Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets betänkande Nr 31

1923-04-19 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1923:31, Bevillningsutskottets betänkande Nr 31

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 31.

1

Nr 31.

Ankom till riksdagens kansli den 19 april 1923 kl. 2 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordning angående fortsatt

tillämpning av förordningen den 24 februari 1922 angående

särskild skatt å tobaksvaror, m. m.

Gehom proposition den 23 februari 1923, nr 113, vilken hänvisats

till bevillningsutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över fiuansärenden för

samma dag, föreslagit riksdagen att

dels antaga följande

Förslag

till

förordning angående fortsatt tillämpning av förordningen den 24 februari

1922 (nr 67) angående särskild skatt å tobaksvaror.

Härigenom förordnas, att föx-ordningen den 24 februari 1922 angående

särskild skatt å tobaksvaror, vilken gäller till och med den 30

juni 1923, skall äga fortsatt tillämpning efter nämnda dag till och med

den 30 juni 1924, dock att förordningen från och med den 1 juli 1923

skall hava följande ändrade lydelse:

För tobaksvaror — — — — nedanstående belopp:

för i riket tillverkade tobaksvaror:

för cigarrer............................................................................. 0.8 öre för 1 st.

d cigarrcigarretter............................................................... 0.6 » » 1 d

» cigarretter........................................................................... 0.5 d » 1 »

Bihang till nksdagens protokoll 1923. 7 samt. 19 höft. (Nr 31.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillning sutskottets betänkande Nr 31.

för till riket införda tobaksvar or:

för cigarrer................................................................................ 3 öre för 1 st.

» cigarrcigarretter ............................................................. 1.8 » » 1 »

Anm. I skattehänseende utgöres skillnaden mellan cigarr och cigarrcigarrett därav,

att den senare saknar spets, har skuren inlaga samt i vikt uppgår till högst 3.8 gram.

för cigarretter........................................................................... 0.7 öre för 1 st.

Den särskilda skatten — — — — med licensavgiften.

dels antaga följande förslag till ändrad lydelse av anm. 2 till

rubrikerna nr 196 och 197 i tulltaxan:

»2. Vid förtullning — — — — utgör

a) för kvantitet icke överstigande den av Kung! Maj:t enligt 3

mom. av nämnda paragraf fastställda

för cigarrer ................................................ 20 öre per st.

» cigarrcigarretter ................................. 10 » » )>

» cigarretter............................................. 6 » » »

» arbetad tobak, andra slag............ 12 kr. » kg.;

b) för vad som överskjuter den under a) här ovan åsyftade kvantitet

för cigarrer................................................... 40 öre per st.

» cigarrcigarretter ................................ 20 » » »

)) cigarretter............................................ 12 » » x>

» arbetad tobak, andra slag .............. 24 kr. » kg.

I tullhänseende utgöres skillnaden mellan cigarr och cigarrcigarrett

därav, att den senare i vikt uppgår till högst 3.3 gram.

Efter de — — — — därför.»;

dels ock, under förutsättning av bifall till sistnämnda förslag, besluta,

att bestämmelserna om ändrad lydelse av anm. 2 till rubrikerna

nr 196 och 197 i gällande tulltaxa skola träda i kraft å femtonde

dagen efter den, då kungörelse angående den ändrade lydelsen enligt å

kungörelsen meddelad uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 31.

3

Den föreliggande propositionen innefattar förslag, att den av 1922 Propositionen.

års riksdag för tiden till och med den 30 juni 1923 beslutade särskilda

skatten å tobaksvaror måtte, med vissa ändringar, fortfara att gälla till

och med den 30 juni 1924. Ändringarna avse dels i fråga om importerade

varor skattens sänkning för cigarrer med 1 öre, för cigarrcigarretter

med 0.7 öre och för cigarretter med 0.3 öre och dels beträffande

inhemska varor en skattehöjning, så att skatt skall utgå för inhemska

cigarrer med 0.8 öre, cigarrcigarretter med 0.6 öre och cigarretter med

0.5 öre, medan särskild skatt tidigare utgått endast för inhemska cigarretter

med 0.4 öre, allt per styck. Propositionen avser vidare införande

av en förhöjning av de tullavgifter, som träffa tobaksvaror, vilka av

resande för eget bruk till riket införas (den s. k. resandetullen), samt

denna tulls omläggning i fråga om cigarrer, cigarrcigarretter och cigarretter

från vikttull till stycketull.

