Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om arbetstidens begränsning dels och i ämnet väckta motioner.
1923-04-25 · 40 sidor, varav 39 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 39 av 40 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1923:13, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om arbetstidens begränsning dels och i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.
1
Nr 13.
Ankom till riksdagens kansli den 27 april 1923 kl. 3 e. in.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om arbetstidens begränsning dels och i
ämnet väckta motioner.
Genom en den 13 februari 1923 dagteoknad proposition nr 55,
vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet,
har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet
och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga här nedan
införda förslag till lag om arbetstidens begränsning.
I sammanhang med berörda proposition har utskottet till behandling
förehaft följande inom riksdagen väckta motioner, nämligen
inom första kammaren:
nr 166 av herr Leander;
inom andra kammaren:
nr 214 av herrar Olsson i Ramsta, Gustafson i Vimla erby, Jönsson
i Fridhill, Andersson i Rasjön, Osberg, Björnberg, Hansson i Bäck och Igel;
nr 217 av herr Berg i Karlskrona;
nr 218 av herrar Johanson i Hörninge, Ryberg, Gardell, Månsson i
Backa, Johanson i Hallagården, Petersson i Broaryd och Johansson i
Brånalt;
nr 219 av herr Carlström i Helgagård;
nr 220 av herrar Karlsson i Grängesberg och Daldén;
nr 221 av herrar Lindman, Nilsson i Bonarp, Norman, Magnusson i
Törnhult, Jönsson i Boa, Lithander, Liibeck, Gustafsson i Örebro, Nilsson
i Antnäs, Pettersson i Bjälbo, Persson i Fritorp, Fjellman, Olsson i Kalmar,
Jonsson i Mörkhult, Laurén, Gustafsson i Alvsered, Lindmark, Poppius,
Nyländer och Jonsson i Hökhult, fröken Wellin samt herrar Lindskog,
Corneliusson, Johansson i Krogstorp, Hermelin, Starbäck, Holmström i Gävle,
Olsson i Blädinge, Lorichs, Lundquist, Gustafson i Kasenberg, Andersson
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 9 sand. 10 höft. (Nr 13.) ssc 23 1
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.
Herr
Leanders
motion.
Herr Olssons
i Rarnsta
nr. fl.:s motion.
Herr Bergs
i Karlskrona
motion.
Herr
Johansons
i Hörninge
m.fl.:s motion.
Herr
Öar Iströms
i Helgagård
motion.
i Storegården, Brännström, Uddenberg i Varberg, Ros, Buren, Björkman
i Norrköping, Olsson i Broberg, Silfverschiöld och Leffler;
nr 222 av herrar Sjöström, Hedvall, Höglund och Carlson i Mölndal;
samt
nr 223 av herr Wikström.
Herr Leander hemställer i sin motion, att riksdagen måtte besluta
sådan ändring i det med propositionen framlagda lagförslaget, att den i
andra momentet av 7 § medgivna övertiden för kalendermånad ändras
från 40 till 50 timmar.
Herr Olsson i Bamsta m. fl. yrka, att från den föreslag-na lag-ens
J l O O
tillämpning måtte undantagas allt arbete, för vilket arbetstiden i väsentlig
mån är beroende av årstiden eller väderleken eller där arbetstiden på
grund av annat förhållande är av växlande längd. Motionärerna anhålla
tillika, att vederbörande utskott måtte vidtaga de ändringar i lagtexten,
som ett bifall till deras yrkande kan nödvändiggöra.
Av herr Berg i Karlskrona hemställes, att riksdagen måtte besluta,
att första momentet av 5 § i lagförslaget ej skall äga tillämpning å
stuveriföretagen i landets hamnar.
Herr Johanson i Hörninge in. fl. påyrka, att riksdagen, med avslag
å propositionen, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om utredning
och förslag om införande i arbetarskyddslagstiftningen av sådana bestämmelser
rörande arbetstidens begränsning, som ur hälsosynpunkt kunna
anses erforderliga inom vissa yrken.
Herr Carlström i Helgagård hemställer
dels att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om
utredning rörande möjligheten av att begränsa arbetstidslagens område
till att omfatta endast det arbete, som utföres inom sådan industri eller
näring, där densamma kan anses vara socialt och ur landets och hela
folkets synpunkt förnuftig och försvarbar, samt att Kungl. Maj:t ville
för 1925 års riksdag framlägga det förslag, vartill utredningen kunde
föranleda,
och dels att, därest det med propositionen framlagda lagförslaget
bifalles, riksdagen måtte besluta, att lagen skall gälla till allenast den
31 december 1925.
3
Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.
Av herrar Karlsson i Grängesberg och Dahlén framlägges följande
»Förslag
till
Lag
om arbetstidens begränsning.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Denna lag äger tillämpning å varje rörelse, industriell eller icke, vari arbetare
användes till arbete för arbetsgivares räkning, så ock å hus-, väg- eller vattenbyggnad,
vattenavledning heller annat dylikt särskilt arbetsföretag, vari arbetare
på sådant sätt användes.
Från lagens tillämpning undantages dock
a) arbete, som utföres i arbetarens hem eller eljest under sådana förhållanden
att det ej kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över arbetets anordnande
;
b) arbete, som utföres av medlem av arbetsgivarens familj.
2§.
Såsom arbetare skall vid tillämpningen av denna lag ej räknas disponent
eller annan befattningshavare i överordnad ställning.
Yppas tvekan, huruvida viss arbetstagare är att räkna såsom arbetare enligt
lagen, åligger det arbetsrådet att på begäran av domstol eller den, vars rätt därav
beröres, avgiva utlåtande i frågan.
Utlåtande, varom här är sagt, skall meddelas kostnadsfritt.
3 §.
Arbetare må icke användas till arbete under längre tid än 8 timmar av
dygnet eller 48 timmar i veckan, däri inberäknat eventuell väntetid och uppehåll
i arbete, undantagandes måltidsraster; dock må, därest nyssnämnda begränsning
av arbetstiden för vecka icke därigenom överskrides, genom överenskommelse
mellan arbetare och arbetsgivare, arbetstiden under något eller några av veckans
dygn utsträckas till högst 8 ''/2 timmar.
Fortgår arbetet kontinuerligt såväl natt som dag, må arbetstiden, raster däri
inräknade, icke överstiga 8 timmar av dygnet eller 48 timmar i veckan, och må
nyss angivna begränsningar gälla den genomsnittliga arbetstiden under en tidrymd
av två veckor.
Vid gruvarbete under jord och vid de öppna gruvorna norr om Polcirkeln
må arbetare icke användas under längre tid än 6 timmar av dygnet eller 36
timmar i veckan, däri inberäknat eventuell väntetid och uppehåll i arbete, undantagandes
måltidsraster.
I arbetstiden vid gruvarbete inräknas tiden för ned- och infart, samt ut- och
uppfart.
Herrar
Karlssons i
Grängesberg
och Dahléns
motion.
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.
4§-
Har natur- eller olyckshändelse eller annan omständighet, som ej kunnat
förutses, vållat avbrott i driften eller ock medfört överhängande fara för sådant
avbrott eller för skada å liv, hälsa eller egendom, må arbetare i den mån så är
nödigt, med hänsyn till berörda förhållande, användas till arbete utöver begränsning,
som finnes angiven i 3 §. Om sådant arbete samt dess anledning, omfattning
och varaktighet åligger det arbetsgivaren att senast inom 2 dygn från dess
början gorå anmälan till arbetsrådet. Arbetet må icke fortsättas utöver sist angivna
tid utan att tillstånd därtill sökts hos nämnda myndighet. Angående sådan
ansökan har arbetsrådet att ofördröjligen meddela beslut.
Anmälan eller ansökan, varom här är sagt, må anses gjord, när densamma i
betalt brev avlämnats till allmänna posten.
5 §‘
Rörande arbetares användande till arbete enligt 4 § åligger det arbetsgivare
att senast näst därpå följande dag göra anteckning i särskild journal, upprättad
enligt formulär, som fastställes av arbetsrådet.
Beslut av arbetsrådet enligt 4 § skall biläggas journalen på det arbetsställe,
beslutet rör, och skall journalen jämte bilagda beslut förvaras å arbetsstället
under minst 3 år, räknat beträffande journalen från den tid, då sista anteckningen
gjordes däri, och beträffande beslutet från detsammas datum. Journalen skall
vara tillgänglig för samtliga arbetare å arbetsstället.
6§-
„ Arbetsrådet består av 5 ledamöter, utsedda av regeringen för en tid av 2 år
åt gången. 2 av ledamöterna skola utses bland personer, föreslagna av rikssammanslutningar
utav arbetare, och 2 ledamöter bland personer, föreslagna av rikssammanslutningar
utav arbetsgivare.
Suppleanter till samma antal som ordinarie ledamöter utses på enahanda sätt.
Den femte ledamoten, som tillika är ordförande, jämte ställföreträdare för
denne,. utses av regeringen.
Ärende må icke av arbetsrådet avgöras utan att samtliga ledamöter äro närvarande.
Vid förfall för någon av dessa inkallas suppleant att deltaga i föreliggande
ärendes avgörande.
Närmare bestämmelser rörande rådet och dess verksamhet meddelas av regeringen.
7 §•
Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas av yrkesinspektionens befattningsinnehavare;
och skall därvid i tillämpliga delar lända till efterrättelse vad
som finnes stadgat rörande tillsyn å efterlevnaden av lagen om arbetarskydd den
29 juni 1912.
Å arbetsställe, där arbete bedrives på stadigvarande sätt, skall å lämplig
plats finnas anslagen ej mindre denna lag än även arbetstidschema, angivande
när arbetet börjar och slutar eller, där arbetet bedrives med skiftlag, när arbetet
börjar och slutar för varje sådant lag, ävensom början och slut för varje rast,
varigenom arbetet avbrytes.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.
5
8 §•
Användes arbetare till arbete i strid mot vad i denna lag är stadgat, straffes
arbetsgivaren med böter från och med femhundra till och med tiotusen kronor.
Den, som under tid, då han är ställd under åtal för förseelse, varom i denna
paragraf förmäles, fortsätter samma förseelse, skall, när han varder därtill lagligen
förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats och delgivits, fällas
till det ansvar, som är bestämt för sådan förseelse.
9 §•
Försummar arbetsgivare att fullgöra anmälningsskyldighet, som föreskrives
i 4 §, eller att iakttaga vad enligt 5 § åligger honom, straffes han med böter från
och med tvåhundra till och med femtusen kronor.
Har arbetsgivare mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift i journal, som
avses i 5 §, straffes med böter från och med femhundra till och med tiotusen
kronor.
10 §.
Förseelse mot denna lag åtalas vid polisdomstol, där särskild sådan är inrättad,
men eljest hos poliskammare eller, där sådan ej finnes, vid allmän domstol.
Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla hälften kronan och hälften den
kommun, inom vilken förseelsen begåtts. Den andel av bötesbelopp, som tillfaller
kommun, användes till kommunens hjälpverksamhet för fattiga arbetslösa och
orkeslösa personer, samt, i den mån medlen ej härför tagas i anspråk, till folkbibliotek
och inom kommunen av arbetarna upprättade studiecirklar.
Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän
strafflag.
11 §•
Beträffande verksamhet, som bedrives av kommun eller staten, skall vad i
denna lag är stadgat angående arbetsgivare gälla arbetsföreståndaren.
12 §.
Där i lag eller författning ytterligare begränsning stadgats beträffande användande
av minderårig eller kvinna till arbete, skall sådan begränsning lända
till efterrättelse.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1924.»
Herr Lindman in. fl. hemställa, att riksdagen, med avslag å förevarande
proposition, måtte för sin del besluta, att den provisoriska lag
om arbetstidens begränsning, som utlöper den 31 december 1923, icke
skall vare sig provisoriskt eller definitivt förnyas.
Herr
Lindmans
m. fl.:s motion.
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.
Hell''
Sjöströms
m.fl.:s motion.
Herr
Wikströms
motion.
Historik.
Herr Sjöström m. fl. föreslå, att åt första stycket av 1 § i lagförslaget
måtte givas följande, med lagrummets avfattning enligt beslut
vid 1919 års urtima riksdag sammanfallande lydelse:
»Denna lag äger tillämpning
1) å varje rörelse, industriell eller icke, vari i regel flera än fyra
arbetare användas till arbete för arbetsgivares räkning, så ock, ändå att
arbetarantalet är mindre, å dylik rörelse, där den bedrives i sådan stad
eller köping eller sådant municipälsamhälle, vars mantalsskrivna folkmängd
överstiger 1,500;
2) å hus-, väg- eller vattenbyggnad, vattenavledning eller annat
dylikt särskilt arbetsföretag, vari i regel flera än fyra arbetare användas
till arbete för arbetsgivares räkning.»
