Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om motorfordon m. m. dels ock i ämnet väckta motioner.

1923-05-24 · 67 sidor, varav 63 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 63 av 67 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1923:21, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om motorfordon m. m. dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

1

Nr 21.

Ankom till riksdagens kansli den 28 maj 1923 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till förordning om motorfordon m. m. dels ock i

ämnet väckta motioner.

Genom en den 2 mars 1923 dagtecknad proposition, nr 124, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.

Maj:t, under åberopande av propositionen bifogat utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden, anhållit om riksdagens yttrande över

följande förslag till

l:o) Förordning om motorfordon.

Härigenom förordnas som följer:

KAP. 1.

Allmänna bestämmelser.

§ 1.

I denna förordning förstås, där ej annorlunda är angivet, med

motorfordon: varje för färd på marken avsett, för person- eller

godsbefordran inrättat fordon, som för framdrivande är försett med kraftmaskin

(motor) och icke löper på skenor;

allmän väg: allmän väg å landsbygden, gata och annan allmän

plats i köping och municipalsamhälle, till körtrafik upplåten väg å

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 9 saml. 2 avd. 18 käft. (År 21—22.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

städs område, som icke är intaget i stadsplan, ävensom ödebygdsväg, jämte

till sådana vägar och gator hörande broar och färjor;

polismyndighet: för Stockholm överståthållareämbetet; för annan

stad, där poliskammare finnes, denna; för övriga städer magistrat eller,

där sådan ej finnes, stadsstyrelse och för landet landsfiskalen i orten.

KAP. 2.

Om automobiler.

Om automobils beskaffenhet och utrustning.

§ 2.

Mom. 1. Med automobil förstås i denna förordning motorfordon,

som ej är att hänföra till motorcykel, varom i § 33 förmäles.

Med automobils egen tjänstevikt, vilken beräknas efter direkt vågning

av den tyngd, som vilar å en var av automobilens hjulaxlar, avses

vikten av automobilen i normalt, fullt driftfärdigt skick vid användning

av tyngsta till automobilen hörande karosseri, däri inbegripen vikten av

dels till automobilen hörande verktyg, reservdelar och reservgummi, ävensom

bränsle, smörjolja och vatten (tillbehör), dels ock den för automobilen

nödvändiga bemanningen.

Automobils egen tjänstevikt med avdrag av vad som beräknas

motsvara vikten å tillbehör och bemanning utgör automobilens egen

skattevikt.

Automobils bruttovikt utgör dess egen tjänstevikt med tillägg av, i

fråga om personautomobil, den beräknade vikten av det största antal passagerare,

för vilket automobilen är avsedd, och, beträffande lastautomobil,

den beräknade vikten av den största last, för vilken automobilen är inrättad

(maximilast).

Automobils största hjultryck motsvarar den tyngd, som, när automobilens

vikt med passagerare eller last uppgår till dess bruttovikt, uppbäres

av det mest belastade hjulet.

Mom. 2. Automobil skall vara så konstruerad och utförd, att den

ur trafiksäkerhetssynpunkt är fullt tillförlitlig och i övrigt för sitt ändamål

lämplig. Automobil skall vara försedd med

a) styrinrättning, varigenom automobilen lätt kan styras, snabbt

och säkert vika undan och med lätthet vända;

b) två lätt åtkomliga, av varandra oberoende och fullt tillförlitliga

system för bromsning, av vilka åtminstone det ena skall äga förmåga

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21. '' 3

att, även om föraren lämnat automobilen, på ett effektivt sätt hindra dess

förflyttning även å sluttande mark;

c) anordning, varigenom motorn ögonblickligen kan stoppas eller

kopplas från drivhjulen;

d) lämplig apparat för avgivande av ljudsignaler;

e) om automobilens egen tjänstevikt är över 350 kilogram, anordning

för backning;

f) om explosionsmotor användes, effektiv anordning för dämpande

av ljudet från avloppsgaserna (ljuddämpare); samt

g) backspegel framtill, som medgiver föraren att överskåda den

bakom liggande vägbanan; dock att denna föreskrift gäller allenast personvagn,

avsedd för mer än 7 personer (personomnibus), samt lastvagn,

vars bruttovikt överstiger 3,600 kilogram eller vars hjulringar icke alla

äro av mjuk kautschuk (gummi).

Mom. 3. Samtliga handtag och andra anordningar för automobilens

manövrering och bromsning skola vara anbragta på ett till förekommande

av förväxling lämpat sätt och så, att automobilföraren lätt kan åtkomma

dem, utan att han behöver flytta sig från sin plats eller vända sin uppmärksamhet

från vägen.

Förarplatsen skall vara rymlig och lämpligt anordnad samt så belägen,

att föraren har god utsikt över körbanan.

Mom. 4. Motorn samt de behållare och rör, som innesluta flytande

eller gasformigt bränsle, skola vara så beskaffade, att eld eller olyckshändelse

genom explosion så vitt möjligt förekommes.

Motorn skall vara så inrättad, att den ej utsläpper rök, ånga eller

illaluktande gas i sådan grad eller på sådant sätt att avsevärdare obehag

eller olägenhet därav uppkommer. Kör och behållare skola vara på

bästa möjliga sätt skyddade för yttre åverkan.

Mom. 5. Hjulringarna få ej vara kullrida, så framt de ej äro av

gummi; ej heller få de hava tvärlister, framskjutande bulthuvuden eller

andra ojämnheter, av vilka vägen kan skadas.

Är marken snötäckt eller isbelagd, må broddning av hjulringarna

eller andra därmed jämförliga åtgärder till skydd mot slirning vidtagas.

Likaledes må, då marken är bar, till skydd mot slirning å hjulen tillfälligt

anbringas lämpliga anordningar, som ej kunna skada vägen.

Mom. 6. Automobils hjultryck må icke överstiga:

a) för hjulring med en bredd å slitytan av högst 8 centimeter 50

kilogram för varje centimeter av denna bredd;

b) för hjulring med en bredd å slitytan av mer än 8 men ej över

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

16 centimeter 400 kilogram med tillägg av 100 kilogram för varje centimeter,

varmed slitytans bredd överskjuter 8 centimeter;

c) för hjulring med större bredd å slitytan än 16 centimeter 1,200

kilogram med tillägg av 200 kilogram för varje centimeter, varmed slitytans

bredd överskjuter 16 centimeter.

Vid beräkning av det tillåtna hjultrycket må hänsyn tagas även

till mindre ökning av hjulringsbredden än hel centimeter.

Såsom slityta räknas bredden å ringens anliggningsyta mot vägen;

dock att i fråga om luttring slitytan räknas lika med den obelastade

ringens största bredd. Vid användandet av mer än en hjulring å samma

hjul räknas slitytans bredd lika med sammanlagda bredden av hjulringarnas

slitytor.

Erfordras för visst slag av hjulringar, att slitytan räknas annorlunda

än ovan stadgas, meddelas bestämmelser härom av Konungen.

När särskilda skäl därtill föreligga, äger länsstyrelse medgiva, att

automobil med större hjultryck än enligt ovan givna bestämmelser skulle

vara tillåtet må för viss tid brukas å allmän väg, vars körbana är tillräckligt

bärkraftig för den ifrågasatta trafiken. För gata eller annan

allmän plats i stad ankommer det på polismyndigheten i staden att lämna

sådant medgivande.

Om besiktningsmän.

§ 3.

Mom. 1. För verkställande av besiktning och annan förrättning,

som i denna förordning avses, skola länsstyrelserna, var för sitt län, förordna

besiktningsmän.

Övervakandet av besiktningsmännens verksamhet utövas av länsstyrelserna.

Mom. 2. Besiktningsmän må ej för något län utses till större antal

än det verkliga behovet oundgängligen kräver.

Mom. 3. Till besiktningsman må ej utses annan än den, som genom

avlagd examen vid teknisk läroanstalt eller genom sysslande med tillverkning

eller reparation av motorfordon eller eljest förvärvat ingående

kännedom om motorfordons konstruktion, skötsel och manövrering, samt

genom redbarhet, samvetsgrannhet och hedrande vandel tillvunnit sig

allmänt förtroende.

Besiktningsman, som själv skall innehava gällande körkort för

automobil, bör äga vana och skicklighet vid körning med sådant fordon.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

Besiktningsman må ej den vara, som tillverkar eller bedriver handel

med motorfordon eller som yrkesmässigt meddelar undervisning till

utbildning av förare; ej heller den, som är delägare i handelsbolag eller

styrelseledamot i aktiebolag eller förening för ekonomisk verksamhet, som

bedriver tillverkning av eller handel med motorfordon eller som utbildar

föro.rc>

‘Mom. 4. Skall besiktningsman utses, utfärdar länsstyrelsen därom

kungörelse, som införes i tidning, med tillkännagivande att den, som

önskar komma i åtanke vid befattningens tillsättande, har att sist inom

trettio dagar från kungörelsens offentliggörande inkomma med till länsstyrelsen

ställd ansökan, åtföljd av de handlingar till styrkande av sm

kompetens och lämplighet, som sökanden vill åberopa. _ o

Länsstyrelsen förordnar därefter besiktningsman, varje gång tor

en tid av fyra kalenderår. Avgår besiktningsman före utgången av den

för honom bestämda tjänstgöringstid, utses, i den ordning ovan sägs, ny

besiktningsman för den återstående tiden. .

Ändå att tid, för vilken besiktningsman blivit utsedd, e,j gatt till

ända, må för honom meddelat förordnande återkallas, när skäl därtill

prövas föreligga.

Vid förfall för besiktningsman äger länsstyrelse förordna vikarie

Mom. 5. Besiktningsman skall hava sin stationsort inom det län,

där han är förordnad till besiktningsman; och bestämmes denna stationsort

av länsstyrelsen. Hava flera av länets besiktningsmän samma stationsort,

äger länsstyrelsen efter omständigheterna meddela närmare bestämmelser

rörande fördelningen mellan dem av besiktningsmannagöro
-

Besiktningsman äger ej verkställa förrättning inom annat län an

där hans stationsort är belägen.

För Stockholms stad och län må, utan hinder av vad ovan stadgats,

gemensamma besiktningsmän förordnas.

Mom. 6. Besiktningsman äger att under tjänstgöring bära särskilt

tjänstetecken, vilket fastställes av Konungen. o . .

Mom. 7. Länsstyrelse skall en gång vid varje ars början låta i

tidning kungöra, vilka personer, som äro inom länet förordnade till besiktningsmän

samt deras stationsort och postadress, ävensom den fördelning

mellan dem av besiktningsmannagöromålen, som må hava meddelats.

Avgår under året besiktningsman från befattningen eller varder ny besiktningsman

antagen eller meddelat förordnande återkallat, skall även darom

kungörelse utfärdas.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

Mom. 8. Bestämmelser om besiktningsmännens verksamhet utöver

vad denna förordning innehåller meddelas i av Konungen för besiktningsmännen

utfärdad instruktion.

Om första besiktning och efterbesiktning av automobil samt om förbud mot

automobils användande.

§ 4.

Mom. 1. Den, som i syfte att få automobil registrerad och tilldelad

igenkänningsmärke, vill hos besiktningsman anmäla densamma till besikt
(första

besiktning), skall därvid uppgiva den avsedda huvudsakliga

användningen av automobilen (personvagn eller lastvagn), dess tillverkare,

om denne är känd, typ (märke eller fabrikat) och fabriksnummer, automobilens

egen skattevikt och tjänstevikt, längd, bredd och största hjultryck,

drivkraftens art (flytande bränsle, elektricitet, ånga), motorns

cylinderantal och cylinderdimensioner, antalet av fabrikanten uppgivna

hästkrafter hos motorn samt hjulringarnas bredd å slitytan och beskaffenhet,

varvid särskilt skall uppgivas, om ringarna äro av gummi eller ej.

Tillika skall angivas, i fråga om personvagn, det antal passagerare, för

vilket automobilen är avsedd, samt, beträffande lastvagn, maximilasten.

Mom. 2. Vid besiktningen skall, efter det vågning av automobilen

i fall av behov ägt rum för kontrollerande av de enligt mom. 1 om vikt

och hjultryck lämnade uppgifter samt jämväl övriga uppgifter granskats

och fullständigats, genom prov undersökas, huruvida automobilen till sin

beskaffenhet överensstämmer med de i § 2 meddelade bestämmelser.

Över vad vid besiktningen iakttagits skall besiktningsmannen utfärda

besiktningsinstrument, som tillika skall innehålla beskrivning

över automobilen.

§ 5.

Mom. 1. Har sådan ändring av automobil företagits, att de uppgifter,

som äro införda i automobilregistret, icke längre äro överensstämmande

med automobilens beskaffenhet, skall ägaren hos besiktningsman

anmäla automobilen till efterbesiktning. Därvid skall företes tidigare

för automobilen utfärdat besiktningsinstrument samt skriftligen angivas de

förändringar, som automobilen undergått.

o Befinnes vid efterbesiktningen automobilen i de delar, som undergått

förändring, vara i föreskrivet och lämpligt skick, skall besiktningsinstrument,

upptagande dessa förändringar, av besiktningsmannen utfärdas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21. 1

Befinnes automobilen icke vara i föreskrivet och lämpligt skick,

skall besiktningsmannen ofördröjligen göra skriftlig anmälan därom hos

länsstyrelsen i det län, där automobilen, enligt vad nedan i § 9 mom. 1

sägs, har sin hemort.

Mom. 2. Påkallar ägare i annat fall än i mom. 1 sägs efterbesiktning

av automobil eller vissa delar av sådan, skall med avseende

å sådan besiktning i tillämpliga delar gälla vad i mom. 1 är stadgat.

Mom. 3. Föreligger anledning antaga, att automobil till sin beskaffenhet

icke längre överensstämmer med föreskrifterna i § 2, äger länsstyrelse

låta genom besiktningsman undersöka automobilen.

Besiktningsmannen skall ofördröjligen till myndighet, som förordnat

om besiktningen, anmäla vad vid densamma iakttagits.

Kan besiktning, varom nu är sagt, icke äga rum på grund därav,

att automobilen undanhålles besiktningsmannen, skall denne ofördröjligen

anmäla förhållandet hos den myndighet, som meddelat förordnandet.

Mom. 4. Beträffande periodisk efterbesiktning av automobil, som

användes i yrkesmässig trafik, stadgas i § 27 mom. 3.

§ 6.

Besiktningsinstrument, såväl för första besiktning som för efterbesiktning,

skall senast inom två dagar från besiktningens avslutande

vara i två exemplar tillgängligt för ägaren till automobilen.

§ 7.

Mom. 1. Därest vid besiktning, varom i § 5 sägs, automobil befunnits

icke vara i föreskrivet eller lämpligt skick, äger länsstyrelse

meddela förbud mot automobilens användande.

Dylikt förbud må ock meddelas, om automobilen i sådant fall, som

i § 5 mom. 3 sägs, undanhålles besiktningsmannen.

Mom. 2. Förbud, varom i mom. 1 sägs, gäller för hela riket, intill

dess någon länsstyrelse, efter det besiktningsman intygat, att automobilen

är i vederbörligt skick, förklarat hinder för dess användande icke längre

föreligga.

Mom. 3. Har länsstyrelse meddelat förbud eller förklarande, varom

ovan sägs, beträffande automobil, som icke har sin hemort i länet, skall

länsstyrelsen om den vidtagna åtgärden omedelbart göra anmälan hos

länsstyrelsen i det län, där automobilen har sin hemort.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

Om registrering av automobil och om igenk«äuningsmärke.

§ 8.

Mom. 1. Automobil må ej i andra fall än de, som angivas i mom.

2 och 3 av denna paragraf, tagas i bruk, innan den, på sätt i § 9 stadgas,

blivit registrerad och igenkänningsmärke tilldelats densamma.

Mom. 2. Erfordras i och för tillverkning eller sammansättning av

automobil, att densamma provköres, må tillstånd härtill meddelas av

polismyndighet, som därvid bestämmer plats och villkor för provkörningen.

Vid sådan körning skall automobilen föras av person, som innehar

gällande körkort.

Mom. 3. Skall automobil, som ej undergått besiktning, å väg,

gata eller plats, där automobiltrafik är tillåten, med egen motorkraft

föras till besiktningsman för undergående av första besiktning eller från

hamn, järnvägsstation, fabrik, magasin eller dylikt till utställningslokal

eller annat förvaringsrum, skall å automobilen föras särskild skylt (besiktning

ssky It) av beskaffenhet, varom är särskilt stadgat. Lag samma

vare om automobil provköres vid besiktning eller om densamma skall,

i fall varom nedan i detta mom, sägs, efter verkställd besiktning användas

i trafik.

Besiktningsskylt skall i dubbla exemplar, mot nedsättning av skäligt

belopp, tillhandahållas vederbörande av polismyndigheten i orten.

Över utlämnade besiktningsskyltar skall polismyndigheten föra förteckning,

upptagande den persons namn och adress, till vilken skylt utlämnats,

dagen för utlämnandet samt skyltens nummer. Varder sedermera,

i enlighet med vad i § 9 mom. 4 sägs, skylt återställd, skall anteckning

därom likaledes ske i förteckningen samt det nedsatta beloppet efter

avdrag av havda omkostnader återbetalas.

Besiktningsskylt å automobil, varom här är fråga, skall på ett i

ögonen fallande sätt anbringas såväl framtill som baktill å automobilen.

I fråga om belysning av den bakre skylten skall gälla vad härutinnan

om igenkänningsmärke är stadgat.

Jämväl i övrigt skola de i denna förordning eller eljest meddelade

bestämmelser om körning med automobil lända till efterrättelse, dock

att automobil, som ej undergått besiktning, icke under några förhållanden

må framföras med större hastighet än, för personvagn, 15 kilometer

i timmen och, för lastvagn, 10 kilometer i timmen. Nämnda inskränkning

gäller dock icke vid besiktningsmans provkörning av automobilen,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

men skall i detta fall automobilen förses med av polismyndigheten godkänt

tecken, utvisande att automobilen provköres av besiktningsman.

Om automobil vid besiktning befunnits i föreskrivet och lämpligt

skick, skall besiktningsmannen förse skyltarna med särskilt märke (besiktningsmärhe),

upptagande besiktningsmannens namn och stationsort

samt dagen för märkets anbringande, varefter besiktningsmannen skall

med sitt sigill (plomb) försegla besiktningsskyltarna.

Sedan besiktningsskyltarna blivit försedda med besiktningsmärke

och plomberats, får automobilen, i avbidan på att densamma efter registrering

får igenkänningsmärke sig tilldelad, under en tid av högst tre veckor

från det besiktningsmärke anbringats lika med registrerad automobil

användas i trafik, dock att automobil, vilken hålles till salu av den, som

tillverkar eller bedriver handel med motorfordon, må jämväl för tid därefter

nyttjas för provkörning.

§ 9.

Mom. 1. Hos länsstyrelse skall föras automobilregister för inskrivning

av de uppgifter rörande automobiler, om vilka i denna förordning

förmäles eller vilkas intagande i registret eljest varder föreskrivet.

Automobil skall registreras hos länsstyrelsen i det län, där automobilen

har sin hemort.

Automobil skall anses hava sin hemort å den ort, där ägaren är

mantalsskriven. Skall automobilen företrädesvis användas a annan ort

än den, där ägaren är mantalsskriven, eller äro ägarna flera och mantalsskrivna

inom olika län, eller har ägaren sitt hemvist utom riket, eller

tillhör automobilen ägare, som icke mantalsskrives, skall automobilen

anses hava sin hemort å den ort, där den företrädesvis skall brukas.

