Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa beslut, som fattats å den internationella arbetsorganisationens konferens i Geneve år 1921.

1923-05-03 · 31 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 28 av 31 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1923:14, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa beslut, som fattats å den internationella arbetsorganisationens konferens i Geneve år 1921.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.

Nr 14.

Ankom till riksdagens kansli den 4 maj 1923 kl. 11 f. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med anhållan

om riksdagens yttrande angående vissa beslut, som fattats

å den internationella arbetsorganisationens konferens i

Geneve år 1921.

Genom en den 16 mars 1923 dagtecknad proposition, nr 198, vilken

i nedan angivna delar hänvisats till lagutskott och behandlats av andra

lagutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda

utdrag av statsrådsprotokollet, anhållit om riksdagens yttrande rörande

de i nämnda protokoll omförmälda, å den internationella arbetsorganisationens

konferens i Geneve år 1921 fattade beslut.

Beträffande grunderna för Kungl. Maj:ts ifrågavarande hemställan

får utskottet, i den mån ej redogörelse därför lämnas här nedan, hänvisa

till propositionens innehåll.

De vid omförmälda konferens fattade beslut, som hänvisats till

behandling av lagutskott, utgöras av följande, i översättning till svenska

återgivna sex rekommendationer och sju förslag till konventioner1):

'') De med I och VI i propositionen betecknade rekommendationerna härå hänvisats till behandling

av jordbruksutskottet.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 9 samt. 2 avi. 11 höft. (Nr 14.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.

II.

Rekommendation angående skydd för kvinnliga jordbruksarbetare före och efter barnsbörd.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats

till Genéve och där samlats den 25 oktober 1921 till sitt tredje sammanträde
samt

beslutit antaga vissa förslag angående skyddande, före och efter

barnsbörd, av kvinnliga lönearbetare inom jordbruket, vilken fråga innefattas

i tredje punkten på dagordningen för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av en rekommendation,

antager följande rekommendation att underställas internationella arbetsorganisationens

medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn till dess förverkligande

genom nationell lagstiftning eller på annat sätt jämlikt bestämmelserna

i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar av de övriga

fredsfördragen.

Internationella arbetsorganisationens generalkonferens hemställer:

att varje medlem av internationella arbetsorganisationen måtte vidtaga åtgärder

för att bereda kvinnliga lönearbetare i jordbruksföretag skydd före och

efter barnsbörd, likartat med det, som genom ett av internationella arbetskonferensen

i Washington antaget konventionsförslag tillerkänts kvinnor, sysselsatta

inom industrien och handeln; börande nu berörda åtgärder avse bl. a. rätt till

ledighet från arbetet under viss tid före och efter barnsbörden samt till ersättning

under samma tid, vare sig av allmänna medel eller genom ett försäkringssystem.

III.

Rekommendation angående kvinnors nattarbete inom jordbruket.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats

till Genéve och där samlats den 25 oktober 1921 till sitt tredje sammanträde
samt

beslutit antaga vissa förslag angående kvinnors nattarbete inom

jordbruket, vilken fråga innefattas i tredje punkten på dagordningen för

sammanträdet,

ävensom beslutit att dessa förslag skola taga form av en rekommendation,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.

antager efterföljande rekommendation att underställas internationella arbetsorganisationens

medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn till dess

förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat sätt jämlikt bestämmelserna

i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar av de övriga

fredsfördragen.

Internationella arbetsorganisationens generalkonferens hemställer:

att varje medlem av internationella arbetsorganisationen måtte vidtaga

åtgärder till reglerande av kvinnliga lönearbetares nattarbete i jordbruksföretag

på sådant sätt, att dem tillförsäkras en vilotid, som motsvarar deras kroppskonstitutions

krav och ej omfattar mindre än nio om möjligt på varandra följande

timmar.

IV.

Förslag till konvention angående minimiålder för barns användande till arbete inom

jordbruket. -

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats

till Geneve och där samlats den 25 oktober 1921 till sitt tredje sammanträde

samt beslutit antaga vissa förslag angående användandet av barn

inom jordbruket under de obligatoriska skoltimmarna, vilken fråga innefattas

i tredje punkten på dagordningen för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av ett förslag

till internationell konvention,

antager efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella

arbetsorganisationens medlemmar jämlikt bestämmelserna i del XIII av fördraget

i Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen.

§ i.

Barn under fjorton år må icke sysselsättas eller arbeta i offentliga eller

privata jordbruksföretag eller någon därtill hörande verksamhetsgren annat än

utom de timmar, som äro bestämda för skolundervisningen, och bör dylikt arbete,

där det förekommer, vara av sådan art, att det icke inverkar menligt på deras

skolgång.

§2.

I och för praktisk yrkesutbildning må undervisningsperioderna och -timmarna

regleras så, att de medgiva barns användande till lätta jordbruks- och

särskilt lätta skördearbeten. Likväl må icke hela den årliga tiden för skolgång

nedbringas under åtta månader.

§3.

Bestämmelserna i § 1 äga icke tillämpning å arbete, som av barn utföres

i yrkesskolor, därest arbetet är godkänt och övervakat av offentlig myndighet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.

§ 4.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet med

bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar av de

övriga fredsfördragen, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare och av

honom inregistreras.

§ 5.

Denna konvention träder i kraft, så snart ratifikationerna för två medlemmar

av internationella arbetsorganisationen inregistrerats av generalsekreteraren.

Den är bindande allenast för de medlemmar, vilkas ratifikationer inregistrerats

hos sekretariatet.

Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem den dag, då

dess ratifikation inregistrerats hos sekretariatet.

§ 6.

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen

inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds generalsekreterare

därom notificera alla medlemmarna av internationella arbetsorganisationen.

Han skall likaledes notificera dem inregistreringen av ratifikationer, som

senare delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.

§ 7.

Under förbehåll med hänsyn till bestämmelserna i § 5 förbinder sig varje

medlem, som ratificerar denna konvention, att tillämpa bestämmelserna i §§ 1, 2

och 3 senast den 1 januari 1924 samt att vidtaga erforderliga åtgärder för att

göra dem effektiva.

§ 8.

Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna

konvention, förbinder sig att, i enlighet med bestämmelserna i § 421 av fördraget

i Versailles och motsvarande paragrafer av de övriga fredsfördragen, tillämpa

denna konvention på sina kolonier, besittningar och protektorat.

§ 9.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år förflutit

från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma genom

skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare för inregistrering.

Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år, efter det den inregistrerats hos

sekretariatet.

§ 10.

Internationella arbetsbyråns styrelse åligger att minst en gång vart tionde

år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions tillämpning

och taga i övervägande, huruvida det finnes anledning att på konferensens dagordning

upptaga frågan om konventionens revision eller modifierande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.

§ 11.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga

vitsord.

V.

Rekommendation angående barns och unga personers nattarbete inom jordbruket.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats

till Geneve och där samlats den 25 oktober 1921 till sitt tredje sammanträde
samt

beslntit antaga vissa förslag angående barns och unga personers

nattarbete inom jordbruket, vilken fråga innefattas i tredje punkten

på dagordningen för sammanträdet,

ävensom beslntit, att dessa förslag skola taga form av en rekommendation,

antager efterföljande rekommendation att underställas internationella arbetsorganisationens

medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn till dess

förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat sätt jämlikt bestämmelserna

i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar av de övriga

fredsfördragen.

Internationella arbetsorganisationens generalkonferens hemställer:

I.

Att varje medlem av internationella arbetsorganisationen måtte vidtaga

åtgärder till reglerande av barns under fjorton år nattarbete i jordbruksföretag

på sådant sätt, att dem tillförsäkras eu vilotid, som motsvarar deras kroppskonstitutions

krav och ej omfattar mindre än tio på varandra följande timmar.

II.

Att varje medlem av internationella arbetsorganisationen måtte vidtaga

åtgärder till reglerande av unga personers, mellan fjorton och aderton år, nattarbete

i jordbruksföretag på sådant sätt, att dem tillförsäkras en vilotid, som

motsvarar deras kroppskonstitutions krav och ej omfattar mindre än nio på varandra

följande timmar.