Slutligen må anföras, att herr Wikströms motion är lika lydande
med den motion, som av herr Leander väckts i första kammaren.
Beträffande skälen för det med propositionen framlagda lagförslaget
och för de i ämnet väckta motionerna får utskottet, i den mån ej redogörelse
därför lämnas här nedan, hänvisa till propositionens resp. motionernas
innehåll.
Förslag till lagstiftning angående åttatinmiarsdagen förelädes riksdagen
första gången genom en proposition till 1919 års lagtima riksdag.
Förslaget, vilket grundats å ett av arbetstidskommittén avgivet
betänkande i ämnet, antogs av andra kammaren, men förkastades av den
första. Sedan detsamma underkastats en överarbetning, som medförde
vissa, dock ej mera väsentliga förändringar, förelädes det genom proposition
samma års urtima riksdag, som godtog förslaget med en mindre ändring.
Lagen den 17 oktober 1919 om arbetstidens begränsning, vartill
nyssberörda förslag givit upphov och som skulle gälla till 1923 års
utgång, blev redan vid 1920 års riksdag föremål för ett flertal motioner,
av vilka några gingo ut på upphävande eller suspension av lagen, under
det att de övriga åsyftade modifikationer i densamma i olika avseenden.
Samtliga nu berörda motioner blevo avslagna, men beslöt riksdagen hos
Kungl. Maj:t begära utredning och förslag rörande sådana ändringar i
lagen, vilka, utan att rubba lagens grunder, kunde vara ägnade att
bättre anpassa densamma efter det praktiska livets krav.
Socialstyrelsen, som fått i uppdrag att verkställa den begärda utredningen
och utarbeta det åsyftade förslaget, avgav år 1921 betänkande
med förslag till reviderad lag om arbetstidens begränsning. Kungl. Maj:t
Andra lagutskottets utlåtande Nr 13. 7
framlade socialstyrelsens lagförslag i väsentligen oförändrat skick för
samma års riksdag. Förslaget, som under utskottsbehandlingen underkastats
vissa förändringar i mildrande riktning, godtogs av riksdagen
och upphöjdes till lag — nu gällande lag om arbetstidens begränsning —
den 22 juni 1921 med giltighetstid till innevarande års utgång.
Samtidigt med nyssberörda beslut anhöll riksdagen hos Kungl. Maj:t
om föranstaltande av en allsidig utredning beträffande dels arbetstidslagens
verkningar och dess anpassning efter den internationella lagstiftningen
samt dels behovet och arten av reglering av arbetsförhållandena
inom de verksamhetsgrenar, som omförmäldes i det i propositionen intagna
lagförslagets 5 § a), d. v. s. rörelser, som hava till ändamål att
bereda sjukvård, fattigvård, uppfostran eller undervisning eller att tillgodose
annat därmed jämförligt behov.
Den av riksdagen sålunda påkallade utredningen har under fjolåret
utförts av socialstyrelsen under medverkan av kommerskollegium och vissa
andra myndigheter; och har socialstyrelsen såsom resultat därav den 29
september 1922 avgivit förslag till reviderad lag om arbetstidens begränsning,
därvid fogats den propositionen i ämnet bilagda redogörelsen för
utredningen. Det med propositionen framlagda lagförslaget överensstämmer
i allt väsentligt med socialstyrelsens här berörda förslag.
Det spörsmål, som vid bedömandet av förevarande proposition med
däri innefattade förslag till en fortsatt lag om arbetstidens begränsning
med en avsedd giltighetstid av tre år, främst framställer sig till besvarande,
är, huruvida övervägande skäl tala för det i vissa motioner framställda
yrkandet om upphävande av den lagstadgade arbetstidsbegränsningen
i och med utgången av innevarande år eller för åvägabringande
av en kortare ytterligare försöksperiod, innan slutlig ståndpunkt tages
till frågan om en fortsatt lagstiftning på ifrågavarande område.
Vid bedömandet av förevarande spörsmål vore det givetvis av synnerlig
vikt att äga klarläggande kännedom om dels verkningarna av
den hos oss hittills gällande provisoriska lagstiftningen i ämnet och dels
det nuvarande läget och tendenserna på detta område i andra länder.
Den av riksdagen i det förra hänseendet påkallade utredningen,
vilken, såsom förut nämnts, under fjolåret verkställts, har tyvärr icke
kunnat lämna en tillförlitlig ledning i det åsyftade avseendet.
Socialstyrelsen har — under framhållande av att särskilt konjunkturväxlingarna
och svårigheten att särskilja de åtgärder, som vidtagits
med hänsyn till arbetstidslagen, från anordningar, genomförda för att möta
de så att säga normala kraven å drift sförbättringar, medverkat till att
Utskottet
8
Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.
förringa betydelsen av utredningens resultat — sammanfattningsvis
karaktäriserat berörda resultat så, att arbetstidslagstiftningens genomförande
å ena sidan obestridligen förorsakat avsevärd ökning av produktionskostnaderna,
men å den andra för arbetarna medfört av dem
högt värdesatta förmåner i socialt och andra hänseenden. Då utredningen
enligt socialstyrelsens mening icke kunde anses giva anledning till den
lagstadgade arbetstidsbegränsningens avskaffande, har styrelsen efter påpekande
att de av lagstiftningen å området förorsakade olägenheterna
kunde förväntas i viss mån förminskas med fortgående anpassning efter
densamma, tillstyrkt bibehållandet av en provisorisk dylik lagstiftning
för ytterligare någon tid framåt.
Kommerskollegium, som handhaft den mera ingående ekonomiska
undersökningen rörande arbetstidslagens verkningar, har likaledes framhållit,
att möjlighet i stort sett saknades att tillnärmelsevis säkert särskilja
arbetstidslagens verkningar från andra ekonomiska rubbningsfenomen.
Läget kunde karaktäriseras såsom ett anpassnings- och övergångsstadium
till ny jämvikt efter depressionens och lagens samtidiga förryckande
inverkan på produktionsfaktorerna. Vilken ekonomisk betydelse en lagstadgad
begränsning av arbetstiden kunde få, sedan det nya jämviktsläget
uppnåtts, undandroge sig på grund härav nu närmare bedömande.
Såtillvida torde dock utvecklingen kunna förutses, att arbetstidens minskning,
i den mån densamma ej uppvägdes genom ökad arbetseffekt, måste
leda till minskad produktion av nyttigheter och därmed till lägre realinkomst
för befolkningen, tagen såsom helhet. I allmänhet taget gåve
undersökningen jämte i samband därmed erhållna upplysningar grund
för den slutsatsen, att arbetstidslagen fortfarande avsevärt betungade industrien
i ekonomiskt avseende. Mot de framhållna ekonomiska konsekvenserna
av arbetstidsbegränsningen, vilka i övrigt under rådande extra
ordinära förhållanden inom det ekonomiska livet i dess helhet ej ännu
torde kunna tillfullo överblickas, stode givetvis de sociala fördelar, som
vunnits för arbetarklassen i form av ökade tillfällen till hemliv, till
självbildning, rekreation och omväxlande sysselsättning ävensom i mindre
uppslitande arbetssätt m. in. Härtill komme, att det måste anses såsom
ett viktigt samhälleligt intresse, att stora befolkningsgruppers i och för
sig berättigade strävanden efter förbättrade sociala villkor, i den mån så
vore förenligt med sund samhällelig ekonomi, vunne statsmakternas stöd.
Den erfarenhet, som hittills vunnits av arbetstidslagstiftningens verkningar,
syntes på grund av den relativt korta tid, varunder lagen ägt bestånd,
samt de alldeles extraordinära omkastningar i världskonjunkturen, som
därunder inträffat, alltför ofullständig för att möjliggöra en jämförelse
Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.
9
mellan de nackdelar och fördelar, som arbetstidsbegränsningen medfört.
Med hänsyn härtill ävensom till det pågående internationella samarbetet
på ifrågavarande område, vari Sverige tagit och fortfarande toge aktiv
del, ansåge kollegium för sin del ej möjligt att nu taga definitiv ställning
till frågan om arbetstidslagstiftningens omfattning och form. Kollegium
förordade därför en ytterligare provisorisk förlängning av nu
gällande lag i dess huvudsakliga delar, dock med sådana jämkningar i
avfattning och tillämpning, som framgått såsom särskilt önskvärda på
grund av den hittills vunna erfarenheten, och som kunde genomföras
utan rubbning av lagens huvudsyfte eller dess karaktär av social skyddslagstiftning.
Vad sedan angår frågan om det nuvarande läget och tendenserna
på arbetstidslagstiftningens område i andra länder, vill utskottet, under
hänvisning till den utredning, som därutinnan lämnats av socialstyrelsen
i dess i ämnet avgivna betänkande (sid. 15—19), erinra,
att lagstiftning om åttatimmarsdag gäller i alla något mera betydande
europeiska stater med undantag av England, Danmark och Italien
ävensom i ett flertal utomeuropeiska kulturländer. Beträffande Italien
må emellertid nämnas, att ett dekret av regeringen för någon tid sedan
utfärdats om genomförande av åttatimmarsdagen inom industrien i enlighet
med Washingtonkonventionens innehåll, vilket dekret, samtidigt som
det underställts parlamentets prövning, förklarats skola träda i kraft fyra
månader efter det detsamma blev offentliggjort. 1 fråga om England
och Danmark gäller, att åttatimmarsdagen genomförts, åtminstone inom
de industriella näringsgrenarna, medelst mellan arbetsgivare och arbetare
träffade avtal.
Från vissa håll har gjorts gällande, att principen om åttatimmarsdagen
i utlandet efterleves merendels mindre strängt än i Sverige. Den mångfald
av i stor utsträckning förefintliga undantags- och modifikationsbestämmelser,
som inrymmas i de särskilda ländernas lagstiftning på området
och om vilkas tillämpning man saknar säker kännedom, gör det
visserligen svårt att komma till klarhet om den faktiska tillämpningen
av åttatimmarsdagen i de särskilda länderna, varför en klarläggande
jämförelse härutinnan svårligen för närvarande låter sig göra. Såsom
allmänt omdöme torde dock kunna sägas, att i åtskilliga länder principen
om åttatimmarsdagen torde tillämpas strängare än i Sverige, synnerligast
om hänsyn tages till de ganska vittgående, ehuru måhända i
vissa avseenden ännu icke allmänt ixtnyttjade möjligheter till undantag,
som införts i vår arbetstidslag genom den år 1921 företagna revisionen
av lagen. En allmän tendens att alltmera modifiera principen i tillBihang
till riksdagens protokoll 1923. 9 sand. 10 käft. (Nr 13.) 880 23 2
10
Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.
lämpningen låter sig emellertid tydligt påvisas. Förhastat torde emellertid
vara att härav draga den slutsatsen, att berörda tendens behövde
tyda på eu avveckling av principens tillämpning. Det låter nämligen
också tänka sig, att ifrågavarande företeelse utgör en nödvändig anpassning
av åttatimmarsregimen efter de praktiska förhållandenas krav. Huru
det än må förhålla sig i nu berörda avseende, har ej ännu, såvitt utskottet
har sig bekant, något land med åttatimmarslagstiftning beslutat
att upphäva densamma.
Härtill kommer att de försök, som pågått att genom en internationell
överenskommelse beträffande åttatimmarslagstiftningen undanröja de
invändningar, som ur konkurrenssynpunkt kunna anföras mot lagstiftningen,
ännu icke uppgivits, utan tvärtom med ökat intresse fullföljas av
den internationella arbetsbyrån. I detta avseende må nämnas, att vid
den internationella arbetsbyråns styrelses senaste sammanträde under
innevarande månad beslut fattats om upprättande av en särskild kommission
med uppgift att till nästkommande års konferens framlägga förslag
till främjandet av åttatimmarskonventionens ratificering.
Utöver de synpunkter för bedömandet av det föreliggande spörsmålet,
vilka innefattas i vad ovan anförts rörande verkningarna av den
hos oss hittills gällande provisoriska lagstiftningen i ämnet samt det
nuvarande läget och tendenserna å förevarande område i utlandet, vill
utskottet framhålla ytterligare följande:
Att arbetarna synnerligen högt värdesätta den lagstadgade åttatimmarsdagen,
torde ej av någon betvivlas. Under flera årtionden har
dess ernående varit ett av den organiserade arbetarrörelsens främsta mål.
Åttatimmarsdagen har utgjort en av arbetarna allmänt omfattad, lätt
gripbar programpunkt i deras kamp för en bättre ställning i samhället.