Till stöd för föreliggande förslag har chefen för finansdeparte- Departementsmentet

enligt det vid propositionen i utdrag fogade statsrådsprotokollet chefenanfört,

bland annat, följande.

När sistlidet år med hänsyn till statsfinansernas läge förslaget om

en särskild skatt å tobaksvaror framlagts, hade denna skatt fått sin särskilda

utformning på grund av den alltmer ökade importen av tobaksvaror

utav enskilda handlande, vilken hotade att helt kasta om det förhållande,

som man vid tobaksmonopolets införande tänkt sig mellan den

inhemska tillverkningen och importen. Av en vid propositionen fogad

tabell (sid. 18) rörande förhållandet mellan tobakshandlandenas import

och tobaksmonopolets försäljningar framginge såväl det berättigade

i denna synpunkt som att den förra året beslutade särskilda skaften,

som verkat minskning av importen, i huvudsak återställt den rubbade

jämvikten. Det borde emellertid bemärkas, att nedgången i importen

icke uteslutande vore att tillskriva den särskilda skatten utan delvis vore

beroende därav, att monopolbolaget för att vinna avsättning för sina

tillverkningar beviljat detaljhandlandena betydande rabatter i förhållande

till dessas inköp under året, varigenom importörernas konkurrensmöjligheter

tillfälligt försvagats. Det statsfinansiella läget vore sådant, att en

särskild skatt å tobaksvaror vore att anse som oundgängligen erforderlig

även under budgetåret 1923—1924. Det erforderliga finansiella resultatet

av den särskilda skatten — en intäkt av 12 miljoner kronor —

borde emellertid nås på grundvalen av andra skattesatser än de för

närvarande gällande. De särskilt gynnsamma importmöjligheter, som

valutaförhållandena tidigare medfört, kunde anses under den sista tiden

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 31.

icke hava förelegat i samma grad som tidigare. En jämkning av skattesatserna

syntes därför kunna äga rum. Under hand hade inhämtats

förslag i ämnet från den av Kungl. Maj:t utsedde jourhavande direktören

i aktiebolaget svenska tobaksmonopolet, ingenjören P. Nordenfelt, vilken

i ärendet samrått med bolagets verkställande direktör. Propositionen

anslöte sig till detta förslag, vilket förklarats innefatta för inhemska

varor de högsta skattesatser, som monopolbolaget kunde bära utan

ändring i den prispolitik, vilken vore nödvändig för ett vidmakthållande

av produktionen vid sådan höjd, att ett något så när tillfredsställande

inkomstresultat kunde uppnås. En reglering av skattesatserna i enlighet

med förslaget skulle för importörerna innebära en högst avsevärd förbättring

i deras nuvarande ställning. Redan vid tobaksmonopolets tillkomst

hade emellertid statsmakterna genom sin utformning av tullsatser

m. m. givit uttryck åt den uppfattningen, att åtgärder borde vidtagas

för upprätthållande av den inhemska tillverkningen, så att denna ej

skulle komma att allt för mycket inkräktas av importen. För sin del

vidhölle departementschefen ock fortfarande sin sistlidet år uttalade uppfattning,

att tobaksmonopolets tillverkning såsom underlag för en statens

speciellt skapade inkomstkälla borde bedömas efter en särskild måttstock.

Departementschefen ansåge det på dessa grunder fortfarande påkallat

att vidmakthålla en sådan skillnad mellan skattesatserna för inhemska

och införda varor, att ej tillståndet före den särskilda skattens tillkomst

kunde befaras återinträda. Att minska denna skillnad utöver vad som

skett i det av ingenjören Nordenfelt framlagda förslaget syntes departementschefen

icke tillrådligt.

