Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion om tullrestitution vid utförsel utav gryn av vete.

1923-05-07 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1923:40, Betänkande, i anledning av väckt motion om tullrestitution vid utförsel utav gryn av vete.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.

1

Nr 40.

Ankom till riksdagens kansli den 7 maj 1923 kl. 4 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om

tullrestitution vid utförsel utav gryn av vete.

(l:a avd.)

I en inom andra kammaren väckt motion, nr G5, vilken hänvisats

till bevillningsutskottet, har herr Nyländer hemställt, att riksdagen ville

besluta om sådan ändring av de i § 13 mom. 3 av gällande förordning

med tulltaxa för inkommande varor intagna bestämmelser, »att tullrestitution

medgives kvarnägare jämväl för gryn av vete under samma

villkor som i fråga om mjöl av råg eller vete».

Bestämmelser om tullrestitution vid utförsel av förmalningsprodukter

av spannmål infördes i vår tullagstiftning enligt beslut av 1888 års

riksdag. Beslutet tillkom på förslag av bevillningsutskottet och var

föranlett av de vid nämnda riksdag beslutade spannmålstullarna. Bestämmelserna,

vilka innefattades i § 9 mom. 3 av de vid tulltaxan fogade

»underrättelser om vad vid taxans tillämpning iakttagas bör», avsågo

tullrestitution vid utförsel av, bland annat, vetemjöl och vetegryn.

Sedan det visat sig, att de år 1888 sålunda antagna bestämmelserna

i visst hänseende lämnade rum för olika tolkningar samt att restitutionerna

kunde innebära exportpremier för kvarnarna, tillsatte Kung!.

Maj:t den 20 januari 1911 en kommission med uppdrag att enligt givna

direktiv uppgöra förslag till revision av omförmälda bestämmelser. Uppdraget

fullgjordes genom ett den 6 april 1911 avgivet betänkande med

förslag till ändrad lydelse av ovannämnda författningsrum ävensom av

§ 13 mom. 3 A) i förordningen med tulltaxa för inkommande varor den

4 juli 1910. Kommitténs förslag framlades av Kungl. Maj:t för 1911

års riksdag genom propositionen nr 218. I enlighet med bevillningsutskottets

hemställan (betänkande nr 30) biföll riksdagen Kungl. Maj:ts

förslag med vissa ändringar.

Under det att de gamla bestämmelserna, såsom ovan nämnts, medgåvo

tullrestitution för bland annat vetemjöl och vetegryn, är enligt

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 7 saml. 28 käft. (Nr 40.) 1

Utskottet.

Historik.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.

Motionen.

1911 års bestämmelser möjligheten till restitution vid utförsel av vetegryn

utesluten. Motiveringen härför är given i kommissionens betänkande,

vilket är vidfäst nyssnämnda proposition och som i berörda hänseende

innehåller följande. Den av kommissionen verkställda utredningen hade

givit vid handen, att alltsedan tillkomsten av ifrågavarande restitutionsbestämmelser

export av vetegryn under restitutionsanspråk icke vid något

tillfälle förekommit; härav kunde dragas den slutsatsen, att bestämmelserna

om restitution för sistnämnda produkt borde såsom obehövliga alldeles

upphävas. Då det emellertid icke kunde anses uteslutet, att export av

vetegryn i en framtid skulle kunna ifrågakomma, hade kommissionen funnit

de anförda omständigheterna icke böra enbart för sig föranleda dessa bestämmelsers

upphävande. Närmast hade då varit att undersöka, huruvida de

beträffande vetegryn i de gällande bestämmelserna följda grunderna för

restitutionens beräknande fortfarande kunde anses så motsvara anspråken

på överensstämmelse med de verkliga utbytesförhållandena, att någon

förändring härutinnan icke vore erforderlig. Enligt vad kommissionen

inhämtat erhölles vid framställande av vetegryn jämte grynen även

mjöl. För bestämmande av viss utbytesproeent vid grynens framställande

i och för beräkning av restitutionsbeloppet erfordrades naturligen

kunskap om proportionen mellan de utvunna kvantiteterna av gryn och

av mjöl samt om den utbytesklass, till vilken mjölet vore att hänföra.