Detta förklarar, att den uppfattningen efterhand vuxit sig allt starkare,
icke allenast hos vårt lands utan överhuvud hos alla civiliserade länders
arbetare, att tillgodoseendet av kravet på åttatimmarsdagens genomförande
är oundgängligt för arbetarnas höjande i socialt, folkhälso-, kulturellt
och andra avseenden. Att från andra håll framhålles, att den lagstadgade
arbetstidens fördelar äro överskattade, ja att denna lagstiftning ur
ekonomisk synpunkt kan vara direkt skadlig för arbetarna, betyder i
själva verket föga inför den övertygelse om dess nytta och välsignelse,
som arbetarna tillägnat sig.
När nu åttatimmarsdagen förverkligats i vårt liksom i ett flertal andra
länder, är det fåfängt att förvänta, att arbetarna utan bittra strider skulle
låta den av dem så högt skattade vinningen gå sig ur händerna.
Och skulle lagen upphävas, kan man förutsätta såsom visst, att de till
11
Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.
det yttersta skulle komma att kämpa för, att dess bestämmelser komme
att i stället införas i kollektivavtalen. Den med lagens upphävande
åsyftade lättnaden för industrien skulle vid sådant förhållande näppeligen
komma att förverkligas. Oavsett vilka strider, som skulle uppstå pa
arbetsmarknaden genom ett avbrytande av nu a området gällande försökslagstiftning,
vilken ju ligger till grund för mellan arbetsgivarna och
arbetarna gällande arbetsavtal, kan man även ifrågasätta, om icke jämväl ur
synpunkten av önskvärd stabilitet å arbetsområdet det åvägabragta försöket
med denna lagstiftning lämpligen bör utsträckas ännu någon tid,
tills klarläggande resultat av dess verkningar hunnit erhållas.
Å ekonomiskt sakkunnigt håll har väl aldrig rått tvekan om att
ifrågavarande lagstiftnings införande måste, åtminstone till en början,
inverka ogynnsamt och fördyrande på produktionen. I vad mån denna
inverkan genom ändrade arbetsförhållanden kan mer eller mindre övervinnas,
därom har man, såsom av den förut åberopade utredningen
framgår, ännu svårt att bilda sig en bestämd mening. Om ock betänkligheter
från ekonomisk synpunkt kunna resas emot en förlängningav
lagstiftningen, särskilt under ännu rådande depressionstid, må emellertid
å andra sidan ej förgätas, att, på sätt förut framhållits, i de allra
flesta europeiska länder betänkligheterna i förenämnda hänseende fått
vika för de fördelar, som i andra avseenden förväntats av lagstiftningen
i fråga.
I sistberörda hänseende må för vårt lands del här erinras om det
uttalande i frågan, som fälldes av särskilda utskottet vid 1919 års lagtima
riksdag för att upprepas av motsvarande utskott vid samma ars
urtima riksdag och vilket uttalande alltjämt torde få anses äga giltighet.
Förstnämnda utskott yttrade som en sammanfattning av vad det i frågan
anfört, att kravet på lagstadgad begränsning av arbetstiden med hänsyn
ej blott till arbetarnas hälsa, livskraft, bildning och trevnad utan även
till samhällets växande fordringar på dem under nuvarande sociala och
politiska förhållanden måste tillmätas en sådan räckvidd och styrka,
att det, såvitt möjligt, måste tillgodoses.
Slutligen vill utskottet framhålla, att, såsom ock tidigare vid 1921 års
riksdagsbehandling av denna fråga, gentemot da framställt yrkande om
arbetstidslagens upphävande eller suspension, erinrats,. Sverige genom
sin anslutning till Nationernas förbund biträtt principen om arbetstidens
begränsning till 8 timmar om dagen och 48 timmar i veckan, samt
att berörda skäl ännu alltjämt synes äga giltighet.
Vid övervägande av de synpunkter, som i det föregående framförts
till belysning av frågan, finner sig utskottet ej kunna tillstyrka riks
-
12
Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.
dagen att genom avslående av förslaget om eu förlängning av lagstiftning
å området föranleda, att vårt land skulle komma att gå i spetsen
för avskaffande av en dylik, allmänt införd lagstiftning. Då utskottet
alltså anser sig böra tillråda antagandet av eu arbetstidslag å ännu en
försöksperiod, vilken lämpligen synes böra fastställas till tre år, vill
utskottet särskilt framhålla vikten ur samhällelig synpunkt, att den lediga
tid, som genom arbetstidsbegränsningen erhålles, må komma till användning
ej endast för tillgodoseende av enskilda, nog så viktiga intressen
för arbetarna med avseende å deras hemliv in. in., utan även för deras
tekniska utbildning och allmänbildning. Den vinst, som samhället genom
en sådan, hela arbetarklassen omfattande folkbildningssträvan skulle erhålla,
måste skattas synnerligen högt. Att man, att döma av den föreliggande
utredningen, ännu ej kan spåra några större resultat i detta
avseende, är ej ägnat att förvåna, ty de, som verka på folkbildningens
område, hava att mycket ofta kämpa mot bristande intresse, slöhet och
benägenhet för osunda nöjen av olika slag; och ett sådant motstånd kan
ej under några få års arbete brytas. Från många håll i landet förspörjes
emellertid om löftesbringande strävanden — ej minst utgångna från
arbetarna själva — att skapa bildningstillfällen och förädlande nöjen
under den lediga tiden. Och i den mån dessa strävanden vinna nödigt
understöd från enskilda inflytelserika jjersoners och det allmännas sida,
torde de förvisso efter hand leda till en allmän lyftning av arbetarklassen.
Om i enlighet med utskottets förslag arbetstidslagen antages fölen
period av ytterligare tre år, torde det bliva möjligt att bättre än
hittills varit fallet bilda sig en säker uppfattning om dess verkningar
för såväl arbetarna som näringarna. Det torde få anses självfallet, att
Kungl. Maj:t under en dylik fortsatt provisorietid kommer att ägna
synnerlig uppmärksamhet åt arbetstidslagstiftningens verkningar inom
landet och dess anpassning efter de internationella förhållandena samt
före provisoriets utlöpande låter verkställa de särskilda utredningar, som
kunna finnas påkallade för att statsmakterna då skola bättre vara i stånd
att definitivt taga ståndpunkt till frågan om nämnda lagstiftning. Att
härvid jämväl de synpunkter, som framhållits av herr Carlström i
Helgagård till stöd för hans hemställan om avlåtande av en skrivelse
till Kungl. Maj:t med begäran om utredning rörande möjligheten att
förevarande lagstiftning må kunna begränsas till vissa arbetsområden,
skola komma under vederbörligt bedömande, torde kunna förutsättas
såsom visst.
Av vad utskottet ovan anfört framgår, att utskottet ej kan giva
sin anslutning till något av de yrkanden, som innefattas i de av herr
Andra lagutskottets utlåtande Nr 13. 13
Lindman m. fl. samt herr Johanson i Hörninge m. fl. i ämnet väckta
motionerna.
Då utskottet sålunda anser sig böra förorda ett biträdande av propositionen,
i vad densamma avser prolongering av den provisoriska anordningen
med lagstadgad begränsning av arbetstiden, vill utskottet
emellertid samtidigt framhålla angelägenheten av att de särskilda bestämmelserna
i lagen underkastas granskning i syfte att näringslivet
genom lagens fortsatta bestånd icke beredes större svårigheter än som
för vinnande av lagens huvudsyfte är nödvändigt; och återkommer utskottet
under de särskilda paragraferna till de anmärkningar och ändringsförslag,
som denna granskning föranlett.
Det med propositionen framlagda lagförslaget överensstämmer i allt
väsentligt med den nu gällande lagstiftningen i ämnet. De förändringar
i särskilda avseenden, som lagförslagets antagande skulle medföra, och
de i förut omförmälda motioner framställda särskilda ändringsyrkandena
upptagas i det följande till behandling under respektive paragrafer.
Beträffande de av herrar Karlsson i Grängesberg och Dahlén i
dessas motion påyrkade ändringar, vilka framlagts i ett särskilt, i motionen
innefattat lagförslag, har utskottet emellertid icke iakttagit berörda
förfarande. De talrika av dessa motionärer föreslagna ändringarna
innebära nämligen, frånsett vissa i fråga om arbetsrådets sammansättning
och arbetssätt, vilka utskottet ej finner sig kunna biträda, skärpningar,
vilka, såvitt utskottet kan döma, under nuvarande förhållanden icke
torde kunna ifrågakomma till förverkligande.
1 §•
Av herr Sjöström m. fl. har föreslagits, att åt första stycket av
förevarande paragraf skulle givas den avfattning, som detta lagrum
erhöll enligt beslut vid 1919 års urtima riksdag, d. v. s. lagens tilllämpning
skulle beträffande sådan stad eller köping eller sådant municipalsamhälle,
vars mantalsskrivna folkmängd överstiger 1,500, omfatta
varje därstädes bedriven rörelse oavsett antalet i densamma använda
arbetare.
Att nu vidga tillämplighetsområdet för lagen genom att i första
stycket av förevarande paragraf återinföra den avfattning, som nämnda
lagrum erhöll enligt beslutet vid 1919 års urtima riksdag, finner utskottet
under hänvisning till de skäl, som vid revisionen av lagen år 1921
föranlett till den då vidtagna ändringen av ifrågavarande lagrum, ej
vara att tillråda, varför motionen avstyrkes.
opaginerad Kontrollera mot PDF
u
Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.
Ett av de verksamhetsområden, där den lagstadgade arbetstidsbegränsningen
särskilt mött svårigheter, utgöres av tor vindustrien.
Arbetet inom denna industri, som sönderfaller i bränntorvs- och torvströtillverkning,
är nämligen i övervägande grad ett kortvarigt, oregelbundet
säsongarbete. Det utföres i regel på ackord, och ofta hava
arbetarna med sig sina barn till hjälp vid arbetet. Då det till väsentlig
del är mycket beroende av väderleken, blir den genomsnittliga arbetstiden
per dag under arbetsperioden ganska kort, men kan det vid vissa
tillfällen vara nödvändigt att starkt forcera arbetet. Enligt en av socialstyrelsen
för några år sedan föranstaltad undersökning rörande berörda
arbetsförhållanden, vilken undersökning var föranledd av ett par framställningar
om undantag för nämnda industri från arbetarskyddslagens
bestämmelser om minderårigas användande till arbete, sysselsatte torvindustrien
sammanlagt 9,391 arbetare, varav 7,337 vuxna och 2,054
minderåriga samt 7,207 av kvinnligt och 2,184 av manligt kön.
En verksamhet av ovan antydda beskaffenhet måste tydligtvis erbjuda
svårigheter för genomförandet av nära nog varje slag av mera
ingripande arbetsreglering. Om också arbetstidslagen med utnyttjande av
däri lämnade medgivanden av övertidsarbete skulle kunna motsvara torvindustriens
behov i fråga om arbetstider, lär det sålunda i stor utsträckning
ställa sig nära nog omöjligt för arbetsgivaren att noggrant iakttaga
lagens bestämmelser, exempelvis beträffande övertidsjournalens förande.
Anmärkas må ock i detta sammanhang, att genom en lag av den 26
april 1918 angående viss ändring i arbetarskyddslagen socialstyrelsen
bemyndigats att i fråga om bland annat arbete med vändnmg och stackning
av torv meddela eftergift från vissa bestämmelser i nämnda lag
rörande minderårigas användande till arbete.
Från torvindustriens sida hava vid upprepade tillfällen påkallats
eftergifter från den lagstadgade arbetstid sregleringen. Vid 1921 års
riksdag påyrkade sålunda friherre Adelswärd och herr Rehn med flera
motionsvis bland annat, att torvupptagning skulle undantagas från lagens
tillämpning genom upptagande i undantagsbestämmelsen g). Översikterna
över arbetsrådets beslut, bifogade propositionerna rörande arbetstidslagen
till 1921 och innevarande års riksdagar, utvisa, att åt torvindustrien lämnats
omfattande eftergifter.
Kravet på torvindustriens undantagande från arbetstidslagens tilllämpning
stödes jämväl av det förhållandet, att nämnda verksamhet i
flera avseenden står jordbruket nära. Bland annat torde arbetarna
inom torvindustrien till väsentlig del utgöras av personer, som eljest
äro sysselsatta inom jordbruket.
15
Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.