VII.

Rekommendation angående jordbruksarbetarnas bostads- och sovplatsförhållanden.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats

till Geneve och där samlats den 25 oktober 1921 till sitt tredje sammanträde

samt beslntit antaga vissa förslag angående jordbruksarbetarnas

bostads- och sovplatsförhållanden, vilken fråga innefattas i fjärde punkten

på dagordningen för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av en rekommendation,

antager efterföljande rekommendation att underställas internationella arbetsorganisationens

medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn till dess

förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat sätt jämlikt bestämmelserna

i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar av de övriga

fredsfördragen.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen hemställer:

1.

Att varje medlem av internationella arbetsorganisationen måtte, såvida

icke redan så skett, på lagstiftningens väg eller annorledes, under beaktande av

de särskilda förhållanden, klimatiska eller andra, som öva inflytande på landets

jordbruk, och i samråd med vederbörande arbetsgivar- och arbetarorganisationer,

där dylika finnas, reglera jordbruksarbetarnas bostads- och sovplatsförhållanden.

II.

Att dylik reglering måtte tillämpas på alla de lokaler, som av arbetsgivarna

tillhandahållas arbetarna, vare sig dessa härbärgeras var för sig eller gruppvis

eller jämte sina familjer och vare sig de härbärgeras i arbetsgivarnas hus eller i

byggnader, som av arbetsgivarna ställts till arbetarnas förfogande.

III.

Att dylik reglering måtte innefatta följande bestämmelser:

a) Såvida ej de klimatiska förhållandena göra uppvärmning onödig, böra

bostäder, avsedda för arbetarfamiljer, grupper av arbetare eller enstaka sådana,

innehålla rum, som kunna uppvärmas.

b) Lokaler, avsedda för härbärgerande av grupper av arbetare, skola vara

försedda med en säng för varje arbetare samt så inrättade och belägna, att de

medgiva arbetarna att tillgodose snygghetens krav. Skilda lokaler skola tillhandahållas

åt personer av olika kön. I familjebostäder skola lämpliga anordningar

vidtagas för barnen.

c) Stall, ladugårdar eller öppna skjul må ej användas till beredande av

sovplats åt arbetarna.

IV.

Att varje medlem av internationella arbetsorganisationen måtte vidtaga

åtgärder för att trygga tillämpningen av här åsyftade reglering.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande AV 14.

7

Vill.

Förslag till konvention angående jordbruksarbetarnas föreningsrätt.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats

till Genöve och där samlats den 25 oktober 1921 till sitt tredje sammanträde

samt beslutit antaga vissa förslag angående jordbruksarbetarnas

förenings- och församlingsrätt, vilken fråga innefattas i fjärde punkten på

dagordningen för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av ett förslag

till internationell konvention,

antager efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella arbetsorganisationens

medlemmar jämlikt bestämmelserna i del XIII av fördraget i

Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen.

§ 1.

Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna

konvention, förbinder sig att tillförsäkra alla i jordbruk sysselsatta personer samma

föreningsrätt, som tillkommer industriarbetarna, samt att avskaffa alla genom lagstiftning

eller eljest vidtagna anordningar, som för jordbruksarbetarna medföra

inskränkning av nämnda rättighet.

§ 2.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet med bestämmelserna

i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar av de

övriga fredsfördragen, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare och av

honom inregistreras.

§ 3;

Denna konvention träder i kraft, så snart ratifikationerna för två medlemmar

av internationella arbetsorganisationen inregistrerats av generalsekreteraren.

Den är bindande allenast för de medlemmar, vilkas ratifikationer inregistrerats

hos sekretariatet.

Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem den dag, då

dess ratifikation inregistrerats hos sekretariatet.

§ 4.

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen

inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds generalsekreterare

därom notificera alla medlemmar av internationella arbetsorganisationen.

Han skall likaledes notificera dem inregistreringen av ratifikationer, som

senare delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.

§ 5.

Under förbehåll med hänsyn till bestämmelserna i § 3 förbinder sig varje

medlem, som ratificerar denna konvention, att tillämpa bestämmelserna i § 1

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.

senast den 1 januari 1924 samt att vidtaga alla erforderliga åtgärder för att göra

dem effektiva.

§ 6.

Yarje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna

konvention, förbinder sig att, i enlighet med bestämmelserna i § 421 av fördraget

i Versailles och motsvarande paragrafer av de övriga fredsfördragen, tillämpa

denna konvention på sina kolonier, besittningar och protektorat.

§ 7.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan 10 år förflutit

från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma

genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare för inregistrering.

Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år, efter det den inregistrerats

hos sekretariatet.

§ 8.

• Internationella arbetsbyråns styrelse åligger att minst en gång vart tionde

år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions tillämpning

och taga i övervägande, huruvida det finnes anledning att på konferensens dagordning

upptaga frågan om konventionens revision eller modifierande.

§ 9-

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga

vitsord.

IX.

Förslag till konvention angående ersättning för olycksfall i arbete inom jordbruket.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats

till Geneve och där samlats den 25 oktober 1921 till sitt tredje sammanträde

samt beslutit antaga vissa förslag angående skydd för jordbruksarbetare

mot olycksfall, vilken fråga innefattas i fjärde punkten på dagordningen

för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av ett förslag

till internationell konvention,

antager efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella arbetsorganisationens

medlemmar jämlikt bestämmelserna i del XIII av fördraget i

Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen.

§ L

Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna

konvention, förbinder sig att till alla lönearbetare inom jordbruket utsträcka till
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.

lämpningen av de lagar och reglementen, som hava till ändamål att bereda ersättning

för olycksfall till följd av eller under arbete.

§ 2.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet med

bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar av

de övriga fredsfördragen delgivas nationernas förbunds generalsekreterare och av

honom inregistreras.

§o3.

Denna konvention träder i kraft, så snart ratifikationerna för två medlemmar

av internationella arbetsorganisationen inregistrerats av generalsekreteraren.

Den är bindande allenast för de medlemmar, vilkas ratifikationer inregistrerats

hos sekretariatet.

Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem den dag, då

dess ratifikation inregistrerats hos sekretariatet.

§ 4.

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen

inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds generalsekreterare

därom notificera alla medlemmarna av internationella arbetsorganisationen.

lian skall likaledes notificera dem inregistreringen av ratifikationer, som senare

delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.

§ 5.

Under förbehåll med hänsyn till bestämmelserna i § 3 förbinder sig varje

medlem, som ratificerar denna konvention, att tillämpa bestämmelserna i § 1

senast den 1 januari 1924 samt att vidtaga erforderliga åtgärder för att göra

dem effektiva.

§ 6.

Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna

konvention, förbinder sig att, i enlighet med bestämmelserna i § 421 av fördraget

i Versailles och motsvarande paragrafer av de övriga fredsfördragen, tillämpa

denna konvention på sina kolonier, besittningar och protektorat.

r:§ 7.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år förflutit

från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma genom

skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare för inregistrering.

Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år, efter det den inregistrerats hos

sekretariatet.

§ 8.

Internationella arbetsbyråns styrelse åligger att minst en gång vart tionde

år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions tillämpning

och taga i övervägande, huruvida det finnes anledning att på konferensens dagordning

upptaga frågan om konventionens revision eller modifierande.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 9 saml. 2 avd. 11 käft. (Nr 14.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.

vitsord.

§ 9-

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga

X.

Rekommendation angående socialförsäkring inom jordbruket.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats

till Geneve och där samlats den 25 oktober 1921 till sitt tredje sammanträde
samt

beslutit antaga ett förslag angående skydd för jordbruksarbetare

mot sjukdom, invaliditet och ålderdom, vilken fråga innefattas i fjärde

punkten på dagordningen för sammanträdet,

ävensom beslutit, att detta förslag skall taga form av en rekommendation,

antager efterföljande rekommendation att underställas internationella arbetsorganisationens

medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn till dess

förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat sätt jämlikt bestämmelserna

i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar av de övriga

fredsfördragen.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen hemställer:

att varje medlem av internationella arbetsorganisationen måtte till jordbrukets

lönearbetare utsträcka tillämpningen av de lagar och reglementen, som

konstituera system av försäkring emot sjukdom, invaliditet, ålderdom och andra

dylika sociala risker, på villkor likvärdiga dem, som gälla för arbetarna inom

industri och handel.

