Betänkande, i anledning av väckt motion om tullrestitution vid utförsel utav gryn av vete.
1923-05-07 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1923:40, Betänkande, i anledning av väckt motion om tullrestitution vid utförsel utav gryn av vete.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.
1
Nr 40.
Ankom till riksdagens kansli den 7 maj 1923 kl. 4 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om
tullrestitution vid utförsel utav gryn av vete.
(l:a avd.)
I en inom andra kammaren väckt motion, nr G5, vilken hänvisats
till bevillningsutskottet, har herr Nyländer hemställt, att riksdagen ville
besluta om sådan ändring av de i § 13 mom. 3 av gällande förordning
med tulltaxa för inkommande varor intagna bestämmelser, »att tullrestitution
medgives kvarnägare jämväl för gryn av vete under samma
villkor som i fråga om mjöl av råg eller vete».
Bestämmelser om tullrestitution vid utförsel av förmalningsprodukter
av spannmål infördes i vår tullagstiftning enligt beslut av 1888 års
riksdag. Beslutet tillkom på förslag av bevillningsutskottet och var
föranlett av de vid nämnda riksdag beslutade spannmålstullarna. Bestämmelserna,
vilka innefattades i § 9 mom. 3 av de vid tulltaxan fogade
»underrättelser om vad vid taxans tillämpning iakttagas bör», avsågo
tullrestitution vid utförsel av, bland annat, vetemjöl och vetegryn.
Sedan det visat sig, att de år 1888 sålunda antagna bestämmelserna
i visst hänseende lämnade rum för olika tolkningar samt att restitutionerna
kunde innebära exportpremier för kvarnarna, tillsatte Kung!.
Maj:t den 20 januari 1911 en kommission med uppdrag att enligt givna
direktiv uppgöra förslag till revision av omförmälda bestämmelser. Uppdraget
fullgjordes genom ett den 6 april 1911 avgivet betänkande med
förslag till ändrad lydelse av ovannämnda författningsrum ävensom av
§ 13 mom. 3 A) i förordningen med tulltaxa för inkommande varor den
4 juli 1910. Kommitténs förslag framlades av Kungl. Maj:t för 1911
års riksdag genom propositionen nr 218. I enlighet med bevillningsutskottets
hemställan (betänkande nr 30) biföll riksdagen Kungl. Maj:ts
förslag med vissa ändringar.
Under det att de gamla bestämmelserna, såsom ovan nämnts, medgåvo
tullrestitution för bland annat vetemjöl och vetegryn, är enligt
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 7 saml. 28 käft. (Nr 40.) 1
Utskottet.
Historik.
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.
Motionen.
1911 års bestämmelser möjligheten till restitution vid utförsel av vetegryn
utesluten. Motiveringen härför är given i kommissionens betänkande,
vilket är vidfäst nyssnämnda proposition och som i berörda hänseende
innehåller följande. Den av kommissionen verkställda utredningen hade
givit vid handen, att alltsedan tillkomsten av ifrågavarande restitutionsbestämmelser
export av vetegryn under restitutionsanspråk icke vid något
tillfälle förekommit; härav kunde dragas den slutsatsen, att bestämmelserna
om restitution för sistnämnda produkt borde såsom obehövliga alldeles
upphävas. Då det emellertid icke kunde anses uteslutet, att export av
vetegryn i en framtid skulle kunna ifrågakomma, hade kommissionen funnit
de anförda omständigheterna icke böra enbart för sig föranleda dessa bestämmelsers
upphävande. Närmast hade då varit att undersöka, huruvida de
beträffande vetegryn i de gällande bestämmelserna följda grunderna för
restitutionens beräknande fortfarande kunde anses så motsvara anspråken
på överensstämmelse med de verkliga utbytesförhållandena, att någon
förändring härutinnan icke vore erforderlig. Enligt vad kommissionen
inhämtat erhölles vid framställande av vetegryn jämte grynen även
mjöl. För bestämmande av viss utbytesproeent vid grynens framställande
i och för beräkning av restitutionsbeloppet erfordrades naturligen
kunskap om proportionen mellan de utvunna kvantiteterna av gryn och
av mjöl samt om den utbytesklass, till vilken mjölet vore att hänföra.
I dessa avseenden krävdes sålunda en särskild undersökning, vilken syntes
innebära åtskilliga svårigheter. Vid sådant förhållande och med avseende
å den först anmärkta omständigheten, att export av vetegryn
icke förekommit under den förflutna tidrymden av 23 år, hade kommissionen
ansett sig icke böra nedlägga något ytterligare arbete på
lösande av de antydda svårigheterna, utan funnit sig böra ur sitt förslag
utesluta vetegrynen.
I den föreliggande motionen har framhållits bland annat, att
förhållandena nu vore helt andra än år 1911, i det att möjligheter numera
förelåge för landets kvarnindustri att i en ej alltför obetydlig omfattning
exportera vetegryn (mannagryn). De tekniska svårigheter, vilka
åsyftats av 1911 års kommission, syntes vidare icke vara av den beskaffenhet,
att de reste hinder för medgivande av ^restitution jämväl
vid export av vetegryn. Tvärtom kunde utvinningsprocenten vid framställandet
av vetegryn anses vara sådan, att de i restitutionsbestämmelserna
uppställda reglerna för beviljande av tullrestitution och rörande
sättet för densammas beräknande vid export av vetemjöl vore tillämpliga
jämväl å vetegryn.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 40. 3
Beträffande de av motionären anförda skälen i övrigt torde utskottet
få hänvisa till motionen.
