eller
däremot svarande kommunalmyndighet i samhälle med köttbesiktningstvång
föreskriva, att för samhället skall gälla organtvång, innebärande
att vid föreläggande till besiktning av kött i vanlig bemärkelse lungor,
hjärta och lever samt, beträffande kött av kor, även juver jämte till
dessa organ hörande lymfkörtlar skola åtfölja köttet organiskt förenade
med detsamma samt att därjämte kött av svin och häst skall åtföljas av
huvud och kött av större nötkreatur än kalv av underkäkar med tuggmuskler.
För kött, som vid besiktning åtföljts av nu nämnda delar av
djurkroppen, skall enligt § 10 i kungörelsen komma till användning
stämpel med annan färg än den för annat besiktigat kött begagnade
och med tillägg i stämpeln efter ordet »Kontroll)) av uttrycket »med
organ».
Enligt vad av propositionen framgår finnes k ött b es ikt ninyst rang i
förening med organtvång för närvarande föreskrivet beträffande 21 städer
och andra samhällen inom landet, nämligen Arlöv, Båstad, Eskilstuna,
Eslöv, Falkenberg, Göteborg, Hallsberg, Halmstad, Hälsingborg, Hörby,
Karlskrona, Kristianstad, Kungsbacka, Landskrona, Lidköping, Lund,
Löberöd, Malmö, Norrköping, Nyköping, Stockholm, Trälleborg, Uddevalla,
Varborg, Västervik, Ystad och Ängelholm, under det att köttbesiktning.stväng
utan organtvång gäller i följande 2-5 samhällen, nämligen Alingsås,
4 Sammansatta andra lag- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
Borensberg, Eksjö, Höör, Karlshamn, Kisa, Linköping, Ljungby, Mjölby,
Motala, Norrtälje, Oskarshamn, Ronneby, Skövde, Sundsvall, Söderköping,
Sölvesborg, Tranås, Umeå, Valdemarsvik, Vaxholm, Vimmerby, Västerås,
Åtvidaberg och Östersund.
Vidare må erinras, att inom landet finnas dels 8 offentliga slakthus,
belägna i Stockholm, Göteborg, Malmö, Eskilstuna, Linköping, Karlskrona,
Hälsingborg och Norrköping, och dels inemot ett 30-tal under offentlig
kontroll stående exportslakterier, samt att organbesiktning finnes föreskriven
beträffande de djur, som nedslaktas i sagda slakteriinrättningar.
Jämlikt den för år 1921 avgivna berättelsen angående det civila
veterinärväsendet i riket utgjorde för nämnda år, i avrundade hundratal,
antalet
Stor-
boskap
Kalvar
Får och
getter
Svin
Hästar
vid offentliga slagthus slaktade och besiktade.........
118,000
65,700
46,700
136,300
4,800
i exportsi akter ier slaktade och. besiktigade ............
13,700
15,400
14,200
304,300
1,200
A köttbesiktningsbyråer med organtvång besiktigade ..
30,400
177,900
132,300
81,100
3,700
å köttbesiktningsbyråer utan organtvång besiktigade...
24,700
83,200
79,800
67,000
3,200
Till belysning av huru de olika källorna för köttillförseln kunna
ställa sig i samhällen med köttbesiktningstvång meddelas ur tillgängliga
uppgifter för Stockholms stads vidkommande, att av hela antalet djurkroppar
kommo åren 1918, 1919 och 1920 från därvarande slakthus
respektive 25,75, 15,33 och 14,54 %, från därvarande köttbesiktningsbyråer
respektive 56,69, 49,85 och 44,85 % samt från besiktningsbyråer i landsorten
respektive 17,56, 34,82 och 40,61 %.
Beträffande giltigheten av verkställd köttbesiktning utanför det samhälle,
där den verkställts, stadgas i § 6 mom. 3 av slakthuslagen, att,
därest kött undergått besiktning inom samhälle med köttbesiktningstvång
och försetts med föreskriven stämpel om godkännande, köttet sedermera
må utan förnyad besiktning och stämpling saluhållas, utbjudas eller användas
till människoföda inom annat samhälle med köttbesiktningstvång.
Härvid är utan betydelse, huruvida den i förstnämnda samhälle verkställda
besiktningen och stämplingen skett enligt samma föreskrifter,
som härutinnan gälla för det senare samhället. Har besiktningen verkställts
utan tillämpning av bestämmelserna om organtvång, men d}dikt
tvång stadgats för det senare samhället, må köttet det oaktat utan undergående
av ny besiktning saluhållas, utbjudas eller användas till människoföda
inom detta samhälle.
Sammansatta andra lag- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
5
Den ståndpunkt, som nu gällande slakthuslag sålunda intager med
avseende å frågan om köttbesiktnings giltighet utanför det samhälle, där
den verkställts, eller att kött, som i föreskriven ordning besiktigats och
stämplats, sedermera utan ny sådan besiktning och stämpling kan saluhållas
eller utbjudas å varje annan ort, där obligatorisk köttbesiktning
införts, återfinnes redan i lagen den 22 december 1897 angående köttbesiktning
och slakthus.
