Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående fortsatt tillämpning av lagen den 24 oktober 1919 om arbetstiden å svenska fartyg dels ock i ämnet väckta motioner.

1923-05-29 · 18 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 16 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1923:30, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående fortsatt tillämpning av lagen den 24 oktober 1919 om arbetstiden å svenska fartyg dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.

1

Nr 30.

Ankom till riksdagens kansli den 29 maj 1923 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med

förslag till lag angående fortsatt tillämpning av lagen

den 24 oktober 1919 om arbetstiden å svenska fartyg

dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 23 februari 1923 dagtecknad proposition, nr 63,

vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet,

har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet

och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga här

nedan införda förslag till lag angående fortsatt tillämpning av lagen

den 24 oktober 1919 om arbetstiden å svenska fartyg.

I sammanhang med berörda proposition har utskottet till behandling

förehaft följande inom andra kammaren väckta motioner, nämligen

nr 231 av herrar Lindman, Nilsson i Bonarp, Magnusson i Tumhult,

Norman, Pettersson i Bjälbo, Gustafsson i Örebro, Lithander, Nilsson

i Antnäs, Jönsson i Boa och Olsson i Broberg;

nr 232 av herrar Dahlén och Karlsson i Grängesberg; samt

nr 233 av herrar Lövgren, Hagman, Holmström i Stockholm,

Olsson i Gävle, Törnkvist i Karlskrona, Berg i Karlskrona, Hage och

Lindberg.

Herr Lindman och hans medmotionärer påyrka, att riksdagen måtte Herr Lindavslå

förevarande proposition. man, m- fl:»

Herrar Dahlén och Karlsson i Grängesberg hemställa, att det med Herrar

propositionen framlagda lagförslaget måtte erhålla f-ådan lydelse, att Kariulnti

sjömännen därigenom tillförsäkrades en fullt effektiv 8-timmars ar- Grängesberg

betsdag. motion.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 9 samt. 2 avd. 23 höft. (Nr 30.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Herr Lövgrens

m. flis

motion.

Historik.

2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.

I herr Lövgrens m. flis motion hemställes slutligen, att riksdagen

måtte besluta,

1) att giva 1 § i lagförslaget samma lydelse som i nu gällande

lag;

2) att vidtaga sådan ändring i 12 §, att densamma erhåller följande

lydelse:

1 mom. Då fartyg, varå skeppstjänst - är indelad i vakter på allmänt

brukligt sätt, ankommer till eller avgår från hamn, må sjöman

användas till arbete utöver vad i 4, 5, 6 eller 10 § stadgas, dock icke

längre tid, än att arbetstiden under två på varandra följande dygn sålunda,

ankomst och nästföregående dygn, avgångs- och därpå följande

dygn, för styrman, vilkens arbetstid enligt 4 § må utgöra högst aderton

timmar, icke överstiger denna tid eller för sådan sjöman, vilkens

arbetstid enligt samma paragraf må utgöra högst sexton timmar, icke

överstiger sistnämnda tid samt för annan sjöman icke överstiger tjugufyra

timmar.

2 mom. Då — — — 8 §.

3) att hos Kungl. Maj:t begära en allsidig utredning angående

möjligheterna att på de fartyg, vilka gå i skärgårds-, kanal- och kustfart,

genomföra en verklig normalarbetsdag för å dem anställd personal.

Beträffande skälen för det med propositionen framlagda lagförslaget

ävensom för de i ämnet väckta motionerna får utskottet, i den

mån ej redogörelse därför lämnas här nedan, hänvisa till propositionens

resp. motionernas innehåll.

Vid 1919 års lagtima riksdag framlades för första gången förslag

till lagstiftning om arbetstiden å svenska fartyg. Förslaget, som grundats

å ett av de s. k. skeppstjänstkommitterade avgivet betänkande i

ämnet, framlades samtidigt med förslag till den allmänna åttatimmarslagen.

Bland de i sistnämnda lagförslag upptagna undantagen från

lagens tillämpning var jämväl arbete, som utfördes av sjöfolk; och hänvisades

beträffande sådant arbete till särskild lag. Båda de nu nämnda

lagförslagen antogos i huvudsak av andra kammaren, men avslogos av

den första.

Sedan förslagen underkastats en överarbetning, som ej medförde

några mera väsentliga förändringar, blevo de genom proposition förelagda

samma års urtima riksdag, vilken godtog desamma med några

mindre ändringar. Båda lagarna, av vilka den nu ifrågavarande om

arbetstiden å svenska fartyg — i det följande benämnd sjöarbetstids
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 30. 3

lagen — promulgerades den 24 oktober 1919, antogos att gälla från

och med den 1 januari 1920 till 1923 års utgång.

Redan vid 1920 års riksdag väcktes i andra kammaren en motion,

åsyftande upphävande eller åtminstone suspension av sjöarbetstidslagen.

Motionen vann icke riksdagens bifall.

I lika lydande motioner inom båda kamrarna vid 1921 års riksdag

framfördes ånyo samma yrkande. I anledning av sistnämnda motioner

anhöll riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t, att Kungl. Magt måtte

låta verkställa utredning rörande verkningarna av sjöarbetstidslagen

samt till riksdagen inkomma med de förslag, som därav kunde föranledas.