I dessa avseenden krävdes sålunda en särskild undersökning, vilken syntes

innebära åtskilliga svårigheter. Vid sådant förhållande och med avseende

å den först anmärkta omständigheten, att export av vetegryn

icke förekommit under den förflutna tidrymden av 23 år, hade kommissionen

ansett sig icke böra nedlägga något ytterligare arbete på

lösande av de antydda svårigheterna, utan funnit sig böra ur sitt förslag

utesluta vetegrynen.

I den föreliggande motionen har framhållits bland annat, att

förhållandena nu vore helt andra än år 1911, i det att möjligheter numera

förelåge för landets kvarnindustri att i en ej alltför obetydlig omfattning

exportera vetegryn (mannagryn). De tekniska svårigheter, vilka

åsyftats av 1911 års kommission, syntes vidare icke vara av den beskaffenhet,

att de reste hinder för medgivande av ^restitution jämväl

vid export av vetegryn. Tvärtom kunde utvinningsprocenten vid framställandet

av vetegryn anses vara sådan, att de i restitutionsbestämmelserna

uppställda reglerna för beviljande av tullrestitution och rörande

sättet för densammas beräknande vid export av vetemjöl vore tillämpliga

jämväl å vetegryn.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 40. 3

Beträffande de av motionären anförda skälen i övrigt torde utskottet

få hänvisa till motionen.

Utskottet har i anledning av motionen i grundlagsenlig ordning

inhämtat yttrande dels av generaltullstyrelsen och dels av den i gällande

förordning med tulltaxa för inkommande varor § 13 mom. 3 omnämnda

mjöltypskommissionen. Sålunda har utskottet ''begärt, att generaltullstyrelsen

måtte avgiva det yttrande ur tulltekniska synpunkter, vartill

styrelsen kunde finna motionen giva anledning, varjämte utskottet anhållit,

att styrelsen måtte uppgöra förslag till de författningsbestämmelser, som

vid bifall till motionen kunde bliva erforderliga. Med anledning härav

har utskottet från generaltullstyrelsen mottagit ett den 15 februari 1923

dagtecknat utlåtande, vid vilket fogats ett av styrelsen inhämtat yttrande

av professorn Carl Kullgren och civilingenjören Gunnar Molin. Utlåtandet,

i vilket de sakkunnigas yttrande i huvudsak återgivits, närslutes

i transumt detta betänkande såsom bilaga 1.

Under hänvisning till innehållet i det sålunda inkomna utlåtandet

vill utskottet här endast omnämna följande.

De sakkunniga hava förklarat sig anse,

att något hinder av tullteknisk natur icke förefunnes för införande

av tullrestitution för vetegryn,

att, därest sådan tullrestitution beslutades, statens rätt bleve på

samma sätt tillgodosedd som beträffande mjöl, om för gryn bestämdes

samma utbytesklasser och samma utbyteskvantiteter som nu gällde för

vetemjöl, varvid förutsattes, att lika sträng fordran ställdes på renhetsgraden

för gryn som för mjöl, samt

att dessa utbytesklasser för vetegryn även i övrigt vore lämpliga.

Generaltullstyrelsen har förklarat sig visserligen icke hava någon

anledning att betvivla riktigheten av de slutsatser, till vilka de sakkunniga

kommit beträffande lämpligheten av vetegrynets uppdelning i

de föreslagna utbytesklasserna och beräkningen av den mot gryn av

varje utbytesklass svarande mängden spannmål, men då dessa slutsatser

icke, såvitt visat blivit, stöddes på några som helst specialundersökningar

av gryn, och då vidare några grynprov icke funnes tillgängliga,

med stöd av vilka de olika typernas hänförlighet till de särskilda utbytesklasserna

kunnat bedömas, hade styrelsen dock funnit sig icke

kunna i frågans dåvarande läge göra något bestämt uttalande.

Av mjöltypskommissionen har därefter begärts yttrande rörande

möjligheten att i fråga om vetegryn på ett tillfredsställande sätt fastställa

den utbytesklass, till vilken ett visst prov borde hänföras. På anförda

Av utskottet

åvttgabragt

utredning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.

skäl har kommissionen i ett den 15 mars 1923 avgivet yttrande, bilaga

2 vid detta betänkande, förklarat, att sådan möjlighet alltid förelåge.

