Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om motorfordon m. m. dels ock i ämnet väckta motioner.
1923-05-24 · 67 sidor, varav 63 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 63 av 67 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1923:21, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om motorfordon m. m. dels ock i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
1
Nr 21.
Ankom till riksdagens kansli den 28 maj 1923 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning om motorfordon m. m. dels ock i
ämnet väckta motioner.
Genom en den 2 mars 1923 dagtecknad proposition, nr 124, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bifogat utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden, anhållit om riksdagens yttrande över
följande förslag till
l:o) Förordning om motorfordon.
Härigenom förordnas som följer:
KAP. 1.
Allmänna bestämmelser.
§ 1.
I denna förordning förstås, där ej annorlunda är angivet, med
motorfordon: varje för färd på marken avsett, för person- eller
godsbefordran inrättat fordon, som för framdrivande är försett med kraftmaskin
(motor) och icke löper på skenor;
allmän väg: allmän väg å landsbygden, gata och annan allmän
plats i köping och municipalsamhälle, till körtrafik upplåten väg å
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 9 saml. 2 avd. 18 käft. (År 21—22.) 1
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
städs område, som icke är intaget i stadsplan, ävensom ödebygdsväg, jämte
till sådana vägar och gator hörande broar och färjor;
polismyndighet: för Stockholm överståthållareämbetet; för annan
stad, där poliskammare finnes, denna; för övriga städer magistrat eller,
där sådan ej finnes, stadsstyrelse och för landet landsfiskalen i orten.
KAP. 2.
Om automobiler.
Om automobils beskaffenhet och utrustning.
§ 2.
Mom. 1. Med automobil förstås i denna förordning motorfordon,
som ej är att hänföra till motorcykel, varom i § 33 förmäles.
Med automobils egen tjänstevikt, vilken beräknas efter direkt vågning
av den tyngd, som vilar å en var av automobilens hjulaxlar, avses
vikten av automobilen i normalt, fullt driftfärdigt skick vid användning
av tyngsta till automobilen hörande karosseri, däri inbegripen vikten av
dels till automobilen hörande verktyg, reservdelar och reservgummi, ävensom
bränsle, smörjolja och vatten (tillbehör), dels ock den för automobilen
nödvändiga bemanningen.
Automobils egen tjänstevikt med avdrag av vad som beräknas
motsvara vikten å tillbehör och bemanning utgör automobilens egen
skattevikt.
Automobils bruttovikt utgör dess egen tjänstevikt med tillägg av, i
fråga om personautomobil, den beräknade vikten av det största antal passagerare,
för vilket automobilen är avsedd, och, beträffande lastautomobil,
den beräknade vikten av den största last, för vilken automobilen är inrättad
(maximilast).
Automobils största hjultryck motsvarar den tyngd, som, när automobilens
vikt med passagerare eller last uppgår till dess bruttovikt, uppbäres
av det mest belastade hjulet.
Mom. 2. Automobil skall vara så konstruerad och utförd, att den
ur trafiksäkerhetssynpunkt är fullt tillförlitlig och i övrigt för sitt ändamål
lämplig. Automobil skall vara försedd med
a) styrinrättning, varigenom automobilen lätt kan styras, snabbt
och säkert vika undan och med lätthet vända;
b) två lätt åtkomliga, av varandra oberoende och fullt tillförlitliga
system för bromsning, av vilka åtminstone det ena skall äga förmåga
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21. '' 3
att, även om föraren lämnat automobilen, på ett effektivt sätt hindra dess
förflyttning även å sluttande mark;
c) anordning, varigenom motorn ögonblickligen kan stoppas eller
kopplas från drivhjulen;
d) lämplig apparat för avgivande av ljudsignaler;
e) om automobilens egen tjänstevikt är över 350 kilogram, anordning
för backning;
f) om explosionsmotor användes, effektiv anordning för dämpande
av ljudet från avloppsgaserna (ljuddämpare); samt
g) backspegel framtill, som medgiver föraren att överskåda den
bakom liggande vägbanan; dock att denna föreskrift gäller allenast personvagn,
avsedd för mer än 7 personer (personomnibus), samt lastvagn,
vars bruttovikt överstiger 3,600 kilogram eller vars hjulringar icke alla
äro av mjuk kautschuk (gummi).
Mom. 3. Samtliga handtag och andra anordningar för automobilens
manövrering och bromsning skola vara anbragta på ett till förekommande
av förväxling lämpat sätt och så, att automobilföraren lätt kan åtkomma
dem, utan att han behöver flytta sig från sin plats eller vända sin uppmärksamhet
från vägen.
Förarplatsen skall vara rymlig och lämpligt anordnad samt så belägen,
att föraren har god utsikt över körbanan.
Mom. 4. Motorn samt de behållare och rör, som innesluta flytande
eller gasformigt bränsle, skola vara så beskaffade, att eld eller olyckshändelse
genom explosion så vitt möjligt förekommes.
Motorn skall vara så inrättad, att den ej utsläpper rök, ånga eller
illaluktande gas i sådan grad eller på sådant sätt att avsevärdare obehag
eller olägenhet därav uppkommer. Kör och behållare skola vara på
bästa möjliga sätt skyddade för yttre åverkan.
Mom. 5. Hjulringarna få ej vara kullrida, så framt de ej äro av
gummi; ej heller få de hava tvärlister, framskjutande bulthuvuden eller
andra ojämnheter, av vilka vägen kan skadas.
Är marken snötäckt eller isbelagd, må broddning av hjulringarna
eller andra därmed jämförliga åtgärder till skydd mot slirning vidtagas.
Likaledes må, då marken är bar, till skydd mot slirning å hjulen tillfälligt
anbringas lämpliga anordningar, som ej kunna skada vägen.
Mom. 6. Automobils hjultryck må icke överstiga:
a) för hjulring med en bredd å slitytan av högst 8 centimeter 50
kilogram för varje centimeter av denna bredd;
b) för hjulring med en bredd å slitytan av mer än 8 men ej över
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
16 centimeter 400 kilogram med tillägg av 100 kilogram för varje centimeter,
varmed slitytans bredd överskjuter 8 centimeter;
c) för hjulring med större bredd å slitytan än 16 centimeter 1,200
kilogram med tillägg av 200 kilogram för varje centimeter, varmed slitytans
bredd överskjuter 16 centimeter.
Vid beräkning av det tillåtna hjultrycket må hänsyn tagas även
till mindre ökning av hjulringsbredden än hel centimeter.
Såsom slityta räknas bredden å ringens anliggningsyta mot vägen;
dock att i fråga om luttring slitytan räknas lika med den obelastade
ringens största bredd. Vid användandet av mer än en hjulring å samma
hjul räknas slitytans bredd lika med sammanlagda bredden av hjulringarnas
slitytor.
Erfordras för visst slag av hjulringar, att slitytan räknas annorlunda
än ovan stadgas, meddelas bestämmelser härom av Konungen.
När särskilda skäl därtill föreligga, äger länsstyrelse medgiva, att
automobil med större hjultryck än enligt ovan givna bestämmelser skulle
vara tillåtet må för viss tid brukas å allmän väg, vars körbana är tillräckligt
bärkraftig för den ifrågasatta trafiken. För gata eller annan
allmän plats i stad ankommer det på polismyndigheten i staden att lämna
sådant medgivande.
Om besiktningsmän.
§ 3.
Mom. 1. För verkställande av besiktning och annan förrättning,
som i denna förordning avses, skola länsstyrelserna, var för sitt län, förordna
besiktningsmän.
Övervakandet av besiktningsmännens verksamhet utövas av länsstyrelserna.
Mom. 2. Besiktningsmän må ej för något län utses till större antal
än det verkliga behovet oundgängligen kräver.
Mom. 3. Till besiktningsman må ej utses annan än den, som genom
avlagd examen vid teknisk läroanstalt eller genom sysslande med tillverkning
eller reparation av motorfordon eller eljest förvärvat ingående
kännedom om motorfordons konstruktion, skötsel och manövrering, samt
genom redbarhet, samvetsgrannhet och hedrande vandel tillvunnit sig
allmänt förtroende.
Besiktningsman, som själv skall innehava gällande körkort för
automobil, bör äga vana och skicklighet vid körning med sådant fordon.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
Besiktningsman må ej den vara, som tillverkar eller bedriver handel
med motorfordon eller som yrkesmässigt meddelar undervisning till
utbildning av förare; ej heller den, som är delägare i handelsbolag eller
styrelseledamot i aktiebolag eller förening för ekonomisk verksamhet, som
bedriver tillverkning av eller handel med motorfordon eller som utbildar
föro.rc>
‘Mom. 4. Skall besiktningsman utses, utfärdar länsstyrelsen därom
kungörelse, som införes i tidning, med tillkännagivande att den, som
önskar komma i åtanke vid befattningens tillsättande, har att sist inom
trettio dagar från kungörelsens offentliggörande inkomma med till länsstyrelsen
ställd ansökan, åtföljd av de handlingar till styrkande av sm
kompetens och lämplighet, som sökanden vill åberopa. _ o
Länsstyrelsen förordnar därefter besiktningsman, varje gång tor
en tid av fyra kalenderår. Avgår besiktningsman före utgången av den
för honom bestämda tjänstgöringstid, utses, i den ordning ovan sägs, ny
besiktningsman för den återstående tiden. .
Ändå att tid, för vilken besiktningsman blivit utsedd, e,j gatt till
ända, må för honom meddelat förordnande återkallas, när skäl därtill
prövas föreligga.
Vid förfall för besiktningsman äger länsstyrelse förordna vikarie
Mom. 5. Besiktningsman skall hava sin stationsort inom det län,
där han är förordnad till besiktningsman; och bestämmes denna stationsort
av länsstyrelsen. Hava flera av länets besiktningsmän samma stationsort,
äger länsstyrelsen efter omständigheterna meddela närmare bestämmelser
rörande fördelningen mellan dem av besiktningsmannagöro
-
Besiktningsman äger ej verkställa förrättning inom annat län an
där hans stationsort är belägen.
För Stockholms stad och län må, utan hinder av vad ovan stadgats,
gemensamma besiktningsmän förordnas.
Mom. 6. Besiktningsman äger att under tjänstgöring bära särskilt
tjänstetecken, vilket fastställes av Konungen. o . .
Mom. 7. Länsstyrelse skall en gång vid varje ars början låta i
tidning kungöra, vilka personer, som äro inom länet förordnade till besiktningsmän
samt deras stationsort och postadress, ävensom den fördelning
mellan dem av besiktningsmannagöromålen, som må hava meddelats.
Avgår under året besiktningsman från befattningen eller varder ny besiktningsman
antagen eller meddelat förordnande återkallat, skall även darom
kungörelse utfärdas.
6 Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
Mom. 8. Bestämmelser om besiktningsmännens verksamhet utöver
vad denna förordning innehåller meddelas i av Konungen för besiktningsmännen
utfärdad instruktion.
Om första besiktning och efterbesiktning av automobil samt om förbud mot
automobils användande.
§ 4.
Mom. 1. Den, som i syfte att få automobil registrerad och tilldelad
igenkänningsmärke, vill hos besiktningsman anmäla densamma till besikt
(första
besiktning), skall därvid uppgiva den avsedda huvudsakliga
användningen av automobilen (personvagn eller lastvagn), dess tillverkare,
om denne är känd, typ (märke eller fabrikat) och fabriksnummer, automobilens
egen skattevikt och tjänstevikt, längd, bredd och största hjultryck,
drivkraftens art (flytande bränsle, elektricitet, ånga), motorns
cylinderantal och cylinderdimensioner, antalet av fabrikanten uppgivna
hästkrafter hos motorn samt hjulringarnas bredd å slitytan och beskaffenhet,
varvid särskilt skall uppgivas, om ringarna äro av gummi eller ej.
Tillika skall angivas, i fråga om personvagn, det antal passagerare, för
vilket automobilen är avsedd, samt, beträffande lastvagn, maximilasten.
Mom. 2. Vid besiktningen skall, efter det vågning av automobilen
i fall av behov ägt rum för kontrollerande av de enligt mom. 1 om vikt
och hjultryck lämnade uppgifter samt jämväl övriga uppgifter granskats
och fullständigats, genom prov undersökas, huruvida automobilen till sin
beskaffenhet överensstämmer med de i § 2 meddelade bestämmelser.
Över vad vid besiktningen iakttagits skall besiktningsmannen utfärda
besiktningsinstrument, som tillika skall innehålla beskrivning
över automobilen.
§ 5.
Mom. 1. Har sådan ändring av automobil företagits, att de uppgifter,
som äro införda i automobilregistret, icke längre äro överensstämmande
med automobilens beskaffenhet, skall ägaren hos besiktningsman
anmäla automobilen till efterbesiktning. Därvid skall företes tidigare
för automobilen utfärdat besiktningsinstrument samt skriftligen angivas de
förändringar, som automobilen undergått.
o Befinnes vid efterbesiktningen automobilen i de delar, som undergått
förändring, vara i föreskrivet och lämpligt skick, skall besiktningsinstrument,
upptagande dessa förändringar, av besiktningsmannen utfärdas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21. 1
Befinnes automobilen icke vara i föreskrivet och lämpligt skick,
skall besiktningsmannen ofördröjligen göra skriftlig anmälan därom hos
länsstyrelsen i det län, där automobilen, enligt vad nedan i § 9 mom. 1
sägs, har sin hemort.
Mom. 2. Påkallar ägare i annat fall än i mom. 1 sägs efterbesiktning
av automobil eller vissa delar av sådan, skall med avseende
å sådan besiktning i tillämpliga delar gälla vad i mom. 1 är stadgat.
Mom. 3. Föreligger anledning antaga, att automobil till sin beskaffenhet
icke längre överensstämmer med föreskrifterna i § 2, äger länsstyrelse
låta genom besiktningsman undersöka automobilen.
Besiktningsmannen skall ofördröjligen till myndighet, som förordnat
om besiktningen, anmäla vad vid densamma iakttagits.
Kan besiktning, varom nu är sagt, icke äga rum på grund därav,
att automobilen undanhålles besiktningsmannen, skall denne ofördröjligen
anmäla förhållandet hos den myndighet, som meddelat förordnandet.
Mom. 4. Beträffande periodisk efterbesiktning av automobil, som
användes i yrkesmässig trafik, stadgas i § 27 mom. 3.
§ 6.
Besiktningsinstrument, såväl för första besiktning som för efterbesiktning,
skall senast inom två dagar från besiktningens avslutande
vara i två exemplar tillgängligt för ägaren till automobilen.
§ 7.
Mom. 1. Därest vid besiktning, varom i § 5 sägs, automobil befunnits
icke vara i föreskrivet eller lämpligt skick, äger länsstyrelse
meddela förbud mot automobilens användande.
Dylikt förbud må ock meddelas, om automobilen i sådant fall, som
i § 5 mom. 3 sägs, undanhålles besiktningsmannen.
Mom. 2. Förbud, varom i mom. 1 sägs, gäller för hela riket, intill
dess någon länsstyrelse, efter det besiktningsman intygat, att automobilen
är i vederbörligt skick, förklarat hinder för dess användande icke längre
föreligga.
Mom. 3. Har länsstyrelse meddelat förbud eller förklarande, varom
ovan sägs, beträffande automobil, som icke har sin hemort i länet, skall
länsstyrelsen om den vidtagna åtgärden omedelbart göra anmälan hos
länsstyrelsen i det län, där automobilen har sin hemort.
8
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
Om registrering av automobil och om igenk«äuningsmärke.
§ 8.
Mom. 1. Automobil må ej i andra fall än de, som angivas i mom.
2 och 3 av denna paragraf, tagas i bruk, innan den, på sätt i § 9 stadgas,
blivit registrerad och igenkänningsmärke tilldelats densamma.
Mom. 2. Erfordras i och för tillverkning eller sammansättning av
automobil, att densamma provköres, må tillstånd härtill meddelas av
polismyndighet, som därvid bestämmer plats och villkor för provkörningen.
Vid sådan körning skall automobilen föras av person, som innehar
gällande körkort.
Mom. 3. Skall automobil, som ej undergått besiktning, å väg,
gata eller plats, där automobiltrafik är tillåten, med egen motorkraft
föras till besiktningsman för undergående av första besiktning eller från
hamn, järnvägsstation, fabrik, magasin eller dylikt till utställningslokal
eller annat förvaringsrum, skall å automobilen föras särskild skylt (besiktning
ssky It) av beskaffenhet, varom är särskilt stadgat. Lag samma
vare om automobil provköres vid besiktning eller om densamma skall,
i fall varom nedan i detta mom, sägs, efter verkställd besiktning användas
i trafik.
Besiktningsskylt skall i dubbla exemplar, mot nedsättning av skäligt
belopp, tillhandahållas vederbörande av polismyndigheten i orten.
Över utlämnade besiktningsskyltar skall polismyndigheten föra förteckning,
upptagande den persons namn och adress, till vilken skylt utlämnats,
dagen för utlämnandet samt skyltens nummer. Varder sedermera,
i enlighet med vad i § 9 mom. 4 sägs, skylt återställd, skall anteckning
därom likaledes ske i förteckningen samt det nedsatta beloppet efter
avdrag av havda omkostnader återbetalas.
Besiktningsskylt å automobil, varom här är fråga, skall på ett i
ögonen fallande sätt anbringas såväl framtill som baktill å automobilen.
I fråga om belysning av den bakre skylten skall gälla vad härutinnan
om igenkänningsmärke är stadgat.
Jämväl i övrigt skola de i denna förordning eller eljest meddelade
bestämmelser om körning med automobil lända till efterrättelse, dock
att automobil, som ej undergått besiktning, icke under några förhållanden
må framföras med större hastighet än, för personvagn, 15 kilometer
i timmen och, för lastvagn, 10 kilometer i timmen. Nämnda inskränkning
gäller dock icke vid besiktningsmans provkörning av automobilen,
9
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
men skall i detta fall automobilen förses med av polismyndigheten godkänt
tecken, utvisande att automobilen provköres av besiktningsman.
Om automobil vid besiktning befunnits i föreskrivet och lämpligt
skick, skall besiktningsmannen förse skyltarna med särskilt märke (besiktningsmärhe),
upptagande besiktningsmannens namn och stationsort
samt dagen för märkets anbringande, varefter besiktningsmannen skall
med sitt sigill (plomb) försegla besiktningsskyltarna.
Sedan besiktningsskyltarna blivit försedda med besiktningsmärke
och plomberats, får automobilen, i avbidan på att densamma efter registrering
får igenkänningsmärke sig tilldelad, under en tid av högst tre veckor
från det besiktningsmärke anbringats lika med registrerad automobil
användas i trafik, dock att automobil, vilken hålles till salu av den, som
tillverkar eller bedriver handel med motorfordon, må jämväl för tid därefter
nyttjas för provkörning.
§ 9.
Mom. 1. Hos länsstyrelse skall föras automobilregister för inskrivning
av de uppgifter rörande automobiler, om vilka i denna förordning
förmäles eller vilkas intagande i registret eljest varder föreskrivet.
Automobil skall registreras hos länsstyrelsen i det län, där automobilen
har sin hemort.
Automobil skall anses hava sin hemort å den ort, där ägaren är
mantalsskriven. Skall automobilen företrädesvis användas a annan ort
än den, där ägaren är mantalsskriven, eller äro ägarna flera och mantalsskrivna
inom olika län, eller har ägaren sitt hemvist utom riket, eller
tillhör automobilen ägare, som icke mantalsskrives, skall automobilen
anses hava sin hemort å den ort, där den företrädesvis skall brukas.