Den av riksdagen sålunda påkallade utredningen har jämlikt åt

kommerskollegium den 12 augusti 1921 givet bemyndigande utförts av

nämnda ämbetsverk med tillhjälp av särskilt tillkallade sakkunniga, advokaten

S. J. O. Themptander, konsuln F. Sternhagen och förtroendemannen S.

Lundgren. Det av de ovannämnda sakkunniga, efter hörande av olika

sammanslutningar å sjöfartens område, representerande såväl redare som

sjöfolk av olika kategorier, samt enskilda rederier och redare, den 19

maj 1922 avgivna utlåtande angående verkningarna av sjöarbetstidslagen

ävensom kommerskollegii till samma utlåtande sig anslutande

yttrande av den 31 i samma månad äro fogade vid den i ämnet avgivna

propositionen.

Då det gäller att taga ståndpunkt till föreliggande proposition

med däri innefattade förslag till fortsatt lagstiftning om arbetstiden å

svenska fartyg med eu avsedd giltighetstid av tre år, framställer sig

först till besvarande frågan, huruvida övervägande skäl tala för det i

herr Lindmans m. fl:s motion framställda yrkandet om upphävande med

innevarande års utgång av lagstadgad reglering av arbetstidsförhållandena

å hithörande område eller för åvägabringande av en kortare ytterligare

försöksperiod, inDan slutlig ståndpunkt tages till frågan om en fortsatt

lagstiftning på ifrågavarande område.

Vid bedömandet av förevarande spörsmål vore det givetvis av

synnerlig vikt att äga klarläggande kännedom om dels verkningarna

av den hos oss hittills gällande provisoriska lagstiftningen i ämnet, och

dels det nuvarande läget och tendenserna på detta område i andra länder.

Den av riksdagen i det förra hänseendet påkallade utredningen,

vilken, såsom av det föregående framgår, verkställts under hösten 1921

och våren 1922, har tyvärr på grund av bl. a. det hopbragta utredningsmaterialets

knapphändighet och bristfällighet samt de onormala

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.

konjunkturförhållanden, som varit rådande under de år, till vilka utredningen

hänför sig, icke kunnat lämna en mera tillförlitlig ledning

för bedömandet av det med utredningen avsedda spörsmålet.

Be sakkunniga hava med stöd av den av dem förebragta utredningen

såsom sin mening uttalat, att det ingalunda kunde anses lämpligt

att efter så kort prövotid, som hittills förelegat, och med den ringa

erfarenhet, som därunder vunnits, omedelbart tillägga lagen om arbetstiden

å svenska fartyg permanent karaktär, utan syntes densamma de

sakkunniga böra erhålla fortsatt provisorisk tillämpning, därvid hänsyn

även borde tagas till den i denna fråga alltjämt rådande osäkerheten i

internationellt hänseende. Åtgärder för genomförande av åtskilliga utav

de sakkunniga föreslagna sakliga detaljändringar i lagen syntes emellertid

de sakkunniga böra vidtagas utan dröjsmål, i samband varmed det

borde föranstaltas om en överarbetning i formellt hänseende av vissa

av lagens bestämmelser i därutinnan av de sakkunniga angivna riktningar.

Vid den fortsatta utredning, som i sådant syfte otvivelaktigt

syntes böra komma till stånd, innan frågan i hela dess vidd förelädes

riksdagen, borde särskild uppmärksamhet ägnas vissa spörsmål, som

antingen undandragit sig de sakkunnigas bedömande eller ej kunnat av

de sakkunniga göras till föremål för så ingående undersökningar, som

sakens vikt i vart fall syntes fordra. — Av de sakkunniga har herr

Sternhagen i särskilt yttrande förklarat sig anse, att lagen borde upphöra

att gälla med 1923 års utgång.

I det utlåtande, varmed kommerskollegium överlämnat de sakkunnigas

utredning, säger sig kollegium icke kunna finna utredningen hava

givit vid handen, att sjöarbetstidslagen å sjöfartsnäringen haft så hämmande

inverkan, att lagens fullständiga upphävande med 1923 års utgång

ofrånkomligen skulle vara att förorda. Däremot ansåge sig kollegium

i likhet med de sakkunniga och på i dess utlåtande anförda skäl

böra tillstyrka, att lagen vid utgången av dess giltighetstid allenast förlänades

fortsatt provisorisk tillämpning för en tid, som syntes lämpligen

böra fastställas till två år. Vid sådant förhållande vore enligt kollega

mening ytterligare utredning i ämnet icke för närvarande av nöden,

utan syntes härutinnan vara tillfyllest, att de speciella förhållanden, som

kunde inverka på frågans bedömande, av kollegium under den fortsatta

försökstillämpningen av lagen gjordes till föremål för särskild uppmärksamhet.

Beträffande de sakkunnigas förslag till detaljändringar i lagen

syntes kollegium vissa av dem böra förverkligas, medan angående åter

andra kollegium funne ett bibehållande av lagen i dess nuvarande av

fattning vara att föredraga.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.

5

Departementschefen har, under framhållande av att dispens från den

gällande sjöarbetstidslagens föreskrifter behövt lämnas endast i jämförelsevis

ringa omfattning och avseende blott viss begränsad fart, ansett

sig böra tillstyrka, att åt lagen förlänades fortsatt giltighet under samma

tidslängd, som av Kungl. Maj:t föreslagits beträffande den allmänna

arbetstidslagstiftningen eller således tre år till och med 1926 års utgång.

Då det förebragta utredningsmaterialet på de allra flesta punkter icke

medgåve dragandet av några bestämda slutsatser rörande behovet och

verkningarna av ifrågasatta ändringar i den nu förevarande lagen, syntes

departementschefen lämpligast, att lagen finge, i det väsentliga oförändrad,

gälla även under den förlängda provisorietiden. Härför talade

bland annat, att en säkrare erfarenhet om lagens verkningar endast

torde kunna vinnas därigenom, att lagstiftningen på området bleve utan

några mera väsentliga omläggningar gällande under ytterligare någon

tid framåt, kännetecknad, som man finge hoppas, av mera normala

konjunkturförhållanden på sjöfartens område än dem, från vilka den nu

verkställda utredningen haft att utgå.