XI.

Förslag till konvention angående användandet av blyvitt vid målning.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats

till Geneve och där samlats den 25 oktober 1921 till sitt tredje sammanträde
samt

beslutit antaga vissa förslag angående förbud mot användande

av blyvitt vid målning, vilken fråga är upptagen såsom sjätte punkt på

dagordningen för sammanträdet,

ävensom beslutit att dessa förslag skola taga form av ett förslag

till internationell konvention,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.

antager efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella arbetsorganisationens

medlemmar jämlikt bestämmelserna i del XIII av fördraget i

Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen.

§ 1-

Varje medlem av den internationella arbetsorganisationen, vilken ratificerar

denna konvention, förbinder sig, under förbehåll lör de undantag, som angivas

i § 2, att förbjuda användande av blyvitt, blysulfat och alla produkter, innehållande

dessa färgämnen, vid invändig målning av byggnader. Från nu angivna

förbud undantagas järnvägsstationer och industriella anläggningar, vari användandet

av blyvitt, blysulfat eller produkt, innehållande sådant färgämne, av vederbörande

myndighet, efter samråd med arbetsgivarnas och arbetarnas organisationer,

förklarats nödvändigt.

Användandet av vita färgämnen, innehållande högst 2 % bly, uttryckt i

metalliskt bly, är dock fortfarande medgivet.

§ 2. .

Bestämmelserna i § 1 skola icke äga tillämpning å dekorativ målning eller

uppdragande av fina linjer eller konturer. .

Varje regering skall bestämma gränserna mellan olika slag av målning

samt med hänsyn till dem, i enlighet med bestämmelserna i §§ 5, 6 och 7 av

denna konvention, meddela föreskrifter rörande användandet av blyvitt, blysulfat

och alla slag av produkter, innehållande sådant färgämne.

§ 3.

Det är förbjudet att använda ynglingar under aderton år eller kvinnor till

yrkesmässigt målningsarbete, som medför användandet av blyvitt, blysulfat eller

produkt, innehållande sådant färgämne.

Vederbörande myndigheter äga att efter samråd med arbetsgivare- och arbetarorganisationerna

medgiva, att målarlärlingar för sin yrkesutbildning användas

till arbeten, som äro förbjudna i nästföregående stycke.

§ 4.

De i §§ 1 och 3 angivna förbud träda i kraft sex år efter dagen för avslutandet

av den internationella arbetskonferensens tredje sammanträde.

§ 5.

Varje medlem av den internationella arbetsorganisationen, som ratificerar

denna konvention, förbinder sig att på grundval av nedan angivna principer meddela

föreskrifter rörande användandet av blyvitt, blysulfat och alla slag av produkter,

innehållande dylikt färgämne, i arbeten, beträffande vilka sådant användande

icke är förbjudet.

I. a) Blyvitt, biysulfat eller produkter, innehållande sådant färgämne, fa vid

målningsarbete endast handhavas i form av pasta eller färdigberedd^ färg.

b) Åtgärder skola vidtagas till undvikande av den fara, som uppstår vid

färgens anbringande medelst »pulverisation».

c) Åtgärder skola vid alla tillfällen, då så är möjligt, vidtagas till und
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.

vikande av den fara, som förorsakas av damm, alstrat genom torrslipning

eller -skrapning.

II. a) Anordningar skola vara vidtagna, som för måleriarbetarna möjliggöra att

under arbetets gång och efter dess slut vidtaga alla nödvändiga renlighetsåtgärder.

b) Särskilda arbetskläder skola av måleriarbetarna bäras under hela den tid,

arbetet pågår.

c) Lämpliga anordningar skola vidtagas till undvikande, att de kläder, som

äro avlagda under arbetet, förorenas med ämnen, använda för målningen.

III. a) Fall av blyförgiftning eller som misstänkas vara sådan förgiftning skola

göras till föremål för anmälan och efterföljande läkarundersökning av

läkare, utsedd av vederbörande myndighet,

b) Vederbörande myndighet skall äga att, när den så finner nödigt, påkalla

läkarundersökning av arbetarna.

IV. a) Anvisningar angående de särskilda hygieniska försiktighetsmått, som böra

iakttagas inom måleriyrket, skola utdelas bland måleriarbetarna.

'' § 6.

Till tryggande av efterlevnaden av de föreskrifter, som meddelats i föregående

paragrafer, skall vederbörande myndighet efter samråd med intresserade

arbetsgivar- och arbetarorganisationer vidtaga alla de åtgärder, som den finner

nödvändiga.

§ 7.

Förande blyförgiftning bland måleriarbetare skall upprättas statistik:

a) beträffande sjuklighet, på grund av anmälan om och undersökning av

alla förgiftningsfall,

b) beträffande dödlighet, enligt en metod, som godkänts av den officiella

statistiska myndigheten i varje land.

§ 8.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet med bestämmelserna

i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar av de

övriga fredsfördragen, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare och av

honom inregistreras.

§ 9.

Denna konvention träder i kraft, så snart ratifikationerna för två medlemmar

av internationella arbetsorganisationen inregistrerats av generalsekreteraren.

Den är bindande allenast för de medlemmar, vilkas ratifikationer inregistrerats

hos sekretariatet.

Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem den dag, då

dess ratifikation inregistrerats hos sekretariatet.

§ 10.

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen

inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds generalsekreterare

därom notificera alla medlemmarna av internationella arbetsorganisa
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra lagutskottets utlåtande AV 14.

tionen. Han skall likaledes notificera dem inregistreringen av ratifikationer, som

senare delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.

§ 11.

Varje medlem, som ratificerar denna konvention, förhinder sig att tillämpa

bestämmelserna i §§ 1, 2, 3, 4, 5, 6 och 7 senast den 1 januari 1924 samt att

vidtaga erforderliga åtgärder för att gorå dem effektiva.

§ 12.

Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna

konvention, förbinder sig att, i enlighet med bestämmelserna i § 421 av fördraget

i Versailles och motsvarande paragrafer av de övriga fredsfördragen, tillämpa

denna konvention på sina kolonier, besittningar och protektorat.

§ 13.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år förflutit

från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma genom

skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare för inregistrering.

Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år, efter det den inregistrerats hos

sekretariatet.

§ 14’

Internationella arbetsbyråns styrelse åligger att minst en gång vart tionde

år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions tillämpning

och taga i övervägande, huruvida det finnes anledning att på konferensens dagordning

upptaga frågan om konventionens revision eller modifierande.

§ 15.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga

vitsord.

XII.

Förslag till konvention angående tillämpningen av vecko v i la i industriella företag.

Gleneralkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats

till Genéve och där samlats den 25 oktober 1921 till sitt tredje sammanträde

samt beslutit antaga vissa förslag angående veckovila inom industrien,

vilken fråga innefattas i sjunde punkten på dagordningen för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av ett förslag

till internationell konvention,

antager efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella arbetsorganisationens

medlemmar jämlikt bestämmelserna i del XIII av fördraget i

Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.

§ I
Med

hänsyn till tillämpningen av denna konvention skola såsom »industriella

företag» anses:

a) Gruvor, stenbrott och andra anläggningar för utvinnande av mineral.

b) Företag, inom vilka varor tillverkas, förändras, rengöras, repareras, utsmyckas,

färdigställas eller beredas till försäljning eller inom vilka råämnen omgestaltas,

däri inbegripet skeppsbyggeri och företag för förstöring av föremål,

ävensom framställning, transformering och överförande av drivkraft i allmänhet

och av elektricitet.

c) Uppförande, ombyggnad, underhåll, reparation, förändring eller rivning

av alla slag av byggnader, järnvägar, spårvägar, hamnar, dockor, vågbrytare,

kanaler, anläggningar för inre sjöfart, vägar, tunnlar, broar, viadukter, kloaker,

vattenavlopp, brunnar, telegraf- och telefonanläggningar, elektriska anläggningar,

gas- och vattenverk eller andra byggnadsarbeten, ävensom förberedelse- och grundläggningsarbeten

för härovan åsyftade arbeten.

d) Transport av passagerare eller gods å lands- eller järnväg eller å inre

vattenväg, däri inbegripet handhavande av gods å kajer och bryggor samt i dockor

och magasin med undantag likväl av transport för hand.