Motionärens uppgift, att möjlighet för landets kvarnindustri att

exportera vetegryn (mannagryn) numera förefunnes, har inom utskottet

bestyrkts. Av den ovan lämnade redogörelsen framgår, att tullrestitution

vid utförsel av vetegryn ursprungligen var medgiven liksom ock

att, när vetegrynen uteslötos från restitutionsförfarandet, såsom skäl

härför åberopades i främsta rummet, att dylik restitution dittills icke

förekommit. I det ändrade läge härutinnan, som numera inträtt, har

utskottet ansett följdriktigheten kräva, att, därest icke tulltekniska skäl

lägga hinder i vägen, möjlighet till tullrestitution vid utförsel av vetegryn

åter beredes nyssnämnda industri.

Av den utredning i frågan, som på utskottets föranstaltande tillkommit,

har utskottet blivit övertygat, att de tulltekniska svårigheter,

som år 1911 åberopades vid upphävandet av tullrestitution för vetegryn,

numera kunna övervinnas samt att tullrestitution vid utförsel av vetegryn

kan på ett ur tulltekniska synpunkter tillfredsställande sätt genomföras.

Vid nu angivna förhållanden har utskottet ansett sig böra framlägga

förslag till bestämmelser av den i motionen avsedda innebörden.

Det förslag i ämnet, som generaltullstyrelsen i sitt utlåtande avfattat,

har icke föranlett någon erinran från utskottets sida; utskottet

upptager detsamma därför såsom sitt förslag i den hemställan, utskottet

nu går att avgiva.

Under åberopande av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av förevarande

motion II: 65 av herr Nyländer, besluta, att § 13

mom. 3 och 4 i gällande förordning med tulltaxa för

inkommande varor skola erhålla följande ändrade lydelse:

3. Förutom den tullrestitution, varom här ovan förmäles, medgives

ock åt idkare av kvarnrörelse vid utförsel sjöledes från tullplats av vid

kvarnen framställt mjöl av råg eller vete samt gryn av vete restitution

av den tull, som av honom blivit erlagd för en motsvarande kvantitet

direkt från utlandet införd omalen spannmål av samma slag, under villkor:

a) att utförsel varan uttagits inom de procenttal, som angivas för

någon av här nedan upptagna utbytesklasser av dylika förmalningsprodukter,

nämligen:

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.

rågmjöl

lista klassen ............................ 0 till och med 60 procent,

2:dra » över 60 j « » 662/s »

3:dje » ............................. 0 » » » 66 Vs »

vetemjöl och vetegryn

lista klassen ............................. 0 till och med 45 procent,

2:dra » över 45 » » » 70 »

3: dj e » » 70 » » »75 »

4:de » ............................. 0 » » » 75 »

skolande provtyper å samtliga dessa slag av förmalningsprodukter varje

års höst fastställas av en kommission, bestående av tre personer, utsedda

två av Konungen och en av kvarnägarnas sammanslutning, med

iakttagande vid provtypernas fastställande, att varje typ skall omfatta

hela utbytet från och med lägsta till och med högsta utvinningsprocent,

vilka provtyper skola lända till efterrättelse under ett år, räknat från

och med den 15 november, eller, därest icke nya provtyper inom denna

tids utgång hunnit tillställas vederbörande tullförvaltningar, intill dess

sådant skett; ankommande på prövning av Konungen, huruvida, i händelse

kommissionens beslut icke varit enhälligt, de av flertalet ledamöter

inom kommissionen fastställda provtyper böra bliva gällande;

b) att vid restitutionens beräknande motsvara:

60

kg.

rågmjöl

av lista utbytesklassen 93V3

kg.

råg,

68/s

i »

»

» 2:dra

»

673

»

»

66s/j

i »

»

» 3:dje

»

100

»

»

45

»

vetemjöl

eller vetegryn » lista

»

667.