På grand av vad sålunda anförts har utskottet ansett sig böra
föreslå, att under arbetstidslagens 1 § jämväl upptages ett undantag
för torvindustrien, vilket undantag lämpligen synts kunna infogas mellan
de nuvarande undantagen g), rörande skogsarbete etc., och h), som
avser jordbruk in. m. Ifråga om undantagets avfattning må anmärkas,
att inom torvindustrien och särskilt vid den fabriksmässiga rivningen
av torv till torvströ användes eu del arbetare på ett stadigvarande,
regelbundet sätt, som otvivelaktigt i och för sig skulle medgiva tillämpning
av lagstadgad arbetstidsbegränsning. Med hänsyn till svårigheten att
på ett tillfredsställande sätt avskilja nu ifrågavarande arbetare och till
deras relativt ringa antal har utskottet emellertid ansett sig kunna bortse
från nyss berörda förhållande.
Från jordbrukets sida hava städse framhållits de olägenheter, som
den lagstadgade arbetstidsbegränsningen måste medföra för byggnadsarbeten,
företagna för tillgodoseende av jordbrukets behov. Uttryck för
denna uppfattning återfinnas jämväl i den av herr Olsson i Ramsta m. fl.
väckta motionen, däri även med styrka framhålles, att lagen å denna
punkt ej efterleves. Förnämligast till förekommande eller lindrande av
nu ifrågavarande olägenheter föreslogs även redan i det förslag till arbetstidslag,
som förelädes 1919 års urtima riksdag, undantagande från
lagens tillämpning av arbetsföretag med i regel högst tre arbetare, ett
undantagande som sedan lett till den nu gällande begränsningen av
lagens tillämpning till rörelser eller företag med i regel flera än fyra
arbetare. Ehuru nu berörda begränsning otvivelaktigt berett en viss
lättnad vid utförande av byggnadsarbeten å landet, lär densamma dock
med hänsyn till sitt låga arbetarantal visat sig ej tillräckligt ägnad att
undanröja ovan omförmälda olägenheter.
Onekligen tala flera omständigheter för att helt fritaga ifrågavarande
byggnadsarbeten från lagens tillämpning. Dessa arbeten torde
ofta vara av brådskande natur, och i stor utsträckning lära även de
därmed sysselsatta arbetarna vara benägna att genom längre arbetstid
påskynda deras fullbordande. De arbetare, varom här är fråga, hava
nämligen i många fall ej tillfälle till arbete inom byggnadsbranschen
under mer än en kortare del av året, och det gäller da för dem att
söka förskaffa sig så stor arbetsförtjänst som möjligt. Ofta hava också
arbetarna sina hem å andra orter och äro, åtminstone under arbetsveckans
lopp, provisoriskt inkvarterade vid arbetsplatsen. Tydligtvis kunna
de ej under sådana förhållanden draga åsyftad fördel av sin fritid. Utöver
nu berörda omständigheter, som i viss mån torde vara gemensamma
16
Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.
för alla tillfälliga arbetsföretag, kommer beträffande byggnadsarbeten för
jordbrukets behov det förhållandet, att i desamma mycket ofta jämte
de främmande byggnadsarbetarna användas arbetare, tillhörande gårdens
eget folk, d. v. s. arbetare anställda för jordbruksdriften. Att tillämpa
olika lång arbetstid för dessa senare arbetare, allt eftersom de sysselsättas
med jordbruks- eller byggnadsarbete, låter sig svårligen göra, och
att halla olika arbetstid för de båda kategorierna av arbetare erbjuder
även sina svårigheter.
Enligt utskottets mening förefinnas sålunda ganska starka skäl för
ett tillmötesgående av jordbrukarnas önskemål i förevarande avseende,
och något alltför betydande avsteg från den lagstadgade arbetstidsbegränsningens
princip skulle väl det ifrågasatta undantaget i praktiken
icke innebära. Isär utskottet till förverkligande av nu föreliggande önskemål
föreslagit, att till de under h) upptagna verksamhetsgrenarna jämväl
skulle fogas »byggnadsarbete för jordbruk eller sådan dess binäring, som
nu nämnts», har utskottet, ehuru i främsta rummet åsyftande husbyggnad,
avsett att under »byggnadsarbete» jämväl inbegripa de Övriga i
paragrafens första stycke omnämnda slagen av sådant arbete, nämligen
väg- och yattenbyggnadsarbeten, i den mån desamma utföras av eller
för respektive jordbrukare samt ej med hänsyn till sin omfattning och
beskaffenhet i förekommande fall redan kunna anses vara att räkna under
»jordbruk» eller sådan dess binäring, som under h) avses.
Uti propositionen bär i enlighet med socialstyrelsens förslag till de
nu under arbetstidslagens 1 § upptagna undantagen fogats ytterligare
ett, varigenom från lagens tillämpning skulle undantagas »arbete, som
åligger portvakt och av honom väsentligen förrättas i hans bostad».
Såsom i propositionen framhållits, torde dylikt arbete i regel medföra
ringa ansträngning samt medgiva arbetspausernas utnyttjande efter gottfinnande,
varjämte detsamma ofta utövas under medverkan av familjemedlemmar
och knappast kan i fråga om arbetstidens längd tillförlitligt
kontrolleras. Vidare må erinras, att arbetsrådet för portvakter i regel
beviljat förlängning av arbetstiden till 10 å 11 timmar per dag och 60
timmar per vecka. Såvitt utskottet kan finna, torde det sålunda ifråga
satta njm undantaget vara såväl från skyddssynpunkt väl försvarligt
som även ägnat att tillgodose ett allmänt önskemål från de därav berörda
näringsidkarnas sida,
Enligt första stycket i förevarande paragraf äger lagen ej tillämpning
a de i nämnda stycke omförmälda slag av rörelser eller företag,
Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.
17
såvitt ej däri till arbete för arbetsgivares räkning i regel användas
flera än fyra arbetare.
Vid bedömande huruvida en rörelse eller ett företag med hänsyn
till arbetarantalet skall vara underkastad lagen eller ej, torde man, om
man tolkar lagen efter dess ordalydelse, vara nödsakad att i berörda
antal inräkna även sådana eventuellt förefintliga arbetare, vilka användas
till arbete, som inbegripes i något av de under 1 § upptagna undantagen
från lagens tillämplighetsområde. På sätt framgår av en utav
arbetsrådet å sin tid utarbetad sammanfattande översikt över rådets
beslut i fråga om tillämpningen av arbetstidslagen för tiden den 1 november
1919—28 februari 1921, vilken översikt fogats såsom bilaga vid
socialstyrelsens den 9 april 1921 avgivna, vid propositionen nr 359 till
samma års riksdag fogade betänkande med förslag till reviderad lag om
arbetstidens begränsning, har ock arbetsrådet i fråga om tillämpningen
av lagen följt detta beräkningssätt. I stor utsträckning torde emellertid
den uppfattningen vara gängse, att i berörda arbetarantal icke avsetts
att inräknas jämväl nyss åsyftade arbetare, som användas å från lagens
tillämpning undantagna arbetsområden. Då genom tillämpning av denna
senare tolkning skulle föranledas ett i någon mån vidgat undantagande
från lagen av smärre rörelser och företag, vilket synes utskottet stå i
överensstämmelse med paragrafens åsyftade innebörd i övrigt, har utskottet
ansett sig böra till paragrafen foga ett tillägg, som angiver, att
vid beräknande av arbetarantalet för avgörande, enligt stadgandet i första
stycket, av lagens tillämplighet icke skall medräknas sådana arbetare,
vilka användas till arbete, som enligt undantagen i andra stycket av
paragrafen är från lagens tillämpning fritaget. För att ej mer än som
är nödigt rubba å lagens nuvarande uppställning föreslår utskottet, att
berörda tillägg, ehuru hänvisande till andra stycket av paragrafen, måtte
inrymmas i dess första stycke.
Det sålunda av utskottet föreslagna tillägget, vilket i tillämpningen
torde böra givas sådan tolkning, att detsamma anses omfatta sådana arbetare,
som uteslutande eller huvudsakligen användas till arbete av beskaffenhet
att enligt andra stycket av paragrafen vara från lagens tillämpning
undantaget, kommer att medföra ej oväsentliga verkningar å särskilt
tvenne grupper av arbetare. Den ena utgöres av handelsarbetare (lageroch
magasinsarbetare samt körkarlar och transportarbetare m. fl.), vilka
med det hittills följda beräkningssättet, genom medräkning av jämväl antalet
i arbetsgivarens handelsbod anställda biträden, även då fråga varit om
smärre handelsrörelser kommit att i stor utsträckning hänföras under
lagen. Den andra gruppen utgöres av sådana personer, som hava anBihang
till riksdagens protokoll 1923 9 sand. 10 käft. (Nr 13.) sög 23 3
Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.
18
ställning å mindre hotell, restauranger eller kaféer utan att användas till
allmänhetens direkta betjänande (kökspersonal och drängar m. fl.), vilka
med det hittills följda beräkningssättet, genom medräkning av jämväl i
arbetsgivarens rörelse anställd serveringspersonal samt hotellstäderskor
och vaktmästare m. fl., även i vad angår mycket små rörelser kommit
att hänföras under lagen.
I samband med förslaget om tillfogandet av ifrågavarande tillägg
har emellertid utskottet även ansett sig böra, till vinnande av större
följdriktighet, föreslå, att den nuvarande undantagsbestämmelsen i 1 §
rörande arbete, som ut föres av medlem av arbetsgivarens familj, måtte
därur utgå, och att i stället i 2 § måtte intagas en bestämmelse aAr
innehåll, att medlem av arbetsgivarens familj ej är att vid tillämpning
av lagen räknas såsom arbetare.
Beträffande slutligen det av herr Olsson i Ramsta in. fl. framställda
yrkandet, att från lagens tillämpning skulle undantagas allt arbete, för
vilket arbetstiden i väsentlig mån vore beroende av årstiden eller väderleken
eller på grund av annat förhållande av växlande längd, anser sig
utskottet böra till en början framhålla, att en dylik undantagsbestämmelse
skulle vara av en mycket ingripande betydelse beträffande omfattningen
av arbetstidslagens tillämpning. Enligt översikterna över arbetsrådets
beslut hava nämligen eftergifter med stöd av tredje stycket i 5 §
av arbetstidslagen av år 1919 samt första momentet av samma § i motsvarande
nu gällande lag, vilka båda lagrums bestämmelser hänföra sig
till nyss angivna slag av arbete, beviljats för sammanlagt ungefär 33,000
arbetare. Bleve nu dessa slag av arbete föremål för en undantagsbestämmelse,
som helt fritoge dem från lagens tillämpning — arbetsrådets
ifrågavarande eftergifter hava endast möjliggjort genomsnittsberäkning
av arbetstiden för i regel fyra veckor — är det antagligt,
att ett betydligt större antal arbetare än det nyssnämnda skulle av sina
arbetsgivare anses ställda utanför lagen. Undantaget skulle sålunda enligt
utskottets mening knappast rätt väl överensstämma med den varsamhet
i fråga om ändringar, vilken må anses motiverad med hänsyn till att
fråga nu är om prolongering av lagen å ytterligare en kortare försöksperiod.
Någon bärande grund för att från arbetstidslagens tillämpningundantaga
alla de arbeten, där arbetstiden i väsentlig mån är beroende
av årstiden eller väderleken eller eljest av växlande längd, torde näppeligen
heller förefinnas. Ehuru en till timantalet fixerad längsta arbets
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.
19
tid per dag kan vara ägnad att medföra svårigheter vid här ifrågavarande
arbeten, följer icke därav med nödvändighet, att de arbetare, som användas
till dessa arbeten, böra helt berövas lagens skydd. Eu genomsnittsberäkning
av arbetstiden för längre tidsrymd, såsom de nu gällande bestämmelserna
rörande dylika arbeten förutsätta, torde i regel göra tillfyllest.
Att märka är även, att motionärerna, av deras motivering att döma,
knappast torde hava åsyftat att från lagens tillämpning undantaga alla
arbeten, där arbetstiden på grund av säsongföreteelser eller eljest är av
växlande längd. Motionärernas avsikt synes, såvitt man får döma av
motiveringen, endast eller åtminstone väsentligen hava varit att bereda
undantag för egentliga säsongarbeten, d. v. s. arbeten, som blott fortgå
någon kortare del av året. Särskilt omnämnas sålunda i motionen
byggnadsarbeten å landsbygden.