Ovanstående uppräkning är gjord med förbehåll för de särskilda undantag

av nationell natur, vilka angivas i Washingtonkonventionen angående begränsning

av arbetstiden i industriella företag till åtta timmar om dagen och fyrtioåtta

timmar i veckan, i den mån dessa undantag äro tillämpliga i avseende å

förevarande konvention.

Utöver vad ovanstående uppräkning giver vid handen, må, där så finnes

nödvändigt, varje medlem fastställa gränslinjen mellan industri å ena samt handel

och jordbruk å andra sidan.

§ 2.

Hela den personal, som sysselsättes i ett industriellt företag, allmänt eller

enskilt, eller i någon gren därav, skall, med förbehåll för de undantag, som angivas

i följande paragrafer, under loppet av varje tidrymd om sju dagar åtnjuta

en vilotid, innefattande minst tjugofyra på varandra följande timmar.

Denna vilotid skall såvitt möjligt beredas varje företags hela personal

samtidigt.

Vilotiden skall såvitt möjligt infalla å de dagar, som enligt landets eller

traktens tradition eller sedvänja ägnas åt vila.

§ 3.

Varje medlem må från tillämpningen av bestämmelserna i § 2 undantaga

personer, som sysselsättas i sådana industriella företag, vari endast användas medlemmar

av samma familj.

§ 4-

Varje medlem äger att, med beaktande särskilt av alla tillbörliga ekonomiska

och humanitära synpunkter och efter samråd med kompetenta arbetsgivaroch

arbetarorganisationer, där sådana finnas, medgiva undantag (däri inbegripet

suspension och avkortning av vilotid) helt eller delvis från bestämmelserna i § 2.

Dylikt samråd skall icke vare erforderligt i de undantagsfall, vilka redan

beviljats med tillämpning av gällande lagstiftning.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.

15

§ 5-

Yarje medlem bör, så vitt möjligt, meddela bestämmelser om vilotider till

ersättning för suspension eller avkortning, medgiven enligt § 4, förutom i sådana

fall, där genom överenskommelse eller sedvänja redan är sörjt för dylik vilotid.

§ 6.

Yarje medlem skall upprätta en förteckning å de undantag, som medgivits

enligt § 3 eller 4, samt delgiva densamma åt internationella arbetsbyrån. Sedermera

skall varje medlem vart annat år meddela alla förändringar, som vidtagits

i avseende å denna förteckning.

Internationella arbetsbyrån skall förelägga internationella arbetsorganisationens

generalkonferens en rapport i ämnet.

§ 7.

För att underlätta tillämpningen av bestämmelserna i denna konvention

skall det åligga varje arbetsgivare, direktör eller disponent:

a) att, där veckovila gives samfällt åt hela personalen, tillkännagiva dagar

och timmar för gemensam vilotid antingen medelst anslag, uppsatta på i ögonen

fallande sätt å arbetsstället eller å annan lämplig plats eller ock på annat av

regeringen godkänt sätt;

b) att, där veckovilan icke gives samfällt åt hela personalen,_ medelst ett

register, upprättat på sätt, som godkänts genom landets lagstiftning eller av

vederbörande myndighet utfärdat reglemente, angiva de arbetare eller anställda,

för vilka särskilda föreskrifter beträffande veckovila gälla samt meddela dessa

föreskrifter.

§ 8.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet med

bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar av de

övriga fredsfördragen, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare och av

honom inregistreras.

§ 9.

Denna konvention träder i kraft, så snart ratifikationerna för två medlemmar

av internationella arbetsorganisationen inregistrerats av generalsekreteraren.

Den är bindande allenast för de medlemmar, vilkas ratifikationer inregistrerats

hos sekretariatet.

Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem den dag, då

dess ratifikation inregistrerats hos sekretariatet.

§ io.

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen

inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds generalsekreterare

därom notificera alla medlemmarna av internationella arbetsorganisationen.

Han skall likaledes notificera dem inregistreringen av ratifikationer, som

senare delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.

§ 11.

Varje medlem, som ratificerar denna konvention, förbinder sig att tillämpa

bestämmelserna i §§ 1, 2, 3, 4, 5, 6 och 7 senast den 1 januari 1924 samt att vidtaga

erforderliga åtgärder för att göra dem effektiva.

§ 12.

Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna

konvention, förbinder sig att, i enlighet med bestämmelserna i § 421 av fördraget

i Versailles och motsvarande paragrafer av de övriga fredsfördragen, tillämpa

denna konvention på sina kolonier, besittningar och protektorat.

§ 13.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år förflutit

från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma genom

skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare för inregistrering.

Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år, efter det den inregistrerats hos

sekretariatet.

§ 14.

Internationella arbetsbyråns styrelse åligger att minst en gång vart tionde

år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions tillämpning

och taga i övervägande, huruvida det finnes anledning att på konferensens dagordning

upptaga frågan om konventionens revision eller modifierande.

§ 15.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga vitsord.

XIII.

Rekommendation angående tillämpningen av vecko vi la i handelsföretag.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Geneve och där samlats den 25 oktober 1921 till sitt tredje sammanträde

samt beslutit antaga vissa förslag angående veckovila inom handeln,

vilken fråga innefattas i sjunde punkten på dagordningen för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av en rekommendation,

antager efterföljande rekommendation att underställas internationella arbetsorganisationens

medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn till dess

förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat sätt jämlikt bestämmelserna

i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar av de övriga

fredsfördragen.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.

Generalkonferensen hemställer:

I.

Att varje medlem av internationella arbetsorganisationen måtte vidtaga

åtgärder för att i alla handelsföretag, allmänna eller enskilda, eller grenar därav,

personalen måtte kunna, med förbehåll för de undantag, varom stadgas i följande

avdelning, under loppet av varje tidrymd av sju dagar åtnjuta en vilotid,

innefattande minst tjugufyra på varandra följande timmar.

Konferensen hemställer, att denna vilotid, så vitt möjligt, måtte beredas

varje företags hela personal samtidigt och förläggas till dagar, ägnade åt vila

enligt landets eller traktens tradition eller sedvänja.

II.

Att varje medlem måtte vidtaga alla lämpliga anordningar för tillämpning

av förevarande rekommendation och särskilt med hänsyn till fastställandet av de

undantag, som kunna prövas nödiga. För det fall att undantag befinnas nödvändiga,

hemställer konferensen, att varje medlem måtte upprätta en förteckning

å dylika undantag.

III. "■

Att varje medlem måtte giva internationella arbetsbyrån del av den förteckning

å undantag, som medgivits enligt avdelning II, och sedermera vartannat

år av alla de förändringar, som vidtagits i avseende å förteckningen. Med ledning

häray skall internationella arbetsbyrån förelägga internationella arbetsorganisationens

generalkonferens en rapport i ämnet.

XIY.

Förslag till konvention angående minimiålder för eldare och kollämpare ombord å fartyg.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats

till Geneve och där samlats den 25 oktober 1921 till sitt tredje sammanträde

samt beslutit antaga vissa förslag angående förbud mot användande

av person under aderton år till arbete i kolboxar eller eldrum ombord å

fartyg, vilken fråga innefattas i den åttonde punkten på dagordningen för

sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av ett förslag

till internationell konvention,

antager efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella arbetsorganisationens

medlemmar jämlikt bestämmelserna i del XIII av fördraget i

Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen. §

§ 1-

Med »fartyg» förstås vid tillämpningen av denna konvention varje i allmän

eller enskild ägo varande båt, fartyg eller skepp, av vad slag som helst, vilket

nyttjas i sjöfart till havs, krigsfartyg likväl undantagna.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 9 sand. 2 avd. 11 käft. (AV 14.) o

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.

