Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående fortsatt tillämpning av lagen den 24 oktober 1919 om arbetstiden å svenska fartyg dels ock i ämnet väckta motioner.
1923-05-29 · 18 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 16 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1923:30, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående fortsatt tillämpning av lagen den 24 oktober 1919 om arbetstiden å svenska fartyg dels ock i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.
1
Nr 30.
Ankom till riksdagens kansli den 29 maj 1923 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med
förslag till lag angående fortsatt tillämpning av lagen
den 24 oktober 1919 om arbetstiden å svenska fartyg
dels ock i ämnet väckta motioner.
Genom en den 23 februari 1923 dagtecknad proposition, nr 63,
vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet,
har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet
och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga här
nedan införda förslag till lag angående fortsatt tillämpning av lagen
den 24 oktober 1919 om arbetstiden å svenska fartyg.
I sammanhang med berörda proposition har utskottet till behandling
förehaft följande inom andra kammaren väckta motioner, nämligen
nr 231 av herrar Lindman, Nilsson i Bonarp, Magnusson i Tumhult,
Norman, Pettersson i Bjälbo, Gustafsson i Örebro, Lithander, Nilsson
i Antnäs, Jönsson i Boa och Olsson i Broberg;
nr 232 av herrar Dahlén och Karlsson i Grängesberg; samt
nr 233 av herrar Lövgren, Hagman, Holmström i Stockholm,
Olsson i Gävle, Törnkvist i Karlskrona, Berg i Karlskrona, Hage och
Lindberg.
Herr Lindman och hans medmotionärer påyrka, att riksdagen måtte Herr Lindavslå
förevarande proposition. man, m- fl:»
Herrar Dahlén och Karlsson i Grängesberg hemställa, att det med Herrar
propositionen framlagda lagförslaget måtte erhålla f-ådan lydelse, att Kariulnti
sjömännen därigenom tillförsäkrades en fullt effektiv 8-timmars ar- Grängesberg
betsdag. motion.
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 9 samt. 2 avd. 23 höft. (Nr 30.) 1
Herr Lövgrens
m. flis
motion.
Historik.
2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.
I herr Lövgrens m. flis motion hemställes slutligen, att riksdagen
måtte besluta,
1) att giva 1 § i lagförslaget samma lydelse som i nu gällande
lag;
2) att vidtaga sådan ändring i 12 §, att densamma erhåller följande
lydelse:
1 mom. Då fartyg, varå skeppstjänst - är indelad i vakter på allmänt
brukligt sätt, ankommer till eller avgår från hamn, må sjöman
användas till arbete utöver vad i 4, 5, 6 eller 10 § stadgas, dock icke
längre tid, än att arbetstiden under två på varandra följande dygn sålunda,
ankomst och nästföregående dygn, avgångs- och därpå följande
dygn, för styrman, vilkens arbetstid enligt 4 § må utgöra högst aderton
timmar, icke överstiger denna tid eller för sådan sjöman, vilkens
arbetstid enligt samma paragraf må utgöra högst sexton timmar, icke
överstiger sistnämnda tid samt för annan sjöman icke överstiger tjugufyra
timmar.
2 mom. Då — — — 8 §.
3) att hos Kungl. Maj:t begära en allsidig utredning angående
möjligheterna att på de fartyg, vilka gå i skärgårds-, kanal- och kustfart,
genomföra en verklig normalarbetsdag för å dem anställd personal.
Beträffande skälen för det med propositionen framlagda lagförslaget
ävensom för de i ämnet väckta motionerna får utskottet, i den
mån ej redogörelse därför lämnas här nedan, hänvisa till propositionens
resp. motionernas innehåll.
Vid 1919 års lagtima riksdag framlades för första gången förslag
till lagstiftning om arbetstiden å svenska fartyg. Förslaget, som grundats
å ett av de s. k. skeppstjänstkommitterade avgivet betänkande i
ämnet, framlades samtidigt med förslag till den allmänna åttatimmarslagen.
Bland de i sistnämnda lagförslag upptagna undantagen från
lagens tillämpning var jämväl arbete, som utfördes av sjöfolk; och hänvisades
beträffande sådant arbete till särskild lag. Båda de nu nämnda
lagförslagen antogos i huvudsak av andra kammaren, men avslogos av
den första.
Sedan förslagen underkastats en överarbetning, som ej medförde
några mera väsentliga förändringar, blevo de genom proposition förelagda
samma års urtima riksdag, vilken godtog desamma med några
mindre ändringar. Båda lagarna, av vilka den nu ifrågavarande om
arbetstiden å svenska fartyg — i det följande benämnd sjöarbetstids
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 30. 3
lagen — promulgerades den 24 oktober 1919, antogos att gälla från
och med den 1 januari 1920 till 1923 års utgång.
Redan vid 1920 års riksdag väcktes i andra kammaren en motion,
åsyftande upphävande eller åtminstone suspension av sjöarbetstidslagen.
Motionen vann icke riksdagens bifall.
I lika lydande motioner inom båda kamrarna vid 1921 års riksdag
framfördes ånyo samma yrkande. I anledning av sistnämnda motioner
anhöll riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t, att Kungl. Magt måtte
låta verkställa utredning rörande verkningarna av sjöarbetstidslagen
samt till riksdagen inkomma med de förslag, som därav kunde föranledas.