»

vete,

25

»

»

»

»

» 2:dra

»

2874

»

»

5

»

»

»

»

» 3:dje

»

5

»

»

75

»

»

»

»

» 4:de

»

100

»

»

eller

alltså

100 kg. rågmjöl

av lista utbytesklassen 155.5 5

kg.

råg,

100

»

»

» 2: dra

»

100

»

»

100

»

»

» 3:dje

»

150

»

»

100

» vetemjöl eller

vetegryn

» lista

»

147.22

»

vete,

100

»

»

»

»

» 2:dra

»

115

»

»

100

»

i»

»

»

» 3:dje

»

100

»

»

100

»

»

»

»

» 4:de

»

133.3 3

»

»

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.

c) att avsikten att av den införda spannmålen förmala mjöl eller

gryn för export emot åtnjutande av restitution redan i sammanhang

med spannmålens angivning till förtullning av vederbörande idkare av

kvarnrörelse anmäles; skolande införseln av den omalna och utförseln

av den förmalna spannmålen, såvida icke generaltullstyrelsen i särskilt

fall annorlunda medgivit, äga rum vid en och samma tullplats, från

vilken, därest den icke är stapelstad, angivningsinlagorna över in- och

utförseln jämte här nedan omförmälda intyg skola insändas till den

huvudtullkammare, under vilken tullplatsen lyder;

d) att minst 2,000 kilogram mjöl eller gryn av en samma utbytesklass

på eu gång utföras; skolaude exportangivningsinlagan vara åtföljd

ej mindre av tillverkarens på tro och heder avgivna och av två inom

kvarnen anställda personer till riktigheten bestyrkta försäkran därom,

att den till utförsel angivna varan är exportörens egen förmalningsprodukt,

än även av hans likaledes på tro och heder avgivna och på

nyssnämnda sätt bestyrkta uppgift dels om den utbytesklass, inom

vilken mjölet eller grynen uttagits, dels ock att utförselvaran är uttagen

antingen från början av den angivna utbytesklassen eller ock att

densamma, enligt exportörens och vittnenas övertygelse, icke är underlägsen

medelproportionen av hela utbytet inom samma klass;

e) att den omalna spannmål, för vilken restitution av tullmedlen

beviljas, skall vara inom de näst före utförseln förflutna sex månaderna

till riket införd;

f) att den till utförsel angivna förmalningsprodukten till beskaffenheten

icke är underlägsen den vid utförseltillfället gällande provtyp å

mjöl eller gryn av den utbytesklass, inom vilken utförelselvaran uppgivits

hava uttagits; skolande till bevisning härom tullförvaltningen å den

tullplats, varifrån utförseln sker, efter det utförselvaran i den ordning

generaltullstyrelsen bestämmer blivit undersökt och jämförd med motsvarande

provtyp, meddela attest, i vilken varans utrönta nettovikt

jämväl bör angivas; dock att beträffande utförselvara, som befunnits

vara underlägsen denna provtyp men däremot attesterats vara hänförlig

till annan utbytesklass, restitution enligt bestämmelserna för sådan klass

må kunna medgivas utan hinder av anförda besvär över denna varas

attestering;

g) att i den till utförsel angivna förmalningsprodukten icke ingår

blandning av olika sädesslag;

h) att tullförvaltningen skall, sedan säckarna plomberats och bevakats

under transporten till och inlastningen i fartyget, härom med
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.

7

dela attest, vilken såsom verifikation jämte angivningsinlaga och övriga

intyg bifogas huvudtullkammarens utgående tulljournal;

i) att utförseln i övrigt verificeras på sätt i denna paragraf finnes

stadgat beträffande övriga varor, för vilka tullrestitution är medgiven;

k) att det åligger vederbörande tullkammare att för var och en,

som, på sätt här ovan sägs, till införsel angivit spannmål för förmalning

till export, föra ett avräkningsdiarium för in- och utförseln, till vilket

formulär av generalltullstyrelsen fästställes; samt

l) att för utbekommande av här ifrågavarande restitution vederbörande

äga att varje månad uti till generaltullstyrelsen ställd, genom

vederbörande tullkammare dit insänd ansökning därom göra hemställan;

börande dylik ansökning vara åtföljd av dels utdrag av tullkammarens

avräkningsdiarium och dels kvitterade tullräkningar å de tullavgifter,

som belöpa för i avräkningsdiariet upptagna omalna spannmålskvantiteter.

4. Den här — — — villkor:

b) att vid angivningsinlagan alltid skall fogas sådan försäkran av

tillverkaren, som här ovan i punkten 1 b) eller, beträffande till emballage

använd utländsk jutevävnad, i punkten 2, och, beträffande mjöl

och gryn, i punkten 3 d) är föreskriven; samt

— —---------— — —--ankomsten.

