Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion med förslag till viss bestämmelse om skatt för testamentslott eller gåva.

1923-04-06 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1923:21, Betänkande, i anledning av väckt motion med förslag till viss bestämmelse om skatt för testamentslott eller gåva.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

1

Nr 21.

Ankom till riksdagens kansli den 6 april 1923 kl. ‘/j 5 e. in.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion med

förslag till viss bestämmelse om skatt för testamentslott

eller gåva. (l:a avd.)

I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad

motion, nr 6, har herr Röing hemställt, »att riksdagen måtte besluta,

att den omständigheten, att skatten för testamentslott eller gåva erlägges

av testators bo eller givaren icke skall medföra, att skatten blir

högre än den skulle blivit, därest testaments- eller gåvotagaren själv

haft att bära skatten».

Därjämte har motionären hemställt, att bevillningsutskottet måtte

formulera den ändring i eller det tillägg till gällande förordning om

arvsskatt och skatt för gåva, som ett bifall till förberörda hemställan

nödvändiggjorde.

Då i testamente föreskrivits, att för testamentslott skatten skall Utskottet,

gäldas av dödsboet eller av viss eller vissa arvingar eller då vid gåva Tiiiämpgivaren

betalat å gåvan belöpande skatt, hava, på sätt motionären fram- ™”0e" a.j®

hållit, underdomstolar och myndigheter, vilka haft att enligt gällande för- *tämmelser\

ordning om arvsskatt och skatt för gåva beräkna dylik skatt, förfarit olika

vid bestämmandet av skattens föremål. Därvid har nämligen understundom

hänsyn icke tagits till den testaments- eller gåvotagaren tillkommande förmånen

att själv icke behöva erlägga den å testamentslotten eller gåvan

belöpande skatten, utan skattens föremål har upptagits till samma värde

som skolat läggas till grund, därest vederbörande testaments- eller gåvotagare

själv haft att gälda skatten. 1 andra fall åter har berörda

förmån beaktats och skattens belopp inräknats i gåvan. Testamentslotts

eller gåvas värde torde då vanligen hava upptagits till så stort belopp,

att detsamma, minskat med därå belöpande skatt, uppgått till testamentslottens

eller gåvans, så att säga, nettobelopp. För att komma till ett

dylikt värdes exakta belopp torde, med hänsyn till skattesatsernas progressivitet,

erfordras en beräkning enligt följande plan: till nettobeloppet

lägges den därå enligt gällande tariff belöpande skatten, den å summan

av dessa båda belopp belöpande skatten uträknas, till summan lägges

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 7 sand. 11 höft. (Nr 21.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Motionen.

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

skillnaden mellan den senast och den därförut uträknade skatten, å

den sålunda erhållna summan uträknas därå belöpande skatt, till sistnämnda

summa lägges skillnaden mellan de senast uträknade skattebeloppen

o. s. v. med tillämpning av samma grunder intill dess ytterligare

tillägg av skatteskillnad icke höjer lottens värde till närmast

högre fulla hundratal kronor. Den sist hopadderade summan är då värdet

å testamentslotten eller gåvan. Till förtydligande härav må ett exempel

anföras. Antag, att en person till en oskyld testamenterar 50,000 kronor

samt tillika förordnar, att arvsskatt för denna testamentslott skall gäldas

av bo oskifto. Med tillämpning av det angivna beräkningssättet bliva

enligt klass IV i gällande tariff värdet av den angivna testamentslotten

60,242 kronor samt skatten härå 10,242 kronor. Skillnaden mellan

dessa båda belopp utgör testamentslottens nettobelopp, 50,000 kronor.

Uträkningen framgår närmare av efterföljande sammanställning:

Testamentslott

kronor

50,000

58,200

59,840

60,160

60,221

60,242

Skattebelopp

kronor

8,200

9,840

10,160

10,221

10,242

Efter vad som anförts är det uppenbart, att, då värdet av testamentslott

eller gåva blir högre med tillämpning av det senare beräkningssättet

— vilket här torde kunna betecknas såsom det strängare — än

med tillämpning av det förra, det mindre stränga, beräkningssättet, jämväl

skatten för dylik lott eller gåva blir större med tillämpning av det

strängare beräkningssättet. En tillämpning i fråga om värdet å testamentslott

av ena eller andra beräkningssättet inverkar emellertid även å värdet

av boets återstående behållning; och med hänsyn till klassindelningen

och progressiviteten i gällande tariff kan det inträffa, att den sammanlagda

skatten å ur testators bo utgående testaments- och arvslotter

blir mindre vid tillämpning av det strängare beräkningssättet än vid

tillämpning av det mindre stränga, ehuru det motsatta förhållandet torde

vara regel.

