Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 20 maj 1921 angående förbud i vissa fall för bolag och ekonomisk förening att förvärva fast egendom dels och en i ämnet väckt motion.

1923-05-23 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1923:18, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 20 maj 1921 angående förbud i vissa fall för bolag och ekonomisk förening att förvärva fast egendom dels och en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

1

Nr 18.

Ankom till riksdagens kansli den 23 maj 1923 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 20 maj

1921 angående förbud i vissa fall för bolag och ekonomisk

förening att förvärva fast egendom dels och en i ämnet

väckt motion.

Genom en den 9 februari 1923 dagtecknad proposition, nr 43, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.

Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet

förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om fortsatt tillämpning av lagen den 20 maj 1921 (nr 247) angående förbud

i vissa fall för bolag och ekonomisk förening att förvärva fast egendom.

Härigenom förordnas, att lagen den 20 maj 1921 angående förbud

i vissa fall för bolag och ekonomisk förening att förvärva fast egendom,

vilken lag gäller tills vidare intill den 1 juli 1923, skall äga fortsatt

tillämpning tills vidare intill den 1 juli 1924.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för nu ifrågavarande, av

lagrådet utan anmärkning lämnade förslag, får utskottet hänvisa till

propositionen.

I samband med denna proposition har utskottet till behandling

förehaft eu i ardedning av densamma inom andra kammaren av herrar

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 9 sand. 2 avd. 15 höft. (Nr 18.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

Redogörelse

för innebörden

i

lagen den

20 maj 1921.

Johanson i Huskvarna, Jonsson i Hökhult, Petersson i Broaryd, Jonsson i

Mörkhult, Svensson i Långelanda, Johanson i Hörninge, Johansson i Krogstorp

och Carlström i Helgagård samt fröken Tamm väckt motion, nr 213,

i vilken motion hemställts, att riksdagen måtte besluta sådan ändring uti

lagen den 20 maj 1921, att egnahemsföreningar och egnahemsbolag

måtte uteslutas från lagens tillämplighetsområde.

1 fråga om vad motionärerna till stöd för denna sin hemställan

anfört får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan,

hänvisa till motionen.

Den i propositionen avsedda lagen den 20 maj 1921 angående förbud

i vissa fall för bolag och ekonomisk förening att förvärva fast egendom

innehåller, att den för de fyra nordligaste länen och Värmlands samt

vissa delar av Kopparbergs och Gävleborgs län gällande lagen den 4

maj 1906 angående förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärva

fast egendom (den norrländska förbudslagen) skall utom i vad angår lagens

3 § — om vars innehåll redogörelse lämnas här nedan — äga

tillämpning jämväl i de delar av landet, där lagen för närvarande icke

gäller, dock med iakttagande att vid denna tillämpning med förening

skall förstås allenast ekonomisk sådan.

Den norrländska förbudslagen innehåller i huvudsak följande: Genom

densamma stadgas förbud för bolag och föreningar att å landet

förvärva odlad och odlingsbar mark samt stödskog. Huru mycket skog

på varje ort skall hänföras till stödskog bestämmes detaljerat i lagen.

Konungen äger dock på grund av särskilda omständigheter medgiva tillstånd

till förvärv av mark, som nu nämnts. Erhålles ej sådant tillstånd,

blir fånget ogillt. Tillstånd erfordras ej för förvärv av annan mark än ovan

omförmälts, ej heller för förvärv av fastighet, som äger sitt huvudsakliga

värde i åbyggnaden eller huvudsakligen är avsedd till tomt, upplagsplats

eller dylikt, eller utgör stenbrott, grus- eller lertag, torvmosse,

vattenfall, fiske eller dylikt. Sådant förvärvs giltighet är dock beroende

därav, att förvärvaren inom viss tid efter fånget underställer detsamma

vederbörande länsstyrelses prövning. Länsstyrelsen skall därvid tillse,

att fastigheten är av den beskaffenhet, att densamma ej inbegripes under

förvärvsförbudet. Har länsstyrelsen en gång förklarat fastighet vara av

sådan beskaffenhet, gäller detta även vid framtida överlåtelser av fastigheten

eller del därav. Fastighet, som vid lagens ikraftträdande tillhörde

bolag eller förening och sedermera alltjämt tillhört dylik samfällighet,

får utan avseende å markens beskaffenhet fritt förvärvas. Likaledes äga

bolag och föreningar att å exekutiv auktion inropa fastighet, ändå att

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

3

däri ingår mark, för vars förvärvande i annan ordning tillstånd erfordras.