Enligt utskottets mening tala sålunda flera skäl emot ett biträdande
av motionärernas till sina verkningar mycket vittgående förslag. Härtill
kommer, att motionärernas önskemål i avsevärd mån redan tillgodosetts
genom de ändringar, som utskottet föreslagit medelst tillfogandet av
undantagen rörande torvindustrien samt byggnadsarbeten för jordbruk
och dess binäringar. Framhållas må även, att i sådana fall, där fråga
är om mera typiska säsongarbeten, som ej undantagits från lagens tilllämplighetsområde,
det mången gång torde finnas möjlighet att enligt
tredje momentet av 5 § erhålla eftergift av arbetsrätt, en möjlighet
som utskottet med hänsyn till ifrågavarande motion ansett sig böra i
det efterföljande något närmare beröra.
Vidare tillkommer emellertid, att genom den utökning av övertidsarbete
enligt andra momentet av 7 §, som av utskottet i det följande
föreslås, beredes rätt för arbetsgivare att utan särskilt tillstånd
använda arbetare, som fyllt 18 år, på övertid intill 50 timmar under
loppet av en kalendermånad och 200 timmar under loppet av ett kalenderår.
Genom denna bestämmelse vinnes sålunda möjlighet för arbetsgivare
att utan sökande av något tillstånd exempelvis under en tid av 4 månader
om året använda arbetare till 10 timmars dagligt arbete under
veckans alla söckendagar.
2 §''
I anslutning till vad under 1 § anförts föreslår utskottet, att i den
uti denna paragraf förekommande uppräkningen av dem, vilka vid tilllämpning
av arbetstidslagen ej skola räknas såsom arbetare, måtte främst
upptagas »medlem av arbetsgivarens familj».
20
Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.
3 §•
Beträffande denna paragraf'' har i propositionen föreslagits sådan
ändring, att jämväl allmän åklagare, yrkesinspektör och bergmästare
skola berättigas att av arbetsrådet erhålla sådana avgöranden och utlåtanden,
som i första och tredje styckena av paragrafen avses.
Då, på sätt departementschefen framhållit, den föreslagna ändringen
synes ägnad att förekomma onödiga rättegångar och på samma gång
bereda önskvärt stöd åt förenämnda befattningshavare i deras tjänsteutövning,
tillstyrker utskottet det ifrågavarande ändringsförslaget.
5 §•
Med avseende å denna paragrafs första moment har herr Berg i
Karlskrona hemställt, att riksdagen måtte besluta, att nämnda lagrum
icke skall äga tillämpning å stuveriföretagen i landets hamnar. Såsom
motiv för denna hemställan anför motionären, att tillämpningen av förevarande
lagrum i dess nuvarande, även i propositionen bibehållna avfattning
under vissa förhållanden kan leda till orimligt lång arbetstid
för stuveriarbetarna.
Utskottet vill icke förneka, att en dylik möjlighet förefinnes, men
vill å andra sidan framhålla, att, såsom även framgår av motionärens
motivering, stuveriarbetet i en del hamnar obestridligen är av så sporadisk
och kortvarig beskaffenhet, att det ur skyddssynpunkt ej torde behöva
möta några starkare betänkligheter att uppgiva arbetstidsbegränsningen
per dag, samt att det vid lastnings- och lossningsarbete vanligen
är av stor ekonomisk betydelse att undvika tidsförlust.
Anmärkas må vidare, att för nu förevarande moments tillämpning
förutsättes medgivande av arbetsrådet, som sålunda har möjlighet att
vid beviljande av eftergift jämlikt ifrågavarande moment, allt efter förefallande
behov, förbinda eftergiften med villkor, som säkerställa arbetarna
mot oskäligt lång arbetstid.
Utskottet har vid nu angivna förhållanden icke funnit skäl att tillstyrka
bifall till motionen.
Beträffande tillämpningen av första momentet i 5 §, har, såsom
närmare utvecklas i propositionen, till följd av olika tolkning av utskottets
uttalande i ämnet vid 1921 års riksdag skilda meningar yppats
ifråga om arbetsrådets befogenhet att medgiva genomsnittsberäkning
av arbetstiden för även längre tidsperioder. I överensstämmelse med
arbetsrådets mening har föredragande departementschefen uttalat sig för
Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.
21
den meningen, att arbetsrådets befogenhet uti ifrågavarande hänseende
cj genom utskottets förenämnda uttalande kan anses begränsad till viss
tidsrymd. Denna av departementschefen uttalade mening delas av utskottet,
som finner ett utnyttjande av de medgivanden till arbetstidens
utjämning, som sålunda enligt detta moment står till buds, vara ägnat
att möjliggöra erforderliga lättnader i nu förevarande hänseende för
industrier av i momentet angiven karaktär.
Inom utskottet har varit under övervägande att genom en omformulering
av andra momentet av paragrafen söka bereda industrier
med s. k. kontinuerlig drift större trygghet för tillgodonjutande av s. k.
56-timmarsvecka än med lagrummets nuvarande avfattning lämnas. Efter
tagen kännedom om den utsträckta tillämpning, som arbetsrådet givit åt
ifrågavarande moment med dess nuvarande lydelse, samt då de svårigheter,
som tidigare mött att omformulera stadgandet i ovan angiven
riktning utan att därmed i tillämpningen inrymdes möjlighet till ej
önskvärda avvikelser från lagstiftningens principer, icke stått att övervinna,
har emellertid lagrummet av utskottet bibehållits i dess nuvarande
avfattning.
Såsom förut berörts vid 1 § i fråga om herr Olssons i Ramsta in. fl.:s
motion torde den möjlighet till eftergift, som tredje momentet av 5 §
bereder beträffande arbete, som fortgår allenast under kortare tid, lämpligen
kunna komma till användning i fråga om en del kortvariga säsongarbeten,
exempelvis beträffande de små sågverk, som drivas allenast
under vårfloden. Avfattningen av momentet synes enligt utskottets mening
ej med nödvändighet begränsa tillämpningen av förevarande stadgande
till arbeten av rent tillfällig karaktär, om ock detsamma hittills kommit
till användning endast i dylika fall.
7 §•
Andra och tredje momenten av denna paragraf innefatta enligt
deras i propositionen föreslagna lydelse ändringar i det avseendet, att
högsta tillåtna övertiden per kalendermånad höjts i det förra momentet,
vilket reglerar arbetsgivares rätt att utan särskilt tillstånd få använda
arbetare, som fyllt 18 år, till arbete utöver tid, som angives i 4 § eller
kan hava bestämts med stöd av 5 §, från 30 till 40 timmar, och i det
senare momentet, vilket avser de fall, då på grund av trängande be
-
22 Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.
hov ytterligare eftergift må av arbetsrådet meddelas, från 20 till 30
timmar.
Av herrar Leander och Wikström har i skilda motioner påyrkats,
att den i andra momentet medgivna övertiden per kalendermånad måtte
ökas till 50 timmar.
Såväl arbetstidskommittén som sedermera socialstyrelsen med flera
myndigheter hava med styrka framhållit vikten av att i lagen reglerad
möjlighet till tillräckligt övertidsarbete beredes. Uppenbart torde även
vara, att för de många verksamhetsgrenar, där driften är underkastad
mera avsevärda fluktuationer, tryggandet av berörda möjlighet är angeläget,
om man vill förebygga svårare olägenheter till följd av den lagstadgade
arbetstidsbegränsningens genomförande. Vid de utredningar,
som föregått propositionerna till såväl 1921 års som nu pågående riksdag
rörande arbetstidslagen, hava ock från näringarnas sida givits uttryck
åt rådande missnöje över bristande möjligheter till övertidsarbete. Att
märka är härvid, att medan under de senaste åren till följd av den
inom industrien ännu rådande depressionen behov av övertidsarbete ej
så mycket framträtt, ett motsatt förhållande under stigande konjunkturer
givetvis kommer att göra sig allt starkare gällande.
En viss garanti för att missbruk genom vidgad rätt till övertidsarbete
ej skall behöva befaras ligger — frånsett det förhållandet, att denna
form för arbetstidens utsträckning gemenligen är förknippad med ej
oväsentliga merkostnader för vederbörande arbetsgivare — jämväl i det
i femte momentet av paragrafen nu upptagna stadgandet om åliggande
för arbetsgivare att tillse, att icke arbetare genom användande till övertidsarbete
utsättes för överansträngning eller ohälsa.
Med hänsyn till vad sålunda anförts anser sig utskottet ej blott böra
tillstyrka bifall till de i nu ifrågavarande moment innefattade ändringarna
beträffande övertidsarbete, utan synes det utskottet som om man
även bör gå något längre i tillmötesgående mot näringsidkarnas önskningar
i detta hänseende. Utskottet vill sålunda förorda, att i paragrafens
andra moment avsett övertidsarbete må för kalendermånad, i
överensstämmelse med vad som föreslagits av reservanter inom socialstyrelsen
och tillstyrkts av kommerskollegium, arbetsrådet och lagrådet
samt jämväl påyrkats i herrar Leanders och Wikströms motioner, bestämmas
till högst 50 timmar, medan åter dylikt övertidsarbete för kalenderår
må bibehållas vid det i prositionen föreslagna maximitimantalet.
Vidare synes rätten till övertidsarbete enligt tredje momentet böra, i
enlighet med socialstyrelsens av arbetsrådet biträdda förslag, fastställas
Andra lagutskottets utlåtande Nr 1H. 23
till högst 150 timmar i stället för i propositionen föreslagna 120
timmar.
9 §•
De i första stycket av denna paragraf innefattade ändringar innebära
ej oväsentliga lättnader i avseende å skyldigheten att föra anteckningar
rörande övertidsarbete. Berörda anteckningar hava sålunda
föreslagits skola för vanliga fall få fullgöras för varje vecka å första
dagen i näst därpå följande vecka i stället för, såsom hittills gällt,
för varje dag under loppet av påföljande dag, varförutom desamma
ansetts ej längre behöva ske i särskild journal, utan ock kunna få
fullgöras på annat av arbetsrådet godkänt sätt, därvid närmast åsyftats
att kunna i förevarande hänseende godtaga de anteckningar, som
pläga föras över de av de olika arbetarna utgjorda arbetstimmar. Yad
i nu angivna hänseenden föreslagits synes utskottet vara så mycket mera
ägnat att lätta de olägenheter, som ifrågavarande skyldighet hittills
onekligen å vissa håll medfört, som man enligt utskottets mening torde
kunna hysa den förväntan, att vid tillämpningen av förevarande lagrum
i fråga om sättet för anteckningarnas förande skall från vederbörande
myndighets sida komma att visas allt det tillmötesgående, som är förenligt
med nödig kontroll.
10 §.
Utskottet delar den i propositionen hävdade uppfattningen, att för
den provisorietid, varunder lagen avses att gälla, arbetsrådet bör bibehållas
för handhaA''andet av ärendena angående arbetstidslagens tillämpning,
men med sådan ändrad organisation, att samtliga ledamotsbefattningar
i rådet med undantag av ordförandens bliva att anse såsom bisysslor.
I första pxmkten av första momentet stadgas, att arbetsrådets ledamöter
skola utses för en tid av två år i sänder. Detta stadgande låter
sig emellertid ej rätt väl förena med bestämmelsen om lagens giltighetstid,
vilken föreslagits till tre år. Till undvikande av nu berörda
inadvertens har utskottet ansett sig böra föreslå en sådan ändring uti
ifrågavarande punkt, att någon mandattid för rådets ledamöter ej angives.
I åttonde momentet av denna paragraf har av Kungl. Maj:t föreslagits
ett tillägg till motsvarande moment i nu gällande lag, varigenom
behörighet att meddela provisoriska beslut enligt G eller 7 § utsträckts
att omfatta, utöver arbetsrådets ordförande, jämväl vid förfall för denne
24
Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.
hans ställföreträdare och, om även denne skalle vara hindrad, den
återstående ledamot i rådet, som utsetts utan förslag. Med hänsyn till
att antalet utan förslag utsedda ledamöter i rådet enligt första momentets
avfattning kan vara flera än tre, har emellertid utskottet funnit sig
föranlåtet att föreslå en härav påkallad jämkning i den föreslagna lydelsen
av åttonde momentet.
Slutstadg andena.
I fråga slutligen om giltighetstiden för den föreslagna lagen har utskottet,
såsom av det föregående framgår, ej funnit anledning att, på
sätt av herr Carlström i Helgagård i dennes motion ifrågasatts, föreslå dess
begränsning till kortare tid än i propositionen föreslagna tre år.
Såsom förut omnämnts hade 1921 års riksdag begärt utredning
angående behovet och arten av reglering av arbetsförhållandena inom
rörelser, som hava till ändamål att bereda sjukvård, fattigvård, uppfostran
eller undervisning eller att tillgodose annat därmed jämförligt
behov.