Lagrådet har i yttrande över ett jämlikt departementschefens sålunda

gjorda uttalande utarbetat förslag till lag i ämnet, vilket förslag

endast i formellt hänseende innehåller avvikelser från det riksdagen i

propositionen underställda förslaget, anfört följande:

»Den åstadkomna utredningen angående sjöarbetstidslagens verkningar lärer,

ehuru bristfällig, giva vid handen, att lagen å ena sidan för sjöfartsnäringen medfört

ganska kännbara olägenheter, men å andra sidan visat sig ägnad att undanröja

vissa missförhållanden med avseende å sjöfolkets arbete. Då det emellertid är

vanskligt att, innan ytterligare erfarenhet vunnits, taga ståndpunkt till frågan om

lagens fortbestånd, anser sig lagrådet böra tillstyrka, att, på sätt nu föreslås, lagen,

väsentligen oförändrad, erhåller förlängd giltighet intill utgången av år 1926.

Lagrådet fäster härvid särskilt avseende vid den möjlighet att mildra lagens ogynnsamma

verkningar, som är beredd genom den i 1 § 3 mom. stadgade allmänna

befogenheten för Konungen eller viss myndighet att medgiva undantag från lagens

tillämpning.

Med den av lagrådet sålunda uttalade uppfattningen vill lagrådet icke

ifrågasätta, att, utöver de jämkningar som föreslagits, lagen nu revideras i vissa

detaljer, beträffande vilka skäl eljest synas föreligga att vidtaga ändringar; och

har lagrådet i fråga om de föreslagna jämkningarna intet att erinra.»

Med anledning av detta lagrådets uttalande erinras, att den i 1 §

3 mom. av den gällande sjöarbetstidslagen inrymda generella befogenheten

för Konungen eller av Konungen för ändamålet utsedd myndighet

att medgiva undantag från tillämpningen av lagen förutsätter för

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.

stadgandets tillämplighet, att synnerliga skäl till de ifrågasatta undantagen

förefinnas.

Vidare må i detta sammanhang erinras, att enligt förordning

den 24 oktober 1919 med närmare föreskrifter rörande tillämpningen av

sjöarbetstidslagen ansökning om undantag från tillämpningen av densamma

skall med undantag för vissa åt kommerskollegii avgörande uppdragna

fall ställas till Konungen och ingivas till kommerskollegium,

som har att med eget utlåtande överlämna densamma till Kungl. Maj:t.

Åt kommerskollegium har i samma förordning uppdragits bland annat

att föreslå sådana ändringar i gällande föreskrifter om arbetstiden å

svenska fartyg eller om tillsynens utövande, som anses erforderliga,

att tillhandagå fartygs redare, befälhavare och besättning med råd och

upplysningar angående tillämpningen av gällande föreskrifter angående

arbetstiden å svenska fartyg, samt att med handläggning av ärenden

av större vikt, som avse sjöarbetstidslagen, samråda med av Kungl.

Maj:t på förslag av kommerskollegium för ändamålet utsedda sakkunniga

personer, företrädande dels rederirörelse av det slag, varom fråga är,

och dels den eller de grupper av fartygsanställda, varå ärendet har

avseende.

Vad sedan angår frågan om det nuvarande läget och tendenserna

på arbetstidslagstiftningens område i andra länder vill utskottet erinra,

att frågan om åttatimmars arbetsdag visserligen upptagits på dagordningen

för den internationella sjömanskonferensen i Genua i juni och juli

1920 utan att dock frågan därom å konferensen fördes till lösning. Lika

litet hava de underhandlingar, vilka under åren 1920—1922 inletts genom

den internationella arbetsbyrån emellan skeppsredare och sjömän i

de stora sjöfartsländerna för återupptagande av frågan om åttatimmarsdagen

och åstadkommande av en gemensam lösning av denna, lett till resultat.

Med anledning därav att den till riksdagen i ämnet avlåtna propositionen

icke innehåller någon uppgift ludrande det nuvarande läget å

det förevarande lagstiftningsområdet i andra länder har utskottet sökt att

härutinnan införskaffa uppgifter. Av dessa framgår vad angår de nordiska

grannländerna, att i Finland är för närvarande under behandling en av

regeringen framlagd proposition med förslag till lag om sjömäns arbetstid,

väsentligen baserad på de svenska nu gällande bestämmelserna i

ämnet, att i Norge regleras arbetstiden å fartyg genom lag av den 11

juli 1919, för vars innehåll nedan lämnas en kortfattad redogörelse, samt

att i Danmark någon lagstadgad reglering av arbetstidsförhållandena å

hithörande område icke förefinnes. För sistnämnda lands vidkommande

lärer tillämpas mellan redare- och sjöfartsorganisationer träffad överens
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Ändra lagutskottets utlåtande Nr SO.

kommelse om en arbetstid i hamn å 8 timmar samt till sjöss å 12

timmar för däcks- och 8 timmar för maskinmanskap.

