Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående viss ändring av bestämmelserna angående tilläggsavvittring i Västerbottens läns lappmark.

1923-04-18 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1923:11, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående viss ändring av bestämmelserna angående tilläggsavvittring i Västerbottens läns lappmark.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 11.

Nr 11.

Ankom till riksdagens kansli den 18 april 1923 kl. 11 f. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

viss ändring av bestämmelserna angående tilläggsavvittring

i Västerbottens läns lappmark.

Genom en den 10 mars 1923 dagtecknad proposition, nr 189,

vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet,

har Kungl. Magt, under åberopande av propositionen bilagda utdrag

av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden, begärt riksdagens yttrande

över följande förslag till

Kungörelse

om ändrad lydelse av 4 och 23 §§ av kungörelsen den 30 december 1916

(nr 603) angående tilläggsavvittring i vissa delar av Västerbottens läns

lappmark.

Härigenom förordnas, att 4 och 23 §§ i kungörelsen den 30

december 1916 angående tilläggsavvittring i vissa delar av Västerbottens

läns lappmark skola i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse.

4 §.

Då laga kraft ägande utslag rörande den pågående allmänna

avvittringen föreligger, skall beträffande varje inom avvittringslagen

belägen och ej under kronans omedelbara disposition stående fastighet,

som fått sig tillagda en eller flera under stadgandet i 1 § inbegripna

slåtterängar, så snart ske kan genom särskild avvittringsnämnd undersökas,

huruvida och på vad sätt lämpligen kan företagas odling, som,

med beräkning av en årlig höskörd av lägst ettusenfemhundra kilogram

och högst tretusen kilogram för varje hektar odlad jord, kan i avkastning

lämna samma myckenhet hö, som beräknas i medeltal årligen kunna

skördas å nämnda ängar. Till ledning vid sistnämnda beräkning skall

tjäna den uppskattning, som skett vid den allmänna avvittringen; dock

må avvikelse därifrån äga rum i den mån sådant föranledes av kreaturs
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 11. 5

antalet vid gården eller andra omständigheter. Avvittringenämnden äge,

då särskild anledning därtill föreligger, att för höavkastningens beräknande

företaga besiktning av ängarna.

Till--— fastighet.

23 §.

Sedan — — — år.

I utslag — — — hänseende.

Har område, som skall avträdas, eller del därav utsetts till odlingsområde

för annan fastighet, äge avträdandet rum, så snart beslutet

därom vunnit laga kraft, men vare i sådant fall hemmansägaren eller

nybyggaren berättigad att av statsmedel uppbära ersättning för mistad

avkastning med högst femton gånger det belopp, som efter ett pris av

högst femton kronor för varje lass kan beräknas motsvara den årliga

höavkastningen, sådan denna blivit jämlikt 4 § första stycket bestämd.

Ersättningc-belopp, varom här är fråga, skall beräknas av avvittringsnämnden

och fastställas i utslaget angående tilläggsavvittringen.

Denna kungörelse träder i kraft dagen efter den, då kungörelsen,

enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling,

och skall äga tillämpning jämväl å redan avslutade förrättningar;

börande dessa till följd härav ånyo företagas och i erforderlig

omfattning ändras och fullständigas.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande förslag,

får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa

till propositionen.

Kungörelsen den 30 december 1916 angående tilläggsavvittring i

vissa delar av Västerbottens läns lappmark, vilken kungörelse tillkom

efter riksdagens hörande, hade tillämpning endast inom de trakter i

Sorsele och Dorotea socknar av Västerbottens län, i vilka allmän avvittring

vid kungörelsens tillkomst pågick. Dess tillämplighetsområde

utvidgades emellertid genom kungörelse den 7 februari 1919 att omfatta

även Vilhelmina och Stensele socknars fjälltrakter samt Tärna

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande Nr 11.

socken och kom därigenom att avse hela fjällområdet i Västerbottens

läns lappmark eller i stort sett trakterna ovan odlingsgränsen i länet.

Genom förstberörda kungörelse togs första steget till en lösning av

frågan om indragande till kronan av de spridda ängslägenheter (ströängar)

vilka — till huvudsaklig del belägna å kronomark — vid avvittringen

i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker tillsvidare tilllagts

hemman och nybyggen utanför deras egentliga ägoområden. På

grund av åtskilliga samverkande omständigheter har emellertid ej någon

förrättning för indragning av ströängar åt kronan i enlighet med bestämmelserna

i ifrågavavarande kungörelse ägt rum förrän under fjolåret,

då, samtidigt med påbörjandet av den allmänna ströängsindragningen

till kronan i lappmarkerna inom förenänmda län nedom odlingsgränsen

jämlikt därför gällande lag av den 22 juni 1921, en avvittringsnämnd

tillsattes med Dikanästrakten inom Vilhelmina socken såsom verksamhetsområde.

Av propositionen framgår, att de förrättningar, 69 till antalet,

som denna avvittringsnämnd hållit under fjolåret, väckt ett mycket

starkt missnöje hos befolkningen, beroende därå att de odlingsområden,

som utlagts i vederlag mot indragna ströängar, blivit alltför små till

arealen, så att den kreatursstock, som en hemmansägare eller nybyggare

förut kunuat föda med avkastningen å sitt hemman eller nybygge med

därtill hörande ströängar, icke längre kunde upprätthållas, sedan ströängarna

frångått fastigheten och ersatts med odlingsområde.