Den av riksdagen sålunda påkallade utredningen har jämlikt åt
kommerskollegium den 12 augusti 1921 givet bemyndigande utförts av
nämnda ämbetsverk med tillhjälp av särskilt tillkallade sakkunniga, advokaten
S. J. O. Themptander, konsuln F. Sternhagen och förtroendemannen S.
Lundgren. Det av de ovannämnda sakkunniga, efter hörande av olika
sammanslutningar å sjöfartens område, representerande såväl redare som
sjöfolk av olika kategorier, samt enskilda rederier och redare, den 19
maj 1922 avgivna utlåtande angående verkningarna av sjöarbetstidslagen
ävensom kommerskollegii till samma utlåtande sig anslutande
yttrande av den 31 i samma månad äro fogade vid den i ämnet avgivna
propositionen.
Då det gäller att taga ståndpunkt till föreliggande proposition
med däri innefattade förslag till fortsatt lagstiftning om arbetstiden å
svenska fartyg med eu avsedd giltighetstid av tre år, framställer sig
först till besvarande frågan, huruvida övervägande skäl tala för det i
herr Lindmans m. fl:s motion framställda yrkandet om upphävande med
innevarande års utgång av lagstadgad reglering av arbetstidsförhållandena
å hithörande område eller för åvägabringande av en kortare ytterligare
försöksperiod, inDan slutlig ståndpunkt tages till frågan om en fortsatt
lagstiftning på ifrågavarande område.
Vid bedömandet av förevarande spörsmål vore det givetvis av
synnerlig vikt att äga klarläggande kännedom om dels verkningarna
av den hos oss hittills gällande provisoriska lagstiftningen i ämnet, och
dels det nuvarande läget och tendenserna på detta område i andra länder.
Den av riksdagen i det förra hänseendet påkallade utredningen,
vilken, såsom av det föregående framgår, verkställts under hösten 1921
och våren 1922, har tyvärr på grund av bl. a. det hopbragta utredningsmaterialets
knapphändighet och bristfällighet samt de onormala
Utskottet.
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.
konjunkturförhållanden, som varit rådande under de år, till vilka utredningen
hänför sig, icke kunnat lämna en mera tillförlitlig ledning
för bedömandet av det med utredningen avsedda spörsmålet.
Be sakkunniga hava med stöd av den av dem förebragta utredningen
såsom sin mening uttalat, att det ingalunda kunde anses lämpligt
att efter så kort prövotid, som hittills förelegat, och med den ringa
erfarenhet, som därunder vunnits, omedelbart tillägga lagen om arbetstiden
å svenska fartyg permanent karaktär, utan syntes densamma de
sakkunniga böra erhålla fortsatt provisorisk tillämpning, därvid hänsyn
även borde tagas till den i denna fråga alltjämt rådande osäkerheten i
internationellt hänseende. Åtgärder för genomförande av åtskilliga utav
de sakkunniga föreslagna sakliga detaljändringar i lagen syntes emellertid
de sakkunniga böra vidtagas utan dröjsmål, i samband varmed det
borde föranstaltas om en överarbetning i formellt hänseende av vissa
av lagens bestämmelser i därutinnan av de sakkunniga angivna riktningar.
Vid den fortsatta utredning, som i sådant syfte otvivelaktigt
syntes böra komma till stånd, innan frågan i hela dess vidd förelädes
riksdagen, borde särskild uppmärksamhet ägnas vissa spörsmål, som
antingen undandragit sig de sakkunnigas bedömande eller ej kunnat av
de sakkunniga göras till föremål för så ingående undersökningar, som
sakens vikt i vart fall syntes fordra. — Av de sakkunniga har herr
Sternhagen i särskilt yttrande förklarat sig anse, att lagen borde upphöra
att gälla med 1923 års utgång.
I det utlåtande, varmed kommerskollegium överlämnat de sakkunnigas
utredning, säger sig kollegium icke kunna finna utredningen hava
givit vid handen, att sjöarbetstidslagen å sjöfartsnäringen haft så hämmande
inverkan, att lagens fullständiga upphävande med 1923 års utgång
ofrånkomligen skulle vara att förorda. Däremot ansåge sig kollegium
i likhet med de sakkunniga och på i dess utlåtande anförda skäl
böra tillstyrka, att lagen vid utgången av dess giltighetstid allenast förlänades
fortsatt provisorisk tillämpning för en tid, som syntes lämpligen
böra fastställas till två år. Vid sådant förhållande vore enligt kollega
mening ytterligare utredning i ämnet icke för närvarande av nöden,
utan syntes härutinnan vara tillfyllest, att de speciella förhållanden, som
kunde inverka på frågans bedömande, av kollegium under den fortsatta
försökstillämpningen av lagen gjordes till föremål för särskild uppmärksamhet.
Beträffande de sakkunnigas förslag till detaljändringar i lagen
syntes kollegium vissa av dem böra förverkligas, medan angående åter
andra kollegium funne ett bibehållande av lagen i dess nuvarande av
fattning vara att föredraga.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.
5
Departementschefen har, under framhållande av att dispens från den
gällande sjöarbetstidslagens föreskrifter behövt lämnas endast i jämförelsevis
ringa omfattning och avseende blott viss begränsad fart, ansett
sig böra tillstyrka, att åt lagen förlänades fortsatt giltighet under samma
tidslängd, som av Kungl. Maj:t föreslagits beträffande den allmänna
arbetstidslagstiftningen eller således tre år till och med 1926 års utgång.
Då det förebragta utredningsmaterialet på de allra flesta punkter icke
medgåve dragandet av några bestämda slutsatser rörande behovet och
verkningarna av ifrågasatta ändringar i den nu förevarande lagen, syntes
departementschefen lämpligast, att lagen finge, i det väsentliga oförändrad,
gälla även under den förlängda provisorietiden. Härför talade
bland annat, att en säkrare erfarenhet om lagens verkningar endast
torde kunna vinnas därigenom, att lagstiftningen på området bleve utan
några mera väsentliga omläggningar gällande under ytterligare någon
tid framåt, kännetecknad, som man finge hoppas, av mera normala
konjunkturförhållanden på sjöfartens område än dem, från vilka den nu
verkställda utredningen haft att utgå.