Mom. 2. Ansökan om registrering av automobil, som ännu icke är

registrerad, skall inom fjorton dagar från det automobilen förvärvats göras

av ägaren eller, om automobilen tillhör staten eller kommun, av den myndighet

eller person, som äger befogenhet att anställa förare å automobilen.

Nämnda skyldighet gäller dock icke den, som tillverkar eller bedriver

handel med motorfordon, beträffande automobil, som av honom

förvaras å lager eller hålles till salu.

Ansökan, varom här är fråga, skall innehålla uppgift å ägarens

namn, yrke och hemvist eller däremot svarande uppgift.

Vid ansökningen skall fogas vederbörligt besiktningsinstrument i

två exemplar.

Mom. 3. Är ansökan om registrering icke vederbörligen gjord, eller

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 9 samt. 2 avd. 18 käft. (År 21—22.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

utvisar besiktningsinstrument, att automobil icke är i föreskrivet och

lämpligt skick, skall registrering vägras.

Mom. 4. Beviljas registrering, skall länsstyrelse i registret införa:

a) dag för registreringen jämte nummer i registret;

b) den avsedda huvudsakliga användningen av automobilen (personvagn,

lastvagn), typ (märke eller fabrikat), automobilens egen skattevikt

och tjänstevikt, längd, bredd och största hjultryck, drivkraftens art,

antalet hästkrafter hos motorn samt hjulringarnas beskaffenhet, ävensom,

i fråga om personvagn, det antal passagerare, som automobilen är avsedd

att föra, samt, beträffande lastvagn, maximilasten;

c) uppgift å automobilens hemort;

d) ägarens namn, yrke och hemvist eller däremot svarande uppgift

samt

e) uppgift å det automobilen tilldelade igenkänningsmärke.

Bevis om registreringen och uppgift om igenkänningsmärke skola

tecknas å ena exemplaret av besiktningsinstrumentet, vilket skall av länsstyrelsen

återställas till sökanden. Länsstyrelsen har tillika att mot skälig

ersättning tillhandahålla sökanden igenkänningsmärke i två exemplar

sedan sökanden i förekommande fall till länsstyrelsen överlämnat de i §

8 mom. 3 omförmälda besiktningsskyltarna.

Länsstyrelsen skall översända besiktningsskyltarna till den polismyndighet,

som utlämnat dem. Sålunda återbekomna skyltar må ej av

polismyndigheten ånyo utlämnas, utan att besiktningsmärket avlägsnats

från skyltarna.

§ 10.

Mom. 1. Övergår registrerad automobil till ny ägare, skall denne

inom fjorton dagar, sedan förvärvet skedde, därom göra anmälan för registrering

hos länsstyrelsen i det län, där automobilen är registrerad,

dock att, om äganderätten övergår genom arv eller testamente, tiden för

anmälan räknas, där boskifte erfordras, från det detta hölls, men, i annat

fall, vid arv, från det bouppteckningen efter arvlåtaren avslutades och,

vid testamente, från det testamentet blev beståndande.

Anmälan, varom nu sagts, skall innehålla uppgift om nye ägarens

namn, yrke och hemvist eller däremot svarande uppgift samt, därest

automobilen till följd av äganderättens övergång skall enligt § 9 mom.

1 registreras i annat län, tillika upplysning därom.

Har den nye ägaren icke sitt hemvist här i riket och har automobilen

förvärvats genom köp, byte eller gåva, åligger den anmälningsskyldighet,

som ovan sägs, förre ägaren.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21. H

Förre ägaren vare alltid berättigad att göra anmälan om övergång

av äganderätten till automobil; dock att genom sådan anmälan den nye

ägarens anmälningsskyldighet icke upphör. Har dylik anmälan gjorts

av förre ägaren och har därvid fogats bevis till styrkande av ägande

rättens övergång, äger länsstyrelsen, sedan tiden för ny ägares anmälningsskyldighet

gått till ända utan att skyldigheten fullgjorts, ur registret

avföra den förre ägaren, oaktat upplysning om den nye ägaren ej

kunnat erhållas. .

Anmälan av förre ägaren vare avgiftsfri, där anmälningsskyldighet

ej för honom föreligger.

Mom. 2. Har registrerad automobil förstörts eller kommer den av

annan anledning icke vidare att användas bär i riket, skall ägaren inom

fjorton dagar från det dylikt förhållande, ägaren veterligen, inträffade,

därom göra anmälan för automobilens avförande ur registret hos läns

styrelsen i det län, där automobilen är registrerad. Sådan anmälan skall

vara åtföljd av dels bevis till styrkande av de meddelade uppgifterna om

automobilen, dels ock de automobilen tilldelade exemplaren av igenkänningsmärke,

såvida dessa icke förkommit, i vilket fall länsstyrelsen prövar,

huru uppgift härom må styrkas.

Mom. 3. Har ägare av registrerad automobil för avsikt att under

viss tid ej nyttja automobilen i trafik, äger han rätt att om detta förhållande

göra anmälan för automobilens avförande ur registret hos länsstyrelsen

i det län, där automobilen är registrerad.

Sådan anmälan skall vara åtföljd dels, förutom av i § 11 mom. 1

stadgade avgifter, av en särskild avgift, svarande mot skatt för automobilen

underbett kalenderkvartal, vilken avgift skall redovisas av länsstyrelsen

lika med registreringsavgift, dels ock av de automobilen tilldelade

exemplaren av igenkänningsmärke, savida dessa icke förkommit, i

vilket fall länsstyrelsen prövar, huru uppgift härom må styrkas.

Sedan automobilen avförts ur registret, må den ej i andra fall än

i § 8 sägs nyttjas i trafik innan den ånyo blivit registrerad.

Ansökan om ny registrering av automobilen skall innehålla uppgift

om den förra registreringen och det automobilen därvid tilldelade

igenkänningsmärke. I övrigt skall i fråga om sådan registiering i tilllämpliga

delar gälla vad i § 9 är stadgat om registrering av automobil,

som icke förut registrerats.

Mom. 4. Inom fjorton dagar efter avslutandet av sådan etterbesiktning,

varom i § 5 mom. 1 och 2 samt § 27 mom. 3 sägs, har ägaren

av automobilen att till länsstyrelsen i det län, där automobilen är regist

trerad, om besiktningen gorå anmälan och därvid foga vederbörligt besikt
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

ningsinstrument i två exemplar eller, därest sådant icke upprättats, av

besiktningsman utfärdat bevis om att besiktningen verkställts.

Mom. 5. Sker i andra fall än ovan i mom. 1, 2, 3 och 4 sägs

ändring i förhållande, varom inskrivning i registret skett, skall anmälan

därom inom åtta dagar från det ändringen skedde göras hos länsstyrelsen

i det län, där automobilen är registrerad.

Mom. 6. Inträffar sådan förändring beträffande äganderätten till

automobil eller dess användningsområde eller eljest, att densamma enligt

§ 9 mom. 1 bör registreras i annat Jän än där registrering förut

skett, skall ansökan om ny registrering göras hos länsstyrelsen i det län,

där registreringen bör ske, inom en månad från det förändringen inträdde;

dock att denna tid i de fall, som omförmälas i mom. 1 första stycket av

denna paragraf, skall räknas på sätt där är föreskrivet. Denna ansökan skall

innehålla uppgift om den förra registreringen och det automobilen därvid

tilldelade igenkänningsmärke. I övrigt skall i fråga om sådan registrering

i tillämpliga delar gälla vad i § 9 är stadgat om registrering av automobil,

som icke förut registrerats.

Mom. 7. Anmäles ändring i förhållande, varom inskrivning i registret

skett, eller varder sådan ändring eljest för länsstyrelsen veterlig, skall

den ändring anmärkas i registret.

Göres anmälan om efterbesiktning, varom i mom. 4 sägs, skall

detta antecknas i registret.

Är efterbesiktning verkställd på grund av myndighets förordnande,

skall anteckning i registret ske härom samt beträffande vad vid besiktningen

iakttagits. Har länsstyrelse meddelat förbud eller förklarande

jämlikt § 7, skall anteckning jämväl därom ske i registret. Är i dessa

fall fråga om automobil, som har sin hemort i annat län, skall länsstyrelsen

i det län, där automobilen har sin hemort, därom underrättas i och

för vederbörliga anteckningars verkställande.

§ 11.

Mom. 1. Ansökan om registrering eller annan anmälan till automobilregistret

skall göras skriftligen och vara bevittnad samt åtföljd av

stadgade avgifter för registreringen och dess kungörande.

Mom. 2. Har den anmälande icke iakttagit de föreskrifter, som

finnas för varje fall meddelade, skall registrering eller anteckning till

registret vägras.

Om vägrad registrering eller anteckning till registret har länsstyrelse

att ofördröjligen till sökanden med allmänna posten översända

skriftlig underrättelse med uppgift tillika å skälen därför.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

Mom. 3. Har hos länsstyrelse registrerats automobil, som förut är

i annat län registrerad, har länsstyrelsen att om registreringen skyndsamt

göra anmälan hos länsstyrelsen i det län, där den föregående registreringen

skett.

Mom. 4. Yad i automobilregistret antecknats skall genom länsstyrelses

försorg för rikets polismyndigheter kungöras i den omfattning

och på det sätt, som Konungen bestämmer.

Mom. 5. Närmare föreskrifter om automobilregistrets förande ävensom

om avgifter för registreringen och dess kungörande meddelas av

Konungen.

§ 12.

Mom. 1. Inom respektive län tilldelas vid registreringen varje

automobil sitt särskilda ordningsnummer, vilket, jämte en länet betecknande

bokstav, utgör automobilens igenkänningsmärke.

Länen betecknas sålunda, att:

A utmärker Stockholms stad,

B

»

Stockholms län,

C

»

Uppsala län,

D

»

Södermanlands län,

E

»

Östergötlands län,

F

Jönköpings län,

G

»

Kronobergs län,

H

»

Kalmar län,

I

»

Gottlands län,

K

y>

Blekinge län,

L

»

Kristianstads län,

M

»

Malmöhus län,

N

»

Hallands län,

0

»

Göteborgs och Bohus län

P

»

Älvsborgs län,

R

»

Skaraborgs län,

S

»

Värmlands län,

T

Örebro län,

U

»

Västmanlands län,

W

»

Kopparbergs län,

X

»

Gävleborgs län,

Y

»

Västernorrlands län,

Z

»

Jämtlands län,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

AC utmärker Västerbottens län,

BD » Norrbottens län.

Ordningsnummer meddelas i löpande följd, dock att, om automobil

är avförd ur registret, dennas ordningsnummer må tilldelas annan

automobil.

Mom. 2. Igenkänningsmärke skall på ett i ögonen fallande sätt

anbringas, ett exemplar framtill och ett baktill å automobilen.

Mom. 3. Närmare bestämmelser om igenkänningsmärkes beskaffenhet

meddelas av Konungen.

Mom. 4. I vederbörlig ordning förvärvat igenkänningsmärke gäller

för trafik i hela riket.

Om automobilförare.

§ 13.

Automobil må föras allenast av den, som därtill innehar gällande

tillstånd (körkort).

Utan hinder av vad sålunda stadgas må den, som utbildar sig till

förare (elev), äga företaga övningskörning å plats och under villkor, som

av polismyndigheten i orten bestämmas. Vid dylik övningskörning skall

eleven vid förarplatsen åtföljas av lärare, som i § 14 mom. 1 avses; och

anses under körningen läraren såsom förare av automobilen.

§ 14.

Mom. 1. Utbildning av elev skall äga rum genom lärare, som

innehar gällande körkort för automobil och besitter vana och skicklighet

vid körning med sådant fordon.

År körskola upprättad för meddelande av sådan utbildning, skall

skolan stå under ledning av sakkunnig lärare, som är ansvarig för undervisningen.

Sådan lärare skall godkännas av länsstyrelsen i det län, dit

skolan är förlagd. Över ansökan om godkännande av lärare skall länsstyrelsen

infordra yttrande av den besiktningsman, som enligt vad nedan

sägs har att utöva tillsyn över skolan; och må denne genom särskilt

prov låta undersöka den föreslagna lärarens kompetens och lämplighet.

Körskola står under tillsyn av den besiktningsman, som länsstyrelsen

förordnar; och äger denne inspektera skolan och meddela de anvisningar

för dess verksamhet, som finnas erforderliga.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

Länsstyrelsen i det län, dit skolan är förlagd, äger att, i händelse

godkänd lärare befunnits oskicklig eller eljest olämplig såsom sådan, återkalla

godkännandet. Har sådant återkallande meddelats, utfärdar länsstyrelse

därom kungörelse, som intages i tidning i orten.

Envar, som annorledes än i körskola vill såsom yrke bedriva

utbildning av elever, skall vara godkänd såsom lärare av länsstyrelsen i det

län, där han är mantalsskriven; och skall beträffande sådan verksamhet

i tillämpliga delar gälla vad här ovan är stadgat om körskola.

Mom. 2. Elev, som erhållit utbildning till förare och önskar erhålla

körkort, skall undergå prövning rörande sin kännedom om automobil

och körning med sådant fordon hos besiktningsman i det län, där han

är mantalsskriven, eller, om han så hellre önskar eller icke är bosatt

i riket, hos besiktningsman i det län, där han erhållit sin utbildning.

Har han erhållit utbildning utom riket, äger han för prövningen vända

sig till besiktningsman i det län, där han vistas. Han skall vid prövningen

förete dels bevis om den undergångna utbildningen, utfärdat av

den, som meddelat denna, dels ock åldersbevis och läkarintyg, varom i

§ 15 mom. 1 a) och b) förmäles.

För prövningen skall lämplig automobil tillhandahallas besiktningsmannen;

och anses vid sådan prövning eleven såsom förare av

automobilen.

Mom. 3. Befinnes elev, som fyllt 18 år, efter förhör och prov

under olika trafikförhållanden, vara väl förtrogen med konstruktionen,

skötseln och manövreringen av automobil samt äga nödig kännedom om

gällande allmänna föreskrifter rörande trafik med motorfordon och om

bestämmelserna i vägtrafikstadgan, ävensom, enligt besiktningsmannens

uppfattning, vara lämplig såsom förare, skall besiktningsmannen ofördröjligen

meddela eleven bevis, att han inför besiktningsmannen avlagt

godkänt prov som förare av automobil. Detta bevis, hör angiva den

lärare eller körskola, som utbildat eleven samt typen å och arten av

drivkraften hos den automobil, med vilken provet ägt rum.

§ 15.

Mom. 1. För erhållande av körkort har elev, som undergått godkänd

prövning inför besiktningsman, att till länsstyrelsen i det län, där

han är mantalsskriven, eller, om han icke är mantalsskriven i riket, till

länsstyrelsen i det län, där han för tillfället vistas, insända ansökan

därom, med angivande av fullständigt namn, yrke och hemvist samt

därvid foga

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

a) bevis om sökandens födelseår och födelsedag;

b) intyg av läkare, att sökanden icke lider av sådant lyte, sådan

sjukdom eller sådan nedsättning av syn- eller hörselförmågan, som väsentligen

minskar hans förmåga att föra automobil; skolande det anses föreligga

erforderlig grad av synskärpa, därest denna utan användande av

glas uppgår till antingen minst 0.7 å vartdera ögat för sig eller minst

0.8 å det ena ögat och minst 0.5 å det andra, samt erforderlig grad av

hörselförmåga, därest åtminstone av det ena örat medelstark viskning väl

uppfattas på 4 meters avstånd;

e) bevis av besiktningsman, varom i § 14 mom. 3 förmäles;

d) av sökanden undertecknad, bevittnad uppgift, huruvida han

tidigare sökt eller erhållit körkort;

e) intyg, som kan av länsstyrelse godtagas, att sökanden gjort sig

känd för nykterhet, ordentlighet och ett hänsynsfullt uppträdande; samt

f) fotografi av sökanden i sådant format, att det lämpligen kan

anbringas å körkortet.

Har sökanden vederbörligen fullgjort vad ovan föreskrivits och har

han fyllt 18 år, har länsstyrelsen att för honom utfärda körkort, innefattande

tillstånd att föra automobil.

Körkort, vartill formulär fastställes av Konungen, gäller för färd

i hela riket. Körkort för automobil berättigar jämväl till förande av

motorcykel, varom i § 34 sägs.

Mom. 2. Över utfärdade körkort skall länsstyrelse föra anteckning

i liggare eller kortregister; och skall därvid för varje körkort antecknas

nummer å körkortet och dag för dess utlämnande samt innehavarens

namn, födelseår, födelsedag, yrke och hemvist.

Mom. 3. Befinnes förare hava vid färd med automobil gjort sig

skyldig till grov vårdslöshet eller varit berusad eller föreligga eljest sådana

förhållanden, att föraren måste anses olämplig att föra automobil,

skall den länsstyrelse, som utfärdat körkortet, återkalla detsamma samt

därvid förklara, att länsstyrelsen vill, sedan viss tid, minst två månader

och högst två år, gått till ända, på ansökan upptaga till prövning frågan

om utfärdande av nytt körkort.

Har sådan återkallelse skett, åligger det föraren att efter anmaning

överlämna körkortet till länsstyrelsen.

Varder, efter anförda besvär, beslutet om återkallelsen upphävt,

skall körkortet återställas till föraren.

Ansökan om utfärdande av nytt körkort skall, därest den av länsstyrelsen

angivna tid överstiger sex månader, vara åtföljd av handlingar,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

17

frånsett åldersbevis, av beskaffenhet, varom i mom. 1 sägs, utfärdade

efter det den av länsstyrelsen bestämda tid gått till ända.

Beslut, varigenom länsstyrelse återkallat körkort, skall antecknas i

den liggare eller det kortregister, varom i mom. 2 förmäles, och genom

länsstyrelsens försorg för rikets polismyndigheter kungöras på sätt Konungen

förordnar. Om dylika beslut skall meddelande även intagas i

tidning i orten. Beslut, varigenom återkallelse av körkort, efter anförda

besvär, upphävts eller ändrats eller varigenom, efter återkallelse, nytt

körkort utfärdats, skall likaledes kungöras och meddelas på sätt ovan

är stadgat.

Mom. 4. Har förare ådömts straff för förseelse mot denna förordning

eller mot 18 kap. 15 § strafflagen eller mot 11 kap. 15 § strafflagen,

i vad sistnämnda lagrum avser automobiltrafik, åligger det domstolen

att ofördröjligen om utslaget meddela underrättelse till den länsstyrelse,

som utfärdat körkortet för föraren.

Om körning med automobil in. m.

§ 16.

Mom. 1. Körning med automobil vare, där ej nedan annorlunda

sägs, tillåten å varje allmän väg samt å gata och annan allmän plats i

stad, som är upplåten för körtrafik.

Mom. 2. Därest körning med automobil å viss allmän väg kan till

följd av vägens ringa bredd eller eljest för dylik trafik otjänliga beskaffenhet

eller annat särskilt förhållande medföra fara eller synnerlig olägenhet,

skall länsstyrelsen meddela förbud mot all automobiltrafik å vägen.

Erfordras eljest för trafiksäkerhetens främjande eller vägens skyddande

inskränkning i rätten att med automobil befara viss allmän väg,

skall länsstyrelse förklara sådant befarande antingen under hela året

eller under viss tid av året förbjudet, med mindre de föreskrifter iakttagas

i avseende å automobilens tyngd, bredd eller hjultryck, som länsstyrelsen

för varje fall kan finna nödigt meddela.