Mom. 2. Ansökan om registrering av automobil, som ännu icke är
registrerad, skall inom fjorton dagar från det automobilen förvärvats göras
av ägaren eller, om automobilen tillhör staten eller kommun, av den myndighet
eller person, som äger befogenhet att anställa förare å automobilen.
Nämnda skyldighet gäller dock icke den, som tillverkar eller bedriver
handel med motorfordon, beträffande automobil, som av honom
förvaras å lager eller hålles till salu.
Ansökan, varom här är fråga, skall innehålla uppgift å ägarens
namn, yrke och hemvist eller däremot svarande uppgift.
Vid ansökningen skall fogas vederbörligt besiktningsinstrument i
två exemplar.
Mom. 3. Är ansökan om registrering icke vederbörligen gjord, eller
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 9 samt. 2 avd. 18 käft. (År 21—22.) 2
10
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
utvisar besiktningsinstrument, att automobil icke är i föreskrivet och
lämpligt skick, skall registrering vägras.
Mom. 4. Beviljas registrering, skall länsstyrelse i registret införa:
a) dag för registreringen jämte nummer i registret;
b) den avsedda huvudsakliga användningen av automobilen (personvagn,
lastvagn), typ (märke eller fabrikat), automobilens egen skattevikt
och tjänstevikt, längd, bredd och största hjultryck, drivkraftens art,
antalet hästkrafter hos motorn samt hjulringarnas beskaffenhet, ävensom,
i fråga om personvagn, det antal passagerare, som automobilen är avsedd
att föra, samt, beträffande lastvagn, maximilasten;
c) uppgift å automobilens hemort;
d) ägarens namn, yrke och hemvist eller däremot svarande uppgift
samt
e) uppgift å det automobilen tilldelade igenkänningsmärke.
Bevis om registreringen och uppgift om igenkänningsmärke skola
tecknas å ena exemplaret av besiktningsinstrumentet, vilket skall av länsstyrelsen
återställas till sökanden. Länsstyrelsen har tillika att mot skälig
ersättning tillhandahålla sökanden igenkänningsmärke i två exemplar
sedan sökanden i förekommande fall till länsstyrelsen överlämnat de i §
8 mom. 3 omförmälda besiktningsskyltarna.
Länsstyrelsen skall översända besiktningsskyltarna till den polismyndighet,
som utlämnat dem. Sålunda återbekomna skyltar må ej av
polismyndigheten ånyo utlämnas, utan att besiktningsmärket avlägsnats
från skyltarna.
§ 10.
Mom. 1. Övergår registrerad automobil till ny ägare, skall denne
inom fjorton dagar, sedan förvärvet skedde, därom göra anmälan för registrering
hos länsstyrelsen i det län, där automobilen är registrerad,
dock att, om äganderätten övergår genom arv eller testamente, tiden för
anmälan räknas, där boskifte erfordras, från det detta hölls, men, i annat
fall, vid arv, från det bouppteckningen efter arvlåtaren avslutades och,
vid testamente, från det testamentet blev beståndande.
Anmälan, varom nu sagts, skall innehålla uppgift om nye ägarens
namn, yrke och hemvist eller däremot svarande uppgift samt, därest
automobilen till följd av äganderättens övergång skall enligt § 9 mom.
1 registreras i annat län, tillika upplysning därom.
Har den nye ägaren icke sitt hemvist här i riket och har automobilen
förvärvats genom köp, byte eller gåva, åligger den anmälningsskyldighet,
som ovan sägs, förre ägaren.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21. H
Förre ägaren vare alltid berättigad att göra anmälan om övergång
av äganderätten till automobil; dock att genom sådan anmälan den nye
ägarens anmälningsskyldighet icke upphör. Har dylik anmälan gjorts
av förre ägaren och har därvid fogats bevis till styrkande av ägande
rättens övergång, äger länsstyrelsen, sedan tiden för ny ägares anmälningsskyldighet
gått till ända utan att skyldigheten fullgjorts, ur registret
avföra den förre ägaren, oaktat upplysning om den nye ägaren ej
kunnat erhållas. .
Anmälan av förre ägaren vare avgiftsfri, där anmälningsskyldighet
ej för honom föreligger.
Mom. 2. Har registrerad automobil förstörts eller kommer den av
annan anledning icke vidare att användas bär i riket, skall ägaren inom
fjorton dagar från det dylikt förhållande, ägaren veterligen, inträffade,
därom göra anmälan för automobilens avförande ur registret hos läns
styrelsen i det län, där automobilen är registrerad. Sådan anmälan skall
vara åtföljd av dels bevis till styrkande av de meddelade uppgifterna om
automobilen, dels ock de automobilen tilldelade exemplaren av igenkänningsmärke,
såvida dessa icke förkommit, i vilket fall länsstyrelsen prövar,
huru uppgift härom må styrkas.
Mom. 3. Har ägare av registrerad automobil för avsikt att under
viss tid ej nyttja automobilen i trafik, äger han rätt att om detta förhållande
göra anmälan för automobilens avförande ur registret hos länsstyrelsen
i det län, där automobilen är registrerad.
Sådan anmälan skall vara åtföljd dels, förutom av i § 11 mom. 1
stadgade avgifter, av en särskild avgift, svarande mot skatt för automobilen
underbett kalenderkvartal, vilken avgift skall redovisas av länsstyrelsen
lika med registreringsavgift, dels ock av de automobilen tilldelade
exemplaren av igenkänningsmärke, savida dessa icke förkommit, i
vilket fall länsstyrelsen prövar, huru uppgift härom må styrkas.
Sedan automobilen avförts ur registret, må den ej i andra fall än
i § 8 sägs nyttjas i trafik innan den ånyo blivit registrerad.
Ansökan om ny registrering av automobilen skall innehålla uppgift
om den förra registreringen och det automobilen därvid tilldelade
igenkänningsmärke. I övrigt skall i fråga om sådan registiering i tilllämpliga
delar gälla vad i § 9 är stadgat om registrering av automobil,
som icke förut registrerats.
Mom. 4. Inom fjorton dagar efter avslutandet av sådan etterbesiktning,
varom i § 5 mom. 1 och 2 samt § 27 mom. 3 sägs, har ägaren
av automobilen att till länsstyrelsen i det län, där automobilen är regist
trerad, om besiktningen gorå anmälan och därvid foga vederbörligt besikt
-
12
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
ningsinstrument i två exemplar eller, därest sådant icke upprättats, av
besiktningsman utfärdat bevis om att besiktningen verkställts.
Mom. 5. Sker i andra fall än ovan i mom. 1, 2, 3 och 4 sägs
ändring i förhållande, varom inskrivning i registret skett, skall anmälan
därom inom åtta dagar från det ändringen skedde göras hos länsstyrelsen
i det län, där automobilen är registrerad.
Mom. 6. Inträffar sådan förändring beträffande äganderätten till
automobil eller dess användningsområde eller eljest, att densamma enligt
§ 9 mom. 1 bör registreras i annat Jän än där registrering förut
skett, skall ansökan om ny registrering göras hos länsstyrelsen i det län,
där registreringen bör ske, inom en månad från det förändringen inträdde;
dock att denna tid i de fall, som omförmälas i mom. 1 första stycket av
denna paragraf, skall räknas på sätt där är föreskrivet. Denna ansökan skall
innehålla uppgift om den förra registreringen och det automobilen därvid
tilldelade igenkänningsmärke. I övrigt skall i fråga om sådan registrering
i tillämpliga delar gälla vad i § 9 är stadgat om registrering av automobil,
som icke förut registrerats.
Mom. 7. Anmäles ändring i förhållande, varom inskrivning i registret
skett, eller varder sådan ändring eljest för länsstyrelsen veterlig, skall
den ändring anmärkas i registret.
Göres anmälan om efterbesiktning, varom i mom. 4 sägs, skall
detta antecknas i registret.
Är efterbesiktning verkställd på grund av myndighets förordnande,
skall anteckning i registret ske härom samt beträffande vad vid besiktningen
iakttagits. Har länsstyrelse meddelat förbud eller förklarande
jämlikt § 7, skall anteckning jämväl därom ske i registret. Är i dessa
fall fråga om automobil, som har sin hemort i annat län, skall länsstyrelsen
i det län, där automobilen har sin hemort, därom underrättas i och
för vederbörliga anteckningars verkställande.
§ 11.
Mom. 1. Ansökan om registrering eller annan anmälan till automobilregistret
skall göras skriftligen och vara bevittnad samt åtföljd av
stadgade avgifter för registreringen och dess kungörande.
Mom. 2. Har den anmälande icke iakttagit de föreskrifter, som
finnas för varje fall meddelade, skall registrering eller anteckning till
registret vägras.
Om vägrad registrering eller anteckning till registret har länsstyrelse
att ofördröjligen till sökanden med allmänna posten översända
skriftlig underrättelse med uppgift tillika å skälen därför.
13
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
Mom. 3. Har hos länsstyrelse registrerats automobil, som förut är
i annat län registrerad, har länsstyrelsen att om registreringen skyndsamt
göra anmälan hos länsstyrelsen i det län, där den föregående registreringen
skett.
Mom. 4. Yad i automobilregistret antecknats skall genom länsstyrelses
försorg för rikets polismyndigheter kungöras i den omfattning
och på det sätt, som Konungen bestämmer.
Mom. 5. Närmare föreskrifter om automobilregistrets förande ävensom
om avgifter för registreringen och dess kungörande meddelas av
Konungen.
§ 12.
Mom. 1. Inom respektive län tilldelas vid registreringen varje
automobil sitt särskilda ordningsnummer, vilket, jämte en länet betecknande
bokstav, utgör automobilens igenkänningsmärke.
Länen betecknas sålunda, att:
A utmärker Stockholms stad,
B
»
Stockholms län,
C
»
Uppsala län,
D
»
Södermanlands län,
E
»
Östergötlands län,
F
Jönköpings län,
G
»
Kronobergs län,
H
»
Kalmar län,
I
»
Gottlands län,
K
y>
Blekinge län,
L
»
Kristianstads län,
M
»
Malmöhus län,
N
»
Hallands län,
0
»
Göteborgs och Bohus län
P
»
Älvsborgs län,
R
»
Skaraborgs län,
S
»
Värmlands län,
T
Örebro län,
U
»
Västmanlands län,
W
»
Kopparbergs län,
X
»
Gävleborgs län,
Y
»
Västernorrlands län,
Z
»
Jämtlands län,
14
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
AC utmärker Västerbottens län,
BD » Norrbottens län.
Ordningsnummer meddelas i löpande följd, dock att, om automobil
är avförd ur registret, dennas ordningsnummer må tilldelas annan
automobil.
Mom. 2. Igenkänningsmärke skall på ett i ögonen fallande sätt
anbringas, ett exemplar framtill och ett baktill å automobilen.
Mom. 3. Närmare bestämmelser om igenkänningsmärkes beskaffenhet
meddelas av Konungen.
Mom. 4. I vederbörlig ordning förvärvat igenkänningsmärke gäller
för trafik i hela riket.
Om automobilförare.
§ 13.
Automobil må föras allenast av den, som därtill innehar gällande
tillstånd (körkort).
Utan hinder av vad sålunda stadgas må den, som utbildar sig till
förare (elev), äga företaga övningskörning å plats och under villkor, som
av polismyndigheten i orten bestämmas. Vid dylik övningskörning skall
eleven vid förarplatsen åtföljas av lärare, som i § 14 mom. 1 avses; och
anses under körningen läraren såsom förare av automobilen.
§ 14.
Mom. 1. Utbildning av elev skall äga rum genom lärare, som
innehar gällande körkort för automobil och besitter vana och skicklighet
vid körning med sådant fordon.
År körskola upprättad för meddelande av sådan utbildning, skall
skolan stå under ledning av sakkunnig lärare, som är ansvarig för undervisningen.
Sådan lärare skall godkännas av länsstyrelsen i det län, dit
skolan är förlagd. Över ansökan om godkännande av lärare skall länsstyrelsen
infordra yttrande av den besiktningsman, som enligt vad nedan
sägs har att utöva tillsyn över skolan; och må denne genom särskilt
prov låta undersöka den föreslagna lärarens kompetens och lämplighet.
Körskola står under tillsyn av den besiktningsman, som länsstyrelsen
förordnar; och äger denne inspektera skolan och meddela de anvisningar
för dess verksamhet, som finnas erforderliga.
15
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
Länsstyrelsen i det län, dit skolan är förlagd, äger att, i händelse
godkänd lärare befunnits oskicklig eller eljest olämplig såsom sådan, återkalla
godkännandet. Har sådant återkallande meddelats, utfärdar länsstyrelse
därom kungörelse, som intages i tidning i orten.
Envar, som annorledes än i körskola vill såsom yrke bedriva
utbildning av elever, skall vara godkänd såsom lärare av länsstyrelsen i det
län, där han är mantalsskriven; och skall beträffande sådan verksamhet
i tillämpliga delar gälla vad här ovan är stadgat om körskola.
Mom. 2. Elev, som erhållit utbildning till förare och önskar erhålla
körkort, skall undergå prövning rörande sin kännedom om automobil
och körning med sådant fordon hos besiktningsman i det län, där han
är mantalsskriven, eller, om han så hellre önskar eller icke är bosatt
i riket, hos besiktningsman i det län, där han erhållit sin utbildning.
Har han erhållit utbildning utom riket, äger han för prövningen vända
sig till besiktningsman i det län, där han vistas. Han skall vid prövningen
förete dels bevis om den undergångna utbildningen, utfärdat av
den, som meddelat denna, dels ock åldersbevis och läkarintyg, varom i
§ 15 mom. 1 a) och b) förmäles.
För prövningen skall lämplig automobil tillhandahallas besiktningsmannen;
och anses vid sådan prövning eleven såsom förare av
automobilen.
Mom. 3. Befinnes elev, som fyllt 18 år, efter förhör och prov
under olika trafikförhållanden, vara väl förtrogen med konstruktionen,
skötseln och manövreringen av automobil samt äga nödig kännedom om
gällande allmänna föreskrifter rörande trafik med motorfordon och om
bestämmelserna i vägtrafikstadgan, ävensom, enligt besiktningsmannens
uppfattning, vara lämplig såsom förare, skall besiktningsmannen ofördröjligen
meddela eleven bevis, att han inför besiktningsmannen avlagt
godkänt prov som förare av automobil. Detta bevis, hör angiva den
lärare eller körskola, som utbildat eleven samt typen å och arten av
drivkraften hos den automobil, med vilken provet ägt rum.
§ 15.
Mom. 1. För erhållande av körkort har elev, som undergått godkänd
prövning inför besiktningsman, att till länsstyrelsen i det län, där
han är mantalsskriven, eller, om han icke är mantalsskriven i riket, till
länsstyrelsen i det län, där han för tillfället vistas, insända ansökan
därom, med angivande av fullständigt namn, yrke och hemvist samt
därvid foga
16
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
a) bevis om sökandens födelseår och födelsedag;
b) intyg av läkare, att sökanden icke lider av sådant lyte, sådan
sjukdom eller sådan nedsättning av syn- eller hörselförmågan, som väsentligen
minskar hans förmåga att föra automobil; skolande det anses föreligga
erforderlig grad av synskärpa, därest denna utan användande av
glas uppgår till antingen minst 0.7 å vartdera ögat för sig eller minst
0.8 å det ena ögat och minst 0.5 å det andra, samt erforderlig grad av
hörselförmåga, därest åtminstone av det ena örat medelstark viskning väl
uppfattas på 4 meters avstånd;
e) bevis av besiktningsman, varom i § 14 mom. 3 förmäles;
d) av sökanden undertecknad, bevittnad uppgift, huruvida han
tidigare sökt eller erhållit körkort;
e) intyg, som kan av länsstyrelse godtagas, att sökanden gjort sig
känd för nykterhet, ordentlighet och ett hänsynsfullt uppträdande; samt
f) fotografi av sökanden i sådant format, att det lämpligen kan
anbringas å körkortet.
Har sökanden vederbörligen fullgjort vad ovan föreskrivits och har
han fyllt 18 år, har länsstyrelsen att för honom utfärda körkort, innefattande
tillstånd att föra automobil.
Körkort, vartill formulär fastställes av Konungen, gäller för färd
i hela riket. Körkort för automobil berättigar jämväl till förande av
motorcykel, varom i § 34 sägs.
Mom. 2. Över utfärdade körkort skall länsstyrelse föra anteckning
i liggare eller kortregister; och skall därvid för varje körkort antecknas
nummer å körkortet och dag för dess utlämnande samt innehavarens
namn, födelseår, födelsedag, yrke och hemvist.
Mom. 3. Befinnes förare hava vid färd med automobil gjort sig
skyldig till grov vårdslöshet eller varit berusad eller föreligga eljest sådana
förhållanden, att föraren måste anses olämplig att föra automobil,
skall den länsstyrelse, som utfärdat körkortet, återkalla detsamma samt
därvid förklara, att länsstyrelsen vill, sedan viss tid, minst två månader
och högst två år, gått till ända, på ansökan upptaga till prövning frågan
om utfärdande av nytt körkort.
Har sådan återkallelse skett, åligger det föraren att efter anmaning
överlämna körkortet till länsstyrelsen.
Varder, efter anförda besvär, beslutet om återkallelsen upphävt,
skall körkortet återställas till föraren.
Ansökan om utfärdande av nytt körkort skall, därest den av länsstyrelsen
angivna tid överstiger sex månader, vara åtföljd av handlingar,
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
17
frånsett åldersbevis, av beskaffenhet, varom i mom. 1 sägs, utfärdade
efter det den av länsstyrelsen bestämda tid gått till ända.
Beslut, varigenom länsstyrelse återkallat körkort, skall antecknas i
den liggare eller det kortregister, varom i mom. 2 förmäles, och genom
länsstyrelsens försorg för rikets polismyndigheter kungöras på sätt Konungen
förordnar. Om dylika beslut skall meddelande även intagas i
tidning i orten. Beslut, varigenom återkallelse av körkort, efter anförda
besvär, upphävts eller ändrats eller varigenom, efter återkallelse, nytt
körkort utfärdats, skall likaledes kungöras och meddelas på sätt ovan
är stadgat.
Mom. 4. Har förare ådömts straff för förseelse mot denna förordning
eller mot 18 kap. 15 § strafflagen eller mot 11 kap. 15 § strafflagen,
i vad sistnämnda lagrum avser automobiltrafik, åligger det domstolen
att ofördröjligen om utslaget meddela underrättelse till den länsstyrelse,
som utfärdat körkortet för föraren.
Om körning med automobil in. m.
§ 16.
Mom. 1. Körning med automobil vare, där ej nedan annorlunda
sägs, tillåten å varje allmän väg samt å gata och annan allmän plats i
stad, som är upplåten för körtrafik.
Mom. 2. Därest körning med automobil å viss allmän väg kan till
följd av vägens ringa bredd eller eljest för dylik trafik otjänliga beskaffenhet
eller annat särskilt förhållande medföra fara eller synnerlig olägenhet,
skall länsstyrelsen meddela förbud mot all automobiltrafik å vägen.
Erfordras eljest för trafiksäkerhetens främjande eller vägens skyddande
inskränkning i rätten att med automobil befara viss allmän väg,
skall länsstyrelse förklara sådant befarande antingen under hela året
eller under viss tid av året förbjudet, med mindre de föreskrifter iakttagas
i avseende å automobilens tyngd, bredd eller hjultryck, som länsstyrelsen
för varje fall kan finna nödigt meddela.
