Bevillningsutskottets betänkande Nr 31
1923-04-19 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1923:31, Bevillningsutskottets betänkande Nr 31
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 31.
1
Nr 31.
Ankom till riksdagens kansli den 19 april 1923 kl. 2 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning angående fortsatt
tillämpning av förordningen den 24 februari 1922 angående
särskild skatt å tobaksvaror, m. m.
Gehom proposition den 23 februari 1923, nr 113, vilken hänvisats
till bevillningsutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över fiuansärenden för
samma dag, föreslagit riksdagen att
dels antaga följande
Förslag
till
förordning angående fortsatt tillämpning av förordningen den 24 februari
1922 (nr 67) angående särskild skatt å tobaksvaror.
Härigenom förordnas, att föx-ordningen den 24 februari 1922 angående
särskild skatt å tobaksvaror, vilken gäller till och med den 30
juni 1923, skall äga fortsatt tillämpning efter nämnda dag till och med
den 30 juni 1924, dock att förordningen från och med den 1 juli 1923
skall hava följande ändrade lydelse:
För tobaksvaror — — — — nedanstående belopp:
för i riket tillverkade tobaksvaror:
för cigarrer............................................................................. 0.8 öre för 1 st.
d cigarrcigarretter............................................................... 0.6 » » 1 d
» cigarretter........................................................................... 0.5 d » 1 »
Bihang till nksdagens protokoll 1923. 7 samt. 19 höft. (Nr 31.)
1
2 Bevillning sutskottets betänkande Nr 31.
för till riket införda tobaksvar or:
för cigarrer................................................................................ 3 öre för 1 st.
» cigarrcigarretter ............................................................. 1.8 » » 1 »
Anm. I skattehänseende utgöres skillnaden mellan cigarr och cigarrcigarrett därav,
att den senare saknar spets, har skuren inlaga samt i vikt uppgår till högst 3.8 gram.
för cigarretter........................................................................... 0.7 öre för 1 st.
Den särskilda skatten — — — — med licensavgiften.
dels antaga följande förslag till ändrad lydelse av anm. 2 till
rubrikerna nr 196 och 197 i tulltaxan:
»2. Vid förtullning — — — — utgör
a) för kvantitet icke överstigande den av Kung! Maj:t enligt 3
mom. av nämnda paragraf fastställda
för cigarrer ................................................ 20 öre per st.
» cigarrcigarretter ................................. 10 » » )>
» cigarretter............................................. 6 » » »
» arbetad tobak, andra slag............ 12 kr. » kg.;
b) för vad som överskjuter den under a) här ovan åsyftade kvantitet
för cigarrer................................................... 40 öre per st.
» cigarrcigarretter ................................ 20 » » »
)) cigarretter............................................ 12 » » x>
» arbetad tobak, andra slag .............. 24 kr. » kg.
I tullhänseende utgöres skillnaden mellan cigarr och cigarrcigarrett
därav, att den senare i vikt uppgår till högst 3.3 gram.
Efter de — — — — därför.»;
dels ock, under förutsättning av bifall till sistnämnda förslag, besluta,
att bestämmelserna om ändrad lydelse av anm. 2 till rubrikerna
nr 196 och 197 i gällande tulltaxa skola träda i kraft å femtonde
dagen efter den, då kungörelse angående den ändrade lydelsen enligt å
kungörelsen meddelad uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 31.
3
Den föreliggande propositionen innefattar förslag, att den av 1922 Propositionen.
års riksdag för tiden till och med den 30 juni 1923 beslutade särskilda
skatten å tobaksvaror måtte, med vissa ändringar, fortfara att gälla till
och med den 30 juni 1924. Ändringarna avse dels i fråga om importerade
varor skattens sänkning för cigarrer med 1 öre, för cigarrcigarretter
med 0.7 öre och för cigarretter med 0.3 öre och dels beträffande
inhemska varor en skattehöjning, så att skatt skall utgå för inhemska
cigarrer med 0.8 öre, cigarrcigarretter med 0.6 öre och cigarretter med
0.5 öre, medan särskild skatt tidigare utgått endast för inhemska cigarretter
med 0.4 öre, allt per styck. Propositionen avser vidare införande
av en förhöjning av de tullavgifter, som träffa tobaksvaror, vilka av
resande för eget bruk till riket införas (den s. k. resandetullen), samt
denna tulls omläggning i fråga om cigarrer, cigarrcigarretter och cigarretter
från vikttull till stycketull.