Mom. 3. Automobil med ett största hjultryck överstigande 2,000

kilogram eller med större bredd, lasten inberäknad, än 210 centimeter

må ej framföras å allmän väg utan särskilt tillstånd av länsstyrelsen i

det län, där vägen är belägen. Vid meddelande av sådant tillstånd skola

fastställas de villkor med avseende å automobilens beskaffenhet och lastens

tyngd eller eljest, som kunna anses nödiga till trafiksäkerhetens främBihang

till riksdagens protokoll 1923. 9 saml. 2 avd. 18 höft. (Nr 21—22.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

jande eller vägens skyddande. Därvid må oek, om till följd av den

ifrågavarande trafikens förstörande inverkan å körbanan underhållet av

allmän väg oskäligen försvåras, föreskrivas skyldighet för tillståndets

innehavare att bidraga till ombesörjande av sålunda försvårat underhåll

efter ty länsstyrelsen bestämmer.

Mom. 4. Beträffande gata eller annan allmän plats i stad meddelas

förbud eller tillstånd enligt mom. 2 och 3 av polismyndigheten i

staden.

Mom. 5. Därest för automobiltrafik upplåten allmän väg tillfälligt

avstänges för trafik, skall länsstyrelse, där så lämpligen kan ske, bereda

möjlighet för automobiltrafikanter att framkomma å annan väg, även om

sådan trafik å denna väg eljest är förbjuden.

Mom. 6. Länsstyrelse äger, när sådant erfordras för beredande av

utfartsväg eller andra särskilda omständigheter föreligga, meddela viss

person tillstånd att med iakttagande av de försiktighetsmått, som må

föreskrivas, för viss resa eller under viss tid eller tillsvidare med automobil

befara viss allmän väg, varå automobiltrafik eljest icke må

äga rum.

Mom. 7. Inom område, där militära övningar skola företagas, må

under tiden för övningarna automobil, som därvid brukas, framföras jämväl

å allmän väg, som eljest icke är upplåten för automobiltrafik, därest

anmälan härom i god tid förut skett hos vederbörande länsstyrelse.

Mom.. 8. Allmän väg må, även om automobiltrafik därå eljest ej

är medgiven, befaras med automobil av läkare eller veterinär i och för

sjukbesök, för sjuk persons forslande till läkare eller sjukvårdsanstalt

samt i andra därmed jämförliga fall av nödläge.

§ 17.

I fråga om enskilda vägar och andra enskilda områden ankommer

det på ägaren av vägen eller området att avgöra, huruvida körning med

automobil därstädes må äga rum. Har sådan väg upplåtits för automobiltrafik

och är den allmänneligen befaren, äger länsstyrelse enahanda

befogenhet och skyldighet som beträffande allmän väg.

§ 18.

Mom. 1. Vid framförande av automobil skall hastigheten städse

begränsas så, att nödig försiktighet iakttages, och sålunda noga avpassas

efter körbanans och den närmaste omgivningens överskådlighet och beskaffenhet

samt förekomsten av annan trafik.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

Automobil må ingenstädes framföras med större hastighet än att

automobilen under alla omständigheter kan stannas, innan en tredjedel

av den framför varande överskådliga och fria delen av körbanan tillryggalagts.

Härjämte skall iakttagas, att hastigheten aldrig må överstiga:

1) för automobil, vars alla hjul äro försedda med luftringar:

a) för personvagn avsedd för högst 7 personer: ^ i tim.

å landsbygden i allmänhet...............45;

inom stads och köpings bebyggda område ävensom inom annat

tättbebyggt samhälle...............35;

b) för lastvagn med bruttovikt ej överstigande 2,500 kilogram . 30;

c) för personomnibus och för lastvagn med bruttovikt över
stigande

2,500 men ej 3,600 kilogram.........25;

d) för lastvagn med bruttovikt överstigande 3,600 kilogram . . 20;

2) för automobil med massiva gummiringar:

a) med en tjocklek av minst 4 centimeter..........20;

b) med en tjocklek understigande 4 centimeter........10;

3) för automobil med hjulringar av järn eller annat hårt

material........................10.

Äro automobils hjulringar av annat slag, än nu nämnts, bestämmer

Konungen, huruvida automobilen med avseende å den tillåtna hastigheten

är att jämställa med automobil, som omförmäles under 1) eller 2)

eller 3) här ovan.

Mom 2. Med avseende å körhastigheten för automobil inom stads

och köpings bebyggda område ävensom inom annat tättbebyggt samhälle

skall iakttagas:

att den i mom. 1 angivna högsta tillåtna hastigheten för sådan

ort må användas allenast när körbanan är bred och utsikten fri samt

trafiken i övrigt lätt att överskåda och bedöma;

att vid gatukors eller å öppen plats, där flera trafikleder utmynna,

eller när mörker eller dimma råder, hastigheten alltid skall nedbringas

efter som vid varje tillfälle behörig hänsyn till trafiksäkerheten kräver;

samt att vid vändning om gatuhörn eller där körbanan är så hal,

att automobilen lätteligen slirar, större hastighet icke må användas än

att automobilen kan stannas så gott som ögonblickligen.

Vid körning med automobil å landsbygden skall iakttagas:

att den i mom. 1 angivna, högsta tillåtna hastigheten må komma

till användning allenast vid full dager och å torr, hård och jämn väg,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

invid vilken byggnad, mur, plank, häck eller annat skymmande föremål

icke finnes, samt då föraren kan överskåda minst 200 meter av den närmast

framförliggande vägsträckan ävensom erforderliga delar av de vägar,

som ansluta sig till nämnda vägsträcka, och ej heller eljest någon omständighet

föreligger, som kan betinga en lägre hastighet;

att vid färd i kurva eller å uppblött väg eller där vägbanan är

ojämn och gropig eller skymmande föremål finnas invid vägbanan eller

när mörker eller dimma råder, hastigheten skall nedbringas så som vid

varje tillfälle behörig hänsyn till trafiksäkerheten och vägens skyddande

kräver;

samt att, där köx-banan är så hal, att automobilen lätteligen slirar,

större hastighet icke må användas än att automobilen kan stannas så

gott som ögonblickligen.

Mom 3. Länsstyrelsen äger medgiva, att för personomnibus, som

framföres allenast å allmän väg, därå särskilda anordningar vidtagits för

sådan trafik, hastigheten å samma väg må höjas till högst 30 kilometer

i timmen. Enahanda befogenhet med avseende å viss gata eller annan

allmän plats i stad tillkommer polismyndigheten i staden.

Mom. 4. Där i följd av viss allmän vägs svaga beskaffenhet eller

uppblötta tillstånd eller annat särskilt förhållande så prövas nödigt, äger

länsstyrelse föreskriva inskränkning i den i mom. 1 angivna högsta tilllåtna

hastigheten antingen under hela året eller under viss tid av året

eller beträffande automobil av viss beskaffenhet.

Föreligga synnerliga skäl att för viss gata eller annan allmän plats

i stad meddela inskränkning beträffande automobils hastighet, äger polismyndigheten

i staden därom förordna.

Mom. 5. Vad i denna paragraf är stadgat avser icke automobil

inrättad för transport av sjuka (ambulansbil) eller automobil, som användes

vid eldfara för brandväsendets räkning eller av polistrupp.

Mom. 6. Ifrågasättes att för tävling eller vid annat särskilt tillfälle

framföra automobil med större hastighet än den i mom. 1 angivna,

må tillstånd härtill meddelas av länsstyrelse, som har att fastställa

sådana vilkor för tillståndet, att fara eller olägenhet för annan trafik

ej uppkommer. Därvid må ock, om till följd av den ifrågavarande

trafikens förstörande inverkan å körbanan underhållet av allmän väg

oskäligen försvåras, föreskrivas skyldighet för tillståndets innehavare att

bidraga till ombesörjande av sålunda försvårat underhåll efter ty länsstyrelsen

bestämmer.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

21

§ 19.

Mom. 1. Länsstyrelse åligger att senast inom mars månads utgång

varje år utfärda kungörelse med uppgift å de allmänna vägar inom

länet, vilka icke må befaras med automobil, ävensom angående gällande

inskränkningar dels i rätten att befara allmän väg med automobil eller

visst slag av automobil, dels ock i den i § 18 mom. 1 angivna, högsta

tillåtna hastigheten.

Kungörelsen bör ävenledes upptaga de vägar, som få befaras med

automobil utan andra inskränkningar än som äro stadgade i denna förordning.

Närmare bestämmelser om dylik kungörelse meddelas av Konungen.

Kungörelsen, vilken skall mot ersättning tillhandahållas allmänheten,

skall insändas till chefen för kommunikationsdepartementet samt

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Mom. 2. Hos länsstyrelse skall för allmänheten hållas tillgänglig

karta i lämplig skala, varå med röd färg äro tydligt utmärkta de för

automobiltrafik tillåtna vägarna inom länet, därvid de vägar, för vilkas

trafikerande med automobil särskilda bestämmelser gälla, böra betecknas

med streckade röda linjer.

Kopia av nämnda karta skall senast inom mars månads utgång

varje år insändas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen; dock att, om

ändringar icke skett i senast insända karta eller ändringarna icke äro

av mera omfattande art, anmälan därom, i sistnämnda händelse innefattande

noggrann uppgift å ändringarna, må vara tillfyllest.

Mom. 3. Under året vidtagna ändringar i förhållanden, varom i

mom. 1 sägs, skola, på sätt där är stadgat, skyndsamt kungöras och utmärkas

å den i mom. 2 omförmälda karta.

§ 20.

Mom. 1. Vägvisare, varom förmäles i 29 § i lagen angående väghållningsbesvärets

utgörande på landet den 23 oktober 1891 (nr 68),

skall, om någon av de vägar, som stöta samman, är förbjuden för automobiltrafik,

målas röd i vad avser den förbjudna vägen.

Mom. 2. Råder inskränkning i rätten att med automobil befara

viss allmän väg, vare sig inskränkningen avser automobil av viss beskaffenhet

eller viss tid eller eljest tillåten hastighet, skall sådant på lämpligt

sätt tillkännagivas genom tydligt anslag å eller invid vägen.

Å för automobiltrafik tillåten allmän väg skall, där särskild var
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

samhet är av nöden, såsom vid skarpa krökar, branta backar eller där

utsikten eljest är skymd och vid korsningar med järnväg eller spårväg,

anbringas tjänligt varningstecken.

Det ankommer på länsstyrelse att beträffande nämnda anordningar

meddela de närmare föreskrifter, som må vara av nöden.

Erfordras vid gata eller annan allmän plats i stad varningstecken,

varom i detta mom. sägs, skall härvid enahanda befogenhet, som i avseende

å allmän väg tillkommer länsstyrelse, tillkomma polismyndigheten

1 staden.

Mom. 3. Kostnad för anbringande av anslag eller varningstecken,

varom i mom. 2 är sagt, skall, såvitt angår stads område, bestridas av

staden men eljest av vederbörande vägkassa.

§ 21.

Mom. 1. Under färd skall å automobil föras

a) igenkänningsmärken, så anbragta som i § 12 mom. 2 sägs, samt

av beskaffenhet, varom är särskilt stadgat, eller, därest automobilen ej

ännu tilldelats igenkänningsmärke, föreskrivna besiktningsskyltar;

b) å lämpliga, lätt tillgängliga platser anbragta skyltar av metall

eller porslin, upptagande dels ägarens namn och hemvist samt automobilens

hemort, dels tiden för senast verkställd besiktning av automobilen,

dels ock, beträffande personomnibus och lastvagn, automobilens egen

tjänstevikt, bredd och största hjultryck, ävensom det högsta antal passagerare

automobilen är avsedd att föra eller automobilens maximilast;

c) då mörker råder, två tända lyktor framtill å samma höjd, en å

vardera sidan, med vitt sken, tillräckligt starkt att kunna upplysa vägen

minst 50 meter framför automobilen, ävensom baktill å automobilen en

lykta, som med vitt sken fullständigt belyser det å automobilen anbragta

bakre igenkänningsmärket samt visar rött ljus bakåt.

Mom. 2. A automobil, varom förmäles i § 18 mom. 5, skall under

mörker föras, förutom andra för automobiler stadgade lyktor, tillika framtill

en tänd lykta med kraftigt rött sken.

Mom. 3. A lastvagn med en bruttovikt överstigande 3,600 kilogram

skall å utifrån väl synlig plats tydligt utmärkas automobilens egen

tjänstevikt och maximilast.

Mom. 4. Förare skall, innan körningen börjar, förvissa sig om, dels

att automobilens utrustning överensstämmer med vad ovan i mom. 1 och

2 är föreskrivet, dels ock att styr-, broms- och säkerhetsanordningar äro

i fullgott skick och verka säkert.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

23

Igenkänningsmärke må ej under färd vara dolt och skall såvitt

möjligt hållas fritt från smuts. Detsamma gäller i fråga om besiktningsskylt,

där sådan skall föras.

Mom. 5. Å automobil må under färd i stad eller annat tättbebyggt

samhälle brukas allenast signalapparat med jämn, dov ton; dock

att å automobil, varom förmäles i § 18 mom. 5, skall såsom signalapparat

användas antingen kraftigt ljudande ringklocka eller visselpipa eller

sirén med genomträngande gäll ton.

Mom. 6. Bländande ljus må ej användas vid färd i stad eller annat

tättbebyggt samhälle, ej heller annorstädes vid möte med annan vägfarande

än gående.

Mom. 7. Förare må icke röka tobak under färd i stad eller annat

tättbebyggt samhälle.

Mom. 8. Förare skall, då han lämnar automobilen, vidtaga sådana

åtgärder, att automobilen ej kan komma i gång av sig själv.

Mom. 9. Det åligger förare dels att så behandla motorn, att rök,

ånga eller gas icke utsläppes i sådan mängd, att avsevärdare obehag eller

olägenhet härav uppstår, dels ock att vid smutsigt väglag, då gående

person passeras, begränsa hastigheten, så att den gående ej utsättes för

onödigt smutsstänk.

Användes explosionsmotor, må vid färd i stad eller annat tättbebyggt

samhälle eller annorstädes, då olägenhet för annan vägfarande kan

därav uppstå, gaserna icke givas fritt avlopp.

Mom. 10. Förare skall under färd medhava det för honom utfärdade

körkort för att på tillsägelse av polisman uppvisas.

Polisman må ej förvägras avläsa automobilens skyltar och andra

märken och apparater.

Om skyldighet för förare att under färd medföra det å skatt för

automobilen senast bekomna kvitto samt uppvisa detsamma för polisman

gäller vad i förordningen om automobilskatt den 2 juni 1922 (nr 260)

är stadgat.

Om släpvagn till automobil.

§ 22.

Mom. 1. Skall släpvagn för tillfälligt eller stadigvarande bruk

kopplas till automobil, skola kopplingsanordningarna vara tillfredsställande

och, om mer än en släpvagn brukas, effektivt bromsningssystem

vara anordnat. Länsstyrelse och vederbörande polismyndighet i stad

liga, när helst anledning därtill föreligger, låta genom besiktningsman

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

undersöka, huruvida släpvagnen med kopplings- och bromsningsanordningar

är i betryggande och lämpligt skick. Med avseende å sådan besiktning

och i anledning därav påkallade åtgärder gälla i tillämpliga

delar bestämmelserna här ovan i § 5 mom. 3 och § 7.

Släpvagns hjultryck må icke överstiga det för automobil enligt

denna förordning föreskrivna största hjultryck.

A släpvagn, avsedd för stadigvarande bruk, skall under färd föras

skyltar av metall eller porslin, upptagande dels ägarens namn och hemvist,

dels ock släpvagnens egen tjänstevikt, bredd och största hjultryck

ävensom maximilast.

År släpvagn tillkopplad automobil, skall det igenkänningsmärke,

som eljest skulle föras baktill å automobilen, anbringas baktill å släpvagnen

eller, om derå släpvagnar användas, å den sista av dessa. Detta

igenkänningsmärke skall under mörker hållas belyst på sätt är föreskrivet

om motsvarande igenkänningsmärke å automobil.

Mom. 2. Släpvagn med ett största hjultryck överstigande 2,000

kilogram eller med större bredd, lasten inberäknad, än 210 centimeter

må ej framföras utan särskilt tillstånd, vad beträffar allmän väg, av

länsstyrelsen i det län, där vägen är belägen, och, vidkommande gata eller

annan allmän plats i stad, av polismyndigheten i staden. I fråga om

meddelande av sådant tillstånd skall vad i § 16 mom. 3 och 4 är stadgat

beträffande automobil äga motsvarande tillämpning.

Släpvagn må icke användas till personbefordran utan att tillstånd

därtill meddelats, för allmän väg, av länsstyrelse och, för gata eller annan

allmän plats i stad, av polismyndigheten i staden.

Sådant tillstånd erfordras ock, om mer än en släpvagn skall tillkopplas

automobil.

Mom. 3. Automobil med släpvagn må, om fordonen äro försedda

med luftringar, framföras med en hastighet av högst 20 kilometer i timmen;

dock må länsstyrelse, om släpvagnen är av ringa vikt och avsedd

allenast för last, medgiva fordonens framförande å viss allmän väg med

en hastighet av högst 30 kilometer i timmen.

År släpvagn försedd med massiva gummiringar med en tjocklek

understigande 4 centimeter eller med hjulringar av järn eller annat hårt

material, gäller om hastigheten vad i § 18 är stadgat för automobil med

ringar av nämnda beskaffenhet.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

25

Särskilda föreskrifter om yrkesmässig automobiltrafik.

§ 23.

Tillhandahålles allmänheten automobil mot ersättning (yrkesmässig

trafik), gäller, utöver eller i stället för bestämmelserna om annan automobiltrafik,

vad §§ 24—29 här nedan stadgas.

§ 24.

Mom. 1. Den, som vill utöva yrkesmässig trafik, bar att därtill

söka särskilt tillstånd av offentlig myndighet (trafiktillstånd).

Mom. 2. Avser ansökan bedrivande av yrkesmässig trafik i regelbunden

fart å viss vägsträcka {linjetrafik), meddelas trafiktillståndet av

länsstyrelsen i det eller de län, där trafiken skall äga rum.

Mom. 3. Är fråga om yrkesmässig trafik inom viss stad eller å

viss ort på landsbygden (köping, municipalsamhälle, badort o. s. v.) meddelas

tillstånd till sådan trafik {lokaltrafik), vad beträffar stad, av polismyndigheten

i staden och, vidkommande ort å landsbygden, av vederbörande

länsstyrelse.

Mom. 4. Vill någon inom visst län bedriva yrkesmässig trafik, som

ej är att hänföra till linje- eller lokaltrafik, meddelas trafiktillståndet av

länsstyrelsen i detta län.

Skall trafiken icke begränsas till visst län, meddelas trafiktillståndet

av länsstyrelsen i det län, där automobilen har sin hemort.

Mom. 5. Vid ansökan om trafiktillstånd skall fogas uppgift om

den eller de automobiler, som äro avsedda att användas för trafiken, varjämte

skall bifogas vederbörligt utdrag ur automobilregistret för sådan

automobil eller, där automobil icke är registrerad, meddelas sådana uppgifter

om automobilens beskaffenhet, som enligt § 9 mom. 4 skola införas

i registret.

I fråga om ansökan om tillstånd till linjetrafik stadgas i § 25.

Mom. 6. När helst anledning därtill förekommer, kan trafiktillstånd

återkallas av myndighet, som meddelat tillståndet.