Enligt kungörelse den 31 december 1897 med särskilda föreskrifter
om besiktning och stämpling av kött enligt nyssnämnda lag skulle vid
besiktning i allmänhet ej företes till köttet hörande inre organ förutom
njurarna, men kunde Kungl. Maj:t på framställning av stadsfullmäktige
eller allmän rådstuga för viss stad stadga tillägg till de i kungörelsen
härutinnan meddelade föreskrifter. Med tillämpning av sistnämnda bestämmelse
föreskrev ock Kungl. Maj:t, att i vissa städer organtvång
skulle gälla vid besiktning av kött.
I det förslag till ny lag angående köttbesiktning och slakthus, som
Kungl. Maj:t föreläde 1913 års riksdag, ifrågasattes ej någon ändring i
den enligt 1897 års lag härutinnan gällande ordning. Förslaget innehöll
enahanda bestämmelse i detta avseende som den i § 6 mom. 3 av 1913
års lag inrymda.
Med anledning av nämnda bestämmelse i förslaget väcktes vid 1913
års riksdag tvänne motioner, en i första kammaren, nr 140, av herr
Johan Östberg och en i andra kammaren, nr 327, av friherre Erik Palmstierna,
däri hemställdes, att åt sagda bestämmelse måtte givas en sådan
ändrad avfattning, att kött, som i vederbörlig ordning besiktigats och
stämplats inom samhälle med köttbesiktningstvång, skulle utan förnyad
besiktning och stämpling få saluhållas, utbjudas eller användas till
människoföda inom annat samhälle med dylikt tvång, allenast för så vitt
inom det förra samhället vore gällande enahanda bestämmelser för besiktning;
av kött som inom det senare.
Till stöd för dessa motioner anfördes, bland annat, att det ur patologiskanatomisk
synpunkt vore omöjligt att utan tillgång till vissa inre organ, lungor,
lijärta, lever, juver och njurar, ställa en säker sjukdomsdiagnos och således även
att ur köttbedönmingssynpunkt bestämt yttra sig med hänsyn till köttets hygieniska
beskaffenhet eller huruvida det vore tjänligt till människoföda eller icke.
Det vore ej annat än eu gärd av rättvisa, att det samhälle, som i avsikt att bereda
sina invånare tillgång på eu möjligast sund köttföda införde mera effektiva
bestämmelser för den obligatoriska köttbesiktningens utövande än ett annat samhälle,
borde tillerkännas rättighet att icke behöva godkänna andra stämplar än
sådana, som härstammade från samhällen, där enahanda bestämmelser för besikt
-
Historik.
1897 ars
slakthuslag.
1913 års
förslag till
slakthuslag.
Motioner vid
1913 års
riksdag:
a) av herrar
Östberg och
frih erre
Palmstienia.
6
Sammansatta andra lag- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
ningen införts. Då även stämplar från med sämre, icke sakkunnigt ordnat kontrollsystem
utrustade städer finge godtagas, måste givetvis ändamålet med den
noggrannare kontrollen anses vara förfelat. Också hade icke få fall inträffat, då
olägenheter av detta system gjort sig gällande.
I avgivet utlåtande över motionerna anförde lagutskottet:
Utskottet hade icke ansett sig kunna förorda en sådan föreskrift, som den
i motionerna ifrågasatta, genom vilken, för såvitt gällde platser med organtvång,
införseln och försäljningen av kött från andra platser skulle underkastas mycket
stora svårigheter, ja så gott som omöjliggöras, med mindre även dessa platser
underkastades organtvång. Yad i motionerna anförts om de olägenheter, som
skulle vara förbundna med den gällande lagstiftningen på detta område, i
vilken i den vid riksdagen framlagda propositionen med förslag till ny slakthuslag
icke föresloges någon ändring, syntes utskottet icke innebära skäl att införa
inskränkningar av i motionerna ifrågasatt slag.
I enlighet med vad utskottet sålunda anfört hemställde utskottet om
avslag å motionerna, och blev denna hemställan bifallen av båda kamrarna,
av första kammaren efter votering med 90 röster mot 45.
b) av herr Förutom nu angivna två motioner väcktes vid 1913 års riksdag
°lss°m lflBe''rJ ytterligare en motion, nr 341 i andra kammaren, av herr Olsson i Berg
m. fl., vilken berörde frågan om organtvång. I denna motion hemställdes,
att i slakthuslagen måtte intagas sådana bestämmelser, att organtvång
ej finge tillämpas vid köttbesiktning. Såsom skäl för denna hemställan
anfördes huvudsakligen, att organtvång enligt vunnen erfarenhet
visat sig fullkomligt onödigt samt att detsamma vore i hög grad betungande
för köttproducenterna och genom att inverka menligt på kötttillförseln
jämväl fördyrade köttpriset för konsumenterna.