I fråga om resandetullen hade i en utav svenska tobaksengrossisternas

förening gjord framställning uppmärksamheten riktats å det

förhållandet, att de tullsatser, som för närvarande åläggas av privatpersoner

vid inresa till riket medförda tobaks varor, icke stode i rimlig

överensstämmelse med den tull, skatt och licensavgift, som avfordrades

importfirmorna. I avgivet utlåtande över denna framställning hade

monopolbolaget bland annat framhållit, att en disproportion i avgiftsbelastning

å de genom handlande importerade tobaksvarorna och de tobaksvaror,

som av resande från utrikes ort medfördes, förefunnes och att

under senaste tiden klagomål försports över att resandeimporten särskilt

i de kuststäder, som hade bekväm förbindelse med Danmark, i oroväckande

grad tilltagit på bekostnad av den genom handlande bedrivna

införseln ävensom att det kunde befaras, att, därest disproportionen finge

bestå, densamma skulle i allt större utsträckning komma att utnyttjas

till förfång för den legitima handeln. Med hänsyn härtill syntes hand
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 31. 5

landenas krav, att ändring vidtoges, vara berättigat, varför on höjning

av resandetullen förordades. I samband med denna höjning syntes

resandetullen, till förenklande av förfarandet vid dess uttagande, böra,

där detta kunde ske, omläggas från vikttull till stycketalstull. Till vad

monopolet sålunda anfört har departementschefen förklarat sin anslutning.

Beträffande motiveringen i övrigt för föreliggande förslag får

utskottet hänvisa till ovannämnda, vid propositionen fogade protokollsutdrag.

Om än frågan rörande beräkningen av statsverkets inkomster

under nästkommande budgetår icke ännu kunnat upptagas till behandling

inom bevillningsutskottet, har utskottet dock ansett sig kunna utgå

från, att det statstinansiella läget kräver ett ökat anlitande av tobaksbeskattningen

i den omfattning, som den förevarande propositionen avser.

Utskottet har även anslutit sig till Kungl. Maj:ts förslag att för

inkomstökningens åstadkommande jämväl under nästa budgetår anlita

en särskild tobaksskatt.

Emellertid har utskottet velat framhålla följande. Statsverkets

inkomster av tobakshanteringen inflyta — bortsett från ej mindre den

kronoskatt, aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet har att erlägga, än även

utdelningen å de preferensaktier i nämnda bolag, i vilka en mindre del

av pensionsförsäkringsfonden är placerad — enligt de från monopolets

början gällande bestämmelserna i tre olika former, nämligen dels såsom

utdelning å de staten tillhöriga samtliga stamaktierna i bolaget, dels

såsom tobaksskatt, vilken utgår med belopp motsvarande vissa procent

av priskurantpriset eller varans värde, och dels såsom tullavgifter.

Till nämnda skatteformer kommer såsom en fjärde den år 1922 införda

särskilda skatten. Den skattebelastning, som sålunda samfält

påvilar tobaksvarorna, är otvivelaktigt synnerligen stark. Därest det

kommer att visa sig nödvändigt att även framdeles av tobaken uttaga

mera än som inflyter enligt de ursprungliga bestämmelserna, synes

det vara lämpligt att taga under omprövning, huruvida tobaksbeskattningen,

sådan densamma för närvarande är ordnad, är ur de

olika ekonomiska och stats finansiella synpunkter, som invérka på frågans

bedömande, fullt tillfredsställande.

Vad Kungl. Maj:t föreslagit i fråga om resandetullen har icke

föranlett någon erinran från utskottets sida.

Utskottets

yttrande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 31.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts

förevarande proposition nr 113,

1) antaga ovan införda förslag till förordning

angående fortsatt tillämpning av förordningen den 24

februari 1922 (nr 67) angående särskild skatt å

tobaksvaror;

2) antaga ovan införda förslag till ändrad lydelse

av anm. 2 till rubrikerna nr 196 och 197 i

tulltaxan; samt

3) under förutsättning av bifall till sistnämnda

förslag, besluta, att bestämmelserna om ändrad lydelse

av anm. 2 till rubrikerna nr 196 och 197 i gällande

tulltaxa skola träda i kraft å femtonde dagen efter

den, då kungörelse angående den ändrade lydelsen

enligt å kungörelsen meddelad uppgift från trycket

utkommit i Svensk författningssamling.

Stockholm den 19 april 1923.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

Närvarande: herrar Röing, friherre Fleming, Gustaf Nilsson, An tonsson , Rosén *,

Wigforss, Rune *, Wohlin, Björnsson, Boman, Bärg i Katrineholm, Jönsson i Boa, Johansson

i Kullersta, Lithander, Olsson i Ramsta *, Henrikson, Johan Bergman, Lövgren i Nyborg,

Björklund och Olsson i Golvvasta.

* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 31.

7

Reserv ationer:

vid punkten 1):

av herr Lithander som, med hänvisning, till härvid såsom bilaga

fogade skrift från svenska tobaksengrossisternas förening, föreslagit

följande skattesatser för till riket införda tobaksvaror:

för cigarrer ............................................................................ 1.5 öre för

» cigarrcigarretter............................................................ 1 }>

cigarretter ...................................................................... 0.6 »

karvad tobak..................................................................... 2 kr.

spinn-, press- och rulltobak....................................... 2 »

snus .................................................................................. 2 »

X>

»

D

»

St.

»

»

kg.

»

»

av herr Gustaf Nilsson, som anfört:

Då en av utskottets ledamöter funnit anledning återgiva vad

svenska tobaksengrossisternas förening i skrivelse till utskottet anfört,

vill jag, utan att göra något yrkande, lämna riksdagens ledamöter tillfälle

taga del av den rakt motsatta uppfattning, som. svenska tobaksindustriarbetareförbundet

i härvid såsom bilaga fogade skrivelse till

utskottet givit uttryck åt.

vid punkterna 2) och 3):

av herr Boman, som anfört:

Beträffande resandeimporten av tobaksvaror visar från generaltullstyrelsen

erhållen uppgift, att denna utgjort:

För hela

Därav

Därav

riket

Malmö

Hälsingborg

kg.

kg-

kg-

Cigarrer och cigarrcigarretter|

2,208

1,410

698

395

611

408

Cigarretter''......................../19-1

376

71

67

*1922

404

109

87

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 31.

Redan siffrornas obetydlighet torde visa, att denna import icke

kan kränka något handelsintresse och att den uppgivna tendensen till

stegring ej är förefintlig.

Däremot torde kunna vara att befara, att den föreslagna ytterligare

höjningen av tullsatserna skulle leda till ökad smuggling.

På grund härav har jag ansett,

att utskottet bort avstyrka den föreslagna ändrade lydelsen av

anm. 2 till rubrikerna 196 och 197 i tulltaxan.

av herrar friherre Fleming och Lithander, vilka instämt i herr

Bomans reservation.

i fråga om motiveringen:

av herr Björnsson.

Bilaga

till den av herr Lithander vid punkten

1) avgivna reservationen.

Till riksdagens bevillningsutskott.

Kungl. Maj:ts proposition nr 113 till innevarande års riksdag har genom däri

föreslagna ändringar i den av föregående års riksdag antagna provisoriska särskilda

skatten å tobaksvaror till synes utgått från att en »högst avsevärd förbättring» i

importörernas ställning vore erforderlig. Tillgänglig statistik visar, att den enskilda

importen i själva verket sjunkit med cirka 50 procent beträffande cigarrer,

cigarrcigarretter och cigarretter samt med 30 procent för röktobak. Någon nämnvärd

import av tuggtobak och snus har icke förekommit. Tobaksmonopolets rörelse

åter visar »ett mycket gott resultat»: dess netto har från 11.8 miljoner

kronor 1921 stigit till 15.15 miljoner kronor. För att kunna tillföra statskassan

ett tillskott å 12 miljoner kronor ser sig herr statsrådet och chefen för finansdepartementet

med hänsyn till denna oerhörda förskjutning i förhållandet mellan den

inhemska tillverkningen och den enskilda importen föranledd att väsentligen bifalla

ett av ingenjören Nordenfelt framlagt förslag till förändrad beräkning av den

särskilda skattens utgående.

Redan då detta förslag på ett förberedande stadium delgavs representanter

för undertecknad förening, hade dessa tillfälle inlägga en bestämd gensaga mot

den bristande hänsyn till importörernas alltmer vanskliga ställning, som detta

projekt ger vid handen. Föreningen anhåller att här ytterligare få understryka

dessa betänkligheter.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 31.