Den för Norge gällande lagen innehåller bland annat följande:

Till sjöss indelas arbetstiden för däcksmanskapet i vakter på sedvanligt sätt

— alltså 12 timmars arbetsdag. Föf maskinmanskapet skall som regel tillämpas

trevaktsystem — alltså 8 timmar per dygn. I hamn utgöres arbetstiden för såväl

däcks- som maskinmanskap av 8 — i tropikerna 7 — timmar per dygn, förlagd till

tiden mellan kl. 7 f. m. och 5 e. m. Då det gäller arbete med lastning och lossning,

må arbetstiden ordnas efter bruk på platsen. Vid ankomst till och avgång från

hamn må arbetstiden för däcksmanskapet ej överstiga 11 och för maskinmanskapet

ej 8 timmar under något dygn. För köksp er sonalen är maxim i arbetstid

ej fastställd, utan stipuleras endast, att densamma ej må sysselsättas utöver den

tid, som i allmänhet åtgår för tillsyn av proviant samt beredning och servering

av vanliga måltider. Arbetstiden må ej utsträckas efter kl 8 e. m. Å fartyg,

där arbetstiden under gång icke är indelad i vakter (lokalfart), må den sammanlagda

arbetstiden i hamn och till sjöss icke överstiga 54 timmar i veckan. Arbetstiden

kan förläggas till vilken tid av dygnet som helst, men må icke under något

dygn överstiga 11 timmar. För övertidsarbete medgives högst 21 timmar i veckan

och högst 6 timmar per dygn. Övertidsersättning utgår med 1 krona per timme.

Från lagens tillämpning undantagas: icke registreringspliktiga fartyg, fiske- och

fångstfartyg, bärgnings- och bogseringsfartyg, segelfartyg i inrikes fart, örlogsfartyg

m. fl.

I Frankrike har genom ett dekret av den 5 september 1922 dittills

gällande bestämmelser å området, vilka grundats å en ännu gällande

lag om arbetstid å fartyg av den 2 augusti 1919 och vilka visat

sig medföra ytterst menliga konsekvenser för den franska handelssjöfarten,

i väsentlig mån mildrats tillsvidare i avbidan å tillkomsten av

en internationell överenskommelse å området.

Beträffande övriga länder hava endast ofullständiga uppgifter i

frågan stått utskottet till buds. Till belysning av hithörande förhållanden,

i den mån uppgifter därom förebragts, införes här emellertid följande

jämförande tablå, avseende endast sjöfart, där arbetstiden är indelad i

vakter, medan fartygen äro till sjöss:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.

Till sjöss

I hamn

Vid ankomst till och

avgång från hamn

Nationer

Däcks-

man-

skap

Maskin-

manskap

Köks-

per-

sonal

Däcks-

man- skap 1

Maskin-

manskap

Köks-

per-

sonal

Däcks-

man-

skap

Maskin-

manskap

Köks-

per-

sonal

Anm.

Timmar per vecka

Timmar per vecka

Timmar per dygn

Sverige............

84

56

84

48

48

72 (84)

12

8

12

Lag

Norge...............

84

56

84

48

48

60—72

11

8

10-12

Lag

Danmark .........

84

56

84

48

48

—

—

—

—

Avtal

Finland............

84

66

84

48—54

45—54

72 (84)

—

Lag under

behandling

i riksdagen

Tyskland .........

84

56

70—84

48

48

60

10

10

10—12

Lag

England............

84

56

70—84

45

45

46

12

9

12

Avtal

Holland............

84

56

84

45

45

45

12

8

12

Avtal

Belgien ............

84

56

70

46

46

46

12

12

12

Avtal

Frankrike.........

84

56

84

48

48

48

8

8

8

Lag

Italien ............

84

56

70

48

48

48—60

Ingen begränsning

Avtal

Förenta Staterna

84

56

70

54

54

54

sjö-

vakter

sjö-

vakter

10

Avtal

I anslutning till de synpunkter, som framförts i ovan återgivna

uttalanden av bl. a. kommerskoileginm och lagrådet, och med erinran

att, efter tillstyrkan av utskottet, riksdagen med vissa ändringar numera

godtagit förslaget om den allmänna arbetstidslagens fortsatta giltighet

under ytterligare en treårsperiod, finner sig utskottet ej kunna förorda

det i motionen II: 231 innefattade yrkandet, att med innevarande års

utgång lagstadgad reglering av arbetstiden å svenska fartyg skulle upphävas.

Då utskottet alltså anser sig böra tillråda antagandet av en sjöarbetstidslag

å ännu eu försöksperiod, vilken lämpligen synes böra i

likhet med vad som beslutats beträffande den allmänna arbetstidslagen

fastställas till tre år, vill utskottet framhålla, att utskottet i likhet med

lagrådet fästat särskilt avseende vid den i lagen inrymda generella befogenheten

för Konungen att medgiva undantag från lagens tillämpning.

Utskottet har härvid vidare ansett sig kunna förutsätta, att, i den män

lagen under dess fortsatta tillämpning skulle med hänsyn till under tiden

inträdd ändring med avseende å de internationella förhållandena å området

eller eljest visa sig i en eller annan punkt före giltighetstidens utgång

påkräva ändring, kommerskollegium, åt vilket ämbetsverk övervakandet

av verkningarna av lagen, på sätt förut angivits, blivit uppdraget, givetvis

ej skall underlåta att göra de framställningar, som med anledning därav

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 30. 9

må anses påkallade. Det torde jämväl kunna förutsättas, att, därest eu

fortsatt provisorietid nu kommer till stånd, före dess utgång komma

att åvägabringas dels utredning i de hänseenden, som kan finnas erforderligt

för att statsmakterna då skola bättre vara i stånd att definitivt

taga ståndpunkt till frågan om lagstiftning å området, och dels, i den

mån nu gällande lag lägges till grund för blivande förslag i ämnet, en

av utskottet såsom önsklig befunnen formell överarbetning av lagen.

Att härvid jämväl de av herr Lövgren och hans medmotionärer framförda

önskemålet rörande arbetstiden i skärgårds-, kanal- och kustfarten

kommer att bliva föremål för vederbörligt övervägande, anser utskottet

sig kunna utgå ifrån. Vid sådant förhållande anser utskottet ej erforderligt,

att från riksdagens sida nu avlåtes en skrivelse till Kungl. Maj:t

med den av ifrågavarande motionärer föreslagna hemställan.