Mom. 3. Automobil med ett största hjultryck överstigande 2,000
kilogram eller med större bredd, lasten inberäknad, än 210 centimeter
må ej framföras å allmän väg utan särskilt tillstånd av länsstyrelsen i
det län, där vägen är belägen. Vid meddelande av sådant tillstånd skola
fastställas de villkor med avseende å automobilens beskaffenhet och lastens
tyngd eller eljest, som kunna anses nödiga till trafiksäkerhetens främBihang
till riksdagens protokoll 1923. 9 saml. 2 avd. 18 höft. (Nr 21—22.) 3
18
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
jande eller vägens skyddande. Därvid må oek, om till följd av den
ifrågavarande trafikens förstörande inverkan å körbanan underhållet av
allmän väg oskäligen försvåras, föreskrivas skyldighet för tillståndets
innehavare att bidraga till ombesörjande av sålunda försvårat underhåll
efter ty länsstyrelsen bestämmer.
Mom. 4. Beträffande gata eller annan allmän plats i stad meddelas
förbud eller tillstånd enligt mom. 2 och 3 av polismyndigheten i
staden.
Mom. 5. Därest för automobiltrafik upplåten allmän väg tillfälligt
avstänges för trafik, skall länsstyrelse, där så lämpligen kan ske, bereda
möjlighet för automobiltrafikanter att framkomma å annan väg, även om
sådan trafik å denna väg eljest är förbjuden.
Mom. 6. Länsstyrelse äger, när sådant erfordras för beredande av
utfartsväg eller andra särskilda omständigheter föreligga, meddela viss
person tillstånd att med iakttagande av de försiktighetsmått, som må
föreskrivas, för viss resa eller under viss tid eller tillsvidare med automobil
befara viss allmän väg, varå automobiltrafik eljest icke må
äga rum.
Mom. 7. Inom område, där militära övningar skola företagas, må
under tiden för övningarna automobil, som därvid brukas, framföras jämväl
å allmän väg, som eljest icke är upplåten för automobiltrafik, därest
anmälan härom i god tid förut skett hos vederbörande länsstyrelse.
Mom.. 8. Allmän väg må, även om automobiltrafik därå eljest ej
är medgiven, befaras med automobil av läkare eller veterinär i och för
sjukbesök, för sjuk persons forslande till läkare eller sjukvårdsanstalt
samt i andra därmed jämförliga fall av nödläge.
§ 17.
I fråga om enskilda vägar och andra enskilda områden ankommer
det på ägaren av vägen eller området att avgöra, huruvida körning med
automobil därstädes må äga rum. Har sådan väg upplåtits för automobiltrafik
och är den allmänneligen befaren, äger länsstyrelse enahanda
befogenhet och skyldighet som beträffande allmän väg.
§ 18.
Mom. 1. Vid framförande av automobil skall hastigheten städse
begränsas så, att nödig försiktighet iakttages, och sålunda noga avpassas
efter körbanans och den närmaste omgivningens överskådlighet och beskaffenhet
samt förekomsten av annan trafik.
19
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
Automobil må ingenstädes framföras med större hastighet än att
automobilen under alla omständigheter kan stannas, innan en tredjedel
av den framför varande överskådliga och fria delen av körbanan tillryggalagts.
Härjämte skall iakttagas, att hastigheten aldrig må överstiga:
1) för automobil, vars alla hjul äro försedda med luftringar:
a) för personvagn avsedd för högst 7 personer: ^ i tim.
å landsbygden i allmänhet...............45;
inom stads och köpings bebyggda område ävensom inom annat
tättbebyggt samhälle...............35;
b) för lastvagn med bruttovikt ej överstigande 2,500 kilogram . 30;
c) för personomnibus och för lastvagn med bruttovikt över
stigande
2,500 men ej 3,600 kilogram.........25;
d) för lastvagn med bruttovikt överstigande 3,600 kilogram . . 20;
2) för automobil med massiva gummiringar:
a) med en tjocklek av minst 4 centimeter..........20;
b) med en tjocklek understigande 4 centimeter........10;
3) för automobil med hjulringar av järn eller annat hårt
material........................10.
Äro automobils hjulringar av annat slag, än nu nämnts, bestämmer
Konungen, huruvida automobilen med avseende å den tillåtna hastigheten
är att jämställa med automobil, som omförmäles under 1) eller 2)
eller 3) här ovan.
Mom 2. Med avseende å körhastigheten för automobil inom stads
och köpings bebyggda område ävensom inom annat tättbebyggt samhälle
skall iakttagas:
att den i mom. 1 angivna högsta tillåtna hastigheten för sådan
ort må användas allenast när körbanan är bred och utsikten fri samt
trafiken i övrigt lätt att överskåda och bedöma;
att vid gatukors eller å öppen plats, där flera trafikleder utmynna,
eller när mörker eller dimma råder, hastigheten alltid skall nedbringas
efter som vid varje tillfälle behörig hänsyn till trafiksäkerheten kräver;
samt att vid vändning om gatuhörn eller där körbanan är så hal,
att automobilen lätteligen slirar, större hastighet icke må användas än
att automobilen kan stannas så gott som ögonblickligen.
Vid körning med automobil å landsbygden skall iakttagas:
att den i mom. 1 angivna, högsta tillåtna hastigheten må komma
till användning allenast vid full dager och å torr, hård och jämn väg,
20
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
invid vilken byggnad, mur, plank, häck eller annat skymmande föremål
icke finnes, samt då föraren kan överskåda minst 200 meter av den närmast
framförliggande vägsträckan ävensom erforderliga delar av de vägar,
som ansluta sig till nämnda vägsträcka, och ej heller eljest någon omständighet
föreligger, som kan betinga en lägre hastighet;
att vid färd i kurva eller å uppblött väg eller där vägbanan är
ojämn och gropig eller skymmande föremål finnas invid vägbanan eller
när mörker eller dimma råder, hastigheten skall nedbringas så som vid
varje tillfälle behörig hänsyn till trafiksäkerheten och vägens skyddande
kräver;
samt att, där köx-banan är så hal, att automobilen lätteligen slirar,
större hastighet icke må användas än att automobilen kan stannas så
gott som ögonblickligen.
Mom 3. Länsstyrelsen äger medgiva, att för personomnibus, som
framföres allenast å allmän väg, därå särskilda anordningar vidtagits för
sådan trafik, hastigheten å samma väg må höjas till högst 30 kilometer
i timmen. Enahanda befogenhet med avseende å viss gata eller annan
allmän plats i stad tillkommer polismyndigheten i staden.
Mom. 4. Där i följd av viss allmän vägs svaga beskaffenhet eller
uppblötta tillstånd eller annat särskilt förhållande så prövas nödigt, äger
länsstyrelse föreskriva inskränkning i den i mom. 1 angivna högsta tilllåtna
hastigheten antingen under hela året eller under viss tid av året
eller beträffande automobil av viss beskaffenhet.
Föreligga synnerliga skäl att för viss gata eller annan allmän plats
i stad meddela inskränkning beträffande automobils hastighet, äger polismyndigheten
i staden därom förordna.
Mom. 5. Vad i denna paragraf är stadgat avser icke automobil
inrättad för transport av sjuka (ambulansbil) eller automobil, som användes
vid eldfara för brandväsendets räkning eller av polistrupp.
Mom. 6. Ifrågasättes att för tävling eller vid annat särskilt tillfälle
framföra automobil med större hastighet än den i mom. 1 angivna,
må tillstånd härtill meddelas av länsstyrelse, som har att fastställa
sådana vilkor för tillståndet, att fara eller olägenhet för annan trafik
ej uppkommer. Därvid må ock, om till följd av den ifrågavarande
trafikens förstörande inverkan å körbanan underhållet av allmän väg
oskäligen försvåras, föreskrivas skyldighet för tillståndets innehavare att
bidraga till ombesörjande av sålunda försvårat underhåll efter ty länsstyrelsen
bestämmer.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
21
§ 19.
Mom. 1. Länsstyrelse åligger att senast inom mars månads utgång
varje år utfärda kungörelse med uppgift å de allmänna vägar inom
länet, vilka icke må befaras med automobil, ävensom angående gällande
inskränkningar dels i rätten att befara allmän väg med automobil eller
visst slag av automobil, dels ock i den i § 18 mom. 1 angivna, högsta
tillåtna hastigheten.
Kungörelsen bör ävenledes upptaga de vägar, som få befaras med
automobil utan andra inskränkningar än som äro stadgade i denna förordning.
Närmare bestämmelser om dylik kungörelse meddelas av Konungen.
Kungörelsen, vilken skall mot ersättning tillhandahållas allmänheten,
skall insändas till chefen för kommunikationsdepartementet samt
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Mom. 2. Hos länsstyrelse skall för allmänheten hållas tillgänglig
karta i lämplig skala, varå med röd färg äro tydligt utmärkta de för
automobiltrafik tillåtna vägarna inom länet, därvid de vägar, för vilkas
trafikerande med automobil särskilda bestämmelser gälla, böra betecknas
med streckade röda linjer.
Kopia av nämnda karta skall senast inom mars månads utgång
varje år insändas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen; dock att, om
ändringar icke skett i senast insända karta eller ändringarna icke äro
av mera omfattande art, anmälan därom, i sistnämnda händelse innefattande
noggrann uppgift å ändringarna, må vara tillfyllest.
Mom. 3. Under året vidtagna ändringar i förhållanden, varom i
mom. 1 sägs, skola, på sätt där är stadgat, skyndsamt kungöras och utmärkas
å den i mom. 2 omförmälda karta.
§ 20.
Mom. 1. Vägvisare, varom förmäles i 29 § i lagen angående väghållningsbesvärets
utgörande på landet den 23 oktober 1891 (nr 68),
skall, om någon av de vägar, som stöta samman, är förbjuden för automobiltrafik,
målas röd i vad avser den förbjudna vägen.
Mom. 2. Råder inskränkning i rätten att med automobil befara
viss allmän väg, vare sig inskränkningen avser automobil av viss beskaffenhet
eller viss tid eller eljest tillåten hastighet, skall sådant på lämpligt
sätt tillkännagivas genom tydligt anslag å eller invid vägen.
Å för automobiltrafik tillåten allmän väg skall, där särskild var
-
22
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
samhet är av nöden, såsom vid skarpa krökar, branta backar eller där
utsikten eljest är skymd och vid korsningar med järnväg eller spårväg,
anbringas tjänligt varningstecken.
Det ankommer på länsstyrelse att beträffande nämnda anordningar
meddela de närmare föreskrifter, som må vara av nöden.
Erfordras vid gata eller annan allmän plats i stad varningstecken,
varom i detta mom. sägs, skall härvid enahanda befogenhet, som i avseende
å allmän väg tillkommer länsstyrelse, tillkomma polismyndigheten
1 staden.
Mom. 3. Kostnad för anbringande av anslag eller varningstecken,
varom i mom. 2 är sagt, skall, såvitt angår stads område, bestridas av
staden men eljest av vederbörande vägkassa.
§ 21.
Mom. 1. Under färd skall å automobil föras
a) igenkänningsmärken, så anbragta som i § 12 mom. 2 sägs, samt
av beskaffenhet, varom är särskilt stadgat, eller, därest automobilen ej
ännu tilldelats igenkänningsmärke, föreskrivna besiktningsskyltar;
b) å lämpliga, lätt tillgängliga platser anbragta skyltar av metall
eller porslin, upptagande dels ägarens namn och hemvist samt automobilens
hemort, dels tiden för senast verkställd besiktning av automobilen,
dels ock, beträffande personomnibus och lastvagn, automobilens egen
tjänstevikt, bredd och största hjultryck, ävensom det högsta antal passagerare
automobilen är avsedd att föra eller automobilens maximilast;
c) då mörker råder, två tända lyktor framtill å samma höjd, en å
vardera sidan, med vitt sken, tillräckligt starkt att kunna upplysa vägen
minst 50 meter framför automobilen, ävensom baktill å automobilen en
lykta, som med vitt sken fullständigt belyser det å automobilen anbragta
bakre igenkänningsmärket samt visar rött ljus bakåt.
Mom. 2. A automobil, varom förmäles i § 18 mom. 5, skall under
mörker föras, förutom andra för automobiler stadgade lyktor, tillika framtill
en tänd lykta med kraftigt rött sken.
Mom. 3. A lastvagn med en bruttovikt överstigande 3,600 kilogram
skall å utifrån väl synlig plats tydligt utmärkas automobilens egen
tjänstevikt och maximilast.
Mom. 4. Förare skall, innan körningen börjar, förvissa sig om, dels
att automobilens utrustning överensstämmer med vad ovan i mom. 1 och
2 är föreskrivet, dels ock att styr-, broms- och säkerhetsanordningar äro
i fullgott skick och verka säkert.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
23
Igenkänningsmärke må ej under färd vara dolt och skall såvitt
möjligt hållas fritt från smuts. Detsamma gäller i fråga om besiktningsskylt,
där sådan skall föras.
Mom. 5. Å automobil må under färd i stad eller annat tättbebyggt
samhälle brukas allenast signalapparat med jämn, dov ton; dock
att å automobil, varom förmäles i § 18 mom. 5, skall såsom signalapparat
användas antingen kraftigt ljudande ringklocka eller visselpipa eller
sirén med genomträngande gäll ton.
Mom. 6. Bländande ljus må ej användas vid färd i stad eller annat
tättbebyggt samhälle, ej heller annorstädes vid möte med annan vägfarande
än gående.
Mom. 7. Förare må icke röka tobak under färd i stad eller annat
tättbebyggt samhälle.
Mom. 8. Förare skall, då han lämnar automobilen, vidtaga sådana
åtgärder, att automobilen ej kan komma i gång av sig själv.
Mom. 9. Det åligger förare dels att så behandla motorn, att rök,
ånga eller gas icke utsläppes i sådan mängd, att avsevärdare obehag eller
olägenhet härav uppstår, dels ock att vid smutsigt väglag, då gående
person passeras, begränsa hastigheten, så att den gående ej utsättes för
onödigt smutsstänk.
Användes explosionsmotor, må vid färd i stad eller annat tättbebyggt
samhälle eller annorstädes, då olägenhet för annan vägfarande kan
därav uppstå, gaserna icke givas fritt avlopp.
Mom. 10. Förare skall under färd medhava det för honom utfärdade
körkort för att på tillsägelse av polisman uppvisas.
Polisman må ej förvägras avläsa automobilens skyltar och andra
märken och apparater.
Om skyldighet för förare att under färd medföra det å skatt för
automobilen senast bekomna kvitto samt uppvisa detsamma för polisman
gäller vad i förordningen om automobilskatt den 2 juni 1922 (nr 260)
är stadgat.
Om släpvagn till automobil.
§ 22.
Mom. 1. Skall släpvagn för tillfälligt eller stadigvarande bruk
kopplas till automobil, skola kopplingsanordningarna vara tillfredsställande
och, om mer än en släpvagn brukas, effektivt bromsningssystem
vara anordnat. Länsstyrelse och vederbörande polismyndighet i stad
liga, när helst anledning därtill föreligger, låta genom besiktningsman
24
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
undersöka, huruvida släpvagnen med kopplings- och bromsningsanordningar
är i betryggande och lämpligt skick. Med avseende å sådan besiktning
och i anledning därav påkallade åtgärder gälla i tillämpliga
delar bestämmelserna här ovan i § 5 mom. 3 och § 7.
Släpvagns hjultryck må icke överstiga det för automobil enligt
denna förordning föreskrivna största hjultryck.
A släpvagn, avsedd för stadigvarande bruk, skall under färd föras
skyltar av metall eller porslin, upptagande dels ägarens namn och hemvist,
dels ock släpvagnens egen tjänstevikt, bredd och största hjultryck
ävensom maximilast.
År släpvagn tillkopplad automobil, skall det igenkänningsmärke,
som eljest skulle föras baktill å automobilen, anbringas baktill å släpvagnen
eller, om derå släpvagnar användas, å den sista av dessa. Detta
igenkänningsmärke skall under mörker hållas belyst på sätt är föreskrivet
om motsvarande igenkänningsmärke å automobil.
Mom. 2. Släpvagn med ett största hjultryck överstigande 2,000
kilogram eller med större bredd, lasten inberäknad, än 210 centimeter
må ej framföras utan särskilt tillstånd, vad beträffar allmän väg, av
länsstyrelsen i det län, där vägen är belägen, och, vidkommande gata eller
annan allmän plats i stad, av polismyndigheten i staden. I fråga om
meddelande av sådant tillstånd skall vad i § 16 mom. 3 och 4 är stadgat
beträffande automobil äga motsvarande tillämpning.
Släpvagn må icke användas till personbefordran utan att tillstånd
därtill meddelats, för allmän väg, av länsstyrelse och, för gata eller annan
allmän plats i stad, av polismyndigheten i staden.
Sådant tillstånd erfordras ock, om mer än en släpvagn skall tillkopplas
automobil.
Mom. 3. Automobil med släpvagn må, om fordonen äro försedda
med luftringar, framföras med en hastighet av högst 20 kilometer i timmen;
dock må länsstyrelse, om släpvagnen är av ringa vikt och avsedd
allenast för last, medgiva fordonens framförande å viss allmän väg med
en hastighet av högst 30 kilometer i timmen.
År släpvagn försedd med massiva gummiringar med en tjocklek
understigande 4 centimeter eller med hjulringar av järn eller annat hårt
material, gäller om hastigheten vad i § 18 är stadgat för automobil med
ringar av nämnda beskaffenhet.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
25
Särskilda föreskrifter om yrkesmässig automobiltrafik.
§ 23.
Tillhandahålles allmänheten automobil mot ersättning (yrkesmässig
trafik), gäller, utöver eller i stället för bestämmelserna om annan automobiltrafik,
vad §§ 24—29 här nedan stadgas.
§ 24.
Mom. 1. Den, som vill utöva yrkesmässig trafik, bar att därtill
söka särskilt tillstånd av offentlig myndighet (trafiktillstånd).
Mom. 2. Avser ansökan bedrivande av yrkesmässig trafik i regelbunden
fart å viss vägsträcka {linjetrafik), meddelas trafiktillståndet av
länsstyrelsen i det eller de län, där trafiken skall äga rum.
Mom. 3. Är fråga om yrkesmässig trafik inom viss stad eller å
viss ort på landsbygden (köping, municipalsamhälle, badort o. s. v.) meddelas
tillstånd till sådan trafik {lokaltrafik), vad beträffar stad, av polismyndigheten
i staden och, vidkommande ort å landsbygden, av vederbörande
länsstyrelse.
Mom. 4. Vill någon inom visst län bedriva yrkesmässig trafik, som
ej är att hänföra till linje- eller lokaltrafik, meddelas trafiktillståndet av
länsstyrelsen i detta län.
Skall trafiken icke begränsas till visst län, meddelas trafiktillståndet
av länsstyrelsen i det län, där automobilen har sin hemort.
Mom. 5. Vid ansökan om trafiktillstånd skall fogas uppgift om
den eller de automobiler, som äro avsedda att användas för trafiken, varjämte
skall bifogas vederbörligt utdrag ur automobilregistret för sådan
automobil eller, där automobil icke är registrerad, meddelas sådana uppgifter
om automobilens beskaffenhet, som enligt § 9 mom. 4 skola införas
i registret.
I fråga om ansökan om tillstånd till linjetrafik stadgas i § 25.
Mom. 6. När helst anledning därtill förekommer, kan trafiktillstånd
återkallas av myndighet, som meddelat tillståndet.