Lagutskottet yttrade beträffande sistnämnda motion bland annat:
Det läte sig visserligen enligt utskottets uppfattning icke förneka, att ett
allmänt införande av organtvång vid köttbesiktning vore ägnat att för djurproducenterna,
i synnerhet inom orter på längre avstånd från samhällen med köttbesiktningstvång,
medföra avsevärda olägenheter genom oförmånlig inverkan på
avsättningsförhållandena, ävensom på möjligheten för dem att på ett ekonomiskt
fördelaktigt sätt själva tillgodogöra sig ifrågavarande delar av djurkroppen. Utskottet
hade dock icke ansett lämpligt att i lagen införa förbud mot stadgande
av organ tvång. Det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget innefattade i detta hänseende
icke någon ändring i dittills gällande ordning, enligt vilken det ankomme
på Kungl. Maj:t att meddela närmare föreskrifter om besiktning av kött, varvid
Kungl. Maj:t även kunde föreskriva organtvång. Den utredning, som förebragts,
gåve icke, enligt utskottets mening, tillfyllestgörande skäl att härutinnan gå ifrån
vad då gällde. Det hade inom utskottet ifrågasatts, att man borde åtminstone
så till vida gå motionärerna till mötes, att organtvång icke skulle få i något fall
tillämpas vid besiktning av kött av svin och till äventyrs andra smärre djur av
7
Sammansatta andra lag- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
i lagen uppräknade slag. Och utskottet både för sin del funnit mycket starka
skäl föreligga för den uppfattningen, att en allmän tillämpning av organtvång på
kött av särskilt förstnämnda slag av djur skulle för lantbefolkningen medföra avsevärda
olägenheter. Men utskottet hade dock icke ansett sig kunna på den
föreliggande utredningen föreslå införande i lagen av en bestämmelse om förbud
mot stadgande av organtvång för detta fall. Det torde emellertid böra förväntas,
att Kungl. Maj:t vid utfärdande av de närmare föreskrifter i förevarande avseende,
som det ankomme på Kungl. Maj:t att meddela, toge ; denna fråga i noggrant
övervägande och därvid, så långt ske kunde, tillmötesginge de av motionärerna
uttalade önskemålen.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde lagutskottet
om avslag å motionen; och blev denna hemställan jämte utskottets därför
anförda motivering av riksdagen godkänd.
Såsom av motiveringen till förevarande proposition framgår grundas
den däri föreslagna ändringen av § 6 mom. 3 i slakthuslagen beträffande
köttbesiktnings giltighet utanför det samhälle, där den verkställts,
på den uppfattningen, att en verkligt tillförlitlig undersökning av kött
i uppslaktat tillstånd ej kan äga rum utan att tillfälle därvid gives att
samtidigt med köttet undersöka vissa till detsamma hörande organ, samt
att såsom följd härav samhällen med genomförd köttbesiktning i förening
med organtvång böra hava anspråk på att allt kött, som där saluhålles
för konsumtion, skall vara organbesiktigat.
Aven om organtvånget vilar på den teoretiskt riktiga förutsättningen,
att besiktningsmannens möjligheter att bedöma köttets lämplighet
till människoföda äro större, därest de ifrågavarande organen åtfölja
köttet än om så ej är fallet, föreligger ej samstämmighet, varken om denna
större möjlighet giver så mycket ökad trygghet i berörda hänseende,
att kravet därpå bör vidhållas, eller huruvida vid den praktiska tillämpningen
icke andra olägenheter framträda, som uppväga de beräknade
hygieniska fördelarna av organtvånget. Utskottet får i detta avseende hänvisa
till förut omförmälda, vid utskottets utlåtande såsom bilaga fogade skrivelse
från vissa befattningshavare vid Stockholms stads köttbesiktningsbyråer,
däri på anförda skäl göres gällande, att, såvitt erfarenheten vid
nämnda byråer givit vid handen, ett upphävande av organtvånget i Stockholm
ej skulle medföra större fara för saluförande därstädes av hälsovådligt
kött än den, som med genomfört organtvång där redan nu finnes. Då
de personer, som undertecknat sagda skrivelse, måste anses representera
ett betydande mått av erfarenhet och sakkunskap på förevarande speciella
område, har utskottet ej kunnat undgå att fästa avseende vid de
däri gjorda uttalandena. Innehållet i samma skrivelse i förening med vad
Utskottets
yttrande.
Förslaget
om ändring
av §§ 2 och 9
1 slakthuslagen.
8 Sammansätta andra Jag- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
inför utskottet från sakkunnigt håll meddelats synes utskottet giva vid
handen, att den större utsikten att undgå saluförandet av hälsovådligt
kött, som skulle vinnas genom organtvånget, är ringa eller ingen, att
sådana fall ej kunnat påvisas, då frånvaron av organ vid besiktningen
medfört godkännande av hälsovådligt kött, samt att allmänheten icke synts
föredraga organ besiktigat kött framför sådant som besiktigats utan organ.