Därest någon, som innehar trafiktillstånd, varom i mom. 4 sägs,

idkar linjetrafik eller lokaltrafik utan att hava härtill förvärvat vederbörligt

tillstånd och icke efterkommer vederbörande myndighets föreläggande

att inom viss tid söka sådant tillstånd, skall förstnämnda trafiktillstånd

av länsstyrelsen återkallas.

j. Bihang till riksdagens protokoll 1923. 9 saml. 2 avd. 18 höft. (A r 21—22.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

§ 25.

Mom. 1. Ansökan om trafiktillstånd avseende linjetrafik skall, utöver

vad i § 24 mom. 5 angives, innehålla uppgifter om den vägsträcka,

varå trafiken skall äga rum, samt huruvida trafiken skall omfatta persontrafik

eller godstrafik eller bådadera, ävensom om huru trafiken i övrigt

skall anordnas och bedrivas och om den taxa för befordringen, som

önskas fastställd.

Mom. 2. Över ansökan om tillstånd till linjetrafik skall länsstyrelse

ej mindre höra vägstyrelsen och polismyndigheten i orten än även, om

förhållandena därtill föranleda, vid utlyst sammanträde eller i annan

lämplig ordning lämna vederbörande väghållningsskyldiga och andra,

som beröras av trafiken eller som ärendet eljest kan angå, tillfälle att

yttra sig.

Mom. 3. Om anordnande av linjetrafik å viss vägsträcka, där

sådan ej bedrives, anses önskvärd, bör länsstyrelse låta sig angeläget

vara att vidtaga lämpliga åtgärder för tillkomsten av sådan trafik.

§ 26.

Innan tillstånd till linjetrafik eller lokaltrafik meddelas, må, om

anledning därtill föreligger, på sökandens bekostnad anställas undersökning,

dels huruvida de allmänna vägar eller gator och andra allmänna

platser i stad, som komma att beröras av trafiken, äro så beskaffade,

att trafiken utan fara eller särskild olägenhet där kan äga rum, dels

ock genom besiktningsman huruvida för trafiken uppgiven automobil är

därför lämplig.

Undersökning, varom ovan sägs, må, där fråga är om linjetrafik,

kunna anförtros åt särskild sakkunnig förrättningsman, som, i anledning

av framställning av länsstyrelse efter sökandens hörande, förordnas av

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

§ 27.

Mom. 1. Vid prövning av ansökan om tillstånd till linjetrafik eller

lokaltrafik skall hänsyn tagas till behövligheten och lämpligheten av den

ifrågasatta trafiken. Om särskilda omständigheter sådant påkalla, må

dylik hänsyn jämväl tagas vid prövning av ansökan om tillstånd till

annan yrkesmässig trafik.

Tillstånd till linje- och lokaltrafik skall upptaga de villkor och bestämmelser

för trafiken, som prövas nödiga. Beträffande linjetrafik må

s. 27 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21. 27

därvid ock, om till följd av trafikens förstörande inverkan å körbanan

underhållet av allmän väg eller gata oskäligen försvåras, föreskrivas skyldighet

för tillståndets innehavare att bidraga till ombesörjande av sålunda

försvårat underhåll efter ty myndighet, som meddelar tillståndet, bestämmer.

Sökande av tillstånd till linjetrafik må även efter sådan myndighets

beprövande kunna åläggas ställa skälig säkerhet för fullgörande av

den ersättningsskyldighet, som han vid utövande av den ifrågavarande

trafiken kan ådraga sig.

Av länsstyrelses beslut om tillstånd till linjetrafik skola avskrifter

tillställas vederbörande vägstyrelse och polismyndighet, varjämte meddelande

om beslutet skall intagas i tidning i orten.

Mom. 2. Automobil må icke användas i yrkesmässig trafik utan

att vara för sådan trafik godkänd av myndighet, som har att meddela

trafiktillståndet. Ej heller må yrkesmässig trafik med tillkopplad släpvagn

bedrivas, utan att detta medgivits av nämnda myndighet och släpvagnen

blivit i angiven ordning för trafiken godkänd. Vid godkännande,

varom ovan sägs, skall bestämmas det högsta antal passagerare eller den

största last, som må befordras med fordonet. Avses att i yrkesmässigtrafik

bruka lastvagn för befordran av personer, skola härför påkallade

anordningar å lastvagnen godkännas av myndighet, som har att meddela

trafiktillstånd. Därvid skall bestämmas det högsta antal passagerare,

som må befordras med fordonet.

Godkännande eller medgivande, varom ovan sägs, kan, när helst

anledning därtill föreligger, av vederbörande myndighet återkallas.

Mom. 3. För utrönande av huruvida automobil, som användes i

yrkesmässig trafik, är i föreskrivet och lämpligt skick skall densamma

minst en gång varje kalenderår uppvisas hos besiktningsman för undergående

av efterbesiktning.

Besiktningsmannen skall senast inom tva dagar från besiktningens

avslutande utfärda och tillhandahålla automobilens ägare bevis om att

besiktningen verkställts.

Befinnes vid besiktningen automobilen icke vara i föreskrivet och

lämpligt skick, skall besiktningsmannen ofördröjligen göra skriftlig anmälan

därom hos länsstyrelsen i det län, där automobilen har sin

hemort.

Angående skyldighet att för registrering anmäla den verkställda

efterbesiktningen stadgas i § 10 mom. 4.

Har trafiktillståndet meddelats av annan eller andra myndigheter

än länsstyrelsen i det län, där automobilen har sin hemort, skall automobilens

ägare inom fjorton dagar från det besiktningen avslutats till

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

den eller de myndigheter insända bevis om att besiktningen verkställts.

De i § 5 mom. 3 och § 7 stadgade befogenheter för länsstyrelse

att förordna om besiktning av automobil och att meddela förbud mot

automobilens användande tillkomma med avseende å automobil, som användes

i yrkesmässig trafik, jämväl myndighet, som meddelat trafiktillståndet.

§ 28.

Mom. 1. Vid linjetrafik eller lokaltrafik må skjutslegan icke utgå

med högre belopp än fastställd taxa medgiver. Sådan taxa, för såväl

person- som godsbefordran, skall fastställas av länsstyrelse, som meddelat

trafiktillståndet, eller, därest sådant tillstånd meddelats av flera

länsstyrelser, av länsstyrelsen i det län, där trafiken huvudsakligen skall

äga rum; dock att för lokaltrafik inom viss stad taxan skall fastställas i

den ordning § 23 i ordningsstadgan för rikets städer den 24 mars 1868

(nr 22) angiver.

Ej heller vid annan yrkesmässig trafik, som icke endast avser befordran

av gods, må skjutslegan utgå med högre belopp än som medgives

i taxa, vilken det åligger länsstyrelse att för länet utfärda. Även

för befordran av gods skall i enahanda ordning, som nyss nämnts, fastställas

taxa, när sådan med hänsyn till förhållandena kan anses av behovet

påkallad.

Mom. 2. Är taxa för yrkesmässig trafik inom visst län fastställd,

skall, om resan börjat inom detta län men utsträckes även till annat

län, den i förstnämnda län gällande taxan fortfarande tillämpas, där ej

annorlunda avtalas.

Mom. 3. Förare av automobil, som begagnas i yrkesmässig trafik, för

vilken taxa är fastställd, skall under färd medhava taxan för att på begäran

av trafikant uppvisas.

§ 29.

Mom. 1. Ej må någon tjänstgöra såsom förare av automobil i

yrkesmässig trafik utan att därtill hava erhållit särskilt tillstånd av den

myndighet, som meddelat trafiktillståndet, eller, därest sådant tillstånd

lämnats av flera myndigheter, av länsstyrelsen i det län, där trafiken

huvudsakligen äger rum.

Till sådan automobilförare må ej antagas annan än den, som innehar

gällande körkort och uppnått 20 års ålder samt i övrigt efter prövning

av besiktningsman befinnes lämplig såsom förare i dylik trafik.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

29

Tillstånd, varom här är fråga, medför icke rätt att föra personomnibus

i yrkesmässig trafik, utan att föraren av myndighet, som meddelat

trafiktillståndet, godkänts såsom förare av sådan automobil.

Mom. 2. Myndighet, som meddelat tillstånd eller godkännande,

varom i mom. 1 sägs, äger, när helst anledning därtill föreligger, återkalla

tillståndet eller godkännandet. Sådant beslut skall kungöras i tidning

i orten. Sker återkallelse av tillstånd eller godkännande för någon,

som innehar av annan myndighet utfärdat körkort, skall meddelande om

återkallelse^ med upplysning om skälen därför, tillika lämnas sistnämnda

myndighet.

Mom. 3. Bevis om tillstånd och godkännande, som i denna paragraf

avses, skall under trafik medföras och på tillsägelse uppvisas för

polisman.

Särskilda föreskrifter angående automobil, som för tillfälligt brukande i

riket införts från utlandet, och om tillstånd att föra sådan automobil.

§ 30.

Mom. 1. Innehar någon, som icke har hemvist här i riket, bevis

av svensk konsul eller polismyndighet i det land, där han har hemvist,

eller av konsul, som företräder detta land här i riket, att automobil, som

av honom för tillfälligt brukande i riket från utlandet införts, till sin

beskaffenhet uppfyller de i det främmande landet gällande föreskrifter

för att där få användas i allmän trafik, vare besiktning av automobilen

ej av nöden, utan skall allenast nämnda bevis företes hos polismyndigheten

å den första ort i riket, varest automobilen är avsedd att begagnas.

Om beviset är behörigt och sökanden styrker, att han fullgjort vad honom,

enligt vad därom särskilt stadgas, åligger i avseende å erläggande av

skatt för automobilen, utfärdar polismyndigheten eller av denna förordnad

tjänsteman genom anteckning å beviset eller annorledes tillstånd att

i riket bruka automobilen samt tilldelar automobilen igenkänningsmärke.

Mom. 2. Företes icke bevis, som i nästföregående mom. sägs, skall

automobilen underkastas besiktning på sätt i § 4 föreskrives. Därest

automobilen, enligt intyg av besiktningsman, befinnes uppfylla de i § 2

meddelade bestämmelser, skall polismyndigheten tilldela densamma igenkänningsmärke,

varjämte å intyget skall tecknas bevis om meddelande

av tillstånd att i riket bruka automobilen.

Mom. 3. Polismyndigheten skall i särskild längd låta införa namnet

såväl å den person, vilken uppgives vara ägare av automobilen, som,

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

därest ägaren icke till riket medföljer, å den person, som förfogar över

automobilen, ävensom dessas yrke och hemvist eller däremot svarande

uppgift, dagen för meddelandet av tillståndet att här i riket bruka automobilen

samt det igenkännagsmärke, som tilldelats automobilen.

Mom. 4. Igenkänningsmärke, varom i denna paragraf förmäles,

skall bestå av, utom särskilt ordningsnummer, benämningen, vare sig i

dess helhet eller i lämplig förkortning, å den ort, där den polismyndighet,

som tilldelar automobilen märket, har sitt säte. Igenkänningsmärket

skall av polismyndigheten mot skälig ersättning tillhandahållas sökanden;

och skall om märkets anbringande gälla vad i § 12 mom. 2 är stadgat.

Närmare bestämmelser om igenkänningsmärkets beskaffenhet meddelas

av Konungen.

Länsstyrelse skall övervaka, att märken, varom i denna paragraf

sägs, ävensom exemplar av denna förordning samt vägtrafikstadgan finnas

tillgängliga hos polismyndighet, varest sådana kunna antagas bliva erforderliga.

Mom. 5. Tillstånd att föra sådan automobil, som här ovan sägs,

skall av polismyndighet meddelas person, som med bevis av myndighet,

som i mom. 1 omförmäles, styrkt, att han i det främmande landet äger

rätt att föra automobil. Föreligga särskilda omständigheter, på grund

varav personen måste anses olämplig att föra automobil, skall dock tillstånd

vägras. Till förare, som icke redan innehar exemplar av denna

förordning samt vägtrafikstadgan, skola sådana av polismyndigheten överlämnas.

Det åligger polismyndigheten att över sålunda meddelade tillstånd

föra anteckningar, upptagande förarens namn, yrke och hemvist.

Mom. 6. Bevis om tillstånd, varom i denna paragraf förmäles, skall

under trafik medföras och på tillsägelse uppvisas för polisman.

§ 31.

Mom. 1. Tillstånd, varom i § 30 förmäles, att här i riket bruka

eller föra automobil gäller för en tid av två månader; dock kan giltighetstiden

av länsstyrelse utsträckas med ytterligare en månad.

När skälig anledning därtill föreligger, kan tillstånd, varom här

är fråga, återkallas av envar länsstyrelse, i vars län automobilen brukats.

Mom. 2. Den, som från utlandet färdats i automobil till riket, må,

utan hinder därav att automobilen icke är försedd med igenkänningsmärke,

fortsätta färden till närmaste ort i riket, där polismyndighet finnes.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

§ 32.

Med avseende å trafik med automobil, vars ägare är undersåte i

sådan främmande stat, som anslutit sig till internationell konvention

rörande automobiltrafik, skall, i stället för vad här ovan i §§ 30 och 31 är

föreskrivet, gälla vad Konungen i sådant avseende särskilt stadgat.

KAP. 3.

Särskilda bestämmelser om motorcyklar.

§ 33.

Tvåhjuligt motorfordon benämnes i denna förordning motorcykel.

Förses tvåhjuligt motorfordon med bivagn (sid-, för- eller släpvagn),

anses jämväl sådant fordon såsom motorcykel.

§ 34.

I avseende å motorcykel, vars vikt överstiger 50 kilogram, gäller

i tillämpliga delar vad här ovan är stadgat angående automobil, dock

med följande undantag.

Å motorcykel erfordras endast ett bromssystem.

I ansökan om registrering av motorcykel skall angivas, huruvida

den är försedd med bivagn.

Vid registrering av motorcykel skall länsstyrelse i särskild avdelning

av automobilregistret införa

a) dag för registreringen jämte nummer i registret;

b) motorcykelns huvudsakliga användning och typ (märke eller

fabrikat), vikt, drivkraftens art och antalet hästkrafter hos motorn, hjulringarnas

beskaffenhet samt huruvida motorcykeln är försedd med bivagn;

c) uppgift å motorcykelns hemort;

d) ägarens namn, yrke och hemvist eller däremot svarande uppgift;

e) uppgift å det motorcykeln tilldelade igenkänningsmärke.

Vad om igenkänningsmärke för automobil är stadgat gäller även

för motorcykel; dock skall för varje län ordningsnummer för motorcyklar

meddelas i löpande följd i särskild serie, börjande med nummer 1.

Å motorcykel skola föras namnskylt och lyktor, såsom är föreskrivet

för automobil, dock att framtill behöver föras allenast en lykta.

Är till motorcykel kopplad sidvagn, skall dessutom framtill å den från

motorcykeln vända delen av sidvagnen föras lykta med vitt sken.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

Med avseende å prövning av elev, som vill förvärva rätt att föra

motorcykel, samt utfärdande av körkort gäller vad i §§ 14 och 15 är

stadgat, dock att prövningen inför besiktningsman må kunna avse allenast

utrönande av elevs förtrogenhet med konstruktionen, skötseln och manövreringen

av motorcykel samt kännedom om gällande allmänna föreskrifter

rörande trafik med motorfordon och om bestämmelserna i vägtrafikstadgan.

Utfärdat körkort skall innehålla tillstånd att föra motorcykel. Körkort

för motorcykel medför icke rätt att föra automobil.

Över utfärdade körkort för motorcyklar skall hos länsstyrelse föras

liggare eller kortregister; och gäller härom vad om liggare eller register

för automobil är stadgat.

Beträffande rätten att med motorcykel färdas å allmän väg, å gata

eller annan allmän plats i stad, ävensom å enskilt område, som allmänneligen

befares, gälla, om till motorcykeln är kopplad bivagn, samma bestämmelser

som för automobil.

Motorcykel utan bivagn må framföras även å väg, varå automobiltrafik

icke är tillåten, därest ej enligt § 16 mom. 2 meddelat förbud

omfattar jämväl dylik motorcykel eller vägen är enskild och ägaren förbjudit

trafik å vägen med motorcykel.

§ 35.

I avseende å motorcykel, vars vikt uppgår till högst 50 kilogram,

skola, vare sig motorcykeln är försedd med fast eller löstagbar motor,

allenast följande bestämmelser i denna förordning äga tillämpning,

nämligen:

1) § 2 mom. 2 punkterna a), d) och f);

samt

2) i tillämpliga delar § 18 samt §§ 46, 48, 50, 51, 53 och 55.

Med avseende å rätten att med sådan motorcykel befara väg, gata

eller allmän plats gäller vad om annan motorcykel är stadgat i § 34.

Motorcykel, varom bär är fråga, skall vara försedd med minst en

snabbt och säkert verkande broms samt vid mörker föra tänd lykta framtill,

och må sådan lykta icke kasta bländande ljus vid färd i stad eller

annat tättbebyggt samhälle, ej heller annorstädes vid möte med annan

vägfarande än gående.

Därest, jämlikt för särskild ort meddelad bestämmelse, igenkänningsmärke

skall vara anbragt å motorcykeln, skall detta märke vid mörker

vara belyst.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

Å motorcykel, varom i denna paragraf sägs, tillämpas i övrigt de

föreskrifter, som rörande velociped äro eller varda för olika orter meddelade

och icke strida mot de i denna paragraf givna bestämmelser.

KAP. 4.

Om motorredskap och traktortåg.

§ 36.

Mom. 1. Beträffande traktor, lokomobil, lantbruks- eller väglagningsmaskiner

och dylika, vilka för framdrivande äro försedda med motor

men äro att anse allenast såsom arbetsredskap {motorredskap), skall iakttagas

följande.

Motorredskap må, vid begagnande annorstädes än å arbetsplatsen,

endast vid färd till och från denna plats samt eljest tillfälligt framföras

å allmän väg och å gata eller annan allmän plats i stad, och må sådant

framförande ske allenast under förutsättning att motorredskapet icke

med hänsyn till sin tyngd eller hjulens beskaffenhet kan medföra avsevärd

skada å körbanan.

Vid sådan färd må motorredskapet ej framföras med större hastighet

än 10 kilometer i timmen, och skall därvid å motorredskapet under

mörker föras tänd lykta med vitt sken, så anbragt att ljuset är synligt

på avstånd såväl framifrån som bakifrån.

Länsstyrelse äger meddela förbud mot eller föreskriva inskränkningar

i framförandet av motorredskap å viss allmän väg. Beträffande

gata eller annan allmän plats i stad meddelas förbud eller föreskrifter,

varom här är fråga, av polismyndigheten i staden.

I övrigt skola allenast stadgandena i §§ 47, 48, 50, 51, 53 och

55 här nedan äga tillämpning å motorredskap.

Mom. 2. Erfordras för militärt ändamål fortlöpande uppgifter om

inom landet befintliga motorredskap eller vissa slag av sådana, meddelar

Konungen bestämmelser, huru den uppgiftsskyldighet, som i sådant hänseende

befinnes erforderlig, skall av vederbörande fullgöras.

§ 37.

Mom. 1. Därest motorredskap användes för gods- eller passagerarebefordran

genom sammankoppling med härför särskilt avsedd släpvagn,

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 9 saml. 2 avd. 18 höft. (Nr 21—22.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

betecknas motorredskapet tillsammans med släpvagnen i denna förordning

såsom traJdortåg.

Mom. 2. Med avseende å framförande av traktortåg skall gälla

följande.