§2.

Unga personer under aderton år må icke användas såsom eldare eller kol*

lämpare ombord å fartyg.

§ 3.

Bestämmelserna i § 2 skola icke äga tillämpning å:

a) arbete av unga personer, vilket utföres a skol- eller övningsfartyg, för

såvitt arbetet är godkänt och övervakas av offentlig myndighet;

b) arbete ombord å fartyg, vars huvudsakliga framdnvningsmedel är annat

än ånga;

c) arbete av unga personer om minst sexton år, vilkas fysiska lämplighet

därför godkänts genom läkarundersökning och vilka användas ombord å fartyg,

uteslutande trafikerande Indiens eller Japans kuster; deras användande skall dock

vara underkastat reglerande bestämmelser, utfärdade efter samråd med arbetsgivarnas

och arbetarnas i dessa länder mest representativa organisationer.

§ 4.

I fall det befinnes nödvändigt att anställa eldare eller kollämpare i eu

hamn, där det icke finnes tillgång till sådana arbetare om minst aderton år, må

därtill användas personer under aderton men över sexton år; i dylikt fall skola

dock två unga personer anställas i stället för en erforderlig eldare eller kollämpare.

§ 5.

För att möjliggöra kontroll över tillämpningen av bestämmelserna i denna

konvention skall det åligga varje fartygsbefälhavare att föra ett register eller

förteckning i sjömansrullan, upptagande alla ombord sysselsatta personer under

aderton år, med angivande av dagen för vars och ens födelse.

§ 6.

Besättningens anställningsavtal skola innehålla en sammanfattning av bestämmelserna

i denna konvention.

§ 7-

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet med

bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar av de

övriga fredsfördragen, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare och av

honom inregistreras.

§8.

Denna konvention träder i kraft, så snart ratifikationerna för två medlemmar

av internationella arbetsorganisationen inregistrerats av generalsekreteraren.

Den är bindande allenast för de medlemmar, vilkas ratifikationer inregistrerats

hos sekretariatet.

Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem den dag, då

dess ratifikation inregistrerats hos sekretariatet.

o§ 9.

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen

inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds general
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.

sekreterare därom notificera alla medlemmarna av internationella arbetsorganisationen.

Han skall likaledes notificera dem inregistreringen av ratifikationer, som

senare delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.

§ 10.

Under förbehåll med hänsyn till bestämmelserna i § 8 förbinder sig varje

medlem, som ratificerar denna konvention, att tillämpa bestämmelserna i §§ 1, 2,

3, 4, 5 och 6 senast den 1 januari 1924 samt att vidtaga erforderliga åtgärder för

att göra dem effektiva.

§ n
Yarje

medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna

konvention, förbinder sig att, i enlighet med bestämmelserna i § 421 av fördraget

i Versailles och motsvarande paragrafer av de övriga fredsfördragen, tillämpa

denna konvention på sina kolonier, besittningar och protektorat.

§ 12.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år förflutit

från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma genom

skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare för inregistrering.

Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år, efter det den inregistrerats hos

sekretariatet.

§ 13.

Internationella arbetsbyråns styrelse åligger att minst en gång vart tionde

år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions tillämpning

och taga i övervägande, huruvida det finnes anledning att på konferensens dagordning

upptaga frågan om konventionens revision eller modifierande.

§ 14-

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga vitsord.

XV.

Förslag till konvention angående obligatorisk läkarundersökning av barn och unga personer,

som användas till arbete ombord å fartyg.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats

till Genéve och där samlats den 25 oktober 1921 till sitt tredje sammanträde

samt beslutit antaga vissa förslag angående obligatorisk läkarbesiktning

av barn och unga personer, använda till arbete ombord å fartyg,

vilken fråga innefattas i åttonde punkten på dagordningen för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av ett förslag

till internationell konvention,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.

antager efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella

arbetsorganisationens medlemmar jämlikt bestämmelserna i del XIII av fördraget

i Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen.

§ 1-

Med »fartyg» skall vid tillämpningen av denna konvention förstås varje i

allmän eller enskild ägo varande båt, fartyg eller skepp, av vad slag som helst,

vilket nyttjas i sjöfart till havs, krigsfartyg likväl undantagna.

§ 2.

Till arbete å andra fartyg än sådana, varå endast sysselsättas medlemmar

av samma familj, må barn eller unga personer under aderton år användas allenast

efter företeende av läkarintyg, som utvisar lämplighet för dylikt arbete. Sådant

intyg skall vara utfärdat av en av vederbörande myndighet godkänd läkare.

§ 3.

Fortsatt användande till sjöss av sådana barn och unga personer medgives

endast Under förutsättning av förnyad läkarbesiktning, verkställd inom en tidrymd

av högst ett år, samt företeende efter vane läkarbesiktning av läkarintyg

om lämplighet för arbetet. Utlöper tiden för läkarintygs giltighet under loppet

av eu resa, skall likväl dess giltighet fortfara till resans slut.

§ 4-

I nödfall äger vederbörande myndighet medgiva yngling under aderton år

att embarkera, oaktat han icke undergått undersökning, som föreskrives i §§ 2

och 3j detta dock allenast under villkor att dylik undersökning verkställes i den

första hamn, fartyget därefter angör.

§ 5.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet med

bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar av de

övriga fredsfördragen, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare och av

honom inregistreras.

§ 6.

Denna konvention träder i kraft, så snart ratifikationerna för två medlemmar

av internationella arbetsorganisationen inregistrerats av generalsekreteraren.

Den är bindande allenast för de medlemmar, vilkas ratifikationer inregistrerats

hos sekretariatet.

Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem den dag, då

dess ratifikation inregistrerats hos sekretariatet. §

§ 7.

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen

inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds generalsekreterare

därom notificera alla medlemmarna av internationella arbetsorganisationen.

Han skall likaledes notificera dem inregistreringen av ratifikationer, som

senare delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.

21

§ 8.

Under förbehåll med hänsyn till bestämmelserna i § 6 förbinder sig varje

medlem, som ratificerar denna konvention, att tillämpa bestämmelserna i §§ 1, 2,

3 och 4 senast den 1 januari 1924 samt att vidtaga erforderliga åtgärder för att

göra dem effektiva.

§ 9-

Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna

konvention, förbinder sig att, i enlighet med bestämmelserna i § 421 av fördraget

i Versailles och motsvarande paragrafer av de övriga fredsfördragen, tillämpa

denna konvention på sina kolonier, besittningar och protektorat.

§ io.

.Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan 10 år förflntit

från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma genom

skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare för inregistrering.

Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år, efter det den inregistrerats hos

sekretariatet.

§ 11.

Internationella arbetsbyråns styrelse åligger att minst en gång vart tionde

år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions tillämpning

och taga i övervägande, huruvida det finnes anledning att på konferensens dagordning

upptaga frågan om konventionens revision eller modifierande.

§ 12.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga vitsord.

Såsom i den föreliggande propositionen omförmäles och närmare

utvecklats i propositionen nr 361 till 1921 års riksdag, åligger det enligt

bestämmelse i de fredsfördrag, varigenom världskriget avslutades, regeringen

i stat, som tillhör den till nationernas förbund anknutna internationella

arbetsorganisationen, att inom ett år eller vid förhinder på

grund av exceptionella omständigheter senast inom 18 månader efter avslutandet

av ett sammanträde av organisationens beslutande församling,

internationella arbetskonferensen, underställa vid sammanträdet antagna

rekommendationer —- beslut avsedda att underställas vederbörande stater

för vidtagande av lagstiftnings- eller andra åtgärder — och konventionsförslag1)

— beslut avsedda att ratificeras av organisationens medlemmar

— den eller de myndigheter, till vilkas kompetensområden resp. frågor

böra, för beslutens omgestaltande till lag eller vidtagande av andra åtgärder.

*)

*) För godkännande beslut i fråga om såväl rekommendationer som konventionsförslag erfordras

två tredjedelars majoritet, och har varje ombud å konferensen en röst.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.

Till efterkommande av nu berörda bestämmelse avlät Kungl. Maj:t

till 1921 års riksdag ovan omnämnda proposition nr 361, vari Kungl.