Jämväl har framförts, att besiktningen med organ, särskilt sommartiden,
medfört, att dessa ofta varit skämda eller så nära gränsen därtill,
att deras utnyttjande till människoföda icke kunnat ske, medan de
vintertiden allmänt varit så frusna, att en nöjaktig undersökning av dem
ej kunnat komma i fråga, samt att för övrigt en så ingående prövning
av organen, som vore erforderlig för att vinna trygghet mot exempelvis
tuberkulos, icke läte sig i praktiken genomföras. Vidare har framhållits,
att i vissa fall en viktig förutsättning vid köttkontrollen vore, att möjlighet
till bakteriologisk undersökning av det för besiktning företedda
köttet förefunnes, samt att tillfälle numera vore berett alla köttbesiktningsbyråer
i landet att kostnadsfritt få dylik undersökning utförd å statens
veterinärbakteriologiska anstalt i Stockholm.
Om det hygieniska värdet av organtvångets tillämpning sålunda är
omtvistat, torde det emellertid vara obestridligt, att berörda tillämpningär
förenad med avsevärda olägenheter för landets köttproducenter, särskilt
inom orter på längre avstånd från samhällen med organtvång. Risken
är särskilt under den varma årstiden stor för köttproducenterna, att
organen under transporten förskämmas eller eljest på grund av svårigheten
att vinna snabb avsättning förfaras till ingen nytta eller försäljas
till underpris. Härigenom förhindras ock organens användande i producentens
eget hushåll, vilket särskilt för de mindre producenterna medför
en kännbar olägenhet. Den lindring av organtvånget, som departementschefen
i propositionens motivering ställt i utsikt, torde ej i någon större
grad medföra minskning i nu angivna olägenheter.
I detta sammanhang synes böra erinras därom, att i Norge, där
transportförhållanden och övriga lokala betingelser äro i stort sett likartade
med vårt eget lands, organ tvång ej någonstädes torde hava införts, ehuru
obligatorisk köttbesiktning stadgats för alla samhällen över 4,000 invånare.
På grund av vad sålunda anförts finner sig utskottet böra avstyrka
bifall till den kungliga propositionen i den nu omhandlade delen.
Beträffande därefter den i propositionen föreslagna ändringen av § 2
i lagen, avseende, såsom nämnt, stadgande av förbud mot förvaring å
allmän saluplats och vissa därmed likställda platser inom samhälle med
Sammansatta andra lag- och jordbrodesut skottets utlåtande Nr 2. 9
köttbesiktningstvång av sådant ostämplat kött, som ej därstädes må saluhållas
eller användas på därmed i paragrafen likställt sätt, finner utskottet,
i likhet med departementschefen, den i ärendet förebragta utredningen
ådagalägga behovet av en dylik ändring, vilken i sin ordning nödvändiggör
en mindre jämkning i ordalagen till § 9. Vid granskning av förslaget
i nu förevarande del har utskottet emellertid funnit uttrycket salubod
med därtill hörande lägenheter lämpligen böra utbytas mot salubod med
därmed i omedelbart samband varande lagerrum.
Därest ändringarna i lagen inskränkas till att avse allenast stadgande
av sådant förbud, som ovan sagts, synes tiden för ändringarnas ikraftträdande
ej böra uppskjutas till den i propositionen föreslagna dagen,
den 1 januari 1924, utan bestämmas efter de i detta avseende gällande
allmänna reglerna.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte, med tillkännagivande att det
i förevarande proposition framlagda lagförslaget icke
kunnat av riksdagen i oförändrat skick godkännas, i
anledning av sagda proposition samt de i ämnet väckta
motionerna för sin del antaga följande förslag till
(Kungi. Maj:ts förslag.)
(Utskottets förslag.)
Lag om ändrad lydelse av § 2, § G inom. 3 och § 9 i lagen den 10 oktober
1913 (nr 239) angående köttbesiktning och slakthus.
Härigenom förordnas, att § 2, § 6 mom. 3 och § 9 i lagen den
10 oktober 1913 angående köttbesiktning och slakthus skola, § 9 i nedan
angivna del, hava följande ändrade lydelse:
§ 2.
Mom. 1. Köttbesiktningstvång
innefattar förbud att inom visst område
till salu hålla eller utbjuda till
människoföda avsett färskt, rått kött
av nötkreatur, får, get, svin eller
häst eller använda dylikt kött vid
beredning av föda för utspisning
å offentligt spisniugsställe eller av
§ 2-
Mom. 1. Köttbesiktningstvång
innefattar förbud att inom visst område
till salu hålla eller utbjuda till
människoföda avsett färskt, rått kött
av nötkreatur, får, get, svin eller
häst eller använda dylikt kött vid
beredning av föda för utspisning
å offentligt spisniugsställe eller av
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 9 samt. 3 avd. 2 käft. (Nr 2.) 1007 ss 2
Utskottets
yttrande.
10
Sammansatta andra lag- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
(Kungl. Maj:ts förslag.)