Lagrådet har i yttrande över ett jämlikt departementschefens sålunda
gjorda uttalande utarbetat förslag till lag i ämnet, vilket förslag
endast i formellt hänseende innehåller avvikelser från det riksdagen i
propositionen underställda förslaget, anfört följande:
»Den åstadkomna utredningen angående sjöarbetstidslagens verkningar lärer,
ehuru bristfällig, giva vid handen, att lagen å ena sidan för sjöfartsnäringen medfört
ganska kännbara olägenheter, men å andra sidan visat sig ägnad att undanröja
vissa missförhållanden med avseende å sjöfolkets arbete. Då det emellertid är
vanskligt att, innan ytterligare erfarenhet vunnits, taga ståndpunkt till frågan om
lagens fortbestånd, anser sig lagrådet böra tillstyrka, att, på sätt nu föreslås, lagen,
väsentligen oförändrad, erhåller förlängd giltighet intill utgången av år 1926.
Lagrådet fäster härvid särskilt avseende vid den möjlighet att mildra lagens ogynnsamma
verkningar, som är beredd genom den i 1 § 3 mom. stadgade allmänna
befogenheten för Konungen eller viss myndighet att medgiva undantag från lagens
tillämpning.
Med den av lagrådet sålunda uttalade uppfattningen vill lagrådet icke
ifrågasätta, att, utöver de jämkningar som föreslagits, lagen nu revideras i vissa
detaljer, beträffande vilka skäl eljest synas föreligga att vidtaga ändringar; och
har lagrådet i fråga om de föreslagna jämkningarna intet att erinra.»
Med anledning av detta lagrådets uttalande erinras, att den i 1 §
3 mom. av den gällande sjöarbetstidslagen inrymda generella befogenheten
för Konungen eller av Konungen för ändamålet utsedd myndighet
att medgiva undantag från tillämpningen av lagen förutsätter för
6 Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.
stadgandets tillämplighet, att synnerliga skäl till de ifrågasatta undantagen
förefinnas.
Vidare må i detta sammanhang erinras, att enligt förordning
den 24 oktober 1919 med närmare föreskrifter rörande tillämpningen av
sjöarbetstidslagen ansökning om undantag från tillämpningen av densamma
skall med undantag för vissa åt kommerskollegii avgörande uppdragna
fall ställas till Konungen och ingivas till kommerskollegium,
som har att med eget utlåtande överlämna densamma till Kungl. Maj:t.
Åt kommerskollegium har i samma förordning uppdragits bland annat
att föreslå sådana ändringar i gällande föreskrifter om arbetstiden å
svenska fartyg eller om tillsynens utövande, som anses erforderliga,
att tillhandagå fartygs redare, befälhavare och besättning med råd och
upplysningar angående tillämpningen av gällande föreskrifter angående
arbetstiden å svenska fartyg, samt att med handläggning av ärenden
av större vikt, som avse sjöarbetstidslagen, samråda med av Kungl.
Maj:t på förslag av kommerskollegium för ändamålet utsedda sakkunniga
personer, företrädande dels rederirörelse av det slag, varom fråga är,
och dels den eller de grupper av fartygsanställda, varå ärendet har
avseende.
Vad sedan angår frågan om det nuvarande läget och tendenserna
på arbetstidslagstiftningens område i andra länder vill utskottet erinra,
att frågan om åttatimmars arbetsdag visserligen upptagits på dagordningen
för den internationella sjömanskonferensen i Genua i juni och juli
1920 utan att dock frågan därom å konferensen fördes till lösning. Lika
litet hava de underhandlingar, vilka under åren 1920—1922 inletts genom
den internationella arbetsbyrån emellan skeppsredare och sjömän i
de stora sjöfartsländerna för återupptagande av frågan om åttatimmarsdagen
och åstadkommande av en gemensam lösning av denna, lett till resultat.
Med anledning därav att den till riksdagen i ämnet avlåtna propositionen
icke innehåller någon uppgift ludrande det nuvarande läget å
det förevarande lagstiftningsområdet i andra länder har utskottet sökt att
härutinnan införskaffa uppgifter. Av dessa framgår vad angår de nordiska
grannländerna, att i Finland är för närvarande under behandling en av
regeringen framlagd proposition med förslag till lag om sjömäns arbetstid,
väsentligen baserad på de svenska nu gällande bestämmelserna i
ämnet, att i Norge regleras arbetstiden å fartyg genom lag av den 11
juli 1919, för vars innehåll nedan lämnas en kortfattad redogörelse, samt
att i Danmark någon lagstadgad reglering av arbetstidsförhållandena å
hithörande område icke förefinnes. För sistnämnda lands vidkommande
lärer tillämpas mellan redare- och sjöfartsorganisationer träffad överens
-
7
Ändra lagutskottets utlåtande Nr SO.
kommelse om en arbetstid i hamn å 8 timmar samt till sjöss å 12
timmar för däcks- och 8 timmar för maskinmanskap.