I propositionen redogöres för de utredningar, som med anledningav
riksdagens berörda framställning verkställts i fråga om arbetstidsförhållanden,
av medicinalstyrelsen beträffande sjukvårds- och därmed jämförliga
anstalter, av statens fattigvårdsinspektör med avseende å fattigvårds-
och liknande anstalter samt av socialstyrelsen i vad angår alkoholistanstalterna.
Beträffande samtliga nu åsyftade slag av anstalter hava
utredningarna givit vid handen, att arbetstidsförhållandena icke lämpligen
torde kunna regleras genom tillämpning av arbetstidslagen. Däremot har
föredragande departementschefen, i huvudsaklig överensstämmelse med vad
socialstyrelsen förordat, föreslagit eller ifrågasatt vissa åtgärder, vilka
delvis innebära ett fortsättande på redan inslagna vägar och varigenom
vederbörande tillsynsmyndigheter skulle beredas möjlighet att, där så
erfordrades, verka för arbetstidsförhållandenas förbättring.
I fråga om andra än här ovan angivna slag av anstalter förklarar sig
departementschefen, i överensstämmelse med vad socialstyrelsen därom
anfört, ej finna något ingripande från Kungl. Maj:ts sida för närvarande
böra äga rum. Samtidigt anmärkes emellertid, att sålunda åsyftade anstalters
arbetstidsförhållanden ändock måste röna inverkan ej blott av
arbetstidslagen utan även av nyss antydda åtgärder till förbättrande av
arbetstidsförhållandena vid ovan avsedda slag av anstalter.
25
Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.
Enligt utskottets mening torde vad departementschefen sålunda anfört
beträffande arbetstidsförhållandena vid bär åsyftade anstalter ej giva
anledning till någon erinran från riksdagens sida.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa
A) att riksdagen, med förklarande att Kungl.
Maj:ts förevarande förslag icke kunnat av riksdagen i
oförändrat skick antagas, måtte för sin del antaga
följande förslag till
[Kungl. Maj:ts förslag)
(Utskottets förslag)
Lag
om arbetstidens begränsning.
Härigenom förordnas, som följer:
1 §•
Denna lag äger tillämpning å
varje rörelse, industriell eller icke,
så ock å bus-, väg- eller vattenbyggnad,
vatten avledning eller annat
dylikt särskilt arbetsföretag, för såvitt
i rörelsen eller företaget till arbete
för arbetsgivares räkning i reo-el
användas flera än fyra arbetare.
1 §•
Denna lag äger tillämpning å
varje rörelse, industriell eller icke,
så ock å bus-, väg- eller vattenbyggnad,
vattenavledning eller annat
dylikt särskilt arbetsföretag, för såvitt
i rörelsen eller företaget till arbete
för arbetsgivares räkning i regel
användas flera än fyra arbetare,
häri icke inräknad arbetare, som användes
till arbete, vilket avses i a)
—I) här nedan.
Från lagens tillämpning undaneller
eljest under sådana
Från lagens tillämpning undantagas
dock tagas:
af arbete, som utföres i arbetarens hem
förhållanden, att det ej kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över
arbetets anordnande,
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 9 sand. JO käft. (Nr 13.)
26
Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.
(Kungl. Maj.ts förslag.)
b) arbete, som utföres av medlem
av arbetsgivarens familj,
c) arbete, som till sin natur
är så oregelbundet, att det icke kan
förläggas till bestämda tider,
d) arbete, som bedrives av
staten,
e) arbete, som har till ändamål
att bereda sjukvård, fattigvård uppfostran
eller undervisning eller att
tillgodose annat därmed jämförligt
behov,
f) skeppstjänst, som omförmäles
i lagen om arbetstiden å
svenska fartyg, ävensom fiske,
g) skogsarbete samt kolning i
mila, ändock att arbetet icke är att
hänföra till skogsarbete, ävensom
flottning,
h) jordbruk jämte sådana därtill
hörande binäringar, vilka icke
bedrivas såsom självständiga företag,
ävensom trädgårdsskötsel och
djurskötsel, ändock att arbetet bedrives
utan samband med jordbruk,
i) arbete, som åligger trafikpersonal
vid järnväg, som är upplåten
för allmän trafik,
j) arbete, som åligger biträde
i handelsbod, rakstuga, frisersalong
eller badinrättning,
k) sådant arbete i hotell, restaurang
eller kaférörelse, som är att
hänföra till allmänhetens direkta betjänande,
samt
l) arbete, som åligger portvakt
och av honom väsentligen förrättas
i hans bostad.
(Utskottets förslag.)
b) arbete, som till sin natur är
så oregelbundet, att det icke kan
förläggas till bestämda tider,
c) arbete, som bedrives av
staten,
d) arbete, som har till ändamål
att bereda sjukvård, fattigvård, uppfostran
eller undervisning eller att
tillgodose annat därmed jämförligt
behov,
ej skeppstjänst, som omförmäles
i lagen om arbetstiden å
svenska fartyg, ävensom fiske,
f) skogsarbete samt kolning i
mila, ändock att arbetet icke är att
hänföra till skogsarbete, ävensom
flottning,
g) upptagning av torv samt tillverkning
av bränntorv och torvströ,
h) jordbruk jämte därtill hörande
binäringar, vilka icke bedrivas såsom
självständiga företag, samt
byggnadsarbete för jordbruk eller
sådan dess binäring, som nu nämnts,
ävensom trädgårdsskötsel och djurskötsel,
ändock att arbetet bedrives
utan samband med jordbruk,
i) arbete, som åligger trafikpersonal
vid järnväg, som är upplåten
för allmän trafik,
j) arbete, som åligger biträde
i handelsbod, rakstuga, frisersalong
eller badinrättning,
k) sådant arbete i hotell, restaurang
eller kaférörelse, som är att
hänföra till allmänhetens direkta betjänande,
samt
l) arbete, som åligger portvakt
och av honom väsentligen förrättas
i hans bostad.
27
Andra lagutskottets
(Kung!. Maj:ts förslag.)
2 §• ''
Såsom arbetare skall vid tilllämpning
av denna lag ej räknas
verkmästare eller annan befattningshavare
i överordnad ställning,
ritare, bokhållare eller därmed
jämställd person,
kontorsvaktmästare eller annat
underordnat kontorsbiträde.
utlåtande Nr 13.
(Uiskottets förslag.)
2 §•
Såsom arbetare skall vid tillämpning
av denna lag ej räknas
medlem av arbetsgivarens familj; samt
ej heller
verkmästare eller annan befattningshavare
i överordnad ställning,
ritare, bokhållare eller därmed ■
jämställd person,
kontorsvaktmästare eller annat
underordnat kontorsbiträde.
3 §•
På begäran av domstol, allmän åklagare, yrkesinspektör, bergmästare
eller den, vars rätt därav beröres, åligger det arbetsrådet att avgöra,
huruvida visst arbete är att hänföra till sådant, varå denna lag äger
tillämpning, eller huruvida viss arbetstagare är att enligt lagen räkna
såsom arbetare.
År mål, som handlägges vid domstol, beroende av fråga, varom i
första stycket förmäles, skall domstolen hänskjuta frågan till arbetsrådet,
när part sådant äskar eller domstolen finner det nödigt; och må slutligt
utslag av domstolen ej meddelas, förrän arbetsrådets beslut kommit domstolen
tillhanda.
I annan fråga rörande lagens tillämpning, än som i första stycket
avses, har arbetsrådet att på begäran av domstol, allmän åklagare,
yrkesinspektör, bergmästare eller den, vars rätt av frågan beröres, avgiva
utlåtande.
4 §•
Arbetsgivare må icke använda arbetare till arbete under längre tid,
raster oräknade, än 8 timmar av dygnet eller 48 timmar i veckan; dock
må, därest nyssnämnda begränsning av arbetstiden för vecka icke därigenom
överskrides, arbetstiden under något eller några av veckans dygn
utsträckas till högst 9 timmar.
Bedrives arbete med regelbunden skiftindelning, må annan arbetstid
än nyss angivits tillämpas, såvitt därigenom icke uppkommer längre
sammanlagd arbetstid för en tidrymd av högst tre veckor, än att den
motsvarar 48 timmar i veckan.
28
Andra lagutsJcottets utlåtande Nr 13.
(Kung!. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag.)
5 §.
1 mom. År för visst arbete arbetstiden i väsentlig mån beroende
av årstiden eller väderleken eller är den på grund av annat förhållande
av växlande längd, må arbetsrådet, i den mån så prövas påkallat, medgiva,
att arbetstiden, med avvikelse från vad i 4 § stadgas, allenast begränsas
så, att den i genomsnitt för viss angiven tidrymd kommer att
uppgå till högst 48 timmar i veckan.
2 mom. Finnes arbete, som bedrives med tre skiftlag, på grund
av synnerliga skäl böra fortgå jämväl under sön- och helgdagar, må
arbetsrådet, i den mån så prövas påkallat, medgiva därför erforderligt
undantag.
3 mom. Beträffande arbete, som fortgår allenast under kortare tid
eller medför synnerligen ringa ansträngning eller tillgodoser ändamål av
synnerligen stort allmänt intresse, må arbetsrådet, i den mån så prövas
påkallat, medgiva undantag från de i 4 § angivna begränsningar.
4 mom. Skulle i annat fall, än som avses i 1, 2 eller 3 inom.,
undantag från bestämmelse i 4 § prövas påkallat till undvikande av
allvarligt missförhållande, äger arbetsrådet lämna medgivande därtill.
Undantag må ock av arbetsrådet medgivas, då det av uttalande av
arbetarnas sammanslutning eller sammanslutningar eller annorledes
framgår, att det stora flertalet av de arbetare, som skulle beröras av
undantaget, finna detsamma önskvärt, och arbetstiden ej därigenom
kommer att oskäligt utsträckas.
6 §•
Har natur- eller olyckshändelse eller annan omständighet, som ej
kunnat förutses, vållat avbrott i ett företags drift eller ock medfört överhängande
fara för sådant avbrott eller för skada å liv, hälsa eller egendom,
må arbetare, i den mån så är nödigt med hänsyn till berörda förhållande,
användas till arbete utöver tid, som finnes angiven i 4 § eller
kan hava bestämts med stöd av 5 §. Om sådant arbete samt dess anledning,
omfattning och varaktighet åligger det arbetsgivaren att senast
inom två dygn från dess början göra anmälan till arbetsrådet.
Arbetet må icke fortsättas utöver sist angivna tid, utan att tillstånd
därtill sökts hos nämnda myndighet. Angående sådan ansökan har arbetsrådet
att ofördröjligen meddela beslut.
Anmälan eller ansökan, varom här är sagt, må anses gjord, när
densamma i betalt brev avlämnats till allmänna posten.
29
Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
§•
1 mom. För utförande av nödvändiga förberedelse- eller avslutningsarbeten
må arbetare, som f}dlt aderton åt, till nödigt antal användas
under högst sju
timmar i veckan utöver den tid, varunder sådan
densamma meddelad efter
2
mom. Finner arbetsgivare
i annat fall, än som avses i 6 §,
med häns}rn till särskilt förhållande
påkallat att använda arbetare
till arbete utöver tid, som angives i 4
§ eller kan hava bestämts med stöd av
5 §, vare därtill berättigad i avseende
å arbetare, som fyllt aderton år, för
högst 50 timmar under loppet av eu
kalendermånad och 200 timmar
under loppet av ett kalenderår.
3 mom. År ytterligare eftergift
av trängande behov påkallad, må
sådan, dock för högst 30 timmar
under loppet av en kalendermånad
och 150 timmar under loppet av ett
kalenderår, meddelas av arbetsrådet.
arbetsrådet ankommer att pröva i vad mån den, som
ej aderton år, må användas till arbete, som avses i
arbetare enligt denna lag eller med stöd av
gift må användas till sitt egentliga arbete.
2 mom. Finner arbetsgivare i
annat fall, än som avses i 6 §, med
hänsyn till särskilt förhållande påkallat
att använda arbetare till arbete
utöver tid, som angives i 4 § eller
kan hava bestämts med stöd av 5 §,
vare därtill berättigad i avseende å
arbetare, som fyllt aderton år, för
högst 40 timmar under loppet av
en kalendermånad och 200 timmar
under loppet av ett kalenderår.
3 mom. År ytterligare eftergift
av trängande behov påkallad, må
sådan, dock för högst 30 timmar
under loppet av en kalendermånad
och 120 timmar under loppet av ett
kalenderår, meddelas av arbetsrådet
4 mom. På
fyllt sexton men
denna paragraf.
5 mom. I fråga om arbetares skyldighet att utföra arbete, som
avses i denna paragraf, gäller vad därom kan anses vara med arbets
-
givaren
överenskommet, men
arbetaren genom användande till
ning eller ohälsa.