9

Huvudsyftet med den särskilda skatten, vilken tog form av eu enormt högt

uppskruvad skyddstull, var den, att dels skaffa statsverket ökade inkomster dels

minska den stora arbetslöshet, som inträtt under år 1921. Vad detta senare syftemål

angår, har det så litet infriats, att tvärtom antalet arbetare inom monopolet

under året ytterligare minskats. Häremot har till försvagande av importörernas

konkurrensmöjlighet utgivits mer än 1.2 7 miljoner kronor, vilka tillfallit detaljhandlarna

i form av premierabatter, men ingalunda arbetarna. I icke ringa utsträckning

ha importörerna under denna illojala konkurrens nödgats tjäna detaljisterna

till förlagsmän. Premiesystemet har gjort, att för närvarande handlandenas

behov äro täckta för mycket lång tid framåt, och sålunda utsikterna till stegrad

omsättning synnerligen små. Arbetslösheten inom importbranschen kommer följaktligen

att än mer stegras.

Vad åter angår det statsfinansiella syftemålet, har detta lika litet infriats,

såtillvida som de från tobakshanteringen härflytande till statsverket inlevererade

medlen nedgått från 61.3 miljoner kronor 1921 till 60.2 miljoner kronor 1922.

De farhågor, som av föreningen uttalades vid det första skatteförslagets framläggande

och som reservationsvis utvecklades av bevillningsutskottet 1922, ha sålunda

till fullo besannats. Skatten har faktiskt verkat som importförbud för alla

tobaksvaror i lägre och medelprislägen. Staten har tagit ur importörens ficka och

lagt i monopolets, men på denna onödiga och för många handlande ruinerande

överflyttning har den själv lidit en icke obetydlig förlust.

Ur bägge de nämnda synpunkterna vill det sålunda för statsintresset synas

fördelaktigast, att experimentet med den särskilda skatten icke vidare återupprepas.

Som ett tredje syfte uppställdes förlidet år att återställa jämvikten mellan

monopolets försäljning och tobakshandlarnas import, vilken senare jämlikt tabell

II i föreliggande proposition under ett par av krigsåren väsentligen stegrats i förhållande

till den förra. I monopolets berättelse för år 1920 läses emellertid sid.

25: »Kristiden medförde en oerhörd stegring i konsumtionen av tobaksvaror.

Under åren 1917 och 1918 fann tobakmonopolet sig därför föranlåtet att tillgripa

ransonering. Vid ingången av år 1919, då tillförseln av råtobak började bliva

tillräcklig, vidtogos vissa lättnader i ransoneringen. Det visade sig då, att konsumtionen

blev över all förväntan stor. Ett antagande, att konsumtionen icke

skulle komma att ytterligare ökas, besannades icke: tvärtom fortsatte den alltjämt

att stiga, så att cigarrlagret under sommaren år 1919 nedgick till ett sådant minimum,

att tobaksmonopolet icke var i stånd att tillfredsställa efterfrågan och

oupphörligen blev utsatt för klander på grund av bristande leveransförmåga.»

Huru kan det nu, med dessa talande omständigheter för ögonen, anses rättvist,

att i repressalieväg straffa de enskilda importörerna för att de efter förmåga

sökte täcka det tobaksbehov, som faktiskt förefanns, men som monopolet icke förmådde

täcka och icke ens förutsett 1 Huru betydande risken av import under

denna tid var fick monopolet självt pröva på, då dess eget köp av cirka 50 miljoner

cigarrer endast med enorma förluster kunnat avvecklas. Monopolets inneliggande

lager den 31 december 1921 räckte för bortåt ett och ett halvt år. För

att tillåta en realisering av detta lager var det nog fördelaktigt att helt avstänga

den fria importen. I själva verket har en effektiv avveckling av de inneliggande

väldiga spekulationslagren ägt rum. Den egna tillverkningen under året har för

cigarretterna minskats med 18.9 miljoner stycken och för cigarrcigarretterna med

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 7 sand. 19 käft. (Nr 31.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 31.

23.5 miljoner stycken, medan försäljningen av egna fabrikat av dessa slag ökats

med respektive 15.o och 2.3 miljoner kronor. Det är dock uppenbart, att genom

den övervältring av monopolets spekulationsförluster på de enskilda importörerna,

som sålunda ägt rum, en obillig exekution företagits mot de senare, och att denna

står i direkt strid med det kontraktsförhållande till den fria handelns förmån, som

genom 1914 års förordning garanterats.