Den för Norge gällande lagen innehåller bland annat följande:
Till sjöss indelas arbetstiden för däcksmanskapet i vakter på sedvanligt sätt
— alltså 12 timmars arbetsdag. Föf maskinmanskapet skall som regel tillämpas
trevaktsystem — alltså 8 timmar per dygn. I hamn utgöres arbetstiden för såväl
däcks- som maskinmanskap av 8 — i tropikerna 7 — timmar per dygn, förlagd till
tiden mellan kl. 7 f. m. och 5 e. m. Då det gäller arbete med lastning och lossning,
må arbetstiden ordnas efter bruk på platsen. Vid ankomst till och avgång från
hamn må arbetstiden för däcksmanskapet ej överstiga 11 och för maskinmanskapet
ej 8 timmar under något dygn. För köksp er sonalen är maxim i arbetstid
ej fastställd, utan stipuleras endast, att densamma ej må sysselsättas utöver den
tid, som i allmänhet åtgår för tillsyn av proviant samt beredning och servering
av vanliga måltider. Arbetstiden må ej utsträckas efter kl 8 e. m. Å fartyg,
där arbetstiden under gång icke är indelad i vakter (lokalfart), må den sammanlagda
arbetstiden i hamn och till sjöss icke överstiga 54 timmar i veckan. Arbetstiden
kan förläggas till vilken tid av dygnet som helst, men må icke under något
dygn överstiga 11 timmar. För övertidsarbete medgives högst 21 timmar i veckan
och högst 6 timmar per dygn. Övertidsersättning utgår med 1 krona per timme.
Från lagens tillämpning undantagas: icke registreringspliktiga fartyg, fiske- och
fångstfartyg, bärgnings- och bogseringsfartyg, segelfartyg i inrikes fart, örlogsfartyg
m. fl.
I Frankrike har genom ett dekret av den 5 september 1922 dittills
gällande bestämmelser å området, vilka grundats å en ännu gällande
lag om arbetstid å fartyg av den 2 augusti 1919 och vilka visat
sig medföra ytterst menliga konsekvenser för den franska handelssjöfarten,
i väsentlig mån mildrats tillsvidare i avbidan å tillkomsten av
en internationell överenskommelse å området.
Beträffande övriga länder hava endast ofullständiga uppgifter i
frågan stått utskottet till buds. Till belysning av hithörande förhållanden,
i den mån uppgifter därom förebragts, införes här emellertid följande
jämförande tablå, avseende endast sjöfart, där arbetstiden är indelad i
vakter, medan fartygen äro till sjöss:
8 Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.
Till sjöss
I hamn
Vid ankomst till och
avgång från hamn
Nationer
Däcks-
man-
skap
Maskin-
manskap
Köks-
per-
sonal
Däcks-
man- skap 1
Maskin-
manskap
Köks-
per-
sonal
Däcks-
man-
skap
Maskin-
manskap
Köks-
per-
sonal
Anm.
Timmar per vecka
Timmar per vecka
Timmar per dygn
Sverige............
84
56
84
48
48
72 (84)
12
8
12
Lag
Norge...............
84
56
84
48
48
60—72
11
8
10-12
Lag
Danmark .........
84
56
84
48
48
—
—
—
—
Avtal
Finland............
84
66
84
48—54
45—54
72 (84)
—
Lag under
behandling
i riksdagen
Tyskland .........
84
56
70—84
48
48
60
10
10
10—12
Lag
England............
84
56
70—84
45
45
46
12
9
12
Avtal
Holland............
84
56
84
45
45
45
12
8
12
Avtal
Belgien ............
84
56
70
46
46
46
12
12
12
Avtal
Frankrike.........
84
56
84
48
48
48
8
8
8
Lag
Italien ............
84
56
70
48
48
48—60
Ingen begränsning
Avtal
Förenta Staterna
84
56
70
54
54
54
sjö-
vakter
sjö-
vakter
10
Avtal
I anslutning till de synpunkter, som framförts i ovan återgivna
uttalanden av bl. a. kommerskoileginm och lagrådet, och med erinran
att, efter tillstyrkan av utskottet, riksdagen med vissa ändringar numera
godtagit förslaget om den allmänna arbetstidslagens fortsatta giltighet
under ytterligare en treårsperiod, finner sig utskottet ej kunna förorda
det i motionen II: 231 innefattade yrkandet, att med innevarande års
utgång lagstadgad reglering av arbetstiden å svenska fartyg skulle upphävas.
Då utskottet alltså anser sig böra tillråda antagandet av en sjöarbetstidslag
å ännu eu försöksperiod, vilken lämpligen synes böra i
likhet med vad som beslutats beträffande den allmänna arbetstidslagen
fastställas till tre år, vill utskottet framhålla, att utskottet i likhet med
lagrådet fästat särskilt avseende vid den i lagen inrymda generella befogenheten
för Konungen att medgiva undantag från lagens tillämpning.
Utskottet har härvid vidare ansett sig kunna förutsätta, att, i den män
lagen under dess fortsatta tillämpning skulle med hänsyn till under tiden
inträdd ändring med avseende å de internationella förhållandena å området
eller eljest visa sig i en eller annan punkt före giltighetstidens utgång
påkräva ändring, kommerskollegium, åt vilket ämbetsverk övervakandet
av verkningarna av lagen, på sätt förut angivits, blivit uppdraget, givetvis
ej skall underlåta att göra de framställningar, som med anledning därav
Andra lagutskottets utlåtande Nr 30. 9
må anses påkallade. Det torde jämväl kunna förutsättas, att, därest eu
fortsatt provisorietid nu kommer till stånd, före dess utgång komma
att åvägabringas dels utredning i de hänseenden, som kan finnas erforderligt
för att statsmakterna då skola bättre vara i stånd att definitivt
taga ståndpunkt till frågan om lagstiftning å området, och dels, i den
mån nu gällande lag lägges till grund för blivande förslag i ämnet, en
av utskottet såsom önsklig befunnen formell överarbetning av lagen.
Att härvid jämväl de av herr Lövgren och hans medmotionärer framförda
önskemålet rörande arbetstiden i skärgårds-, kanal- och kustfarten
kommer att bliva föremål för vederbörligt övervägande, anser utskottet
sig kunna utgå ifrån. Vid sådant förhållande anser utskottet ej erforderligt,
att från riksdagens sida nu avlåtes en skrivelse till Kungl. Maj:t
med den av ifrågavarande motionärer föreslagna hemställan.