(Utskottets förslag.)
vara, avsedd för försäljning till
människoföda, eller förvara sådant
kött å allmän saluplats, i salubod
med därtill hörande lägenheter, å
offentligt spisningsställe eller i lokal
för tillverkning till avsalu av matvaror,
därest köttet icke är, efter
undersökning av besiktningsman,
försett med stämpel i enlighet med
bestämmelserna i § G.
Mom. 2. Köttbesiktningstvång
vara, avsedd för försäljning till
människoföda, eller förvara sådant
kött å allmän saluplats, i salubod
med därmed i omedelbart samband
varande lagerrum, å offentligt spisningsställe
eller i lokal för tillverkning
till avsalu av matvaror, därest
köttet icke är, efter undersökningav
besiktningsman, försett med
stämpel, som omförmäles i denna lag.
må för stad eller annat samhälle,
där hälsovårdsstadgans för riket föreskrifter rörande stad i tillämpliga
delar gälla, eller visst område av stad eller sådant samhälle på framställning
av stadsfullmäktige eller däremot svarande kommunalmyndighet
av Konungens befallningshavande stadgas, under villkor att genom samhällets
försorg och på dess bekostnad anställes nödigt antal besiktningsmän
och vidtagas de övriga åtgärder, som erfordras för att köttbesiktning
inom ifrågavarande område må kunna äga rum utan större vare
sig tidsutdräkt eller annan olägenhet; börande förslag, innehållande
nödiga bestämmelser i dessa avseenden, fogas vid berörda framställning
om införande av köttbesiktningstvång och av Konungens befallningshavande
prövas i sammanhang med densamma.
Enahanda förfarande iakttages i fråga om ändring av sådant
stadgande; och må, på framställning av stadsfullmäktige eller däremot
svarande kommunalmyndighet om upphävande av infört köttbesiktningstvång,
föreskrift om tvångets upphörande meddelas av Konungens befallningshavande,
som jämväl äger att, därest i denna lag för rätt till
köttbesiktningstvång bestämda villkor icke behörigen uppfyllas samt
rättelse därutinnan, efter av Konungens befallningshavande därom gjord
erinran, icke inom föresatt tid visas vara vidtagen, förklara förut meddelat
stadgande om införande av köttbesiktningstvång icke vara vidare
gällande.
§ 6. § 6.
Mom. 3. Har kött blivit efter Mom. 3. Har kött blivit efter
besiktning, anställd enligt denna besiktning, anställd enligt denna
lag, försett med stämpel, som ovan lag, försett med stämpel, som ovan
sägs, må detsamma utan förnyad sägs, må detsamma utan förnyad
sådan besiktning och stämpling sådan besiktning och stämpling
Sammansatta andra lag- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
11
(Kungl. Maj:ts Jörslag.) :
saluhållas, utbjudas, användas eller
förvaras, såsom i § 2 omförmäles,
inom annat samhälle med köttbesiktningstvång,
såvida besiktningen
och stämplingen skett vid slakt i
offentligt slakthus eller eljest med tilllämpning
av enahanda föreskrifter,
som gälla angående besiktning och
stämpling av kött mom sistnämnda
samhälle.
§
Utan hinder — — — ur riket.
Ej heller — — — (exportslakteri).
Jämväl må Konungen utan hinder av lagens bestämmelser medgiva,
att såväl kött av kreatur, slaktat i exportslakteri vare sig i stad
eller på landet, som ock kött av kreatur, slaktat i annan, utom stad
belägen och på av Konungen fastställda villkor under offentlig kontroll
ställd slakteriinrättning, må efter besiktning och stämpling, som av
Konungen föreskrives, till salu hållas, utbjudas, användas eller förvaras,
såsom i § 2 omförmäles, jämväl inom samhälle med köttbesiktningstvång.
(Utskottets förslag.)
saluhållas, utbjudas, användas eller
förvaras, såsom i § 2 omförmäles,
inom annat samhälle med köttbesiktuingstvång.
Denna lag träder i kraft den
1 januari 1924.
Stockholm den 17 maj 1923.
På sammansatta andra lag- och jordbruksutskottets vägnar:
BROR PETRÉN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Bror Betrén, grove Spens, Schedin, Sederholm, Nils
Persson, Ingeström och Oabrielsson;
från andra kammaren: herrar Nilsson i Tånga, Magnusson i Kalmar, Karlsson i
Gasabäck, Svensson i Skönsberg, Sundling*, Olsson i Broberg*, Hedlund i Östersund*
och Andersson i Grimbo.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
12
Sammansatta andra lag- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
Reservationer:
1) av herr Bror Pären, vilken ansett, alt utskottets utlåtande i
fråga om förslaget om ändring av § 6 mom. 3 i slakthuslagen bort från
och med kantrubriken »Utskottets yttrande» hava följande lydelse:
Såsom av den föregående redogörelsen framgår har det spörsmål,
som innefattas i det förslag till ändring i slakthuslagen, varom nu är
fråga, tidigare varit föremål för riksdagens prövning på grund av därom
väckt motion vid tillkomsten av nu gällande 1913 års lag i ämnet. Då
frågan nu genom förevarande proposition förelagts riksdagen, har den
lösryckts från andra i samband med densamma framställda, å Kung].
