Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till kungörelser angående dels ändring i vissa delar av förordningen den 9 juni 1911 med tulltaxa för inkommande varor, dels ändrad lydelse av. § 2 i förordningen den 13 december 1912 angående tullrestiiution i vissa fall vid återförsel av utländsk vara.

1923-04-12 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1923:23, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till kungörelser angående dels ändring i vissa delar av förordningen den 9 juni 1911 med tulltaxa för inkommande varor, dels ändrad lydelse av. § 2 i förordningen den 13 december 1912 angående tullrestiiution i vissa fall vid återförsel av utländsk vara.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bwdlnmusutskottcts betänkande Nr 23.

\

Nr 23.

Ankqm till ri|fsdqgpns Kansli 4en 12 ayril J9JJ3 kl. 1 e qi.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till kungörelser angående dels

ändring i vissa delar av förordningen den 9 juni 1911

med tulltaxa för inkommande varor, dels ändrad lydelse

av. § 2 i förordningen den 13 december 1912 angående

tullrestiiution i vissa fall vid återförsel av utländsk

vara. (l:a avd.)

I en den 9 mars 1923 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 137, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för

samma dag, föreslagit riksdagen att godkänna

1) följande

förslag

till

kungörelse angående vissa ändringar i förordningen den 9 juni 1911 (nr 80)

med tulltaxa för inkommande varor.

Ifärigenom förord nap,

dels att § 4 mom- d) i förordningen den 9 joni 1911 med tull»

fasa för inkommande varor skull upphöra att gälla,

dels ock att § 13 mom- 5 första stycket \ nämnda förordning, sådant

detta författniugsrvno lyder enligt kungörelse dep 11 juni 191fi (nr 25g),

skall hava följande ändrade lydelse:

Åt näringsidkare ---- — ----- — — exportvaras framställ
ning.

Rätt tjU tullrestitution enligt detta moment må endast lämnas

åt näringsidkare, som är känd såsom redbar och i övrigt prövas lämplig,

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1923,

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 7 samt. 13 höft. (Nr 23—24.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Ur 23.

2) följande

Förslag

till

kungörelse angående ändrad lydelse ay § 2 i förordningen den 13 december

1912 (nr 355) angående tullrestitution i yissa fall yid återutförsel av

utländsk vara. , .

Härigenom förordnas, att § 2 i förordningen den 13 december

1912 angående tullrestitution i vissa fall vid återutförsel av utländsk

vara skall hava följande ändrade lydelse:

Tillstånd för handelsidkare att begagna sig av den i § 1 avsedda

rätt meddelas av generaltullstyrelsen. Sådant tillstånd må endast lämnas

handelsidkare, som är känd såsom redbar och i övrigt prövas lämplig.

Tillståndet kan av generaltullstyrelsen återkallas, när de förutsättningar,

som legat till grund för tillståndets meddelande, icke längre förefinnas.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1923.

Utskottet. Jämlikt § 4 mom. d) i förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med

Propositionen tulltaxa för inkommande varor åtnjutes tullfrihet för sådana för lanteller

sjöförsvarets räkning införda effekter, vilka icke inom landet tillverkas

eller, i följd av behov av deras skyndsamma anskaffning, icke

kunnat inom landet erhållas, dock endast efter prövning av Konungen

i varje förekommande fall.

Den föreliggande propositionen avser för det första upphävande

av denna bestämmelse. I fråga härom har chefen för finansdepartementet

till ovannämnda, vid propositionen fogade statsrådsprotokoll anfört

bland annat, att den tullfrihet, som jämlikt bestämmelsen medgåves,

uppenbarligen icke kunde för staten tjäna något reellt syfte, då inbesparingen

i utgifter för armén och marinen motsvarades av en lika stor

utebliven inkomst för tullverket. Det vore dessutom önskvärt, att statens

inkomster och utgifter redovisades i sitt rätta sammanhang, varför den

nuvarande ordningen vore olämplig. Härtill komme, att handläggningen

av de olika ärendena om beviljande av ifrågavarande tullfrihet

krävde ett icke ringa arbete hos de ämbetsverk och myndigheter, på

vilka denna handläggning ankomme.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 23.