Stockholm den 7 maj 1923.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING1.

Närvarande: herrar Röing, Gustaf Nilsson, Antonsson, Rosén, Rune, Björnsson.

Jönsson i Boa, Johansson i Kullersta, Olsson i Ramsta, Henrikson, Carlsson i Ystad,

Heyman, Ericson i O berga, Johan Bergman, Uddenberg i Karlskoga, Bengtsson i Kullen,

Lövgren i Nyborg, Björklund och Olsson i Golvvasta.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.

Bilaga 1.

Till Riksdagens Bevillningsutskott.

De i motionen åberopade bestämmelserna i § 13 mom. 3 tulltaxeförordningen

angående rätt till tullrestitution för mjöl äro grundade på en uppdelning av

mjölet i vissa utbytesklasser, avsedd att i möjligaste mån förhindra, att en beviljad

restitution komme att innebära en exportpremie. Denna form för restitutionsbestämmelserna

förekommer första gången i den ännu gällande förordningen

med tulltaxa för inkommande varor den 9 juni 1911 (nr 80), vilken trädde i

kraft den 1 december samma år. Bestämmelsernas omarbetning hade föranletts

av framställda anmärkningar, att dittills gällande bestämmelser i ämnet, sedan år

1888 intagna i § 9 mom. 3 av de till respektive tulltaxor fogade »underrättelser

om vad vid taxans tillämpning iakttagas bör», lämnade rum för en sådan premie

för kvarnarna. Sistnämnda författningsrum erhöll emellertid genom kungl. kungörelse

den 11 augusti 1911 (nr 83) för tillämpning från och med den 1 september

samma år en lydelse, som motsvarade § 13 mom. 3 i 1911 års tulltaxeförordning.

Den närmare motiveringen för de nu gällande bestämmelserna angående

restitutionsrätt vid utförsel av mjöl — vilka icke innehålla annan avvikelse från

de ursprungliga bestämmelserna i 1911 års tulltaxeförordning än den genom kungl.

kungörelsen den 12 september 1913 (nr 216) införda ändringen i stycket c) — återfinnes

i Kungl. Maj:ts proposition nr 218 till 1911 års riksdag, bevillningsutskottets

betänkande nr 30 nämnda år samt riksdagens skrivelse, nr 182, den 23 maj 1911.

Såsom i motionen åberopats har den särskilda kommission, vilken hade

fått sig ålagt att verkställa utredning samt avgiva yttrande och förslag i frågan

rörande tullrestitution vid utförsel av vissa förmalningsprodukter, i sitt den 6 april

1911 avgivna betänkande, som intagits i förenämnda kungl. proposition, förklarat

sig böra ur sitt förslag utesluta bland annat vetegryn. Vad kommissionen härutinnan

anfört, återfinnes å sidorna 46 och 47 i propositionen.

Beträffande frågan, huruvida det nationalekonomiska läget och förhållandena

på jordbruksmarknaden och inom kvarnindustrien numera äro sådana, att författningsbestämmelser

om restitutionsrätt för gryn böra införas, därom lärer generaltullstyrelsen

icke hava att yttra sig. I Eder till styrelsen remitterade skrivelse

talas också endast om det styrelsens yttrande ur tulltekniska synpunkter, vartill

styrelsen kan finna motionen giva anledning.

För erhållande av de facktekniska upplysningar, vilka givetvis måste läggas

till grund för ett förslag till författningsbestämmelser i förevarande hänseende, har

styrelsen, som själv icke äger erforderlig sakkunskap på detta område, varit hänvisad

att i första rummet söka fackkunskapen, där den kunde tänkas bäst representerad.

I detta avseende har stått närmast till buds Aktiebolaget Saltsjökvarns

cereallaboratorium, vars föreståndare, ingenjören G. Molin, enligt vad styrelsen har

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.

9

sig'' bekant, anses i fråga om utbildning och kunskaper på ifrågavarande område

vara synnerligen framstående. Visserligen är det styrelsen icke obekant, att Aktiebolaget

Saltsjökvarn lärer hava för avsikt att, om rätt till tullrestitution vid utförsel

av vetegryn bliver medgiven, inrätta sig för export av sådan vara. Men

då styrelsen funnit sig böra söka sakkunskap på området jämväl inom någon

statsinstitution och styrelsen i detta avseende vunnit medverkan av professorn i

kemisk teknologi vid kungl. tekniska högskolan C. F. Kullgren, har styrelsen ansett

nyssberörda omständighet icke utgöra hinder att anmoda bemälde ingenjör Molin

att jämte professor Kullgren till styrelsen avgiva yttrande i anledning av motionen.