Maj:ts prövning ännu beroende förslag till delvis genomgripande ändringar
i nämnda lag, däribland om genomförande av obligatoriskt organtvång
för alla samhällen, i vilka köttbesiktningstvång är gällande. Medicinalstyrelsen
har förklarat sig giva sin anslutning till sistberörda av
styrelserna för landets offentliga slakthus väckta samt av ett antal av
medicinalstyrelsen särskilt tillkallade sakkunniga enhälligt tillstyrkta förslag
med det förbehåll dock att det, enligt styrelsens mening, icke torde
böra anses uteslutet, att i ett eller annat fall undantag från ett dylikt
stadgande om obligatoriskt organtvång kxmde bliva erforderligt. Samtidigt
har emellertid medicinalstyrelsen förklarat sig ej vilja motsätta
sig en inskränkning i organtvånget i överensstämmelse med ett av de
sakkunniga därom framställt förslag, syftande till att undanröja de
olägenheter, som angivits vara förbundna med organtvånget i dess nu
tillämpade form. Enligt samma förslag, till vilket även vederbörande
departementschef givit sin anslutning, skulle vid föreläggande av kött
till besiktning i samhälle med organtvång köttet vara åtföljt, förutom
av njurar, allenast av lungor, hjärta och lever samt kött av svin dessutom
av huvud i naturligt samband med köttet.
Av propositionen framgår, att anledningen till att den nu ifrågasatta
ändringen av § 6 mom. 3 i slakthuslagen av medicinalstyrelsen
förordats samtidigt med att genomförande av obligatoriskt organtvång
för alla samhällen med köttbesiktningstvång av styrelsen påyrkats är
den, att för de ovan berörda tänkbara fall, då undantag från ett stadgande
om obligatoriskt organtvång kunde visa sig behövligt, bestämmelse
erfordrades, huruvida i samhälle med organtvång saluhållande
och därmed i slakthuslagen likställda åtgärder beträffande ej organbesiktigat
kött borde tillåtas eller ej.
Det nära samband, i vilket sistnämnda spörsmål står till andra av
vederbörande högsta fackliga myndighet samtidigt framförda förslag till
Sammansatta andra lag- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 2. 13
ändringar i slakthuslagen, synes utskottet giva stöd för den uppfattningen,
att samma spörsmål lämpligen icke bör till prövning upptagas,
innan ståndpunktstagande skett till de andra därmed sammanhängande
ändringsförslagen. Då granskningen av dessa senare förslag ej hunnit
slutföras inom utgången av propositionstiden till innevarande riksdag,
anser utskottet, utan att i ärendets nuvarande skick närmare uttala sig
om det särskilda spörsmål, som innefattas i förslaget till ändring av det
nu ifrågavarande lagrummet, sig ej kunna tillstyrka propositionen i
denna del.
2) av herrar Nils Persson, Nilsson i Tånga, Magnusson i Kalmar
och Svensson i Skönsberg.
Avskrift.
Bilaga.
Till Slakthus- och saluhallsstyrelsen, Stockholm.
Undertecknade få vördsamt anhålla, att styrelsen ville taga i övervägande
lämpligheten av att förordningen om s. k. organtvång vid köttbesiktningen i Stockholm
upphörde att gälla.
Att organtvånget vilar på teoretiskt riktiga principer, äro vi de första att
erkänna. Flera omständigheter, som tyckas vara ofrånkomliga vid den praktiska
tillämpningen av detsamma här i Stockholm (lösa organ, organ saknas, lymfkörtlar
bortskurna, frusna organ m. m.), minska redan dess värde, och stämpeln
»kontroll med organ, Stockholm» lämnar ej alltid den garanti, som den är avsedd
att giva. Enligt vår åsikt är dessutom organtvånget förenat med så störa hygieniska,
ekonomiska och praktiska nackdelar, att dessa mer än väl uppväga ett
eventuellt större hygieniskt värde av besiktning med organtvång jämfört med
besiktning utan organ.
Det är särskilt vid tuberkulos, nötkreatursdynt och blodförgiftning (septikämi)
som organtvångets fördelar framträda, och vilja vi i korthet beröra besiktningsarbetet
och besiktningsresultatet med avseende på dessa sjukdomar.
Tuberkuloskontrollen går f. n. ut på att höggradigt avmagrade kött med
tuberkulos samt tuberkulösa organ och lymfkörtlar kasseras, att tuberkulösa
förändringar å serösa hinnor, i ben och leder m. m. bortrensas, samt att kött
som visar tecken på tuberkulos septikämi steriliseras. Vid besiktning utan organ
skall veterinären enligt medicinalstyrelsens kungörelse med köttbedömningsföreskrifter
av den 21 november 1913 mera ingående undersöka själva köttet med
dess lymfkörtlar. Bedömningsföreskrifterna äro då så avfattade, att endast ett
ytterligt fåtal kött kan tänkas utan vidare gå till konsumtion, medan de, om organen
varit med, givit ett annat besiktningsresultat och först bort steriliseras.