Emellertid måste bolag eller förening, som inropat dylik fastighet,

för att behålla densamma söka Konungens tillstånd. Erhålles ej

sådant tillstånd, måste bolaget eller föreningen åter avyttra fastigheten

inom sådan tid, att lagfart å fånget kan sökas, förrän tre år förflutit

från det auktionen vann laga kraft. Har sistnämnda tid tilländagå^ •peh

framgår ej av vederbörande domstols lagfartsprotokoll, att fastigheten

är avyttrad, förordnar länsstyrelsen, att fastigheten skall säljas i exekutiv

ordning. Å den auktion, som i anledning av sådant förordnande hålles,

får fastigheten ej åter inropas av samma bolag eller förening. Har bolaget

eller föreningen inropat fastigheten för att skydda någon sin fordran

eller rättighet, varför fastigheten på grund av inteckning eller enligt 11

kap. 2 § jordabalken häftar, och kan bolaget eller föreningen visa sannolika

skäl, att fastigheten ej kunnat utan förlust avyttras inom den ovannämnda

respittiden, äger Konungen på särskild ansökan medgiva förlängd

respittid efter ty skäligt prövas.

I 3 § av norrländska förbudslagen lämnas föreskrift om den bolag

och förening förbehållna rätten att utan Konungens tillstånd förvärva

den del av ett hemmans avrösningsjord med impedimenter, vilken av vederbörande

länsstyrelse i ovan angivna ordning prövas ej vara att hänföra

till stödskog eller odlingsområde.

Genom att sistnämnda lagrum, enligt vad ovan nämnts, undantaga

från tillämpningen av lagen den 20 maj 1921 har åt denna i så

måtto givits ett strängare innehåll än den norrländska förbudslagen äger,

att enligt lagen den 20 maj 1921 rätten för bolag och förening att förvärva

även till stödskog ej hänförlig skogsmark etc. såmedelst gjorts beroende

av Konungens tillstånd och följaktligen i de förekommande fallen

förutsätter, att särskilda omständigheter giva anledning till förvärvet.

Praktiskt sett torde emellertid denna olikhet mellan de båda lagarna

icke hava så stor betydelse, enär de syd- och mellansvenska jordbruksfastigheterna

i allmänhet ej hava någon större tillgång på skogsmark

utöver husbehovet.

Den ifrågavarande lagen den 20 maj 1921 angående förbud i vissa Lagensantafall

för bolag och ekonomisk förening att förvärva fast egendom, vilken

lags giltighetstid i nu förevarande proposition föreslås förlängd med ett riksdag.

år intill den 1 juli 1924, tillkom jämlikt beslut av 1921 års riksdag på

initiativ av enskilda motionärer efter det att jordkommissiouen i avgivet

utlåtande tillstyrkt lagens antagande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

Lagens prolongering

vid 1922 ars

riksdag.

Jordkommissionens

den 15 december

1921

avgivna förslag

till definitiva

lagbestämmelser

i ämnet.

Yttranden

över jordkommissionens

förenämnda

förslag.

Angående dennas giltighetstid anförde utskottet i sitt över motionen

avgivna utlåtande nr 22 följande:

»Det synes utskottet lämpligt, på sätt föreslagits, inskränka provisoriets

giltighet tills vidare till den 1 juli 1922. Till nästkommande riksdag synes, att

döma åtminstone av jordkommissionens utlåtande, frågan om en definitiv lagstiftning

kunna komma till behandling. Skulle ytterligare uppskov bliva nödigt,

torde riksdagen, såsom i liknande fall plägar ske, hava att emotse en proposition

om provisoriets förlängning på lämplig tid.»

