Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om arbetstidens begränsning dels och i ämnet väckta motioner.

1923-04-25 · 40 sidor, varav 39 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 39 av 40 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1923:13, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om arbetstidens begränsning dels och i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

1

Nr 13.

Ankom till riksdagens kansli den 27 april 1923 kl. 3 e. in.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag om arbetstidens begränsning dels och i

ämnet väckta motioner.

Genom en den 13 februari 1923 dagteoknad proposition nr 55,

vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet,

har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet

och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga här nedan

införda förslag till lag om arbetstidens begränsning.

I sammanhang med berörda proposition har utskottet till behandling

förehaft följande inom riksdagen väckta motioner, nämligen

inom första kammaren:

nr 166 av herr Leander;

inom andra kammaren:

nr 214 av herrar Olsson i Ramsta, Gustafson i Vimla erby, Jönsson

i Fridhill, Andersson i Rasjön, Osberg, Björnberg, Hansson i Bäck och Igel;

nr 217 av herr Berg i Karlskrona;

nr 218 av herrar Johanson i Hörninge, Ryberg, Gardell, Månsson i

Backa, Johanson i Hallagården, Petersson i Broaryd och Johansson i

Brånalt;

nr 219 av herr Carlström i Helgagård;

nr 220 av herrar Karlsson i Grängesberg och Daldén;

nr 221 av herrar Lindman, Nilsson i Bonarp, Norman, Magnusson i

Törnhult, Jönsson i Boa, Lithander, Liibeck, Gustafsson i Örebro, Nilsson

i Antnäs, Pettersson i Bjälbo, Persson i Fritorp, Fjellman, Olsson i Kalmar,

Jonsson i Mörkhult, Laurén, Gustafsson i Alvsered, Lindmark, Poppius,

Nyländer och Jonsson i Hökhult, fröken Wellin samt herrar Lindskog,

Corneliusson, Johansson i Krogstorp, Hermelin, Starbäck, Holmström i Gävle,

Olsson i Blädinge, Lorichs, Lundquist, Gustafson i Kasenberg, Andersson

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 9 sand. 10 höft. (Nr 13.) ssc 23 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

Herr

Leanders

motion.

Herr Olssons

i Rarnsta

nr. fl.:s motion.

Herr Bergs

i Karlskrona

motion.

Herr

Johansons

i Hörninge

m.fl.:s motion.

Herr

Öar Iströms

i Helgagård

motion.

i Storegården, Brännström, Uddenberg i Varberg, Ros, Buren, Björkman

i Norrköping, Olsson i Broberg, Silfverschiöld och Leffler;

nr 222 av herrar Sjöström, Hedvall, Höglund och Carlson i Mölndal;

samt

nr 223 av herr Wikström.

Herr Leander hemställer i sin motion, att riksdagen måtte besluta

sådan ändring i det med propositionen framlagda lagförslaget, att den i

andra momentet av 7 § medgivna övertiden för kalendermånad ändras

från 40 till 50 timmar.

Herr Olsson i Bamsta m. fl. yrka, att från den föreslag-na lag-ens

J l O O

tillämpning måtte undantagas allt arbete, för vilket arbetstiden i väsentlig

mån är beroende av årstiden eller väderleken eller där arbetstiden på

grund av annat förhållande är av växlande längd. Motionärerna anhålla

tillika, att vederbörande utskott måtte vidtaga de ändringar i lagtexten,

som ett bifall till deras yrkande kan nödvändiggöra.

Av herr Berg i Karlskrona hemställes, att riksdagen måtte besluta,

att första momentet av 5 § i lagförslaget ej skall äga tillämpning å

stuveriföretagen i landets hamnar.

Herr Johanson i Hörninge in. fl. påyrka, att riksdagen, med avslag

å propositionen, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om utredning

och förslag om införande i arbetarskyddslagstiftningen av sådana bestämmelser

rörande arbetstidens begränsning, som ur hälsosynpunkt kunna

anses erforderliga inom vissa yrken.

Herr Carlström i Helgagård hemställer

dels att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om

utredning rörande möjligheten av att begränsa arbetstidslagens område

till att omfatta endast det arbete, som utföres inom sådan industri eller

näring, där densamma kan anses vara socialt och ur landets och hela

folkets synpunkt förnuftig och försvarbar, samt att Kungl. Maj:t ville

för 1925 års riksdag framlägga det förslag, vartill utredningen kunde

föranleda,

och dels att, därest det med propositionen framlagda lagförslaget

bifalles, riksdagen måtte besluta, att lagen skall gälla till allenast den

31 december 1925.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

Av herrar Karlsson i Grängesberg och Dahlén framlägges följande

»Förslag

till

Lag

om arbetstidens begränsning.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Denna lag äger tillämpning å varje rörelse, industriell eller icke, vari arbetare

användes till arbete för arbetsgivares räkning, så ock å hus-, väg- eller vattenbyggnad,

vattenavledning heller annat dylikt särskilt arbetsföretag, vari arbetare

på sådant sätt användes.

Från lagens tillämpning undantages dock

a) arbete, som utföres i arbetarens hem eller eljest under sådana förhållanden

att det ej kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över arbetets anordnande

;

b) arbete, som utföres av medlem av arbetsgivarens familj.

2§.

Såsom arbetare skall vid tillämpningen av denna lag ej räknas disponent

eller annan befattningshavare i överordnad ställning.

Yppas tvekan, huruvida viss arbetstagare är att räkna såsom arbetare enligt

lagen, åligger det arbetsrådet att på begäran av domstol eller den, vars rätt därav

beröres, avgiva utlåtande i frågan.

Utlåtande, varom här är sagt, skall meddelas kostnadsfritt.

3 §.

Arbetare må icke användas till arbete under längre tid än 8 timmar av

dygnet eller 48 timmar i veckan, däri inberäknat eventuell väntetid och uppehåll

i arbete, undantagandes måltidsraster; dock må, därest nyssnämnda begränsning

av arbetstiden för vecka icke därigenom överskrides, genom överenskommelse

mellan arbetare och arbetsgivare, arbetstiden under något eller några av veckans

dygn utsträckas till högst 8 ''/2 timmar.

Fortgår arbetet kontinuerligt såväl natt som dag, må arbetstiden, raster däri

inräknade, icke överstiga 8 timmar av dygnet eller 48 timmar i veckan, och må

nyss angivna begränsningar gälla den genomsnittliga arbetstiden under en tidrymd

av två veckor.

Vid gruvarbete under jord och vid de öppna gruvorna norr om Polcirkeln

må arbetare icke användas under längre tid än 6 timmar av dygnet eller 36

timmar i veckan, däri inberäknat eventuell väntetid och uppehåll i arbete, undantagandes

måltidsraster.

I arbetstiden vid gruvarbete inräknas tiden för ned- och infart, samt ut- och

uppfart.

Herrar

Karlssons i

Grängesberg

och Dahléns

motion.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

4§-

Har natur- eller olyckshändelse eller annan omständighet, som ej kunnat

förutses, vållat avbrott i driften eller ock medfört överhängande fara för sådant

avbrott eller för skada å liv, hälsa eller egendom, må arbetare i den mån så är

nödigt, med hänsyn till berörda förhållande, användas till arbete utöver begränsning,

som finnes angiven i 3 §. Om sådant arbete samt dess anledning, omfattning

och varaktighet åligger det arbetsgivaren att senast inom 2 dygn från dess

början gorå anmälan till arbetsrådet. Arbetet må icke fortsättas utöver sist angivna

tid utan att tillstånd därtill sökts hos nämnda myndighet. Angående sådan

ansökan har arbetsrådet att ofördröjligen meddela beslut.

Anmälan eller ansökan, varom här är sagt, må anses gjord, när densamma i

betalt brev avlämnats till allmänna posten.

5 §‘

Rörande arbetares användande till arbete enligt 4 § åligger det arbetsgivare

att senast näst därpå följande dag göra anteckning i särskild journal, upprättad

enligt formulär, som fastställes av arbetsrådet.

Beslut av arbetsrådet enligt 4 § skall biläggas journalen på det arbetsställe,

beslutet rör, och skall journalen jämte bilagda beslut förvaras å arbetsstället

under minst 3 år, räknat beträffande journalen från den tid, då sista anteckningen

gjordes däri, och beträffande beslutet från detsammas datum. Journalen skall

vara tillgänglig för samtliga arbetare å arbetsstället.

6§-

„ Arbetsrådet består av 5 ledamöter, utsedda av regeringen för en tid av 2 år

åt gången. 2 av ledamöterna skola utses bland personer, föreslagna av rikssammanslutningar

utav arbetare, och 2 ledamöter bland personer, föreslagna av rikssammanslutningar

utav arbetsgivare.

Suppleanter till samma antal som ordinarie ledamöter utses på enahanda sätt.

Den femte ledamoten, som tillika är ordförande, jämte ställföreträdare för

denne,. utses av regeringen.

Ärende må icke av arbetsrådet avgöras utan att samtliga ledamöter äro närvarande.

Vid förfall för någon av dessa inkallas suppleant att deltaga i föreliggande

ärendes avgörande.

Närmare bestämmelser rörande rådet och dess verksamhet meddelas av regeringen.

7 §•

Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas av yrkesinspektionens befattningsinnehavare;

och skall därvid i tillämpliga delar lända till efterrättelse vad

som finnes stadgat rörande tillsyn å efterlevnaden av lagen om arbetarskydd den

29 juni 1912.

Å arbetsställe, där arbete bedrives på stadigvarande sätt, skall å lämplig

plats finnas anslagen ej mindre denna lag än även arbetstidschema, angivande

när arbetet börjar och slutar eller, där arbetet bedrives med skiftlag, när arbetet

börjar och slutar för varje sådant lag, ävensom början och slut för varje rast,

varigenom arbetet avbrytes.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

5

8 §•

Användes arbetare till arbete i strid mot vad i denna lag är stadgat, straffes

arbetsgivaren med böter från och med femhundra till och med tiotusen kronor.

Den, som under tid, då han är ställd under åtal för förseelse, varom i denna

paragraf förmäles, fortsätter samma förseelse, skall, när han varder därtill lagligen

förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats och delgivits, fällas

till det ansvar, som är bestämt för sådan förseelse.

9 §•

Försummar arbetsgivare att fullgöra anmälningsskyldighet, som föreskrives

i 4 §, eller att iakttaga vad enligt 5 § åligger honom, straffes han med böter från

och med tvåhundra till och med femtusen kronor.

Har arbetsgivare mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift i journal, som

avses i 5 §, straffes med böter från och med femhundra till och med tiotusen

kronor.

10 §.

Förseelse mot denna lag åtalas vid polisdomstol, där särskild sådan är inrättad,

men eljest hos poliskammare eller, där sådan ej finnes, vid allmän domstol.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla hälften kronan och hälften den

kommun, inom vilken förseelsen begåtts. Den andel av bötesbelopp, som tillfaller

kommun, användes till kommunens hjälpverksamhet för fattiga arbetslösa och

orkeslösa personer, samt, i den mån medlen ej härför tagas i anspråk, till folkbibliotek

och inom kommunen av arbetarna upprättade studiecirklar.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän

strafflag.

11 §•

Beträffande verksamhet, som bedrives av kommun eller staten, skall vad i

denna lag är stadgat angående arbetsgivare gälla arbetsföreståndaren.

12 §.

Där i lag eller författning ytterligare begränsning stadgats beträffande användande

av minderårig eller kvinna till arbete, skall sådan begränsning lända

till efterrättelse.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1924.»

Herr Lindman in. fl. hemställa, att riksdagen, med avslag å förevarande

proposition, måtte för sin del besluta, att den provisoriska lag

om arbetstidens begränsning, som utlöper den 31 december 1923, icke

skall vare sig provisoriskt eller definitivt förnyas.

Herr

Lindmans

m. fl.:s motion.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

Hell''

Sjöströms

m.fl.:s motion.

Herr

Wikströms

motion.

Historik.

Herr Sjöström m. fl. föreslå, att åt första stycket av 1 § i lagförslaget

måtte givas följande, med lagrummets avfattning enligt beslut

vid 1919 års urtima riksdag sammanfallande lydelse:

»Denna lag äger tillämpning

1) å varje rörelse, industriell eller icke, vari i regel flera än fyra

arbetare användas till arbete för arbetsgivares räkning, så ock, ändå att

arbetarantalet är mindre, å dylik rörelse, där den bedrives i sådan stad

eller köping eller sådant municipälsamhälle, vars mantalsskrivna folkmängd

överstiger 1,500;

2) å hus-, väg- eller vattenbyggnad, vattenavledning eller annat

dylikt särskilt arbetsföretag, vari i regel flera än fyra arbetare användas

till arbete för arbetsgivares räkning.»