Därest någon, som innehar trafiktillstånd, varom i mom. 4 sägs,
idkar linjetrafik eller lokaltrafik utan att hava härtill förvärvat vederbörligt
tillstånd och icke efterkommer vederbörande myndighets föreläggande
att inom viss tid söka sådant tillstånd, skall förstnämnda trafiktillstånd
av länsstyrelsen återkallas.
j. Bihang till riksdagens protokoll 1923. 9 saml. 2 avd. 18 höft. (A r 21—22.) 4
26
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
§ 25.
Mom. 1. Ansökan om trafiktillstånd avseende linjetrafik skall, utöver
vad i § 24 mom. 5 angives, innehålla uppgifter om den vägsträcka,
varå trafiken skall äga rum, samt huruvida trafiken skall omfatta persontrafik
eller godstrafik eller bådadera, ävensom om huru trafiken i övrigt
skall anordnas och bedrivas och om den taxa för befordringen, som
önskas fastställd.
Mom. 2. Över ansökan om tillstånd till linjetrafik skall länsstyrelse
ej mindre höra vägstyrelsen och polismyndigheten i orten än även, om
förhållandena därtill föranleda, vid utlyst sammanträde eller i annan
lämplig ordning lämna vederbörande väghållningsskyldiga och andra,
som beröras av trafiken eller som ärendet eljest kan angå, tillfälle att
yttra sig.
Mom. 3. Om anordnande av linjetrafik å viss vägsträcka, där
sådan ej bedrives, anses önskvärd, bör länsstyrelse låta sig angeläget
vara att vidtaga lämpliga åtgärder för tillkomsten av sådan trafik.
§ 26.
Innan tillstånd till linjetrafik eller lokaltrafik meddelas, må, om
anledning därtill föreligger, på sökandens bekostnad anställas undersökning,
dels huruvida de allmänna vägar eller gator och andra allmänna
platser i stad, som komma att beröras av trafiken, äro så beskaffade,
att trafiken utan fara eller särskild olägenhet där kan äga rum, dels
ock genom besiktningsman huruvida för trafiken uppgiven automobil är
därför lämplig.
Undersökning, varom ovan sägs, må, där fråga är om linjetrafik,
kunna anförtros åt särskild sakkunnig förrättningsman, som, i anledning
av framställning av länsstyrelse efter sökandens hörande, förordnas av
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
§ 27.
Mom. 1. Vid prövning av ansökan om tillstånd till linjetrafik eller
lokaltrafik skall hänsyn tagas till behövligheten och lämpligheten av den
ifrågasatta trafiken. Om särskilda omständigheter sådant påkalla, må
dylik hänsyn jämväl tagas vid prövning av ansökan om tillstånd till
annan yrkesmässig trafik.
Tillstånd till linje- och lokaltrafik skall upptaga de villkor och bestämmelser
för trafiken, som prövas nödiga. Beträffande linjetrafik må
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21. 27
därvid ock, om till följd av trafikens förstörande inverkan å körbanan
underhållet av allmän väg eller gata oskäligen försvåras, föreskrivas skyldighet
för tillståndets innehavare att bidraga till ombesörjande av sålunda
försvårat underhåll efter ty myndighet, som meddelar tillståndet, bestämmer.
Sökande av tillstånd till linjetrafik må även efter sådan myndighets
beprövande kunna åläggas ställa skälig säkerhet för fullgörande av
den ersättningsskyldighet, som han vid utövande av den ifrågavarande
trafiken kan ådraga sig.
Av länsstyrelses beslut om tillstånd till linjetrafik skola avskrifter
tillställas vederbörande vägstyrelse och polismyndighet, varjämte meddelande
om beslutet skall intagas i tidning i orten.
Mom. 2. Automobil må icke användas i yrkesmässig trafik utan
att vara för sådan trafik godkänd av myndighet, som har att meddela
trafiktillståndet. Ej heller må yrkesmässig trafik med tillkopplad släpvagn
bedrivas, utan att detta medgivits av nämnda myndighet och släpvagnen
blivit i angiven ordning för trafiken godkänd. Vid godkännande,
varom ovan sägs, skall bestämmas det högsta antal passagerare eller den
största last, som må befordras med fordonet. Avses att i yrkesmässigtrafik
bruka lastvagn för befordran av personer, skola härför påkallade
anordningar å lastvagnen godkännas av myndighet, som har att meddela
trafiktillstånd. Därvid skall bestämmas det högsta antal passagerare,
som må befordras med fordonet.
Godkännande eller medgivande, varom ovan sägs, kan, när helst
anledning därtill föreligger, av vederbörande myndighet återkallas.
Mom. 3. För utrönande av huruvida automobil, som användes i
yrkesmässig trafik, är i föreskrivet och lämpligt skick skall densamma
minst en gång varje kalenderår uppvisas hos besiktningsman för undergående
av efterbesiktning.
Besiktningsmannen skall senast inom tva dagar från besiktningens
avslutande utfärda och tillhandahålla automobilens ägare bevis om att
besiktningen verkställts.
Befinnes vid besiktningen automobilen icke vara i föreskrivet och
lämpligt skick, skall besiktningsmannen ofördröjligen göra skriftlig anmälan
därom hos länsstyrelsen i det län, där automobilen har sin
hemort.
Angående skyldighet att för registrering anmäla den verkställda
efterbesiktningen stadgas i § 10 mom. 4.
Har trafiktillståndet meddelats av annan eller andra myndigheter
än länsstyrelsen i det län, där automobilen har sin hemort, skall automobilens
ägare inom fjorton dagar från det besiktningen avslutats till
28 Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
den eller de myndigheter insända bevis om att besiktningen verkställts.
De i § 5 mom. 3 och § 7 stadgade befogenheter för länsstyrelse
att förordna om besiktning av automobil och att meddela förbud mot
automobilens användande tillkomma med avseende å automobil, som användes
i yrkesmässig trafik, jämväl myndighet, som meddelat trafiktillståndet.
§ 28.
Mom. 1. Vid linjetrafik eller lokaltrafik må skjutslegan icke utgå
med högre belopp än fastställd taxa medgiver. Sådan taxa, för såväl
person- som godsbefordran, skall fastställas av länsstyrelse, som meddelat
trafiktillståndet, eller, därest sådant tillstånd meddelats av flera
länsstyrelser, av länsstyrelsen i det län, där trafiken huvudsakligen skall
äga rum; dock att för lokaltrafik inom viss stad taxan skall fastställas i
den ordning § 23 i ordningsstadgan för rikets städer den 24 mars 1868
(nr 22) angiver.
Ej heller vid annan yrkesmässig trafik, som icke endast avser befordran
av gods, må skjutslegan utgå med högre belopp än som medgives
i taxa, vilken det åligger länsstyrelse att för länet utfärda. Även
för befordran av gods skall i enahanda ordning, som nyss nämnts, fastställas
taxa, när sådan med hänsyn till förhållandena kan anses av behovet
påkallad.
Mom. 2. Är taxa för yrkesmässig trafik inom visst län fastställd,
skall, om resan börjat inom detta län men utsträckes även till annat
län, den i förstnämnda län gällande taxan fortfarande tillämpas, där ej
annorlunda avtalas.
Mom. 3. Förare av automobil, som begagnas i yrkesmässig trafik, för
vilken taxa är fastställd, skall under färd medhava taxan för att på begäran
av trafikant uppvisas.
§ 29.
Mom. 1. Ej må någon tjänstgöra såsom förare av automobil i
yrkesmässig trafik utan att därtill hava erhållit särskilt tillstånd av den
myndighet, som meddelat trafiktillståndet, eller, därest sådant tillstånd
lämnats av flera myndigheter, av länsstyrelsen i det län, där trafiken
huvudsakligen äger rum.
Till sådan automobilförare må ej antagas annan än den, som innehar
gällande körkort och uppnått 20 års ålder samt i övrigt efter prövning
av besiktningsman befinnes lämplig såsom förare i dylik trafik.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
29
Tillstånd, varom här är fråga, medför icke rätt att föra personomnibus
i yrkesmässig trafik, utan att föraren av myndighet, som meddelat
trafiktillståndet, godkänts såsom förare av sådan automobil.
Mom. 2. Myndighet, som meddelat tillstånd eller godkännande,
varom i mom. 1 sägs, äger, när helst anledning därtill föreligger, återkalla
tillståndet eller godkännandet. Sådant beslut skall kungöras i tidning
i orten. Sker återkallelse av tillstånd eller godkännande för någon,
som innehar av annan myndighet utfärdat körkort, skall meddelande om
återkallelse^ med upplysning om skälen därför, tillika lämnas sistnämnda
myndighet.
Mom. 3. Bevis om tillstånd och godkännande, som i denna paragraf
avses, skall under trafik medföras och på tillsägelse uppvisas för
polisman.
Särskilda föreskrifter angående automobil, som för tillfälligt brukande i
riket införts från utlandet, och om tillstånd att föra sådan automobil.
§ 30.
Mom. 1. Innehar någon, som icke har hemvist här i riket, bevis
av svensk konsul eller polismyndighet i det land, där han har hemvist,
eller av konsul, som företräder detta land här i riket, att automobil, som
av honom för tillfälligt brukande i riket från utlandet införts, till sin
beskaffenhet uppfyller de i det främmande landet gällande föreskrifter
för att där få användas i allmän trafik, vare besiktning av automobilen
ej av nöden, utan skall allenast nämnda bevis företes hos polismyndigheten
å den första ort i riket, varest automobilen är avsedd att begagnas.
Om beviset är behörigt och sökanden styrker, att han fullgjort vad honom,
enligt vad därom särskilt stadgas, åligger i avseende å erläggande av
skatt för automobilen, utfärdar polismyndigheten eller av denna förordnad
tjänsteman genom anteckning å beviset eller annorledes tillstånd att
i riket bruka automobilen samt tilldelar automobilen igenkänningsmärke.
Mom. 2. Företes icke bevis, som i nästföregående mom. sägs, skall
automobilen underkastas besiktning på sätt i § 4 föreskrives. Därest
automobilen, enligt intyg av besiktningsman, befinnes uppfylla de i § 2
meddelade bestämmelser, skall polismyndigheten tilldela densamma igenkänningsmärke,
varjämte å intyget skall tecknas bevis om meddelande
av tillstånd att i riket bruka automobilen.
Mom. 3. Polismyndigheten skall i särskild längd låta införa namnet
såväl å den person, vilken uppgives vara ägare av automobilen, som,
30
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
därest ägaren icke till riket medföljer, å den person, som förfogar över
automobilen, ävensom dessas yrke och hemvist eller däremot svarande
uppgift, dagen för meddelandet av tillståndet att här i riket bruka automobilen
samt det igenkännagsmärke, som tilldelats automobilen.
Mom. 4. Igenkänningsmärke, varom i denna paragraf förmäles,
skall bestå av, utom särskilt ordningsnummer, benämningen, vare sig i
dess helhet eller i lämplig förkortning, å den ort, där den polismyndighet,
som tilldelar automobilen märket, har sitt säte. Igenkänningsmärket
skall av polismyndigheten mot skälig ersättning tillhandahållas sökanden;
och skall om märkets anbringande gälla vad i § 12 mom. 2 är stadgat.
Närmare bestämmelser om igenkänningsmärkets beskaffenhet meddelas
av Konungen.
Länsstyrelse skall övervaka, att märken, varom i denna paragraf
sägs, ävensom exemplar av denna förordning samt vägtrafikstadgan finnas
tillgängliga hos polismyndighet, varest sådana kunna antagas bliva erforderliga.
Mom. 5. Tillstånd att föra sådan automobil, som här ovan sägs,
skall av polismyndighet meddelas person, som med bevis av myndighet,
som i mom. 1 omförmäles, styrkt, att han i det främmande landet äger
rätt att föra automobil. Föreligga särskilda omständigheter, på grund
varav personen måste anses olämplig att föra automobil, skall dock tillstånd
vägras. Till förare, som icke redan innehar exemplar av denna
förordning samt vägtrafikstadgan, skola sådana av polismyndigheten överlämnas.
Det åligger polismyndigheten att över sålunda meddelade tillstånd
föra anteckningar, upptagande förarens namn, yrke och hemvist.
Mom. 6. Bevis om tillstånd, varom i denna paragraf förmäles, skall
under trafik medföras och på tillsägelse uppvisas för polisman.
§ 31.
Mom. 1. Tillstånd, varom i § 30 förmäles, att här i riket bruka
eller föra automobil gäller för en tid av två månader; dock kan giltighetstiden
av länsstyrelse utsträckas med ytterligare en månad.
När skälig anledning därtill föreligger, kan tillstånd, varom här
är fråga, återkallas av envar länsstyrelse, i vars län automobilen brukats.
Mom. 2. Den, som från utlandet färdats i automobil till riket, må,
utan hinder därav att automobilen icke är försedd med igenkänningsmärke,
fortsätta färden till närmaste ort i riket, där polismyndighet finnes.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
§ 32.
Med avseende å trafik med automobil, vars ägare är undersåte i
sådan främmande stat, som anslutit sig till internationell konvention
rörande automobiltrafik, skall, i stället för vad här ovan i §§ 30 och 31 är
föreskrivet, gälla vad Konungen i sådant avseende särskilt stadgat.
KAP. 3.
Särskilda bestämmelser om motorcyklar.
§ 33.
Tvåhjuligt motorfordon benämnes i denna förordning motorcykel.
Förses tvåhjuligt motorfordon med bivagn (sid-, för- eller släpvagn),
anses jämväl sådant fordon såsom motorcykel.
§ 34.
I avseende å motorcykel, vars vikt överstiger 50 kilogram, gäller
i tillämpliga delar vad här ovan är stadgat angående automobil, dock
med följande undantag.
Å motorcykel erfordras endast ett bromssystem.
I ansökan om registrering av motorcykel skall angivas, huruvida
den är försedd med bivagn.
Vid registrering av motorcykel skall länsstyrelse i särskild avdelning
av automobilregistret införa
a) dag för registreringen jämte nummer i registret;
b) motorcykelns huvudsakliga användning och typ (märke eller
fabrikat), vikt, drivkraftens art och antalet hästkrafter hos motorn, hjulringarnas
beskaffenhet samt huruvida motorcykeln är försedd med bivagn;
c) uppgift å motorcykelns hemort;
d) ägarens namn, yrke och hemvist eller däremot svarande uppgift;
e) uppgift å det motorcykeln tilldelade igenkänningsmärke.
Vad om igenkänningsmärke för automobil är stadgat gäller även
för motorcykel; dock skall för varje län ordningsnummer för motorcyklar
meddelas i löpande följd i särskild serie, börjande med nummer 1.
Å motorcykel skola föras namnskylt och lyktor, såsom är föreskrivet
för automobil, dock att framtill behöver föras allenast en lykta.
Är till motorcykel kopplad sidvagn, skall dessutom framtill å den från
motorcykeln vända delen av sidvagnen föras lykta med vitt sken.
32
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
Med avseende å prövning av elev, som vill förvärva rätt att föra
motorcykel, samt utfärdande av körkort gäller vad i §§ 14 och 15 är
stadgat, dock att prövningen inför besiktningsman må kunna avse allenast
utrönande av elevs förtrogenhet med konstruktionen, skötseln och manövreringen
av motorcykel samt kännedom om gällande allmänna föreskrifter
rörande trafik med motorfordon och om bestämmelserna i vägtrafikstadgan.
Utfärdat körkort skall innehålla tillstånd att föra motorcykel. Körkort
för motorcykel medför icke rätt att föra automobil.
Över utfärdade körkort för motorcyklar skall hos länsstyrelse föras
liggare eller kortregister; och gäller härom vad om liggare eller register
för automobil är stadgat.
Beträffande rätten att med motorcykel färdas å allmän väg, å gata
eller annan allmän plats i stad, ävensom å enskilt område, som allmänneligen
befares, gälla, om till motorcykeln är kopplad bivagn, samma bestämmelser
som för automobil.
Motorcykel utan bivagn må framföras även å väg, varå automobiltrafik
icke är tillåten, därest ej enligt § 16 mom. 2 meddelat förbud
omfattar jämväl dylik motorcykel eller vägen är enskild och ägaren förbjudit
trafik å vägen med motorcykel.
§ 35.
I avseende å motorcykel, vars vikt uppgår till högst 50 kilogram,
skola, vare sig motorcykeln är försedd med fast eller löstagbar motor,
allenast följande bestämmelser i denna förordning äga tillämpning,
nämligen:
1) § 2 mom. 2 punkterna a), d) och f);
samt
2) i tillämpliga delar § 18 samt §§ 46, 48, 50, 51, 53 och 55.
Med avseende å rätten att med sådan motorcykel befara väg, gata
eller allmän plats gäller vad om annan motorcykel är stadgat i § 34.
Motorcykel, varom bär är fråga, skall vara försedd med minst en
snabbt och säkert verkande broms samt vid mörker föra tänd lykta framtill,
och må sådan lykta icke kasta bländande ljus vid färd i stad eller
annat tättbebyggt samhälle, ej heller annorstädes vid möte med annan
vägfarande än gående.
Därest, jämlikt för särskild ort meddelad bestämmelse, igenkänningsmärke
skall vara anbragt å motorcykeln, skall detta märke vid mörker
vara belyst.
33
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
Å motorcykel, varom i denna paragraf sägs, tillämpas i övrigt de
föreskrifter, som rörande velociped äro eller varda för olika orter meddelade
och icke strida mot de i denna paragraf givna bestämmelser.
KAP. 4.
Om motorredskap och traktortåg.
§ 36.
Mom. 1. Beträffande traktor, lokomobil, lantbruks- eller väglagningsmaskiner
och dylika, vilka för framdrivande äro försedda med motor
men äro att anse allenast såsom arbetsredskap {motorredskap), skall iakttagas
följande.
Motorredskap må, vid begagnande annorstädes än å arbetsplatsen,
endast vid färd till och från denna plats samt eljest tillfälligt framföras
å allmän väg och å gata eller annan allmän plats i stad, och må sådant
framförande ske allenast under förutsättning att motorredskapet icke
med hänsyn till sin tyngd eller hjulens beskaffenhet kan medföra avsevärd
skada å körbanan.
Vid sådan färd må motorredskapet ej framföras med större hastighet
än 10 kilometer i timmen, och skall därvid å motorredskapet under
mörker föras tänd lykta med vitt sken, så anbragt att ljuset är synligt
på avstånd såväl framifrån som bakifrån.
Länsstyrelse äger meddela förbud mot eller föreskriva inskränkningar
i framförandet av motorredskap å viss allmän väg. Beträffande
gata eller annan allmän plats i stad meddelas förbud eller föreskrifter,
varom här är fråga, av polismyndigheten i staden.
I övrigt skola allenast stadgandena i §§ 47, 48, 50, 51, 53 och
55 här nedan äga tillämpning å motorredskap.
Mom. 2. Erfordras för militärt ändamål fortlöpande uppgifter om
inom landet befintliga motorredskap eller vissa slag av sådana, meddelar
Konungen bestämmelser, huru den uppgiftsskyldighet, som i sådant hänseende
befinnes erforderlig, skall av vederbörande fullgöras.
§ 37.
Mom. 1. Därest motorredskap användes för gods- eller passagerarebefordran
genom sammankoppling med härför särskilt avsedd släpvagn,
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 9 saml. 2 avd. 18 höft. (Nr 21—22.) 5
34
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
betecknas motorredskapet tillsammans med släpvagnen i denna förordning
såsom traJdortåg.