Sedan jordkommissionen i ett den 5 december 1921 dagtecknat

yttrande tillstyrkt förlängning av den ifrågavarande provisoriska lagens

giltighetstid med ett år i avbidan på att riksdagen hunne pröva ett av

kommissionen med skrivelse den 15 i samma månad avgivet förslag till

lag med bestämmelser angående rätt att förvärva och besitta fast egendom,

avliits proposition till fjolårets riksdag med förslag om fortsatt tillämpning

av 1921 års lag från och med den 1 juli 1922 tills vidare intill

den 1 juli 1923.

På tillstyrkan av utskottet i dess utlåtande nr 9 blev berörda proposition

av riksdagen, utan omröstning i någondera kammaren, bifallen.

Det av jordkommissionen den 15 december 1921 avgivna förslaget

till lag med bestämmelser angående rätt att förvärva och besitta fast

egendom innehåller hl. a. för landet i dess helhet avsedda bestämmelser

angående bolags och ekonomiska föreningars förvärv av fast egendom.

Nämnda bestämmelser, vilka alltså förutsätta upphävande av den norrländska

förbudslagen, innebära gent emot denna skärpningar i åtskilliga

hänseenden. Sålunda har förvärvsförbud utan Konungens tillstånd föreslagits

dels, i enlighet med vad som redan gäller enligt den provisoriska

lagen av den 20 maj 1921, beträffande skogsmark, som ej är att hänföra

till stödskog, och dels beträffande bolags och föreningars förvärv av

fastigheter från annan dylik samfällighet, samt vidare tiden för återförsäljning

av å exekutiv auktion av bolag eller förening inköpt fastighet

begränsats från nu föreskrivna tre till allenast ett år.

Över jordkommissionens förenämnda lagförslag hava yttranden under

senare hälften av fjolåret avgivits av ett stort antal myndigheter och sammanslutningar,

däribland av länsstyrelserna och lantbruksstyrelsen, vilken

senare myndighet vid sitt yttrande fogat utlåtanden från länens hushållningssällskap.

I de avgivna yttrandena hava vitt skiftande meningar i fråga om

förslaget i dess nu förevarande del kommit till uttryck. Medan sålunda

opaginerad Kontrollera mot PDF

0

Andra lagutskottet* utlåtande Nr 18.

förslaget i hithörande del å några håll vunnit full anslutning, har åter i

tindra yttranden i princip tillstyrkts eu lagstiftning därutinnan i förslagets

syfte, men påyrkats iller eller mindre genomgripande modifikationer i förslaget,

därvid från åtskilliga håll särskilt ifrågasatts lämpligheten av att utsträcka

lagstiftningen härom att avse hela den delen av landet, för vilken

lagen den 20 maj 1921 nu är gällande. Vidare har i ett stort antal

av yttrandena förslaget i nu förevarande del helt och hållet avstyrkts.

Slutligen må ock nämnas, att jordkommissionen i infordrat yttrande Yttrande av

den 7 december 1922 utan meningsskiljaktighet förklarat såsom sin mening,

att i händelse förslag till definitiv lagstiftning rörande bolags jord- december

förvärv icke bleve förelagt 1923 års riksdag, giltighetstiden för den pro- 192Z

visoriska lagen av den 20 maj 1921 borde ytterligare förlängas.

I det skick, i vilket frågan om den norrländska förbudslagstift- utskottets

ningens definitiva utsträckning till landet i övrigt eller vissa delar därav, yttrande.

enligt vad den föregående redogörelsen utvisar, f. n. befinner sig, synes

utskottet, att i avbidan på ståndpunktstagande till berörda spörsmål den

nu sedan två år tillbaka gällande provisoriska lagstiftningen i fråga om

förbud för bolags och föreningars fastighetsförvärv inom de delar av landet,

vilka ej äro underkastade den norrländska förbudslagen, bör, på

sätt i propositionen föreslagits, tillsvidare under ännu ett år upprätthållas.