Slutligen må anföras, att herr Wikströms motion är lika lydande

med den motion, som av herr Leander väckts i första kammaren.

Beträffande skälen för det med propositionen framlagda lagförslaget

och för de i ämnet väckta motionerna får utskottet, i den mån ej redogörelse

därför lämnas här nedan, hänvisa till propositionens resp. motionernas

innehåll.

Förslag till lagstiftning angående åttatinmiarsdagen förelädes riksdagen

första gången genom en proposition till 1919 års lagtima riksdag.

Förslaget, vilket grundats å ett av arbetstidskommittén avgivet

betänkande i ämnet, antogs av andra kammaren, men förkastades av den

första. Sedan detsamma underkastats en överarbetning, som medförde

vissa, dock ej mera väsentliga förändringar, förelädes det genom proposition

samma års urtima riksdag, som godtog förslaget med en mindre ändring.

Lagen den 17 oktober 1919 om arbetstidens begränsning, vartill

nyssberörda förslag givit upphov och som skulle gälla till 1923 års

utgång, blev redan vid 1920 års riksdag föremål för ett flertal motioner,

av vilka några gingo ut på upphävande eller suspension av lagen, under

det att de övriga åsyftade modifikationer i densamma i olika avseenden.

Samtliga nu berörda motioner blevo avslagna, men beslöt riksdagen hos

Kungl. Maj:t begära utredning och förslag rörande sådana ändringar i

lagen, vilka, utan att rubba lagens grunder, kunde vara ägnade att

bättre anpassa densamma efter det praktiska livets krav.

Socialstyrelsen, som fått i uppdrag att verkställa den begärda utredningen

och utarbeta det åsyftade förslaget, avgav år 1921 betänkande

med förslag till reviderad lag om arbetstidens begränsning. Kungl. Maj:t

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13. 7

framlade socialstyrelsens lagförslag i väsentligen oförändrat skick för

samma års riksdag. Förslaget, som under utskottsbehandlingen underkastats

vissa förändringar i mildrande riktning, godtogs av riksdagen

och upphöjdes till lag — nu gällande lag om arbetstidens begränsning —

den 22 juni 1921 med giltighetstid till innevarande års utgång.

Samtidigt med nyssberörda beslut anhöll riksdagen hos Kungl. Maj:t

om föranstaltande av en allsidig utredning beträffande dels arbetstidslagens

verkningar och dess anpassning efter den internationella lagstiftningen

samt dels behovet och arten av reglering av arbetsförhållandena

inom de verksamhetsgrenar, som omförmäldes i det i propositionen intagna

lagförslagets 5 § a), d. v. s. rörelser, som hava till ändamål att

bereda sjukvård, fattigvård, uppfostran eller undervisning eller att tillgodose

annat därmed jämförligt behov.

Den av riksdagen sålunda påkallade utredningen har under fjolåret

utförts av socialstyrelsen under medverkan av kommerskollegium och vissa

andra myndigheter; och har socialstyrelsen såsom resultat därav den 29

september 1922 avgivit förslag till reviderad lag om arbetstidens begränsning,

därvid fogats den propositionen i ämnet bilagda redogörelsen för

utredningen. Det med propositionen framlagda lagförslaget överensstämmer

i allt väsentligt med socialstyrelsens här berörda förslag.

Det spörsmål, som vid bedömandet av förevarande proposition med

däri innefattade förslag till en fortsatt lag om arbetstidens begränsning

med en avsedd giltighetstid av tre år, främst framställer sig till besvarande,

är, huruvida övervägande skäl tala för det i vissa motioner framställda

yrkandet om upphävande av den lagstadgade arbetstidsbegränsningen

i och med utgången av innevarande år eller för åvägabringande

av en kortare ytterligare försöksperiod, innan slutlig ståndpunkt tages

till frågan om en fortsatt lagstiftning på ifrågavarande område.

Vid bedömandet av förevarande spörsmål vore det givetvis av synnerlig

vikt att äga klarläggande kännedom om dels verkningarna av

den hos oss hittills gällande provisoriska lagstiftningen i ämnet och dels

det nuvarande läget och tendenserna på detta område i andra länder.

Den av riksdagen i det förra hänseendet påkallade utredningen,

vilken, såsom förut nämnts, under fjolåret verkställts, har tyvärr icke

kunnat lämna en tillförlitlig ledning i det åsyftade avseendet.

Socialstyrelsen har — under framhållande av att särskilt konjunkturväxlingarna

och svårigheten att särskilja de åtgärder, som vidtagits

med hänsyn till arbetstidslagen, från anordningar, genomförda för att möta

de så att säga normala kraven å drift sförbättringar, medverkat till att

Utskottet

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

förringa betydelsen av utredningens resultat — sammanfattningsvis

karaktäriserat berörda resultat så, att arbetstidslagstiftningens genomförande

å ena sidan obestridligen förorsakat avsevärd ökning av produktionskostnaderna,

men å den andra för arbetarna medfört av dem

högt värdesatta förmåner i socialt och andra hänseenden. Då utredningen

enligt socialstyrelsens mening icke kunde anses giva anledning till den

lagstadgade arbetstidsbegränsningens avskaffande, har styrelsen efter påpekande

att de av lagstiftningen å området förorsakade olägenheterna

kunde förväntas i viss mån förminskas med fortgående anpassning efter

densamma, tillstyrkt bibehållandet av en provisorisk dylik lagstiftning

för ytterligare någon tid framåt.

Kommerskollegium, som handhaft den mera ingående ekonomiska

undersökningen rörande arbetstidslagens verkningar, har likaledes framhållit,

att möjlighet i stort sett saknades att tillnärmelsevis säkert särskilja

arbetstidslagens verkningar från andra ekonomiska rubbningsfenomen.

Läget kunde karaktäriseras såsom ett anpassnings- och övergångsstadium

till ny jämvikt efter depressionens och lagens samtidiga förryckande

inverkan på produktionsfaktorerna. Vilken ekonomisk betydelse en lagstadgad

begränsning av arbetstiden kunde få, sedan det nya jämviktsläget

uppnåtts, undandroge sig på grund härav nu närmare bedömande.

Såtillvida torde dock utvecklingen kunna förutses, att arbetstidens minskning,

i den mån densamma ej uppvägdes genom ökad arbetseffekt, måste

leda till minskad produktion av nyttigheter och därmed till lägre realinkomst

för befolkningen, tagen såsom helhet. I allmänhet taget gåve

undersökningen jämte i samband därmed erhållna upplysningar grund

för den slutsatsen, att arbetstidslagen fortfarande avsevärt betungade industrien

i ekonomiskt avseende. Mot de framhållna ekonomiska konsekvenserna

av arbetstidsbegränsningen, vilka i övrigt under rådande extra

ordinära förhållanden inom det ekonomiska livet i dess helhet ej ännu

torde kunna tillfullo överblickas, stode givetvis de sociala fördelar, som

vunnits för arbetarklassen i form av ökade tillfällen till hemliv, till

självbildning, rekreation och omväxlande sysselsättning ävensom i mindre

uppslitande arbetssätt m. in. Härtill komme, att det måste anses såsom

ett viktigt samhälleligt intresse, att stora befolkningsgruppers i och för

sig berättigade strävanden efter förbättrade sociala villkor, i den mån så

vore förenligt med sund samhällelig ekonomi, vunne statsmakternas stöd.

Den erfarenhet, som hittills vunnits av arbetstidslagstiftningens verkningar,

syntes på grund av den relativt korta tid, varunder lagen ägt bestånd,

samt de alldeles extraordinära omkastningar i världskonjunkturen, som

därunder inträffat, alltför ofullständig för att möjliggöra en jämförelse

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

9

mellan de nackdelar och fördelar, som arbetstidsbegränsningen medfört.

Med hänsyn härtill ävensom till det pågående internationella samarbetet

på ifrågavarande område, vari Sverige tagit och fortfarande toge aktiv

del, ansåge kollegium för sin del ej möjligt att nu taga definitiv ställning

till frågan om arbetstidslagstiftningens omfattning och form. Kollegium

förordade därför en ytterligare provisorisk förlängning av nu

gällande lag i dess huvudsakliga delar, dock med sådana jämkningar i

avfattning och tillämpning, som framgått såsom särskilt önskvärda på

grund av den hittills vunna erfarenheten, och som kunde genomföras

utan rubbning av lagens huvudsyfte eller dess karaktär av social skyddslagstiftning.

Vad sedan angår frågan om det nuvarande läget och tendenserna

på arbetstidslagstiftningens område i andra länder, vill utskottet, under

hänvisning till den utredning, som därutinnan lämnats av socialstyrelsen

i dess i ämnet avgivna betänkande (sid. 15—19), erinra,

att lagstiftning om åttatimmarsdag gäller i alla något mera betydande

europeiska stater med undantag av England, Danmark och Italien

ävensom i ett flertal utomeuropeiska kulturländer. Beträffande Italien

må emellertid nämnas, att ett dekret av regeringen för någon tid sedan

utfärdats om genomförande av åttatimmarsdagen inom industrien i enlighet

med Washingtonkonventionens innehåll, vilket dekret, samtidigt som

det underställts parlamentets prövning, förklarats skola träda i kraft fyra

månader efter det detsamma blev offentliggjort. 1 fråga om England

och Danmark gäller, att åttatimmarsdagen genomförts, åtminstone inom

de industriella näringsgrenarna, medelst mellan arbetsgivare och arbetare

träffade avtal.

Från vissa håll har gjorts gällande, att principen om åttatimmarsdagen

i utlandet efterleves merendels mindre strängt än i Sverige. Den mångfald

av i stor utsträckning förefintliga undantags- och modifikationsbestämmelser,

som inrymmas i de särskilda ländernas lagstiftning på området

och om vilkas tillämpning man saknar säker kännedom, gör det

visserligen svårt att komma till klarhet om den faktiska tillämpningen

av åttatimmarsdagen i de särskilda länderna, varför en klarläggande

jämförelse härutinnan svårligen för närvarande låter sig göra. Såsom

allmänt omdöme torde dock kunna sägas, att i åtskilliga länder principen

om åttatimmarsdagen torde tillämpas strängare än i Sverige, synnerligast

om hänsyn tages till de ganska vittgående, ehuru måhända i

vissa avseenden ännu icke allmänt ixtnyttjade möjligheter till undantag,

som införts i vår arbetstidslag genom den år 1921 företagna revisionen

av lagen. En allmän tendens att alltmera modifiera principen i tillBihang

till riksdagens protokoll 1923. 9 sand. 10 käft. (Nr 13.) 880 23 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

lämpningen låter sig emellertid tydligt påvisas. Förhastat torde emellertid

vara att härav draga den slutsatsen, att berörda tendens behövde

tyda på eu avveckling av principens tillämpning. Det låter nämligen

också tänka sig, att ifrågavarande företeelse utgör en nödvändig anpassning

av åttatimmarsregimen efter de praktiska förhållandenas krav. Huru

det än må förhålla sig i nu berörda avseende, har ej ännu, såvitt utskottet

har sig bekant, något land med åttatimmarslagstiftning beslutat

att upphäva densamma.

Härtill kommer att de försök, som pågått att genom en internationell

överenskommelse beträffande åttatimmarslagstiftningen undanröja de

invändningar, som ur konkurrenssynpunkt kunna anföras mot lagstiftningen,

ännu icke uppgivits, utan tvärtom med ökat intresse fullföljas av

den internationella arbetsbyrån. I detta avseende må nämnas, att vid

den internationella arbetsbyråns styrelses senaste sammanträde under

innevarande månad beslut fattats om upprättande av en särskild kommission

med uppgift att till nästkommande års konferens framlägga förslag

till främjandet av åttatimmarskonventionens ratificering.

Utöver de synpunkter för bedömandet av det föreliggande spörsmålet,

vilka innefattas i vad ovan anförts rörande verkningarna av den

hos oss hittills gällande provisoriska lagstiftningen i ämnet samt det

nuvarande läget och tendenserna å förevarande område i utlandet, vill

utskottet framhålla ytterligare följande:

Att arbetarna synnerligen högt värdesätta den lagstadgade åttatimmarsdagen,

torde ej av någon betvivlas. Under flera årtionden har

dess ernående varit ett av den organiserade arbetarrörelsens främsta mål.

Åttatimmarsdagen har utgjort en av arbetarna allmänt omfattad, lätt

gripbar programpunkt i deras kamp för en bättre ställning i samhället.