Utskottet har i anledning av motionen i grundlagsenlig ordning
inhämtat yttrande dels av generaltullstyrelsen och dels av den i gällande
förordning med tulltaxa för inkommande varor § 13 mom. 3 omnämnda
mjöltypskommissionen. Sålunda har utskottet ''begärt, att generaltullstyrelsen
måtte avgiva det yttrande ur tulltekniska synpunkter, vartill
styrelsen kunde finna motionen giva anledning, varjämte utskottet anhållit,
att styrelsen måtte uppgöra förslag till de författningsbestämmelser, som
vid bifall till motionen kunde bliva erforderliga. Med anledning härav
har utskottet från generaltullstyrelsen mottagit ett den 15 februari 1923
dagtecknat utlåtande, vid vilket fogats ett av styrelsen inhämtat yttrande
av professorn Carl Kullgren och civilingenjören Gunnar Molin. Utlåtandet,
i vilket de sakkunnigas yttrande i huvudsak återgivits, närslutes
i transumt detta betänkande såsom bilaga 1.
Under hänvisning till innehållet i det sålunda inkomna utlåtandet
vill utskottet här endast omnämna följande.
De sakkunniga hava förklarat sig anse,
att något hinder av tullteknisk natur icke förefunnes för införande
av tullrestitution för vetegryn,
att, därest sådan tullrestitution beslutades, statens rätt bleve på
samma sätt tillgodosedd som beträffande mjöl, om för gryn bestämdes
samma utbytesklasser och samma utbyteskvantiteter som nu gällde för
vetemjöl, varvid förutsattes, att lika sträng fordran ställdes på renhetsgraden
för gryn som för mjöl, samt
att dessa utbytesklasser för vetegryn även i övrigt vore lämpliga.
Generaltullstyrelsen har förklarat sig visserligen icke hava någon
anledning att betvivla riktigheten av de slutsatser, till vilka de sakkunniga
kommit beträffande lämpligheten av vetegrynets uppdelning i
de föreslagna utbytesklasserna och beräkningen av den mot gryn av
varje utbytesklass svarande mängden spannmål, men då dessa slutsatser
icke, såvitt visat blivit, stöddes på några som helst specialundersökningar
av gryn, och då vidare några grynprov icke funnes tillgängliga,
med stöd av vilka de olika typernas hänförlighet till de särskilda utbytesklasserna
kunnat bedömas, hade styrelsen dock funnit sig icke
kunna i frågans dåvarande läge göra något bestämt uttalande.
Av mjöltypskommissionen har därefter begärts yttrande rörande
möjligheten att i fråga om vetegryn på ett tillfredsställande sätt fastställa
den utbytesklass, till vilken ett visst prov borde hänföras. På anförda
Av utskottet
åvttgabragt
utredning.
Utskottets
yttrande.
4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.
skäl har kommissionen i ett den 15 mars 1923 avgivet yttrande, bilaga
2 vid detta betänkande, förklarat, att sådan möjlighet alltid förelåge.
Motionärens uppgift, att möjlighet för landets kvarnindustri att
exportera vetegryn (mannagryn) numera förefunnes, har inom utskottet
bestyrkts. Av den ovan lämnade redogörelsen framgår, att tullrestitution
vid utförsel av vetegryn ursprungligen var medgiven liksom ock
att, när vetegrynen uteslötos från restitutionsförfarandet, såsom skäl
härför åberopades i främsta rummet, att dylik restitution dittills icke
förekommit. I det ändrade läge härutinnan, som numera inträtt, har
utskottet ansett följdriktigheten kräva, att, därest icke tulltekniska skäl
lägga hinder i vägen, möjlighet till tullrestitution vid utförsel av vetegryn
åter beredes nyssnämnda industri.
Av den utredning i frågan, som på utskottets föranstaltande tillkommit,
har utskottet blivit övertygat, att de tulltekniska svårigheter,
som år 1911 åberopades vid upphävandet av tullrestitution för vetegryn,
numera kunna övervinnas samt att tullrestitution vid utförsel av vetegryn
kan på ett ur tulltekniska synpunkter tillfredsställande sätt genomföras.
Vid nu angivna förhållanden har utskottet ansett sig böra framlägga
förslag till bestämmelser av den i motionen avsedda innebörden.
Det förslag i ämnet, som generaltullstyrelsen i sitt utlåtande avfattat,
har icke föranlett någon erinran från utskottets sida; utskottet
upptager detsamma därför såsom sitt förslag i den hemställan, utskottet
nu går att avgiva.