åligger
det
dylikt
arbetsgivaren
tillse, att icke
arbete utsattes för överansträng
-
8 §•
Åro sådana rikssammanslutningar av arbetsgivare och arbetare,
som kunna anses företräda flertalet arbetsgivare och arbetare inom visst
verksamhetsområde, ense om viss eftergift i något avseende, varom stadgas
i 5 § eller 7 § 3 inom., må Konungen på framställning av arbetsrådet
eller efter dess hörande förordna, att eftergiften må inom verksamhetsområdet
i fråga allmänt tillgodonjutas.
30
Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
9 §•
Rörande arbetares användande till arbete enligt 6 eller 7 § åligger
det arbetsgivaren att senast den första dagen i näst därpå följande
vecka eller, därest då icke kan avgöras, huruvida arbetstiden är att hänföra
till sådan som avses i nämnda paragrafer, så snart sådant kan bedömas,
göra anteckning i särskild journal, upprättad enligt formulär,
som fastställes av arbetsrådet, eller ock på annat av nämnda myndighet
godkänt sätt. Ifråga om sådan förlängd arbetstid, som avses i 7 §
1 mom., är dock arbetsgivaren icke pliktig göra dylik anteckning, där
arbetstiden tinnes behörigen upptagen å det i 11 § 2 mom. föreskrivna
arbetstidsschema.
Beslut av arbetsrådet enligt 6 eller 7 § skall biläggas journal eller
annan handling, däri anteckning enligt första stycket skall ske, och
skall journalen eller handlingen jämte bilagda beslut förvaras å arbetsstället
under minst tre år, räknat beträffande journalen eller handlingen
från den tid, då sista anteckningen gjordes däri, och beträffande beslutet
från detsammas datum.
10 §.
1 mom. Arbetsrådet består av
minst sju ledamöter, utsedda av
Konungen för en tid av tvä dr i
sänder. Av ledamöterna skola utses
två bland personer, föreslagna av
sådana rikssammanslutningar av arbetsgivare,
vilkas medlemmar sysselsätta
tillhopa minst 50,000 arbetare,
samt två bland personer, föreslagna
av sådana rikssammanslutningar
av arbetare, som räkna minst
50,000 medlemmar. För nämnda
fyra ledamöter skola i enahanda
ordning utses minst dubbelt så
många suppleanter. Förslag, som
ovan sägs, skall, för att vinna avseende,
upptaga minst dubbelt så
många personer som de, vilka skola
med ledning av förslaget förordnas
10 §.
1 mom. Arbetsrådet består av
minst sju ledamöter, vilka utses av
Körningen. Av ledamöterna skola utses
två bland personer, föreslagna av
sådana rikssammanslutningar av arbetsgivare,
vilkas medlemmar sysselsätta
tillhopa minst 50,000 arbetare,
samt två bland personer, föreslagna
av sådana rikssammanslutningar av
arbetare, som räkna minst 50,000
medlemmar. För nämnda fyra ledamöter
skola i enahanda ordning utses
minst dubbelt så många suppleanter.
Förslag, som ovan sägs,
skall, för att vinna avseende, upptaga
minst dubbelt så många personer
som de, vilka skola med ledning
av förslaget förordnas till ledamöter
eller suppleanter. Har förslag
31
Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.
{Kung!. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
till ledamöter eller suppleanter. Har icke avgivits, varde förordnande änförslag
icke avgivits, varde förord- dock av Konungen meddelat,
nande ändock av Konungen meddelat.
Övriga ledamöter skola utses bland personer, som icke kunna anses
företräda arbetsgivar- eller arbetarintressen, och förordnar Konungen en
av dessa ledamöter till rådets ordförande och chef samt en till ställföreträdare
för denne. Minst en av de utan förslag utsedda ledamöterna
skall vara lagkunnig man, vilken fullgjort vad författningarna föreskriva
om dem, som må nyttjas uti domarämbeten.
2 mom. Ledamot eller suppleant, som i 1 mom. avses, skall vara
svensk medborgare och hava uppnått tjugufem års ålder. Ej må befattningen
innehavas av den,
som står under förmynderskap,
som är i konkurstillstånd eller vars egendom, utan att vara avträdd
till konkurs, förvaltas för borgenärers räkning,
som är förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas eller eljest
på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän befattning
eller genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till straffpåföljd,
varom sist förmäles, eller som är under framtiden ställd för brott,
vilket kan medföra sådan påföljd, eller
som blivit dömd ovärdig att föra andras talan inför rätta.
3 mom. Mot ledamot av arbetsrådet gälla samma jäv, som i rättegångsbalken
stadgas i fråga om domare.
4 mom. Har ledamot eller suppleant, som representerar arbetsgivare
eller arbetare, åtagit sig uppdraget, äge han ej att varda därifrån
entledigad, med mindre särskilda omständigheter därtill föranleda. Avsägelse
av uppdraget prövas av Konungen.
Avgår ledamot eller suppleant, förordnar Konungen för återstående
delen av den tid, för vilken den avgångne varit förordnad, annan ledamot
eller suppleant.
5 mom. Skulle ledamot, som representerar arbetsgivare eller arbetare,
vid sammanträde utebliva eller finnas vara av jäv hindrad att tjänstgöra,
och kan ej suppleant tillkallas, äger arbetsrådet utse lämplig person att
vid det tillfället träda i den utebli v ne eller jävige ledamotens ställe.
6 mom. Ärenden, som behandlas av arbetsrådet, må avgöras av
fem ledamöter, så ock av fyra, där de äro om beslutet ense. Ej må flera
än sju ledamöter deltaga i behandlingen av ärende inför arbetsrådet.
Vid besluts fattande skola lika antal representanter för arbetsgivare
32
Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.
(Kung!. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)
och arbetare samt minst eu lagfaren ledamot bland dem, som utsettsutan
förslag, närvara.
7 inom. Vid handläggning av annat på arbetsrådet ankommande
ärende rörande förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare än sådant,
som avses i o § 4 mom. senare stycket eller 8 §, bör rådet i regel ej
blott bereda vederbörande arbetsgivare och arbetare tillfälle att yttra sig
utan även på lämpligt sätt söka samråd med representanter för arbetsgivare
och arbetare inom verksamhetsområdet i fråga. Beslut, som avses i 7 §
4 inom., skall, såvitt möjligt, fattas efter samråd med socialstyrelsen.
Till utredning av ärende må arbetsrådet låta vid allmän underrätt
höra vittnen och sakkunniga. Finner arbetsrådet sådan åtgärd nödig,
äger rådet därom göra framställning hos den underrätt, inom vars område
den, som skall höras, har sitt hemvist eller någon tid uppehåller sig,
och varde denne genom rättens eller domarens försorg till rätten kallad.
Kätten äger tillägga vittne och sakkunnig ersättning med vad som prövas
skäligt. Sedan förhöret hållits, skall rätten tillställa arbetsrådet protokoll
däröver.
Kostnaderna för förhör, som ovan sägs, bestridas av allmänna medel.
Arbetsrådets beslut och utlåtanden meddelas avgiftsfritt,
8 inom. Beslut, som enligt 6
eller 7 § ankommer på arbetsrådet,
må i brådskande fall meddelas av
dess ordförande eller vid förfall för
ordföranden av hans ställföreträdare
eller, om jämväl denne är hindrad,
av den återstående utan förslag utsedde
ledamoten. Har beslut i sådan
ordning meddelats, tage arbetsrådet
vid sitt första därefter
följande sammanträde under omprövning,
huruvida beslutet skall
äga bestånd.
8 mom. Beslut, som enligt fr
eller 7 § ankommer på arbetsrådet,.
må i brådskande fall meddelas av dess
ordförande eller vid förfall för ordföranden
av hans ställföreträdare
eller, om jämväl denne är hindrad,
av den återstående utan förslag utsedde
ledamoten eller, där de utan
förslag utsedda ledamöternas antal
överstiger tre, den bland dem, som
rådet därtill förordnat. Har beslut
i sådan ordning meddelats, tage arbetsrådet
vid sitt första därefter följande
sammanträde under omprövning,
huruvida beslutet skall äga
bestånd.
.9 mom. Arbetsrådet äger att, när skäl därtill föreligga, i avbidan
på närmare utredning meddela beslut, som gäller endast tills vidare.
10 mom. Över arbetsrådets beslut må klagan ej föras.
33
Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.
(.Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
11 inom. Närmare föreskrifter angående avgivande av förslag, som i
1 mom. sägs, och om arbetsrådets verksamhet må meddelas av Konungen.
11 §•
1 mom. Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas av yrkesinspektionens
befattningshavare; och skall därvid i tillämpliga delar
lända till efterrättelse vad som finnes stadgat rörande tillsyn å efterlevnaden
av lagen om arbetarskydd den 29 juni 1912.
2 mom. Å arbetsställe, där sådant arbete, som avses i 15 § lagen
om arbetarskydd, bedrives på stadigvarande sätt, skall å lämplig plats
finnas anslagna ej mindre denna lag än även arbetstidsschema, angivande
när arbetet börjar och slutar eller, där arbetet bedrives med skiftlag,
när arbetet börjar och slutar för varje sådant lag, ävensom såvitt möjligt
början och slut för varje rast, varigenom arbetet avbrytes.
12 §.
Använder arbetsgivare arbetare till arbete i strid mot vad i denna
lag är stadgat, straffes med böter från och med tio till och med ettusen
kronor. År arbetaren under aderton år och har användandet skett med
faders eller målsmans vetskap och vilja, vare fadern eller målsmanuen
förfallen till böter från och med fem till och med femtio kronor.
Den, som under tid, då han är ställd under åtal för förseelse,
varom i denna paragraf förmäles, fortsätter samma förseelse, skall, när
han varder därtill lagligen förvunnen, för vaije gång stämning därför
utfärdats och delgivits, fällas till det ansvar, som är bestämt för sådan
förseelse.
13 §.
Försummar arbetsgivare att fullgöra anmälningsskyldighet, som
föreskrives i 6 §, eller att iakttaga vad enligt 9 § eller 11 § 2 mom.
åligger honom, straffes med böter från och med fem till och med femhundra
kronor.
Ilar arbetsgivare mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift i
anteckning, som avses i 9 §, straffes med böter från och med femtio
till och med ettusen kronor.
14 §.
Förseelse mot denna lag åtalas vid polisdomstol, där särskild sådan
är inrättad, men eljest hos poliskammare eller, där sådan ej finnes, vid
allmän domstol.
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 9 sand. 10 käft. (Nr 13.)
880 23 5
34
Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.
(Kungl. Majrts förslag.) (Utskottets förslag.)
Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång
till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän
strafflag.
15 §.
Beträffande verksamhet, som bedrives av kommun, skall vad i denna
lag är stadgat angående arbetsgivare gälla arbetsföreståndaren.
16 §.
Skulle tillämpningen av denna lag medföra sådana svårigheter för
visst arbete eller företag, att dess fortsatta bedrivande därigenom äventyras,
må Konungen, efter arbetsrådets hörande, medgiva av förhållandena
påkallat undantag från lagens tillämpning.
17 §‘
Där i lag eller författning ytterligare begränsning stadgats beträffande
användande av minderårig eller kvinna till arbete, skall sådan begränsning
lända till efterrättelse.
1) Denna lag träder i kraft den 1 januari 1924 samt gäller till
och med den 31 december 1926; skolande i fråga om sådan under tiden
för lagens giltighet begången förseelse, som avses i 12 eller 13 §, vad i
lagen är stadgat fortfara att gälla även efter sistnämnda dag.
2) Vederbörande myndighet äger att jämväl innan denna lag trätt
i kraft vidtaga åtgärd, som avses i 5, 7 eller 8 §.
3) Eftergift, som med stöd av lagen den 17 oktober 1919 om arbetstidens
begränsning eller motsvarande lag den 22 juni 1921 beviljats
utan begränsning till viss tid, skall, i den män vederbörande myndighet
ej annorlunda bestämmer, fortfarande tills vidare äga giltighet.
B) att motionerna nr 166 i första kammaren
samt nr 214, 217, 218, 219, 220, 221, 222 och 223
i andra kammaren — motionerna nr 218 och 219 i
vad desamma hänföra sig till det i propositionen innefattade
lagförslaget — måtte anses besvarade genom
vad utskottet ovan under A) hemställt;
Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.