Trafik med traktortåg å allmän väg eller å gata eller annan allmän

plats i stad må icke äga rum utan tillstånd av offentlig myndighet. Sådant

tillstånd meddelas av länsstyrelse i det eller de län, där trafiken

skall äga rum, eller, om trafiken skall försiggå allenast inom viss stad,

av polismyndigheten i staden.

Innan tillstånd till trafik med traktortåg meddelas, må, om anledning

därtill förekommer, på sökandens bekostnad anställas undersökning

dels huruvida de allmänna vägar eller gator och andra allmänna platser

i stad, som komma att beröras av trafiken, äro så beskaffade, att

trafiken utan fara eller särskild olägenhet där kan äga rum, dels ock

genom besiktningsman huruvida för trafiken avsedda motorredskap och

släpvagnar äro i betryggande skick och lämpliga för trafiken.

Tillstånd till trafik med traktortåg skall upptaga de villkor och

bestämmelser för trafiken, som prövas nödiga. Därvid må ock, om till

följd av den ifrågavarande trafikens förstörande inverkan å körbanan

underhållet av allmän väg eller gata oskäligen försvåras, föreskrivas skyldighet

för tillståndets innehavare att bidraga till ombesörjande av sålunda

försvårat underhåll efter ty myndighet, som meddelar tillståndet,

bestämmer.

Ej må traktortåg användas i trafik, med mindre för trafiken avsedda

motorredskap och släpvagnar med tillhörande kopplingsanordningar och

bromssystem godkänts av myndighet, som har att meddela trafiktillstånd.

I sammanhang med godkännandet skall bestämmas det högsta antal

passagerare eller den största last, som må föras å traktortåget.

När helst anledning därtill föreligger, kan trafiktillstånd, ävensom

godkännande, varom ovan förmäles, återkallas av myndighet, som meddelat

tillståndet eller godkännandet.

Förare av traktortåg må allenast den vara, som innehar gällande

körkort för automobil.

Traktortåg må ej framföras med större hastighet än 15 kilometer

i timmen eller, om motorredskapet eller någon av de släpvagnar, som

ingå i traktortåget, har hjulringar av järn eller annat hårt material, 10

kilometer i timmen.

Å traktortåg skall finnas namnskylt, såsom i § 21 mom. 1 b) är

föreskrivet för automobil.

Under mörker skola å traktortåg föras dels framtill å traktorn två

s. 35 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

35

tända lyktor med vitt sken, tillräckligt starkt att kunna upplysa vägen

minst 50 meter framför traktorn, dels ock baktill å den sista släpvagnen

en tänd lykta, visande rött sken bakåt.

Mom. 3. Ifrågasättes, att traktortåg skall mot ersättning tillhandahållas

allmänheten för befordran av gods eller passagerare, skall i avseende

å sådan yrkesmässig trafik, utöver eller i stället för bestämmelserna

här ovan, i tillämpliga delar gälla vad i §§ 24—29 är stadgat.

Mom. 4. I övrigt skola allenast bestämmelserna här nedan i §§ 39,

40, 41, 42, 44 och 48—55 i tillämpliga delar gälla för traktortåg.

KAP 5.

Föreskrifter i avseende å förordningens efterlevnad.

§ 38.

Mom. 1. Brukas automobil eller motorcykel, varom i § 34 för
mäles,

i strid mot bestämmelse i § 8 mom. 1 eller § 10 mom. 3 tredje

stycket eller mot förbud, som meddelats enligt § 7, vare ägaren förfallen

till böter från och med tvåhundra till och med ettusen kronor.

Mom. 2. Brukas automobil eller motorcykel, varom i § 34 för
mäles,

oaktat fordonet ej överensstämmer med de i denna förordning

angående sådant fordons beskaffenhet och utrustning meddelade föreskrifter,

vare ägaren, där ej brukandet allenast avsåg att med anledning

av under färd uppkommen skada å fordonet framföra detta till närmast

belägna plats för skadans avhjälpande samt uppenbar fara ej var därmed

förenad, förfallen till böter från och med tjugofem till och med

femhundra kronor.

Lag samma vare, om någon brukar släpvagn, som icke till sin

beskaffenhet eller utrustning överensstämmer med vad i § 22 mom. 1

är föreskrivet.

Mom. 3. Har ägare i fall, som i 1 eller 2 mom. avses, iakttagit

vad på honom ankommer till förhindrande av fordonets brukande, vare

han fri från ansvar.

Mom. 4. Har förseelse, varom i 1 eller 2 mom. sägs, skett, och

ägde föraren vetskap om det hinder för fordonets brukande, som förelåg,

vare jämväl han förfallen till de böter, som i nämnda moment för förseelsen

äro stadgade.

Brukades motorfordonet av någon, som enligt 6 eller 7 § i lagen

angående ansvarighet för skada i följd av automobiltrafik är till ut
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

givande av ersättning för skada förpliktad, skall, i ägarens ställe, sådan

brukare vara förfallen till ansvar, varom i mom. 1 sägs.

§ 39.

Förer någon automobil eller motorcykel, varom i § 34 sägs, eller

traktortåg utan att vara berättigad till förande av fordonet eller traktortåget

i den trafik, varom fråga är, straffes med böter från och med

etthundra till och med ettusen kronor.

Till'' enahanda ansvar gör sig envar förfallen, vilken såsom förare

av ovan nämnt motorfordon eller traktortåg anställer och brukar den,

som icke äger rätt att föra motorfordon eller traktortåg av det slag

eller i den trafik, varom fråga är, ävensom förare, vilken under färd,

som ej avser övningskörning enligt § 13, överlämnar åt annan att föra

motorfordonet utan att denne är därtill berättigad.

§ 40.

Framföres automobil eller motorcykel, varom i § 34 sägs, eller

traktortåg å väg, gata eller plats, varest motorfordonet eller traktortåget

icke må framföras,

eller brukas automobil eller släpvagn i trafik, vartill särskilt tillstånd

enligt § 16 mom. 3 eller § 22 mom. 2 erfordras, utan att dylikt

tillstånd erhållits,

eller brytes mot föreskrifterna i § 2 mom. 6, § 5 mom. 1 eller § 8

mom. 3 första och tredje styckena eller § 21 mom. 1 a) eller c), mom. 2,

4 eller 6 eller § 22 mom. 1 andra och fjärde styckena eller § 27 mom.

3 eller § 37 mom. 2, sista stycket,

straffes den felande med böter från och med tio till och med femhundra

kronor.

Till enahanda straff vare den förfallen, som bryter mot vad uti

de i ovannämnda lagrum angivna hänseenden gäller beträffande motorcykel,

varom i § 34 förmäles.

Har automobils eller sådan motorcykels igenkänningsmärke eller

besiktningsskylt, där sådan skall föras, under färd hållits dold i syfte att

förhindra fordonets igenkännande, må böterna höjas intill ettusen kronor

eller till fängelse i högst tre månader dömas.

§ 41.

Framföres automobil eller motorcykel, varom i § 34 sägs, eller

traktortåg med större hastighet än som i varje fall är medgiven, straffes

den felande med böter från och med tio till och med- ettusen kronor.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

37

Har förare vid förseelse, varom i denna paragraf sägs, ådagalagt

grov vårdslöshet eller uppenbar likgiltighet för andra människors liv eller

egendom, må till fängelse i högst tre månader dömas.

§ 42.

Med böter från och med tio till och med tvåhundra kronor straffes

den, som åsidosätter föreskrifterna i § 15 mom. 3 andra stycket, § 21

mom. 1 b), mom. 3, 5, 7, 8, 9 eller 10, § 22 mom. 1 tredje stycket,

§ 28 mom. 3, § 29 mom. 3, § 30 mom. 6 eller § 37 mom. 2 näst sista

stycket.

Till enahanda straff vare den förfallen, som bryter mot vad uti de

i ovannämnda lagrum angivna hänseenden gäller beträffande motorcykel,

varom i § 34 förmäles.

Till straff enligt första stycket är ock den förfallen, som brukar

automobil eller motorcykel, som för tillfälligt brukande i riket från utlandet

införts, utan att tillstånd till fordonets användande här i riket

erhållits eller å tid, då sådant tillstånd icke längre är gällande. Länsstyrelse

äger i fall, varom nyss nämnts, förordna, att fordonet skall

omhändertagas av polismyndighet.

§ 43.

Mom. 1. Sökes ej inom föreskriven tid registrering, på sätt i § 9

mom. 2 är stadgat, av automobil eller motorcykel, varom i § 34 sägs,

eller underlåter eljest någon, som enligt denna förordning är pliktig göra

anmälan till automobilregistret, sådan anmälan inom den härför i varje

fall stadgade tid, böte den, vilken registrerings- eller anmälningsskyldigheten

åligger, där han ej tillika gjort sig förfallen till ansvar jämlikt

§ 38 mom. 1, från och med tjugofem till och med femhundra kronor.

Mom. 2. Envar, som i anmälan till automobilregistret mot bättre

vetande meddelar oriktig uppgift, straffes med böter från och med femtio

till och med ettusen kronor.

§ 44.

Mom. 1. Utövar någon yrkesmässig trafik eller trafik med traktortåg,

varom i § 37 sägs, utan att vara därtill berättigad, böte från och

med tjugofem till och med femhundra kronor.

Är på grund av särskild bestämmelse för viss ort obehörigt utövande

av drosktrafik eller liknande rörelse belagt med ansvar, må ej sådan

bestämmelse i förenämnda fall tillämpas.

Mom. 2. Brukas i yrkesmässig trafik automobil eller släpvagn, som

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

ej är godkänd för sådan trafik, eller användes tillkopplad släpvagn i

sådan trafik utan medgivande, som i § 27 mom. 2 sägs, eller brukas i

traktortåg ingående motorredskap eller släpvagn utan att vara godkänt

för sådan trafik, böte trafiktillståndets innehavare från och med tjugofem

till och med femhundra kronor.

Ägde föraren vetskap därom, att godkännande eller medgivande,

varom ovan sägs, icke lämnats, vare jämväl han förfallen till ansvar

som nyss sagts.

Mom. 3. Fordras vid yrkesmässig trafik högre betalning än fastställd

taxa medgiver eller åsidosättas i avseende å trafiken av vederbörande

myndighet meddelade föreskrifter, böte den felande från och

med tio till och med femhundra kronor.

§ 45.

Bedrives yrkesmässig utbildning av förare vid körskola, där icke

godkänd lärare finnes anställd, vare den, som är för rörelsen ansvarig,

förfallen till böter från och med femtio till och med femhundra kronor.

Till enahanda ansvar är ock den förfallen, som eljest i strid med

vad i denna förordning föreskrives bedriver yrkesmässig utbildning av

förare.

§ 46.

Brukar någon motorcykel, varom i § 35 sägs, som icke överensstämmer

med vad om sådant fordon är i nämnda paragraf stadgat, och

avsåg ej brukandet allenast att med anledning av under färd uppkommen

skada å motorcykeln framföra denna till närmast belägna plats

för skadans avhjälpande samt uppenbar fara ej var därmed förenad, böte

från och med tio till och med tvåhundra kronor.

Till enahanda ansvar gör sig ock den förfallen, som bryter mot

övriga bestämmelser i denna förordning, som äro tillämpliga å motorcykel,

varom i nyssnämnda paragraf är fråga.

§ 47.

Brukar någon motorredskap, varom i § 36 sägs, i strid mot vad i

nyssnämnda paragraf är föreskrivet eller mot förbud eller inskränkningar,

som meddelats på grund av samma paragraf, böte från och med tio till

och med femhundra kronor.

§ 48.

Ej må straff enligt denna förordning tillämpas, där förseelsen enligt

allmänna strafflagen bör beläggas med strängare straff.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21. 39

§ 49.

De för ägare av motorfordon stadgade ansvarsbestämmelser skola

äga tillämpning, i händelse motorfordonet tillhör någon, som står under

förmyndare eller annan laga målsman, å denne, samt, där motorfordonet

äges av oskift dödsbo eller konkursbo eller av bolag, förening eller annat

samfund eller av stiftelse eller annan sådan inrättning, å den eller dem,

som äga företräda boet, samfundet eller inrättningen. I fråga om motorfordon,

som tillhör staten eller kommun, skola nämnda ansvarsbestämmelser

gälla förarens närmaste förman. Har denne till förekommande av

förseelse mot förordningen gjort vad på honom ankommit och äger i

följd av överordnads åtgärd eller vållande förseelse likväl rum, varde den

överordnade drabbad av ansvar, som här avses.

Enahanda grunder skola tillämpas jämväl i fråga om ansvar, som

enligt § 44 skall ådömas innehavare av tillstånd till utövande av yrkesmässig

trafik eller till trafik med traktortåg.

§ 50.

Fortsätter någon under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse

enligt denna förordning, samma förseelse, skall han, när han

varder därtill lagligen förvunnen, för varje gång åtal emot honom ägt

rum och han därav undfått del, fällas till det straff, som för sådan

förseelse är stadgat; dock att fängelsestraff ej må överstiga tre månader.

§ 51.

Förseelse mot denna förordning skall, där ej allenast enskild målsägandes

rätt blivit därav förnärmad, åtalas av allmän åklagare, ändå att

angivelse därom ej skett.

Åtal för sådan förseelse anhängiggöres vid polisdomstol, där särskild

sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare och, där sådan ej

finnes, vid allmän domstol i den ort, där förseelsen skett.

§ 52.

Finner polismyndighet anledning förekomma till återkallelse av

körkort eller tillstånd, varom i denna förordning förmäles, skall polismyndigheten

därom göra framställning hos den myndighet, som har

att meddela sådan återkallelse.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

§ 53.

Böter, som enligt denna förordning ådömas, tillfalla kronan. Saknas

tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän

strafflag.

KAP. 6.

Särskilda föreskrifter.

§ 54.

Mom. 1. För förrättning, som enligt denna förordning ankommer

på besiktningsman, skall till denne erläggas avgift enligt följande taxa:

För första besiktning eller efterbesiktning:

av automobil................15 kronor,

av motorcykel med eller utan bivagn.....10 »

av motorredskap..............15 »

av släpvagn................10 »

För prövning av förares kompetens enligt § 14

eller § 29 mom. 1............10 »

Avgift för besiktning och prövning erlägges i förskott och återfås

icke, även om motorfordonet, motorredskapet eller släpvagnen icke befunnits

i föreskrivet och lämpligt skick eller det avlagda provet icke

godkänts.

Evad besiktning kommit till stånd eller till följd av ägarens förhållande

ej kunnat verkställas, äger besiktningsmannen för därav föranledda

resor utom stationsorten uppbära rese- och traktamentsersättning

enligt gällande resereglemente (fjärde klassen).

I avgiften ingår gottgörelse för utfärdande av besiktningsinstrument

eller annat intyg, ävensom för deras översändande i föreskrivna fall till

vederbörande myndighet.

Besiktningsman är skyldig att, i den ordning Konungen bestämmer,

avgiva redovisning för uppburna avgifter. De grunder, efter vilka besiktningsman

äger tillgodogöra sig arvode ur uppburna avgifter, bestämmas

av Konungen.

Mom. 2. Ersättning för besiktning gäldas av motorfordonets, motorredskapets

eller släpvagnens ägare. Kan ersättning för besiktning,

som av myndighet anbefallts, icke utbekommas av ägaren, gäldas den

av staten.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21. 41

Mom. 3. Ersättning för prövning enligt § 14 eller § 29 mom. 1

gäldas av den, som påkallat prövningen.

§ 55.

Emot beslut, som på grund av denna förordning meddelas av

länsstyrelse eller av polismyndighet, må besvär anföras inom tid, som

för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut är

bestämd; dock gälle beslutet utan hinder av besvär till efterrättelse

intill dess annorlunda kan bliva vederbörligen förordnat.

§ 56.

Denna förordning äger icke tillämpning å staten tillhöriga, för

speciella militära ändamål konstruerade motorfordon; ej heller å motorfordon,

som användas uteslutande inom järnvägs- eller fabriksområde

eller annat dylikt inhägnat område.

Därest beträffande vissa andra statsverket tillhöriga motorfordon

undantag i särskilt hänseende från denna förordning visas vara påkallat,

meddelas bestämmelser härom av Konungen.

ö vergån gsbestämmels er.

Denna förordning skall träda i kraft den 1 januari 1924 och äger

tillämpning jämväl å motorfordon, motorredskap, släpvagn och traktortåg,

som då äro i bruk. Vid nämnda tid skola, i den mån ej nedan annorlunda

sägs, förordningen om automobiltrafik den 30 juni 1916 (m 315)

med däri sedermera gjorda ändringar, kungörelsen angående tillämpningen

i vissa fall av nyssnämnda förordning den 29 augusti 1921 (nr 529)

med däri sedermera gjorda tillägg, kungörelsen angående bestämmande

av automobils egen vikt den 20 oktober 1922, (nr 500) ävensom alla

på grund av § 13 mom. 2 eller § 14 mom. 3 i förordningen om automobiltrafik

den 30 juni 1916 meddelade särskilda förfoganden upphöra att

gälla.

Tjänstgöringstiden för samtliga nu tjänstgörande besiktningsmän

skall utgå den 31 december 1923; och åligger det länsstyrelse att med

avseende å förordnande av besiktningsmän enligt denna förordning i

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 9 sand. 2 avd. 18 höft. (Nr 21—22.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

god tid vidtaga sådana förberedande åtgärder, att de nya besiktningsmännen

må vara utsedda och kunna tillträda sina befattningar den 1

januari 1924.

Beträffande vid förordningens ikraftträdande registrerade motorfordon

skola föreskrifterna i § 2 mom. 6 rörande hjulringsbredd och

hjultryck, ävensom bestämmelserna om påföljd för överträdelse av

nämnda föreskrifter, träda i kraft den 1 januari 1926, intill vilken tid

bestämmelserna i förevarande avseende uti förut gällande förordning

om automobiltrafik fortfarande äga tillämpning.

Förare, som vid tiden för denna förordnings ikraftträdande på

grund av äldre författning äger föra motorfordon, är fortfarande härtill

berättigad.

Före den 1 juli 1924 skall varje innehavare av körkort, som utfärdas

före denna förordnings ikraftträdande, hos polismyndighet uppvisa

körkortet och därvid inlämna sitt fotografi i sådan storlek, att

det lämpligen kan anbringas å körkortet.

Underlåtenhet härutinnan straffas med böter från och med tio till

och med etthundra kronor.

Polismyndigheten har att, utan kostnad för innehavaren, å körkortet

anbringa och avstämpla fotografiet.

Förare, som enligt hittillsvarande bestämmelser erhållit ännu gällande

tillstånd att tjänstgöra såsom förare i yrkesmässig trafik, men

saknar körkort, äger, utan föregående prövning, att hos myndighet, som

enligt § 15 har att meddela körkort, avgiftsfritt utbekomma sådant.

2:o) Stadga om trafiken å yägar och gator (Yägtrafikstadga).

Härigenom förordnas som följer:

§ I
I

denna stadga förstås med

väg: varje väg, gata och annan allmän plats, som är upplåten för

allmän samfärdsel eller eljest allmänneligen befares;

vägfarande: envar, som å väg framför fordon av vad slag det vara

må eller rider eller leder djur eller åker velociped, skidor, kälke eller

sparkstötting eller går;

s. 43 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

43

fordon: alla slag av vagnar å hjul för dragare, av motorfordon,

motorredskap och andra arbetsredskap å hjul eller medar, slädar, velocipeder,

kälkar, sparkstöttingar, dragkärror o. s. v.