Under åberopande av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte, i anledning av förevarande
motion II: 65 av herr Nyländer, besluta, att § 13
mom. 3 och 4 i gällande förordning med tulltaxa för
inkommande varor skola erhålla följande ändrade lydelse:
3. Förutom den tullrestitution, varom här ovan förmäles, medgives
ock åt idkare av kvarnrörelse vid utförsel sjöledes från tullplats av vid
kvarnen framställt mjöl av råg eller vete samt gryn av vete restitution
av den tull, som av honom blivit erlagd för en motsvarande kvantitet
direkt från utlandet införd omalen spannmål av samma slag, under villkor:
a) att utförsel varan uttagits inom de procenttal, som angivas för
någon av här nedan upptagna utbytesklasser av dylika förmalningsprodukter,
nämligen:
5
Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.
rågmjöl
lista klassen ............................ 0 till och med 60 procent,
2:dra » över 60 j « » 662/s »
3:dje » ............................. 0 » » » 66 Vs »
vetemjöl och vetegryn
lista klassen ............................. 0 till och med 45 procent,
2:dra » över 45 » » » 70 »
3: dj e » » 70 » » »75 »
4:de » ............................. 0 » » » 75 »
skolande provtyper å samtliga dessa slag av förmalningsprodukter varje
års höst fastställas av en kommission, bestående av tre personer, utsedda
två av Konungen och en av kvarnägarnas sammanslutning, med
iakttagande vid provtypernas fastställande, att varje typ skall omfatta
hela utbytet från och med lägsta till och med högsta utvinningsprocent,
vilka provtyper skola lända till efterrättelse under ett år, räknat från
och med den 15 november, eller, därest icke nya provtyper inom denna
tids utgång hunnit tillställas vederbörande tullförvaltningar, intill dess
sådant skett; ankommande på prövning av Konungen, huruvida, i händelse
kommissionens beslut icke varit enhälligt, de av flertalet ledamöter
inom kommissionen fastställda provtyper böra bliva gällande;
b) att vid restitutionens beräknande motsvara:
60
kg.
rågmjöl
av lista utbytesklassen 93V3
kg.
råg,
68/s
i »
»
» 2:dra
»
673
»
»
66s/j
i »
»
» 3:dje
»
100
»
»
45
»
vetemjöl
eller vetegryn » lista
»
667.
»
vete,
25
»
»
»
»
» 2:dra
»
2874
»
»
5
»
»
»
»
» 3:dje
»
5
»
»
75
»
»
»
»
» 4:de
»
100
»
»
eller
alltså
100 kg. rågmjöl
av lista utbytesklassen 155.5 5
kg.
råg,
100
»
»
» 2: dra
»
100
»
»
100
»
»
» 3:dje
»
150
»
»
100
» vetemjöl eller
vetegryn
» lista
»
147.22
»
vete,
100
»
»
»
»
» 2:dra
»
115
»
»
100
»
i»
»
»
» 3:dje
»
100
»
»
100
»
»
»
»
» 4:de
»
133.3 3
»
»
6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.
c) att avsikten att av den införda spannmålen förmala mjöl eller
gryn för export emot åtnjutande av restitution redan i sammanhang
med spannmålens angivning till förtullning av vederbörande idkare av
kvarnrörelse anmäles; skolande införseln av den omalna och utförseln
av den förmalna spannmålen, såvida icke generaltullstyrelsen i särskilt
fall annorlunda medgivit, äga rum vid en och samma tullplats, från
vilken, därest den icke är stapelstad, angivningsinlagorna över in- och
utförseln jämte här nedan omförmälda intyg skola insändas till den
huvudtullkammare, under vilken tullplatsen lyder;
d) att minst 2,000 kilogram mjöl eller gryn av en samma utbytesklass
på eu gång utföras; skolaude exportangivningsinlagan vara åtföljd
ej mindre av tillverkarens på tro och heder avgivna och av två inom
kvarnen anställda personer till riktigheten bestyrkta försäkran därom,
att den till utförsel angivna varan är exportörens egen förmalningsprodukt,
än även av hans likaledes på tro och heder avgivna och på
nyssnämnda sätt bestyrkta uppgift dels om den utbytesklass, inom
vilken mjölet eller grynen uttagits, dels ock att utförselvaran är uttagen
antingen från början av den angivna utbytesklassen eller ock att
densamma, enligt exportörens och vittnenas övertygelse, icke är underlägsen
medelproportionen av hela utbytet inom samma klass;
e) att den omalna spannmål, för vilken restitution av tullmedlen
beviljas, skall vara inom de näst före utförseln förflutna sex månaderna
till riket införd;
f) att den till utförsel angivna förmalningsprodukten till beskaffenheten
icke är underlägsen den vid utförseltillfället gällande provtyp å
mjöl eller gryn av den utbytesklass, inom vilken utförelselvaran uppgivits
hava uttagits; skolande till bevisning härom tullförvaltningen å den
tullplats, varifrån utförseln sker, efter det utförselvaran i den ordning
generaltullstyrelsen bestämmer blivit undersökt och jämförd med motsvarande
provtyp, meddela attest, i vilken varans utrönta nettovikt
jämväl bör angivas; dock att beträffande utförselvara, som befunnits
vara underlägsen denna provtyp men däremot attesterats vara hänförlig
till annan utbytesklass, restitution enligt bestämmelserna för sådan klass
må kunna medgivas utan hinder av anförda besvär över denna varas
attestering;
g) att i den till utförsel angivna förmalningsprodukten icke ingår
blandning av olika sädesslag;
h) att tullförvaltningen skall, sedan säckarna plomberats och bevakats
under transporten till och inlastningen i fartyget, härom med
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.
7
dela attest, vilken såsom verifikation jämte angivningsinlaga och övriga
intyg bifogas huvudtullkammarens utgående tulljournal;
i) att utförseln i övrigt verificeras på sätt i denna paragraf finnes
stadgat beträffande övriga varor, för vilka tullrestitution är medgiven;
k) att det åligger vederbörande tullkammare att för var och en,
som, på sätt här ovan sägs, till införsel angivit spannmål för förmalning
till export, föra ett avräkningsdiarium för in- och utförseln, till vilket
formulär av generalltullstyrelsen fästställes; samt
l) att för utbekommande av här ifrågavarande restitution vederbörande
äga att varje månad uti till generaltullstyrelsen ställd, genom
vederbörande tullkammare dit insänd ansökning därom göra hemställan;
börande dylik ansökning vara åtföljd av dels utdrag av tullkammarens
avräkningsdiarium och dels kvitterade tullräkningar å de tullavgifter,
som belöpa för i avräkningsdiariet upptagna omalna spannmålskvantiteter.
