Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets betänkande Nr 2

1923-02-08 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1923:2, Bevillningsutskottets betänkande Nr 2

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.

1

Nr 2.

Ankom till riksdagens kansli den 8 februari 1923 kl. ''/> 2 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning

höjning av automobilskatten.

av väckt motion om

(2:a avd.)

I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad

motion, nr 39, av herr Paulsen m. fl. har hemställts,

“att riksdagen ville besluta förändring i automobilskatteförordningen

sålunda:

Skatt utgår för helt kalenderår för automobil, med ringar av mjuk

kautschuk, för varje påbörjat tal av etthundra kilogram av automobilens

egen vikt, vid användning av tyngsta, till automobilen hörande

karosseri:

med åtta kr. intill en vikt av............................... 1,000 kg.

» tio » vid en vikt av mellan ...... 1,000—2,000 »

» tjugu » » » » » » 2,000—3,000 »

» trettio » » » » » » ...... 3,000—4,000 »

» femtio » » » » som överstiger............ 4,000 » “.

Beträffande motiveringen för detta förslag, i den mån densamma

icke här nedan återgives, får utskottet hänvisa till motionen.

Enligt 5 § i förordningen den 2 juni 1922 om automobilskatt,

vilken förordning trätt i kraft den 1 januari innevarande år, utgår

automobilskatt för helt ar för automobil, med ringar av mjuk kautschuk,

med åtta kronor för varje påbörjat tal av etthundra kilogram

av automobilens egen vikt vid användning av tyngsta till automobilen

hörande karosseri. Dessutom skola enligt förordningen den 2 juni

1922 om särskild skatt a automobilgumminngar tillverkare och importörer

av sådana ringar erlägga skatt med en krona femtio öre för

varje helt kilogram av ringens vikt. Dessa skatter avse i främsta rummet

att lämna ersättning för de ökade kostnader, som drabba väghållarna

genom de skador, automobiltrafiken åstadkommer å vägarna.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 7 samt. 2 käft. (Nr 2.)

Utskottet.

1922 års lagstiftning

om

automobilskatt.

i

s. 2 Kontrollera mot PDF

Motionen.

Utskottets

yttrande.

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.

I motionen har anförts, att den automobilskatt, de tyngre lastautomobilerna

hade att erlägga, icke komme att svara mot den ökade

väghållningskostnad, dessa automobiler förorsakade. Med hänsyn härtill

har föreslagits, att automobilskatten måtte utgå efter en i förhållande

till fordonens tyngd stigande skala.

Det torde vara obestridligt, att trafiken med de tunga lastautomobilerna

på flera håll åstadkommit en starkt förstörande verkan å vägarna.

Åven om denna trafik jämväl medför eu avsevärd förslitning av automobilernas

ringar och därigenom åstadkommer en ökning i den skatt, som utgår

å gummiringar, synes dock ett visst fog föreligga för den av motionären

uttalade uppfattningen, att de tunga lastautomobilerna i allt för ringa

utsträckning komma att lämna bidrag till vägunderhållet. Emellertid skulle

en höjning av skatten för de tyngre automobilerna drabba också andra

automobiler än lastvagnarna, vilket knappast kan anses rättvist. Därjämte

får ej förbises, att för bedömande av en lastautomobils vägförstörande

förmåga hänsyn bör tagas även till andra omständigheter än

vagnens egen tyngd, såsom till vikten av den maximilast, vagnen förmår

taga, hjulringarnas bredd och beskaffenhet in. m. Därest med hänsyn

till den särskilda skada å vägarna, lastautomobiler i många tall

åstadkomma, ett ökat bidrag till vägunderhållet anses böra påläggas

ägare till sådana automobiler, kan därför ifrågasättas, om icke denna

ersättning bör utgå vid sidan av den egentliga automobilskatten. Slutligen

och framför allt har det synts utskottet angeläget, att, innan ändring

vidtages i gällande bestämmelser angående automobilskatt, någon

erfarenhet vinnes om dessas verkningar.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion II : 39 av herr Paulsen

in. fl., om höjning av automobilskatten, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 8 februari 1923.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

Närvarande: herrar Böing, friherre Fleming, Gustaf Nilsson, Björnsson, Boman,

Pers, Bärg i Katrineholm, Jönsson i Boa, Li.thander, Sköld, Johansson i Kälkebo,

Olsson i Ramsta, Henrikson, Alexis Björkman, Vennersten, Isak Svensson, Ericson i

Oberga, Lövgren i Nyborg och Björklund.

STOCKHOLM, ISAAC MARCTJS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1923-

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.