Monopolet upplyser nu, att under det gångna året dess försäljning och tobaksmonopolets

import kommit att stå i ungefär samma förhållande till varandra

som under åren 1916 och 1917, d. v. s. innan valutaförhållandena inverkade förryckande

på importen. Det är det resultatet, som jämväl den kungl. propositionen

säger sig hava eftersträvat. I själva verket kan dock den under sagda år förefintliga

proportionen mellan de konkurrerande tobaksvarorna ingalunda sägas vara

rätteligen normgivande, enär ju även under dessa år en abnorm konjunktur var

rådande. Lagstiftarens ursprungliga mening var tydligen den, att den fria importen

skulle tjäna som en nyttig regulator på monopolets sätt att handhava sin

verksamhet, men denna avsikt förryckes fullkomligt, om genom nya förordningar

ett av importverksamheten vunnet försteg godtyckligt skulle kunna vändas till

dess nackdel. Den ruinerande verkan, som fjolårets särskilda skatt utövat på importfirmorna,

förtiges i den kungl. propositionen. Ett par konkurser och en mångfald

deficit i boksluten markera dock skattens fruktansvärda verkningar. Inom

föreningen har därför den meningen gjort sig gällande, att endast en omedelbar

återgång till det garanterade status quo kan förebygga importverksamhetens fullständiga

undergång. Ett rättskrav på full ersättning för ett ödelagt legitimt

näringsfång inställer sig eljest gentemot statsverket.

I anslutning till det gjorda citatet må i övrigt uppmärksammas, att den

tillfälliga fördel, som valutadeprecieringen kunnat bereda importen, mycket hastigt

utjämnats genom exportländernas snabba och energiska åtgärder att genom försäljningar

endast i främmande valuta (holländsk eller svensk) skydda sina intressen.

De inhemska åtgärderna ha faktiskt kommit att verka som en dubblering av de

valutapålägg, exportlanden själva vidtagit. I den kungl. propositionen erkännes

nu också, att de åberopade valutaskälen icke längre äga någon giltighet. Enligt

av monopolet verkställda och pressen tillhandahållna sammanställningar, visar det

sig i själva verket att de svenska cigarrerna (alla, tillgängliga märken medräknade)

är 24.6 öre medan de utländska cigarrernas genomsnittspris är 36.3. För

cigarrcigarretter ställer sig genomsnittspriset: 12.3 för svenska, 15.3 för utländska.

De svenska cigarretternas genomsnittspris är 4.4 öre — de importerades 11.4.

Röktobakens genomsnittspris varierar så kraftigt som mellan 19 kronor (svensk)

och 49 kronor (utländsk), men snuset slår differens rekord med 5.4 kronor för

svensk och — 50 kronor för importerad vara. Den logiska konsekvensen av dessa

talande siffror, nämligen att avlyfta den mot importen ensidigt riktade beskattningen

återfinnes likväl icke, varför vi våga rikta utskottets uppmärksamhet därå.

Ur statsfinansiell synpunkt synes det otvivelaktigt att det system är att

föredraga, som skänker staten högsta möjliga inkomst på förbrukningen. Ett uttagande

av tobaksmedlen på monopolvägen ställer sig ur denna synpunkt mindre

fördelaktigt än det å importen tillämpade tull, skatt- och licenssystemet. Detta

framgår bl. a. därav, att vid ett jämlikt tabell I beräknat genomsnittsvärde å importvaror

med kronor 36.3, 15.3, 11.4 per tusen cigarrer, cigarrcigarretter, cigar
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 31.

11

retter och för röktobak kronor 49 per kilogram, skattebelastningen uppgår resp.

till 192.79; 90.49; 70.72 per 1,000 och 24.8 kronor per kilogram eller större belopp

än monopolets försäljningspris betinga för två sistnämnda varuslag. Ett fortsättande

med den särskilda skattemetoden kan sålunda endast än mer förringa

statsverkets vinstmöjligheter. Ur den rökande allmänhetens synpunkt må det väl

vara sant, att prisbilligheten utgör eu väsentlig förmån. Man en lika betydande

roll spelar kvalitetssynpunkten och härvidlag må det uppmärksammas, att den

inhemska varan ännu icke nått upp till den utländskas godhet och att de framsteg,

som den inhemska fabrikationen likvisst gjort, huvudsakligen äro att tillskriva

de lärdomar, som den utländska konkurrensen givit. I samma ögonblick den

senare bortfölle, skulle de experimentella framstegen avmattas och en kvalitetsförsämring

vara oundviklig.