Till stöd för föreliggande förslag har chefen för finansdeparte- Departementsmentet
enligt det vid propositionen i utdrag fogade statsrådsprotokollet chefenanfört,
bland annat, följande.
När sistlidet år med hänsyn till statsfinansernas läge förslaget om
en särskild skatt å tobaksvaror framlagts, hade denna skatt fått sin särskilda
utformning på grund av den alltmer ökade importen av tobaksvaror
utav enskilda handlande, vilken hotade att helt kasta om det förhållande,
som man vid tobaksmonopolets införande tänkt sig mellan den
inhemska tillverkningen och importen. Av en vid propositionen fogad
tabell (sid. 18) rörande förhållandet mellan tobakshandlandenas import
och tobaksmonopolets försäljningar framginge såväl det berättigade
i denna synpunkt som att den förra året beslutade särskilda skaften,
som verkat minskning av importen, i huvudsak återställt den rubbade
jämvikten. Det borde emellertid bemärkas, att nedgången i importen
icke uteslutande vore att tillskriva den särskilda skatten utan delvis vore
beroende därav, att monopolbolaget för att vinna avsättning för sina
tillverkningar beviljat detaljhandlandena betydande rabatter i förhållande
till dessas inköp under året, varigenom importörernas konkurrensmöjligheter
tillfälligt försvagats. Det statsfinansiella läget vore sådant, att en
särskild skatt å tobaksvaror vore att anse som oundgängligen erforderlig
även under budgetåret 1923—1924. Det erforderliga finansiella resultatet
av den särskilda skatten — en intäkt av 12 miljoner kronor —
borde emellertid nås på grundvalen av andra skattesatser än de för
närvarande gällande. De särskilt gynnsamma importmöjligheter, som
valutaförhållandena tidigare medfört, kunde anses under den sista tiden
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 31.
icke hava förelegat i samma grad som tidigare. En jämkning av skattesatserna
syntes därför kunna äga rum. Under hand hade inhämtats
förslag i ämnet från den av Kungl. Maj:t utsedde jourhavande direktören
i aktiebolaget svenska tobaksmonopolet, ingenjören P. Nordenfelt, vilken
i ärendet samrått med bolagets verkställande direktör. Propositionen
anslöte sig till detta förslag, vilket förklarats innefatta för inhemska
varor de högsta skattesatser, som monopolbolaget kunde bära utan
ändring i den prispolitik, vilken vore nödvändig för ett vidmakthållande
av produktionen vid sådan höjd, att ett något så när tillfredsställande
inkomstresultat kunde uppnås. En reglering av skattesatserna i enlighet
med förslaget skulle för importörerna innebära en högst avsevärd förbättring
i deras nuvarande ställning. Redan vid tobaksmonopolets tillkomst
hade emellertid statsmakterna genom sin utformning av tullsatser
m. m. givit uttryck åt den uppfattningen, att åtgärder borde vidtagas
för upprätthållande av den inhemska tillverkningen, så att denna ej
skulle komma att allt för mycket inkräktas av importen. För sin del
vidhölle departementschefen ock fortfarande sin sistlidet år uttalade uppfattning,
att tobaksmonopolets tillverkning såsom underlag för en statens
speciellt skapade inkomstkälla borde bedömas efter en särskild måttstock.
Departementschefen ansåge det på dessa grunder fortfarande påkallat
att vidmakthålla en sådan skillnad mellan skattesatserna för inhemska
och införda varor, att ej tillståndet före den särskilda skattens tillkomst
kunde befaras återinträda. Att minska denna skillnad utöver vad som
skett i det av ingenjören Nordenfelt framlagda förslaget syntes departementschefen
icke tillrådligt.