§ 2.

Är å väg anordnad gångbana, må denna ej begagnas av annan

vägfarande än gående, därest icke undantag måste äga rum för färd

tvärsöver banan eller av annan särskild orsak. Vid möte å gångbana

böra de mötande vika till vänster.

För stad gäller dessutom vad i ordningsstadgan för rikets städer

är stadgat om trafiken å trottoar.

Där särskild gångbana icke är anordnad, skall den, som framför

fordon, låta gående utan intrång färdas närmast vägkanten,

Gående bör ej genom onödigt uppehåll å körbana hindra trafiken

därstädes med fordon; han bör iakttaga särskild försiktighet vid beträdande

av körbana och vid vägkorsningar.

§ 3.

Å velociped skall föras ringklocka.

Om förande å motorfordon av apparat för avgivande av ljudsignaler

är stadgat i förordningen om motorfordon.

Om förande av klocka eller bjällra vid färd med släddon i stad är

stadgat i ordningsstadgan för rikets städer.

§ 4.

Framföres å väg under mörker med dragare förspänt fordon, skall,

därest icke belysning å vägen är anordnad, å fordonet föras tänd lykta

med vitt sken, så anbragt att ljuset är synligt på avstånd såväl framifrån

som bakifrån. Velociped skall framtill föra tänd lykta med vitt

sken.

Beträffande viss väg å landet med ringa trafik äger länsstyrelse

meddela de eftergifter i fråga om tillämpningen av vad i första stycket

stadgas, vartill anledning kan förefinnas. Föreskrift om dylik eftergift

skall kungöras samt i den ordning, länsstyrelsen bestämmer, tillkännagivas

medelst anslag å eller invid vägen.

Om lyktor å motorfordon är stadgat i förordningen om motorfordon.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

§ 5.

Dragare må ej å väg köras av den, som på grund av lyte, bristande

kroppskrafter eller okunnighet icke kan behandla dragare; ej heller

må annan bruka sådan person till dylik körning.

Om rätt att föra motorfordon stadgas i förordningen om motorfordon.

§ 6.

Fordon må ej lämnas å väg utan att det föres så långt till sidan

av vägen, att andra fordon fritt kunna komma förbi. Under mörker

skall å fordon för dragare och motorfordon, som lämnas å väg, finnas

tänd lykta, därest icke belysning å vägen är anordnad. Är fråga om

annat än tillfälligt uppehåll, skall fordonet föras utanför vägen eller till

anvisad plats.

Förspänd dragare må ej lämnas obunden å väg utan erforderlig

tillsyn.

För stad gäller dessutom vad i ordningsstadgan för rikets städer

är stadgat.

§ 7.

Det åligger vägfarande, som framför motorfordon eller fordon för

dragare eller som rider, åker velociped eller leder djur, att hålla till

vänster vid möte, så ock för att tillåta upphinnande fordon att passera

förbi (omkörning).

Omkörning får ske allenast när körbanan kan fritt överskådas och

må ej äga rum i skarpare vägkrökar. Omkörning skall ske till höger.

Möte med och omkörning av spårvagn skall, om spårens läge det

medgiver, alltid ske till vänster.

Till undvikande av sammanstötning, när ett fordons kurs skär ett

annat fordons kurs, skall det fordon, som har det andra på sin vänstra

sida, låta detta senare köra först; dock att genom detta stadgande ingen

förare av fordon fritages från att iakttaga särskild försiktighet vid färd

in på korsande körbana.

§ 8.

Varje vägfarande bör iakttaga all den omsorg och varsamhet,

som till förekommande av olycksfall betingas av omständigheterna. Han

bör uppträda hänsynsfullt mot andra vägfarande och vid vägen boende

samt uppmärksamma till ledning för trafiken vid vägen uppsatta anslag

s. 45 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21. 45

och varningstecken. Han skall efterkomma polismans anvisningar till

trafikens ordnande och stanna, när polisman härtill ger tecken.

När så erfordras, skall förare av fordon i god tid medelst ljudsignal

eller tillrop väcka andra vägfarandes uppmärksamhet.

Förare av motorfordon skall vid vägkorsningar och vägkrökar eller

eljest då utsikten över vägen är skymd eller då gående eller den, som

åker velociped, kälke eller sparkstötting, befinner sig i fordonets väg,

i tid giva varningssignal. Enahanda skyldighet åligger den, som åker

velociped.

Förare av fordon, vilken ärnar stanna, skall till ledning för bakom

kommande vägfarande höja hand eller piska uppåt. Vid möte med annan

körande eller den, som rider eller leder djur, åligger det förare att, om

den mötande giver sådant tecken, iakttaga särskild försiktighet eller, om

tecknet upprepas, stanna.

Vid ändring av kurs skall förare av fordon till ledning för andra

vägfarande genom utsträckning av hand eller piska eller på annat sätt

utvisa den riktning, varåt han ämnar vika av. Velocipedåkande skall,

där tecken med hand ej lämpligen kan ges, signalera med ringklockan.

Vid sammanstötning eller annan olyckshändelse ma förare av fordon

icke avlägsna sig från platsen, innan de åtgärder vidtagits, vartill

händelsen skäligen föranleder; ej heller må han undandraga sig att uppgiva

namn och hemvist eller lämna övriga nödiga upplysningar om händelsen.

Beträffande hinder och uppehåll i rörelse å gata eller annan allmän

plats i stad är stadgat i ordningsstadgan för rikets städer.

§ 9.

För förare av motorfordon gäller särskilt följande.

Vid möte med körande å sådan plats, att förbikörning i följd av

vägens beskaffenhet icke kan äga rum, skall motorfordonet föras tillbaka

till härför lämplig plats, såvida icke för detta fordon förefinnes avsevärt

större svårighet att backa än för den mötande att genom lämplig åtgärd

komma förbi.

Möter eller upphinner motorfordon ridande eller körande eller person,

som leder djur, och visar djuret rädsla, skall föraren stanna motorfordonet

för att lämna den ridande eller åkande tillfälle att stiga av.

Om så begäres eller eljest visar sig behövligt, skall motorn stannas och

föraren vara behjälplig att, vid möte, leda djuret förbi motorfordonet

och, vid omkörning, vidtaga annan erforderlig åtgärd.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

Även eljest, då kreatur finnes i närhet av motorfordon, skall föraren

iakttaga den varsamhet, som kan anses erforderlig till förekommande

av olycksfall.

§ 10.

Vägfarande skall, där så ske kan, lämna fri plats för fordon inrättat

för transport av sjuka, för brandkårsfordon och för fordon, som

användes av polistrupp, ävensom för likprocession och tågande militärtrupp.

§ 11.

Erfordras beträffande viss väg, som icke ligger inom stads planlagda

område, eller beträffande del av sådan väg förbud mot trafik med

fordon av visst slag eller med last av viss beskaffenhet eller viss tyngd,

eller påkallas eljest inskränkningar, försiktighetsmått eller andra särskilda

åtgärder beträffande trafiken å vägen, ankommer det på länsstyrelse

att meddela föreskrifter i sådant avseende och kungöra dylikt påbud,

vilket tillika skall i den ordning myndighet, som meddelat föreskrifterna,

bestämmer, tillkännagivas medelst anslag å eller invid vägen.

Föreskrifter i förevarande avseende beträffande gata eller annan

allmän plats, som ligger inom stads planlagda område, meddelas för

Stockholm av överståthållareämbetet, för annan stad, där poliskammare

finnes, av denna, samt för övriga städer av magistrat, eller, där sådan

ej finnes, av stadsstyrelse.

Beträffande motorfordon och motorredskap gäller härförutom vad i

förordningen om motorfordon är stadgat.

§ 12.

Kostnad för anbringande av anslag, varom i §§ 4 och 11 förmärs,

skall, såvitt angår stads område, bestridas av staden men eljest av

vederbörande vägkassa.

§ 13.

Den, som bryter mot vad enligt denna stadga eller på grund

därav meddelade föreskrifter åligger honom att iakttaga, straffes med

böter från och med två till och med tvåhundra kronor; dock skall, om

förseelsen sker vid framförande av motorfordon, dömas till böter från

och med tio till och med ettusen kronor.

Ej må straff enligt denna paragraf tillämpas, där förseelsen enligt

allmänna strafflagen bör beläggas med strängare straff.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

47

§ 14.

Förseelse mot denna stadga eller på grund därav meddelade föreskrifter

skall åtalas av allmän åklagare, ändå att angivelse därom ej skett.

Åtal för sådan förseelse anhängiggöres vid polisdomstol, där sådan

är inrättad, men eljest hos poliskammare och, där sådan ej finnes, vid

allmän domstol i den ort, där förseelsen skett.

§ 15.

Böter, som enligt denna stadga ådömas, tillfalla kronan. Saknas

tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän

strafflag.

Denna stadga träder i kraft den 1 januari 1924.

3:o) Förordning angående ändring av § 20 i ordningsstadgan

för rikets städer den 24 mars 1868 (nr 22).

Härigenom förordnas, att § 20 i ordningsstadgan för rikets städer

den 24 mars 1868 skall i nedan intagna delar erhålla följande ändrade

lydelse:

§ 20.

Uppkommer i stad fråga att, utöver vad denna stadga eller lag

och författning eljest innehåller eller lämnar åt magistrat eller polismyndighet

att närmare bestämma, ny eller ytterligare föreskrift må för staden

i avseende å allmänna ordningen därstädes meddelas, kan förslag

därom framställas såväl av stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas,

allmänna rådstugan som av magistraten. Framställes förslaget---

ogillar. Väckes----stadgande.

Finner----förordna.

Från vad----ifrågakommer.

Sådant----vardera.

Enahanda----ändring däri.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1924.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

I samband med berörda proposition har utskottet till behandling

förehaft följande med anledning av propositionen väckta motioner,

nämligen:

inom första kammaren:

nr 179 av herr Pålsson samt

inom andra kammaren:

nr 244 av herrar Andersson i Rasjön, Jansson i Edsbäcken, Hansson

i Bäck och Olsson i Labbemåla,

nr 260 av herr Holmgren,

nr 261 av herr Jönsson i Revinge,

nr 262 av herrar Andersson i Rasjön, Bärg, Gustafson i Vimmerby,

Hamrin, Hansson i Bäck, Johansson i Edsbyn, Andersson i Kroken, Rydström,

Björnberg, Sävström, Igel, Johanson i Huskvarna, Pettersson i Hällbacken,

Olsson i Mora, Johanson i Hörninge, Johansson i Bro, Pettersson

i Köping, Herou och Karlsson i Grängesberg,

nr 273 av herrar Lovén, Hedvall, Persson i Fritorp, Olsson i Broberg,

Olsson i Kalmar, Waldén, Karlsson i Vadstena, Törnkvist i Bjuv,

Brännberg, Höglund, Bäcklund, Knutsson, Björklund, Jensen och Paulsen,

nr 274 av herr Röing,

nr 275 av herrar Laurén och Lindmark, samt

nr 276 av herr Sundling.

Herr Fals- Herr Pålsson hemställer i sin motion, att vederbörande utskott

sons motion. m^e beakta vissa i motionen framförda synpunkter, vilka i det följande

komma att beröras.

Herr An- Herr Andersson i Rasjön m. fl. yrka i motion II: 244 att riksdagen

deRasjönl vid behandling av förevarande proposition nr 124 måtte uttala, att §§ 7,

m. fl:s 9 och 11 samt delar av § 8 i den föreslagna vägtrafikstadgan måtte

Tf244. jämte andra nödiga trafikföreskrifter inarbetas i förordningen om motorfordon,

men att någon stadga angående trafiken på vägar och gator i

övrigt ej måtte utfärdas.

Herr Holm- Herr Holmgren hemställer i sin motion att riksdagen ville besluta

motion, nedannämnda lydelse av § 15 mom. 1 förslaget till förordning om motorfordon

nämligen:

a)

s. 49 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

49

b) ---— — skolande det anses föreligga erforderlig grad av

synskärpa, därest denna, efter korrektion av möjligen befintliga refraktionsfel,

uppgår till minst 0,8 på det ena ögat och minst 0,3 på det

andra ögat, samt erforderlig grad av hörselförmåga — — — —

c) — — — — — — — — — — — —---

Av herr Jönsson i Revinge hemställes, att riksdagen ville besluta Herr Jonsatt

vidtaga den ändring uti Kungl. Maj:ts proposition med förslag till sons-1 Re~

förordning om motortrafik, att i förordningen inflyter föreskrift om att, motion.

efter av Konungen meddelat förordnande, självregistrerande hastighetsmätare

av godkänd konstruktion skall finnas anbragt å varje motorfordon.

Herr Andersson i Rasjön m. fl. yrka i motion II: 262, det riksdagen

vid behandling av Kungl. Maj:ts proposition nr 124 måtte uttala,

att följande förändringar i det framlagda förslaget till förordning om

motortrafik måtte göras, innan detsamma utfärdas som lag, nämligen:

1.

att till § 15 moment 3 första stycket göres följande tillägg: »Har

återkallandet skett gå grund av att förare varit berusad, må

fråga om utfärdandet av nytt körkort icke upptagas förrän efter

2 år och sådant då beviljas endast om särskilda omständigheter

föreligga och sökanden icke tidigare straffats för förseelse mot

denna förordning. Har person, som innehar körkort, ådömts

straff för fylleri enligt 18 kap. 15 § strafflagen, må länsstyrelse

även på den grund kunna återkalla för honom utfärdat

körkort.»

att till § 41 göres följande tillägg: »Den som i berusat tillstånd

har fört motorfordon å allmän väg straffas, även om han icke

gjort

allmän

sig skyldig

''S

lag,

omständigheter föreligga, dömes till böter, lägst 500 och högst

1,000 kronor.»

3. att såsom § 51 införes en ny paragraf av följande lydelse: »Ställes

någon till ansvar för förseelse mot denna förordning och det

under sakens behandlig styrkes, att den tilltalade har förtärt rusdrycker

på sådan tid och i sådan myckenhet, att han därav vid

förseelsens begående kunnat vara påverkad, straffes denne med

fängelse eller böter som i § 41 sista stycket säges.»

4. att till § 29 moment 2 göres följande tillägg: »Har förare av

automobil i yrkesmässig trafik jämlikt § 15 mom. 3 fråntagits körkort

för längre tid än 6 månader, skall tillstånd att föra automobil

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 9 saml. 2 avd. 18 höft. (AV 21—22.) 7

Herr Anderssons

i

Rasjön

m. fl:s

motion

IT: r>62.

till annan förseelse mot denna förordning eller

med fängelse i högst tre månader. Om förmildrande

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

i yrkesmässig trafik frånkännas honom för all framtid. Likaså

om sådan förare ådömts straff enligt andra eller tredje stycket

i § 41 eller enligt § 51.»

Herr Lovéns I herr Lovéns m. flis motion anhålles, att riksdagen måtte i yttrandet

motion. över åberopade kungl. proposition uttala,

»att tillstånd till linjetrafik och lokaltrafik icke bör medgivas, där

fråga är om trafik mellan orter, som antingen stå i omedelbar järnvägsförbindelse

med varandra eller där annan järnvägsförbindelse mellan de

berörda orterna finnes och tåglägenheterna äro sådana, att allmänhetens

krav på bekväma förbindelser äro skäligen tillgodosedda, såvida icke

synnerligen starka skäl i motsatt riktning föreligga, samt att vederbörande

myndigheter, efter det den ifrågasatta förordningen trätt i kraft, böra

taga under omprövning, huruvida, under hänsynstagande till riksdagens

uttalande, skäl föreligga för bibehållande av tillstånd till tidigare medgiven

linjetrafik;

att innan tillstånd till linjetrafik beviljas, inhämta yttrande från

järnvägsföretag, vars trafikområde beröres, ävensom

att vederbörande myndighet vid meddelande av tillstånd till eller

övervakande av linjetrafik föreskriver den skyldighet för tillståndshavaren

ifråga om antal regelbundna, i förväg på visst angivet sätt kungjorda

turer m. m., som med hänsyn till allmänhetens rätt och fördel kan befinnas

skälig.»

Herr Roings Herr Röing hemställer, att riksdagen måtte besluta följande ändringar

motion. . försiagej- till förordning om motorfordon m. m., nämligen

1) att § 2 mom. 1 andra och tredje styckena skola erhålla följande

lydelse:

Med automobils egen skattevikt förstås vikten av autobilen i fullt

driftfärdigt skick vid användning av tyngsta till automobilen hörande

karosseri med frånräknande av vikten å reservdelar, reservgummi och

bränsle.

Automobilens egen tjänstevikt motsvarar dess skattevikt med tilläggav

vikten å till automobilen hörande reservdelar, reservgummi och bränsle,

ävensom den för automobilen nödvändiga bemanningen.

2) att § 4 mom. 1 skall erhålla följande lydelse:

§ 4.

Mom. 1. Den, som i syfte att få automobil registrerad och tilldelad

igenkänningsmärke, vill hos besiktningsman anmäla densamma till

s. 51 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

51

besiktning (första besiktning), skall därvid uppgiva den avsedda huvudsakliga

användningen av automobilen (personvagn eller lastvagn), dess

tillverkare, om denne är känd, typ (märke eller fabrikat) och fabriksnummer,

automobilens egen skattevikt och tjänstevikt, längd och bredd,

drivkraftens art (flytande bränsle, elektricitet, ånga), motorns cylinderdimensioner,

antalet av fabrikanten uppgivna hästkrafter hos motorn samt

hjulringarnas bredd å slitytan och beskaffenhet, varvid särskilt skall uppgivas,

om ringarna äro av gummi eller ej. Tillika skall angivas, i fråga

om personvagn,, det antal passagerare, för vilket automobilen är avsedd,

beträffande lastvagn ävensom personvagn, avsedd för mera än sju personer,

största hjultryck samt, angående lastvagn, maximilasten.

3) att i § 5 skall inskjutas ett nytt mom. 2 av nedan intagna

lydelse samt att de följande momenten i sistnämnda paragraf skola erhålla

härav påkallad ändrad nummerföljd:

Mom. 2. För utrönande, huruvida automohil, som icke användes

i yrkesmässig trafik, fortfarande är i föreskrivet och lämpligt skick, skall

ägaren, under tredje kalenderåret från det besiktning av automobilen

senast ägt rum, hos besiktningsman uppvisa automobilen till efterbesifctning.

Tillika hemställer motionären, att vederbörande utskott måtte föreslå

de ytterligare ändringar i Kungl. Maj:ts förslag, som möjligen kunde

föranledas av bifall till vad motionären föreslagit.

Herrar Laurén och Lindmark hemställa, att riksdagen vid avgivande Herrar I.auav

yttrande över föreliggande förslag till förordning om motorfordon måtte ^dmarks

i förslaget vidtaga de ändringar, som motiveras av vad motionärerna, på motion.

sätt nedan skall angivas, anfört i sin motion.

I herr Sundlings motion hemställes, Herr Sund
att

i § 2 införes den bestämmelsen, att automobil skall, efter aYltn9e motion.

Konungen meddelat förordnande, vara försedd med hastighetsmätare av

sådan beskaffenhet att därigenom kan utövas kontroll över den hastighet,

varmed automobilen blivit framförd å en tillryggalagd vägsträcka;

att § 18 mom. 1 tredje stycket erhåller följande lydelse:

Härjämte iakttages, att hastigheten aldrig må överstiga:

1) För automobil, vars alla hjul äro försedda med luftringar:

Km. i tim.

a) för personvagn avsedd för högst 7 personer å landsbygden

i allmänhet . ..................... 35;

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

Utskottet.