Detta förklarar, att den uppfattningen efterhand vuxit sig allt starkare,

icke allenast hos vårt lands utan överhuvud hos alla civiliserade länders

arbetare, att tillgodoseendet av kravet på åttatimmarsdagens genomförande

är oundgängligt för arbetarnas höjande i socialt, folkhälso-, kulturellt

och andra avseenden. Att från andra håll framhålles, att den lagstadgade

arbetstidens fördelar äro överskattade, ja att denna lagstiftning ur

ekonomisk synpunkt kan vara direkt skadlig för arbetarna, betyder i

själva verket föga inför den övertygelse om dess nytta och välsignelse,

som arbetarna tillägnat sig.

När nu åttatimmarsdagen förverkligats i vårt liksom i ett flertal andra

länder, är det fåfängt att förvänta, att arbetarna utan bittra strider skulle

låta den av dem så högt skattade vinningen gå sig ur händerna.

Och skulle lagen upphävas, kan man förutsätta såsom visst, att de till

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

det yttersta skulle komma att kämpa för, att dess bestämmelser komme

att i stället införas i kollektivavtalen. Den med lagens upphävande

åsyftade lättnaden för industrien skulle vid sådant förhållande näppeligen

komma att förverkligas. Oavsett vilka strider, som skulle uppstå pa

arbetsmarknaden genom ett avbrytande av nu a området gällande försökslagstiftning,

vilken ju ligger till grund för mellan arbetsgivarna och

arbetarna gällande arbetsavtal, kan man även ifrågasätta, om icke jämväl ur

synpunkten av önskvärd stabilitet å arbetsområdet det åvägabragta försöket

med denna lagstiftning lämpligen bör utsträckas ännu någon tid,

tills klarläggande resultat av dess verkningar hunnit erhållas.

Å ekonomiskt sakkunnigt håll har väl aldrig rått tvekan om att

ifrågavarande lagstiftnings införande måste, åtminstone till en början,

inverka ogynnsamt och fördyrande på produktionen. I vad mån denna

inverkan genom ändrade arbetsförhållanden kan mer eller mindre övervinnas,

därom har man, såsom av den förut åberopade utredningen

framgår, ännu svårt att bilda sig en bestämd mening. Om ock betänkligheter

från ekonomisk synpunkt kunna resas emot en förlängningav

lagstiftningen, särskilt under ännu rådande depressionstid, må emellertid

å andra sidan ej förgätas, att, på sätt förut framhållits, i de allra

flesta europeiska länder betänkligheterna i förenämnda hänseende fått

vika för de fördelar, som i andra avseenden förväntats av lagstiftningen

i fråga.

I sistberörda hänseende må för vårt lands del här erinras om det

uttalande i frågan, som fälldes av särskilda utskottet vid 1919 års lagtima

riksdag för att upprepas av motsvarande utskott vid samma ars

urtima riksdag och vilket uttalande alltjämt torde få anses äga giltighet.

Förstnämnda utskott yttrade som en sammanfattning av vad det i frågan

anfört, att kravet på lagstadgad begränsning av arbetstiden med hänsyn

ej blott till arbetarnas hälsa, livskraft, bildning och trevnad utan även

till samhällets växande fordringar på dem under nuvarande sociala och

politiska förhållanden måste tillmätas en sådan räckvidd och styrka,

att det, såvitt möjligt, måste tillgodoses.

Slutligen vill utskottet framhålla, att, såsom ock tidigare vid 1921 års

riksdagsbehandling av denna fråga, gentemot da framställt yrkande om

arbetstidslagens upphävande eller suspension, erinrats,. Sverige genom

sin anslutning till Nationernas förbund biträtt principen om arbetstidens

begränsning till 8 timmar om dagen och 48 timmar i veckan, samt

att berörda skäl ännu alltjämt synes äga giltighet.

Vid övervägande av de synpunkter, som i det föregående framförts

till belysning av frågan, finner sig utskottet ej kunna tillstyrka riks
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

dagen att genom avslående av förslaget om eu förlängning av lagstiftning

å området föranleda, att vårt land skulle komma att gå i spetsen

för avskaffande av en dylik, allmänt införd lagstiftning. Då utskottet

alltså anser sig böra tillråda antagandet av eu arbetstidslag å ännu en

försöksperiod, vilken lämpligen synes böra fastställas till tre år, vill

utskottet särskilt framhålla vikten ur samhällelig synpunkt, att den lediga

tid, som genom arbetstidsbegränsningen erhålles, må komma till användning

ej endast för tillgodoseende av enskilda, nog så viktiga intressen

för arbetarna med avseende å deras hemliv in. in., utan även för deras

tekniska utbildning och allmänbildning. Den vinst, som samhället genom

en sådan, hela arbetarklassen omfattande folkbildningssträvan skulle erhålla,

måste skattas synnerligen högt. Att man, att döma av den föreliggande

utredningen, ännu ej kan spåra några större resultat i detta

avseende, är ej ägnat att förvåna, ty de, som verka på folkbildningens

område, hava att mycket ofta kämpa mot bristande intresse, slöhet och

benägenhet för osunda nöjen av olika slag; och ett sådant motstånd kan

ej under några få års arbete brytas. Från många håll i landet förspörjes

emellertid om löftesbringande strävanden — ej minst utgångna från

arbetarna själva — att skapa bildningstillfällen och förädlande nöjen

under den lediga tiden. Och i den mån dessa strävanden vinna nödigt

understöd från enskilda inflytelserika jjersoners och det allmännas sida,

torde de förvisso efter hand leda till en allmän lyftning av arbetarklassen.

Om i enlighet med utskottets förslag arbetstidslagen antages fölen

period av ytterligare tre år, torde det bliva möjligt att bättre än

hittills varit fallet bilda sig en säker uppfattning om dess verkningar

för såväl arbetarna som näringarna. Det torde få anses självfallet, att

Kungl. Maj:t under en dylik fortsatt provisorietid kommer att ägna

synnerlig uppmärksamhet åt arbetstidslagstiftningens verkningar inom

landet och dess anpassning efter de internationella förhållandena samt

före provisoriets utlöpande låter verkställa de särskilda utredningar, som

kunna finnas påkallade för att statsmakterna då skola bättre vara i stånd

att definitivt taga ståndpunkt till frågan om nämnda lagstiftning. Att

härvid jämväl de synpunkter, som framhållits av herr Carlström i

Helgagård till stöd för hans hemställan om avlåtande av en skrivelse

till Kungl. Maj:t med begäran om utredning rörande möjligheten att

förevarande lagstiftning må kunna begränsas till vissa arbetsområden,

skola komma under vederbörligt bedömande, torde kunna förutsättas

såsom visst.

Av vad utskottet ovan anfört framgår, att utskottet ej kan giva

sin anslutning till något av de yrkanden, som innefattas i de av herr

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13. 13

Lindman m. fl. samt herr Johanson i Hörninge m. fl. i ämnet väckta

motionerna.

Då utskottet sålunda anser sig böra förorda ett biträdande av propositionen,

i vad densamma avser prolongering av den provisoriska anordningen

med lagstadgad begränsning av arbetstiden, vill utskottet

emellertid samtidigt framhålla angelägenheten av att de särskilda bestämmelserna

i lagen underkastas granskning i syfte att näringslivet

genom lagens fortsatta bestånd icke beredes större svårigheter än som

för vinnande av lagens huvudsyfte är nödvändigt; och återkommer utskottet

under de särskilda paragraferna till de anmärkningar och ändringsförslag,

som denna granskning föranlett.

Det med propositionen framlagda lagförslaget överensstämmer i allt

väsentligt med den nu gällande lagstiftningen i ämnet. De förändringar

i särskilda avseenden, som lagförslagets antagande skulle medföra, och

de i förut omförmälda motioner framställda särskilda ändringsyrkandena

upptagas i det följande till behandling under respektive paragrafer.

Beträffande de av herrar Karlsson i Grängesberg och Dahlén i

dessas motion påyrkade ändringar, vilka framlagts i ett särskilt, i motionen

innefattat lagförslag, har utskottet emellertid icke iakttagit berörda

förfarande. De talrika av dessa motionärer föreslagna ändringarna

innebära nämligen, frånsett vissa i fråga om arbetsrådets sammansättning

och arbetssätt, vilka utskottet ej finner sig kunna biträda, skärpningar,

vilka, såvitt utskottet kan döma, under nuvarande förhållanden icke

torde kunna ifrågakomma till förverkligande.

1 §•

Av herr Sjöström m. fl. har föreslagits, att åt första stycket av

förevarande paragraf skulle givas den avfattning, som detta lagrum

erhöll enligt beslut vid 1919 års urtima riksdag, d. v. s. lagens tilllämpning

skulle beträffande sådan stad eller köping eller sådant municipalsamhälle,

vars mantalsskrivna folkmängd överstiger 1,500, omfatta

varje därstädes bedriven rörelse oavsett antalet i densamma använda

arbetare.

Att nu vidga tillämplighetsområdet för lagen genom att i första

stycket av förevarande paragraf återinföra den avfattning, som nämnda

lagrum erhöll enligt beslutet vid 1919 års urtima riksdag, finner utskottet

under hänvisning till de skäl, som vid revisionen av lagen år 1921

föranlett till den då vidtagna ändringen av ifrågavarande lagrum, ej

vara att tillråda, varför motionen avstyrkes.

opaginerad Kontrollera mot PDF

u

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

Ett av de verksamhetsområden, där den lagstadgade arbetstidsbegränsningen

särskilt mött svårigheter, utgöres av tor vindustrien.

Arbetet inom denna industri, som sönderfaller i bränntorvs- och torvströtillverkning,

är nämligen i övervägande grad ett kortvarigt, oregelbundet

säsongarbete. Det utföres i regel på ackord, och ofta hava

arbetarna med sig sina barn till hjälp vid arbetet. Då det till väsentlig

del är mycket beroende av väderleken, blir den genomsnittliga arbetstiden

per dag under arbetsperioden ganska kort, men kan det vid vissa

tillfällen vara nödvändigt att starkt forcera arbetet. Enligt en av socialstyrelsen

för några år sedan föranstaltad undersökning rörande berörda

arbetsförhållanden, vilken undersökning var föranledd av ett par framställningar

om undantag för nämnda industri från arbetarskyddslagens

bestämmelser om minderårigas användande till arbete, sysselsatte torvindustrien

sammanlagt 9,391 arbetare, varav 7,337 vuxna och 2,054

minderåriga samt 7,207 av kvinnligt och 2,184 av manligt kön.

En verksamhet av ovan antydda beskaffenhet måste tydligtvis erbjuda

svårigheter för genomförandet av nära nog varje slag av mera

ingripande arbetsreglering. Om också arbetstidslagen med utnyttjande av

däri lämnade medgivanden av övertidsarbete skulle kunna motsvara torvindustriens

behov i fråga om arbetstider, lär det sålunda i stor utsträckning

ställa sig nära nog omöjligt för arbetsgivaren att noggrant iakttaga

lagens bestämmelser, exempelvis beträffande övertidsjournalens förande.

Anmärkas må ock i detta sammanhang, att genom en lag av den 26

april 1918 angående viss ändring i arbetarskyddslagen socialstyrelsen

bemyndigats att i fråga om bland annat arbete med vändnmg och stackning

av torv meddela eftergift från vissa bestämmelser i nämnda lag

rörande minderårigas användande till arbete.

Från torvindustriens sida hava vid upprepade tillfällen påkallats

eftergifter från den lagstadgade arbetstid sregleringen. Vid 1921 års

riksdag påyrkade sålunda friherre Adelswärd och herr Rehn med flera

motionsvis bland annat, att torvupptagning skulle undantagas från lagens

tillämpning genom upptagande i undantagsbestämmelsen g). Översikterna

över arbetsrådets beslut, bifogade propositionerna rörande arbetstidslagen

till 1921 och innevarande års riksdagar, utvisa, att åt torvindustrien lämnats

omfattande eftergifter.