De synpunkter, vilka vid utlåtandets avgivande särskilt borde beaktas, hava angivits

vara, huruvida förslaget sådant det blivit framställt vore tekniskt möjligt

att genomförs, samt, om så vore fallet, huruvida grynet borde uppdelas i vissa

utbytesklasser, ävensom huruvida en restitutionsrätt för gryn betingade andra villkor

än de, som gällde för mjöl.

I det av professor Kullgren och ingenjör Molin gemensamt avgivna, styrelsen

den 14 dennes tillhandakomna och härhos bifogade yttrande hava dessa inledningsvis

framhållit, att någon bestämd gräns mellan vetemjöl och vetegryn, vilka produkter

till sin sammansättning vore identiska och sinsemellan skildes endast genom

grovleken, varken funnes angiven i tulltaxeförordningen eller vore antagen inom

kvarntekniken. Särskilt under de senare åren hade i marknaden kommit förmalningsprodukter,

vilka stode på gränsen mellan mjöl och gryn och än betecknades

såsom det ena och än såsom det andra. Den olägenhet, som dessa förhållanden

kunde föranleda, skulle bortfalla, därest motionärens förslag bleve bifallet och

restitutionsklasserna för gryn bleve desamma som för mjöl.

Med detta såsom utgångspunkt hava bemälda sakkunniga till bedömande

upptagit" frågan, huruvida vetegryn lämpligen skulle kunna uppdelas i särskilda

utbytesklasser efter liknande grunder, som i författningen tillämpats med avseende

å vetemjöl. En sådan uppdelning borde, förklarade de sakkunniga, för att tillgodose

kvarnägarnas intressen vara sådan, att den i det närmaste motsvarade de

kvaliteter av varan, som brukade gå i allmänna handeln. Genom den av de sakkunniga

åberopade utredningen i detta hänseende hade de kommit till den uppfattningen,

att en förutsättning för införande av rätt till tullrestitution för vetegryn

vore, att för gryn fastställdes samma utbytesklasser, vilka gällde för vetemjöl.

Vad sedan beträffade beräkningen av den mot gryn för varje utbytesklass

svarande mängden spannmål, framhålla de sakkunniga först, att utbytet av gryn

såväl totalt som beträffande varje utbytesklass alltid bleve mindre än av enbart

mjöl med samma renhetsgrad, beroende på, att alltid något mjöl uppkomme samtidigt

med grynet. Härav följde, att, om den bestämmelsen infördes i förord*

ningen, att totalutbytet vid grynmalning beräknades lika högt som vid målning

av mjöl, statens rätt i denna punkt bleve i samma grad tillvaratagen som i fråga

om mjöl, under förutsättning dock, att renhetsgraden för grynet sattes lika högt

som för mjölet. Att likväl detta utbytestal för kvarnägaren icke komrne att

innebära någon nackdel, betingades därav, att hänsyn borde tagas icke enbart till

det erhållna grynet utan även därtill, att det samtidigt erhållna mjölet kunde vara

restitutionsberättigat.

Beträffande tullverkets kontroll, att till utförsel under restitutionsanspråk

angivna gryn av exportören verkligen blivit hänförda till den mot grynens fakBihang

till riksdagens protokoll 1023. 7 samt. 28 höft. (Nr 40.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.

tiska beskaffenhet svarande utbytesklassen, hava de sakkunniga förklarat sig anse

att det för undersökning av exportmjöl föreskrivna förfarandet, att jämföra detsamma

med fastställda provtyper, borde bliva gällande även för gryn. Själva

jämförelsen ansåges emellertid icke kunna, såsom i fråga om mjöl, inskränkas att

avse endast varans färg (pekarisering) utan borde i regel grundas på askhaltsbestämning.