Mom. 2. Med avseende å framförande av traktortåg skall gälla
följande.
Trafik med traktortåg å allmän väg eller å gata eller annan allmän
plats i stad må icke äga rum utan tillstånd av offentlig myndighet. Sådant
tillstånd meddelas av länsstyrelse i det eller de län, där trafiken
skall äga rum, eller, om trafiken skall försiggå allenast inom viss stad,
av polismyndigheten i staden.
Innan tillstånd till trafik med traktortåg meddelas, må, om anledning
därtill förekommer, på sökandens bekostnad anställas undersökning
dels huruvida de allmänna vägar eller gator och andra allmänna platser
i stad, som komma att beröras av trafiken, äro så beskaffade, att
trafiken utan fara eller särskild olägenhet där kan äga rum, dels ock
genom besiktningsman huruvida för trafiken avsedda motorredskap och
släpvagnar äro i betryggande skick och lämpliga för trafiken.
Tillstånd till trafik med traktortåg skall upptaga de villkor och
bestämmelser för trafiken, som prövas nödiga. Därvid må ock, om till
följd av den ifrågavarande trafikens förstörande inverkan å körbanan
underhållet av allmän väg eller gata oskäligen försvåras, föreskrivas skyldighet
för tillståndets innehavare att bidraga till ombesörjande av sålunda
försvårat underhåll efter ty myndighet, som meddelar tillståndet,
bestämmer.
Ej må traktortåg användas i trafik, med mindre för trafiken avsedda
motorredskap och släpvagnar med tillhörande kopplingsanordningar och
bromssystem godkänts av myndighet, som har att meddela trafiktillstånd.
I sammanhang med godkännandet skall bestämmas det högsta antal
passagerare eller den största last, som må föras å traktortåget.
När helst anledning därtill föreligger, kan trafiktillstånd, ävensom
godkännande, varom ovan förmäles, återkallas av myndighet, som meddelat
tillståndet eller godkännandet.
Förare av traktortåg må allenast den vara, som innehar gällande
körkort för automobil.
Traktortåg må ej framföras med större hastighet än 15 kilometer
i timmen eller, om motorredskapet eller någon av de släpvagnar, som
ingå i traktortåget, har hjulringar av järn eller annat hårt material, 10
kilometer i timmen.
Å traktortåg skall finnas namnskylt, såsom i § 21 mom. 1 b) är
föreskrivet för automobil.
Under mörker skola å traktortåg föras dels framtill å traktorn två
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
35
tända lyktor med vitt sken, tillräckligt starkt att kunna upplysa vägen
minst 50 meter framför traktorn, dels ock baktill å den sista släpvagnen
en tänd lykta, visande rött sken bakåt.
Mom. 3. Ifrågasättes, att traktortåg skall mot ersättning tillhandahållas
allmänheten för befordran av gods eller passagerare, skall i avseende
å sådan yrkesmässig trafik, utöver eller i stället för bestämmelserna
här ovan, i tillämpliga delar gälla vad i §§ 24—29 är stadgat.
Mom. 4. I övrigt skola allenast bestämmelserna här nedan i §§ 39,
40, 41, 42, 44 och 48—55 i tillämpliga delar gälla för traktortåg.
KAP 5.
Föreskrifter i avseende å förordningens efterlevnad.
§ 38.
Mom. 1. Brukas automobil eller motorcykel, varom i § 34 för
mäles,
i strid mot bestämmelse i § 8 mom. 1 eller § 10 mom. 3 tredje
stycket eller mot förbud, som meddelats enligt § 7, vare ägaren förfallen
till böter från och med tvåhundra till och med ettusen kronor.
Mom. 2. Brukas automobil eller motorcykel, varom i § 34 för
mäles,
oaktat fordonet ej överensstämmer med de i denna förordning
angående sådant fordons beskaffenhet och utrustning meddelade föreskrifter,
vare ägaren, där ej brukandet allenast avsåg att med anledning
av under färd uppkommen skada å fordonet framföra detta till närmast
belägna plats för skadans avhjälpande samt uppenbar fara ej var därmed
förenad, förfallen till böter från och med tjugofem till och med
femhundra kronor.
Lag samma vare, om någon brukar släpvagn, som icke till sin
beskaffenhet eller utrustning överensstämmer med vad i § 22 mom. 1
är föreskrivet.
Mom. 3. Har ägare i fall, som i 1 eller 2 mom. avses, iakttagit
vad på honom ankommer till förhindrande av fordonets brukande, vare
han fri från ansvar.
Mom. 4. Har förseelse, varom i 1 eller 2 mom. sägs, skett, och
ägde föraren vetskap om det hinder för fordonets brukande, som förelåg,
vare jämväl han förfallen till de böter, som i nämnda moment för förseelsen
äro stadgade.
Brukades motorfordonet av någon, som enligt 6 eller 7 § i lagen
angående ansvarighet för skada i följd av automobiltrafik är till ut
-
36
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
givande av ersättning för skada förpliktad, skall, i ägarens ställe, sådan
brukare vara förfallen till ansvar, varom i mom. 1 sägs.
§ 39.
Förer någon automobil eller motorcykel, varom i § 34 sägs, eller
traktortåg utan att vara berättigad till förande av fordonet eller traktortåget
i den trafik, varom fråga är, straffes med böter från och med
etthundra till och med ettusen kronor.
Till'' enahanda ansvar gör sig envar förfallen, vilken såsom förare
av ovan nämnt motorfordon eller traktortåg anställer och brukar den,
som icke äger rätt att föra motorfordon eller traktortåg av det slag
eller i den trafik, varom fråga är, ävensom förare, vilken under färd,
som ej avser övningskörning enligt § 13, överlämnar åt annan att föra
motorfordonet utan att denne är därtill berättigad.
§ 40.
Framföres automobil eller motorcykel, varom i § 34 sägs, eller
traktortåg å väg, gata eller plats, varest motorfordonet eller traktortåget
icke må framföras,
eller brukas automobil eller släpvagn i trafik, vartill särskilt tillstånd
enligt § 16 mom. 3 eller § 22 mom. 2 erfordras, utan att dylikt
tillstånd erhållits,
eller brytes mot föreskrifterna i § 2 mom. 6, § 5 mom. 1 eller § 8
mom. 3 första och tredje styckena eller § 21 mom. 1 a) eller c), mom. 2,
4 eller 6 eller § 22 mom. 1 andra och fjärde styckena eller § 27 mom.
3 eller § 37 mom. 2, sista stycket,
straffes den felande med böter från och med tio till och med femhundra
kronor.
Till enahanda straff vare den förfallen, som bryter mot vad uti
de i ovannämnda lagrum angivna hänseenden gäller beträffande motorcykel,
varom i § 34 förmäles.
Har automobils eller sådan motorcykels igenkänningsmärke eller
besiktningsskylt, där sådan skall föras, under färd hållits dold i syfte att
förhindra fordonets igenkännande, må böterna höjas intill ettusen kronor
eller till fängelse i högst tre månader dömas.
§ 41.
Framföres automobil eller motorcykel, varom i § 34 sägs, eller
traktortåg med större hastighet än som i varje fall är medgiven, straffes
den felande med böter från och med tio till och med- ettusen kronor.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
37
Har förare vid förseelse, varom i denna paragraf sägs, ådagalagt
grov vårdslöshet eller uppenbar likgiltighet för andra människors liv eller
egendom, må till fängelse i högst tre månader dömas.
§ 42.
Med böter från och med tio till och med tvåhundra kronor straffes
den, som åsidosätter föreskrifterna i § 15 mom. 3 andra stycket, § 21
mom. 1 b), mom. 3, 5, 7, 8, 9 eller 10, § 22 mom. 1 tredje stycket,
§ 28 mom. 3, § 29 mom. 3, § 30 mom. 6 eller § 37 mom. 2 näst sista
stycket.
Till enahanda straff vare den förfallen, som bryter mot vad uti de
i ovannämnda lagrum angivna hänseenden gäller beträffande motorcykel,
varom i § 34 förmäles.
Till straff enligt första stycket är ock den förfallen, som brukar
automobil eller motorcykel, som för tillfälligt brukande i riket från utlandet
införts, utan att tillstånd till fordonets användande här i riket
erhållits eller å tid, då sådant tillstånd icke längre är gällande. Länsstyrelse
äger i fall, varom nyss nämnts, förordna, att fordonet skall
omhändertagas av polismyndighet.
§ 43.
Mom. 1. Sökes ej inom föreskriven tid registrering, på sätt i § 9
mom. 2 är stadgat, av automobil eller motorcykel, varom i § 34 sägs,
eller underlåter eljest någon, som enligt denna förordning är pliktig göra
anmälan till automobilregistret, sådan anmälan inom den härför i varje
fall stadgade tid, böte den, vilken registrerings- eller anmälningsskyldigheten
åligger, där han ej tillika gjort sig förfallen till ansvar jämlikt
§ 38 mom. 1, från och med tjugofem till och med femhundra kronor.
Mom. 2. Envar, som i anmälan till automobilregistret mot bättre
vetande meddelar oriktig uppgift, straffes med böter från och med femtio
till och med ettusen kronor.
§ 44.
Mom. 1. Utövar någon yrkesmässig trafik eller trafik med traktortåg,
varom i § 37 sägs, utan att vara därtill berättigad, böte från och
med tjugofem till och med femhundra kronor.
Är på grund av särskild bestämmelse för viss ort obehörigt utövande
av drosktrafik eller liknande rörelse belagt med ansvar, må ej sådan
bestämmelse i förenämnda fall tillämpas.
Mom. 2. Brukas i yrkesmässig trafik automobil eller släpvagn, som
38
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
ej är godkänd för sådan trafik, eller användes tillkopplad släpvagn i
sådan trafik utan medgivande, som i § 27 mom. 2 sägs, eller brukas i
traktortåg ingående motorredskap eller släpvagn utan att vara godkänt
för sådan trafik, böte trafiktillståndets innehavare från och med tjugofem
till och med femhundra kronor.
Ägde föraren vetskap därom, att godkännande eller medgivande,
varom ovan sägs, icke lämnats, vare jämväl han förfallen till ansvar
som nyss sagts.
Mom. 3. Fordras vid yrkesmässig trafik högre betalning än fastställd
taxa medgiver eller åsidosättas i avseende å trafiken av vederbörande
myndighet meddelade föreskrifter, böte den felande från och
med tio till och med femhundra kronor.
§ 45.
Bedrives yrkesmässig utbildning av förare vid körskola, där icke
godkänd lärare finnes anställd, vare den, som är för rörelsen ansvarig,
förfallen till böter från och med femtio till och med femhundra kronor.
Till enahanda ansvar är ock den förfallen, som eljest i strid med
vad i denna förordning föreskrives bedriver yrkesmässig utbildning av
förare.
§ 46.
Brukar någon motorcykel, varom i § 35 sägs, som icke överensstämmer
med vad om sådant fordon är i nämnda paragraf stadgat, och
avsåg ej brukandet allenast att med anledning av under färd uppkommen
skada å motorcykeln framföra denna till närmast belägna plats
för skadans avhjälpande samt uppenbar fara ej var därmed förenad, böte
från och med tio till och med tvåhundra kronor.
Till enahanda ansvar gör sig ock den förfallen, som bryter mot
övriga bestämmelser i denna förordning, som äro tillämpliga å motorcykel,
varom i nyssnämnda paragraf är fråga.
§ 47.
Brukar någon motorredskap, varom i § 36 sägs, i strid mot vad i
nyssnämnda paragraf är föreskrivet eller mot förbud eller inskränkningar,
som meddelats på grund av samma paragraf, böte från och med tio till
och med femhundra kronor.
§ 48.
Ej må straff enligt denna förordning tillämpas, där förseelsen enligt
allmänna strafflagen bör beläggas med strängare straff.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21. 39
§ 49.
De för ägare av motorfordon stadgade ansvarsbestämmelser skola
äga tillämpning, i händelse motorfordonet tillhör någon, som står under
förmyndare eller annan laga målsman, å denne, samt, där motorfordonet
äges av oskift dödsbo eller konkursbo eller av bolag, förening eller annat
samfund eller av stiftelse eller annan sådan inrättning, å den eller dem,
som äga företräda boet, samfundet eller inrättningen. I fråga om motorfordon,
som tillhör staten eller kommun, skola nämnda ansvarsbestämmelser
gälla förarens närmaste förman. Har denne till förekommande av
förseelse mot förordningen gjort vad på honom ankommit och äger i
följd av överordnads åtgärd eller vållande förseelse likväl rum, varde den
överordnade drabbad av ansvar, som här avses.
Enahanda grunder skola tillämpas jämväl i fråga om ansvar, som
enligt § 44 skall ådömas innehavare av tillstånd till utövande av yrkesmässig
trafik eller till trafik med traktortåg.
§ 50.
Fortsätter någon under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse
enligt denna förordning, samma förseelse, skall han, när han
varder därtill lagligen förvunnen, för varje gång åtal emot honom ägt
rum och han därav undfått del, fällas till det straff, som för sådan
förseelse är stadgat; dock att fängelsestraff ej må överstiga tre månader.
§ 51.
Förseelse mot denna förordning skall, där ej allenast enskild målsägandes
rätt blivit därav förnärmad, åtalas av allmän åklagare, ändå att
angivelse därom ej skett.
Åtal för sådan förseelse anhängiggöres vid polisdomstol, där särskild
sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare och, där sådan ej
finnes, vid allmän domstol i den ort, där förseelsen skett.
§ 52.
Finner polismyndighet anledning förekomma till återkallelse av
körkort eller tillstånd, varom i denna förordning förmäles, skall polismyndigheten
därom göra framställning hos den myndighet, som har
att meddela sådan återkallelse.
40
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
§ 53.
Böter, som enligt denna förordning ådömas, tillfalla kronan. Saknas
tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän
strafflag.
KAP. 6.
Särskilda föreskrifter.
§ 54.
Mom. 1. För förrättning, som enligt denna förordning ankommer
på besiktningsman, skall till denne erläggas avgift enligt följande taxa:
För första besiktning eller efterbesiktning:
av automobil................15 kronor,
av motorcykel med eller utan bivagn.....10 »
av motorredskap..............15 »
av släpvagn................10 »
För prövning av förares kompetens enligt § 14
eller § 29 mom. 1............10 »
Avgift för besiktning och prövning erlägges i förskott och återfås
icke, även om motorfordonet, motorredskapet eller släpvagnen icke befunnits
i föreskrivet och lämpligt skick eller det avlagda provet icke
godkänts.
Evad besiktning kommit till stånd eller till följd av ägarens förhållande
ej kunnat verkställas, äger besiktningsmannen för därav föranledda
resor utom stationsorten uppbära rese- och traktamentsersättning
enligt gällande resereglemente (fjärde klassen).
I avgiften ingår gottgörelse för utfärdande av besiktningsinstrument
eller annat intyg, ävensom för deras översändande i föreskrivna fall till
vederbörande myndighet.
Besiktningsman är skyldig att, i den ordning Konungen bestämmer,
avgiva redovisning för uppburna avgifter. De grunder, efter vilka besiktningsman
äger tillgodogöra sig arvode ur uppburna avgifter, bestämmas
av Konungen.
Mom. 2. Ersättning för besiktning gäldas av motorfordonets, motorredskapets
eller släpvagnens ägare. Kan ersättning för besiktning,
som av myndighet anbefallts, icke utbekommas av ägaren, gäldas den
av staten.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21. 41
Mom. 3. Ersättning för prövning enligt § 14 eller § 29 mom. 1
gäldas av den, som påkallat prövningen.
§ 55.
Emot beslut, som på grund av denna förordning meddelas av
länsstyrelse eller av polismyndighet, må besvär anföras inom tid, som
för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut är
bestämd; dock gälle beslutet utan hinder av besvär till efterrättelse
intill dess annorlunda kan bliva vederbörligen förordnat.
§ 56.
Denna förordning äger icke tillämpning å staten tillhöriga, för
speciella militära ändamål konstruerade motorfordon; ej heller å motorfordon,
som användas uteslutande inom järnvägs- eller fabriksområde
eller annat dylikt inhägnat område.
Därest beträffande vissa andra statsverket tillhöriga motorfordon
undantag i särskilt hänseende från denna förordning visas vara påkallat,
meddelas bestämmelser härom av Konungen.
ö vergån gsbestämmels er.
Denna förordning skall träda i kraft den 1 januari 1924 och äger
tillämpning jämväl å motorfordon, motorredskap, släpvagn och traktortåg,
som då äro i bruk. Vid nämnda tid skola, i den mån ej nedan annorlunda
sägs, förordningen om automobiltrafik den 30 juni 1916 (m 315)
med däri sedermera gjorda ändringar, kungörelsen angående tillämpningen
i vissa fall av nyssnämnda förordning den 29 augusti 1921 (nr 529)
med däri sedermera gjorda tillägg, kungörelsen angående bestämmande
av automobils egen vikt den 20 oktober 1922, (nr 500) ävensom alla
på grund av § 13 mom. 2 eller § 14 mom. 3 i förordningen om automobiltrafik
den 30 juni 1916 meddelade särskilda förfoganden upphöra att
gälla.
Tjänstgöringstiden för samtliga nu tjänstgörande besiktningsmän
skall utgå den 31 december 1923; och åligger det länsstyrelse att med
avseende å förordnande av besiktningsmän enligt denna förordning i
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 9 sand. 2 avd. 18 höft. (Nr 21—22.) 6
42
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
god tid vidtaga sådana förberedande åtgärder, att de nya besiktningsmännen
må vara utsedda och kunna tillträda sina befattningar den 1
januari 1924.
Beträffande vid förordningens ikraftträdande registrerade motorfordon
skola föreskrifterna i § 2 mom. 6 rörande hjulringsbredd och
hjultryck, ävensom bestämmelserna om påföljd för överträdelse av
nämnda föreskrifter, träda i kraft den 1 januari 1926, intill vilken tid
bestämmelserna i förevarande avseende uti förut gällande förordning
om automobiltrafik fortfarande äga tillämpning.
Förare, som vid tiden för denna förordnings ikraftträdande på
grund av äldre författning äger föra motorfordon, är fortfarande härtill
berättigad.
Före den 1 juli 1924 skall varje innehavare av körkort, som utfärdas
före denna förordnings ikraftträdande, hos polismyndighet uppvisa
körkortet och därvid inlämna sitt fotografi i sådan storlek, att
det lämpligen kan anbringas å körkortet.
Underlåtenhet härutinnan straffas med böter från och med tio till
och med etthundra kronor.
Polismyndigheten har att, utan kostnad för innehavaren, å körkortet
anbringa och avstämpla fotografiet.
Förare, som enligt hittillsvarande bestämmelser erhållit ännu gällande
tillstånd att tjänstgöra såsom förare i yrkesmässig trafik, men
saknar körkort, äger, utan föregående prövning, att hos myndighet, som
enligt § 15 har att meddela körkort, avgiftsfritt utbekomma sådant.
2:o) Stadga om trafiken å yägar och gator (Yägtrafikstadga).
Härigenom förordnas som följer:
§ I
I
denna stadga förstås med
väg: varje väg, gata och annan allmän plats, som är upplåten för
allmän samfärdsel eller eljest allmänneligen befares;
vägfarande: envar, som å väg framför fordon av vad slag det vara
må eller rider eller leder djur eller åker velociped, skidor, kälke eller
sparkstötting eller går;
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
43
fordon: alla slag av vagnar å hjul för dragare, av motorfordon,
motorredskap och andra arbetsredskap å hjul eller medar, slädar, velocipeder,
kälkar, sparkstöttingar, dragkärror o. s. v.