4. Den här — — — villkor:
b) att vid angivningsinlagan alltid skall fogas sådan försäkran av
tillverkaren, som här ovan i punkten 1 b) eller, beträffande till emballage
använd utländsk jutevävnad, i punkten 2, och, beträffande mjöl
och gryn, i punkten 3 d) är föreskriven; samt
— —---------— — —--ankomsten.
Stockholm den 7 maj 1923.
På bevillningsutskottets vägnar:
ERIK RÖING1.
Närvarande: herrar Röing, Gustaf Nilsson, Antonsson, Rosén, Rune, Björnsson.
Jönsson i Boa, Johansson i Kullersta, Olsson i Ramsta, Henrikson, Carlsson i Ystad,
Heyman, Ericson i O berga, Johan Bergman, Uddenberg i Karlskoga, Bengtsson i Kullen,
Lövgren i Nyborg, Björklund och Olsson i Golvvasta.
8
Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.
Bilaga 1.
Till Riksdagens Bevillningsutskott.
De i motionen åberopade bestämmelserna i § 13 mom. 3 tulltaxeförordningen
angående rätt till tullrestitution för mjöl äro grundade på en uppdelning av
mjölet i vissa utbytesklasser, avsedd att i möjligaste mån förhindra, att en beviljad
restitution komme att innebära en exportpremie. Denna form för restitutionsbestämmelserna
förekommer första gången i den ännu gällande förordningen
med tulltaxa för inkommande varor den 9 juni 1911 (nr 80), vilken trädde i
kraft den 1 december samma år. Bestämmelsernas omarbetning hade föranletts
av framställda anmärkningar, att dittills gällande bestämmelser i ämnet, sedan år
1888 intagna i § 9 mom. 3 av de till respektive tulltaxor fogade »underrättelser
om vad vid taxans tillämpning iakttagas bör», lämnade rum för en sådan premie
för kvarnarna. Sistnämnda författningsrum erhöll emellertid genom kungl. kungörelse
den 11 augusti 1911 (nr 83) för tillämpning från och med den 1 september
samma år en lydelse, som motsvarade § 13 mom. 3 i 1911 års tulltaxeförordning.
Den närmare motiveringen för de nu gällande bestämmelserna angående
restitutionsrätt vid utförsel av mjöl — vilka icke innehålla annan avvikelse från
de ursprungliga bestämmelserna i 1911 års tulltaxeförordning än den genom kungl.
kungörelsen den 12 september 1913 (nr 216) införda ändringen i stycket c) — återfinnes
i Kungl. Maj:ts proposition nr 218 till 1911 års riksdag, bevillningsutskottets
betänkande nr 30 nämnda år samt riksdagens skrivelse, nr 182, den 23 maj 1911.
Såsom i motionen åberopats har den särskilda kommission, vilken hade
fått sig ålagt att verkställa utredning samt avgiva yttrande och förslag i frågan
rörande tullrestitution vid utförsel av vissa förmalningsprodukter, i sitt den 6 april
1911 avgivna betänkande, som intagits i förenämnda kungl. proposition, förklarat
sig böra ur sitt förslag utesluta bland annat vetegryn. Vad kommissionen härutinnan
anfört, återfinnes å sidorna 46 och 47 i propositionen.
Beträffande frågan, huruvida det nationalekonomiska läget och förhållandena
på jordbruksmarknaden och inom kvarnindustrien numera äro sådana, att författningsbestämmelser
om restitutionsrätt för gryn böra införas, därom lärer generaltullstyrelsen
icke hava att yttra sig. I Eder till styrelsen remitterade skrivelse
talas också endast om det styrelsens yttrande ur tulltekniska synpunkter, vartill
styrelsen kan finna motionen giva anledning.
För erhållande av de facktekniska upplysningar, vilka givetvis måste läggas
till grund för ett förslag till författningsbestämmelser i förevarande hänseende, har
styrelsen, som själv icke äger erforderlig sakkunskap på detta område, varit hänvisad
att i första rummet söka fackkunskapen, där den kunde tänkas bäst representerad.
I detta avseende har stått närmast till buds Aktiebolaget Saltsjökvarns
cereallaboratorium, vars föreståndare, ingenjören G. Molin, enligt vad styrelsen har
Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.
9
sig'' bekant, anses i fråga om utbildning och kunskaper på ifrågavarande område
vara synnerligen framstående. Visserligen är det styrelsen icke obekant, att Aktiebolaget
Saltsjökvarn lärer hava för avsikt att, om rätt till tullrestitution vid utförsel
av vetegryn bliver medgiven, inrätta sig för export av sådan vara. Men
då styrelsen funnit sig böra söka sakkunskap på området jämväl inom någon
statsinstitution och styrelsen i detta avseende vunnit medverkan av professorn i
kemisk teknologi vid kungl. tekniska högskolan C. F. Kullgren, har styrelsen ansett
nyssberörda omständighet icke utgöra hinder att anmoda bemälde ingenjör Molin
att jämte professor Kullgren till styrelsen avgiva yttrande i anledning av motionen.