I fråga om den närmare utformningen av lagen under den fortsatta
provisorietiden har utskottet i likhet med lagrådet och Kungl.
Maj:t ansett lämpligast, att, om ock i enlighet med de sakkunnigas och
kommerskollegii utlåtanden skäl till lagens revidering i fråga om vissa
detaljbestämmelser tvivelsutan föreligga, lagen dock därunder bibehålies
i huvudsak oförändrad. På en punkt har emellertid utskottet med
anledning av därom motionsvis framställt yrkande ansett sig böra
föreslå ändring i nu gällande bestämmelse. Beträffande de av herrar
Dahlén och Karlsson i Grängesberg i dessas motion framförda synpunkterna
har utskottet, enligt vad av det föregående framgår, icke ansett
desamma, utom beträffande viss ändring av 12 §, nu kunna vinna beaktande.
För de av utskottet förordade ändringarna i lagförslaget lämnas
i det följande redogörelse vid de särskilda paragraferna.
J § 2 mom.
Enligt detta lagrum i dess nu gällande lydelse är från lagens
tillämpning undantaget arbete, som utföres av förste styrman å fartyg,
varest ytterligare minst en styrman finnes, och av förste maskinist å
fartyg, varest ytterligare minst eu maskinist finnes.
De sakkunniga och kommerskollegium hava föreslagit, att jämväl
ende styrmannens och ende maskinistens arbete skall undantagas från
tillämpningen av lagen. Såsom skäl för detta förslag har särskilt anförts,
att nu avsedda befattningshavare intoge befälsställning och vore
fullt ut att jämställa med inom industiuen och liknande verksamhetsområden
anställda verkmästare och andra dylika befattningshavare,
vilkas arbete icke omfattades av lagen om arbetstidens begränsninginom
sagda områden. Ende styrmans och ende maskinists arbete vore
icke av beskaffenhet att lämpligen kunna uppdelas å två personer, utan
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 9 samt. 2 avd. 23 höft. (Nr 30.) 2
10
Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.
skulle lagens tillämpning framtvinga anställande av ytterligare en man
i vardera gruppen endast för möjliggörandet av att styrmannen och
maskinisten såsom förut skulle kunna fullgöra sitt vanliga arbete fast
nu i egenskap av förste styrman resp. förste maskinist. Medan resultatet
för dessas vidkommande sålunda bleve detsamma som förut, åsamkades
rederiet en ökad kostnad för besättningsmän, som finge användas
till arbete, för vilket de alldeles icke behövde inmönstras såsom styrman
eller maskinist.
Vidare har till stöd för förslaget av de sakkunniga anförts, att
de flesta av landets skärgård srederier beträffande dessa kategorier sökt
och erhållit dispens, innebärande medgivande av sagda undantag under
vissa villkor i form av särskild ersättning samt fritid.
I anslutning till detta förslag har i propositionen bland undantagen
i förslagets 1 § 2 mom. införts jämväl »styrman å fartyg, varest
endast en styrman finnes» samt »maskinist å fartyg, varest endast en
maskinist finnes».
I herrar Lövgrens m. fl:s motion har yrkats, att ifrågavarande
undantag måtte utgå, och att lagen i berörda hänseende måtte antagas
i sin nuvarande lydelse. Till stöd för detta yrkande hava motionärerna
anfört bland annat följande:
De till stöd för förslaget åberopade dispenserna hade icke givits helt förutsättningslöst,
utan under vissa villkor i form av särskild ersättning samt fritid
för de befattningshavare ombord, vilka genom ifrågavarande dispenser undantagits
från lagens tillämpning. Dessutom vore att märka, att dispenserna endast omfattat
vissa passagerarfartyg, men att ett generellt undantagande av alla ende
styrmän och ende maskinister skulle medföra, att ytterligare ett avsevärt antal
sjömän av berörda bemanningskategorier komme att undantagas från lagens tilllämpning.