I sin reservation anförde herr Röing till bevillningsutskottets förra betänkande:

»Från monopolbolagets sida föreligger lika litet som i propositionen någon

som helst utredning, som utvisar att produktionskostnaderna vid cigarrtillverkningen

så förskjutit sig, att det nu utgående skyddet är otillräckligt. Det minsta

som riksdagen i detta liksom liknande fall kan fordra är, att en dylik utredning

verkställts och givit det resultatet, att det nuvarande skyddet är otillräckligt och

att det föreslagna nya skyddet är behövligt och väl avvägt.» Ej heller i år föreligger

någon som helst sådan utredning, varför också förslagets karaktär av löst

experiment än mer framträder.

Av vad här anförts framgår, att föreningen för sin del livligt tillråder den

särskilda skattens omedelbara avveckling. Ur statsfinansiell synpunkt vore detta

förmånligare, för monopolets innehavare av ingen risk. Importörerna bjöde en

sådan avveckling utsikt till att kunna upprätthålla sin verksamhet intill dess —•

senast 1 juli 1924 — nya avtal mellan staten och tobakshanteringens representanter

skola vara avslutade. Det vore staten ovärdigt, om den i strid mot 1914 års

avtal, inför den avlösning resp. koncessionerade ställning, som nästa år väntar importen,

ånyo mot densamma riktade ett slag, som tillintetgjorde dess möjligheter

att avvakta avtalstidens utgång.

Föreningen vill emellertid för att visa sin redebogenhet att på varje sätt

medverka till det statsfinansiella syfte, som den kungl. propositionen tecknar, jämväl

ingå på prövning av de nu föreslagna ändrade skattesatserna.

Till en början ser föreningen då ingen anledning att icke höja beskattningen

på inhemska cigarretter till 0.6 öre per styck samt på kilogram snus till 0.5

kronor. Genom dessa förut förordade åtgärder skulle en ökad statsinkomst på

minst 2 miljoner kronor inträda.

Vad beträffar importvarorna, äro de föreslagna skattesatserna så obetydligt

lägre än fjolårets, att de i varje fall icke kunna föranleda någon sänkning av

bruttoprisen och sålunda en höjning av konsumtionen. Någon förbättring av statsverkets

vinstmöjligheter kan följaktligen alls icke med dessa satser påräknas. Eu

viss lättnad i läget skulle däremot vara att motse, om skatten sattes sålunda:

Cigarrer..............

Cigarrcigarretter

Cigarretter..........

Röktobak ...........

Tuggtobak...........

Snus ...................

pr styck 1.5 öre

» » l.o »

» » 0.6 »

» kilogram 2. o kronor

» » 2.o »

» 2.0 »

»

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande Nr 31.

Att de inhemska varorna väl tåla en motsvarande högre beskattning framgår

med all önskvärd tydlighet av de avsevärda prissänkningar, som monopolet å

senare tid ansett sig kunna företaga.

Slutligen får föreningen som sin oförgripliga mening upprepa vad den såväl

till utskottet som till justitieombudsmannen och Kungl. Maj:t under fjolåret

framförde, nämligen att skatten under inga förhållanden må utgå på de tobaksvaror,

som till följd av importförbudet av den 9 januari 1922 förblivit i tullverkets

förvar. Nämnda importförbud saknar rättslig hemul, då det utfärdats utan

riksdagens hörande och skatteförordningens retroaktiva verkan står icke mindre i

strid med grundlagens principer. Värdet av de varor, varom det är fråga, uppgår

till cirka 11/2 miljoner kronor och om även en del av dessa cirka 30 procent

med avsevärd förlust under året blivit utlicenserade, återstår dock på nederlag den

övervägande delen. Skulle nu denna alltjämt drabbas av den särskilda skatten

betyder detta, att staten orättmätigt konfiskerat partiet i strid med R. F.