De synpunkter, vilka vid utlåtandets avgivande särskilt borde beaktas, hava angivits
vara, huruvida förslaget sådant det blivit framställt vore tekniskt möjligt
att genomförs, samt, om så vore fallet, huruvida grynet borde uppdelas i vissa
utbytesklasser, ävensom huruvida en restitutionsrätt för gryn betingade andra villkor
än de, som gällde för mjöl.
I det av professor Kullgren och ingenjör Molin gemensamt avgivna, styrelsen
den 14 dennes tillhandakomna och härhos bifogade yttrande hava dessa inledningsvis
framhållit, att någon bestämd gräns mellan vetemjöl och vetegryn, vilka produkter
till sin sammansättning vore identiska och sinsemellan skildes endast genom
grovleken, varken funnes angiven i tulltaxeförordningen eller vore antagen inom
kvarntekniken. Särskilt under de senare åren hade i marknaden kommit förmalningsprodukter,
vilka stode på gränsen mellan mjöl och gryn och än betecknades
såsom det ena och än såsom det andra. Den olägenhet, som dessa förhållanden
kunde föranleda, skulle bortfalla, därest motionärens förslag bleve bifallet och
restitutionsklasserna för gryn bleve desamma som för mjöl.
Med detta såsom utgångspunkt hava bemälda sakkunniga till bedömande
upptagit" frågan, huruvida vetegryn lämpligen skulle kunna uppdelas i särskilda
utbytesklasser efter liknande grunder, som i författningen tillämpats med avseende
å vetemjöl. En sådan uppdelning borde, förklarade de sakkunniga, för att tillgodose
kvarnägarnas intressen vara sådan, att den i det närmaste motsvarade de
kvaliteter av varan, som brukade gå i allmänna handeln. Genom den av de sakkunniga
åberopade utredningen i detta hänseende hade de kommit till den uppfattningen,
att en förutsättning för införande av rätt till tullrestitution för vetegryn
vore, att för gryn fastställdes samma utbytesklasser, vilka gällde för vetemjöl.
Vad sedan beträffade beräkningen av den mot gryn för varje utbytesklass
svarande mängden spannmål, framhålla de sakkunniga först, att utbytet av gryn
såväl totalt som beträffande varje utbytesklass alltid bleve mindre än av enbart
mjöl med samma renhetsgrad, beroende på, att alltid något mjöl uppkomme samtidigt
med grynet. Härav följde, att, om den bestämmelsen infördes i förord*
ningen, att totalutbytet vid grynmalning beräknades lika högt som vid målning
av mjöl, statens rätt i denna punkt bleve i samma grad tillvaratagen som i fråga
om mjöl, under förutsättning dock, att renhetsgraden för grynet sattes lika högt
som för mjölet. Att likväl detta utbytestal för kvarnägaren icke komrne att
innebära någon nackdel, betingades därav, att hänsyn borde tagas icke enbart till
det erhållna grynet utan även därtill, att det samtidigt erhållna mjölet kunde vara
restitutionsberättigat.
Beträffande tullverkets kontroll, att till utförsel under restitutionsanspråk
angivna gryn av exportören verkligen blivit hänförda till den mot grynens fakBihang
till riksdagens protokoll 1023. 7 samt. 28 höft. (Nr 40.) 2
10
Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.
tiska beskaffenhet svarande utbytesklassen, hava de sakkunniga förklarat sig anse
att det för undersökning av exportmjöl föreskrivna förfarandet, att jämföra detsamma
med fastställda provtyper, borde bliva gällande även för gryn. Själva
jämförelsen ansåges emellertid icke kunna, såsom i fråga om mjöl, inskränkas att
avse endast varans färg (pekarisering) utan borde i regel grundas på askhaltsbestämning.
Föreskifter härom syntes emellertid de sakkunniga icke nödvändigt
böra införas i tulltaxeförordningen utan förutsattes kunna meddelas av generaltullstyrelsen
i enlighet med det redan i stycket f.) av § 13 mom. 3 tulltaxeförordningen
intagna bemyndigandet att utfärda föreskrifter rörande ordningen för
exportvaras jämförande med provtyp. I fråga om provtypernas fastställande hava
de sakkunniga föreslagit vissa ändringar i Kungl. Maj:ts instruktion för den s. k.
provtypkommissionen av den 11 augusti 1911 (Svensk författningssamling nr 83,
sid. 4).
Under åberopande av vad som anförts i yttrandet, av vilket här ovan i
huvudsak givits ett kortfattat referat, hava de sakkunniga i följande sammanfattning
förklarat sig anse:
att något hinder av tullteknisk natur icke torde förefinnas för införande
av tullrestitution för vetegryn;
att, om sådan tullrestitution beslutas, statens rätt blir på samma sätt tillgodosedd
som vid mjöl, om samma utbytesklasser och samma utbyteskvantiteter
bestämmas för gryn, som nu gälla för vetemjöl, varvid förutsättes, att lika sträng
fordran sättes å renhetsgraden för gryn som för mjöl; samt
att dessa utbytesklasser för vetegryn även i övrigt äro lämpliga.