I fråga om såväl tilläggsavvittrin<<en ovan odlingsgränsen som

den allmänna ströängsindragningen nedom densamma gäller såsom

grundprincip, att ströängarna skola återgå till kronan emot vederlag av

åtagande från kronans sida att bekosta så mycken odling inom eller i

närheten av fastigheten, som beräknas erfordras för beredande av en

höskörd, motsvarande den som erhållits från ängarna. Medan enligt

kungörelsen angående tilläggsavvittringen skall till grund för bestämmande

av vederlaget — med en beräkningsgrund av en årlig höskörd

om 1,500 kilogram för varje hektar odlad jord — läggas den höavkastning,

som vid allmänna avvittringen har beräknats kunna skördas å

respektive ströängar, skall åter i fråga om den allmänna ströängsindragningen

enligt den därför gällande lagen av den 22 juni 1921 verkställas

dels en uppskattning av respektive ströängars beräknade höavkastning,

därvid till ledning för beräkningen visserligen skall tjäna den

motsvarande uppskattning, som skett vid avvittringen, men med rätt

till avvikelse därifrån, i den mån sådant föranledes'' av innehållet i

skifteshandlingar, kreatursantalet vid gården eller andra omständigheter,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 11■ 7

dels ock till viss myckenhet, lägst 1,700 kilogram och högst 3,000 kilogram

för hektar, beräknas den höavkastning, som det tillämnade odlingsområdet

kan i odlat skick lämna.

Av vad i propositionen anförts finner utskottet ådagalagt, att

till förebyggande av att tilläggsavvittringen skall, i motsats till vad som

åsyftats, leda till ett försvagande av hemmansägarnas eller nybyggarnas

ställning, en ändring av de för odlingsersältningens bestämmande gällande

grunder är högeligen av behovet påkallad; och synes denna

ändring lämpligen böra gå ut på, att vederbörande avvittringsnämnd

icke skall vara bunden av den vid allmänna avvittringen verkställda

uppskattningen av respektive ströängais avkastning, utan äga rätt till

liknande avvikelse därifråS, som föreskrivits i den för den allmänna

ströängsindragningen gällande lagen.

I enlighet med denna uppfattning hava också de ändringar, som

innefattas i det riksdagen för yttrande underställda kungörelseförslaget

uppgjorts; och har utskottet vid granskning av de däri föreslagna bestämmelserna,

vilka äro avsedda att tillämpas jämväl å de under fjolåret

verkställda förrättningarna, som för sådant ändamål avsetts att

för ändring i erforderlig omfattning ånyo företagas, funnit samma bestämmelser

vara väl avvägda.

Med anledning av en i propositionen återgiven skrivelse från

samtliga hemmansägare i Dajkanviks by i Vilhelmina socken, däri klagomål

anförts över, att det vore omöjligt att med hästar och jordbruksredskap

kunna komma fram till de för dem å 1 å 3 kilometers avstånd

från deras bostäder utlagda odlingsområden sommartid annat än genom

anläggning av ett flertal dyrbara vägar och broar över bäckar och åar,

något som åter omöjliggjordes genom byamännens svaga ekonomiska ställning,

vill utskottet erinra, att jämlikt 13 och 28 §§ i den med propositionen

avsedda kungörelsen möjlighet finnes att i odlingsersättning få inräknad

jämväl kostnad för broar, som finnas oundgängligen nödvändiga för

brukande av utlagda odlingsområden.

Vad åter angår anläggning av vägar har visserligen i propositionen

till 1916 års riksdag (nr 166 sid. 161) uttalats, att särskild ersättning

för väg näppeligen syntes böra beräknas, då arbetet för upptagande av

väg till odlingsområdena i de flesta fall komme att inskränkas till någon

röjning av träd och buskar, där sådana förekomme, samt till borttagande

av en eller annan större sten, men detta uttalande torde icke

utgöra hinder för att i fall, då tillfartsväg icke kan beredas utan

väsentlig kostnad, ersättning därför möjliggöres. Ett stöd för denna

uppfattning torde kunna hämtas av riksdagens skrivelse nr 230 med

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 11.

anledning av propositionen till 1916 års riksdag, uti vilken skrivelse riksdagen

uttalat (sid. 27), att Kungl. Maj:t ägde rätt att vidtaga de modifikationer

rörande detaljfrågor, som kunde bliva påkallade till följd

av de erfarenheter, vilka komme att vinnas under tilläggsavvittringens

gång.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t

anmäla, att vid granskning av nu ifrågavarande författningsförslag

riksdagen ej funnit skäl till erinran

beträffande detsamma.

Stockholm den 18 april 1923.

På andra lagutskottets vägnar:

BROR PETRÉN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Bror Petrén, greve Spens, Tjällgren, Sigfrid Hansson,

och Lindhagen * fröken Hesselgren samt herrar Franzén * och Lundell *;

från andra kammaren: herrar Öberg *, Karlsson i Gasabäck, Nilsson i Vibberbo *,

Svensson i Skönsberg, Johansson i Sollefteå* och Olovson i Västerås.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

STOCKHOLM, ISAAC MARCCS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1923.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1923:129 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. illoj ds proposition angående viss ändring av bestämmelserna angående tilläggsavvittring i Västerbottens läns lapp a1 i texten