Det ursprungliga av de s. k. skeppstjänstkommitterade på sin tid framlagda
förslaget till lag om begränsning av arbetstiden å svenska fartyg hade varit
avsett att äga tillämpning på alla styrmän och maskinister under motivering,
att behovet av dylik begränsning vore för ifrågavarande befattningshavare väl
så starkt som inom någon annan av de olika besättningskategorierna. I samband
med de ovannämnda dispensfrågornas avgörande för innevarande år hade kommerskollegium
föranstaltat om utredning rörande arbetstiden under år 1922 för styrmän
och maskinister anställda hos 16 rederier, vilka för ifrågavarande befattningshavare
ansökt om undantag från arbetstidslagens tillämpning. Av undersökningen
framginge, bland annat, att inom ett större skärgårdsrederi maximiarbetstiden per
vecka för styrmän uppgått till 126 timmar och för maskinister till 99 timmar,
medan arbetstiden å fartyg tillhörande ett annat rederi, drivande insjötrafik, varit
128 respektive 130 timmar. År 1920, då dispens första gången söktes och meddelades,
vore motsvarande arbetstider för styrmän 95 och 105 samt för maskinister 89 1,/a
och 91 timmar i veckan. För närvarande förelåge alltså en högst avsevärd utökning
av den arbetstid, som då låg till grund för undantagets medgivande. Till
Andra lagutskottets utlåtande Nr 30. 11
jämförelse tjänade, att den i arbetstidslagen stadgade ordinarie arbetstiden för
sjömän i bär berörda farter utgjorde 63 timmar i veckan, vartill komme 18 timmar,
som kunde uttagas i form av övertid mot extra ersättning, eller i allt 81
timmar i veckan. Skulle nu nämnda bemanningskategorier helt undantagas från
lagens tillämpning, torde man hava anledning befara, att de förmåner i form av fridagar
samt extra ersättning för övertidsarbete, som rederierna för att erhålla dispens nödgats
bevilja styrman och maskinist, ej vidare komme att utgå, varför dessa befattningshavare
icke endast bleve försatta i samma, beträffande arbetstidens längd ogynnsamma
ställning som före lagens ikraftträdande, utan dessutom komme att få vidkännas
en ytterligare utökning av arbetstiden, betingad därav att den övriga besättningens
arbetstid reglerades av lagen. Att en förskjutning i denna riktning
redan blivit en följd av de beviljade dispenserna framginge tydligt vid en jämförelse
mellan arbetstidssiffrorna för åren 1920 och 1922 och skulle naturligtvis
göra sig mera gällande, om ende styrmän och ende maskinister helt undantoges
från lagens tillämpning. Frånsett den stora skillnaden mellan arten av det arbete,
som utfördes av exempelvis en verkmästare och styrmannen å en skärgårdsbåt
och vilken i sig själv gjorde en jämförelse i angivet syfte mer eller mindre obefogad,
torde arbetsförhållandena i övrigt vara så pass olika, att de skäl, som förelåge
beträffande den förstnämndes undantagande från arbetstidslagens tillämpning,
ej kunde anses gällande beträffande den senare. Den tid, under vilken en verkmästare
nödgades förrätta arbete utöver den lagstadgade maximiarbetstiden, torde
nämligen i regel vara ganska ringa, enär den med undantag av smärre sysslor
vid arbetets början och slut i det närmaste sammanfölle med det honom underställda
arbetslagets, evad detta endast hade sin verksamhet förlagd till dagen eller
i skift dygnet om, medan man i fråga om ende styrmannen och ende maskinisten
hade sig väl bekant, att dessa befattningshavares arbetstid högst väsentligt överstege
den för övrig personal ombord lagstadgade arbetstiden, betingad därav att
styrmannen utan möjlighet till avlösning måste förrätta en hel del göromål på
tid, då den övriga besättningen vore fri från arbete, och att maskinistens arbete
vore beroende av farttiden, varunder icke hans, men väl hans underordnades arbete
kunde vara fördelat på vakter. Att med vetskap härom lagfästa eu arbetstid, som,
enligt vad företagen undersökning givit vid handen, i de flesta fall måste anses
oskäligt lång och sedan lagens tillkomst käft tendens att ytterligare utökas samt
endast kunde i viss mån kompenseras genom de till dispensmedgivandet bundna
villkoren om fridagar och extra ersättning för övertid, syntes strida mot principerna
om arbetstidens begränsning och torde därför böra undvikas.
Utskottet har i förenämnda spörsmål inhämtat följande: Vid de
dispenser, som uti ifrågavarande hänseende lämnats ett antal skärgårdsrederier,
har såsom villkor knutits, att ende styrmannen och ende maskinisten
vardera skulle erhålla såväl minst en dags tjänstledighet under
var och en av månaderna maj—september som ock utöver avtalad
månadslön ersättning för dag med minst V75 del av månadslönen för
mistning av i lagen stadgad ersättning för övertid. För innevarande
år meddelade dispenser omfatta 81 maskindrivna passagerarfartyg (samt
-
12
Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.
liga under 400 bruttoton) med en sammanlagd bruttodräktighet av
14,387 ton samt avse tillhopa 162 anställda styrmän och maskinister.
I procenttal av hela antalet och tontalet fartyg, som skulle beröras av
den ifrågasatta lagändringen, och antalet därå anställt befäl av nu förevarande
kategorier kunna de av dispenserna omfattade fartygen och
befälspersonerna beräknas till allenast respektive 8.1, 9.6 och 9 procent.
Enär utskottet, som gjort sig förvissat om, att arbetstiden för
ifrågavarande kategorier ofta är över hövan lång, delar motionärernas
uppfattning, att den föreslagna ändringen är ägnad att kunna medföra
icke önskade verkningar i de av motionärerna angivna hänseendena,
anser sig utskottet icke kunna tillstyrka propositionen i nu förevarande
del. Redan med nuvarande lydelse av hithörande bestämmelser kan i
dispensväg erforderliga lindringar ernås. Denna utväg synes ock erbjuda
den fördelen, att därigenom beredes möjlighet att i varje särskilt
fall tillse, att medgivandet om undantag från lagen bindes vid lämpliga
villkor. Utskottet anser sålunda, att ifrågavarande moment bör prolongeras
i oförändrad lydelse.
4 §■
I andra och tredje styckena av 4 § i sjöarbetstidslagen stadgas
beträffande vissa bemanningskategorier, att arbetstiden för sjömän inom
respektive kategori, därest antalet sjömän därinom uppgår till minst
tre, icke må under två på varandra följande dygn överstiga visst antal
timmar. Tvekan har uppstått, huruvida med antalet sjömän avsåges
det antal, som faktiskt funnes å fartyget anställt, eller, i förekommande
fall, det antal, som för fartygets behöriga bemanning förutsättes. De
sakkunniga och kommerskollegium hava på anförda skäl föreslagit ett
tilläggsstadgande av innebörd, att, där antalet sjömän författningsenligt
bestämts, detta antal eller eljest det minsta antal, som må anses tillräckligt
för fartygets betryggande bemanning, skall vara avgörande i
nu förevarande avseende.