I bestämmelserna under § 13 mom 3 tulltaxeförordningen erfordrades enligt
de sakkunnigas åsikt för införande av rätt till tullrestitution för gryn icke
någon annan ändring än att överallt, där vetemjöl omnämndes, även tillädes
vetegryn. Till slut hava de sakkunniga framhållit, att, alldenstund tullrestitution
för gryn förutsatte, att godkända provtyper å gryn förefunnes, en eventuell förordning
om sådan restitution icke borde träda i kraft förr än sådana provtyper
hunnit fastställas.
Med avseende å de sakkunnigas yttrande vill styrelsen först och främst
fästa uppmärksamheten å den däri lämnade upplysningen, att detsamma av uppgivna
skäl icke kunnat grundas på någon praktisk erfarenhet eller någon serie
undersökningar med askhaltsbestämning av vetegryn enligt olika typer. De sakkunniga
hava emellertid förklarat, att, även om några siffror rörande utbyteskvantiteterna
vid grynframställning förelegat, det dock vore sannolikt, att det ansetts
lämpligast att för vetegryn beräkna samma utbyteskvantiteter som för vetemjöl.
Till ytterligare stöd för sitt förslag hava de sakkunniga åberopat bland
annat exempel från den tyska litteraturen rörande askhalten hos vissa framställda
provtyper av vetemjöl.
Såvitt styrelsen kunnat bedöma skulle ett införande av restitutionsrätt vid
utförsel av vetegryn i enlighet med de sakkunnigas förslag icke medföra större
risk för statsverkets rätt, än som kan förefinnas i fråga om de nu gällande motsvarande
bestämmelserna om restitutionsrätt för vetemjöl, under förutsättning att
de provtyper, vilka skulle fastställas för vetegryn enligt de olika utbytesklasserna,
kunna göras fullt tillförlitliga och att exportgrynens jämförande med provtyperna
kan med betryggande säkerhet grundas på askhaltsbestämningar. I detta hän
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.
11
seende synes det kunna ifrågasättas, huruvida icke bland andra av ett bifall till
förslaget betingade ändringar i instruktionen för provtypkommissioneu borde där
intagas bestämmelse, att kommissionen vid överlämnande till generaltullstyrelsen
av sina provtyper skulle meddela askhaltsiffran för varje särskild provtyp. En
följd av förslagets antagande torde bliva den, att vid export av gryn prov å varan
i de flesta fall måste för undersökning insändas till generaltullstyrelsen, enär
flertalet tullförvaltningar, vid vilka export av gryn kan tänkas förekomma, icke
äro rustade för grynens undersökning med hänsyn till askhalt.
I fråga om ytterligare förutsättningar och villkor för ett bifall till motionen
i enlighet med de sakkunnigas förslag, får styrelsen vidare anföra, att, enär föreskrift,
att exportgryn vid jämförelse med provtyp skulle undersökas med avseende
å askhalten, kunde, på sätt de sakkunniga föreslagit, utfärdas av generaltullstyrelsen,
det icke torde vara nödvändigt, att bestämmelse härom införes i tulltaxeförordningen.
Den av de sakkunniga åberopade omständigheten — som redan påpekats i
1911 års mjölkommissions betänkande — att jämsides med grynet utvinnes mjöl,
synes med avseende å vad de sakkunniga anfört icke i och för sig behöva föranleda
någon betänklighet för restitutionsrättens medgivande på föreslaget sätt. Det
upplysta förhållandet, att sådant mjöl kan bliva restitutionsberättigat enligt
samma utbytesklass som grynen — vilken upplysning tydligen innebär, att även
det motsatta förhållandet kan inträffa — torde med hänsyn till de allmänt gällande
bestämmelserna om försäkran av tillverkaren samt om varans jämförande
med provtyp ej innebära någon större fara för missbruk, än som gäller produkt
framställd vid direkt mjölförmalning.
Såsom eget yttrande får styrelsen slutligen anföra, att styrelsen visserligen
icke har någon anledning betvivla riktigheten av de slutsatser, till vilka de sakkunniga
kommit beträffande lämpligheten av vetegrynets uppdelning i de föreslagna
utbytesklasserna och beräkningen av den mot gryn av varje utbytesklass
svarande mängden spannmål, men att, då dessa slutsatser icke, såvitt visat blivit,
stödjas på några som helst specialundersökningar av gryn och några grynprov
icke finnas tillgängliga, med stöd av vilka de olika typernas hänförlighet till de
särskilda utbytesklasserna kunnat bedömas, styrelsen dock funnit sig icke kunna i
frågans nuvarande läge göra något bestämt uttalande.
De författningsbestämmelser, som vid bifall till motionen på av de sakkunniga
föreslaget sätt bliva erforderliga, torde kunna meddelas genom att § 13 mom. 3
tulltaxeförordningen, sådant detta moment lyder efter ändringar, vidtagna genom
kungl. kungörelser den 12 september 1913 (nr 216) och den 18 september 1914
(nr 419), erhåller följande lydelse:
3. Förutom den tullrestitution, varom här ovan förmäles, medgives ock åt
idkare av kvarnrörelse vid utförsel sjöledes från tullplats av vid kvarnen framställt
mjöl av råg eller vete samt gryn av vete restitution av den tull, som av
honom blivit erlagd för en motsvarande kvantitet direkt från utlandet införd
omalen spannmål av samma slag, under villkor:
a) att utförselvaran uttagits inom de procenttal, som angivas för någon av
här nedan upptagna utbytesklasser av dylika förmalningsprodukter, nämligen:
opaginerad Kontrollera mot PDF
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.
lista
klassen.........
rågmjöl
................................. 0 till
och
med
60
procent,
2:dra
» ......