I fråga om den närmare utformningen av lagen under den fortsatta

provisorietiden har utskottet i likhet med lagrådet och Kungl.

Maj:t ansett lämpligast, att, om ock i enlighet med de sakkunnigas och

kommerskollegii utlåtanden skäl till lagens revidering i fråga om vissa

detaljbestämmelser tvivelsutan föreligga, lagen dock därunder bibehålies

i huvudsak oförändrad. På en punkt har emellertid utskottet med

anledning av därom motionsvis framställt yrkande ansett sig böra

föreslå ändring i nu gällande bestämmelse. Beträffande de av herrar

Dahlén och Karlsson i Grängesberg i dessas motion framförda synpunkterna

har utskottet, enligt vad av det föregående framgår, icke ansett

desamma, utom beträffande viss ändring av 12 §, nu kunna vinna beaktande.

För de av utskottet förordade ändringarna i lagförslaget lämnas

i det följande redogörelse vid de särskilda paragraferna.

J § 2 mom.

Enligt detta lagrum i dess nu gällande lydelse är från lagens

tillämpning undantaget arbete, som utföres av förste styrman å fartyg,

varest ytterligare minst en styrman finnes, och av förste maskinist å

fartyg, varest ytterligare minst eu maskinist finnes.

De sakkunniga och kommerskollegium hava föreslagit, att jämväl

ende styrmannens och ende maskinistens arbete skall undantagas från

tillämpningen av lagen. Såsom skäl för detta förslag har särskilt anförts,

att nu avsedda befattningshavare intoge befälsställning och vore

fullt ut att jämställa med inom industiuen och liknande verksamhetsområden

anställda verkmästare och andra dylika befattningshavare,

vilkas arbete icke omfattades av lagen om arbetstidens begränsninginom

sagda områden. Ende styrmans och ende maskinists arbete vore

icke av beskaffenhet att lämpligen kunna uppdelas å två personer, utan

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 9 samt. 2 avd. 23 höft. (Nr 30.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.

skulle lagens tillämpning framtvinga anställande av ytterligare en man

i vardera gruppen endast för möjliggörandet av att styrmannen och

maskinisten såsom förut skulle kunna fullgöra sitt vanliga arbete fast

nu i egenskap av förste styrman resp. förste maskinist. Medan resultatet

för dessas vidkommande sålunda bleve detsamma som förut, åsamkades

rederiet en ökad kostnad för besättningsmän, som finge användas

till arbete, för vilket de alldeles icke behövde inmönstras såsom styrman

eller maskinist.

Vidare har till stöd för förslaget av de sakkunniga anförts, att

de flesta av landets skärgård srederier beträffande dessa kategorier sökt

och erhållit dispens, innebärande medgivande av sagda undantag under

vissa villkor i form av särskild ersättning samt fritid.

I anslutning till detta förslag har i propositionen bland undantagen

i förslagets 1 § 2 mom. införts jämväl »styrman å fartyg, varest

endast en styrman finnes» samt »maskinist å fartyg, varest endast en

maskinist finnes».

I herrar Lövgrens m. fl:s motion har yrkats, att ifrågavarande

undantag måtte utgå, och att lagen i berörda hänseende måtte antagas

i sin nuvarande lydelse. Till stöd för detta yrkande hava motionärerna

anfört bland annat följande:

De till stöd för förslaget åberopade dispenserna hade icke givits helt förutsättningslöst,

utan under vissa villkor i form av särskild ersättning samt fritid

för de befattningshavare ombord, vilka genom ifrågavarande dispenser undantagits

från lagens tillämpning. Dessutom vore att märka, att dispenserna endast omfattat

vissa passagerarfartyg, men att ett generellt undantagande av alla ende

styrmän och ende maskinister skulle medföra, att ytterligare ett avsevärt antal

sjömän av berörda bemanningskategorier komme att undantagas från lagens tilllämpning.

Det ursprungliga av de s. k. skeppstjänstkommitterade på sin tid framlagda

förslaget till lag om begränsning av arbetstiden å svenska fartyg hade varit

avsett att äga tillämpning på alla styrmän och maskinister under motivering,

att behovet av dylik begränsning vore för ifrågavarande befattningshavare väl

så starkt som inom någon annan av de olika besättningskategorierna. I samband

med de ovannämnda dispensfrågornas avgörande för innevarande år hade kommerskollegium

föranstaltat om utredning rörande arbetstiden under år 1922 för styrmän

och maskinister anställda hos 16 rederier, vilka för ifrågavarande befattningshavare

ansökt om undantag från arbetstidslagens tillämpning. Av undersökningen

framginge, bland annat, att inom ett större skärgårdsrederi maximiarbetstiden per

vecka för styrmän uppgått till 126 timmar och för maskinister till 99 timmar,

medan arbetstiden å fartyg tillhörande ett annat rederi, drivande insjötrafik, varit