35
C) att motionen nr 218 i andra kammaren, i vad
densamma innefattar hemställan om skrivelses avlåtande
till Kungl. Maj:t med begäran om utredning och
förslag i visst, ovan närmare angivet hänseende, icke
måtte till något riksdagens åtgärd föranleda; samt
D) att motionen nr 219 i andra kammaren, i vad
densamma innefattar hemställan om skrivelses avlåtande
till Kungl. Maj:t med begäran om utredning och förslag
i visst, ovan närmare angivet hänseende, icke måtte
till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 25 april 1923.
På andra lagutskottets vägnar:
BROR PETRÉN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Bror Petrén, von Sydow, Linder,*) greve Spens, Hult,*)
Tjällgren, Sigfrid Hansson och Thorberg;
från andra kammaren: herrar Hagman, Karlsson i Gasabäck, Magnusson i Skövde,*)
Johanson i Stockholm, Holmström i Stockholm, Svensson i Skönsberg, SuncUing och Persson
i Trången.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservationer:
l:o) av herrar von Sydow, greve Spens, Magnusson i Skövde och
Sundling, vilka ansett att utskottet i anslutning till herrar Lindmans
in. fl.:s motion bort avstyrka bifall till den kungl. propositionen;
2:o) av herrar Linder, Sigfrid Hansson, Thorberg, Hagman, Johanson
i Stockholm, Holmström i Stockholm och Svensson i Skönsberg, vilka
yttrat följande:
»Den utredning, som av socialstyrelsen verkställts beträffande arbetstidslagens
verkningar och dess anpassning efter den internationella lag
-
36
Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.
stiftningen, har, särskilt med hänsyn till konjunkturförhållandena under
lagens giltighetstid, icke kunnat giva någon tillförlitlig ledning för bedömandet
av lagens verkningar inom de områden, där den tillämpats.
Vi anse därför, att utskottet bort uttala sig för prolongation av nu
gällande lag utan att föreslå ytterligare försämringar i densamma.
Utskottet har i 1 § vidtagit den ändringen att vid beräknandet av
antalet arbetare enligt paragrafens första stycke icke skall medräknas
arbetare, som användes till arbete, som avses i punkterna a)—1). Därest
denna ändring godkännes av riksdagen, komma ett stort antal arbetare,
som hittills åtnjutit lagens skydd, att ställas utanför densamma. Vi yrka
därför, att första stjmket av 1 § bibebålles i sin nuvarande lydelse.
Under punkt g) har undantagits »upptagning av torv samt tillverkning
av bränntorv och torvströ». Ifrågavarande arbete, som merendels
är av synnerligen ansträngande art, anse vi fortfarande böra falla under
lagen, och vi yrka därför, att det av utskottet föreslagna undantaget icke
måtte av riksdagen godkännas. Dessutom har i utskottets förslag punkt
h) införts undantagsbestämmelser »för byggnadsarbete för jordbruk eller
sådan dess binäring, som nu nämnts». Såväl i punkterna g) som h)
i utskottets förslag angivna undantag ha motiverats med, att arbetstiden
för ifrågavarande arbeten dels är beroende av årstiden eller väderleken,
dels på grund av annat förhållande är av växlande längd. Nu
gällande lags 5 § giver emellertid möjlighet till sådana avvikelser från
vad i 4 § stadgas, som kunna betingas av på arbetstiden inverkande
förhållanden, att någon verklig anledning till att vidtaga de av utskottet
föreslagna ändringarna icke förefinnes. Vi hemställa därför, att 1 §
måtte bibehållas med den lydelse, som den erhållit i Kungl. Maj:ts
proposition nr 55.
I konsekvens med vårt ovan framställda yrkande hemställa vi jämväl,
att 2 § bibehålies oförändrad och att orden »medlem av arbetsgivarens
familj» införas i 1 § punkt b).
Uti 7 § mom. 2 och 3 har utskottet föreslagit avsevärda utökningar
av den däri medgivna övertiden och därvid, särskilt i fråga om 3 mom.,
jämväl föreslagit ökning av det per kalenderår medgivna timantalet från
120 till 150.
I Kungl. Maj:ts proposition har föreslagits ökning av det per månad
medgivna timantalet beträffande övertidsarbete, utan att någon ändring
föreslagits angående antalet timmar per kalenderår.
Då hittills icke i något fall kunnat styrkas, att det i 3 mom. av
gällande lag stipulerade antal övertidstimmar av 120 timmar per kalenderår
visat sig otillräckligt, och något behov av utökning därför icke förefinnes,
hemställa vi att nu gällande bestämmelse härutinnan bibehålies.
37
Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.
För att emellertid förebygga att den i 2 och 3 mom. medgivna
övertiden per månad vid något tillfälle skall kunna sägas vara otillräcklig,
vilja vi även i denna del biträda Kungl. Maj:ts förslag.
Vi tillåta oss därför hemställa
att riksdagen måtte besluta
1) att 1 § i det med propositionen avsedda lagförslaget
måtte erhålla följande lydelse:
1 §-
Denna lag äger tillämpning å varje rörelse, industriell
eller icke, så ock å hus-, väg- eller vattenbyggnad,
vattenavledning eller annat dylikt särskilt arbetsföretag,
för såvitt i rörelsen eller företaget till arbete
för arbetsgivares räkning i regel användas flera än
fyra arbetare.
Från lagens tillämpning undantagas dock
a) arbete, som utföres i arbetarens hem eller eljest
under sådana förhållanden, att det ej kan anses tillkomma
arbetsgivaren att vaka över arbetets anordnande,
b) arbete, som utföres av medlem av arbetsgivarens
familj,
c) arbete, som till sin natur är så oregelbundet,
att det icke kan förläggas till bestämda tider,
d) arbete, som bedrives av staten,
e) arbete, som har till ändamål att bereda sjukvård,
fattigvård, uppfostran eller undervisning eller att
tillgodose annat därmed jämförligt behov,
f) skeppstjänst, som omförmäles i lagen om arbetstiden
å svenska fartyg, ävensom fiske,
g) skogsarbete samt kolning i mila, ändock att
arbetet icke är att hänföra till skogsarbete, ävensom
flottning,
h) jordbruk jämte sådana därtill hörande binäringar,
vilka icke bedrivas såsom självständiga företag, ävensom
trädgårdsskötsel och djurskötsel, ändock att arbetet
bedrives utan samband med jordbruk,
i) arbete, som åligger trafikpersonal vid järnväg,
som är upplåten för allmän traök,
j) arbete, som åligger biträde i haudelsbod, rakstuga,
frisersalong eller badinrättning,
38
Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.
k) sådant arbete i hotell, restaurang eller kaférörelse,
som är att hänföra till allmänhetens direkta
betjänande, samt
l) arbete, som åligger portvakt och av honom
väsentligen förrättas i hans bostad.
2) att 2 § måtte erhålla följande lydelse:
2 §•
Såsom arbetare skall vid tillämpning av denna lag
ej räknas
verkmästare eller annan befattningshavare i överordnad
ställning,
ritare, bokhållare eller därmed jämställd person,
kontorsvaktmästare eller annat underordnat kontorsbiträde.
3) att 7 § måtte erhålla följande lydelse:
7 §.
1 mom. För utförande av nödvändiga förberedelseeller
avslutningsarbeten må arbetare, som fyllt aderton
år, till nödigt antal användas under högst sju timmar
i veckan utöver den tid, varunder sådan arbetare enligt
denna lag eller med stöd av densamma meddelad eftergift
må användas till sitt egentliga arbete.
2 mom. Finner arbetsgivare i annat fall, än som
avses i 6 §, med hänsyn till särskilt förhållande påkallat
att använda arbetare till arbete utöver tid, som
angives i 4 § eller kan hava bestämts med stöd av
5 §, vare därtill berättigad i avseende å arbetare, som
fyllt aderton år, för högst 40 timmar under loppet av
en kalendermånad och 200 timmar under loppet av ett
kalenderår.
3 mom. År ytterligare eftergift av trängande behov
påkallad, må sådan, dock för högst 30 timmar
under loppet av en kalendermånad och 120 timmar
under loppet av ett kalenderår, meddelas av arbetsrådet.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.
39
4 mom. På arbetsrådet ankommer att pröva i vad
mån den, som fyllt sexton men ej aderton år, må användas
till arbete, som avses i denna paragraf.
5 mom. I fråga om arbetares skyldighet att utföra
arbete, som avses i denna paragraf, gäller vad
därom kan anses vara med arbetsgivaren överenskom
met, men åligger det arbetsgivaren tillse, att icke arbetaren
genom användande till dylikt arbete utsättes
för överansträngning eller ohälsa.
3:o) av herrar Tjällgren och Persson i Trången, som anfört:
»Av flera skäl ha vi vid denna frågas behandling inom utskottet
till en början anslutit oss till dem, som yrkat avslag på Kungl. Maj:ts
förslag om förlängd giltighetstid för arbetstidslagen. Ehuru fasthållande
vid denna principiella ståndpunkt till frågan ha vi emellertid, sedan det
befunnits, att majoritet förefanns för den föreslagna prolongationen av
lagen, vid frågans fortsatta behandling sökt medverka till att arbetstidslagen
underkastades de modifikationer, vilka de senaste årens erfarenheter
visat särskilt behövliga. På ett par punkter kunna i utskottets föreliggande
lagförslag sådana modifikationer även konstateras. Vi avse
härmed i främsta rummet den ändrade lydelse, som utskottet givit lagförslagets
1 § i vissa särskilt för jordbruket och landsbygden över huvud
taget betydelsefulla avseenden. Genom det tillägg, som gjorts till paragrafens
första stycke, har den obestridligen mot lagens anda stridande
tolkning omöjliggjorts, vilken medgives av den nuvarande avfattningen
av bestämmelserna på denna punkt. Den nu föreslagna lydelsen lämnar
ej rum för den tolkningen att de arbetare, som äro sysselsatta vid de
från lagens tillämpning undantagna arbetsfälten, kunna medräknas, då
det gäller att med antalet arbetare motivera arbetstidslagens tillämpning
vid andra till samma företag anslutna arbetsplatser. Önskemål, som
under lagens hittillsvarande tillämpning framträtt på landsbygden, ha
även i utskottets lagförslag tillmötesgåtts genom bestämmelserna att
upptagning av torv, tillverkning av bränntorv och torvströ samt byggnadsarbete
för jordbruk och dess binäring skola undantagas från lagens
tillämpning.
Ehuru vi sålunda erkänna att utskottets föreliggande lagförslag
innebär vissa ingalunda betydelselösa modifikationer i förhållande till
den ännu gällande lagen på området, måste vi likväl i anslutning till
vår ovan angivna principiella syn på denna fråga hävda att arbetstidslagen
även i denna i viss mån förändrade avfattning likväl ej är av
40
Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.
den art, att vi kunna medverka till att giva densamma ens en provisorisk
giltighet. Vi stödja oss i denna vår uppfattning bland annat på de
skäl, som anföras i'' den reservation, vilken av herr Johansson i Kälkebo
m. fl. fogats till andra särskilda utskottets utlåtande nr 1 till 1919 års
urtima riksdag.
Då vi således ej anse oss kunna förorda en prolongation av arbetstidslagen,
äro vi likväl ej blinda för att i vissa fall lagliga föreskrifter,
utöver redan befintliga sådana, äro av nöden i fråga om arbetstidens
begränsning. Då arbetets särskilt ansträngande natur eller hälsovådlighet
medföra särskilda vådor av en för lång arbetstid, äro säkerligen även
längre gående bestämmelser än åttatimmarslagen på sin plats. Men för
detta ändamål fordras ej enligt vår mening en generell arbetstidslag med
förbud mot övertidsarbete inom varje fack. Samma syfte lär fullt lika
effektivt kunna vinnas antingen på så sätt att i arbetarskyddslagstiftningen
nya bestämmelser av det antydda slaget införas eller ock så att
en särskild undantagslag för arbetstiden på ifrågavarande områden skapas.
Med stöd av det anförda få vi vördsamt hemställa
1) att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition
nr 55;
2) att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till
Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t måtte verkställa
utredning och förelägga riksdagen därav föranledda
förslag antingen om införande i arbetarskyddslagstiftningen
av sådana bestämmelser rörande arbetstidens
begränsning, som ur hälsosynpunkt kunna anses
erforderliga inom vissa yrken, eller ock om en särskild
undantagslag av samma innebörd.»
4:o) av herr Hult, som ansett, att 5 § 2 mom. i lagförslaget bort
avfattas i huvudsaklig överensstämmelse med den reservation, som inom
socialstyrelsen avgivits av herrar Bergström och Järte beträffande styrelsens
förslag i ämnet.
Stockholm, K L. Beckmans Boktr., 1925.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1923:148 Skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om arbetstidens begränsning dels ock i ämnet väckta motioner. s. 3 i texten