.......................... över 60 »
»
»
66*/,
»
3:dje
» ......
.................................. 0 »
»
»
66 2/s
»
lista
klassen.........
vetemjöl och vetegryn
................................. 0 till
och
med
45
procent,
2:dra
» ......
.......................... över 45 »
»
»
70
»
3:dje
» .......
......................... » 70 »
»
»
75
»
4 ide
» .......
............................... 0 »
»
»
75
»
skolande provtyper å samtliga dessa slag av förmalningsprodukter varje års höst
fastställas av en kommission, bestående av tre personer, utsedda två av Konungen
och en av kvarnägarnas sammanslutning, med iakttagande vid provtypernas fastställande,
att varje typ skall omfatta hela utbytet från och med lägsta till och
med högsta utvinningsprocent, vilka provtyper skola lända till efterrättelse under
ett år, räknat från och med den 15 november, eller, därest icke nya provtyper
inom denna tids utgång hunnit tillställas vederbörande tullförvaltningar, intill
dess sådant skett; ankommande på prövning av Konungen, huruvida, i händelse
kommissionens beslut icke varit enhälligt, de av flertalet ledamöter inom kommissionen
fastställda provtyper böra bliva gällande;
b) att vid restitutionens beräknande motsvara:
60 kilogram rågmjöl
av
lista utbytesklassen
93 V, kilogram råg,
6 2/3 » »
»
2:dra
»
6 2/3 »
»
66 V, » »
»
3:dje
»
100 »
»
45 » vetemjöl eller vetegryn
»
lista
»
66 7,
vete,
25 » » » »
»
2:dra
»
28 3/4
»
5 » » » »
»
3:dje
»
5 »
»
75 » » » »
»
4 ide
»
100 »
»
eller alltså
100 kilogram rågmjöl
av
lista utbytesklassen 155.5 5 kilogram råg,
100 » »
»
2:dra
»
100 »
»
100 » »
»
3:dje
»
150 »
»
100 » vetemjöl eller vetegryn
»
lista
»
147.2 2 »
vete,
100 » » » »
»
2:dra
»
115 »
»
100 » » » »
»
3:dje
»
100 »
»
100 » » » »
»
4:de
»
133.3 3 »
»
c) att avsikten att av den införda spannmålen förmala mjöl eller gryn för
export emot åtnjutande av restitution redan i sammanhang med spannmålens angivning
till förtullning av vederbörande idkare av kvarnrörelse anmäles; skolande
införseln av den omalna och utförseln av den förmalna spannmålen, såvida icke
generaltullstyrelsen i särskilt fall annorlunda medgivit, äga rum vid en och samma
tullplats, från vilken, därest den icke är stapelstad, angivningsinlagorna över inoch
utförseln jämte här nedan omförmälda intyg skola insändas till den huvudtullkammare,
under vilken tullplatsen lyder;
lieviUnhiosutskottets betänkande Nr 40.
13
d) att minst 2,000 kilogram mjöl eller gryn av eu och samma utbytesklass
på eu gång utföras; skolande exportangivningsinlagan vara åtföljd ej mindre av
tillverkarens på tro och heder avgivna och av två inom kvarnen anställda personer
till riktigheten bestyrkta försäkran därom, att den till utförsel angivna varan
är exportörens egen förmalningsprodukt, än även av hans likaledes på tro och
heder avgivna och på nyssnämnda sätt bestyrkta uppgift dels om den utbytesklass,
inom vilken mjölet eller grynen uttagi ts, dels ock att utförsel varan är uttagen
antingen från början av den angivna utbytesklassen eller ock att densamma, enligt
exportörens och vittnenas övertygelse, icke är underlägsen medelproportionen av
hela utbytet inom samma klass;
e) att den omalna spannmål, för vilken restitution av tullmedlen beviljas,
skall vara inom de näst före utförseln förflutna sex månaderna till riket införd;
f) att den till utförsel angivna förmalningsprodukten till beskaffenheten icke
är underlägsen den vid utförseltillfället gällande provtyp å mjöl eller gryn av
den utbytesklass, inom vilken utförselvaran uppgivits hava uttagits; skolande till
bevisning härom tullförvaltningen å den tullplats, varifrån utförseln sker, efter
det utförselvaran i den ordning generaltullstyrelsen bestämmer blivit undersökt
och jämförd med motsvarande provtyp, meddela attest, i vilken varans utrönta
nettovikt jämväl bör angivas; dock att beträffande utförsel vara, som befunnits
vara underlägsen denna provtyp men däremot attesterats vara hänförlig till annan
utbytesklass, restitution enligt bestämmelserna för sådan klass må kunna medgivas
utan hinder av anförda besvär över denna varas attestering;
g) att i den till utförsel angivna förmalningsprodukten icke ingår blandning
av olika sädesslag;
h) att tullförvaltningen skall, sedan säckarna plomberats och bevakats under
transporten till och inlastningen i fartyget, härom meddela attest, vilken såsom
verifikation jämte angivningsinlaga och övriga intyg bifogas huvudtullkammarens
utgående tull journal;
i) att utförseln i övrigt verificeras på sätt i denna paragraf finnes stadgat
beträffande övriga varor, för vilka tullrestitution är medgiven;
k) att det åligger vederbörande tullkammare att för var och en, som, på
sätt här ovan sägs, till införsel angivit spannmål för förmalning till export, föra
ett avräkningsdiarium för in- och utförseln, till vilket formulär av generaltullstyrelsen
fastställes; samt
l) att för utbekommande av här ifrågavarande restitution vederbörande äga
att varje månad uti till generaltullstyrelsen ställd, genom vederbörande tullkammare
dit insänd ansökning därom göra hemställan; börande dylik ansökning vara
åtföljd av dels utdrag av tullkammarens avräkningsdiarium och dels kvitterade
tullräkningar å de tullavgifter, som belöpa för i avräkningsdiariet upptagna omalna
spannmålskvantiteter.