Föreskifter härom syntes emellertid de sakkunniga icke nödvändigt

böra införas i tulltaxeförordningen utan förutsattes kunna meddelas av generaltullstyrelsen

i enlighet med det redan i stycket f.) av § 13 mom. 3 tulltaxeförordningen

intagna bemyndigandet att utfärda föreskrifter rörande ordningen för

exportvaras jämförande med provtyp. I fråga om provtypernas fastställande hava

de sakkunniga föreslagit vissa ändringar i Kungl. Maj:ts instruktion för den s. k.

provtypkommissionen av den 11 augusti 1911 (Svensk författningssamling nr 83,

sid. 4).

Under åberopande av vad som anförts i yttrandet, av vilket här ovan i

huvudsak givits ett kortfattat referat, hava de sakkunniga i följande sammanfattning

förklarat sig anse:

att något hinder av tullteknisk natur icke torde förefinnas för införande

av tullrestitution för vetegryn;

att, om sådan tullrestitution beslutas, statens rätt blir på samma sätt tillgodosedd

som vid mjöl, om samma utbytesklasser och samma utbyteskvantiteter

bestämmas för gryn, som nu gälla för vetemjöl, varvid förutsättes, att lika sträng

fordran sättes å renhetsgraden för gryn som för mjöl; samt

att dessa utbytesklasser för vetegryn även i övrigt äro lämpliga.

I bestämmelserna under § 13 mom 3 tulltaxeförordningen erfordrades enligt

de sakkunnigas åsikt för införande av rätt till tullrestitution för gryn icke

någon annan ändring än att överallt, där vetemjöl omnämndes, även tillädes

vetegryn. Till slut hava de sakkunniga framhållit, att, alldenstund tullrestitution

för gryn förutsatte, att godkända provtyper å gryn förefunnes, en eventuell förordning

om sådan restitution icke borde träda i kraft förr än sådana provtyper

hunnit fastställas.

Med avseende å de sakkunnigas yttrande vill styrelsen först och främst

fästa uppmärksamheten å den däri lämnade upplysningen, att detsamma av uppgivna

skäl icke kunnat grundas på någon praktisk erfarenhet eller någon serie

undersökningar med askhaltsbestämning av vetegryn enligt olika typer. De sakkunniga

hava emellertid förklarat, att, även om några siffror rörande utbyteskvantiteterna

vid grynframställning förelegat, det dock vore sannolikt, att det ansetts

lämpligast att för vetegryn beräkna samma utbyteskvantiteter som för vetemjöl.

Till ytterligare stöd för sitt förslag hava de sakkunniga åberopat bland

annat exempel från den tyska litteraturen rörande askhalten hos vissa framställda

provtyper av vetemjöl.

Såvitt styrelsen kunnat bedöma skulle ett införande av restitutionsrätt vid

utförsel av vetegryn i enlighet med de sakkunnigas förslag icke medföra större

risk för statsverkets rätt, än som kan förefinnas i fråga om de nu gällande motsvarande

bestämmelserna om restitutionsrätt för vetemjöl, under förutsättning att

de provtyper, vilka skulle fastställas för vetegryn enligt de olika utbytesklasserna,

kunna göras fullt tillförlitliga och att exportgrynens jämförande med provtyperna

kan med betryggande säkerhet grundas på askhaltsbestämningar. I detta hän
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.

11

seende synes det kunna ifrågasättas, huruvida icke bland andra av ett bifall till

förslaget betingade ändringar i instruktionen för provtypkommissioneu borde där

intagas bestämmelse, att kommissionen vid överlämnande till generaltullstyrelsen

av sina provtyper skulle meddela askhaltsiffran för varje särskild provtyp. En

följd av förslagets antagande torde bliva den, att vid export av gryn prov å varan

i de flesta fall måste för undersökning insändas till generaltullstyrelsen, enär

flertalet tullförvaltningar, vid vilka export av gryn kan tänkas förekomma, icke

äro rustade för grynens undersökning med hänsyn till askhalt.

I fråga om ytterligare förutsättningar och villkor för ett bifall till motionen

i enlighet med de sakkunnigas förslag, får styrelsen vidare anföra, att, enär föreskrift,

att exportgryn vid jämförelse med provtyp skulle undersökas med avseende

å askhalten, kunde, på sätt de sakkunniga föreslagit, utfärdas av generaltullstyrelsen,

det icke torde vara nödvändigt, att bestämmelse härom införes i tulltaxeförordningen.