Maj:t anhöll om riksdagens yttrande angående de rekommendationer och

förslag till konventioner, som beslutats å internationella arbetskonferensens

sammanträden i Washington år 1919 och i Genua år 1920.

Genom nu föreliggande proposition har motsvarande åtgärd vidtagits

beträffande de å arbetskonferensens sammanträde i Genéve år 1921

beslutade rekommendationer och förslag till konventioner.

Till förberedande av de å dagordningen för sistnämnda konferenssammanträde

upptagna frågorna hade arbetsorganisationens verkställande

organ, internationella arbetsbyrån i Genéve, utarbetat kortfattade betänkanden

med frågecirkulär i de olika spörsmålen. Sveriges delegation för

det internationella socialpolitiska samarbetet, som hade att avgiva förslag

till besvarande av nämnda frågecirkulär, samrådde därvid med vederbörande

fackmyndigheter och intresserade korporationer. Vid besvarandet

av de frågecirkulär, som rörde jordbruket, biträddes delegationen därjämte

av åtta av Kungl. Maj:t tillkallade sakkunniga, nämligen verkställande

direktören i Svenska lantarbetsgivarnas centralförening, E. A. H.

Carell, redaktören A. Hansson, generaldirektören P. E. G. Insulander,

professorn H. J. Juhlin-Dannfelt, ledamoten av riksdagens första kammare

J. Johansson i Kälkebo samt ledamöterna av riksdagens andra

kammare O. Nilsson i Tånga, D. Pettersson i Bjälbo och P. E. Sköld.

Med ledning av de från de olika staterna inkomna svaren å frågecirkulären

utarbetade därefter internationella arbetsbyrån utkast till rekommendationer

och konventioner i de skilda frågorna. Dessa utkast, som

inneburo modifikationer i många avseenden, tillställdes de olika regeringarna

någon tid före konferenssammanträdets början.

I 1921 års konferenssammanträde, som bevistades av ombud för

39 stater och avslutades den 20 november nämnda år, deltogo från

Sveriges sida: såsom ombud för regeringen t. f. chefen och ordföranden

för arbetsrådet S. Ribbing och generaldirektören P. E. G. Insulander

med byråchefen J. A. E. Molin och t. f. byråchefen B. A. E. Nyström

som experter; såsom ombud för arbetsgivarna direktören J. S. Edström

med ordföranden i svenska lantarbetsgivarnas centralförening, amiralen

W. Dyrssen och direktören E. A. H. Carell som experter; och '' såsom

ombud för arbetarna sekreteraren i landsorganisationen E. Johanson med

redaktören A. Hansson och ledamoten av riksdagens andra kammare

P. E. Sköld som experter. Den mest uppmärksammade frågan å konferensens

dagordning, avseende reglering av arbetstiden inom jordbruket,

avfördes från dagordningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.

23*

Av de tretton beslut av internationella arbetskonferensen, som Utskottet.

genom förevarande proposition underställts riksdagen och hänvisats till

behandling av lagutskott, utgöras, såsom de förut återgivna texterna utvisa,

sex av rekommendationer och sju av förslag till konventioner.

Över samtliga bär Sveriges delegation för det internationella socialpolitiska

samarbetet den 19 maj 1922 avgivit infordrat yttrande, efter det

att delegationen samrått med kommerskollegium, medicinalstyrelsen, lantbruksstyrelsen,

skolöverstyrelsen och socialstyrelsen i vad besluten anginge

respektive ämbetsverks arbetsuppgifter.

I fråga om fem av de sex rekommendationerna — ovan betecknade med

II, III, V, X och XIII samt avseende respektive skydd för kvinnliga jordbruksarbetare

före och efter barnsbörd, kvinnors nattarbete inom jordbruket,

barns och unga personers nattarbete inom jordbruket, socialförsäkring inom

jordbruket och tillämpningen av veckovila i handelsföretag — har föredragande

departementschefen ansett det icke eller åtminstone för närvarande ej

vara påkallat att vidtaga några särskilda åtgärder. Beträffande den återstående,

med VII här ovan betecknade rekommendationen angående jordbruksarbetarnas

bostads- och sovplatsförhållanden har densamma av departementschefen

funnits för närvarande icke kunna föranleda annat yttrande,

än att de däri berörda frågorna i lämpligt sammanhang borde upptagas

till utredning.

Enligt utskottets mening torde den motivering, som i propositionen

anförts för departementschefens ståndpunkt i avseende å de skilda rekommendationerna,

få anses övertygande, varför nämnda ståndpunkt synes

utskottet böra av riksdagen godtagas.

Av de sju i propositionen återgivna förslagen till konventioner

beröra tre jordbruket. Av dessa utgöres det med IV betecknade av förslag

till konvention angående minimiålder för barns användande till arbete

inom jordbruket. Under åberopande av vad delegationen för det internationella

socialpolitiska samarbetet rörande nämnda förslag yttrat —

innebärande att syftet med konventionen, såsom även från skolöverstyrelsens

sida vitsordats, i huvudsak torde vara tillgodosett genom vår

skollagstiftning — har departementschefen förordat, att Sverige måtte

biträda ifrågavarande konventionsförslag.

Rubriken till konventionsförslaget, vilken torde avfattats med hänsyn

till ett tidigare uppgjort, mera ingripande förslag i ämnet, motsvara!'',

såsom synes, ej konventionsförslagets innehåll, men torde denna oegentlighet

sakna praktisk betydelse.

opaginerad Kontrollera mot PDF

•24

Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.

Den i förslagets § 1 först upptagna bestämmelsen torde för sin

tillämpning inom vårt land ej kräva någon ändring eller komplettering

av hos oss gällande författningar å skolområdet. Beträffande den senare

bestämmelsen i samma paragraf finnes väl ingen direkt motsvarighet till

densamma i hos oss gällande bestämmelser å området, men till sin syftning

torde folkskolestadgans föreskrifter kunna sägas innefatta förbud

mot skolbarns användande i arbete av sådan art, att det kan inverka

menligt på deras skolgång.

Någon allmän bestämmelse, motsvarande det stadgande, som innehålles

i § 2 av förslaget, finnes ej i vår skollagstiftning. Möjlighet

finnes emellertid att genom de lokala skolreglementena ordna undervisningsperioderna

så, att de medgiva barns användande till jordbruks- och

särskilt skördearbeten. Denna möjlighet utnyttjas ock i betydlig omfattning,

exempelvis genom bestämmelse om inställande av skolarbetet under

ett par veckor vid tiden för potatisupptagningen. Därigenom sker emellertid

ej någon beskärning i det enligt bestämmelserna rörande statsbidragtill

folkskoleväsendet gällande påbudet, att den årliga undervisningstiden

i folkskola icke utom i särskilda, å Kungl. Maj:ts beslut ankommande

undantagsfall får understiga åtta månader om året.

Någon ändring av gällande bestämmelser i vår skollagstiftning synes

utskottet ej påkallas av innehållet i § 2 av konventionsförslaget, liksom

ej heller av bestämmelserna i de följande paragraferna i samma förslag.

Då ett biträdande av konventionen sålunda icke för Sveriges del

torde medföra några olägenheter, men det å andra sidan med hänsyn

till Sveriges medlemskap i den internationella arbetsorganisationen måste

anses angeläget, att vårt land, i den mån så låter sig göra, medverkar

till det internationella socialpolitiska reformarbetet, får utskottet tillstyrka

anslutning till konventionen.

De övriga, jordbruksförhållanden avseende, med Vill och IN betecknade

förslagen till konventioner, angående den förra jordbruksarbetarnas

föreningsrätt och den senare ersättning för olycksfall i arbete inom jordbruket

hava båda till syfte att trygga rätt för jordbruksarbetare till förmåner,

vilka för Sveriges del redan äro förverkligade. På enahanda

grunder, som ovan anförts beträffande nästföregående kon ven tionsför slag,

får utskottet förorda departementschefens förslag om de båda konventionernas

ratificering.''

Det med XI betecknade förslaget till konvention angående användandet

av blyvitt vid målning avser en fråga, som i vissa andra länder varit

s. 25 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.