Km. i tim.

inom stads och köpings bebyggda område ävensom inom

annat tättbebyggt samhälle.............30;

b) för lastvagn med bruttovikt ej överstigande 2,500 kilogram 25;

c) för personomnibus och för lastvagn med bruttovikt överstigande

2,500 men ej 3,600 kilogram...........20;

d) för lastvagn med bruttovikt överstigande 3,600 kilogram . 15;

2) För automobil med massiva gummiringar:

a) med en tjocklek av minst 4 centimeter.........15;

b) » » » understigande 4 centimeter.......10;

3) För automobil med hjulringar av järn eller annat hårt material 10;

Mom. 3 — — — — — — högst 25 kilometer i timmen.

Beträffande grunderna för de ifrågavarande lagförslagen får utskottet,

i den mån ej redogörelse därför här nedan lämnas, hänvisa till propositionen.

I fråga om vad motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden

tillåter sig utskottet hänvisa till motionerna, i den mån dessa icke beröras

här nedan i samband med behandlingen av Kungl. Maj:ts förslag.

Förevarande proposition är föranledd av riksdagens skrivelse den

12 juni 1920, nr 360, däri riksdagen anhöll, att Kungl. Maj:t måtte låta

verkställa utredning rörande en allmän revision av automobilförordningen.

Utredningsarbetet överlämnades åt de s. k. automobilsakkunniga, vilka

utgjordes av landshövdingen A. Scliotte, byråchefen i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

överstelöjtnanten F. Enblom, droskägaren W. Hilding,

polismästaren G. Hårleman, droskchauffören J. E. Käll och sekreteraren

i kungl. automobilklubben kaptenen A. Koriander.

Den 28 oktober 1922 avgåvo de sakkunniga förslag till, bland

annat, förordning om motorfordon, stadga om trafiken å vägar och gator

(vägtrafikstadga) samt förordning angående ändring av § 20 i ordningsstadgan

för rikets städer den 24 mars 1868. Sedan vederbörandes

yttranden infordrats över förslagen samt dessa underkastats bearbetning

inom vederbörande departement, hava förslagen lagts till grund för proposition

i ämnet.

Vid granskning av författningsförslagen samt de i ämnet väckta

motionerna liar utskottet funnit anledning till följande erinringar:

s. 53 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

53

Förordningen om motorfordon.

Den utomordentliga utveckling, som trafiken med motorfordon erhållit

på senare tid, har medfört behov av ändrad lagstiftning, oaktat

den nu gällande automobilförordningen är av så sent datum som den

30 juni 1916 och däri år 1920 vidtagits avsevärda förändringar. Det

nu föreliggande förslaget synes på ett i stort sett tillfredsställande sätt fylla

de krav utvecklingen framkallat, och anser sig utskottet hava anledningantaga,

att det med den nya lagstiftningens tillhjälp skall visa sig möjligt

att tillgodose behovet av ordning och säkerhet i fråga om motorfordonstrafiken.

Utskottet har därför funnit förslaget ägnat att läggas till

grund för lagstiftning. Beträffande förslagets detaljer har utskottet velat

framhålla följande.

I motionen II: 274 har herr Röing yrkat sådan ändring i de uti£

§ 2 givna definitionerna å automobils egen skattevikt och egen tjänstevikt,

att tyngden av de till automobil hörande verktygen samt smörjolja

och vatten icke skulle få frånräknas vid bestämmande av automobilens

egen skattevikt.

De i förslaget upptagna reglerna för bestämmande av automobils

egen skattevikt överensstämma med vad för närvarande gäller enligt

kungörelsen den 20 oktober 1922 (nr 500) angående bestämmande av

automobils egen vikt. Utskottet finner de av motionären anförda skälen

för sitt yrkande icke vara av den betydelse, att de böra föranleda avvikelse

från nu tillämpade beräkningsgrunder.

Bland de automobilsakkunniga anförde landshövdingen Schotte och£

polismästaren Hårleman i avgiven reservation, att i § 2 mom. 2 borde

intagas ett stadgande av innehåll, att Kungl. Majrt skulle äga förordna,

att automobil skulle vara försedd med hastighetsmätare av sådan beskaffenhet

att därigenom kunde utövas kontroll över den hastighet, varmed

automobilen blivit framförd å en tillryggalagd vägsträcka.

I motionerna II: 261 av herr Jönsson i Revinge och II: 276 av herr

Sundling har det av nämnda sakkunniga framställda yrkandet upptagits.

Utskottet finner den här berörda frågan vara av synnerlig vikt.

Det är allmänt bekant, att automobiler och motorcyklar ofta framföras

med betydligt högre hastighet än enligt gällande författning är tillåtet.

Det ligger i öppen dag, att en dylik framfart skall medföra betydande

risker både för andra vägfarande och för passagerarna själva, varom de

mom

mom

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Andra tagutskottets utlåtande Nr 21.

ofta inträffande olyckorna bära vittne. Uppmärksamheten har emellertid

även blivit fästad vid den omständigheten, att automobilernas åverkan

å vägarna betydligt ökas vid högre hastigheter. Det är därför av vikt,

att motorfordonens körhastighet underkastas en effektiv kontroll och att

eventuella överträdelser beivras. För närvarande möta härvid, särskilt

på landsbygden, mycket stora svårigheter. Ofta undgå de skyldiga

välförtjänt näpst på grund av bristande bevisning, men å andra sidan

kan det för en lojal förare framstå såsom eu kännbar olägenhet, att han

saknar möjlighet att värja sig mot vittnens påståenden om för hastig

framfart. Ur båda dessa synpunkter skulle anbringandet av självregistrerande

hastighetsmätare å motorfordon vara av synnerligt gagn.

Såvitt utskottet har sig bekant föreligger ej för närvarande någon

sådan mätare i fullt utexperimenterat skick, men å andra sidan anser

utskottet det av vikt att dylika mätare föreskrivas, så snart sådana av

fullt hållbar och tillförlitlig typ blivit tillgängliga i allmänna marknaden

till antagligt pris. Då enligt vad utskottet inhämtat, frågan om tillverkning

inom landet av sådana mätare synes vara nära sin lösning, har

utskottet ansett motionärernas hemställan förtjänt av beaktande; och anser

utskottet alltså, att i förordningen bör stadgas, att Kungl. Maj:t skall

äga förordna, att automobil skall vara försedd med självregistrerande

hastighetsmätare.

I sin motion II: 274 har herr Röing yrkat befrielse från skyldighet

att vid besiktning av personautomobil avsedd för högst sju personer uppgiva

dess största hjultryck.

Enligt utskottets mening är det ingalunda betydelselöst att äga

kännedom även om personautomobilernas största hjultryck. Det är nämligen

ej uteslutet, att vissa vägar äro så svaga, att framförande å dem

av tyngre personautomobiler måste förbjudas. Kännedomen om största

hjultrycket å de vanligast förekommande standardtyperna torde snart

bliva allmänt utbredd bland besiktningsmännen, och i varje fall torde

de ifrågavarande beräkningarna icke vålla alltför stora svårigheter.

Herr Röing har vidare i sin motion yrkat, att automobil, som icke

användes i yrkesmässig trafik, skall vara underkastad obligatorisk efterbesiktning

vart tredje år.

I likhet med departementschefen finner utskottet efterbesiktning

icke erforderlig annat än beträffande automobiler, som användas i yrkesmässig

trafik, och får utskottet härutinnan hänvisa till propositionen.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

55

Till förebyggande av missuppfattning har utskottet velat framhålla § u

att såsom lärare vid utbildning till förare kan användas var och en som

har körkort samt besitter vana och skicklighet vid körning med automobil.

Först om någon vill såsom yrke bedriva utbildning av förare, behöves

särskilt godkännande av länsstyrelsen.

Beträffande frågan om de krav, som böra ställas på automobil- 13 mom. l.

förares synförmåga, hava under ärendets förberedande behandling yp*

pats delade meningar. Automobilsakkunniga föreslogo sålunda, att erforderlig

grad av synförmåga skulle anses föreligga, därest denna efter

korrektion av refraktionsfel uppginge till minst 0,8 på det ena ögat och

minst 0,3 på det andra ögat. Enligt propositionen kräves emellertid, att

synskärpan utan användande av glas skulle uppgå till antingen minst

0,7 å vartdera ögat för sig eller minst 0,8 å det ena ögat och minst 0,5

å det andra.

I motion II: 260 har herr Holmgren hemställt, att erforderlig

grad av synskärpa skall anses föreligga, därest denna efter korrektion

av refraktionsfel uppgår till minst 0,8 på det ena ögat och minst 0,3 på

det andra ögat.

Utskottet håller före, att synskärpan måste bedömas efter korrektion

av förefintliga refraktionsfel. I annat fall skulle allt för många

avstängas från möjlighet att föra motorfordon. Intager man denna ståndpunkt,

synes det emellertid böra föreskrivas skyldighet för förare, som

icke utan användande av glas innehar erforderlig synskärpa, att vid

framförande av motorfordon också begagna nödiga glas vid äventyr av

straffpåföljd. I de fall, då sådan skyldighet föreligger, bör detta även

anmärkas på vederbörandes körkort.

Yad beträffar den grad av synskärpa, vilken bör fordras, har ut- . >

skottet efter inhämtande av underrättelse från sakkunnigt håll ansett det

vara tillräckligt med en synskärpa av 0,7 på det ena ögat och 0,3 på

det andra efter korrektion av förefintliga refraktionsfel.

I motion II: 262 hava herr Andersson i Rasjön m. fl. yrkat in-# 13 mom. 3.

förande av ett tillägg till § 15 mom. 3 av innehåll dels att, om återkallelse

av körkort skett på grund av att förare varit berusad, denne

icke må erhålla nytt körkort förrän efter två år och det endast om särskilda

omständigheter föreligga och föraren icke tidigare straffats för

förseelse mot förordningen om motorfordon, dels att länsstyrelsen skall

kunna återkalla utfärdat körkort för den, som fällts till ansvar för fylleri.

Motorfordons framförande av berusad person är uppenbarligen

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

förenat med så stora vådor för den allmänna trafiksäkerheten, att dylikt

såvitt möjligt bör förekommas. Med beaktande härav har Kungl. Maj:t

i § 15 mom. 3, för det fall att förare av automobil vid färd varit berusad,

såsom ovillkorlig påföljd föreslagit indragning av körkort under viss

tid, minst två månader och högst två år. Häremot har utskottet intet

att erinra. Däremot synes motionärernas förslag att skärpa denna påföljd,

så att kortaste tiden för körkortets förlust bleve två år, gå utöver skälighetens

gränser. En person, som gjort sig skyldig till förseelse, varom

här är fråga, kan nämligen tänkas ändra sitt levnadssätt på väsentligt

kortare tid än två år, och man får ej förbise att mistning av körkort

kan drabba särskilt en yrkeschaufför synnerligen hårt.

Yad åter angår motionärernas yrkande, att indragning av körkort

skall kunna äga rum även på den grund, att körkortets innehavare beträtts

med fylleri utan samband med framförande av motorfordon, så

torde detta syftemål vara i erforderlig grad tillgodosett genom det föreliggande

förslaget. Enligt § lo mom. 3 kan nämligen körkort återkallas,

då sådana förhållanden föreligga, att förare måste anses olämplig att

föra automobil. Därest en förare visar sig vara hemfallen åt dryckenskap,

kan alltså hans körkort återkallas, även om han icke blivit beträdd

med fylleri under själva körningen. Genom stadgandet i § 15 mom. 4

är sörjt för att vederbörande länsstyrelse erhåller kunskap om de fall, i

vilka förare ådömts ansvar för fylleri. För att detta stadgande skall

erhålla tillräcklig effektivitet förutsättes emellertid att vederbörade åklagare

icke försummar att förebringa utredning, huruvida för fylleri tilltalad

person är innehavare av körkort, men har utskottet ansett sig kunna

utgå ifrån att så kommer att ske.

§16 mom. 3. I motion I: 179 har herr Pålsson hemställt om sådan ändring i

§ 16 mom. 3, att automobiler med en bredd av högst 220 centimeter

skulle få framföras å allmän väg utan särskilt tillstånd av länsstyrelsen.

Den av motionären sålunda ifrågasatta ökningen av den i propositionen

föreslagna maximibredden 210 centimeter åsyftar att bespara ägare av

automobilomnibus besväret att söka särskilt tillstånd hos länsstyrelsen,

men då dylik omnibus nästan undantagslöst användes i yrkesmässig

trafik, föreligger i varje fall jämlikt § 27 mom. 2 skyldighet att hos

vederbörande myndighet söka godkännande av automobilen. Då alltså

syftemålet med ändringsyrkandet icke vinnes genom ett bifall till detsamma

och utskottet ej heller i övrigt funnit anledning till anmärkning

mot den föreslagna bestämmelsen, lärer motionen i denna del icke böra

föranleda åtgärd.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

57

Enligt sista punkten av förevarande moment äger länsstyrelsen

föreskriva skyldighet för den som erhållit trafiktillstånd, varom i samma

moment förmäles, att bidraga till ombesörjande av vägunderhåll, som

oskäligen försvåras genom den sålunda tillåtna trafiken. Utskottet, som

finner det föreslagna stadgandet kunna bliva till synnerligt gagn, har

velat understryka vikten av att bidragsskyldighet enligt detta författningsrum

samt de likartade stadgandena i § 18 mom. 6, § 22 mom. 2,

§ 27 mom. 1 och § 37 mom. 2 verkligen föreskrives i de fall, där behov

föreligger.

I § 18 mom. 1 har Kungl. Maj :t föreslagit vissa maximihastigheter § 18 mom. l.

för olika slag av automobiler. I motionen II: 276 har emellertid herr Sundling

föreslagit nedsättning av vissa av de föreslagna maximihastigheterna.

Vad angår de av Kungl. Maj:t under § 18 mom. 1 1) a) föreslagna

hastigheterna för personvagn, avsedd för högst 7 personer, vars alla hjul

äro försedda med luftringar, har utskottet intet att erinra mot förslaget,

och lärer förty motionen i denna del icke höra föranleda åtgärd. Vad

däremot angår de föreslagna hastighetsbestämmelserna för lastvagn och

personomnibus med luftringar samt för automobil med massiva gummiringar

med en tjocklek av minst 4 centimeter synas de av Kungl. Maj:t

föreslagna hastigheterna böra nedsättas i enlighet med motionärens förslag.

Erfarenheten har nämligen visat, att just lastautomobiler och

personomnibusar vid större hastighet verka i så hög grad förstörande

på vägbanan, att den tidsvinst, som uppkommer genom användande av

den större hastigheten, icke står i rimligt förhållande till ökningen i väghållningskostnaden.

Utskottet förordar alltså, att ifrågavarande hastighetsbestämmelser

skola erhålla följande lydelse:

Härjämte skall iakttagas, att, hastigheten aldrig må överstiga:

1) för automobil, vars alla hjul äro försedda med luftringar: km ;

a) för personvagn avsedd för högst 7 personer: tim.

å landsbygden i allmänhet.....................45;

inom stads och köpings bebyggda område ävensom inom annat tättbebyggt

samhälle.........................35;

b) för lastvagn med bruttovikt ej överstigande 2,500 kilogram......25;

c) för personomnibus och för lastvagn med bruttovikt överstigande 2,500

men ej 3,6U0 kilogram......................20;

d) för lastvagn med bruttovikt överstigande 3,600 kilogram.......15;

2) för automobiL med massiva gummiringar:

a) med en tjocklek av minst 4 centimeter...............15;

b) med en tjocklek understigande 4 centimeter.............10;

3) för automobil med bjulringar av järn eller annat hårt material.....10.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 9 sand. 2 avd. 18 höft. {Nr 21—22.) 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

§ 18 mom. 3. I § 18 mom. 3 har föreslagits, att länsstyrelse skall kunna med
giva,

att hastigheten för personomnibus å väg, där särskilda anordningar

vidtagits för sådan trafik, höjes till högst 30 kilometer. I sin nyssberörda

motion har herr Sundling föreslagit, att denna maximihastighet måtte

nedsättas till 25 kilometer.

Då man lärer kunna utgå från att nödig försiktighet städse kommer

att iakttagas vid meddelande av tillstånd, varom här är fråga, har

utskottet ansett motionen i denna del icke böra föranleda någon åtgärd.

§ is mom. 6. Med anledning därav, att de i § 18 mom. 6 omförmälda tävlingar

visat sig kunna medföra betydande skador å vägarna, har utskottet velat

framhålla, att tillstånd till dylika tävlingar icke bör meddelas annat än

när synnerligen starka skäl tala därför; att vederbörande vägstyrelser,

såvitt lämpligen ske kan, böra höras, innan tillstånd meddelas; samt att

skyldighet att bidraga till försvårat vägunderhåll i fall av behov bör

föreskrivas.

§ 19. Med anledning av bestämmelserna i denna paragraf har utskottet

velat betona vikten av att vederbörande vägstyrelser erhålla tillfälle att

göra gällande de synpunkter, vilka kunna inverka på rätten att med

automobil befara allmän väg samt på bestämmande av den där tillåtna

största hastigheten. Med hänsyn härtill torde vederbörande vägstyrelser,

såvida hinder ej möter, i regel böra höras, innan den i denna paragraf

omförmälda kungörelse utfärdas.

§ 21. I motion II: 275 hava herrar Laurén och Lindmark hemställt om

införande av en bestämmelse, att förare före körningens början skall tillse,

att han icke på grund av förtäring av rusdrycker eller i följd av annan

kroppslig eller andlig kraftnedsättning är mindre lämplig att föra motorfordon,

ävensom att överträdelse av den ifrågasatta bestämmelsen måtte

beläggas med straff.

Syftemålet med motionärernas yrkande torde i huvudsak vara tillgodosett

genom bestämmelserna om indragning av körkort samt genom

straffbestämmelserna i § 41. I varje fall lärer det ej vara möjligt att

biträda motionärernas yrkande i den form, vari det nu föreligger.

§ 22 mom. 3. I överensstämmelse med vad utskottet hemställt under § 18 mom.

1 torde den i § 22 mom. 3 föreskrivna maximihastigheten för automobil

med släpvagn böra nedbringas från 20 till 15 kilometer i timmen

men torde av skäl, som anförts vid § 18 mom. 3, någon ned
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

59

sättning av den maximihastighet, vartill länsstyrelsen äger lämna tillstånd,

icke behöva äga rum.

Beträffande meddelandet av tillstånd till yrkesmässig trafik har i§S7mom.l.

motion I: 179 av herr Pålsson yrkats, att sådant tillstånd ej må förvägras,

om behövligheten av en ny trafikled är styrkt genom uttalande från

ortsbefolkningen. Vidare hava herr Lovén m. fl. i motionen II: 273 framställt

vissa yrkanden om förebyggande av osund konkurrens mellan järnvägsföretag

och automobiler i linjetrafik.

De i motionen II: 273 framhållna önskemålen torde redan vara

tillgodosedda genom bestämmelsen i § 27 mom. 1, att vid ansökning om

tillstånd till linjetrafik och lokaltrafik hänsyn skall tagas till behövligheten

och lämpligheten av den ifrågasatta trafiken. Utskottet vill emellertid

uttala, att om konkurrens kan tänkas uppstå mellan en ifrågasatt linjeeller

lokaltrafik med automobil och ett järnvägsföretag, ångbåtslinje eller

dylikt, bör järnvägsföretagets eller ångbåtslinjens ägare höras, innan tillståndet

beviljas. Det ligger nämligen vikt uppå, att ren okynneskonkurrens

förhindras. Därest föreskrift meddelas om skyldighet att utgiva

skäligt bidrag till vägunderhåll, torde även härigenom osund konkurrens

kunna i viss mån stävjas.