En dylik förändring av bestämmelserna i § 13 mom. 3 tulltaxeförordningen
betingar även följande förändring av mom. 4 i samma paragraf, sådant detta moment
lyder enligt kungl. kungörelse den 18 september 1914 (nr 419).
4. Den här — — — — villkor:
14
Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.
b) att vid angivningsinlagan alltid skall fogas sådan försäkran av tillverkaren,
som här ovan i punkten 1 b) eller, beträffande till emballage använd utländsk
jutevävnad, i punkten 2, och beträffande mjöl och gryn i punkten 3 d) är
föreskriven; samt
— — — — — — — — — — — — — — — — — — — ankomsten.
Stockholm den 15 februari 1923.
KUNGL. GENERALTULLSTYRELSEN.
H. Themptander.
Ivar Kullgren.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.
15
Bilaga 2.
Till riksdagens bevillningsutskott.
Enligt nådig skrivelse av den 2 mars 1923 har Kungl. Maj:t anbefallt mjöltypkommissionen
avgiva yttrande rörande möjligheten att i fråga om vetegryn på
ett tillfredsställande sätt fastställa den utbytesklass, till vilken ett visst prov bör
hänföras.
Kommissionen har tagit del av såväl kungl. generaltullstyrelsens skrivelse
i ärendet till bevillningsutskottet av den 15 februari 1923 som skrivelsen av de
sakkunnige, professor Carl Kullgren och civilingenjör Gunnar Molin, till generaltullstyrelsen
av den 14 februari 1923.
I överensstämmelse med den däri begrundade meningen är kommissionen
övertygad om att, därest tullrestitution å gryn kommer att beviljas, det är lämpligt
att uppställa samma utbytesprocenter för gryn som för mjöl.
Kommissionen anser liksom de sakkunnige, att askhalten är det enda praktiska
medlet att skilja de olika utbytesklasserna från varandra. De sakkunnige
antaga emellertid, att sådana askbestämningar ej föreligga här i landet. Vore så
verkligen förhållandet, skulle nog betydande vanskligheter föreligga, ty det måste
förefinnas ett större antal askbestämningar såsom grundval för bedömningen. I
saknad av dylika bestämningar finner sig ock generaltullstyrelsen ej kunna göra
något bestämt uttalande i frågan.
Kommissionen har emellertid städse bestämt askhalten i samtliga av densamma
framställda mjöltyper.
Askhalt i procent i av kommissionen framställda typer av vetemjöl:
typ
klasser
1912
1913
1914
1915
1916
1920
1921
1922
med.
I
0—45 X
0.52
0.5 6
0.52
0.45
0.52
0.46
0.48
0.45
0.5 0
II
45—70 X
0.87
0.79
0.76
0.8 7
0.84
0.89
0.88
0.78
0.84
III
70—75 X
2.42
1.95
1.88
2.04
1.88
2.60
1.90
2.11
2.10
IV
0—75 X
0.66
0.68
0.64
0.67
0.6 4
0.70
0.66
0.6 9
0.67
Minimum och maximum inom de olika typklasserna:
I 0—45 X n 45—70 X III 70—75 X IV 0—75 X
min. max. min. max. min. max. min. max.
0.45 0.56 0.76 0.89 1.88 2.60 0.64 0.7O
Procenttalen efter tilltagande askhalt:
I 0.45—0.56 IV 0.64—0.7 0 II 0.76—0.89 III 1.88—2.60.
Man torde härav finna, att askhalten i de olika typklasserna ej på någon
punkt gripit in i varandra utan äro så distinkt skilda att, under förutsättning att
mjölet respektive grynen äro tagna inom angivna klasser, ingen tvekan i något
fall kan föreligga eller något misstag begås. Askhaltbestämning är sålunda en till
-
16
Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.
förlitlig metod för särskiljandet av de olika klasserna från varandra vid mjöl och
i än högre grad vid gryn, varvid provtyperna bliva framställda av en från kli
och damm renare produkt.
De sakkunnige antyda, att under omständigheter skulle vid tullbehandlingen
av gryn icke behöva uttagas prov för askbestämning, utan man kunde nöja sig
med en okulär besiktning. Kommissionen vågar ej biträda detta utan anser fastmer,
att prov av gryn, angivna för export, skola städse uttagas och askhalten bestämmas.
Med stöd av vad kommissionen sålunda haft äran anföra, får densamma
framhålla, att det alltid föreligger möjlighet att i fråga om vetegryn på ett tillfredsställande
sätt fastställa den uthytesklass, till vilken ett visst prov bör hänföras.
Remisshandlingen återställes.
Stockholm den 15 mars 1923.
Vördsamt
å mjöltypkommissionens vägnar:
Peter Kl ason.
STOCKHOLM, ISAAC MARG US'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1923
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1923:175 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion om tullrestitution vid utförsel utav gryn av vete. s. 27 i texten