§ 2.
Är å väg anordnad gångbana, må denna ej begagnas av annan
vägfarande än gående, därest icke undantag måste äga rum för färd
tvärsöver banan eller av annan särskild orsak. Vid möte å gångbana
böra de mötande vika till vänster.
För stad gäller dessutom vad i ordningsstadgan för rikets städer
är stadgat om trafiken å trottoar.
Där särskild gångbana icke är anordnad, skall den, som framför
fordon, låta gående utan intrång färdas närmast vägkanten,
Gående bör ej genom onödigt uppehåll å körbana hindra trafiken
därstädes med fordon; han bör iakttaga särskild försiktighet vid beträdande
av körbana och vid vägkorsningar.
§ 3.
Å velociped skall föras ringklocka.
Om förande å motorfordon av apparat för avgivande av ljudsignaler
är stadgat i förordningen om motorfordon.
Om förande av klocka eller bjällra vid färd med släddon i stad är
stadgat i ordningsstadgan för rikets städer.
§ 4.
Framföres å väg under mörker med dragare förspänt fordon, skall,
därest icke belysning å vägen är anordnad, å fordonet föras tänd lykta
med vitt sken, så anbragt att ljuset är synligt på avstånd såväl framifrån
som bakifrån. Velociped skall framtill föra tänd lykta med vitt
sken.
Beträffande viss väg å landet med ringa trafik äger länsstyrelse
meddela de eftergifter i fråga om tillämpningen av vad i första stycket
stadgas, vartill anledning kan förefinnas. Föreskrift om dylik eftergift
skall kungöras samt i den ordning, länsstyrelsen bestämmer, tillkännagivas
medelst anslag å eller invid vägen.
Om lyktor å motorfordon är stadgat i förordningen om motorfordon.
44
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
§ 5.
Dragare må ej å väg köras av den, som på grund av lyte, bristande
kroppskrafter eller okunnighet icke kan behandla dragare; ej heller
må annan bruka sådan person till dylik körning.
Om rätt att föra motorfordon stadgas i förordningen om motorfordon.
§ 6.
Fordon må ej lämnas å väg utan att det föres så långt till sidan
av vägen, att andra fordon fritt kunna komma förbi. Under mörker
skall å fordon för dragare och motorfordon, som lämnas å väg, finnas
tänd lykta, därest icke belysning å vägen är anordnad. Är fråga om
annat än tillfälligt uppehåll, skall fordonet föras utanför vägen eller till
anvisad plats.
Förspänd dragare må ej lämnas obunden å väg utan erforderlig
tillsyn.
För stad gäller dessutom vad i ordningsstadgan för rikets städer
är stadgat.
§ 7.
Det åligger vägfarande, som framför motorfordon eller fordon för
dragare eller som rider, åker velociped eller leder djur, att hålla till
vänster vid möte, så ock för att tillåta upphinnande fordon att passera
förbi (omkörning).
Omkörning får ske allenast när körbanan kan fritt överskådas och
må ej äga rum i skarpare vägkrökar. Omkörning skall ske till höger.
Möte med och omkörning av spårvagn skall, om spårens läge det
medgiver, alltid ske till vänster.
Till undvikande av sammanstötning, när ett fordons kurs skär ett
annat fordons kurs, skall det fordon, som har det andra på sin vänstra
sida, låta detta senare köra först; dock att genom detta stadgande ingen
förare av fordon fritages från att iakttaga särskild försiktighet vid färd
in på korsande körbana.
§ 8.
Varje vägfarande bör iakttaga all den omsorg och varsamhet,
som till förekommande av olycksfall betingas av omständigheterna. Han
bör uppträda hänsynsfullt mot andra vägfarande och vid vägen boende
samt uppmärksamma till ledning för trafiken vid vägen uppsatta anslag
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21. 45
och varningstecken. Han skall efterkomma polismans anvisningar till
trafikens ordnande och stanna, när polisman härtill ger tecken.
När så erfordras, skall förare av fordon i god tid medelst ljudsignal
eller tillrop väcka andra vägfarandes uppmärksamhet.
Förare av motorfordon skall vid vägkorsningar och vägkrökar eller
eljest då utsikten över vägen är skymd eller då gående eller den, som
åker velociped, kälke eller sparkstötting, befinner sig i fordonets väg,
i tid giva varningssignal. Enahanda skyldighet åligger den, som åker
velociped.
Förare av fordon, vilken ärnar stanna, skall till ledning för bakom
kommande vägfarande höja hand eller piska uppåt. Vid möte med annan
körande eller den, som rider eller leder djur, åligger det förare att, om
den mötande giver sådant tecken, iakttaga särskild försiktighet eller, om
tecknet upprepas, stanna.
Vid ändring av kurs skall förare av fordon till ledning för andra
vägfarande genom utsträckning av hand eller piska eller på annat sätt
utvisa den riktning, varåt han ämnar vika av. Velocipedåkande skall,
där tecken med hand ej lämpligen kan ges, signalera med ringklockan.
Vid sammanstötning eller annan olyckshändelse ma förare av fordon
icke avlägsna sig från platsen, innan de åtgärder vidtagits, vartill
händelsen skäligen föranleder; ej heller må han undandraga sig att uppgiva
namn och hemvist eller lämna övriga nödiga upplysningar om händelsen.
Beträffande hinder och uppehåll i rörelse å gata eller annan allmän
plats i stad är stadgat i ordningsstadgan för rikets städer.
§ 9.
För förare av motorfordon gäller särskilt följande.
Vid möte med körande å sådan plats, att förbikörning i följd av
vägens beskaffenhet icke kan äga rum, skall motorfordonet föras tillbaka
till härför lämplig plats, såvida icke för detta fordon förefinnes avsevärt
större svårighet att backa än för den mötande att genom lämplig åtgärd
komma förbi.
Möter eller upphinner motorfordon ridande eller körande eller person,
som leder djur, och visar djuret rädsla, skall föraren stanna motorfordonet
för att lämna den ridande eller åkande tillfälle att stiga av.
Om så begäres eller eljest visar sig behövligt, skall motorn stannas och
föraren vara behjälplig att, vid möte, leda djuret förbi motorfordonet
och, vid omkörning, vidtaga annan erforderlig åtgärd.
46
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
Även eljest, då kreatur finnes i närhet av motorfordon, skall föraren
iakttaga den varsamhet, som kan anses erforderlig till förekommande
av olycksfall.
§ 10.
Vägfarande skall, där så ske kan, lämna fri plats för fordon inrättat
för transport av sjuka, för brandkårsfordon och för fordon, som
användes av polistrupp, ävensom för likprocession och tågande militärtrupp.
§ 11.
Erfordras beträffande viss väg, som icke ligger inom stads planlagda
område, eller beträffande del av sådan väg förbud mot trafik med
fordon av visst slag eller med last av viss beskaffenhet eller viss tyngd,
eller påkallas eljest inskränkningar, försiktighetsmått eller andra särskilda
åtgärder beträffande trafiken å vägen, ankommer det på länsstyrelse
att meddela föreskrifter i sådant avseende och kungöra dylikt påbud,
vilket tillika skall i den ordning myndighet, som meddelat föreskrifterna,
bestämmer, tillkännagivas medelst anslag å eller invid vägen.
Föreskrifter i förevarande avseende beträffande gata eller annan
allmän plats, som ligger inom stads planlagda område, meddelas för
Stockholm av överståthållareämbetet, för annan stad, där poliskammare
finnes, av denna, samt för övriga städer av magistrat, eller, där sådan
ej finnes, av stadsstyrelse.
Beträffande motorfordon och motorredskap gäller härförutom vad i
förordningen om motorfordon är stadgat.
§ 12.
Kostnad för anbringande av anslag, varom i §§ 4 och 11 förmärs,
skall, såvitt angår stads område, bestridas av staden men eljest av
vederbörande vägkassa.
§ 13.
Den, som bryter mot vad enligt denna stadga eller på grund
därav meddelade föreskrifter åligger honom att iakttaga, straffes med
böter från och med två till och med tvåhundra kronor; dock skall, om
förseelsen sker vid framförande av motorfordon, dömas till böter från
och med tio till och med ettusen kronor.
Ej må straff enligt denna paragraf tillämpas, där förseelsen enligt
allmänna strafflagen bör beläggas med strängare straff.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
47
§ 14.
Förseelse mot denna stadga eller på grund därav meddelade föreskrifter
skall åtalas av allmän åklagare, ändå att angivelse därom ej skett.
Åtal för sådan förseelse anhängiggöres vid polisdomstol, där sådan
är inrättad, men eljest hos poliskammare och, där sådan ej finnes, vid
allmän domstol i den ort, där förseelsen skett.
§ 15.
Böter, som enligt denna stadga ådömas, tillfalla kronan. Saknas
tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän
strafflag.
Denna stadga träder i kraft den 1 januari 1924.
3:o) Förordning angående ändring av § 20 i ordningsstadgan
för rikets städer den 24 mars 1868 (nr 22).
Härigenom förordnas, att § 20 i ordningsstadgan för rikets städer
den 24 mars 1868 skall i nedan intagna delar erhålla följande ändrade
lydelse:
§ 20.
Uppkommer i stad fråga att, utöver vad denna stadga eller lag
och författning eljest innehåller eller lämnar åt magistrat eller polismyndighet
att närmare bestämma, ny eller ytterligare föreskrift må för staden
i avseende å allmänna ordningen därstädes meddelas, kan förslag
därom framställas såväl av stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas,
allmänna rådstugan som av magistraten. Framställes förslaget---
ogillar. Väckes----stadgande.
Finner----förordna.
Från vad----ifrågakommer.
Sådant----vardera.
Enahanda----ändring däri.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1924.
48
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
I samband med berörda proposition har utskottet till behandling
förehaft följande med anledning av propositionen väckta motioner,
nämligen:
inom första kammaren:
nr 179 av herr Pålsson samt
inom andra kammaren:
nr 244 av herrar Andersson i Rasjön, Jansson i Edsbäcken, Hansson
i Bäck och Olsson i Labbemåla,
nr 260 av herr Holmgren,
nr 261 av herr Jönsson i Revinge,
nr 262 av herrar Andersson i Rasjön, Bärg, Gustafson i Vimmerby,
Hamrin, Hansson i Bäck, Johansson i Edsbyn, Andersson i Kroken, Rydström,
Björnberg, Sävström, Igel, Johanson i Huskvarna, Pettersson i Hällbacken,
Olsson i Mora, Johanson i Hörninge, Johansson i Bro, Pettersson
i Köping, Herou och Karlsson i Grängesberg,
nr 273 av herrar Lovén, Hedvall, Persson i Fritorp, Olsson i Broberg,
Olsson i Kalmar, Waldén, Karlsson i Vadstena, Törnkvist i Bjuv,
Brännberg, Höglund, Bäcklund, Knutsson, Björklund, Jensen och Paulsen,
nr 274 av herr Röing,
nr 275 av herrar Laurén och Lindmark, samt
nr 276 av herr Sundling.
Herr Fals- Herr Pålsson hemställer i sin motion, att vederbörande utskott
sons motion. m^e beakta vissa i motionen framförda synpunkter, vilka i det följande
komma att beröras.
Herr An- Herr Andersson i Rasjön m. fl. yrka i motion II: 244 att riksdagen
deRasjönl vid behandling av förevarande proposition nr 124 måtte uttala, att §§ 7,
m. fl:s 9 och 11 samt delar av § 8 i den föreslagna vägtrafikstadgan måtte
Tf244. jämte andra nödiga trafikföreskrifter inarbetas i förordningen om motorfordon,
men att någon stadga angående trafiken på vägar och gator i
övrigt ej måtte utfärdas.
Herr Holm- Herr Holmgren hemställer i sin motion att riksdagen ville besluta
motion, nedannämnda lydelse av § 15 mom. 1 förslaget till förordning om motorfordon
nämligen:
a)
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
49
b) ---— — skolande det anses föreligga erforderlig grad av
synskärpa, därest denna, efter korrektion av möjligen befintliga refraktionsfel,
uppgår till minst 0,8 på det ena ögat och minst 0,3 på det
andra ögat, samt erforderlig grad av hörselförmåga — — — —
c) — — — — — — — — — — — —---
Av herr Jönsson i Revinge hemställes, att riksdagen ville besluta Herr Jonsatt
vidtaga den ändring uti Kungl. Maj:ts proposition med förslag till sons-1 Re~
förordning om motortrafik, att i förordningen inflyter föreskrift om att, motion.
efter av Konungen meddelat förordnande, självregistrerande hastighetsmätare
av godkänd konstruktion skall finnas anbragt å varje motorfordon.
Herr Andersson i Rasjön m. fl. yrka i motion II: 262, det riksdagen
vid behandling av Kungl. Maj:ts proposition nr 124 måtte uttala,
att följande förändringar i det framlagda förslaget till förordning om
motortrafik måtte göras, innan detsamma utfärdas som lag, nämligen:
1.
att till § 15 moment 3 första stycket göres följande tillägg: »Har
återkallandet skett gå grund av att förare varit berusad, må
fråga om utfärdandet av nytt körkort icke upptagas förrän efter
2 år och sådant då beviljas endast om särskilda omständigheter
föreligga och sökanden icke tidigare straffats för förseelse mot
denna förordning. Har person, som innehar körkort, ådömts
straff för fylleri enligt 18 kap. 15 § strafflagen, må länsstyrelse
även på den grund kunna återkalla för honom utfärdat
körkort.»
att till § 41 göres följande tillägg: »Den som i berusat tillstånd
har fört motorfordon å allmän väg straffas, även om han icke
gjort
allmän
sig skyldig
''S
lag,
omständigheter föreligga, dömes till böter, lägst 500 och högst
1,000 kronor.»
3. att såsom § 51 införes en ny paragraf av följande lydelse: »Ställes
någon till ansvar för förseelse mot denna förordning och det
under sakens behandlig styrkes, att den tilltalade har förtärt rusdrycker
på sådan tid och i sådan myckenhet, att han därav vid
förseelsens begående kunnat vara påverkad, straffes denne med
fängelse eller böter som i § 41 sista stycket säges.»
4. att till § 29 moment 2 göres följande tillägg: »Har förare av
automobil i yrkesmässig trafik jämlikt § 15 mom. 3 fråntagits körkort
för längre tid än 6 månader, skall tillstånd att föra automobil
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 9 saml. 2 avd. 18 höft. (AV 21—22.) 7
Herr Anderssons
i
Rasjön
m. fl:s
motion
IT: r>62.
till annan förseelse mot denna förordning eller
med fängelse i högst tre månader. Om förmildrande
50
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
i yrkesmässig trafik frånkännas honom för all framtid. Likaså
om sådan förare ådömts straff enligt andra eller tredje stycket
i § 41 eller enligt § 51.»
Herr Lovéns I herr Lovéns m. flis motion anhålles, att riksdagen måtte i yttrandet
motion. över åberopade kungl. proposition uttala,
»att tillstånd till linjetrafik och lokaltrafik icke bör medgivas, där
fråga är om trafik mellan orter, som antingen stå i omedelbar järnvägsförbindelse
med varandra eller där annan järnvägsförbindelse mellan de
berörda orterna finnes och tåglägenheterna äro sådana, att allmänhetens
krav på bekväma förbindelser äro skäligen tillgodosedda, såvida icke
synnerligen starka skäl i motsatt riktning föreligga, samt att vederbörande
myndigheter, efter det den ifrågasatta förordningen trätt i kraft, böra
taga under omprövning, huruvida, under hänsynstagande till riksdagens
uttalande, skäl föreligga för bibehållande av tillstånd till tidigare medgiven
linjetrafik;
att innan tillstånd till linjetrafik beviljas, inhämta yttrande från
järnvägsföretag, vars trafikområde beröres, ävensom
att vederbörande myndighet vid meddelande av tillstånd till eller
övervakande av linjetrafik föreskriver den skyldighet för tillståndshavaren
ifråga om antal regelbundna, i förväg på visst angivet sätt kungjorda
turer m. m., som med hänsyn till allmänhetens rätt och fördel kan befinnas
skälig.»
Herr Roings Herr Röing hemställer, att riksdagen måtte besluta följande ändringar
motion. . försiagej- till förordning om motorfordon m. m., nämligen
1) att § 2 mom. 1 andra och tredje styckena skola erhålla följande
lydelse:
Med automobils egen skattevikt förstås vikten av autobilen i fullt
driftfärdigt skick vid användning av tyngsta till automobilen hörande
karosseri med frånräknande av vikten å reservdelar, reservgummi och
bränsle.
Automobilens egen tjänstevikt motsvarar dess skattevikt med tilläggav
vikten å till automobilen hörande reservdelar, reservgummi och bränsle,
ävensom den för automobilen nödvändiga bemanningen.
2) att § 4 mom. 1 skall erhålla följande lydelse:
§ 4.
Mom. 1. Den, som i syfte att få automobil registrerad och tilldelad
igenkänningsmärke, vill hos besiktningsman anmäla densamma till
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
51
besiktning (första besiktning), skall därvid uppgiva den avsedda huvudsakliga
användningen av automobilen (personvagn eller lastvagn), dess
tillverkare, om denne är känd, typ (märke eller fabrikat) och fabriksnummer,
automobilens egen skattevikt och tjänstevikt, längd och bredd,
drivkraftens art (flytande bränsle, elektricitet, ånga), motorns cylinderdimensioner,
antalet av fabrikanten uppgivna hästkrafter hos motorn samt
hjulringarnas bredd å slitytan och beskaffenhet, varvid särskilt skall uppgivas,
om ringarna äro av gummi eller ej. Tillika skall angivas, i fråga
om personvagn,, det antal passagerare, för vilket automobilen är avsedd,
beträffande lastvagn ävensom personvagn, avsedd för mera än sju personer,
största hjultryck samt, angående lastvagn, maximilasten.
3) att i § 5 skall inskjutas ett nytt mom. 2 av nedan intagna
lydelse samt att de följande momenten i sistnämnda paragraf skola erhålla
härav påkallad ändrad nummerföljd:
Mom. 2. För utrönande, huruvida automohil, som icke användes
i yrkesmässig trafik, fortfarande är i föreskrivet och lämpligt skick, skall
ägaren, under tredje kalenderåret från det besiktning av automobilen
senast ägt rum, hos besiktningsman uppvisa automobilen till efterbesifctning.
Tillika hemställer motionären, att vederbörande utskott måtte föreslå
de ytterligare ändringar i Kungl. Maj:ts förslag, som möjligen kunde
föranledas av bifall till vad motionären föreslagit.
Herrar Laurén och Lindmark hemställa, att riksdagen vid avgivande Herrar I.auav
yttrande över föreliggande förslag till förordning om motorfordon måtte ^dmarks
i förslaget vidtaga de ändringar, som motiveras av vad motionärerna, på motion.
sätt nedan skall angivas, anfört i sin motion.
I herr Sundlings motion hemställes, Herr Sund
att
i § 2 införes den bestämmelsen, att automobil skall, efter aYltn9e motion.
Konungen meddelat förordnande, vara försedd med hastighetsmätare av
sådan beskaffenhet att därigenom kan utövas kontroll över den hastighet,
varmed automobilen blivit framförd å en tillryggalagd vägsträcka;
att § 18 mom. 1 tredje stycket erhåller följande lydelse:
Härjämte iakttages, att hastigheten aldrig må överstiga:
1) För automobil, vars alla hjul äro försedda med luftringar:
Km. i tim.
a) för personvagn avsedd för högst 7 personer å landsbygden
i allmänhet . ..................... 35;
52
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
Utskottet.