I fråga om resandetullen hade i en utav svenska tobaksengrossisternas
förening gjord framställning uppmärksamheten riktats å det
förhållandet, att de tullsatser, som för närvarande åläggas av privatpersoner
vid inresa till riket medförda tobaks varor, icke stode i rimlig
överensstämmelse med den tull, skatt och licensavgift, som avfordrades
importfirmorna. I avgivet utlåtande över denna framställning hade
monopolbolaget bland annat framhållit, att en disproportion i avgiftsbelastning
å de genom handlande importerade tobaksvarorna och de tobaksvaror,
som av resande från utrikes ort medfördes, förefunnes och att
under senaste tiden klagomål försports över att resandeimporten särskilt
i de kuststäder, som hade bekväm förbindelse med Danmark, i oroväckande
grad tilltagit på bekostnad av den genom handlande bedrivna
införseln ävensom att det kunde befaras, att, därest disproportionen finge
bestå, densamma skulle i allt större utsträckning komma att utnyttjas
till förfång för den legitima handeln. Med hänsyn härtill syntes hand
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 31. 5
landenas krav, att ändring vidtoges, vara berättigat, varför on höjning
av resandetullen förordades. I samband med denna höjning syntes
resandetullen, till förenklande av förfarandet vid dess uttagande, böra,
där detta kunde ske, omläggas från vikttull till stycketalstull. Till vad
monopolet sålunda anfört har departementschefen förklarat sin anslutning.
Beträffande motiveringen i övrigt för föreliggande förslag får
utskottet hänvisa till ovannämnda, vid propositionen fogade protokollsutdrag.
Om än frågan rörande beräkningen av statsverkets inkomster
under nästkommande budgetår icke ännu kunnat upptagas till behandling
inom bevillningsutskottet, har utskottet dock ansett sig kunna utgå
från, att det statstinansiella läget kräver ett ökat anlitande av tobaksbeskattningen
i den omfattning, som den förevarande propositionen avser.
Utskottet har även anslutit sig till Kungl. Maj:ts förslag att för
inkomstökningens åstadkommande jämväl under nästa budgetår anlita
en särskild tobaksskatt.
Emellertid har utskottet velat framhålla följande. Statsverkets
inkomster av tobakshanteringen inflyta — bortsett från ej mindre den
kronoskatt, aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet har att erlägga, än även
utdelningen å de preferensaktier i nämnda bolag, i vilka en mindre del
av pensionsförsäkringsfonden är placerad — enligt de från monopolets
början gällande bestämmelserna i tre olika former, nämligen dels såsom
utdelning å de staten tillhöriga samtliga stamaktierna i bolaget, dels
såsom tobaksskatt, vilken utgår med belopp motsvarande vissa procent
av priskurantpriset eller varans värde, och dels såsom tullavgifter.
Till nämnda skatteformer kommer såsom en fjärde den år 1922 införda
särskilda skatten. Den skattebelastning, som sålunda samfält
påvilar tobaksvarorna, är otvivelaktigt synnerligen stark. Därest det
kommer att visa sig nödvändigt att även framdeles av tobaken uttaga
mera än som inflyter enligt de ursprungliga bestämmelserna, synes
det vara lämpligt att taga under omprövning, huruvida tobaksbeskattningen,
sådan densamma för närvarande är ordnad, är ur de
olika ekonomiska och stats finansiella synpunkter, som invérka på frågans
bedömande, fullt tillfredsställande.
Vad Kungl. Maj:t föreslagit i fråga om resandetullen har icke
föranlett någon erinran från utskottets sida.
Utskottets
yttrande.
6
Bevillningsutskottets betänkande Nr 31.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts
förevarande proposition nr 113,
1) antaga ovan införda förslag till förordning
angående fortsatt tillämpning av förordningen den 24
februari 1922 (nr 67) angående särskild skatt å
tobaksvaror;
2) antaga ovan införda förslag till ändrad lydelse
av anm. 2 till rubrikerna nr 196 och 197 i
tulltaxan; samt
3) under förutsättning av bifall till sistnämnda
förslag, besluta, att bestämmelserna om ändrad lydelse
av anm. 2 till rubrikerna nr 196 och 197 i gällande
tulltaxa skola träda i kraft å femtonde dagen efter
den, då kungörelse angående den ändrade lydelsen
enligt å kungörelsen meddelad uppgift från trycket
utkommit i Svensk författningssamling.
Stockholm den 19 april 1923.
På bevillningsutskottets vägnar:
ERIK RÖING.