25

föremål för betydande uppmärksamhet och givit upphov åt särskilda

skyddsbestämmelser. Här i landet torde användningen av blyvitt, blysulfat

och produkter, innehållande dessa färgämnen, numera vara obetydlig.

Enligt gällande giftstadga skall vid försäljning av blyfärg å omslaget

finnas påskrift, innefattande varning mot varans användning inom

hus. Sådan användning av blyfärg lärer ej hos oss längre förekomma.

De företräden, som blyvitt och därmed likställda produkter i vissa fall

anses äga, hänföra sig också till användning utom hus. Det i konventionsförslaget

intagna förbudet mot användande av ifrågavarande färgämnen

vid invändig målning av byggnader torde sålunda för Sveriges

vidkommande icke kunna medföra några olägenheter.

För den tillåtna användningen av blyvitt och därmed likställda

produkter uppställer konventionsförslaget ganska omständliga skyddsföreskrifter.

Dessa liksom även åläggandet att upprätta viss statistik rörande

blyförgiftningsfall bland måleriarbetare torde emellertid, oavsett att de

från skyddssynpunkt ej kunna frånkännas berättigande, med hänsyn till

den förut berörda obetydliga användningen inom vårt land av blyvitt

och övriga hithörande färgämnen icke gärna kunna giva anledning till

några mera betungande olägenheter.

Enligt utskottets mening torde sålunda Sverige, såsom ock i propositionen

förordats, böra biträda ifrågavarande konvention.

Det ovan med XII betecknade förslaget till konvention angående

tMdSm-pningen av veckovila i industriella företag har av Sveriges delegation

för det internationella socialpolitiska samarbetet underkastats en ingående

behandling. Utgående från arbetstidskommitténs uttalanden i ämnet har

delegationens flertal kommit till den slutsatsen att, väsentligen med hänsyn

till att en lagstiftning om veckovila icke hos oss vore av något starkare

praktiskt-socialt behov påkallad, men komme att betunga industrien,

icke anse sig kunna för närvarande förorda ratificering. Tvenne ledamöter

av delegationen hava emellertid för sin del hemställt om konventionens

ratificering. Först avsedda ledamöter av delegationen hava påpekat, att

man vid förestående revision av arbetarskyddslagen hade anledning tillse,

huruvida ej veckovilan för industriens arbetare kunde i lagstiftningsväg

bättre säkerställas. Till vad delegationens flertal sålunda anfört har föredragande

departementschefen anslutit sig under framhållande av att söndagsvilan

hos oss, i den mån ej särskilda omständigheter påkallade avvikelser,

redan vore i vidsträckt mån tryggad.

Det kunde möjligen synas följdriktigt att jämväl i fråga om förevarande

konventionsförslag låta det förhållandet, att förslagets syfte i

Bihang till riksdagens protokoll 192it. 0 samt. 2 avd. 11 höft. (Nr 14.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.

allt väsentligt redan tillgodosetts här i landet, leda till förordande av

ratificering. Ett biträdande av denna konvention skulle emellertid, i

olikhet med vad fallet bliver vid anslutning till de förut behandlade,

föra med sig en ganska omfattande och komplicerad lagstiftning, som måhända

på sina håll skulle förorsaka kännbara olägenheter och före vars

genomförande ratificering av konventionen i allt fall ej skulle kunna ske.

Anmärkas må även med hänsyn till påståendet, att vecko vilan i industriella

företag redan genomförts genom arbetstidslagens begränsning

av veckoarbetstiden till 48 timmar, att sistnämnda lag är av provisorisk

natur med kort giltighetstid, under det att konventionens bestämmelser

skulle bliva gällande för minst 11 år från ikraftträdandet.

Med hänsyn till den påpekade möjligheten av förevarande frågas

upptagande till behandling i samband med arbetarskyddslagens revision

må nämnas, att socialstyrelsen numera enligt Kungl. Maj:ts beslut den

30 sistlidne november fått i uppdrag att utarbeta förslag till sådan revision,

därvid styrelsen jämväl bar att föreslå de ändringar i lagen, som

betingas av den internationella regleringen på området.

På ovan berörda grunder anser utskottet sig i överensstämmelse

med departementschefens uppfattning icke kunna tillstyrka för närvarande

konventionens ratificering.

De två sista med XIV och XV betecknade konventionsförslagen,

avseende det förra minimiålder för eldare och kollämpare ombord å fartyg

samt det senare obligatorisk läkarundersökning av barn och unga personer,

som användas till arbete ombord å fartyg, gälla båda ett hittills från skyddssynpunkt

föga beaktat verksamhetsområde. Det torde få anses väl motiverat,

att internationella arbetsorganisationen vid sin strävan att förbättra

sjöfolkets arbetsförhållanden särskilt uppmärksammat de i regel mest

skyddsbehövande eller de minderåriga. Ehuru kommerskollegium jämte

två ledamöter av delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet

ställt sig avvisande emot ifrågasatt anslutning till förslagen, hai;

också departementschefen i överensstämmelse med den mening, vilken härutinnan

hävdats av flertalet av förenämnda delegation, givit sin tillstyrkan

åt de båda konventionernas ratficering.

I olikhet med vad som varit förhållandet vid de förut av utskottet

tillstyrkta konventionsförslagen skulle ett biträdande av de båda nu

ifrågavarande kräva lagstiftnings- eller andra åtgärder, vilkas genomförande

förutsätter riksdagens medverkan. Såsom ovan antytts, torde

dessa åtgärder emellertid hava vägande skäl för sig med hänsyn till den

numera allmänt erkända förpliktelsen för staten att skydda de minder
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.

27

ånga mot ohälsa och överansträngning i arbetet. Några större olägenheter

för sjöfarten skulle väl ej heller-förorsakas av tillämpningen av de

i konventionsförslagen innefattade bestämmelserna, då dessa, såsom departementschefen

framhåller, ej skulle gälla kust- och inomskärsfart och

minderåriga dessutom torde hava relativt mindre användning inom de

vidsträcktare farterna. Anmärkas må även, att med den brist å arbete,

som under de senaste åren rått inom sjömansyrket, tillflödet av minderårig

arbetskraft till sjöfarten i väsentlig mån lärer hava nedgått. Påpekas

kan slutligen, att fisket — såsom framgår bl. a. av fördelningen

på olika konventionsförslag av arbetstidsbestämmelserna för sjöfolket vid

arbetskonferensens sammanträde i Genua år 1920 — icke är att inräkna

under »sjöfart».

Enligt utskottets mening torde sålunda de nu avhandlade båda

konventionerna böra biträdas av Sverige.

Efter erinran att i de fall, då en rekommendation ej leder till

någon lagstiftningsåtgärd eller annat åtgörande för dess genomförande

eller ett konventionsförslag icke vinner vederbörande myndighets eller

myndigheters bifall, respektive medlem av den internationella arbetsorganisationen

icke är underkastad någon vidare förpliktelse med hänsyn

därtill, får utskottet på grund av vad ovan anförts hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t

meddela, att riksdagen för sin del icke haft något att

erinra mot departementschefens hemställan beträffande

de riksdagen för yttrande underställda, med II—V

samt VII—XY betecknade rekommendationer och förslag

till konventioner.

Stockholm den 3 maj 1923.

På andra lagutskottets vägnar:

BROR PETRÉN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Bror Petrén, von Sydow, Alfred Petrén, greve Spens,

Tjällgren*, Sigfrid Hansson, Thorberg* och von Kock;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Hagman, Karlsson i Gasabäck,

Magnusson i Skövde, Johanson i Stockholm*, Nilsson i Vibberbo, Holmström i Stockholm

och Sundling.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.

Reservationer:

Beträffande det med IV betecknade förslaget till konvention angående minimiålder

för barns användande till arbete inom jordbruket.