Kravet på torvindustriens undantagande från arbetstidslagens tilllämpning

stödes jämväl av det förhållandet, att nämnda verksamhet i

flera avseenden står jordbruket nära. Bland annat torde arbetarna

inom torvindustrien till väsentlig del utgöras av personer, som eljest

äro sysselsatta inom jordbruket.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

På grand av vad sålunda anförts har utskottet ansett sig böra

föreslå, att under arbetstidslagens 1 § jämväl upptages ett undantag

för torvindustrien, vilket undantag lämpligen synts kunna infogas mellan

de nuvarande undantagen g), rörande skogsarbete etc., och h), som

avser jordbruk in. m. Ifråga om undantagets avfattning må anmärkas,

att inom torvindustrien och särskilt vid den fabriksmässiga rivningen

av torv till torvströ användes eu del arbetare på ett stadigvarande,

regelbundet sätt, som otvivelaktigt i och för sig skulle medgiva tillämpning

av lagstadgad arbetstidsbegränsning. Med hänsyn till svårigheten att

på ett tillfredsställande sätt avskilja nu ifrågavarande arbetare och till

deras relativt ringa antal har utskottet emellertid ansett sig kunna bortse

från nyss berörda förhållande.

Från jordbrukets sida hava städse framhållits de olägenheter, som

den lagstadgade arbetstidsbegränsningen måste medföra för byggnadsarbeten,

företagna för tillgodoseende av jordbrukets behov. Uttryck för

denna uppfattning återfinnas jämväl i den av herr Olsson i Ramsta m. fl.

väckta motionen, däri även med styrka framhålles, att lagen å denna

punkt ej efterleves. Förnämligast till förekommande eller lindrande av

nu ifrågavarande olägenheter föreslogs även redan i det förslag till arbetstidslag,

som förelädes 1919 års urtima riksdag, undantagande från

lagens tillämpning av arbetsföretag med i regel högst tre arbetare, ett

undantagande som sedan lett till den nu gällande begränsningen av

lagens tillämpning till rörelser eller företag med i regel flera än fyra

arbetare. Ehuru nu berörda begränsning otvivelaktigt berett en viss

lättnad vid utförande av byggnadsarbeten å landet, lär densamma dock

med hänsyn till sitt låga arbetarantal visat sig ej tillräckligt ägnad att

undanröja ovan omförmälda olägenheter.

Onekligen tala flera omständigheter för att helt fritaga ifrågavarande

byggnadsarbeten från lagens tillämpning. Dessa arbeten torde

ofta vara av brådskande natur, och i stor utsträckning lära även de

därmed sysselsatta arbetarna vara benägna att genom längre arbetstid

påskynda deras fullbordande. De arbetare, varom här är fråga, hava

nämligen i många fall ej tillfälle till arbete inom byggnadsbranschen

under mer än en kortare del av året, och det gäller da för dem att

söka förskaffa sig så stor arbetsförtjänst som möjligt. Ofta hava också

arbetarna sina hem å andra orter och äro, åtminstone under arbetsveckans

lopp, provisoriskt inkvarterade vid arbetsplatsen. Tydligtvis kunna

de ej under sådana förhållanden draga åsyftad fördel av sin fritid. Utöver

nu berörda omständigheter, som i viss mån torde vara gemensamma

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

för alla tillfälliga arbetsföretag, kommer beträffande byggnadsarbeten för

jordbrukets behov det förhållandet, att i desamma mycket ofta jämte

de främmande byggnadsarbetarna användas arbetare, tillhörande gårdens

eget folk, d. v. s. arbetare anställda för jordbruksdriften. Att tillämpa

olika lång arbetstid för dessa senare arbetare, allt eftersom de sysselsättas

med jordbruks- eller byggnadsarbete, låter sig svårligen göra, och

att halla olika arbetstid för de båda kategorierna av arbetare erbjuder

även sina svårigheter.

Enligt utskottets mening förefinnas sålunda ganska starka skäl för

ett tillmötesgående av jordbrukarnas önskemål i förevarande avseende,

och något alltför betydande avsteg från den lagstadgade arbetstidsbegränsningens

princip skulle väl det ifrågasatta undantaget i praktiken

icke innebära. Isär utskottet till förverkligande av nu föreliggande önskemål

föreslagit, att till de under h) upptagna verksamhetsgrenarna jämväl

skulle fogas »byggnadsarbete för jordbruk eller sådan dess binäring, som

nu nämnts», har utskottet, ehuru i främsta rummet åsyftande husbyggnad,

avsett att under »byggnadsarbete» jämväl inbegripa de Övriga i

paragrafens första stycke omnämnda slagen av sådant arbete, nämligen

väg- och yattenbyggnadsarbeten, i den mån desamma utföras av eller

för respektive jordbrukare samt ej med hänsyn till sin omfattning och

beskaffenhet i förekommande fall redan kunna anses vara att räkna under

»jordbruk» eller sådan dess binäring, som under h) avses.

Uti propositionen bär i enlighet med socialstyrelsens förslag till de

nu under arbetstidslagens 1 § upptagna undantagen fogats ytterligare

ett, varigenom från lagens tillämpning skulle undantagas »arbete, som

åligger portvakt och av honom väsentligen förrättas i hans bostad».

Såsom i propositionen framhållits, torde dylikt arbete i regel medföra

ringa ansträngning samt medgiva arbetspausernas utnyttjande efter gottfinnande,

varjämte detsamma ofta utövas under medverkan av familjemedlemmar

och knappast kan i fråga om arbetstidens längd tillförlitligt

kontrolleras. Vidare må erinras, att arbetsrådet för portvakter i regel

beviljat förlängning av arbetstiden till 10 å 11 timmar per dag och 60

timmar per vecka. Såvitt utskottet kan finna, torde det sålunda ifråga

satta njm undantaget vara såväl från skyddssynpunkt väl försvarligt

som även ägnat att tillgodose ett allmänt önskemål från de därav berörda

näringsidkarnas sida,

Enligt första stycket i förevarande paragraf äger lagen ej tillämpning

a de i nämnda stycke omförmälda slag av rörelser eller företag,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

17

såvitt ej däri till arbete för arbetsgivares räkning i regel användas

flera än fyra arbetare.

Vid bedömande huruvida en rörelse eller ett företag med hänsyn

till arbetarantalet skall vara underkastad lagen eller ej, torde man, om

man tolkar lagen efter dess ordalydelse, vara nödsakad att i berörda

antal inräkna även sådana eventuellt förefintliga arbetare, vilka användas

till arbete, som inbegripes i något av de under 1 § upptagna undantagen

från lagens tillämplighetsområde. På sätt framgår av en utav

arbetsrådet å sin tid utarbetad sammanfattande översikt över rådets

beslut i fråga om tillämpningen av arbetstidslagen för tiden den 1 november

1919—28 februari 1921, vilken översikt fogats såsom bilaga vid

socialstyrelsens den 9 april 1921 avgivna, vid propositionen nr 359 till

samma års riksdag fogade betänkande med förslag till reviderad lag om

arbetstidens begränsning, har ock arbetsrådet i fråga om tillämpningen

av lagen följt detta beräkningssätt. I stor utsträckning torde emellertid

den uppfattningen vara gängse, att i berörda arbetarantal icke avsetts

att inräknas jämväl nyss åsyftade arbetare, som användas å från lagens

tillämpning undantagna arbetsområden. Då genom tillämpning av denna

senare tolkning skulle föranledas ett i någon mån vidgat undantagande

från lagen av smärre rörelser och företag, vilket synes utskottet stå i

överensstämmelse med paragrafens åsyftade innebörd i övrigt, har utskottet

ansett sig böra till paragrafen foga ett tillägg, som angiver, att

vid beräknande av arbetarantalet för avgörande, enligt stadgandet i första

stycket, av lagens tillämplighet icke skall medräknas sådana arbetare,

vilka användas till arbete, som enligt undantagen i andra stycket av

paragrafen är från lagens tillämpning fritaget. För att ej mer än som

är nödigt rubba å lagens nuvarande uppställning föreslår utskottet, att

berörda tillägg, ehuru hänvisande till andra stycket av paragrafen, måtte

inrymmas i dess första stycke.

Det sålunda av utskottet föreslagna tillägget, vilket i tillämpningen

torde böra givas sådan tolkning, att detsamma anses omfatta sådana arbetare,

som uteslutande eller huvudsakligen användas till arbete av beskaffenhet

att enligt andra stycket av paragrafen vara från lagens tillämpning

undantaget, kommer att medföra ej oväsentliga verkningar å särskilt

tvenne grupper av arbetare. Den ena utgöres av handelsarbetare (lageroch

magasinsarbetare samt körkarlar och transportarbetare m. fl.), vilka

med det hittills följda beräkningssättet, genom medräkning av jämväl antalet

i arbetsgivarens handelsbod anställda biträden, även då fråga varit om

smärre handelsrörelser kommit att i stor utsträckning hänföras under

lagen. Den andra gruppen utgöres av sådana personer, som hava anBihang

till riksdagens protokoll 1923 9 sand. 10 käft. (Nr 13.) sög 23 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

18

ställning å mindre hotell, restauranger eller kaféer utan att användas till

allmänhetens direkta betjänande (kökspersonal och drängar m. fl.), vilka

med det hittills följda beräkningssättet, genom medräkning av jämväl i

arbetsgivarens rörelse anställd serveringspersonal samt hotellstäderskor

och vaktmästare m. fl., även i vad angår mycket små rörelser kommit

att hänföras under lagen.

I samband med förslaget om tillfogandet av ifrågavarande tillägg

har emellertid utskottet även ansett sig böra, till vinnande av större

följdriktighet, föreslå, att den nuvarande undantagsbestämmelsen i 1 §

rörande arbete, som ut föres av medlem av arbetsgivarens familj, måtte

därur utgå, och att i stället i 2 § måtte intagas en bestämmelse aAr

innehåll, att medlem av arbetsgivarens familj ej är att vid tillämpning

av lagen räknas såsom arbetare.

Beträffande slutligen det av herr Olsson i Ramsta in. fl. framställda

yrkandet, att från lagens tillämpning skulle undantagas allt arbete, för

vilket arbetstiden i väsentlig mån vore beroende av årstiden eller väderleken

eller på grund av annat förhållande av växlande längd, anser sig

utskottet böra till en början framhålla, att en dylik undantagsbestämmelse

skulle vara av en mycket ingripande betydelse beträffande omfattningen

av arbetstidslagens tillämpning. Enligt översikterna över arbetsrådets

beslut hava nämligen eftergifter med stöd av tredje stycket i 5 §

av arbetstidslagen av år 1919 samt första momentet av samma § i motsvarande

nu gällande lag, vilka båda lagrums bestämmelser hänföra sig

till nyss angivna slag av arbete, beviljats för sammanlagt ungefär 33,000

arbetare. Bleve nu dessa slag av arbete föremål för en undantagsbestämmelse,

som helt fritoge dem från lagens tillämpning — arbetsrådets

ifrågavarande eftergifter hava endast möjliggjort genomsnittsberäkning

av arbetstiden för i regel fyra veckor — är det antagligt,

att ett betydligt större antal arbetare än det nyssnämnda skulle av sina

arbetsgivare anses ställda utanför lagen. Undantaget skulle sålunda enligt

utskottets mening knappast rätt väl överensstämma med den varsamhet

i fråga om ändringar, vilken må anses motiverad med hänsyn till att

fråga nu är om prolongering av lagen å ytterligare en kortare försöksperiod.

Någon bärande grund för att från arbetstidslagens tillämpningundantaga

alla de arbeten, där arbetstiden i väsentlig mån är beroende

av årstiden eller väderleken eller eljest av växlande längd, torde näppeligen

heller förefinnas. Ehuru en till timantalet fixerad längsta arbets
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

19

tid per dag kan vara ägnad att medföra svårigheter vid här ifrågavarande

arbeten, följer icke därav med nödvändighet, att de arbetare, som användas

till dessa arbeten, böra helt berövas lagens skydd. Eu genomsnittsberäkning

av arbetstiden för längre tidsrymd, såsom de nu gällande bestämmelserna

rörande dylika arbeten förutsätta, torde i regel göra tillfyllest.

Att märka är även, att motionärerna, av deras motivering att döma,

knappast torde hava åsyftat att från lagens tillämpning undantaga alla

arbeten, där arbetstiden på grund av säsongföreteelser eller eljest är av

växlande längd. Motionärernas avsikt synes, såvitt man får döma av

motiveringen, endast eller åtminstone väsentligen hava varit att bereda

undantag för egentliga säsongarbeten, d. v. s. arbeten, som blott fortgå

någon kortare del av året. Särskilt omnämnas sålunda i motionen

byggnadsarbeten å landsbygden.