Närvarande: herrar Röing, friherre Fleming, Gustaf Nilsson, An tonsson , Rosén *,
Wigforss, Rune *, Wohlin, Björnsson, Boman, Bärg i Katrineholm, Jönsson i Boa, Johansson
i Kullersta, Lithander, Olsson i Ramsta *, Henrikson, Johan Bergman, Lövgren i Nyborg,
Björklund och Olsson i Golvvasta.
* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 31.
7
Reserv ationer:
vid punkten 1):
av herr Lithander som, med hänvisning, till härvid såsom bilaga
fogade skrift från svenska tobaksengrossisternas förening, föreslagit
följande skattesatser för till riket införda tobaksvaror:
för cigarrer ............................................................................ 1.5 öre för
» cigarrcigarretter............................................................ 1 }>
cigarretter ...................................................................... 0.6 »
karvad tobak..................................................................... 2 kr.
spinn-, press- och rulltobak....................................... 2 »
snus .................................................................................. 2 »
X>
»
D
»
St.
»
»
kg.
»
»
av herr Gustaf Nilsson, som anfört:
Då en av utskottets ledamöter funnit anledning återgiva vad
svenska tobaksengrossisternas förening i skrivelse till utskottet anfört,
vill jag, utan att göra något yrkande, lämna riksdagens ledamöter tillfälle
taga del av den rakt motsatta uppfattning, som. svenska tobaksindustriarbetareförbundet
i härvid såsom bilaga fogade skrivelse till
utskottet givit uttryck åt.
vid punkterna 2) och 3):
av herr Boman, som anfört:
Beträffande resandeimporten av tobaksvaror visar från generaltullstyrelsen
erhållen uppgift, att denna utgjort:
För hela
Därav
Därav
riket
Malmö
Hälsingborg
kg.
kg-
kg-
Cigarrer och cigarrcigarretter|
2,208
1,410
698
395
611
408
Cigarretter''......................../19-1
376
71
67
*1922
404
109
87
8
Bevillningsutskottets betänkande Nr 31.
Redan siffrornas obetydlighet torde visa, att denna import icke
kan kränka något handelsintresse och att den uppgivna tendensen till
stegring ej är förefintlig.
Däremot torde kunna vara att befara, att den föreslagna ytterligare
höjningen av tullsatserna skulle leda till ökad smuggling.
På grund härav har jag ansett,
att utskottet bort avstyrka den föreslagna ändrade lydelsen av
anm. 2 till rubrikerna 196 och 197 i tulltaxan.
av herrar friherre Fleming och Lithander, vilka instämt i herr
Bomans reservation.
i fråga om motiveringen:
av herr Björnsson.
Bilaga
till den av herr Lithander vid punkten
1) avgivna reservationen.
Till riksdagens bevillningsutskott.
Kungl. Maj:ts proposition nr 113 till innevarande års riksdag har genom däri
föreslagna ändringar i den av föregående års riksdag antagna provisoriska särskilda
skatten å tobaksvaror till synes utgått från att en »högst avsevärd förbättring» i
importörernas ställning vore erforderlig. Tillgänglig statistik visar, att den enskilda
importen i själva verket sjunkit med cirka 50 procent beträffande cigarrer,
cigarrcigarretter och cigarretter samt med 30 procent för röktobak. Någon nämnvärd
import av tuggtobak och snus har icke förekommit. Tobaksmonopolets rörelse
åter visar »ett mycket gott resultat»: dess netto har från 11.8 miljoner
kronor 1921 stigit till 15.15 miljoner kronor. För att kunna tillföra statskassan
ett tillskott å 12 miljoner kronor ser sig herr statsrådet och chefen för finansdepartementet
med hänsyn till denna oerhörda förskjutning i förhållandet mellan den
inhemska tillverkningen och den enskilda importen föranledd att väsentligen bifalla
ett av ingenjören Nordenfelt framlagt förslag till förändrad beräkning av den
särskilda skattens utgående.
Redan då detta förslag på ett förberedande stadium delgavs representanter
för undertecknad förening, hade dessa tillfälle inlägga en bestämd gensaga mot
den bristande hänsyn till importörernas alltmer vanskliga ställning, som detta
projekt ger vid handen. Föreningen anhåller att här ytterligare få understryka
dessa betänkligheter.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 31.