I propositionen har emellertid föreslagits, att uttrycken »antalet
styrmän» samt »antalet maskinister, motormän, smörjare eller kollämpare»
måtte ändras till respektive »det för fartygets behöriga bemanning
nödiga antalet styrmän» och »det för fartygets behöriga bemanning
nödiga antalet maskinister, motormän, smörjare eller kollämpare».
Utskottet anser, att ett förtydligande i föreslagen riktning är önskvärt.
I likhet med föredragande departementschefen finner emellertid
utskottet, att ett tilläggsstadgande av det av de sakkunniga och kom
-
13
Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.
merskollegium föreslagna innehållet icke är erforderligt, utan synes utskottet
den av Kungl. Maj:t föreslagna omredigeringen vara för ändamålet
tillfyllest.
12 §.
Denna paragraf innehåller bestämmelser om ordinarie arbetstid vid
ankomst till eller avgång från hamn. Första momentet i paragrafen
har följande lydelse:
»Då fartyg, varå skeppst jänst är indelad i vakter på allmänt brukligt sätt,
ankommer till eller avgår från hamn, må sjöman användas till arbete utöver vad
i 4, 5, 6 eller 10 § stadgas, dock icke längre tid, än att arbetstiden under två på
varandra följande dygn för styrman, vilkens arbetstid enligt 4 § må utgöra högst
aderton timmar, icke överstiger denna tid eller för sådan sjöman, vilkens arbetstid
enligt samma paragraf må utgöra högst sexton timmar, icke överstiger sistnämnda
tid samt för annan sjöman icke överstiger tjugufyra timmar.»
Herr Lövgren och hans med motionärer hava hemställt, att momentet
måtte omformuleras i förtydligande syfte, och hava därvid föreslagit,
att momentet måtte erhålla följande ändrade lydelse:
»Då fartyg, varå skeppst jänst är indelad i vakter på allmänt brukligt sätt,
ankommer till eller avgår från hamn, må sjöman användas till arbete utöver vad
i 4, 5, 6 eller 10 §> stadgas, dock icke längre tid, än att arbetstiden under två på
varandra följande dygn sålunda, ankomst- och nästföregående dygn, avgångs- och
därpå följande dygn, för styrman, vilkens arbetstid enligt 4 § må utgöra högst
aderton timmar, icke överstiger denna tid eller för sådan sjöman, vilkens arbetstid
enligt samma paragraf må utgöra högst sexton timmar, icke överstiger sistnämnda
tid samt för annan sjöman icke överstiger tjugufyra timmar.»
Till stöd för berörda yrkande har av motionärerna anförts följande.
Avsikten med 12 § vore att giva möjlighet till utnyttjande av manskapet
vilken tid som helst av dygnet vid ankomst till och avgång från hamn, men dess
bestämmelser hade i vissa fall ohemult utnyttjats. Sveriges redareförening hade i
sitt yttrande påpekat paragrafens nuvarande otydlighet, och eldareunionen hade
yrkat, att den skulle utgå. Motionärerna trodde emellertid, att man vunne det
önskade resultatet, om en omformulering vidtoges i enlighet med det ovan införda
förslaget.
I herrar Daldéns och Karlssons i Grängesberg motion har jämväl
denna fråga berörts och har därvid anförts följande: Bestämmelserna i
12 § kunde till och med tolkas så, att tjugufyra timmars arbetstid kunde
uttagas på ett enda dygn, i fall det föregående eller det efterföljande
dygnet lämnades alldeles fritt. Dessa bestämmelser fastsloge i realiteten
tolv timmars normalarbetsdag för tjänstgöring i hamn vid alla
opaginerad Kontrollera mot PDF
u
Andra lagutskottetsutlåtande Nr 30-
de tillfällen, då fartyget låge i hamn endast två dygn. Liknande förhållande
rådde vid de flesta kustfartyg och särskilt vid turerna längs
alla inhemska trader, medelhavsfarten, passagerarefartygén till England
m. fl.
Det av motionärerna berörda förhållandet har jämväl berörts av
de sakkunniga, vilka uttryckt önskan om paragrafens omredigering utan
att de dock framställt något utformat ändringsförslag för ändamålet.
Sådant har ej heller upptagits vare sig i kommerskollegii utlåtande
eller i propositionen.
Utskottet, som funnit de av motionärerna framförda synpunkterna
värda beaktande, har ansett önskligt, att åt momentet gåves en ändrad
formulering till förebyggande av momentets misstolkning. I sådant
avseende föreslår utskottet, att momentet erhåller följande ändrade
lydelse:
»Under det dygn, då fartyg, varå skeppstjänst är indelad i vakter
på allmänt brukligt sätt, ankommer till eller avgår från hamn, må
sjöman användas till arbete utöver vad i 4, 5, 6 eller 10 § stadgas,
dock icke längre tid, än att, vid ankomst till hamn, sammanlagda arbetstiden
under det föregående dygnet samt ankomstdygnet och, vid avgång
från hamn, sammanlagda arbetstiden under avgångsdygnet samt det
nästföljande dygnet icke överstiger, för styrman, vilkens arbetstid enligt
4 § må utgöra högst aderton timmar, denna tid eller för sådan sjöman,
vilkens arbetstid enligt samma paragraf må utgöra högst sexton
timmar, sistnämnda tid samt för annan sjöman tjugufyra timmar.»
13, 26 ock 27 §§.
''»
I propositionen har beträffande förestående paragrafer, i anslutningtill
den vid innevarande års början ikraftträdda sjömanslagen, vidtagits
vissa redaktionella jämkningar, i det att hänvisningarna till sjölagen
utbytts mot hänvisningar till motsvarande bestämmelser i sjömanslagen.
Utskottet har intet att erinra mot de sålunda föreslagna ändringarna.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen, med förklarande att Kungl.