1) av herrar Magnusson i Skövde och Slintning, vilka anfört:

Enligt förslagets text avser detsamma väsentligen att trygga barnens

skolgång, en. angelägenhet som i vårt land redan i största utsträckning

tryggats genom gällande skolstadga, vilket också framhållits såväl i

Kungl. Majrts proposition som i skolöverstyrelsens yttrande. Att under

sådana omständigheter, om också blott genom konventionens rubrik, binda

oss för ett uttalande angående minimiålder för barns användande til

jordbruksarbete anse vi obehövligt och olämpligt, och skulle eventuella

framtida åtgärder i denna riktning särskilt träffa de mindre jordbrukarna,

för vilka det är av utomordentlig vikt äga rätt att använda barnen till

lämpligt arbete i jordbruket i mån detta kan ske utan hinder för deras

skolgång. Vi anse därför, att utskottet bort avstyrka ratificering av

ifrågavarande förslag;

2) av herr Tjällgren.

Beträffande det med XII betecknade förslaget till konvention angående

tillämpningen ay veckovila i industriella företag.

av herrar Alfred Petrén, Sigfrid Hansson, Thorberg, Magnusson i

Kalmar, Ilagman, Johanson i Stockholm och Holmström i Stockholm, vilka

ansett att utskottet bort tillstyrka ratificering av förevarande konvention.

Beträffande det med XIY betecknade förslaget till konvention angående minimiålder

för eldare och kollämpare ombord å fartyg.

av herr Bror Petrén, som, med instämmande av herrar von Sydow,

greve Spens, Magnusson i Skövde och Sundling, anfört:

Förevarande konventionsförslag innehåller föreskrift, att personer

under 18 år icke utom i vissa angivna undantagsfall må användas såsom

eldare eller kollämpare ombord å båt, fartyg eller skepp, av vad slag

som helst, vilket nyttjas i »sjöfart till havs».

I sjömanslagen av den 15 juni 1922 finnes föreskriven en allmän

minimiålder av 14 år för användning i skeppstjänst och av 16 år för

s. 29 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.

29

användning i eldartjänst; och äro bestämmelserna därom hämtade från

sjölagens 70 §, där de infördes genom lag den 16 oktober 1914.

De s. k. skeppstjänstkommitterade hava i sitt den 21 maj 1920

avgivna förslag till bemanningsförordning för vissa fall höjt åldersgränsen

för eldare till 18 resp. 19 år och för kollämpare föreslagit en minimiålder.

av 17 resp. 18 år. Nämnda förslag har emellertid hittills ej föranlett

någon framställning i ämnet till riksdagen.

Beträffande det föreliggande konventionsförslaget har från kommerskollegii

sida gjorts gällande, att det icke vore tillrådligt att på internationell

väg söka framtvinga en åldersbegränsning för eldarna, så länge

det icke ansetts erforderligt för Sveriges vidkommande att på lagstiftningsväg

härutinnan gå längre än i den nya sjömanslagen stadgas.

Vederbörande departementschef har till stöd för av honom uttalad

uppfattning, att nämnvärda olägenheter ej vore att förvänta av ett

biträdande av konventionsförslaget, åberopat, att enligt eu statistisk utredning

rörande sjömansyrket i Sverige — i huvudsak hänförande sig till

förhållandena år 1911 — endast 6,8 % av de under undersökningen

inbegripna eldarna och 21,8 procent av de under undersökningen inbegripna

kollämparna vore under 18 år.

Utan att vilja göra någon erinran emot att eldarnas och kollämparnas

arbete med hänsyn till såväl graden av ansträngning som arbetets

beskaffenhet i allmänhet är ur hygienisk synpunkt mindre lämpat

för minderåriga, hyser jag i anslutning till det av kommerskollegium

gjorda uttalandet den meningen, att frågan om ändring av hithörande

lagbestämmelser bör efter föregången närmare utredning om den nuvarande

användningen av personer under 18 års ålder till eldare och kollämpare

ombord å fartyg i östersjö-, nordsjö- och oceanfart upptagas till

vederbörlig prövning, innan ståndpunkt tages till spörsmålet om ratificering

av nu förevarande konvention.

I enlighet med denna min uppfattning har jag därför ansett, att

utskottet bort förklara sig ej kunna tillstyrka för närvarande konventionens

ratificering.

Beträffande det med XV betecknade förslaget till konvention angående obligatorisk

läkarundersökning av barn och unga personer, som användas till

arbete ombord å fartyg.

av herr Bror Petrén, som, med instämmande av herrar von Sgdoic,

greve Spens, Magnusson i Skövde och Sundling, anfört:

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.

Förevarande konventionsförslag innehåller dels föreskrift att personer

under 18 år icke utom i vissa angivna undantagsfall må användas till

arbete å båt, fartyg eller skepp av vad slag som helst, vilket nyttjas i »sjöfart

till havs», utan efter företeende av läkarintyg, som utvisar lämplighet

för dylikt arbete, och dels stadgande om förnyad läkarundersökning inom

eu tidrymd av ett år såsom villkor för fortsatt användande till sjöss av

nyssnämnda personer.

Kravet å läkarundersökning såsom förutsättning för minderårigs anställning

å fartyg i »sjöfart till havs» — vartill torde kunna hänföras

östersjö-, nordsjö- och oceanfart — är för vårt lands vidkommande

redan till väsentlig del tillgodosett. Enligt förordning av den 30 december

1922 angående vissa villkor beträffande hälsotillstånd och kroppsbeskaffenhet

för vinnande av anställning å fartyg i viss fart erfordras för

anställning å fartyg, som går i oceanfart, företeende av läkarintyg, utfärdat

under loppet av de sista sex månaderna före anställningens början.

Jämlikt förordningen av den 13 juni 1911 angående sjömanshusen

i riket samt sjöfolks på- och avmönstring kräves för inskrivning vid sjömanshus

läkares intyg, ej över sex månader gammalt, att sökanden av

honom undersökts. Då inskrivning vid sjömanshus i regel är en förutsättning

för mönstring, kunna minderåriga följaktligen ej få anställning

å fartyg i utrikes fart och ej heller å en väsentlig del av passagerarfartyg

i inrikes fart utan att hava undergått läkarbesiktning.

Från och med år 1918 bidrager statsverket till kostnad för ovan

avsedd läkarundersökning av sjöfolk i enlighet med vissa av riksdagen

godtagna grunder, vilka finnas upptagna i förordningen den 31 december

1917 angående läkarintyg för sjöfolk. För ändamålet finnes å 10:e

huvudtiteln uppfört ett extra förslagsanslag, vilket för budgetsåret 1923—

1924 är föreslaget att utgå med 35,000 kronor.

Beträffande det föreliggande konventionsförslaget har från kommerskollegii

sida framhållits, att genom gällande bestämmelser trygghet redan

syntes hava vunnits för att minderårig sjöman vid den första anställningen

äger erforderlig hälsa och tillräckliga kroppskrafter för sjöfart av det med

konventionsförslaget avsedda slaget. Att ytterligare utsträcka kravet på

läkarundersökning av de minderåriga vore enligt kommerskollegii mening

icke motiverat, i varje fall icke förr än det bleve klarlagt, huruvida den

anställde skulle själv bekosta undersökningen eller huruvida, i motsatt

fall, medel kunde av det allmänna lämnas till bestridandet av de erforderliga

kostnaderna.

Vederbörande departementschef har till stöd för sin tillstyrkan av

Sveriges anslutning till konventionsförslaget framhållit bl. a., att den av

s. 31 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande AV 14.

31

kommerskollegium berörda kostnadsfrågan torde begränsas till relativt

obetydliga dimensioner.

I anslutning till det av kommerskollegium gjorda uttalandet synes

mig, oavsett huruvida tillräckligt vägande skäl kunna anses föreligga för

biträdande av konventionsförslaget, frågan om sättet för gäldande av kostnaden

för de genom förslagets tillämpning tillkommande ytterligare läkarundersökningarna

böra klarläggas för att i mån så erfordras föreläggas

riksdagen, innan ståndpunkt tages till spörsmålet om ratificering av nu

förevarande konvention.

I enlighet med denna min uppfattning har jag därför ansett, att

utskottet bort förklara sig ej kunna tillstyrka för närvarande konventionens

ratificering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1923:179 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa beslut, som fattats å den internationella ar a1 i texten