9
Huvudsyftet med den särskilda skatten, vilken tog form av eu enormt högt
uppskruvad skyddstull, var den, att dels skaffa statsverket ökade inkomster dels
minska den stora arbetslöshet, som inträtt under år 1921. Vad detta senare syftemål
angår, har det så litet infriats, att tvärtom antalet arbetare inom monopolet
under året ytterligare minskats. Häremot har till försvagande av importörernas
konkurrensmöjlighet utgivits mer än 1.2 7 miljoner kronor, vilka tillfallit detaljhandlarna
i form av premierabatter, men ingalunda arbetarna. I icke ringa utsträckning
ha importörerna under denna illojala konkurrens nödgats tjäna detaljisterna
till förlagsmän. Premiesystemet har gjort, att för närvarande handlandenas
behov äro täckta för mycket lång tid framåt, och sålunda utsikterna till stegrad
omsättning synnerligen små. Arbetslösheten inom importbranschen kommer följaktligen
att än mer stegras.
Vad åter angår det statsfinansiella syftemålet, har detta lika litet infriats,
såtillvida som de från tobakshanteringen härflytande till statsverket inlevererade
medlen nedgått från 61.3 miljoner kronor 1921 till 60.2 miljoner kronor 1922.
De farhågor, som av föreningen uttalades vid det första skatteförslagets framläggande
och som reservationsvis utvecklades av bevillningsutskottet 1922, ha sålunda
till fullo besannats. Skatten har faktiskt verkat som importförbud för alla
tobaksvaror i lägre och medelprislägen. Staten har tagit ur importörens ficka och
lagt i monopolets, men på denna onödiga och för många handlande ruinerande
överflyttning har den själv lidit en icke obetydlig förlust.
Ur bägge de nämnda synpunkterna vill det sålunda för statsintresset synas
fördelaktigast, att experimentet med den särskilda skatten icke vidare återupprepas.
Som ett tredje syfte uppställdes förlidet år att återställa jämvikten mellan
monopolets försäljning och tobakshandlarnas import, vilken senare jämlikt tabell
II i föreliggande proposition under ett par av krigsåren väsentligen stegrats i förhållande
till den förra. I monopolets berättelse för år 1920 läses emellertid sid.
25: »Kristiden medförde en oerhörd stegring i konsumtionen av tobaksvaror.
Under åren 1917 och 1918 fann tobakmonopolet sig därför föranlåtet att tillgripa
ransonering. Vid ingången av år 1919, då tillförseln av råtobak började bliva
tillräcklig, vidtogos vissa lättnader i ransoneringen. Det visade sig då, att konsumtionen
blev över all förväntan stor. Ett antagande, att konsumtionen icke
skulle komma att ytterligare ökas, besannades icke: tvärtom fortsatte den alltjämt
att stiga, så att cigarrlagret under sommaren år 1919 nedgick till ett sådant minimum,
att tobaksmonopolet icke var i stånd att tillfredsställa efterfrågan och
oupphörligen blev utsatt för klander på grund av bristande leveransförmåga.»
Huru kan det nu, med dessa talande omständigheter för ögonen, anses rättvist,
att i repressalieväg straffa de enskilda importörerna för att de efter förmåga
sökte täcka det tobaksbehov, som faktiskt förefanns, men som monopolet icke förmådde
täcka och icke ens förutsett 1 Huru betydande risken av import under
denna tid var fick monopolet självt pröva på, då dess eget köp av cirka 50 miljoner
cigarrer endast med enorma förluster kunnat avvecklas. Monopolets inneliggande
lager den 31 december 1921 räckte för bortåt ett och ett halvt år. För
att tillåta en realisering av detta lager var det nog fördelaktigt att helt avstänga
den fria importen. I själva verket har en effektiv avveckling av de inneliggande
väldiga spekulationslagren ägt rum. Den egna tillverkningen under året har för
cigarretterna minskats med 18.9 miljoner stycken och för cigarrcigarretterna med
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 7 sand. 19 käft. (Nr 31.) 2
10
Bevillningsutskottets betänkande Nr 31.
23.5 miljoner stycken, medan försäljningen av egna fabrikat av dessa slag ökats
med respektive 15.o och 2.3 miljoner kronor. Det är dock uppenbart, att genom
den övervältring av monopolets spekulationsförluster på de enskilda importörerna,
som sålunda ägt rum, en obillig exekution företagits mot de senare, och att denna
står i direkt strid med det kontraktsförhållande till den fria handelns förmån, som
genom 1914 års förordning garanterats.