Km. i tim.
inom stads och köpings bebyggda område ävensom inom
annat tättbebyggt samhälle.............30;
b) för lastvagn med bruttovikt ej överstigande 2,500 kilogram 25;
c) för personomnibus och för lastvagn med bruttovikt överstigande
2,500 men ej 3,600 kilogram...........20;
d) för lastvagn med bruttovikt överstigande 3,600 kilogram . 15;
2) För automobil med massiva gummiringar:
a) med en tjocklek av minst 4 centimeter.........15;
b) » » » understigande 4 centimeter.......10;
3) För automobil med hjulringar av järn eller annat hårt material 10;
Mom. 3 — — — — — — högst 25 kilometer i timmen.
Beträffande grunderna för de ifrågavarande lagförslagen får utskottet,
i den mån ej redogörelse därför här nedan lämnas, hänvisa till propositionen.
I fråga om vad motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden
tillåter sig utskottet hänvisa till motionerna, i den mån dessa icke beröras
här nedan i samband med behandlingen av Kungl. Maj:ts förslag.
Förevarande proposition är föranledd av riksdagens skrivelse den
12 juni 1920, nr 360, däri riksdagen anhöll, att Kungl. Maj:t måtte låta
verkställa utredning rörande en allmän revision av automobilförordningen.
Utredningsarbetet överlämnades åt de s. k. automobilsakkunniga, vilka
utgjordes av landshövdingen A. Scliotte, byråchefen i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
överstelöjtnanten F. Enblom, droskägaren W. Hilding,
polismästaren G. Hårleman, droskchauffören J. E. Käll och sekreteraren
i kungl. automobilklubben kaptenen A. Koriander.
Den 28 oktober 1922 avgåvo de sakkunniga förslag till, bland
annat, förordning om motorfordon, stadga om trafiken å vägar och gator
(vägtrafikstadga) samt förordning angående ändring av § 20 i ordningsstadgan
för rikets städer den 24 mars 1868. Sedan vederbörandes
yttranden infordrats över förslagen samt dessa underkastats bearbetning
inom vederbörande departement, hava förslagen lagts till grund för proposition
i ämnet.
Vid granskning av författningsförslagen samt de i ämnet väckta
motionerna liar utskottet funnit anledning till följande erinringar:
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
53
Förordningen om motorfordon.
Den utomordentliga utveckling, som trafiken med motorfordon erhållit
på senare tid, har medfört behov av ändrad lagstiftning, oaktat
den nu gällande automobilförordningen är av så sent datum som den
30 juni 1916 och däri år 1920 vidtagits avsevärda förändringar. Det
nu föreliggande förslaget synes på ett i stort sett tillfredsställande sätt fylla
de krav utvecklingen framkallat, och anser sig utskottet hava anledningantaga,
att det med den nya lagstiftningens tillhjälp skall visa sig möjligt
att tillgodose behovet av ordning och säkerhet i fråga om motorfordonstrafiken.
Utskottet har därför funnit förslaget ägnat att läggas till
grund för lagstiftning. Beträffande förslagets detaljer har utskottet velat
framhålla följande.
I motionen II: 274 har herr Röing yrkat sådan ändring i de uti£
§ 2 givna definitionerna å automobils egen skattevikt och egen tjänstevikt,
att tyngden av de till automobil hörande verktygen samt smörjolja
och vatten icke skulle få frånräknas vid bestämmande av automobilens
egen skattevikt.
De i förslaget upptagna reglerna för bestämmande av automobils
egen skattevikt överensstämma med vad för närvarande gäller enligt
kungörelsen den 20 oktober 1922 (nr 500) angående bestämmande av
automobils egen vikt. Utskottet finner de av motionären anförda skälen
för sitt yrkande icke vara av den betydelse, att de böra föranleda avvikelse
från nu tillämpade beräkningsgrunder.
Bland de automobilsakkunniga anförde landshövdingen Schotte och£
polismästaren Hårleman i avgiven reservation, att i § 2 mom. 2 borde
intagas ett stadgande av innehåll, att Kungl. Majrt skulle äga förordna,
att automobil skulle vara försedd med hastighetsmätare av sådan beskaffenhet
att därigenom kunde utövas kontroll över den hastighet, varmed
automobilen blivit framförd å en tillryggalagd vägsträcka.
I motionerna II: 261 av herr Jönsson i Revinge och II: 276 av herr
Sundling har det av nämnda sakkunniga framställda yrkandet upptagits.
Utskottet finner den här berörda frågan vara av synnerlig vikt.
Det är allmänt bekant, att automobiler och motorcyklar ofta framföras
med betydligt högre hastighet än enligt gällande författning är tillåtet.
Det ligger i öppen dag, att en dylik framfart skall medföra betydande
risker både för andra vägfarande och för passagerarna själva, varom de
mom
mom
54
Andra tagutskottets utlåtande Nr 21.
ofta inträffande olyckorna bära vittne. Uppmärksamheten har emellertid
även blivit fästad vid den omständigheten, att automobilernas åverkan
å vägarna betydligt ökas vid högre hastigheter. Det är därför av vikt,
att motorfordonens körhastighet underkastas en effektiv kontroll och att
eventuella överträdelser beivras. För närvarande möta härvid, särskilt
på landsbygden, mycket stora svårigheter. Ofta undgå de skyldiga
välförtjänt näpst på grund av bristande bevisning, men å andra sidan
kan det för en lojal förare framstå såsom eu kännbar olägenhet, att han
saknar möjlighet att värja sig mot vittnens påståenden om för hastig
framfart. Ur båda dessa synpunkter skulle anbringandet av självregistrerande
hastighetsmätare å motorfordon vara av synnerligt gagn.
Såvitt utskottet har sig bekant föreligger ej för närvarande någon
sådan mätare i fullt utexperimenterat skick, men å andra sidan anser
utskottet det av vikt att dylika mätare föreskrivas, så snart sådana av
fullt hållbar och tillförlitlig typ blivit tillgängliga i allmänna marknaden
till antagligt pris. Då enligt vad utskottet inhämtat, frågan om tillverkning
inom landet av sådana mätare synes vara nära sin lösning, har
utskottet ansett motionärernas hemställan förtjänt av beaktande; och anser
utskottet alltså, att i förordningen bör stadgas, att Kungl. Maj:t skall
äga förordna, att automobil skall vara försedd med självregistrerande
hastighetsmätare.
I sin motion II: 274 har herr Röing yrkat befrielse från skyldighet
att vid besiktning av personautomobil avsedd för högst sju personer uppgiva
dess största hjultryck.
Enligt utskottets mening är det ingalunda betydelselöst att äga
kännedom även om personautomobilernas största hjultryck. Det är nämligen
ej uteslutet, att vissa vägar äro så svaga, att framförande å dem
av tyngre personautomobiler måste förbjudas. Kännedomen om största
hjultrycket å de vanligast förekommande standardtyperna torde snart
bliva allmänt utbredd bland besiktningsmännen, och i varje fall torde
de ifrågavarande beräkningarna icke vålla alltför stora svårigheter.
Herr Röing har vidare i sin motion yrkat, att automobil, som icke
användes i yrkesmässig trafik, skall vara underkastad obligatorisk efterbesiktning
vart tredje år.
I likhet med departementschefen finner utskottet efterbesiktning
icke erforderlig annat än beträffande automobiler, som användas i yrkesmässig
trafik, och får utskottet härutinnan hänvisa till propositionen.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
55
Till förebyggande av missuppfattning har utskottet velat framhålla § u
att såsom lärare vid utbildning till förare kan användas var och en som
har körkort samt besitter vana och skicklighet vid körning med automobil.
Först om någon vill såsom yrke bedriva utbildning av förare, behöves
särskilt godkännande av länsstyrelsen.
Beträffande frågan om de krav, som böra ställas på automobil- 13 mom. l.
förares synförmåga, hava under ärendets förberedande behandling yp*
pats delade meningar. Automobilsakkunniga föreslogo sålunda, att erforderlig
grad av synförmåga skulle anses föreligga, därest denna efter
korrektion av refraktionsfel uppginge till minst 0,8 på det ena ögat och
minst 0,3 på det andra ögat. Enligt propositionen kräves emellertid, att
synskärpan utan användande av glas skulle uppgå till antingen minst
0,7 å vartdera ögat för sig eller minst 0,8 å det ena ögat och minst 0,5
å det andra.
I motion II: 260 har herr Holmgren hemställt, att erforderlig
grad av synskärpa skall anses föreligga, därest denna efter korrektion
av refraktionsfel uppgår till minst 0,8 på det ena ögat och minst 0,3 på
det andra ögat.
Utskottet håller före, att synskärpan måste bedömas efter korrektion
av förefintliga refraktionsfel. I annat fall skulle allt för många
avstängas från möjlighet att föra motorfordon. Intager man denna ståndpunkt,
synes det emellertid böra föreskrivas skyldighet för förare, som
icke utan användande av glas innehar erforderlig synskärpa, att vid
framförande av motorfordon också begagna nödiga glas vid äventyr av
straffpåföljd. I de fall, då sådan skyldighet föreligger, bör detta även
anmärkas på vederbörandes körkort.
Yad beträffar den grad av synskärpa, vilken bör fordras, har ut- . >
skottet efter inhämtande av underrättelse från sakkunnigt håll ansett det
vara tillräckligt med en synskärpa av 0,7 på det ena ögat och 0,3 på
det andra efter korrektion av förefintliga refraktionsfel.
I motion II: 262 hava herr Andersson i Rasjön m. fl. yrkat in-# 13 mom. 3.
förande av ett tillägg till § 15 mom. 3 av innehåll dels att, om återkallelse
av körkort skett på grund av att förare varit berusad, denne
icke må erhålla nytt körkort förrän efter två år och det endast om särskilda
omständigheter föreligga och föraren icke tidigare straffats för
förseelse mot förordningen om motorfordon, dels att länsstyrelsen skall
kunna återkalla utfärdat körkort för den, som fällts till ansvar för fylleri.
Motorfordons framförande av berusad person är uppenbarligen
56
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
förenat med så stora vådor för den allmänna trafiksäkerheten, att dylikt
såvitt möjligt bör förekommas. Med beaktande härav har Kungl. Maj:t
i § 15 mom. 3, för det fall att förare av automobil vid färd varit berusad,
såsom ovillkorlig påföljd föreslagit indragning av körkort under viss
tid, minst två månader och högst två år. Häremot har utskottet intet
att erinra. Däremot synes motionärernas förslag att skärpa denna påföljd,
så att kortaste tiden för körkortets förlust bleve två år, gå utöver skälighetens
gränser. En person, som gjort sig skyldig till förseelse, varom
här är fråga, kan nämligen tänkas ändra sitt levnadssätt på väsentligt
kortare tid än två år, och man får ej förbise att mistning av körkort
kan drabba särskilt en yrkeschaufför synnerligen hårt.
Yad åter angår motionärernas yrkande, att indragning av körkort
skall kunna äga rum även på den grund, att körkortets innehavare beträtts
med fylleri utan samband med framförande av motorfordon, så
torde detta syftemål vara i erforderlig grad tillgodosett genom det föreliggande
förslaget. Enligt § lo mom. 3 kan nämligen körkort återkallas,
då sådana förhållanden föreligga, att förare måste anses olämplig att
föra automobil. Därest en förare visar sig vara hemfallen åt dryckenskap,
kan alltså hans körkort återkallas, även om han icke blivit beträdd
med fylleri under själva körningen. Genom stadgandet i § 15 mom. 4
är sörjt för att vederbörande länsstyrelse erhåller kunskap om de fall, i
vilka förare ådömts ansvar för fylleri. För att detta stadgande skall
erhålla tillräcklig effektivitet förutsättes emellertid att vederbörade åklagare
icke försummar att förebringa utredning, huruvida för fylleri tilltalad
person är innehavare av körkort, men har utskottet ansett sig kunna
utgå ifrån att så kommer att ske.
§16 mom. 3. I motion I: 179 har herr Pålsson hemställt om sådan ändring i
§ 16 mom. 3, att automobiler med en bredd av högst 220 centimeter
skulle få framföras å allmän väg utan särskilt tillstånd av länsstyrelsen.
Den av motionären sålunda ifrågasatta ökningen av den i propositionen
föreslagna maximibredden 210 centimeter åsyftar att bespara ägare av
automobilomnibus besväret att söka särskilt tillstånd hos länsstyrelsen,
men då dylik omnibus nästan undantagslöst användes i yrkesmässig
trafik, föreligger i varje fall jämlikt § 27 mom. 2 skyldighet att hos
vederbörande myndighet söka godkännande av automobilen. Då alltså
syftemålet med ändringsyrkandet icke vinnes genom ett bifall till detsamma
och utskottet ej heller i övrigt funnit anledning till anmärkning
mot den föreslagna bestämmelsen, lärer motionen i denna del icke böra
föranleda åtgärd.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
57
Enligt sista punkten av förevarande moment äger länsstyrelsen
föreskriva skyldighet för den som erhållit trafiktillstånd, varom i samma
moment förmäles, att bidraga till ombesörjande av vägunderhåll, som
oskäligen försvåras genom den sålunda tillåtna trafiken. Utskottet, som
finner det föreslagna stadgandet kunna bliva till synnerligt gagn, har
velat understryka vikten av att bidragsskyldighet enligt detta författningsrum
samt de likartade stadgandena i § 18 mom. 6, § 22 mom. 2,
§ 27 mom. 1 och § 37 mom. 2 verkligen föreskrives i de fall, där behov
föreligger.
I § 18 mom. 1 har Kungl. Maj :t föreslagit vissa maximihastigheter § 18 mom. l.
för olika slag av automobiler. I motionen II: 276 har emellertid herr Sundling
föreslagit nedsättning av vissa av de föreslagna maximihastigheterna.
Vad angår de av Kungl. Maj:t under § 18 mom. 1 1) a) föreslagna
hastigheterna för personvagn, avsedd för högst 7 personer, vars alla hjul
äro försedda med luftringar, har utskottet intet att erinra mot förslaget,
och lärer förty motionen i denna del icke höra föranleda åtgärd. Vad
däremot angår de föreslagna hastighetsbestämmelserna för lastvagn och
personomnibus med luftringar samt för automobil med massiva gummiringar
med en tjocklek av minst 4 centimeter synas de av Kungl. Maj:t
föreslagna hastigheterna böra nedsättas i enlighet med motionärens förslag.
Erfarenheten har nämligen visat, att just lastautomobiler och
personomnibusar vid större hastighet verka i så hög grad förstörande
på vägbanan, att den tidsvinst, som uppkommer genom användande av
den större hastigheten, icke står i rimligt förhållande till ökningen i väghållningskostnaden.
Utskottet förordar alltså, att ifrågavarande hastighetsbestämmelser
skola erhålla följande lydelse:
Härjämte skall iakttagas, att, hastigheten aldrig må överstiga:
1) för automobil, vars alla hjul äro försedda med luftringar: km ;
a) för personvagn avsedd för högst 7 personer: tim.
å landsbygden i allmänhet.....................45;
inom stads och köpings bebyggda område ävensom inom annat tättbebyggt
samhälle.........................35;
b) för lastvagn med bruttovikt ej överstigande 2,500 kilogram......25;
c) för personomnibus och för lastvagn med bruttovikt överstigande 2,500
men ej 3,6U0 kilogram......................20;
d) för lastvagn med bruttovikt överstigande 3,600 kilogram.......15;
2) för automobiL med massiva gummiringar:
a) med en tjocklek av minst 4 centimeter...............15;
b) med en tjocklek understigande 4 centimeter.............10;
3) för automobil med bjulringar av järn eller annat hårt material.....10.
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 9 sand. 2 avd. 18 höft. {Nr 21—22.) 8
58
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
§ 18 mom. 3. I § 18 mom. 3 har föreslagits, att länsstyrelse skall kunna med
giva,
att hastigheten för personomnibus å väg, där särskilda anordningar
vidtagits för sådan trafik, höjes till högst 30 kilometer. I sin nyssberörda
motion har herr Sundling föreslagit, att denna maximihastighet måtte
nedsättas till 25 kilometer.
Då man lärer kunna utgå från att nödig försiktighet städse kommer
att iakttagas vid meddelande av tillstånd, varom här är fråga, har
utskottet ansett motionen i denna del icke böra föranleda någon åtgärd.
§ is mom. 6. Med anledning därav, att de i § 18 mom. 6 omförmälda tävlingar
visat sig kunna medföra betydande skador å vägarna, har utskottet velat
framhålla, att tillstånd till dylika tävlingar icke bör meddelas annat än
när synnerligen starka skäl tala därför; att vederbörande vägstyrelser,
såvitt lämpligen ske kan, böra höras, innan tillstånd meddelas; samt att
skyldighet att bidraga till försvårat vägunderhåll i fall av behov bör
föreskrivas.
§ 19. Med anledning av bestämmelserna i denna paragraf har utskottet
velat betona vikten av att vederbörande vägstyrelser erhålla tillfälle att
göra gällande de synpunkter, vilka kunna inverka på rätten att med
automobil befara allmän väg samt på bestämmande av den där tillåtna
största hastigheten. Med hänsyn härtill torde vederbörande vägstyrelser,
såvida hinder ej möter, i regel böra höras, innan den i denna paragraf
omförmälda kungörelse utfärdas.
§ 21. I motion II: 275 hava herrar Laurén och Lindmark hemställt om
införande av en bestämmelse, att förare före körningens början skall tillse,
att han icke på grund av förtäring av rusdrycker eller i följd av annan
kroppslig eller andlig kraftnedsättning är mindre lämplig att föra motorfordon,
ävensom att överträdelse av den ifrågasatta bestämmelsen måtte
beläggas med straff.
Syftemålet med motionärernas yrkande torde i huvudsak vara tillgodosett
genom bestämmelserna om indragning av körkort samt genom
straffbestämmelserna i § 41. I varje fall lärer det ej vara möjligt att
biträda motionärernas yrkande i den form, vari det nu föreligger.
§ 22 mom. 3. I överensstämmelse med vad utskottet hemställt under § 18 mom.
1 torde den i § 22 mom. 3 föreskrivna maximihastigheten för automobil
med släpvagn böra nedbringas från 20 till 15 kilometer i timmen
men torde av skäl, som anförts vid § 18 mom. 3, någon ned
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
59
sättning av den maximihastighet, vartill länsstyrelsen äger lämna tillstånd,
icke behöva äga rum.
Beträffande meddelandet av tillstånd till yrkesmässig trafik har i§S7mom.l.
motion I: 179 av herr Pålsson yrkats, att sådant tillstånd ej må förvägras,
om behövligheten av en ny trafikled är styrkt genom uttalande från
ortsbefolkningen. Vidare hava herr Lovén m. fl. i motionen II: 273 framställt
vissa yrkanden om förebyggande av osund konkurrens mellan järnvägsföretag
och automobiler i linjetrafik.
De i motionen II: 273 framhållna önskemålen torde redan vara
tillgodosedda genom bestämmelsen i § 27 mom. 1, att vid ansökning om
tillstånd till linjetrafik och lokaltrafik hänsyn skall tagas till behövligheten
och lämpligheten av den ifrågasatta trafiken. Utskottet vill emellertid
uttala, att om konkurrens kan tänkas uppstå mellan en ifrågasatt linjeeller
lokaltrafik med automobil och ett järnvägsföretag, ångbåtslinje eller
dylikt, bör järnvägsföretagets eller ångbåtslinjens ägare höras, innan tillståndet
beviljas. Det ligger nämligen vikt uppå, att ren okynneskonkurrens
förhindras. Därest föreskrift meddelas om skyldighet att utgiva
skäligt bidrag till vägunderhåll, torde även härigenom osund konkurrens
kunna i viss mån stävjas.