Enligt utskottets mening tala sålunda flera skäl emot ett biträdande

av motionärernas till sina verkningar mycket vittgående förslag. Härtill

kommer, att motionärernas önskemål i avsevärd mån redan tillgodosetts

genom de ändringar, som utskottet föreslagit medelst tillfogandet av

undantagen rörande torvindustrien samt byggnadsarbeten för jordbruk

och dess binäringar. Framhållas må även, att i sådana fall, där fråga

är om mera typiska säsongarbeten, som ej undantagits från lagens tilllämplighetsområde,

det mången gång torde finnas möjlighet att enligt

tredje momentet av 5 § erhålla eftergift av arbetsrätt, en möjlighet

som utskottet med hänsyn till ifrågavarande motion ansett sig böra i

det efterföljande något närmare beröra.

Vidare tillkommer emellertid, att genom den utökning av övertidsarbete

enligt andra momentet av 7 §, som av utskottet i det följande

föreslås, beredes rätt för arbetsgivare att utan särskilt tillstånd

använda arbetare, som fyllt 18 år, på övertid intill 50 timmar under

loppet av en kalendermånad och 200 timmar under loppet av ett kalenderår.

Genom denna bestämmelse vinnes sålunda möjlighet för arbetsgivare

att utan sökande av något tillstånd exempelvis under en tid av 4 månader

om året använda arbetare till 10 timmars dagligt arbete under

veckans alla söckendagar.

2 §''

I anslutning till vad under 1 § anförts föreslår utskottet, att i den

uti denna paragraf förekommande uppräkningen av dem, vilka vid tilllämpning

av arbetstidslagen ej skola räknas såsom arbetare, måtte främst

upptagas »medlem av arbetsgivarens familj».

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

3 §•

Beträffande denna paragraf'' har i propositionen föreslagits sådan

ändring, att jämväl allmän åklagare, yrkesinspektör och bergmästare

skola berättigas att av arbetsrådet erhålla sådana avgöranden och utlåtanden,

som i första och tredje styckena av paragrafen avses.

Då, på sätt departementschefen framhållit, den föreslagna ändringen

synes ägnad att förekomma onödiga rättegångar och på samma gång

bereda önskvärt stöd åt förenämnda befattningshavare i deras tjänsteutövning,

tillstyrker utskottet det ifrågavarande ändringsförslaget.

5 §•

Med avseende å denna paragrafs första moment har herr Berg i

Karlskrona hemställt, att riksdagen måtte besluta, att nämnda lagrum

icke skall äga tillämpning å stuveriföretagen i landets hamnar. Såsom

motiv för denna hemställan anför motionären, att tillämpningen av förevarande

lagrum i dess nuvarande, även i propositionen bibehållna avfattning

under vissa förhållanden kan leda till orimligt lång arbetstid

för stuveriarbetarna.

Utskottet vill icke förneka, att en dylik möjlighet förefinnes, men

vill å andra sidan framhålla, att, såsom även framgår av motionärens

motivering, stuveriarbetet i en del hamnar obestridligen är av så sporadisk

och kortvarig beskaffenhet, att det ur skyddssynpunkt ej torde behöva

möta några starkare betänkligheter att uppgiva arbetstidsbegränsningen

per dag, samt att det vid lastnings- och lossningsarbete vanligen

är av stor ekonomisk betydelse att undvika tidsförlust.

Anmärkas må vidare, att för nu förevarande moments tillämpning

förutsättes medgivande av arbetsrådet, som sålunda har möjlighet att

vid beviljande av eftergift jämlikt ifrågavarande moment, allt efter förefallande

behov, förbinda eftergiften med villkor, som säkerställa arbetarna

mot oskäligt lång arbetstid.

Utskottet har vid nu angivna förhållanden icke funnit skäl att tillstyrka

bifall till motionen.

Beträffande tillämpningen av första momentet i 5 §, har, såsom

närmare utvecklas i propositionen, till följd av olika tolkning av utskottets

uttalande i ämnet vid 1921 års riksdag skilda meningar yppats

ifråga om arbetsrådets befogenhet att medgiva genomsnittsberäkning

av arbetstiden för även längre tidsperioder. I överensstämmelse med

arbetsrådets mening har föredragande departementschefen uttalat sig för

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

21

den meningen, att arbetsrådets befogenhet uti ifrågavarande hänseende

cj genom utskottets förenämnda uttalande kan anses begränsad till viss

tidsrymd. Denna av departementschefen uttalade mening delas av utskottet,

som finner ett utnyttjande av de medgivanden till arbetstidens

utjämning, som sålunda enligt detta moment står till buds, vara ägnat

att möjliggöra erforderliga lättnader i nu förevarande hänseende för

industrier av i momentet angiven karaktär.

Inom utskottet har varit under övervägande att genom en omformulering

av andra momentet av paragrafen söka bereda industrier

med s. k. kontinuerlig drift större trygghet för tillgodonjutande av s. k.

56-timmarsvecka än med lagrummets nuvarande avfattning lämnas. Efter

tagen kännedom om den utsträckta tillämpning, som arbetsrådet givit åt

ifrågavarande moment med dess nuvarande lydelse, samt då de svårigheter,

som tidigare mött att omformulera stadgandet i ovan angiven

riktning utan att därmed i tillämpningen inrymdes möjlighet till ej

önskvärda avvikelser från lagstiftningens principer, icke stått att övervinna,

har emellertid lagrummet av utskottet bibehållits i dess nuvarande

avfattning.

Såsom förut berörts vid 1 § i fråga om herr Olssons i Ramsta in. fl.:s

motion torde den möjlighet till eftergift, som tredje momentet av 5 §

bereder beträffande arbete, som fortgår allenast under kortare tid, lämpligen

kunna komma till användning i fråga om en del kortvariga säsongarbeten,

exempelvis beträffande de små sågverk, som drivas allenast

under vårfloden. Avfattningen av momentet synes enligt utskottets mening

ej med nödvändighet begränsa tillämpningen av förevarande stadgande

till arbeten av rent tillfällig karaktär, om ock detsamma hittills kommit

till användning endast i dylika fall.

7 §•

Andra och tredje momenten av denna paragraf innefatta enligt

deras i propositionen föreslagna lydelse ändringar i det avseendet, att

högsta tillåtna övertiden per kalendermånad höjts i det förra momentet,

vilket reglerar arbetsgivares rätt att utan särskilt tillstånd få använda

arbetare, som fyllt 18 år, till arbete utöver tid, som angives i 4 § eller

kan hava bestämts med stöd av 5 §, från 30 till 40 timmar, och i det

senare momentet, vilket avser de fall, då på grund av trängande be
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

hov ytterligare eftergift må av arbetsrådet meddelas, från 20 till 30

timmar.

Av herrar Leander och Wikström har i skilda motioner påyrkats,

att den i andra momentet medgivna övertiden per kalendermånad måtte

ökas till 50 timmar.

Såväl arbetstidskommittén som sedermera socialstyrelsen med flera

myndigheter hava med styrka framhållit vikten av att i lagen reglerad

möjlighet till tillräckligt övertidsarbete beredes. Uppenbart torde även

vara, att för de många verksamhetsgrenar, där driften är underkastad

mera avsevärda fluktuationer, tryggandet av berörda möjlighet är angeläget,

om man vill förebygga svårare olägenheter till följd av den lagstadgade

arbetstidsbegränsningens genomförande. Vid de utredningar,

som föregått propositionerna till såväl 1921 års som nu pågående riksdag

rörande arbetstidslagen, hava ock från näringarnas sida givits uttryck

åt rådande missnöje över bristande möjligheter till övertidsarbete. Att

märka är härvid, att medan under de senaste åren till följd av den

inom industrien ännu rådande depressionen behov av övertidsarbete ej

så mycket framträtt, ett motsatt förhållande under stigande konjunkturer

givetvis kommer att göra sig allt starkare gällande.

En viss garanti för att missbruk genom vidgad rätt till övertidsarbete

ej skall behöva befaras ligger — frånsett det förhållandet, att denna

form för arbetstidens utsträckning gemenligen är förknippad med ej

oväsentliga merkostnader för vederbörande arbetsgivare — jämväl i det

i femte momentet av paragrafen nu upptagna stadgandet om åliggande

för arbetsgivare att tillse, att icke arbetare genom användande till övertidsarbete

utsättes för överansträngning eller ohälsa.

Med hänsyn till vad sålunda anförts anser sig utskottet ej blott böra

tillstyrka bifall till de i nu ifrågavarande moment innefattade ändringarna

beträffande övertidsarbete, utan synes det utskottet som om man

även bör gå något längre i tillmötesgående mot näringsidkarnas önskningar

i detta hänseende. Utskottet vill sålunda förorda, att i paragrafens

andra moment avsett övertidsarbete må för kalendermånad, i

överensstämmelse med vad som föreslagits av reservanter inom socialstyrelsen

och tillstyrkts av kommerskollegium, arbetsrådet och lagrådet

samt jämväl påyrkats i herrar Leanders och Wikströms motioner, bestämmas

till högst 50 timmar, medan åter dylikt övertidsarbete för kalenderår

må bibehållas vid det i prositionen föreslagna maximitimantalet.

Vidare synes rätten till övertidsarbete enligt tredje momentet böra, i

enlighet med socialstyrelsens av arbetsrådet biträdda förslag, fastställas

s. 23 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 1H. 23

till högst 150 timmar i stället för i propositionen föreslagna 120

timmar.

9 §•

De i första stycket av denna paragraf innefattade ändringar innebära

ej oväsentliga lättnader i avseende å skyldigheten att föra anteckningar

rörande övertidsarbete. Berörda anteckningar hava sålunda

föreslagits skola för vanliga fall få fullgöras för varje vecka å första

dagen i näst därpå följande vecka i stället för, såsom hittills gällt,

för varje dag under loppet av påföljande dag, varförutom desamma

ansetts ej längre behöva ske i särskild journal, utan ock kunna få

fullgöras på annat av arbetsrådet godkänt sätt, därvid närmast åsyftats

att kunna i förevarande hänseende godtaga de anteckningar, som

pläga föras över de av de olika arbetarna utgjorda arbetstimmar. Yad

i nu angivna hänseenden föreslagits synes utskottet vara så mycket mera

ägnat att lätta de olägenheter, som ifrågavarande skyldighet hittills

onekligen å vissa håll medfört, som man enligt utskottets mening torde

kunna hysa den förväntan, att vid tillämpningen av förevarande lagrum

i fråga om sättet för anteckningarnas förande skall från vederbörande

myndighets sida komma att visas allt det tillmötesgående, som är förenligt

med nödig kontroll.

10 §.

Utskottet delar den i propositionen hävdade uppfattningen, att för

den provisorietid, varunder lagen avses att gälla, arbetsrådet bör bibehållas

för handhaA''andet av ärendena angående arbetstidslagens tillämpning,

men med sådan ändrad organisation, att samtliga ledamotsbefattningar

i rådet med undantag av ordförandens bliva att anse såsom bisysslor.

I första pxmkten av första momentet stadgas, att arbetsrådets ledamöter

skola utses för en tid av två år i sänder. Detta stadgande låter

sig emellertid ej rätt väl förena med bestämmelsen om lagens giltighetstid,

vilken föreslagits till tre år. Till undvikande av nu berörda

inadvertens har utskottet ansett sig böra föreslå en sådan ändring uti

ifrågavarande punkt, att någon mandattid för rådets ledamöter ej angives.

I åttonde momentet av denna paragraf har av Kungl. Maj:t föreslagits

ett tillägg till motsvarande moment i nu gällande lag, varigenom

behörighet att meddela provisoriska beslut enligt G eller 7 § utsträckts

att omfatta, utöver arbetsrådets ordförande, jämväl vid förfall för denne

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

hans ställföreträdare och, om även denne skalle vara hindrad, den

återstående ledamot i rådet, som utsetts utan förslag. Med hänsyn till

att antalet utan förslag utsedda ledamöter i rådet enligt första momentets

avfattning kan vara flera än tre, har emellertid utskottet funnit sig

föranlåtet att föreslå en härav påkallad jämkning i den föreslagna lydelsen

av åttonde momentet.

Slutstadg andena.

I fråga slutligen om giltighetstiden för den föreslagna lagen har utskottet,

såsom av det föregående framgår, ej funnit anledning att, på

sätt av herr Carlström i Helgagård i dennes motion ifrågasatts, föreslå dess

begränsning till kortare tid än i propositionen föreslagna tre år.

Såsom förut omnämnts hade 1921 års riksdag begärt utredning

angående behovet och arten av reglering av arbetsförhållandena inom

rörelser, som hava till ändamål att bereda sjukvård, fattigvård, uppfostran

eller undervisning eller att tillgodose annat därmed jämförligt

behov.