Monopolet upplyser nu, att under det gångna året dess försäljning och tobaksmonopolets
import kommit att stå i ungefär samma förhållande till varandra
som under åren 1916 och 1917, d. v. s. innan valutaförhållandena inverkade förryckande
på importen. Det är det resultatet, som jämväl den kungl. propositionen
säger sig hava eftersträvat. I själva verket kan dock den under sagda år förefintliga
proportionen mellan de konkurrerande tobaksvarorna ingalunda sägas vara
rätteligen normgivande, enär ju även under dessa år en abnorm konjunktur var
rådande. Lagstiftarens ursprungliga mening var tydligen den, att den fria importen
skulle tjäna som en nyttig regulator på monopolets sätt att handhava sin
verksamhet, men denna avsikt förryckes fullkomligt, om genom nya förordningar
ett av importverksamheten vunnet försteg godtyckligt skulle kunna vändas till
dess nackdel. Den ruinerande verkan, som fjolårets särskilda skatt utövat på importfirmorna,
förtiges i den kungl. propositionen. Ett par konkurser och en mångfald
deficit i boksluten markera dock skattens fruktansvärda verkningar. Inom
föreningen har därför den meningen gjort sig gällande, att endast en omedelbar
återgång till det garanterade status quo kan förebygga importverksamhetens fullständiga
undergång. Ett rättskrav på full ersättning för ett ödelagt legitimt
näringsfång inställer sig eljest gentemot statsverket.
I anslutning till det gjorda citatet må i övrigt uppmärksammas, att den
tillfälliga fördel, som valutadeprecieringen kunnat bereda importen, mycket hastigt
utjämnats genom exportländernas snabba och energiska åtgärder att genom försäljningar
endast i främmande valuta (holländsk eller svensk) skydda sina intressen.
De inhemska åtgärderna ha faktiskt kommit att verka som en dubblering av de
valutapålägg, exportlanden själva vidtagit. I den kungl. propositionen erkännes
nu också, att de åberopade valutaskälen icke längre äga någon giltighet. Enligt
av monopolet verkställda och pressen tillhandahållna sammanställningar, visar det
sig i själva verket att de svenska cigarrerna (alla, tillgängliga märken medräknade)
är 24.6 öre medan de utländska cigarrernas genomsnittspris är 36.3. För
cigarrcigarretter ställer sig genomsnittspriset: 12.3 för svenska, 15.3 för utländska.
De svenska cigarretternas genomsnittspris är 4.4 öre — de importerades 11.4.
Röktobakens genomsnittspris varierar så kraftigt som mellan 19 kronor (svensk)
och 49 kronor (utländsk), men snuset slår differens rekord med 5.4 kronor för
svensk och — 50 kronor för importerad vara. Den logiska konsekvensen av dessa
talande siffror, nämligen att avlyfta den mot importen ensidigt riktade beskattningen
återfinnes likväl icke, varför vi våga rikta utskottets uppmärksamhet därå.
Ur statsfinansiell synpunkt synes det otvivelaktigt att det system är att
föredraga, som skänker staten högsta möjliga inkomst på förbrukningen. Ett uttagande
av tobaksmedlen på monopolvägen ställer sig ur denna synpunkt mindre
fördelaktigt än det å importen tillämpade tull, skatt- och licenssystemet. Detta
framgår bl. a. därav, att vid ett jämlikt tabell I beräknat genomsnittsvärde å importvaror
med kronor 36.3, 15.3, 11.4 per tusen cigarrer, cigarrcigarretter, cigar
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 31.
11
retter och för röktobak kronor 49 per kilogram, skattebelastningen uppgår resp.
till 192.79; 90.49; 70.72 per 1,000 och 24.8 kronor per kilogram eller större belopp
än monopolets försäljningspris betinga för två sistnämnda varuslag. Ett fortsättande
med den särskilda skattemetoden kan sålunda endast än mer förringa
statsverkets vinstmöjligheter. Ur den rökande allmänhetens synpunkt må det väl
vara sant, att prisbilligheten utgör eu väsentlig förmån. Man en lika betydande
roll spelar kvalitetssynpunkten och härvidlag må det uppmärksammas, att den
inhemska varan ännu icke nått upp till den utländskas godhet och att de framsteg,
som den inhemska fabrikationen likvisst gjort, huvudsakligen äro att tillskriva
de lärdomar, som den utländska konkurrensen givit. I samma ögonblick den
senare bortfölle, skulle de experimentella framstegen avmattas och en kvalitetsförsämring
vara oundviklig.