128 respektive 130 timmar. År 1920, då dispens första gången söktes och meddelades,

vore motsvarande arbetstider för styrmän 95 och 105 samt för maskinister 89 1,/a

och 91 timmar i veckan. För närvarande förelåge alltså en högst avsevärd utökning

av den arbetstid, som då låg till grund för undantagets medgivande. Till

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 30. 11

jämförelse tjänade, att den i arbetstidslagen stadgade ordinarie arbetstiden för

sjömän i bär berörda farter utgjorde 63 timmar i veckan, vartill komme 18 timmar,

som kunde uttagas i form av övertid mot extra ersättning, eller i allt 81

timmar i veckan. Skulle nu nämnda bemanningskategorier helt undantagas från

lagens tillämpning, torde man hava anledning befara, att de förmåner i form av fridagar

samt extra ersättning för övertidsarbete, som rederierna för att erhålla dispens nödgats

bevilja styrman och maskinist, ej vidare komme att utgå, varför dessa befattningshavare

icke endast bleve försatta i samma, beträffande arbetstidens längd ogynnsamma

ställning som före lagens ikraftträdande, utan dessutom komme att få vidkännas

en ytterligare utökning av arbetstiden, betingad därav att den övriga besättningens

arbetstid reglerades av lagen. Att en förskjutning i denna riktning

redan blivit en följd av de beviljade dispenserna framginge tydligt vid en jämförelse

mellan arbetstidssiffrorna för åren 1920 och 1922 och skulle naturligtvis

göra sig mera gällande, om ende styrmän och ende maskinister helt undantoges

från lagens tillämpning. Frånsett den stora skillnaden mellan arten av det arbete,

som utfördes av exempelvis en verkmästare och styrmannen å en skärgårdsbåt

och vilken i sig själv gjorde en jämförelse i angivet syfte mer eller mindre obefogad,

torde arbetsförhållandena i övrigt vara så pass olika, att de skäl, som förelåge

beträffande den förstnämndes undantagande från arbetstidslagens tillämpning,

ej kunde anses gällande beträffande den senare. Den tid, under vilken en verkmästare

nödgades förrätta arbete utöver den lagstadgade maximiarbetstiden, torde

nämligen i regel vara ganska ringa, enär den med undantag av smärre sysslor

vid arbetets början och slut i det närmaste sammanfölle med det honom underställda

arbetslagets, evad detta endast hade sin verksamhet förlagd till dagen eller

i skift dygnet om, medan man i fråga om ende styrmannen och ende maskinisten

hade sig väl bekant, att dessa befattningshavares arbetstid högst väsentligt överstege

den för övrig personal ombord lagstadgade arbetstiden, betingad därav att

styrmannen utan möjlighet till avlösning måste förrätta en hel del göromål på

tid, då den övriga besättningen vore fri från arbete, och att maskinistens arbete

vore beroende av farttiden, varunder icke hans, men väl hans underordnades arbete

kunde vara fördelat på vakter. Att med vetskap härom lagfästa eu arbetstid, som,

enligt vad företagen undersökning givit vid handen, i de flesta fall måste anses

oskäligt lång och sedan lagens tillkomst käft tendens att ytterligare utökas samt

endast kunde i viss mån kompenseras genom de till dispensmedgivandet bundna

villkoren om fridagar och extra ersättning för övertid, syntes strida mot principerna

om arbetstidens begränsning och torde därför böra undvikas.

Utskottet har i förenämnda spörsmål inhämtat följande: Vid de

dispenser, som uti ifrågavarande hänseende lämnats ett antal skärgårdsrederier,

har såsom villkor knutits, att ende styrmannen och ende maskinisten

vardera skulle erhålla såväl minst en dags tjänstledighet under

var och en av månaderna maj—september som ock utöver avtalad

månadslön ersättning för dag med minst V75 del av månadslönen för

mistning av i lagen stadgad ersättning för övertid. För innevarande

år meddelade dispenser omfatta 81 maskindrivna passagerarfartyg (samt
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.

liga under 400 bruttoton) med en sammanlagd bruttodräktighet av

14,387 ton samt avse tillhopa 162 anställda styrmän och maskinister.

I procenttal av hela antalet och tontalet fartyg, som skulle beröras av

den ifrågasatta lagändringen, och antalet därå anställt befäl av nu förevarande

kategorier kunna de av dispenserna omfattade fartygen och

befälspersonerna beräknas till allenast respektive 8.1, 9.6 och 9 procent.

Enär utskottet, som gjort sig förvissat om, att arbetstiden för

ifrågavarande kategorier ofta är över hövan lång, delar motionärernas

uppfattning, att den föreslagna ändringen är ägnad att kunna medföra

icke önskade verkningar i de av motionärerna angivna hänseendena,

anser sig utskottet icke kunna tillstyrka propositionen i nu förevarande

del. Redan med nuvarande lydelse av hithörande bestämmelser kan i

dispensväg erforderliga lindringar ernås. Denna utväg synes ock erbjuda

den fördelen, att därigenom beredes möjlighet att i varje särskilt

fall tillse, att medgivandet om undantag från lagen bindes vid lämpliga

villkor. Utskottet anser sålunda, att ifrågavarande moment bör prolongeras

i oförändrad lydelse.

4 §■

I andra och tredje styckena av 4 § i sjöarbetstidslagen stadgas

beträffande vissa bemanningskategorier, att arbetstiden för sjömän inom

respektive kategori, därest antalet sjömän därinom uppgår till minst

tre, icke må under två på varandra följande dygn överstiga visst antal

timmar. Tvekan har uppstått, huruvida med antalet sjömän avsåges

det antal, som faktiskt funnes å fartyget anställt, eller, i förekommande

fall, det antal, som för fartygets behöriga bemanning förutsättes. De

sakkunniga och kommerskollegium hava på anförda skäl föreslagit ett

tilläggsstadgande av innebörd, att, där antalet sjömän författningsenligt

bestämts, detta antal eller eljest det minsta antal, som må anses tillräckligt

för fartygets betryggande bemanning, skall vara avgörande i

nu förevarande avseende.