I propositionen redogöres för de utredningar, som med anledningav

riksdagens berörda framställning verkställts i fråga om arbetstidsförhållanden,

av medicinalstyrelsen beträffande sjukvårds- och därmed jämförliga

anstalter, av statens fattigvårdsinspektör med avseende å fattigvårds-

och liknande anstalter samt av socialstyrelsen i vad angår alkoholistanstalterna.

Beträffande samtliga nu åsyftade slag av anstalter hava

utredningarna givit vid handen, att arbetstidsförhållandena icke lämpligen

torde kunna regleras genom tillämpning av arbetstidslagen. Däremot har

föredragande departementschefen, i huvudsaklig överensstämmelse med vad

socialstyrelsen förordat, föreslagit eller ifrågasatt vissa åtgärder, vilka

delvis innebära ett fortsättande på redan inslagna vägar och varigenom

vederbörande tillsynsmyndigheter skulle beredas möjlighet att, där så

erfordrades, verka för arbetstidsförhållandenas förbättring.

I fråga om andra än här ovan angivna slag av anstalter förklarar sig

departementschefen, i överensstämmelse med vad socialstyrelsen därom

anfört, ej finna något ingripande från Kungl. Maj:ts sida för närvarande

böra äga rum. Samtidigt anmärkes emellertid, att sålunda åsyftade anstalters

arbetstidsförhållanden ändock måste röna inverkan ej blott av

arbetstidslagen utan även av nyss antydda åtgärder till förbättrande av

arbetstidsförhållandena vid ovan avsedda slag av anstalter.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

Enligt utskottets mening torde vad departementschefen sålunda anfört

beträffande arbetstidsförhållandena vid bär åsyftade anstalter ej giva

anledning till någon erinran från riksdagens sida.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa

A) att riksdagen, med förklarande att Kungl.

Maj:ts förevarande förslag icke kunnat av riksdagen i

oförändrat skick antagas, måtte för sin del antaga

följande förslag till

[Kungl. Maj:ts förslag)

(Utskottets förslag)

Lag

om arbetstidens begränsning.

Härigenom förordnas, som följer:

1 §•

Denna lag äger tillämpning å

varje rörelse, industriell eller icke,

så ock å bus-, väg- eller vattenbyggnad,

vatten avledning eller annat

dylikt särskilt arbetsföretag, för såvitt

i rörelsen eller företaget till arbete

för arbetsgivares räkning i reo-el

användas flera än fyra arbetare.

1 §•

Denna lag äger tillämpning å

varje rörelse, industriell eller icke,

så ock å bus-, väg- eller vattenbyggnad,

vattenavledning eller annat

dylikt särskilt arbetsföretag, för såvitt

i rörelsen eller företaget till arbete

för arbetsgivares räkning i regel

användas flera än fyra arbetare,

häri icke inräknad arbetare, som användes

till arbete, vilket avses i a)

—I) här nedan.

Från lagens tillämpning undaneller

eljest under sådana

Från lagens tillämpning undantagas

dock tagas:

af arbete, som utföres i arbetarens hem

förhållanden, att det ej kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över

arbetets anordnande,

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 9 sand. JO käft. (Nr 13.)

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

(Kungl. Maj.ts förslag.)

b) arbete, som utföres av medlem

av arbetsgivarens familj,

c) arbete, som till sin natur

är så oregelbundet, att det icke kan

förläggas till bestämda tider,

d) arbete, som bedrives av

staten,

e) arbete, som har till ändamål

att bereda sjukvård, fattigvård uppfostran

eller undervisning eller att

tillgodose annat därmed jämförligt

behov,

f) skeppstjänst, som omförmäles

i lagen om arbetstiden å

svenska fartyg, ävensom fiske,

g) skogsarbete samt kolning i

mila, ändock att arbetet icke är att

hänföra till skogsarbete, ävensom

flottning,

h) jordbruk jämte sådana därtill

hörande binäringar, vilka icke

bedrivas såsom självständiga företag,

ävensom trädgårdsskötsel och

djurskötsel, ändock att arbetet bedrives

utan samband med jordbruk,

i) arbete, som åligger trafikpersonal

vid järnväg, som är upplåten

för allmän trafik,

j) arbete, som åligger biträde

i handelsbod, rakstuga, frisersalong

eller badinrättning,

k) sådant arbete i hotell, restaurang

eller kaférörelse, som är att

hänföra till allmänhetens direkta betjänande,

samt

l) arbete, som åligger portvakt

och av honom väsentligen förrättas

i hans bostad.

(Utskottets förslag.)

b) arbete, som till sin natur är

så oregelbundet, att det icke kan

förläggas till bestämda tider,

c) arbete, som bedrives av

staten,

d) arbete, som har till ändamål

att bereda sjukvård, fattigvård, uppfostran

eller undervisning eller att

tillgodose annat därmed jämförligt

behov,

ej skeppstjänst, som omförmäles

i lagen om arbetstiden å

svenska fartyg, ävensom fiske,

f) skogsarbete samt kolning i

mila, ändock att arbetet icke är att

hänföra till skogsarbete, ävensom

flottning,

g) upptagning av torv samt tillverkning

av bränntorv och torvströ,

h) jordbruk jämte därtill hörande

binäringar, vilka icke bedrivas såsom

självständiga företag, samt

byggnadsarbete för jordbruk eller

sådan dess binäring, som nu nämnts,

ävensom trädgårdsskötsel och djurskötsel,

ändock att arbetet bedrives

utan samband med jordbruk,

i) arbete, som åligger trafikpersonal

vid järnväg, som är upplåten

för allmän trafik,

j) arbete, som åligger biträde

i handelsbod, rakstuga, frisersalong

eller badinrättning,

k) sådant arbete i hotell, restaurang

eller kaférörelse, som är att

hänföra till allmänhetens direkta betjänande,

samt

l) arbete, som åligger portvakt

och av honom väsentligen förrättas

i hans bostad.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Andra lagutskottets

(Kung!. Maj:ts förslag.)

2 §• ''

Såsom arbetare skall vid tilllämpning

av denna lag ej räknas

verkmästare eller annan befattningshavare

i överordnad ställning,

ritare, bokhållare eller därmed

jämställd person,

kontorsvaktmästare eller annat

underordnat kontorsbiträde.

utlåtande Nr 13.

(Uiskottets förslag.)

2 §•

Såsom arbetare skall vid tillämpning

av denna lag ej räknas

medlem av arbetsgivarens familj; samt

ej heller

verkmästare eller annan befattningshavare

i överordnad ställning,

ritare, bokhållare eller därmed ■

jämställd person,

kontorsvaktmästare eller annat

underordnat kontorsbiträde.

3 §•

På begäran av domstol, allmän åklagare, yrkesinspektör, bergmästare

eller den, vars rätt därav beröres, åligger det arbetsrådet att avgöra,

huruvida visst arbete är att hänföra till sådant, varå denna lag äger

tillämpning, eller huruvida viss arbetstagare är att enligt lagen räkna

såsom arbetare.

År mål, som handlägges vid domstol, beroende av fråga, varom i

första stycket förmäles, skall domstolen hänskjuta frågan till arbetsrådet,

när part sådant äskar eller domstolen finner det nödigt; och må slutligt

utslag av domstolen ej meddelas, förrän arbetsrådets beslut kommit domstolen

tillhanda.

I annan fråga rörande lagens tillämpning, än som i första stycket

avses, har arbetsrådet att på begäran av domstol, allmän åklagare,

yrkesinspektör, bergmästare eller den, vars rätt av frågan beröres, avgiva

utlåtande.

4 §•

Arbetsgivare må icke använda arbetare till arbete under längre tid,

raster oräknade, än 8 timmar av dygnet eller 48 timmar i veckan; dock

må, därest nyssnämnda begränsning av arbetstiden för vecka icke därigenom

överskrides, arbetstiden under något eller några av veckans dygn

utsträckas till högst 9 timmar.

Bedrives arbete med regelbunden skiftindelning, må annan arbetstid

än nyss angivits tillämpas, såvitt därigenom icke uppkommer längre

sammanlagd arbetstid för en tidrymd av högst tre veckor, än att den

motsvarar 48 timmar i veckan.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Andra lagutsJcottets utlåtande Nr 13.

(Kung!. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag.)

5 §.

1 mom. År för visst arbete arbetstiden i väsentlig mån beroende

av årstiden eller väderleken eller är den på grund av annat förhållande

av växlande längd, må arbetsrådet, i den mån så prövas påkallat, medgiva,

att arbetstiden, med avvikelse från vad i 4 § stadgas, allenast begränsas

så, att den i genomsnitt för viss angiven tidrymd kommer att

uppgå till högst 48 timmar i veckan.

2 mom. Finnes arbete, som bedrives med tre skiftlag, på grund

av synnerliga skäl böra fortgå jämväl under sön- och helgdagar, må

arbetsrådet, i den mån så prövas påkallat, medgiva därför erforderligt

undantag.

3 mom. Beträffande arbete, som fortgår allenast under kortare tid

eller medför synnerligen ringa ansträngning eller tillgodoser ändamål av

synnerligen stort allmänt intresse, må arbetsrådet, i den mån så prövas

påkallat, medgiva undantag från de i 4 § angivna begränsningar.

4 mom. Skulle i annat fall, än som avses i 1, 2 eller 3 inom.,

undantag från bestämmelse i 4 § prövas påkallat till undvikande av

allvarligt missförhållande, äger arbetsrådet lämna medgivande därtill.

Undantag må ock av arbetsrådet medgivas, då det av uttalande av

arbetarnas sammanslutning eller sammanslutningar eller annorledes

framgår, att det stora flertalet av de arbetare, som skulle beröras av

undantaget, finna detsamma önskvärt, och arbetstiden ej därigenom

kommer att oskäligt utsträckas.

6 §•

Har natur- eller olyckshändelse eller annan omständighet, som ej

kunnat förutses, vållat avbrott i ett företags drift eller ock medfört överhängande

fara för sådant avbrott eller för skada å liv, hälsa eller egendom,

må arbetare, i den mån så är nödigt med hänsyn till berörda förhållande,

användas till arbete utöver tid, som finnes angiven i 4 § eller

kan hava bestämts med stöd av 5 §. Om sådant arbete samt dess anledning,

omfattning och varaktighet åligger det arbetsgivaren att senast

inom två dygn från dess början göra anmälan till arbetsrådet.

Arbetet må icke fortsättas utöver sist angivna tid, utan att tillstånd

därtill sökts hos nämnda myndighet. Angående sådan ansökan har arbetsrådet

att ofördröjligen meddela beslut.

Anmälan eller ansökan, varom här är sagt, må anses gjord, när

densamma i betalt brev avlämnats till allmänna posten.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

§•

1 mom. För utförande av nödvändiga förberedelse- eller avslutningsarbeten

må arbetare, som f}dlt aderton åt, till nödigt antal användas

under högst sju

timmar i veckan utöver den tid, varunder sådan

densamma meddelad efter
2

mom. Finner arbetsgivare

i annat fall, än som avses i 6 §,

med häns}rn till särskilt förhållande

påkallat att använda arbetare

till arbete utöver tid, som angives i 4

§ eller kan hava bestämts med stöd av

5 §, vare därtill berättigad i avseende

å arbetare, som fyllt aderton år, för

högst 50 timmar under loppet av eu

kalendermånad och 200 timmar

under loppet av ett kalenderår.

3 mom. År ytterligare eftergift

av trängande behov påkallad, må

sådan, dock för högst 30 timmar

under loppet av en kalendermånad

och 150 timmar under loppet av ett

kalenderår, meddelas av arbetsrådet.

arbetsrådet ankommer att pröva i vad mån den, som

ej aderton år, må användas till arbete, som avses i

arbetare enligt denna lag eller med stöd av

gift må användas till sitt egentliga arbete.

2 mom. Finner arbetsgivare i

annat fall, än som avses i 6 §, med

hänsyn till särskilt förhållande påkallat

att använda arbetare till arbete

utöver tid, som angives i 4 § eller

kan hava bestämts med stöd av 5 §,

vare därtill berättigad i avseende å

arbetare, som fyllt aderton år, för

högst 40 timmar under loppet av

en kalendermånad och 200 timmar

under loppet av ett kalenderår.

3 mom. År ytterligare eftergift

av trängande behov påkallad, må

sådan, dock för högst 30 timmar

under loppet av en kalendermånad

och 120 timmar under loppet av ett

kalenderår, meddelas av arbetsrådet

4 mom. På

fyllt sexton men

denna paragraf.

5 mom. I fråga om arbetares skyldighet att utföra arbete, som

avses i denna paragraf, gäller vad därom kan anses vara med arbets
-

givaren

överenskommet, men

arbetaren genom användande till

ning eller ohälsa.