Motionären har i sin motivering framhållit olägenheten av att i

fall, som motionen berör, icke alltid samma grunder tillämpas i fråga

om bestämmandet av skattens föremål. Vidare har motionären anfört,

att, även om skäl av teoretisk natur kunde anföras för den tolkning av

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21. 3

författningen, som kontnne till uttryck i det strängare beräkningssättet,

även den andra tolkningen syntes hava goda skäl för sig. Det borde

nämligen vara staten likgiltigt, huruvida skatten betalades av den, som

finge mottaga ett legat eller en gåva, eller av boet eller givaren, och

beräkningen av skatten enligt den mindre stränga tolkningen vore

enklare. Ur ekonomisk synpunkt syntes det icke vara för staten av

större betydelse, huruvida den ena eller den andra tolkningen tillämpades.

I sistberörda hänseende har motionären fäst uppmärksamheten vid

det ovan berörda förhållandet, att det strängare beräkningssättet i vissa

fall leder till att hela skattebeloppet för ett bo blir lägre än om den

mindre stränga tolkningen följts.

Beträffande vad motionären i övrigt anfört får utskottet hänvisa

till motionen.

Den bristande enhetlighet i lagtolkningen vid bestämmandet i vissa

fall av arvs- eller gåvoskattens föremål, som motionären omnämnt, synes

vara på väg att avhjälpas därigenom att praxis samlar sig omkring den

tolkning av gällande bestämmelser, vilken ovan betecknats såsom den

strängare och vilken innebär, att även det belopp, som för täckning av arvseller

gåvoskatt utbetalas ur boet eller av givaren, inräknas i testamentslotten

eller gåvan. Såvitt för utskottet är känt, har frågan visserligen

icke varit föremål för högsta domstolens prövning, men åtminstone två

hovrättsutslag föreligga — givna det ena den 23 december 1920 av hovrätten

över Skåne och Blekinge (refererat i Svensk juristtidning år 1921,

rättsfall nr 2*) och det andra den 15 december 1922 av Svea hovrätt

— i vilka den strängare tolkningen lagts till grund vid beräknandet

av arvsskatt. Det torde kunna antagas, att detta beräkningssätt kommer

att allmänt tillämpas, i vilket hänseende utskottet vill erinra om, att

granskning av underdomstolars och myndigheters beräkningar av arvsskatt

och skatt för gåva verkställes inom vederbörande hovrätter.

Den genom motionen väckta frågan befinner sig härmed i ett i

viss mån annat läge än det, som motionären tagit till utgångspunkt

för sin framställning. Sedan det visat sig, att någon åtgärd från

riksdagens sida icke erfordras för åstadkommande av enhetlig praxis

i det i motionen berörda hänseendet, kommer nämligen frågan att uteslutande

gälla, huruvida det beräkningssätt, som praxis upptagit eller

får förutsättas komma att upptaga, bör av ett eller annat skäl vika för

det mindre stränga förfarandet. 1 fråga härom har utskottet till en

början funnit, att det strängare beräkningssättet, vilket innebär att ett

skattebelopp, utbetalat av boet eller givaren, betraktas såsom en enligt

Utskottets

yttrande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.

ifrågavarande förordning beskattningsbar förmögenhetsöverflyttning, innefattar

en fullt följdriktig tolkning av författningen. Aven ur statsfinansiell

synpunkt är det strängare förfarandet att föredraga. Av det ovan härom

anförda torde nämligen framgå, att det mindre stränga förfarandet skulle

i det hela föranleda en inkomstminskning för statsverket.

Mot det strängare förfarandet kan däremot anses i viss mån tala

det förhållandet, att detsamma förutsätter användningen av den obekväma

och tunga beräkningsmetod, som ovan beskrivits och vilken möjligen

kan föranleda, att det för en testator blir svårt att på förhand

beräkna den ekonomiska innebörden av ett sådant testamentarisk! förordnande,

varom här är fråga. Denna olägenhet, som utskottet icke

kunnat tillmäta avgörande betydelse, skulle möjligen kunna avhjälpas

genom att vid sidan av den nuvarande tariffen uppgjordes en annan

för sådana fall, som i motionen avses. Utskottet har emellertid icke

ansett frågan härom, vilken säkerligen berör ett relativt litet antal fall,

böra bliva föremål för initiativ från utskottets sida.

Under åberopande av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att förevarande motion II: 6 av herr Röing, med

förslag till viss bestämmelse om skatt för testamentslott

eller gåva, icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 6 april 1923.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

Närvarande: herrar Röing, friherre Fleming, Antonsson, Rosén, Wigforss, Rune,

Björnsson, Boman, Bärg i Katrineholm, Jönsson i Boa, Johansson i Kullersta, Lithander,

Olsson i Ramsta, Henrikson, Johan Bergman, Lövgren i Nyborg, Björklund och Olsson i

Golvvasta.

av herr Röing.

Reservation

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1923

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.