paragraf 16. Att betala den särskilda skatten för dessa partier kan nämligen

ej ifrågakomma utan en utomordentlig ökning av de alltjämt stegrade förlusterna

å desamma. Visserligen är i detta fall importörernas rättsanspråk mot

staten att utbekomma varorna utan den retroaktiva belastningen så uppenbart, att

det vid domstol måste kunna påräkna sanktion. Men domstolsförfarandets långvarighet

utgör för importörerna en väsentlig nackdel. I varje fall äga de därför

den tillförsikten, att riksdagen icke må upprepa ett rättsövergrepp av så flagrant

natur utan i rättvisans och grundlagshelgdens namn frigiva dessa partier mot erläggande

av de pålagor, som lagligen åvilade dem vid deras inkomst till riket.

Ur statsfinansiell synpunkt är det för övrigt uppenbart, att det är förmånligare,

att den ordinarie skatten å dessa partier gäldas än att de förbli för framtiden

under beslag.

Stockholm den 6 april 1923.

Vördsamt

Svenska tobaksengrossisternas förening.

W. Stenberij.

Bilaga.

till den av herr Gustaf Nilsson vid

punkten 1) avgivna reservationen.

Till riksdagens bevillningsutskott.

Regeringens förslag till förändrad beskattning av tobaksvaror, enligt vilket

skatterna ökas för den inhemska tobaksindustrien men sänkas för importerade

varor, har bland landets tobaksarbetare väckt ett allvarligt bekymmer, då man

som följd därav motser en större arbetsbrist för svenska tobaksarbetare.

Den avsevärt ökade importen av cigarrer, cigarrcigarretter och cigarretter

under år 1921, torde till väsentlig del haft sin orsak i cigarrhandlarnas särskilda

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 31.

13

och stegrade intresse för omsättning av utländska tobaksfabrikat av de skäl,

att de erhöllo en avsevärd högre rabatt än på tobaksmonopolets varor.

När nu tobaksmonopolet i sin berättelse för år 1922 kan konstatera att

ökad omsättning, särskilt av cigarrer, ägt rum, trots det att konsumtionen minskats,

får det i föi-sta rummet tillskrivas den uppmuntran som tobaksmonopolet

riktade cigarrhandlarna samma år med en extra rabatt upp till 15 procent och

mindre den omständigheten att importen av cigarrer, cigarrcigaretter och cigarretter

under året minskat med 50 procent.

Vi äro förvissade om, att hade icke denna tobaksmonopolets uppmuntran

till cigarrhandlarna kommit emellan, skulle skillnaden i importen mellan åren

1921 och 1922 icke på långt när varit så stor.

Med 1923 års början upphörde emellertid denna uppmuntran till särskilt

intresse vid försäljning av tobaksmonopolets varor. Cigarrhandlarna ha återfallit

till sin förutvarande position.

I föreliggande förslag till förändrad tobaksbeskattning se vi en fara för

oss och en uppmuntran för cigarrhandlarna att företrädesvis utbjuda utländska

tobaksfabrikat.

Tobaksmonopolets uppmuntran till cigarrhandlarna har således upphört och

i stället skulle en statens uppmuntran till dem göra sig gällande, med följd som

här förut påpekats.

De svenska tobaksarbetarna befinna sig för övrigt i en mycket prekär ställning.

Inom cigarrtillverkningen har sedan förra året en betydlig mekanisering

ägt rum och tobaksmonopolet bebådar en ytterligare utveckling i denna riktning.

Detta i förening med en sänkning av den extra skatten för utländska fabrikat

och en höjning på den inhemska produktionen föranleder att många tobaksarbetare

se sin ställning hotad.

Av denna anledning hemställa vi, att riksdagens beslut av år 1922, rörande

extra beskattning av tobaksvaror, måtte ytterligare få gälla ett år.

För den händelse att riksdagen fattar beslut i enlighet med regeringens

förslag och arbetslöshet för tobaksarbetarna blir följden, motse vi att statsmakterna

eller tobaksmonopolet träder hjälpande emellan.

Stockholm den 12 april 1923.

För Svenska tobaksindustriarbetareförbundet.

Alb. Kindstrand.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 7 samt.

19 höft. (Nr 31.)

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1923:135 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående fortsatt tillämpning av förordning en den 24 februari 192 s. 6 i texten