åligger

det

dylikt

arbetsgivaren

tillse, att icke

arbete utsattes för överansträng
-

8 §•

Åro sådana rikssammanslutningar av arbetsgivare och arbetare,

som kunna anses företräda flertalet arbetsgivare och arbetare inom visst

verksamhetsområde, ense om viss eftergift i något avseende, varom stadgas

i 5 § eller 7 § 3 inom., må Konungen på framställning av arbetsrådet

eller efter dess hörande förordna, att eftergiften må inom verksamhetsområdet

i fråga allmänt tillgodonjutas.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

9 §•

Rörande arbetares användande till arbete enligt 6 eller 7 § åligger

det arbetsgivaren att senast den första dagen i näst därpå följande

vecka eller, därest då icke kan avgöras, huruvida arbetstiden är att hänföra

till sådan som avses i nämnda paragrafer, så snart sådant kan bedömas,

göra anteckning i särskild journal, upprättad enligt formulär,

som fastställes av arbetsrådet, eller ock på annat av nämnda myndighet

godkänt sätt. Ifråga om sådan förlängd arbetstid, som avses i 7 §

1 mom., är dock arbetsgivaren icke pliktig göra dylik anteckning, där

arbetstiden tinnes behörigen upptagen å det i 11 § 2 mom. föreskrivna

arbetstidsschema.

Beslut av arbetsrådet enligt 6 eller 7 § skall biläggas journal eller

annan handling, däri anteckning enligt första stycket skall ske, och

skall journalen eller handlingen jämte bilagda beslut förvaras å arbetsstället

under minst tre år, räknat beträffande journalen eller handlingen

från den tid, då sista anteckningen gjordes däri, och beträffande beslutet

från detsammas datum.

10 §.

1 mom. Arbetsrådet består av

minst sju ledamöter, utsedda av

Konungen för en tid av tvä dr i

sänder. Av ledamöterna skola utses

två bland personer, föreslagna av

sådana rikssammanslutningar av arbetsgivare,

vilkas medlemmar sysselsätta

tillhopa minst 50,000 arbetare,

samt två bland personer, föreslagna

av sådana rikssammanslutningar

av arbetare, som räkna minst

50,000 medlemmar. För nämnda

fyra ledamöter skola i enahanda

ordning utses minst dubbelt så

många suppleanter. Förslag, som

ovan sägs, skall, för att vinna avseende,

upptaga minst dubbelt så

många personer som de, vilka skola

med ledning av förslaget förordnas

10 §.

1 mom. Arbetsrådet består av

minst sju ledamöter, vilka utses av

Körningen. Av ledamöterna skola utses

två bland personer, föreslagna av

sådana rikssammanslutningar av arbetsgivare,

vilkas medlemmar sysselsätta

tillhopa minst 50,000 arbetare,

samt två bland personer, föreslagna

av sådana rikssammanslutningar av

arbetare, som räkna minst 50,000

medlemmar. För nämnda fyra ledamöter

skola i enahanda ordning utses

minst dubbelt så många suppleanter.

Förslag, som ovan sägs,

skall, för att vinna avseende, upptaga

minst dubbelt så många personer

som de, vilka skola med ledning

av förslaget förordnas till ledamöter

eller suppleanter. Har förslag

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

{Kung!. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

till ledamöter eller suppleanter. Har icke avgivits, varde förordnande änförslag

icke avgivits, varde förord- dock av Konungen meddelat,

nande ändock av Konungen meddelat.

Övriga ledamöter skola utses bland personer, som icke kunna anses

företräda arbetsgivar- eller arbetarintressen, och förordnar Konungen en

av dessa ledamöter till rådets ordförande och chef samt en till ställföreträdare

för denne. Minst en av de utan förslag utsedda ledamöterna

skall vara lagkunnig man, vilken fullgjort vad författningarna föreskriva

om dem, som må nyttjas uti domarämbeten.

2 mom. Ledamot eller suppleant, som i 1 mom. avses, skall vara

svensk medborgare och hava uppnått tjugufem års ålder. Ej må befattningen

innehavas av den,

som står under förmynderskap,

som är i konkurstillstånd eller vars egendom, utan att vara avträdd

till konkurs, förvaltas för borgenärers räkning,

som är förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas eller eljest

på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän befattning

eller genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till straffpåföljd,

varom sist förmäles, eller som är under framtiden ställd för brott,

vilket kan medföra sådan påföljd, eller

som blivit dömd ovärdig att föra andras talan inför rätta.

3 mom. Mot ledamot av arbetsrådet gälla samma jäv, som i rättegångsbalken

stadgas i fråga om domare.

4 mom. Har ledamot eller suppleant, som representerar arbetsgivare

eller arbetare, åtagit sig uppdraget, äge han ej att varda därifrån

entledigad, med mindre särskilda omständigheter därtill föranleda. Avsägelse

av uppdraget prövas av Konungen.

Avgår ledamot eller suppleant, förordnar Konungen för återstående

delen av den tid, för vilken den avgångne varit förordnad, annan ledamot

eller suppleant.

5 mom. Skulle ledamot, som representerar arbetsgivare eller arbetare,

vid sammanträde utebliva eller finnas vara av jäv hindrad att tjänstgöra,

och kan ej suppleant tillkallas, äger arbetsrådet utse lämplig person att

vid det tillfället träda i den utebli v ne eller jävige ledamotens ställe.

6 mom. Ärenden, som behandlas av arbetsrådet, må avgöras av

fem ledamöter, så ock av fyra, där de äro om beslutet ense. Ej må flera

än sju ledamöter deltaga i behandlingen av ärende inför arbetsrådet.

Vid besluts fattande skola lika antal representanter för arbetsgivare

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

(Kung!. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

och arbetare samt minst eu lagfaren ledamot bland dem, som utsettsutan

förslag, närvara.

7 inom. Vid handläggning av annat på arbetsrådet ankommande

ärende rörande förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare än sådant,

som avses i o § 4 mom. senare stycket eller 8 §, bör rådet i regel ej

blott bereda vederbörande arbetsgivare och arbetare tillfälle att yttra sig

utan även på lämpligt sätt söka samråd med representanter för arbetsgivare

och arbetare inom verksamhetsområdet i fråga. Beslut, som avses i 7 §

4 inom., skall, såvitt möjligt, fattas efter samråd med socialstyrelsen.

Till utredning av ärende må arbetsrådet låta vid allmän underrätt

höra vittnen och sakkunniga. Finner arbetsrådet sådan åtgärd nödig,

äger rådet därom göra framställning hos den underrätt, inom vars område

den, som skall höras, har sitt hemvist eller någon tid uppehåller sig,

och varde denne genom rättens eller domarens försorg till rätten kallad.

Kätten äger tillägga vittne och sakkunnig ersättning med vad som prövas

skäligt. Sedan förhöret hållits, skall rätten tillställa arbetsrådet protokoll

däröver.

Kostnaderna för förhör, som ovan sägs, bestridas av allmänna medel.

Arbetsrådets beslut och utlåtanden meddelas avgiftsfritt,

8 inom. Beslut, som enligt 6

eller 7 § ankommer på arbetsrådet,

må i brådskande fall meddelas av

dess ordförande eller vid förfall för

ordföranden av hans ställföreträdare

eller, om jämväl denne är hindrad,

av den återstående utan förslag utsedde

ledamoten. Har beslut i sådan

ordning meddelats, tage arbetsrådet

vid sitt första därefter

följande sammanträde under omprövning,

huruvida beslutet skall

äga bestånd.

8 mom. Beslut, som enligt fr

eller 7 § ankommer på arbetsrådet,.

må i brådskande fall meddelas av dess

ordförande eller vid förfall för ordföranden

av hans ställföreträdare

eller, om jämväl denne är hindrad,

av den återstående utan förslag utsedde

ledamoten eller, där de utan

förslag utsedda ledamöternas antal

överstiger tre, den bland dem, som

rådet därtill förordnat. Har beslut

i sådan ordning meddelats, tage arbetsrådet

vid sitt första därefter följande

sammanträde under omprövning,

huruvida beslutet skall äga

bestånd.

.9 mom. Arbetsrådet äger att, när skäl därtill föreligga, i avbidan

på närmare utredning meddela beslut, som gäller endast tills vidare.

10 mom. Över arbetsrådets beslut må klagan ej föras.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

(.Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

11 inom. Närmare föreskrifter angående avgivande av förslag, som i

1 mom. sägs, och om arbetsrådets verksamhet må meddelas av Konungen.

11 §•

1 mom. Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas av yrkesinspektionens

befattningshavare; och skall därvid i tillämpliga delar

lända till efterrättelse vad som finnes stadgat rörande tillsyn å efterlevnaden

av lagen om arbetarskydd den 29 juni 1912.

2 mom. Å arbetsställe, där sådant arbete, som avses i 15 § lagen

om arbetarskydd, bedrives på stadigvarande sätt, skall å lämplig plats

finnas anslagna ej mindre denna lag än även arbetstidsschema, angivande

när arbetet börjar och slutar eller, där arbetet bedrives med skiftlag,

när arbetet börjar och slutar för varje sådant lag, ävensom såvitt möjligt

början och slut för varje rast, varigenom arbetet avbrytes.

12 §.

Använder arbetsgivare arbetare till arbete i strid mot vad i denna

lag är stadgat, straffes med böter från och med tio till och med ettusen

kronor. År arbetaren under aderton år och har användandet skett med

faders eller målsmans vetskap och vilja, vare fadern eller målsmanuen

förfallen till böter från och med fem till och med femtio kronor.

Den, som under tid, då han är ställd under åtal för förseelse,

varom i denna paragraf förmäles, fortsätter samma förseelse, skall, när

han varder därtill lagligen förvunnen, för vaije gång stämning därför

utfärdats och delgivits, fällas till det ansvar, som är bestämt för sådan

förseelse.

13 §.

Försummar arbetsgivare att fullgöra anmälningsskyldighet, som

föreskrives i 6 §, eller att iakttaga vad enligt 9 § eller 11 § 2 mom.

åligger honom, straffes med böter från och med fem till och med femhundra

kronor.

Ilar arbetsgivare mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift i

anteckning, som avses i 9 §, straffes med böter från och med femtio

till och med ettusen kronor.

14 §.

Förseelse mot denna lag åtalas vid polisdomstol, där särskild sådan

är inrättad, men eljest hos poliskammare eller, där sådan ej finnes, vid

allmän domstol.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 9 sand. 10 käft. (Nr 13.)

880 23 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

(Kungl. Majrts förslag.) (Utskottets förslag.)

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång

till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän

strafflag.

15 §.

Beträffande verksamhet, som bedrives av kommun, skall vad i denna

lag är stadgat angående arbetsgivare gälla arbetsföreståndaren.

16 §.

Skulle tillämpningen av denna lag medföra sådana svårigheter för

visst arbete eller företag, att dess fortsatta bedrivande därigenom äventyras,

må Konungen, efter arbetsrådets hörande, medgiva av förhållandena

påkallat undantag från lagens tillämpning.

17 §‘

Där i lag eller författning ytterligare begränsning stadgats beträffande

användande av minderårig eller kvinna till arbete, skall sådan begränsning

lända till efterrättelse.

1) Denna lag träder i kraft den 1 januari 1924 samt gäller till

och med den 31 december 1926; skolande i fråga om sådan under tiden

för lagens giltighet begången förseelse, som avses i 12 eller 13 §, vad i

lagen är stadgat fortfara att gälla även efter sistnämnda dag.

2) Vederbörande myndighet äger att jämväl innan denna lag trätt

i kraft vidtaga åtgärd, som avses i 5, 7 eller 8 §.

3) Eftergift, som med stöd av lagen den 17 oktober 1919 om arbetstidens

begränsning eller motsvarande lag den 22 juni 1921 beviljats

utan begränsning till viss tid, skall, i den män vederbörande myndighet

ej annorlunda bestämmer, fortfarande tills vidare äga giltighet.

B) att motionerna nr 166 i första kammaren

samt nr 214, 217, 218, 219, 220, 221, 222 och 223

i andra kammaren — motionerna nr 218 och 219 i

vad desamma hänföra sig till det i propositionen innefattade

lagförslaget — måtte anses besvarade genom

vad utskottet ovan under A) hemställt;

s. 35 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

35

C) att motionen nr 218 i andra kammaren, i vad

densamma innefattar hemställan om skrivelses avlåtande

till Kungl. Maj:t med begäran om utredning och

förslag i visst, ovan närmare angivet hänseende, icke

måtte till något riksdagens åtgärd föranleda; samt

D) att motionen nr 219 i andra kammaren, i vad

densamma innefattar hemställan om skrivelses avlåtande

till Kungl. Maj:t med begäran om utredning och förslag

i visst, ovan närmare angivet hänseende, icke måtte

till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 25 april 1923.