I sin reservation anförde herr Röing till bevillningsutskottets förra betänkande:
»Från monopolbolagets sida föreligger lika litet som i propositionen någon
som helst utredning, som utvisar att produktionskostnaderna vid cigarrtillverkningen
så förskjutit sig, att det nu utgående skyddet är otillräckligt. Det minsta
som riksdagen i detta liksom liknande fall kan fordra är, att en dylik utredning
verkställts och givit det resultatet, att det nuvarande skyddet är otillräckligt och
att det föreslagna nya skyddet är behövligt och väl avvägt.» Ej heller i år föreligger
någon som helst sådan utredning, varför också förslagets karaktär av löst
experiment än mer framträder.
Av vad här anförts framgår, att föreningen för sin del livligt tillråder den
särskilda skattens omedelbara avveckling. Ur statsfinansiell synpunkt vore detta
förmånligare, för monopolets innehavare av ingen risk. Importörerna bjöde en
sådan avveckling utsikt till att kunna upprätthålla sin verksamhet intill dess —•
senast 1 juli 1924 — nya avtal mellan staten och tobakshanteringens representanter
skola vara avslutade. Det vore staten ovärdigt, om den i strid mot 1914 års
avtal, inför den avlösning resp. koncessionerade ställning, som nästa år väntar importen,
ånyo mot densamma riktade ett slag, som tillintetgjorde dess möjligheter
att avvakta avtalstidens utgång.
Föreningen vill emellertid för att visa sin redebogenhet att på varje sätt
medverka till det statsfinansiella syfte, som den kungl. propositionen tecknar, jämväl
ingå på prövning av de nu föreslagna ändrade skattesatserna.
Till en början ser föreningen då ingen anledning att icke höja beskattningen
på inhemska cigarretter till 0.6 öre per styck samt på kilogram snus till 0.5
kronor. Genom dessa förut förordade åtgärder skulle en ökad statsinkomst på
minst 2 miljoner kronor inträda.
Vad beträffar importvarorna, äro de föreslagna skattesatserna så obetydligt
lägre än fjolårets, att de i varje fall icke kunna föranleda någon sänkning av
bruttoprisen och sålunda en höjning av konsumtionen. Någon förbättring av statsverkets
vinstmöjligheter kan följaktligen alls icke med dessa satser påräknas. Eu
viss lättnad i läget skulle däremot vara att motse, om skatten sattes sålunda:
Cigarrer..............
Cigarrcigarretter
Cigarretter..........
Röktobak ...........
Tuggtobak...........
Snus ...................
pr styck 1.5 öre
» » l.o »
» » 0.6 »
» kilogram 2. o kronor
» » 2.o »
» 2.0 »
»
12
Bevillningsutskottets betänkande Nr 31.
Att de inhemska varorna väl tåla en motsvarande högre beskattning framgår
med all önskvärd tydlighet av de avsevärda prissänkningar, som monopolet å
senare tid ansett sig kunna företaga.
Slutligen får föreningen som sin oförgripliga mening upprepa vad den såväl
till utskottet som till justitieombudsmannen och Kungl. Maj:t under fjolåret
framförde, nämligen att skatten under inga förhållanden må utgå på de tobaksvaror,
som till följd av importförbudet av den 9 januari 1922 förblivit i tullverkets
förvar. Nämnda importförbud saknar rättslig hemul, då det utfärdats utan
riksdagens hörande och skatteförordningens retroaktiva verkan står icke mindre i
strid med grundlagens principer. Värdet av de varor, varom det är fråga, uppgår
till cirka 11/2 miljoner kronor och om även en del av dessa cirka 30 procent
med avsevärd förlust under året blivit utlicenserade, återstår dock på nederlag den
övervägande delen. Skulle nu denna alltjämt drabbas av den särskilda skatten
betyder detta, att staten orättmätigt konfiskerat partiet i strid med R. F.