Maj:ts förevarande förslag icke kunnat av riksdagen i
oförändrat skick antagas, måtte för sin del antaga
följande förslag till
15
Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag: ■
Lag
i-#-*. * * • • r ; j . * • ''*■* * r
angående fortsatt tillämpning av lagen den 24 oktober 1919 (nr 663) om
arbetstiden & svenska fartyg.
Härigenom förordnas,
dels att lagen den 24 oktober
1919 om arbetstiden å svenska fartyg,
vilken lag gäller till och med
den 31 december 1923, skall äga
fortsatt tillämpning till och med
den 31 december 1926, dock att 1 §
2 mom. samt 4, 13, 26 och 27 §§ i
samma lag skola, 1 § 2 mom. samt
4 och 13 §§ i nedan angivna delar,
från och med den 1 januari 1924
hava följande ändrade lydelse:
i §■
2 mom. Från lagens tillämpning
undantages arbete, som utföres av
befälhavare å fartyg, å vilket utom
befälhavaren minst två personer
äro anställda;
styrman å fartyg, varest endast
en styrman finnes, ävensom å andra
fartyg förste styrman;
maskinist å fartyg, varest endast
en maskinist finnes, ävensom å andra
fartyg förste maskinist;
läkare och — — — — sagt,
annorlunda förordnat.
dels att lagen den 24 oktober
1919 om arbetstiden å svenska fartyg,
vilken lag gäller till och med
den 31 december 1923, skall äga
fortsatt tillämpning till och med
den 31 december 1926, dock att 4 §,
12 § 1 mom. samt 13, 26 och 27 §§
i samma lag skola, 4 och 13 §§ i
nedan angivna delar, från och med
den 1 januari 1924 hava följande
ändrade lydelse:
4 §.
Beträffande sjöman å fartyg, som i 3 § avses, vilkens arbete är
indelat i vakter, gäller^
16
Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.
Kungl. Maj:t8 förslag: Utskottets förslag:
att arbetstiden icke må under två på varandra följande dygn
överstiga tjugufyra timmar;
att, i fall det för fartygets behöriga bemanning nödiga antalet
styrmän uppgår till minst tre, arbetstiden för styrman icke må under
två på varandra följande dygn överstiga aderton timmar;
att, i fall det för fartygets behöriga bemanning nödiga antalet
maskinister, motormän, smörj are eller kollämpare uppgår till minst tre,
arbetstiden för sjöman i dylik ställning icke må under två på varandra
följande dygn överstiga sexton timmar;
att arbetstiden — — — — avsedd personal.
12 §.
1 mom. Under det dygn, då fartyg,
varå skeppstjänst är indelad i vakter
på allmänt brukligt sätt, ankommer
till eller avgår från hamn, må sjöman
användas till arbete utöver vad
i 4, 5, 6 eller 10 § stadgas, dock
icke längre tid, än att, vid ankomst
till hamn, sammanlagda arbetstiden
under det föregående dygnet samt
ankomstdygnet och, vid avgång från
hamn, sammanlagda arbetstiden under
avgångsdygnet samt det nästföljande
dygnet icke överstiger, för
styrman, vilkens arbetstid enligt 4 §
må utgöra högst aderton timmar,
denna tid eller för sådan sjöman,
vilkens arbetstid enligt samma paragraf
må utgöra högst sexton timmar
sistnämnda tid samt för annan sjöman
tjugufyra timmar.
13 §.
Utan hinder — — — — — resa förminskad.
För skeppstjänst, som sjöman utför på grund av bestämmelserna
i denna paragraf, är han, såvitt ej annat överenskommits, icke berättigad
till ersättning i vidare mån, än i 23 § sjömanslagen sägs.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande Nr 30. il
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
26 §.
Om domstol i tvistemål, som bör bedömas efter donna lag, skall
vad i 86—88 §§ sjömanslagen stadgas äga motsvarande tillämpning.
27 §.
Om domstol i mål rörande förseelse, varom i denna lag sägs, skall
vad i 89 § sjömanslagen stadgas äga motsvarande tillämpning.
dels och att beträffande sådan under tiden för ovannämnda lags
giltighet begången förseelse, som avses i dess 21—24 §§, ävensom i
fråga om domstol i tvistemål, som bör bedömas efter sagda lag, vad i
densamma är stadgat skall fortfara att gälla även efter utgången av
år 1926.
B) att motionerna nr 231, 232 och 233 i andra
kammaren — motionen nr 233 i vad densamma hänför
sig till det i propositionen innefattade lagförslaget
— måtte anses besvarade genom vad ovan under A)
hemställts; och
C) att motionen nr 233 i andra kammaren, i vad
densamma innefattar hemställan om skrivelses avlåtande
till Kungl. Maj:t med begäran om en allsidig utredning
angående möjligheterna att på de fartyg, vilka
gå i skärgårds-, kanal- och kustfart, genomföra en
verklig normalarbetsdag för å dem anställd personal,
icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 29 maj 1923.
På andra lagutskottets vägnar:
BROR PETRÉN.
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 9 Sami. 2 avd. 23 höft. (Nr 30.)
3
18
Andra lagutskottets utlåtande Nr 30.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
frän första kammaren: herrar Bror Petrén, von Sydon)*, Alfred Petre''n, greve Spens.
Tjållgren* och Sigfrid Hansson*;
från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Hagman*, Karlsson i Gasabäck,
Magnusson i Skövde*, Nilsson i Vibberbo och Holmström i Stockholm.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation:
av herrar von Sydow och greve -Spens, vilka ansett att utskottet,
i anslutning till den av herr Lindman m. fl. i ämnet väckta motionen,
bort hemställa om avslag å propositionen.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAO, 1923.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.