På andra lagutskottets vägnar:

BROR PETRÉN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Bror Petrén, von Sydow, Linder,*) greve Spens, Hult,*)

Tjällgren, Sigfrid Hansson och Thorberg;

från andra kammaren: herrar Hagman, Karlsson i Gasabäck, Magnusson i Skövde,*)

Johanson i Stockholm, Holmström i Stockholm, Svensson i Skönsberg, SuncUing och Persson

i Trången.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

l:o) av herrar von Sydow, greve Spens, Magnusson i Skövde och

Sundling, vilka ansett att utskottet i anslutning till herrar Lindmans

in. fl.:s motion bort avstyrka bifall till den kungl. propositionen;

2:o) av herrar Linder, Sigfrid Hansson, Thorberg, Hagman, Johanson

i Stockholm, Holmström i Stockholm och Svensson i Skönsberg, vilka

yttrat följande:

»Den utredning, som av socialstyrelsen verkställts beträffande arbetstidslagens

verkningar och dess anpassning efter den internationella lag
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

stiftningen, har, särskilt med hänsyn till konjunkturförhållandena under

lagens giltighetstid, icke kunnat giva någon tillförlitlig ledning för bedömandet

av lagens verkningar inom de områden, där den tillämpats.

Vi anse därför, att utskottet bort uttala sig för prolongation av nu

gällande lag utan att föreslå ytterligare försämringar i densamma.

Utskottet har i 1 § vidtagit den ändringen att vid beräknandet av

antalet arbetare enligt paragrafens första stycke icke skall medräknas

arbetare, som användes till arbete, som avses i punkterna a)—1). Därest

denna ändring godkännes av riksdagen, komma ett stort antal arbetare,

som hittills åtnjutit lagens skydd, att ställas utanför densamma. Vi yrka

därför, att första stjmket av 1 § bibebålles i sin nuvarande lydelse.

Under punkt g) har undantagits »upptagning av torv samt tillverkning

av bränntorv och torvströ». Ifrågavarande arbete, som merendels

är av synnerligen ansträngande art, anse vi fortfarande böra falla under

lagen, och vi yrka därför, att det av utskottet föreslagna undantaget icke

måtte av riksdagen godkännas. Dessutom har i utskottets förslag punkt

h) införts undantagsbestämmelser »för byggnadsarbete för jordbruk eller

sådan dess binäring, som nu nämnts». Såväl i punkterna g) som h)

i utskottets förslag angivna undantag ha motiverats med, att arbetstiden

för ifrågavarande arbeten dels är beroende av årstiden eller väderleken,

dels på grund av annat förhållande är av växlande längd. Nu

gällande lags 5 § giver emellertid möjlighet till sådana avvikelser från

vad i 4 § stadgas, som kunna betingas av på arbetstiden inverkande

förhållanden, att någon verklig anledning till att vidtaga de av utskottet

föreslagna ändringarna icke förefinnes. Vi hemställa därför, att 1 §

måtte bibehållas med den lydelse, som den erhållit i Kungl. Maj:ts

proposition nr 55.

I konsekvens med vårt ovan framställda yrkande hemställa vi jämväl,

att 2 § bibehålies oförändrad och att orden »medlem av arbetsgivarens

familj» införas i 1 § punkt b).

Uti 7 § mom. 2 och 3 har utskottet föreslagit avsevärda utökningar

av den däri medgivna övertiden och därvid, särskilt i fråga om 3 mom.,

jämväl föreslagit ökning av det per kalenderår medgivna timantalet från

120 till 150.

I Kungl. Maj:ts proposition har föreslagits ökning av det per månad

medgivna timantalet beträffande övertidsarbete, utan att någon ändring

föreslagits angående antalet timmar per kalenderår.

Då hittills icke i något fall kunnat styrkas, att det i 3 mom. av

gällande lag stipulerade antal övertidstimmar av 120 timmar per kalenderår

visat sig otillräckligt, och något behov av utökning därför icke förefinnes,

hemställa vi att nu gällande bestämmelse härutinnan bibehålies.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

För att emellertid förebygga att den i 2 och 3 mom. medgivna

övertiden per månad vid något tillfälle skall kunna sägas vara otillräcklig,

vilja vi även i denna del biträda Kungl. Maj:ts förslag.

Vi tillåta oss därför hemställa

att riksdagen måtte besluta

1) att 1 § i det med propositionen avsedda lagförslaget

måtte erhålla följande lydelse:

1 §-

Denna lag äger tillämpning å varje rörelse, industriell

eller icke, så ock å hus-, väg- eller vattenbyggnad,

vattenavledning eller annat dylikt särskilt arbetsföretag,

för såvitt i rörelsen eller företaget till arbete

för arbetsgivares räkning i regel användas flera än

fyra arbetare.

Från lagens tillämpning undantagas dock

a) arbete, som utföres i arbetarens hem eller eljest

under sådana förhållanden, att det ej kan anses tillkomma

arbetsgivaren att vaka över arbetets anordnande,

b) arbete, som utföres av medlem av arbetsgivarens

familj,

c) arbete, som till sin natur är så oregelbundet,

att det icke kan förläggas till bestämda tider,

d) arbete, som bedrives av staten,

e) arbete, som har till ändamål att bereda sjukvård,

fattigvård, uppfostran eller undervisning eller att

tillgodose annat därmed jämförligt behov,

f) skeppstjänst, som omförmäles i lagen om arbetstiden

å svenska fartyg, ävensom fiske,

g) skogsarbete samt kolning i mila, ändock att

arbetet icke är att hänföra till skogsarbete, ävensom

flottning,

h) jordbruk jämte sådana därtill hörande binäringar,

vilka icke bedrivas såsom självständiga företag, ävensom

trädgårdsskötsel och djurskötsel, ändock att arbetet

bedrives utan samband med jordbruk,

i) arbete, som åligger trafikpersonal vid järnväg,

som är upplåten för allmän traök,

j) arbete, som åligger biträde i haudelsbod, rakstuga,

frisersalong eller badinrättning,

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

k) sådant arbete i hotell, restaurang eller kaférörelse,

som är att hänföra till allmänhetens direkta

betjänande, samt

l) arbete, som åligger portvakt och av honom

väsentligen förrättas i hans bostad.

2) att 2 § måtte erhålla följande lydelse:

2 §•

Såsom arbetare skall vid tillämpning av denna lag

ej räknas

verkmästare eller annan befattningshavare i överordnad

ställning,

ritare, bokhållare eller därmed jämställd person,

kontorsvaktmästare eller annat underordnat kontorsbiträde.

3) att 7 § måtte erhålla följande lydelse:

7 §.

1 mom. För utförande av nödvändiga förberedelseeller

avslutningsarbeten må arbetare, som fyllt aderton

år, till nödigt antal användas under högst sju timmar

i veckan utöver den tid, varunder sådan arbetare enligt

denna lag eller med stöd av densamma meddelad eftergift

må användas till sitt egentliga arbete.

2 mom. Finner arbetsgivare i annat fall, än som

avses i 6 §, med hänsyn till särskilt förhållande påkallat

att använda arbetare till arbete utöver tid, som

angives i 4 § eller kan hava bestämts med stöd av

5 §, vare därtill berättigad i avseende å arbetare, som

fyllt aderton år, för högst 40 timmar under loppet av

en kalendermånad och 200 timmar under loppet av ett

kalenderår.

3 mom. År ytterligare eftergift av trängande behov

påkallad, må sådan, dock för högst 30 timmar

under loppet av en kalendermånad och 120 timmar

under loppet av ett kalenderår, meddelas av arbetsrådet.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

39

4 mom. På arbetsrådet ankommer att pröva i vad

mån den, som fyllt sexton men ej aderton år, må användas

till arbete, som avses i denna paragraf.

5 mom. I fråga om arbetares skyldighet att utföra

arbete, som avses i denna paragraf, gäller vad

därom kan anses vara med arbetsgivaren överenskom

met, men åligger det arbetsgivaren tillse, att icke arbetaren

genom användande till dylikt arbete utsättes

för överansträngning eller ohälsa.

3:o) av herrar Tjällgren och Persson i Trången, som anfört:

»Av flera skäl ha vi vid denna frågas behandling inom utskottet

till en början anslutit oss till dem, som yrkat avslag på Kungl. Maj:ts

förslag om förlängd giltighetstid för arbetstidslagen. Ehuru fasthållande

vid denna principiella ståndpunkt till frågan ha vi emellertid, sedan det

befunnits, att majoritet förefanns för den föreslagna prolongationen av

lagen, vid frågans fortsatta behandling sökt medverka till att arbetstidslagen

underkastades de modifikationer, vilka de senaste årens erfarenheter

visat särskilt behövliga. På ett par punkter kunna i utskottets föreliggande

lagförslag sådana modifikationer även konstateras. Vi avse

härmed i främsta rummet den ändrade lydelse, som utskottet givit lagförslagets

1 § i vissa särskilt för jordbruket och landsbygden över huvud

taget betydelsefulla avseenden. Genom det tillägg, som gjorts till paragrafens

första stycke, har den obestridligen mot lagens anda stridande

tolkning omöjliggjorts, vilken medgives av den nuvarande avfattningen

av bestämmelserna på denna punkt. Den nu föreslagna lydelsen lämnar

ej rum för den tolkningen att de arbetare, som äro sysselsatta vid de

från lagens tillämpning undantagna arbetsfälten, kunna medräknas, då

det gäller att med antalet arbetare motivera arbetstidslagens tillämpning

vid andra till samma företag anslutna arbetsplatser. Önskemål, som

under lagens hittillsvarande tillämpning framträtt på landsbygden, ha

även i utskottets lagförslag tillmötesgåtts genom bestämmelserna att

upptagning av torv, tillverkning av bränntorv och torvströ samt byggnadsarbete

för jordbruk och dess binäring skola undantagas från lagens

tillämpning.

Ehuru vi sålunda erkänna att utskottets föreliggande lagförslag

innebär vissa ingalunda betydelselösa modifikationer i förhållande till

den ännu gällande lagen på området, måste vi likväl i anslutning till

vår ovan angivna principiella syn på denna fråga hävda att arbetstidslagen

även i denna i viss mån förändrade avfattning likväl ej är av

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

den art, att vi kunna medverka till att giva densamma ens en provisorisk

giltighet. Vi stödja oss i denna vår uppfattning bland annat på de

skäl, som anföras i'' den reservation, vilken av herr Johansson i Kälkebo

m. fl. fogats till andra särskilda utskottets utlåtande nr 1 till 1919 års

urtima riksdag.

Då vi således ej anse oss kunna förorda en prolongation av arbetstidslagen,

äro vi likväl ej blinda för att i vissa fall lagliga föreskrifter,

utöver redan befintliga sådana, äro av nöden i fråga om arbetstidens

begränsning. Då arbetets särskilt ansträngande natur eller hälsovådlighet

medföra särskilda vådor av en för lång arbetstid, äro säkerligen även

längre gående bestämmelser än åttatimmarslagen på sin plats. Men för

detta ändamål fordras ej enligt vår mening en generell arbetstidslag med

förbud mot övertidsarbete inom varje fack. Samma syfte lär fullt lika

effektivt kunna vinnas antingen på så sätt att i arbetarskyddslagstiftningen

nya bestämmelser av det antydda slaget införas eller ock så att

en särskild undantagslag för arbetstiden på ifrågavarande områden skapas.

Med stöd av det anförda få vi vördsamt hemställa

1) att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition

nr 55;

2) att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till

Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t måtte verkställa

utredning och förelägga riksdagen därav föranledda

förslag antingen om införande i arbetarskyddslagstiftningen

av sådana bestämmelser rörande arbetstidens

begränsning, som ur hälsosynpunkt kunna anses

erforderliga inom vissa yrken, eller ock om en särskild

undantagslag av samma innebörd.»

4:o) av herr Hult, som ansett, att 5 § 2 mom. i lagförslaget bort

avfattas i huvudsaklig överensstämmelse med den reservation, som inom

socialstyrelsen avgivits av herrar Bergström och Järte beträffande styrelsens

förslag i ämnet.

Stockholm, K L. Beckmans Boktr., 1925.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1923:148 Skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om arbetstidens begränsning dels ock i ämnet väckta motioner. s. 3 i texten