I propositionen har emellertid föreslagits, att uttrycken »antalet

styrmän» samt »antalet maskinister, motormän, smörjare eller kollämpare»

måtte ändras till respektive »det för fartygets behöriga bemanning

nödiga antalet styrmän» och »det för fartygets behöriga bemanning

nödiga antalet maskinister, motormän, smörjare eller kollämpare».

Utskottet anser, att ett förtydligande i föreslagen riktning är önskvärt.

I likhet med föredragande departementschefen finner emellertid

utskottet, att ett tilläggsstadgande av det av de sakkunniga och kom
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.

merskollegium föreslagna innehållet icke är erforderligt, utan synes utskottet

den av Kungl. Maj:t föreslagna omredigeringen vara för ändamålet

tillfyllest.

12 §.

Denna paragraf innehåller bestämmelser om ordinarie arbetstid vid

ankomst till eller avgång från hamn. Första momentet i paragrafen

har följande lydelse:

»Då fartyg, varå skeppst jänst är indelad i vakter på allmänt brukligt sätt,

ankommer till eller avgår från hamn, må sjöman användas till arbete utöver vad

i 4, 5, 6 eller 10 § stadgas, dock icke längre tid, än att arbetstiden under två på

varandra följande dygn för styrman, vilkens arbetstid enligt 4 § må utgöra högst

aderton timmar, icke överstiger denna tid eller för sådan sjöman, vilkens arbetstid

enligt samma paragraf må utgöra högst sexton timmar, icke överstiger sistnämnda

tid samt för annan sjöman icke överstiger tjugufyra timmar.»

Herr Lövgren och hans med motionärer hava hemställt, att momentet

måtte omformuleras i förtydligande syfte, och hava därvid föreslagit,

att momentet måtte erhålla följande ändrade lydelse:

»Då fartyg, varå skeppst jänst är indelad i vakter på allmänt brukligt sätt,

ankommer till eller avgår från hamn, må sjöman användas till arbete utöver vad

i 4, 5, 6 eller 10 §> stadgas, dock icke längre tid, än att arbetstiden under två på

varandra följande dygn sålunda, ankomst- och nästföregående dygn, avgångs- och

därpå följande dygn, för styrman, vilkens arbetstid enligt 4 § må utgöra högst

aderton timmar, icke överstiger denna tid eller för sådan sjöman, vilkens arbetstid

enligt samma paragraf må utgöra högst sexton timmar, icke överstiger sistnämnda

tid samt för annan sjöman icke överstiger tjugufyra timmar.»

Till stöd för berörda yrkande har av motionärerna anförts följande.

Avsikten med 12 § vore att giva möjlighet till utnyttjande av manskapet

vilken tid som helst av dygnet vid ankomst till och avgång från hamn, men dess

bestämmelser hade i vissa fall ohemult utnyttjats. Sveriges redareförening hade i

sitt yttrande påpekat paragrafens nuvarande otydlighet, och eldareunionen hade

yrkat, att den skulle utgå. Motionärerna trodde emellertid, att man vunne det

önskade resultatet, om en omformulering vidtoges i enlighet med det ovan införda

förslaget.

I herrar Daldéns och Karlssons i Grängesberg motion har jämväl

denna fråga berörts och har därvid anförts följande: Bestämmelserna i

12 § kunde till och med tolkas så, att tjugufyra timmars arbetstid kunde

uttagas på ett enda dygn, i fall det föregående eller det efterföljande

dygnet lämnades alldeles fritt. Dessa bestämmelser fastsloge i realiteten

tolv timmars normalarbetsdag för tjänstgöring i hamn vid alla

opaginerad Kontrollera mot PDF

u

Andra lagutskottetsutlåtande Nr 30-

de tillfällen, då fartyget låge i hamn endast två dygn. Liknande förhållande

rådde vid de flesta kustfartyg och särskilt vid turerna längs

alla inhemska trader, medelhavsfarten, passagerarefartygén till England

m. fl.

Det av motionärerna berörda förhållandet har jämväl berörts av

de sakkunniga, vilka uttryckt önskan om paragrafens omredigering utan

att de dock framställt något utformat ändringsförslag för ändamålet.

Sådant har ej heller upptagits vare sig i kommerskollegii utlåtande

eller i propositionen.

Utskottet, som funnit de av motionärerna framförda synpunkterna

värda beaktande, har ansett önskligt, att åt momentet gåves en ändrad

formulering till förebyggande av momentets misstolkning. I sådant

avseende föreslår utskottet, att momentet erhåller följande ändrade

lydelse:

»Under det dygn, då fartyg, varå skeppstjänst är indelad i vakter

på allmänt brukligt sätt, ankommer till eller avgår från hamn, må

sjöman användas till arbete utöver vad i 4, 5, 6 eller 10 § stadgas,

dock icke längre tid, än att, vid ankomst till hamn, sammanlagda arbetstiden

under det föregående dygnet samt ankomstdygnet och, vid avgång

från hamn, sammanlagda arbetstiden under avgångsdygnet samt det

nästföljande dygnet icke överstiger, för styrman, vilkens arbetstid enligt

4 § må utgöra högst aderton timmar, denna tid eller för sådan sjöman,

vilkens arbetstid enligt samma paragraf må utgöra högst sexton

timmar, sistnämnda tid samt för annan sjöman tjugufyra timmar.»

13, 26 ock 27 §§.

''»

I propositionen har beträffande förestående paragrafer, i anslutningtill

den vid innevarande års början ikraftträdda sjömanslagen, vidtagits

vissa redaktionella jämkningar, i det att hänvisningarna till sjölagen

utbytts mot hänvisningar till motsvarande bestämmelser i sjömanslagen.

Utskottet har intet att erinra mot de sålunda föreslagna ändringarna.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen, med förklarande att Kungl.