8

Jämlikt § 13 mom, 5 i gällande förordning med tulltaxa för inkommande

varor, sådant detta författningsrum lyder enligt kungörelse

den 11 juni 1915, må näringsidkare, som vill införa utländsk tulipliktig

vara för att använda densamma till framställning av exportvara, kunna

medgivas rätt till återbekommande av erlagd tullavgift för berörda vara

eller, ifall tullavgiften ännu icke erlagts, njuta befrielse från dess gäldande.

För , åtnjutande av tullrestitution jämlikt ifrågavarande författningsrum

erfordras, att näringsidkaren är känd såsom synnerligen redbar

och solid samt i övrigt prövas lämplig.

Enahanda kvalifikationer erfordras för att handelsidkare skall enligt

§ 2 i förordningen den 13 december 1912 (nr 355) angående tullrestitution

i vissa fall vid återutförsel av utländsk vara erhålla tillstånd att

begagna sig av den i förordningen omförmälda tullrestitution.

I den ifrågavarande propositionen föreslås nu, för det andra, att

det i omförmälda båda författningsrum för erhållande av tullrestitution

(industrirestitution respektive handelsrestitution) föreskrivna villkoret, att

vederbörande närings- eller handelsidkare skall vara känd såsom »synnerligen

redbar och solid» måtte ändras därtill, att han skall vara känd såsom

»redbar». Av ovan omnämnda, vid propositionen fogade protokollsutdrag

framgår, bland annat, följande. Propositionen är föranledd av

en framställning från Stockholms handelskammare, som anfört, att det

i författningarna uppställda villkoret »synnerligen solid» enligt handelskammarens

mening utestängde från restitutionsförmånen personer, som

gjort sig kända såsom energiska och inom sitt område erfarna ledare

av nystartade företag, men vilka ännu ej hunnit förvärva den synnerliga

soliditet, som stipulerades. Skälet till förslaget, i vad detsamma

avser, att i den enligt författningarnas nuvarande lydelse fordrade

kvalifikationen »synnerligen redbar» ordet synnerligen måtte uteslutas,

har angivits av kommerskollegium och generaltullstyrelsen, vilka i ett

i ärendet gemensamt avgivet utlåtande anfört, att det syntes något

oegentligt att särskilja olika grader av redbarhet. Chefen för finansdepartementet

har för egen del anfört, att författningarnas krav på

synnerlig soliditet syntes kunna utgöra ett onödigt hinder för Kungl.

Maj:t att bevilja eljest önskvärd tullrestitution.

Under åberopande av vad statsrådsprotokollet i detta ärende sålunda

och i övrigt innehåller, får utskottet, som icke funnit anledning

till erinran mot de föreliggande förslagen, hemställa,

Utskottets

yttrande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottet* betänkande Ht 23.

att riksdagen måtte, med bifall till förevarande

proposition nr 137, antuga ovan återgivna förelåg till

kungörelser angående dels vissa ändringar i förördningen

den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande

varor, dels ändrad lydelse av § 2 i förord4

ningen dett 13 december 1912 (nr 365) angående tttlirestitution

i visSa fall Vid återutförsel av utländsk vara.

Stockholm den 12 april 1923.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

Närvarande: herrar Röing, friherre Fleming, Gustaf Nilsson, AntonSson, Rose''nt

Wigforss, Rune, Wo hlin, Björnsson, Boman, Bärg i Katrineholm, Jönsson i Boa, Johansson

i Kulletsta, tiithånder, Sköld, Johån Éérgman, Bengtsson i Kullen, Jöbgren i Nyborg,

Jönsson i Fridhill och Olsson i Öölvvastå.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1923:100 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till kungörelser angående dels ändring i vissa delar av förordningen den 9 juni 19 s. 1 i texten