Vad slutligen beträffar det i motionen I: 179 framställda yrkandet
torde det ligga i sakens natur, att länsstyrelsen bör taga stor hänsyn
till ortsbefolkningens önskningar, men kunna några allmängiltiga regler
härför svårligen uppställas utan måste detta överlämnas till myndigheternas
prövning. Enahanda är förhållandet med det i motionen II: 273
framställda önskemålet om särskilda föreskrifter beträffande antalet turer
m. m. vid linjetrafik.
I motion II: 262 hava herr Andersson i Rasjön m. fl. yrkat inför § 29 mom.2.
rande av ett tillägg till § 29 mom. 2 av innehåll, att om förare av automobil
i yrkesmässig trafik jämlikt § 15 mom. 3 fråntagits körkort för
längre tid än 6 månader eller fällts till ansvar efter vissa paragrafer i
förevarande förslag, skulle han för alltid frånkännas rätt att föra automobil
i yrkesmässig trafik.
Då den föreslagna påföljden i många fall skulle vara oskäligt hård,
saknar utskottet anledning tillstyrka bifall till detta yrkande.
I anledning av motionen II: 262 av herr Andersson i Rasjön m. fl. § iitillstyrker
utskottet, att i § 41 uttryckligen utsäges, att förare, vilken i
berusat tillstånd begår förseelse, som i nämnda paragraf sägs, må kunna
straffas efter den högre straffskalan i andra stycket. I övrigt torde nämnda
Föreslagen
ny paraDraf.
60 Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
motion, i vad den avser ändring av förevarande paragraf, icke föranleda
åtgärd.
Ej heller kan utskottet tillstyrka bifall till ett av samma motionärer
väckt yrkande om införande av en ny § 51 med bestämmelser om skärpning
i straff för förare, som gjort sig skyldig till förseelse mot förordningen,
för det fall att ban förtärt rusdrycker på sådan tid och i sådan
myckenhet, att han därav kunnat vara påverkad vid förseelsens begående.
Vid övervägande av det utav herrar Laurén och Lindmark i motion
II: 275 framställda yrkandet om höjning av straffet för vissa förseelser
vid framförande av motorfordon har utskottet funnit sådan höjning icke
vara erforderlig.
Vägtrafikstadgan.
I motion II: 244 hava herr Andersson i Rasjön m. fl. yrkat, att
någon vägtrafikstadga icke måtte utfärdas, men att vissa delar av den
föreslagna stadgan skulle inarbetas i förordningen om motorfordon.
Utskottet kan icke dela den mening, som ligger till grund för motionärernas
yrkande. Med hänsyn till den livliga samfärdsel, som nu
råder på våra vägar, är det givetvis av vikt att trafiken ordnas så, att
olyckor såvitt möjligt förekommas. Ingen meningsskiljaktighet synes råda
därom, att framförandet av motorfordon bör vara underkastat stränga
ordningsregler. Men syftet med sådana regler kan icke i erforderlig utsträckning
vinnas, om icke även övriga trafikanter genom motsvarande
föreskrifter tillhållas att iakttaga en viss ordning vid färd å allmän trafikled.
Man måste ock besinna, att trafikens ordnande icke kan vara
annat än till gagn för alla vägfarande. Utskottet vill även erinra, att i
Danmark genom en den 1 maj 1923 utfärdad lov om fserdsel givits bestämmelser
av i stort sett samma innehåll som den nu ifrågasatta vägtrafikstadgan.
Då emellertid detta lagstiftningsområde ännu är jämförelsevis oprövat,
har det synts utskottet nödvändigt att framgå med försiktighet, och
har utskottet med anledning därav ifrågasatt vissa jämkningar i de föreslagna
bestämmelserna. Slutligen vill utskottet betona önskvärdheten av
att innehållet i en blivande vägtrafikstadga genom därför lämpade åtgärder
bringas till allmänhetens kännedom.
Beträffande förslagets särskilda bestämmelser får utskottet anföra.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
61
Då förhållandena icke allestädes lära vara sådana, att det förelig- § iger
verkligt behov av att föra lykta å fordon, förspänt med dragare, har
det synts utskottet lämpligast, att icke någon generell föreskrift därom
meddelas, utan att länsstyrelsen tillägges befogenhet att förordna, att
sådan skyldighet att föra lykta skall föreligga vid färd å viss väg.
Sådant förordnande torde åtminstone till en början icke behöva meddelas
annat än beträffande livligt trafikerade vägar, och, där så finnes lämpligt,
bör åt förordnandet kunna givas det innehåll, att, då fordon användes i
arbete ute på marken, därå icke skall behöva föras lykta vid passerandet
av väg, som här avses.
Den i § 5 föreslagna bestämmelsen, att dragare ej må å väg köras § 5.
av den, som på grund av lyte, bristande kroppskrafter eller okunnighet
icke kan behandla dragare, har synts utskottet kunna lämna rum för
skilda tolkningar. Sålunda skulle en sträng tolkning kunna lägga hinder
i vägen för en jordbrukare att använda minderåriga eller mindre
arbetsföra personer till lättare körslor, vilket är allmänt brukligt. En
sådan tolkning torde visserligen icke vara avsedd, men det har dock
synts utskottet lämpligast, att bestämmelsen utgår ur förslaget.
Beträffande bestämmelsen i 6 § första stycket har utskottet velat § 6.
erinra, att därest fordon på grund av olyckshändelse, t. ex. axelbrott,
måste lämnas å väg utan att kunna med tillgängliga medel föras åt
sidan, sådant givetvis icke föranleder ansvarspåföljd.
Den i § 8 första stycket givna föreskriften, att vägfarande bör § s.
iakttaga all den omsorg och varsamhet, som till förekommande av olycksfall
betingas av omständigheterna, har erhållit formen av råd, vars åsidosättande
icke medför ansvarspåföljd. Det synes dock kunna ifrågasättas,
huruvida icke förseelse mot denna föreskrift borde vara straffbelagd, helst
så för närvarande är fallet beträffande dylik förseelse av automobilföi-are
(K. F. 30/6 1916 § 16 mom. 3 och § 31). Däremot synas föreskrifterna i
andra, fjärde och femte styckena lämpligen kunna givas form av råd.
Då såsom förut nämnts några av de i vägtrafikstadgan förekom- § in.
mande stadgandena hava karaktär av råd, vilkas åsidosättande ej medför
straff, är det av vikt att de fall uttryckligen angivas, i vilka ansvar
skall inträda. Härav torde föranledas viss omredigering av §§ 2, 8
och 13.
Enär de förseelser mot ifrågavarande stadga, som kunna begås av
62
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
annan vägfarande än förare av motorfordon, måste anses jämförelsevis
lindriga, torde det straffmaximum av 100 kronor, som förekommer i ordningsstadgan
för rikets städer, även för dessa fall vara tillräckligt.
Förordningen angående ändring av § 20 i ordningsstadgan för rikets städer
den 24 mars 1868.
Förslaget har icke givit anledning till erinran.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Maj:t anmäla, att vid granskning av de vid ifrågavarande
proposition fogade förslag riksdagen ej funnit
skäl att mot desamma göra andra erinringar än utskottet
i förevarande utlåtande upptagit, samt
B) att de i anledning av propositionen väckta
motionerna, därest de icke kunna anses besvarade
genom vad utskottet ovan under A) hemställt, ej måtte
, till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 24 maj 1923.
På andra lagutskottets vägnar:
HJALMAR VON SYDOW.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar von Sydow, Alfred Petrén, greve Spens, Hult, Tjällgren,
Thorberg* Franzén och Carl August Carlsson;
från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar,* Hagman, Nilsson i Vibberbo,
Holmström i Stockholm, Svensson i Skönsberg, Öliström, Sundling och Sos.
* Ej närvarande vid ntlåtandets justering.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
63
Reservationer:
1) av herr Hult, som anfört följande:
Beträffande förordningen om motorfordon m. m.
§ 2 mom. 2.
Utskottets uttalande i fråga om anbringande å automobil av sj älvregistrerande
hastighetsmätare bar jag icke kunnat biträda, enär värdet
av berörda anordning ur kontrollsynpunkt synes tvivelaktigt med hänsyn
till att de hittills kända och under utförande varande bastigbetsmätarna
utvisa högsta hastigheten beträffande allenast den sist trafikerade kilometern.
Det torde dessutom kunna förutses, att, i den mån tillförlitliga
självregistrerande hastighetsmätare bliva utexperimenterade och visa sig
fylla den med desamma avsedda uppgiften, automobiltrafikanterna självmant
skola finna det ändamålsenligt att begagna sig av dylik hastighetsmätare,
utan att skyldighet behöver stadgas härutinnan. En dylik skyldighet
torde jämväl, med hänsyn till den för många automobilägare icke
obetydliga kostnad, som uppkommer genom anskaffande och underhåll av
sådan apparat med eventuella reservapparater, bliva onödigt betungande.
§ 2 mom. 2 g.
Som även mindre lastautomobiler i stor utsträckning användas för
transport av flyttsaker och annat skrymmande gods, varvid svårighet
föreligger för föraren att överskåda den bakom varande vägbanan, bör
bestämmelsen om anbringande av backspegel å automobil utsträckas att
gälla alla lastautomobiler. Anordningen med backspegel kräver ringa
kostnad och dylik spegel är lätt att anbringa.
§ 8 mom. 3.
I syfte att undvika påläggandet av det ytterligare arbete, som
uppkommer särskilt för landsfiskalerna genom befattningen med utlämnande
av besiktningsskyltar och förande av förteckning över dessa, har
jag ansett att hittills gällande bestämmelser om skylt å automobil, som
användes före registreringen (provvagnsskylt) bör bibehållas beträffande
framförandet av automobil i ändamål, som i första stycket omförmäles,
och att sålunda befattningen med tillhandahållandet av besiktningsskylt
64
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
och förandet av ovannämnda förteckning överflyttas till besiktningsmännen.
Detta skulle innebära, i motsats till nu utnyttjade vidsträckta användning
av provvagnsskylt, en inskränkning härutinnan till den enda färd
med automobilen före dess förseende med besiktningsskylt, som företages
för förandet av automobilen till besiktningsmannen och under provkörningen
vid besiktningen samt vid förandet av automobil från hamn,
järnvägsstation, fabrik, magasin eller dylikt till utställningslokal eller
annat förvaringsrum. Någon verklig olägenhet av en dylik anordning
lär väl knappast kunna uppvisas, och förenklingen i förfarandet synes
vara påkallad av angelägenheten av såväl att icke betunga polismyndigheten,
särskilt landsfiskalerna, med arbete och besvär, som kan utföras
av den tjänsteman, vilkens uppgift är att handhava bestyret med besiktning
av automobilerna, som ock att icke onödigtvis åsamka automobilägarna
det besvär och den kostnad, som, i synnerhet i glest befolkade
orter, måste bliva förenad med besök hos polismyndigheten för erhållande
av besiktningsskylt.
§ 13.
Vad i andra stycket sägs angående övningskörning, som företages
av elev, har sin motsvarighet i § 11 i nu gällande förordning den 30 juni
1916 om automobiltrafik utom beträffande föreskriften, att elev skall
vid förareplatsen åtföljas av lärare, vilken skall anses såsom förare av
automobilen.
Då med tillägg av berörda bestämmelse det synes opåräknat, att
bibehålla föreskriften om att övningskörning får företagas å plats och
under villkor, som polismyndigheten i orten bestämmer, har jag ansett,
att hemställan bort göras, att denna föreskrift måtte bortfalla.
§ 20 mom. 2.
Åtgärder för ordnandet av den allmänna samfärdseln, som i administrativ
ordning föreskrivas, synes i allmänhet böra bekostas av statsmedel.
I förevarande avseende, där det emellertid av flera synpunkter
kan anses lämpligast att anordningarnas utförande, såsom i den kung],
propositionen föreslås, ombesörjes av vederbörande städer och väghållningsdistrikt,
torde dessa jämväl böra åläggas bestrida härav uppkomna
kostnader.
Beträffande åter den ordning, i vilken ett sådant åläggande bör
tillkomma, hava de sakkunniga för ändamålet föreslagit en särskild av
Konung och riksdag stiftad lag angående bestridande av kostnaden för
anslag och varningstecken, varom förmälas i § 20 mom. 2 i förordningen
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21. 65
om motorfordon och i § 11 i stadgan om trafiken å vägar och gator
(vägtrafikstadgan).
Denna anvisning till frågans lösning har Kungl. Maj:t icke följt, utan
i stället valt den bekvämare vägen att intaga föreskriften direkt i motorfordonsförordningen
och vägtrafikstadgan under framhållande av, att
hinder häremot ej synes möta, enär nyssnämnda två författningar äro
avsedda att tillkomma efter riksdagens medverkan.
Som denna medverkan inskränker sig till endast den behandling av
frågan, som innefattas uti avgivande av utav Kungl. Maj:t i förevarande
proposition nr 124 begärt yttrande över motorfordonsförordningen och
vägtrafikstadgan, men det med visst fog lär kunna ifrågasättas, huruvida
riksdagen genom avgivande av sålunda begärt yttrande i grundlagsenlig
ordning medverkat till åstadkommande av bestämmelser, varigenom visst
förfogande över städers och väghållningsdistrikts skattemedel träffas, har
jag, under erinran att frågan är av ringa betydelse med hänsyn till bestämmelsens
ekonomiska verkningar, funnit mig höra fästa riksdagens
uppmärksamhet på förhållandet.
Angående stadgan om trafiken å vägar och gator (vägtrafikstadga).
I motion II: 244 hava herr Andersson i Rasjön m. fl. yrkat, att
någon vägtrafikstadga icke måtte utfärdas, men att vissa delar därav
skulle inarbetas i förordningen om motorfordon.
Denna motion har jag ansett böra bifallas. Jag har nämligen icke
blivit övertygad om behövligheten av eu dylik vägtrafikstadga, därest i
förordningen om motorfordon inarbetas de bestämmelser i vägtrafikstadgan,
som ha sin tillämpning å motortrafiken. Den övriga trafiken å de allmänna
vägarna torde nog, såsom hittills, ordna sig utan att minutiösa
förhållningsregler, av vilka de flesta redan sedan lång tid tillbaka ingått
i folkmedvetandet, behöva utfärdas.
I alla händelser synes det mig fullkomligt opåkallat, att genom eu
för hela riket gällande vägtrafikstadga föreskriva samma bestämmelser
för de många tusental mil väg i skilda delar av landet, å vilka trafiken
är ringa och till stor del endast lokal, som beträffande de mycket livligt
trafikerade vägarna närmast de större städerna. Men icke heller rörande
dessa sistnämnda vägar torde något egentligt behov av lagstadgade
bestämmelser angående trafiken å desamma förefinnas. Denna reder
sig nog allt framgent om blott tillräckligt stränga bestämmelser stadgas
för motortrafikanterna. Beträffande vägtrafikstadgans innehåll framliihang
till riksdagens protokoll 1929. 9 sand. 2 avd. 18 höft. (Nr 21—22.) 9
66
Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.
träder här en anordning, som torde kunna betecknas såsom en nyhet i
författningsväg, nämligen en blandning av bestämmelser, av vilka en
del enligt propositionen äro att betrakta såsom råd till den trafikerande
allmänheten, under det att andra återigen äro av den allvarliga natur,
att ett åsidosättande av desamma medför stadgad påföljd.
Emellertid torde kunna ifrågasättas, huruvida icke jämväl de
kriminaliserade föreskrifterna i stadgan äro av den art, att desamma
mycket väl kunna inrangeras bland dem, som äro att beteckna såsom
råd. I så fall lärer Kungl. Maj:t icke sakna möjlighet att på lämpligt
sätt meddela vägtrafikanterna inom landet alla de råd och upplysningar
beträffande trafiken å de allmänna vägarna, som kunna anses erforderliga.
2) av herrar Tjällgren, Nilsson i Vibberbo och Ödström, vilka i
huvudsak instämt i vad herr Hult i sin reservation anfört;
3) av herrar Carl August Carlsson och Nilsson i Vibberbo, som
ansett att utskottets utlåtande i nedan angivna delar bort hava följande
ändrade lydelse:
vid §15 mom. 3.
I motion II: 262 hava herr Andersson i Bassjön — — — —
som fällts till ansvar för fylleri.
Motorfordons framförande av berusade personer är uppenbarligen
förenat med så stora vådor för den allmänna trafiksäkerheten, att dylikt
såvitt möjligt bör förekommas. Kung]. Maj:t har också i förevarande
moment, för det fall att förare av automobil vid färd varit berusad, såsom
straffpåföljd föreslagit indragning av körkort under viss tid, minst två
månader och högst två år. I likhet med motionären anser emellertid
utskottet förseelser av här ifrågavarande art vara av den svåra beskaffenhet,
att förlusten av körkort ej gärna bör begränsas till den korta
tid, som i Kungl. Maj:ts förslag medgives. Utskottet vill erinra därom,
att i nu gällande förordning om automobiltrafik möjlighet beredes att
indraga körkort för alltid, en möjlighet, som även under de senare åren
i många fall kommit till användning. I det nu föreliggande förslaget
har indragning av körkort för alltid som straffpåföljd uteslutits. Om
denna mildring av bestämmelserna nu genomföres, anser dock utskottet
nödigt att uttryckligt stadga skärpt straffpåföljd i de fall, då körkort
indrages på grund av att förare varit berusad. Genom att särskilt brännmärka
berusade motorförare gives åt förordningen en uppfostrande betydelse,
vars nödvändighet ej kan bestridas.
Andra lagutskottets utledande Nr 21.
67
Fördenskull tillstyrkes ett tillägg till 15 § 3 mom. i det syfte, som
i motion II: 262 avses.
Enligt § 15 mom. 3 kan körkort återkallas även då sådana förhållanden
föreligga, att förare måste anses olämplig att föra automobil.
Därest en förare visar sig hemfallen åt dryckenskap, bör alltså hans körkort
återkallas, även om han icke blivit beträdd med fylleri under själva
körningen. För att förordningens syfte i detta hänseende må tydligt
uttryckas förordar utskottet ett tillägg till momentet av den lydelse, som
föreslagits i motion II: 262. Genom stadgandet i § 15 mom. 4 —--
att så kommer att ske.
vid § 29.
I motion II: 262 hava — — —
i yrkesmässig trafik.
Det är onekligen av allra största vikt att förare i yrkesmässig trafik
iakttaga nykterhet under utövandet av sitt ansvarsfulla värv och även i
övrigt väl vårda sig om sin uppgift. Särskilt med hänsyn till den omfattning,
som omnibustrafiken synes komma att erhålla, måste det ställas
långt gående krav på dylika förare. Att genom ett särskilt straffhot i
lagen inskärpa detta anser utskottet välbetänkt och föreslår i anledning
av ovannämnda motion ett sådant tillägg till § 29, att förare i yrkesmässig
trafik, som på grund av stadgandena i § 15 mom. 3 fråntages
körkort för en tid av minst ett år, må hava förverkat rätten som yrkesförare
i all framtid.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1923:311 Skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl. Maj.is proposition med förslag till förordning om motorfordon m. m., dels ock i ämnet väckta motioner. s. 2 i texten