Maj:ts förevarande förslag icke kunnat av riksdagen i

oförändrat skick antagas, måtte för sin del antaga

följande förslag till

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag: ■

Lag

i-#-*. * * • • r ; j . * • ''*■* * r

angående fortsatt tillämpning av lagen den 24 oktober 1919 (nr 663) om

arbetstiden & svenska fartyg.

Härigenom förordnas,

dels att lagen den 24 oktober

1919 om arbetstiden å svenska fartyg,

vilken lag gäller till och med

den 31 december 1923, skall äga

fortsatt tillämpning till och med

den 31 december 1926, dock att 1 §

2 mom. samt 4, 13, 26 och 27 §§ i

samma lag skola, 1 § 2 mom. samt

4 och 13 §§ i nedan angivna delar,

från och med den 1 januari 1924

hava följande ändrade lydelse:

i §■

2 mom. Från lagens tillämpning

undantages arbete, som utföres av

befälhavare å fartyg, å vilket utom

befälhavaren minst två personer

äro anställda;

styrman å fartyg, varest endast

en styrman finnes, ävensom å andra

fartyg förste styrman;

maskinist å fartyg, varest endast

en maskinist finnes, ävensom å andra

fartyg förste maskinist;

läkare och — — — — sagt,

annorlunda förordnat.

dels att lagen den 24 oktober

1919 om arbetstiden å svenska fartyg,

vilken lag gäller till och med

den 31 december 1923, skall äga

fortsatt tillämpning till och med

den 31 december 1926, dock att 4 §,

12 § 1 mom. samt 13, 26 och 27 §§

i samma lag skola, 4 och 13 §§ i

nedan angivna delar, från och med

den 1 januari 1924 hava följande

ändrade lydelse:

4 §.

Beträffande sjöman å fartyg, som i 3 § avses, vilkens arbete är

indelat i vakter, gäller^

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.

Kungl. Maj:t8 förslag: Utskottets förslag:

att arbetstiden icke må under två på varandra följande dygn

överstiga tjugufyra timmar;

att, i fall det för fartygets behöriga bemanning nödiga antalet

styrmän uppgår till minst tre, arbetstiden för styrman icke må under

två på varandra följande dygn överstiga aderton timmar;

att, i fall det för fartygets behöriga bemanning nödiga antalet

maskinister, motormän, smörj are eller kollämpare uppgår till minst tre,

arbetstiden för sjöman i dylik ställning icke må under två på varandra

följande dygn överstiga sexton timmar;

att arbetstiden — — — — avsedd personal.

12 §.

1 mom. Under det dygn, då fartyg,

varå skeppstjänst är indelad i vakter

på allmänt brukligt sätt, ankommer

till eller avgår från hamn, må sjöman

användas till arbete utöver vad

i 4, 5, 6 eller 10 § stadgas, dock

icke längre tid, än att, vid ankomst

till hamn, sammanlagda arbetstiden

under det föregående dygnet samt

ankomstdygnet och, vid avgång från

hamn, sammanlagda arbetstiden under

avgångsdygnet samt det nästföljande

dygnet icke överstiger, för

styrman, vilkens arbetstid enligt 4 §

må utgöra högst aderton timmar,

denna tid eller för sådan sjöman,

vilkens arbetstid enligt samma paragraf

må utgöra högst sexton timmar

sistnämnda tid samt för annan sjöman

tjugufyra timmar.

13 §.

Utan hinder — — — — — resa förminskad.

För skeppstjänst, som sjöman utför på grund av bestämmelserna

i denna paragraf, är han, såvitt ej annat överenskommits, icke berättigad

till ersättning i vidare mån, än i 23 § sjömanslagen sägs.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 30. il

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

26 §.

Om domstol i tvistemål, som bör bedömas efter donna lag, skall

vad i 86—88 §§ sjömanslagen stadgas äga motsvarande tillämpning.

27 §.

Om domstol i mål rörande förseelse, varom i denna lag sägs, skall

vad i 89 § sjömanslagen stadgas äga motsvarande tillämpning.

dels och att beträffande sådan under tiden för ovannämnda lags

giltighet begången förseelse, som avses i dess 21—24 §§, ävensom i

fråga om domstol i tvistemål, som bör bedömas efter sagda lag, vad i

densamma är stadgat skall fortfara att gälla även efter utgången av

år 1926.

B) att motionerna nr 231, 232 och 233 i andra

kammaren — motionen nr 233 i vad densamma hänför

sig till det i propositionen innefattade lagförslaget

— måtte anses besvarade genom vad ovan under A)

hemställts; och

C) att motionen nr 233 i andra kammaren, i vad

densamma innefattar hemställan om skrivelses avlåtande

till Kungl. Maj:t med begäran om en allsidig utredning

angående möjligheterna att på de fartyg, vilka

gå i skärgårds-, kanal- och kustfart, genomföra en

verklig normalarbetsdag för å dem anställd personal,

icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 29 maj 1923.

På andra lagutskottets vägnar:

BROR PETRÉN.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 9 Sami. 2 avd. 23 höft. (Nr 30.)

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

frän första kammaren: herrar Bror Petrén, von Sydon)*, Alfred Petre''n, greve Spens.

Tjållgren* och Sigfrid Hansson*;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Hagman*, Karlsson i Gasabäck,

Magnusson i Skövde*, Nilsson i Vibberbo och Holmström i Stockholm.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation:

av herrar von Sydow och greve -Spens, vilka ansett att utskottet,

i anslutning till den av herr Lindman m. fl. i ämnet väckta motionen,

bort hemställa om avslag å propositionen.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAO, 1923.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.