Ympningsförsök som utförts från kött visande tecken på tuberkulos septikämi
hava dock i övervägande antal fall givit negativt resultat. När man därtill
vet, att organtvånget f. n. möjliggör, att tuberkulöst förändrade organ (vintertiden)
och av tuberkulösa organ förorenade kött komma ut i handeln, torde faran för
tuberkulos smitta genom kött, besiktigat och stiimplat vid Stockholms köttbesikt
-
14 Sammansatta andra lag- och jordbrulcsutskottets utlåtande Nr 2.
ningsbyråer, sedan organ tvånget eventuellt upphävts ej växa, utan bliva lika
minimal som den är för närvarande.
Dyntbesiktningens (nötdynt) värde för närvarande minskas i rätt så hög grad
genom svårigheten, dels att rätt sammanpara huvud och kött då det kanske rör
sig om poster på omkring 50 kött (200 fjärdeparter), dels att upptäcka dynt i
frusna organ. Vid icke organtvång gör veterinären talrika snitt i njurtapp och
mellangärde (eventuellt i armbågsmuskulaturen), varjämte han noga granskar bukväggar
och rena köttytor. Härigenom torde de fall upptäckas, då en mera riklig
invasion av dynt i köttet ägt rum. För övrigt är tekniken vid all dyntbesiktning
(även på slakthus) mycket grov, varför uppspårandet av fådyntiga kött alltid blir
mycket beroende av slumpen.
Största bristen hos all byråkontroll är den, att veterinären ej sett djuret i
livet, ty septikämikötten och särskilt paratyfuskötten härleda sig i regel från djur,
som varit mycket svårt sjuka, men efter slakten visa förvånansvärt ringgradiga
sjukliga förändringar, som ej alls tyckas svara mot de höggradiga sjukdomssymtomen
under livstiden. Ofta har grundlidandet sitt säte i tarmar (särskilt vid
Sira tv f u s i n f e k t i o n) eller livmoder, vilka organ aldrig följa med kötten till byråerna.
tt fullt effektivt skydd mot septikämikötten kan aldrig någon byråbesiktning
giva, utom möjligen i samband med anmälningsplikt vid nedslaktning av sjukt
djur. Kött kan misstänkas härstamma från djur, som lidit av septikämi, när vissa
s. k. septikämiteeken förekomma i organ, lymfkörtlar, serösa hinnor, leder m. in.
samt i köttet självt. Ett mycket gott kännetecken på ett nödslaktkött är ofta
det förändrade utseende det fått på grund av att blodavtappningen varit mindre
god, vilket ger sig tillkänna bland annat genom att venerna i underhudsbindväven
äro mer eller mindre blodfyllda. Att en septikämi verkligen är för handen hos
köttet avgöres först genom bakteriologisk undersökning med kultur. Den vid
septikämi förekommande degenerationen av de parenkymatösa organen sträcker
sig även till njurarna, som alltid följa med köttet, och i höggradiga fall till själva
muskulaturen. Koncentrerar veterinären sin iakttagelseförmåga på hos själva
köttet med tillhörande leder, njurar, lymfkörtlar och serösa hinnor förekommande
septikämiteeken, och underlåter han icke att göra bakteriologisk undersökning
vid minsta misstanke att en septikämi föreligger, torde risken för att septikämikötten,
om organen saknas, skulle förbigås, ej nämnvärt ökas. Däremot bortfölle
med organtvångets upphörande faran för postmortal infektion av friskt kött genom
förorening från sjuka organ under transporten. Dessa infekterade kött kunna
ej upptäckas vid besiktningen. Omnämnas bör, att vi i Stockholm i motsats till
övriga köttkontrollinstitutioner i landet på ett par undantag när, hava tillgång
till ett utmärkt bakteriologiskt laboratorium.
Huvudmassan av det kött, som besiktigas vid byråerna i Stockholm (under
10-årsperioden 1912—1921 1,322,377 kroppar) transporteras långväga ifrån per båt
eller järnväg och forslas inom Stockholm upptravat i stora lass. Under de långa
transporterna och allt kastande med kötten lösslitas somliga organ, en del försvinna
och själva kötten sölas av smutsiga och sjukligt förändrade organ. Mycket
ofta äro djuren ej uppslaktade i överensstämmelse med Kungl. Kungörelsen den
10 oktober 1913 med föreskrifter om besiktning m. in. av kött. Så t. ex. skäras
organens lymfkörtlar ofta bort vid slakten. Som vi sällan komma i kontakt
med landsslaktarna, är det nog ej stora utsikter till att få dessa »slaktfel» nämnvärt
avhjälpta.