Vad slutligen beträffar det i motionen I: 179 framställda yrkandet

torde det ligga i sakens natur, att länsstyrelsen bör taga stor hänsyn

till ortsbefolkningens önskningar, men kunna några allmängiltiga regler

härför svårligen uppställas utan måste detta överlämnas till myndigheternas

prövning. Enahanda är förhållandet med det i motionen II: 273

framställda önskemålet om särskilda föreskrifter beträffande antalet turer

m. m. vid linjetrafik.

I motion II: 262 hava herr Andersson i Rasjön m. fl. yrkat inför § 29 mom.2.

rande av ett tillägg till § 29 mom. 2 av innehåll, att om förare av automobil

i yrkesmässig trafik jämlikt § 15 mom. 3 fråntagits körkort för

längre tid än 6 månader eller fällts till ansvar efter vissa paragrafer i

förevarande förslag, skulle han för alltid frånkännas rätt att föra automobil

i yrkesmässig trafik.

Då den föreslagna påföljden i många fall skulle vara oskäligt hård,

saknar utskottet anledning tillstyrka bifall till detta yrkande.

I anledning av motionen II: 262 av herr Andersson i Rasjön m. fl. § iitillstyrker

utskottet, att i § 41 uttryckligen utsäges, att förare, vilken i

berusat tillstånd begår förseelse, som i nämnda paragraf sägs, må kunna

straffas efter den högre straffskalan i andra stycket. I övrigt torde nämnda

s. 60 Kontrollera mot PDF

Föreslagen

ny paraDraf.

60 Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

motion, i vad den avser ändring av förevarande paragraf, icke föranleda

åtgärd.

Ej heller kan utskottet tillstyrka bifall till ett av samma motionärer

väckt yrkande om införande av en ny § 51 med bestämmelser om skärpning

i straff för förare, som gjort sig skyldig till förseelse mot förordningen,

för det fall att ban förtärt rusdrycker på sådan tid och i sådan

myckenhet, att han därav kunnat vara påverkad vid förseelsens begående.

Vid övervägande av det utav herrar Laurén och Lindmark i motion

II: 275 framställda yrkandet om höjning av straffet för vissa förseelser

vid framförande av motorfordon har utskottet funnit sådan höjning icke

vara erforderlig.

Vägtrafikstadgan.

I motion II: 244 hava herr Andersson i Rasjön m. fl. yrkat, att

någon vägtrafikstadga icke måtte utfärdas, men att vissa delar av den

föreslagna stadgan skulle inarbetas i förordningen om motorfordon.

Utskottet kan icke dela den mening, som ligger till grund för motionärernas

yrkande. Med hänsyn till den livliga samfärdsel, som nu

råder på våra vägar, är det givetvis av vikt att trafiken ordnas så, att

olyckor såvitt möjligt förekommas. Ingen meningsskiljaktighet synes råda

därom, att framförandet av motorfordon bör vara underkastat stränga

ordningsregler. Men syftet med sådana regler kan icke i erforderlig utsträckning

vinnas, om icke även övriga trafikanter genom motsvarande

föreskrifter tillhållas att iakttaga en viss ordning vid färd å allmän trafikled.

Man måste ock besinna, att trafikens ordnande icke kan vara

annat än till gagn för alla vägfarande. Utskottet vill även erinra, att i

Danmark genom en den 1 maj 1923 utfärdad lov om fserdsel givits bestämmelser

av i stort sett samma innehåll som den nu ifrågasatta vägtrafikstadgan.

Då emellertid detta lagstiftningsområde ännu är jämförelsevis oprövat,

har det synts utskottet nödvändigt att framgå med försiktighet, och

har utskottet med anledning därav ifrågasatt vissa jämkningar i de föreslagna

bestämmelserna. Slutligen vill utskottet betona önskvärdheten av

att innehållet i en blivande vägtrafikstadga genom därför lämpade åtgärder

bringas till allmänhetens kännedom.

Beträffande förslagets särskilda bestämmelser får utskottet anföra.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

61

Då förhållandena icke allestädes lära vara sådana, att det förelig- § iger

verkligt behov av att föra lykta å fordon, förspänt med dragare, har

det synts utskottet lämpligast, att icke någon generell föreskrift därom

meddelas, utan att länsstyrelsen tillägges befogenhet att förordna, att

sådan skyldighet att föra lykta skall föreligga vid färd å viss väg.

Sådant förordnande torde åtminstone till en början icke behöva meddelas

annat än beträffande livligt trafikerade vägar, och, där så finnes lämpligt,

bör åt förordnandet kunna givas det innehåll, att, då fordon användes i

arbete ute på marken, därå icke skall behöva föras lykta vid passerandet

av väg, som här avses.

Den i § 5 föreslagna bestämmelsen, att dragare ej må å väg köras § 5.

av den, som på grund av lyte, bristande kroppskrafter eller okunnighet

icke kan behandla dragare, har synts utskottet kunna lämna rum för

skilda tolkningar. Sålunda skulle en sträng tolkning kunna lägga hinder

i vägen för en jordbrukare att använda minderåriga eller mindre

arbetsföra personer till lättare körslor, vilket är allmänt brukligt. En

sådan tolkning torde visserligen icke vara avsedd, men det har dock

synts utskottet lämpligast, att bestämmelsen utgår ur förslaget.

Beträffande bestämmelsen i 6 § första stycket har utskottet velat § 6.

erinra, att därest fordon på grund av olyckshändelse, t. ex. axelbrott,

måste lämnas å väg utan att kunna med tillgängliga medel föras åt

sidan, sådant givetvis icke föranleder ansvarspåföljd.

Den i § 8 första stycket givna föreskriften, att vägfarande bör § s.

iakttaga all den omsorg och varsamhet, som till förekommande av olycksfall

betingas av omständigheterna, har erhållit formen av råd, vars åsidosättande

icke medför ansvarspåföljd. Det synes dock kunna ifrågasättas,

huruvida icke förseelse mot denna föreskrift borde vara straffbelagd, helst

så för närvarande är fallet beträffande dylik förseelse av automobilföi-are

(K. F. 30/6 1916 § 16 mom. 3 och § 31). Däremot synas föreskrifterna i

andra, fjärde och femte styckena lämpligen kunna givas form av råd.

Då såsom förut nämnts några av de i vägtrafikstadgan förekom- § in.

mande stadgandena hava karaktär av råd, vilkas åsidosättande ej medför

straff, är det av vikt att de fall uttryckligen angivas, i vilka ansvar

skall inträda. Härav torde föranledas viss omredigering av §§ 2, 8

och 13.

Enär de förseelser mot ifrågavarande stadga, som kunna begås av

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

annan vägfarande än förare av motorfordon, måste anses jämförelsevis

lindriga, torde det straffmaximum av 100 kronor, som förekommer i ordningsstadgan

för rikets städer, även för dessa fall vara tillräckligt.

Förordningen angående ändring av § 20 i ordningsstadgan för rikets städer

den 24 mars 1868.

Förslaget har icke givit anledning till erinran.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Maj:t anmäla, att vid granskning av de vid ifrågavarande

proposition fogade förslag riksdagen ej funnit

skäl att mot desamma göra andra erinringar än utskottet

i förevarande utlåtande upptagit, samt

B) att de i anledning av propositionen väckta

motionerna, därest de icke kunna anses besvarade

genom vad utskottet ovan under A) hemställt, ej måtte

, till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 24 maj 1923.

På andra lagutskottets vägnar:

HJALMAR VON SYDOW.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar von Sydow, Alfred Petrén, greve Spens, Hult, Tjällgren,

Thorberg* Franzén och Carl August Carlsson;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar,* Hagman, Nilsson i Vibberbo,

Holmström i Stockholm, Svensson i Skönsberg, Öliström, Sundling och Sos.

* Ej närvarande vid ntlåtandets justering.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

63

Reservationer:

1) av herr Hult, som anfört följande:

Beträffande förordningen om motorfordon m. m.

§ 2 mom. 2.

Utskottets uttalande i fråga om anbringande å automobil av sj älvregistrerande

hastighetsmätare bar jag icke kunnat biträda, enär värdet

av berörda anordning ur kontrollsynpunkt synes tvivelaktigt med hänsyn

till att de hittills kända och under utförande varande bastigbetsmätarna

utvisa högsta hastigheten beträffande allenast den sist trafikerade kilometern.

Det torde dessutom kunna förutses, att, i den mån tillförlitliga

självregistrerande hastighetsmätare bliva utexperimenterade och visa sig

fylla den med desamma avsedda uppgiften, automobiltrafikanterna självmant

skola finna det ändamålsenligt att begagna sig av dylik hastighetsmätare,

utan att skyldighet behöver stadgas härutinnan. En dylik skyldighet

torde jämväl, med hänsyn till den för många automobilägare icke

obetydliga kostnad, som uppkommer genom anskaffande och underhåll av

sådan apparat med eventuella reservapparater, bliva onödigt betungande.

§ 2 mom. 2 g.

Som även mindre lastautomobiler i stor utsträckning användas för

transport av flyttsaker och annat skrymmande gods, varvid svårighet

föreligger för föraren att överskåda den bakom varande vägbanan, bör

bestämmelsen om anbringande av backspegel å automobil utsträckas att

gälla alla lastautomobiler. Anordningen med backspegel kräver ringa

kostnad och dylik spegel är lätt att anbringa.

§ 8 mom. 3.

I syfte att undvika påläggandet av det ytterligare arbete, som

uppkommer särskilt för landsfiskalerna genom befattningen med utlämnande

av besiktningsskyltar och förande av förteckning över dessa, har

jag ansett att hittills gällande bestämmelser om skylt å automobil, som

användes före registreringen (provvagnsskylt) bör bibehållas beträffande

framförandet av automobil i ändamål, som i första stycket omförmäles,

och att sålunda befattningen med tillhandahållandet av besiktningsskylt

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

och förandet av ovannämnda förteckning överflyttas till besiktningsmännen.

Detta skulle innebära, i motsats till nu utnyttjade vidsträckta användning

av provvagnsskylt, en inskränkning härutinnan till den enda färd

med automobilen före dess förseende med besiktningsskylt, som företages

för förandet av automobilen till besiktningsmannen och under provkörningen

vid besiktningen samt vid förandet av automobil från hamn,

järnvägsstation, fabrik, magasin eller dylikt till utställningslokal eller

annat förvaringsrum. Någon verklig olägenhet av en dylik anordning

lär väl knappast kunna uppvisas, och förenklingen i förfarandet synes

vara påkallad av angelägenheten av såväl att icke betunga polismyndigheten,

särskilt landsfiskalerna, med arbete och besvär, som kan utföras

av den tjänsteman, vilkens uppgift är att handhava bestyret med besiktning

av automobilerna, som ock att icke onödigtvis åsamka automobilägarna

det besvär och den kostnad, som, i synnerhet i glest befolkade

orter, måste bliva förenad med besök hos polismyndigheten för erhållande

av besiktningsskylt.

§ 13.

Vad i andra stycket sägs angående övningskörning, som företages

av elev, har sin motsvarighet i § 11 i nu gällande förordning den 30 juni

1916 om automobiltrafik utom beträffande föreskriften, att elev skall

vid förareplatsen åtföljas av lärare, vilken skall anses såsom förare av

automobilen.

Då med tillägg av berörda bestämmelse det synes opåräknat, att

bibehålla föreskriften om att övningskörning får företagas å plats och

under villkor, som polismyndigheten i orten bestämmer, har jag ansett,

att hemställan bort göras, att denna föreskrift måtte bortfalla.

§ 20 mom. 2.

Åtgärder för ordnandet av den allmänna samfärdseln, som i administrativ

ordning föreskrivas, synes i allmänhet böra bekostas av statsmedel.

I förevarande avseende, där det emellertid av flera synpunkter

kan anses lämpligast att anordningarnas utförande, såsom i den kung],

propositionen föreslås, ombesörjes av vederbörande städer och väghållningsdistrikt,

torde dessa jämväl böra åläggas bestrida härav uppkomna

kostnader.

Beträffande åter den ordning, i vilken ett sådant åläggande bör

tillkomma, hava de sakkunniga för ändamålet föreslagit en särskild av

Konung och riksdag stiftad lag angående bestridande av kostnaden för

anslag och varningstecken, varom förmälas i § 20 mom. 2 i förordningen

s. 65 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21. 65

om motorfordon och i § 11 i stadgan om trafiken å vägar och gator

(vägtrafikstadgan).

Denna anvisning till frågans lösning har Kungl. Maj:t icke följt, utan

i stället valt den bekvämare vägen att intaga föreskriften direkt i motorfordonsförordningen

och vägtrafikstadgan under framhållande av, att

hinder häremot ej synes möta, enär nyssnämnda två författningar äro

avsedda att tillkomma efter riksdagens medverkan.

Som denna medverkan inskränker sig till endast den behandling av

frågan, som innefattas uti avgivande av utav Kungl. Maj:t i förevarande

proposition nr 124 begärt yttrande över motorfordonsförordningen och

vägtrafikstadgan, men det med visst fog lär kunna ifrågasättas, huruvida

riksdagen genom avgivande av sålunda begärt yttrande i grundlagsenlig

ordning medverkat till åstadkommande av bestämmelser, varigenom visst

förfogande över städers och väghållningsdistrikts skattemedel träffas, har

jag, under erinran att frågan är av ringa betydelse med hänsyn till bestämmelsens

ekonomiska verkningar, funnit mig höra fästa riksdagens

uppmärksamhet på förhållandet.

Angående stadgan om trafiken å vägar och gator (vägtrafikstadga).

I motion II: 244 hava herr Andersson i Rasjön m. fl. yrkat, att

någon vägtrafikstadga icke måtte utfärdas, men att vissa delar därav

skulle inarbetas i förordningen om motorfordon.

Denna motion har jag ansett böra bifallas. Jag har nämligen icke

blivit övertygad om behövligheten av eu dylik vägtrafikstadga, därest i

förordningen om motorfordon inarbetas de bestämmelser i vägtrafikstadgan,

som ha sin tillämpning å motortrafiken. Den övriga trafiken å de allmänna

vägarna torde nog, såsom hittills, ordna sig utan att minutiösa

förhållningsregler, av vilka de flesta redan sedan lång tid tillbaka ingått

i folkmedvetandet, behöva utfärdas.

I alla händelser synes det mig fullkomligt opåkallat, att genom eu

för hela riket gällande vägtrafikstadga föreskriva samma bestämmelser

för de många tusental mil väg i skilda delar av landet, å vilka trafiken

är ringa och till stor del endast lokal, som beträffande de mycket livligt

trafikerade vägarna närmast de större städerna. Men icke heller rörande

dessa sistnämnda vägar torde något egentligt behov av lagstadgade

bestämmelser angående trafiken å desamma förefinnas. Denna reder

sig nog allt framgent om blott tillräckligt stränga bestämmelser stadgas

för motortrafikanterna. Beträffande vägtrafikstadgans innehåll framliihang

till riksdagens protokoll 1929. 9 sand. 2 avd. 18 höft. (Nr 21—22.) 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Andra lagutskottets utlåtande Nr 21.

träder här en anordning, som torde kunna betecknas såsom en nyhet i

författningsväg, nämligen en blandning av bestämmelser, av vilka en

del enligt propositionen äro att betrakta såsom råd till den trafikerande

allmänheten, under det att andra återigen äro av den allvarliga natur,

att ett åsidosättande av desamma medför stadgad påföljd.

Emellertid torde kunna ifrågasättas, huruvida icke jämväl de

kriminaliserade föreskrifterna i stadgan äro av den art, att desamma

mycket väl kunna inrangeras bland dem, som äro att beteckna såsom

råd. I så fall lärer Kungl. Maj:t icke sakna möjlighet att på lämpligt

sätt meddela vägtrafikanterna inom landet alla de råd och upplysningar

beträffande trafiken å de allmänna vägarna, som kunna anses erforderliga.

2) av herrar Tjällgren, Nilsson i Vibberbo och Ödström, vilka i

huvudsak instämt i vad herr Hult i sin reservation anfört;

3) av herrar Carl August Carlsson och Nilsson i Vibberbo, som

ansett att utskottets utlåtande i nedan angivna delar bort hava följande

ändrade lydelse:

vid §15 mom. 3.

I motion II: 262 hava herr Andersson i Bassjön — — — —

som fällts till ansvar för fylleri.

Motorfordons framförande av berusade personer är uppenbarligen

förenat med så stora vådor för den allmänna trafiksäkerheten, att dylikt

såvitt möjligt bör förekommas. Kung]. Maj:t har också i förevarande

moment, för det fall att förare av automobil vid färd varit berusad, såsom

straffpåföljd föreslagit indragning av körkort under viss tid, minst två

månader och högst två år. I likhet med motionären anser emellertid

utskottet förseelser av här ifrågavarande art vara av den svåra beskaffenhet,

att förlusten av körkort ej gärna bör begränsas till den korta

tid, som i Kungl. Maj:ts förslag medgives. Utskottet vill erinra därom,

att i nu gällande förordning om automobiltrafik möjlighet beredes att

indraga körkort för alltid, en möjlighet, som även under de senare åren

i många fall kommit till användning. I det nu föreliggande förslaget

har indragning av körkort för alltid som straffpåföljd uteslutits. Om

denna mildring av bestämmelserna nu genomföres, anser dock utskottet

nödigt att uttryckligt stadga skärpt straffpåföljd i de fall, då körkort

indrages på grund av att förare varit berusad. Genom att särskilt brännmärka

berusade motorförare gives åt förordningen en uppfostrande betydelse,

vars nödvändighet ej kan bestridas.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utledande Nr 21.

67

Fördenskull tillstyrkes ett tillägg till 15 § 3 mom. i det syfte, som

i motion II: 262 avses.

Enligt § 15 mom. 3 kan körkort återkallas även då sådana förhållanden

föreligga, att förare måste anses olämplig att föra automobil.

Därest en förare visar sig hemfallen åt dryckenskap, bör alltså hans körkort

återkallas, även om han icke blivit beträdd med fylleri under själva

körningen. För att förordningens syfte i detta hänseende må tydligt

uttryckas förordar utskottet ett tillägg till momentet av den lydelse, som

föreslagits i motion II: 262. Genom stadgandet i § 15 mom. 4 —--

att så kommer att ske.

vid § 29.

I motion II: 262 hava — — —

i yrkesmässig trafik.

Det är onekligen av allra största vikt att förare i yrkesmässig trafik

iakttaga nykterhet under utövandet av sitt ansvarsfulla värv och även i

övrigt väl vårda sig om sin uppgift. Särskilt med hänsyn till den omfattning,

som omnibustrafiken synes komma att erhålla, måste det ställas

långt gående krav på dylika förare. Att genom ett särskilt straffhot i

lagen inskärpa detta anser utskottet välbetänkt och föreslår i anledning

av ovannämnda motion ett sådant tillägg till § 29, att förare i yrkesmässig

trafik, som på grund av stadgandena i § 15 mom. 3 fråntages

körkort för en tid av minst ett år, må hava förverkat rätten som yrkesförare

i all framtid.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1923:311 Skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl. Maj.is proposition med förslag till förordning om motorfordon m. m., dels ock i ämnet väckta motioner. s. 2 i texten