paragraf 16. Att betala den särskilda skatten för dessa partier kan nämligen
ej ifrågakomma utan en utomordentlig ökning av de alltjämt stegrade förlusterna
å desamma. Visserligen är i detta fall importörernas rättsanspråk mot
staten att utbekomma varorna utan den retroaktiva belastningen så uppenbart, att
det vid domstol måste kunna påräkna sanktion. Men domstolsförfarandets långvarighet
utgör för importörerna en väsentlig nackdel. I varje fall äga de därför
den tillförsikten, att riksdagen icke må upprepa ett rättsövergrepp av så flagrant
natur utan i rättvisans och grundlagshelgdens namn frigiva dessa partier mot erläggande
av de pålagor, som lagligen åvilade dem vid deras inkomst till riket.
Ur statsfinansiell synpunkt är det för övrigt uppenbart, att det är förmånligare,
att den ordinarie skatten å dessa partier gäldas än att de förbli för framtiden
under beslag.
Stockholm den 6 april 1923.
Vördsamt
Svenska tobaksengrossisternas förening.
W. Stenberij.
Bilaga.
till den av herr Gustaf Nilsson vid
punkten 1) avgivna reservationen.
Till riksdagens bevillningsutskott.
Regeringens förslag till förändrad beskattning av tobaksvaror, enligt vilket
skatterna ökas för den inhemska tobaksindustrien men sänkas för importerade
varor, har bland landets tobaksarbetare väckt ett allvarligt bekymmer, då man
som följd därav motser en större arbetsbrist för svenska tobaksarbetare.
Den avsevärt ökade importen av cigarrer, cigarrcigarretter och cigarretter
under år 1921, torde till väsentlig del haft sin orsak i cigarrhandlarnas särskilda
Bevillningsutskottets betänkande Nr 31.
13
och stegrade intresse för omsättning av utländska tobaksfabrikat av de skäl,
att de erhöllo en avsevärd högre rabatt än på tobaksmonopolets varor.
När nu tobaksmonopolet i sin berättelse för år 1922 kan konstatera att
ökad omsättning, särskilt av cigarrer, ägt rum, trots det att konsumtionen minskats,
får det i föi-sta rummet tillskrivas den uppmuntran som tobaksmonopolet
riktade cigarrhandlarna samma år med en extra rabatt upp till 15 procent och
mindre den omständigheten att importen av cigarrer, cigarrcigaretter och cigarretter
under året minskat med 50 procent.
Vi äro förvissade om, att hade icke denna tobaksmonopolets uppmuntran
till cigarrhandlarna kommit emellan, skulle skillnaden i importen mellan åren
1921 och 1922 icke på långt när varit så stor.
Med 1923 års början upphörde emellertid denna uppmuntran till särskilt
intresse vid försäljning av tobaksmonopolets varor. Cigarrhandlarna ha återfallit
till sin förutvarande position.
I föreliggande förslag till förändrad tobaksbeskattning se vi en fara för
oss och en uppmuntran för cigarrhandlarna att företrädesvis utbjuda utländska
tobaksfabrikat.
Tobaksmonopolets uppmuntran till cigarrhandlarna har således upphört och
i stället skulle en statens uppmuntran till dem göra sig gällande, med följd som
här förut påpekats.
De svenska tobaksarbetarna befinna sig för övrigt i en mycket prekär ställning.
Inom cigarrtillverkningen har sedan förra året en betydlig mekanisering
ägt rum och tobaksmonopolet bebådar en ytterligare utveckling i denna riktning.
Detta i förening med en sänkning av den extra skatten för utländska fabrikat
och en höjning på den inhemska produktionen föranleder att många tobaksarbetare
se sin ställning hotad.
Av denna anledning hemställa vi, att riksdagens beslut av år 1922, rörande
extra beskattning av tobaksvaror, måtte ytterligare få gälla ett år.
För den händelse att riksdagen fattar beslut i enlighet med regeringens
förslag och arbetslöshet för tobaksarbetarna blir följden, motse vi att statsmakterna
eller tobaksmonopolet träder hjälpande emellan.
Stockholm den 12 april 1923.
För Svenska tobaksindustriarbetareförbundet.
Alb. Kindstrand.
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 7 samt.
19 höft. (Nr 31.)
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1923:135 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående fortsatt tillämpning av förordning en den 24 februari 192 s. 6 i texten