I den av herr Johanson i Huskvarna in. 11. väckta motionen II: 213

har, såsom ovan nämnts, föreslagits, att vid prolongering av lagen den

20 maj 1921 skulle i densamma vidtagas sådan ändring, att egnahemsföreningar

och egnahemsbolag undantoges från lagens tillämplighetsområde.

Motionärerna hava till stöd för detta sitt yrkande framhållit, att

det nuvarande ansökningsförfarandet förorsakade såväl myndigheterna

som ifrågavarande sammanslutningar onödigt besvär och verkade Underligt

för egnahemsbildningen i landet.

Med anledning av denna motionärernas framställning vill utskottet

erinra, att i jordkommissionens förenämnda förslag till lag med bestämmelser

angående rätt att förvärva och besitta fast egendom egnahemsföreningar

och egnahemsbolag icke undantagits från lagens tillämplighetsområde,

liksom fallet ej heller är i den nuvarande norrländska förbudslagen.

1 sina motiv har jordkommissionen anfört, att det icke läte sig

göra att skilja på bolag av olika slag och därvid vid lindrigare former

binda förvärv av sådana bolag, vilka kunde förmodas komma att handhava

inköpta fastigheter på ett samhällsgagneligt sätt. De hänsyn, vilka

härutinnan kunde hava skäliga anspråk på att vinna beaktande, borde,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

därest de uppställda förvärvsreglerna över huvud taget medgåve förvärv,

kunna göras gällande vid prövningen av varje särskilt fall.

I sin redogörelse för den norrländska förbudslagens hittillsvarande

tillämpning och verkningar har kommissionen vidare framhållit beträffande

från egnahemsbolag hittills ingivna ansökningar om tillstånd

till gjorda fastighetsförvärv följande: Syftet med dessa förvärv hade

varit att stycka de inköpta fastigheterna till egnahemslägenheter (småbruk).

Ett naket uppgivande av sådant syftemål hade givetvis icke varit

tillräckligt för erhållande av tillstånd, utan hade det krävts någon utredning

om den ifrågasatta styckningens lämplighet och genomförbarhet.

I ett fall hade ansökan av dylikt bolag avslagits av Kungl. Maj:t. A7ederbörande

länsstyrelse hade i detta fall avstyrkt tillstånds beviljande, enär

tvivel förefunnes, att sökandebolaget skulle komma att praktiskt genomföra

den uppgivna avsikten.

Det av motionärerna framförda spörsmålet rörande lämpligheten

av att generellt undantaga egnahemsföreningar och egnahemsbolag från

koncessionsplikt anser utskottet vara väl värt beaktande. Då emellertid eu

dylik undantagsbestämmelse, vilken ej av jordkommissionen föreslagits

för en eventuell definitiv lagstiftning å området, icke finnes inrymd i den

norrländska förbudslagen, samt bristande överensstämmelse därutinnan

emellan denna och 1921 års lag ej synes önsklig, har utskottet ansett lämpligt,

att den av motionärerna väckta frågan ej nu i samband med prolongering

av den provisoriska lagen tillsvidare på ytterligare ett år upptages

till bedömande, utan att därmed må anstå till dess under nu föreslagna

provisorietid kommer att tagas ståndpunkt till spörsmålet om eu

definitiv lagstiftning å området.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att förevarande proposition måtte av riksdagen

bifallas;

B) att motionen nr 213 i andra kammaren måtte

anses besvarad genom vad ovan under A) hemställts.

Stockholm den 23 maj 1923.

På andra lagutskottets vägnar:

BROR PETRÉN.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

7

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Bror Petrén, greve Spens, Tjällgren, Sigfrid Hansson*

och Lindhagen,* fröken Hesselgren samt herrar Franzén* och Lundell*;

från andra kammaren: herrar Öberg, Karlsson i Gasabäck, Nilsson i Vibberbo,*

Svensson i Skönsberg, Johansson i Sollefteå, Olovson i Västerås och Ros.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar greve Spens och Lundell, vilka ansett, att utskottet bort

hemställa om avslag cå propositionen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1923:256 Skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt tilllämpning av lagen den 20 maj 1921 angående förbud i a1 i texten