Sammansatta andra lag- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
15
Vintertiden är det ofta förenat med tidsödande arbete för trafikanter och
byråpersonal att bryta eller hugga loss de vid eller i kötten fastfrusna organen,
så att veterinären med en yxa kan göra några hugg i desamma. Någon mera
ingående besiktning, såsom palpation av de frusna organen för konstaterandet
av tuberkulos, bölder m. in. inuti desamma, kan ej företagas. Att upptäcka dynt
i de författningsenliga snitten (huggen 1) i nötskallar och hjärtan är oftast en
omöjlighet, och de för septikämikött karakteristiska degenerationerna i organen
bliva föga framträdande. Det tunga arbetet med de frusna organen ger ett
skäligen klent hygieniskt utbyte.
Sommartiden äro massor av organ skämda. Att även själva kötten taga
skada av de vid dem fasthängande eller många gånger ej ur kropparna framdragna
förskämda organen, därav hava vi en rik erfarenhet. Härtill kommer att
organ, som ej direkt kunna kasseras vid besiktningen, likväl många gånger äro
så dåliga, att de redan nästa dag, ja kanske efter några timmar, äro kassabla på
grund av förskämning. Under 1 O-årsperioden 1912—1921 har under sommarmånaderna
(juni, juli och augusti) beslagsorsaken till 61 % varit förskämning,
under enstaka månader ända uppemot 80 %. Att, även om organtvånget uppliäves,
organ och även kött komma att kasseras på grund av förskämning, är
givet, dock ej tillnärmelsevis till den omfattning som för närvarande.
Vi hava härmed visat, att genom organtvånget stora mängder av organ och
kött på grund av förskämning kasseras, att sjukligt förändrade organ (med all
sannolikhet) förorenade organ och skämda organ i icke ringa mängd komma ut
i handel och charkuteri, samt att själva kötten lätt infekteras och förorenas. Att
avhjälpa här påvisade brister hos organtvånget går väl knappast för sig. Upptining
av de frusna varorna skulle bli förenad med så stora kostnader och besvärligheter,
att det väl knappast på fullt allvar kan ifrågasättas. Störa varuliallar
skulle då behövas, där varorna kunde upptinas på ett par dagar. Dylik hastig
upptining gör emellertid kötten mörka och mindre hållbara.
På de från producenthåll framhållna skälen mot organtvånget anse vi oss
här ej böra ingå, då vi förutsätta, att de av styrelsen äro väl kända. Däremot
vilja vi framhålla vår uppfattning, att organ tvånget bidragit att minska tillförseln
till Stockholms köttbesiktningsbyråer, utan att densamma ökats vid slakthuset,
samt att fortsatt organtvång leder till fortsatt utveckling i denna riktning.
Upphör organtvånget att gälla, kommer så småningom huvudmassan av
organen att stanna kvar ute på landsbygden och konsumeras där liksom före
1912. De organ, som skickas till Stockholm, kunna förpackas i lådor och korgar,
bliva ej förorenade under transporten och förorena ej kötten samt kunna lätt
upptinas före besiktningen. Korvfabrikerna komma då att fylla sitt organbehov
huvudsakligen från Stockholms slakthus samt övriga slakthus och statskontrollerade
slakterier.
Köttbesiktningens huvuduppgift — att skydda allmänheten för de faror, som
kunna medfölja förtärandet av kött från sjuka djur — fy lies bäst, om först slaktdjuret
och sedan köttet med samtliga organ undersökas på slaktplatsen d. v. s.
i slakthus, offentliga eller enskilda. Att få eu dylik kontroll mer och mer genomförd
bör] vara målet för besiktningsveterinärens strävan. Hårt klimat, glest bebyggda
trakter, dåliga kommunikationer in. m. utgöra emellertid i stor utsträckning
naturliga hinder för slakthusväsendets utveckling här i landet i samma grad
som i flera andra länder, och man får ej begära, att den hygieniska fördel som
slakthusen erbjuda skall köpas till varje pris. Därför torde byråbesiktning allt
-
16 . Sammansatta andra lag- och jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.
jämt bliva nödvändig och bör densamma göras så god som möjligt inom de
gränser, som ekonomiska och praktiska förhållanden medgiva. För Stockholms
vidkommande är sålunda enligt vår erfarenhet besiktning utan organ, kompletterad
med väl genomförd bakteriologisk köttkontroll, det lämpligaste och mest berättigade
kontrollsystemet vid sidan av slakthusbesiktningen, som dock alltid
lämnar den bästa hygieniska garantien.
Stockholm den 3 april 1923.
0. Petrelius. Oscar Severin.
Föreståndare för N. Köttbesiktningsbyrån. Föreståndare för S. Köttbesiktningsbyrån.
Gustav Thorsdl. Hj. Dallmer.
Besiktnings veterinär Besiktningsveterinär
vid N. Köttbesiktningsbyrån. vid S. Köttbesiktningsbyrån.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1S23.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1923:229 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Majits proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av § 2, § 6 mom. 3 och § 9 i lagen den 10 oktober 1 s. 1 i texten