Den av de sakkunniga åberopade omständigheten — som redan påpekats i

1911 års mjölkommissions betänkande — att jämsides med grynet utvinnes mjöl,

synes med avseende å vad de sakkunniga anfört icke i och för sig behöva föranleda

någon betänklighet för restitutionsrättens medgivande på föreslaget sätt. Det

upplysta förhållandet, att sådant mjöl kan bliva restitutionsberättigat enligt

samma utbytesklass som grynen — vilken upplysning tydligen innebär, att även

det motsatta förhållandet kan inträffa — torde med hänsyn till de allmänt gällande

bestämmelserna om försäkran av tillverkaren samt om varans jämförande

med provtyp ej innebära någon större fara för missbruk, än som gäller produkt

framställd vid direkt mjölförmalning.

Såsom eget yttrande får styrelsen slutligen anföra, att styrelsen visserligen

icke har någon anledning betvivla riktigheten av de slutsatser, till vilka de sakkunniga

kommit beträffande lämpligheten av vetegrynets uppdelning i de föreslagna

utbytesklasserna och beräkningen av den mot gryn av varje utbytesklass

svarande mängden spannmål, men att, då dessa slutsatser icke, såvitt visat blivit,

stödjas på några som helst specialundersökningar av gryn och några grynprov

icke finnas tillgängliga, med stöd av vilka de olika typernas hänförlighet till de

särskilda utbytesklasserna kunnat bedömas, styrelsen dock funnit sig icke kunna i

frågans nuvarande läge göra något bestämt uttalande.

De författningsbestämmelser, som vid bifall till motionen på av de sakkunniga

föreslaget sätt bliva erforderliga, torde kunna meddelas genom att § 13 mom. 3

tulltaxeförordningen, sådant detta moment lyder efter ändringar, vidtagna genom

kungl. kungörelser den 12 september 1913 (nr 216) och den 18 september 1914

(nr 419), erhåller följande lydelse:

3. Förutom den tullrestitution, varom här ovan förmäles, medgives ock åt

idkare av kvarnrörelse vid utförsel sjöledes från tullplats av vid kvarnen framställt

mjöl av råg eller vete samt gryn av vete restitution av den tull, som av

honom blivit erlagd för en motsvarande kvantitet direkt från utlandet införd

omalen spannmål av samma slag, under villkor:

a) att utförselvaran uttagits inom de procenttal, som angivas för någon av

här nedan upptagna utbytesklasser av dylika förmalningsprodukter, nämligen:

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.

lista

klassen.........

rågmjöl

................................. 0 till

och

med

60

procent,

2:dra

» ......

.......................... över 60 »

»

»

66*/,

»

3:dje

» ......

.................................. 0 »

»

»

66 2/s

»

lista

klassen.........

vetemjöl och vetegryn

................................. 0 till

och

med

45

procent,

2:dra

» ......

.......................... över 45 »

»

»

70

»

3:dje

» .......

......................... » 70 »

»

»

75

»

4 ide

» .......

............................... 0 »

»

»

75

»

skolande provtyper å samtliga dessa slag av förmalningsprodukter varje års höst

fastställas av en kommission, bestående av tre personer, utsedda två av Konungen

och en av kvarnägarnas sammanslutning, med iakttagande vid provtypernas fastställande,

att varje typ skall omfatta hela utbytet från och med lägsta till och

med högsta utvinningsprocent, vilka provtyper skola lända till efterrättelse under

ett år, räknat från och med den 15 november, eller, därest icke nya provtyper

inom denna tids utgång hunnit tillställas vederbörande tullförvaltningar, intill

dess sådant skett; ankommande på prövning av Konungen, huruvida, i händelse

kommissionens beslut icke varit enhälligt, de av flertalet ledamöter inom kommissionen

fastställda provtyper böra bliva gällande;

b) att vid restitutionens beräknande motsvara:

60 kilogram rågmjöl

av

lista utbytesklassen

93 V, kilogram råg,

6 2/3 » »

»

2:dra

»

6 2/3 »

»

66 V, » »

»

3:dje

»

100 »

»

45 » vetemjöl eller vetegryn

»

lista

»

66 7,

vete,

25 » » » »

»

2:dra

»

28 3/4

»

5 » » » »

»

3:dje

»

5 »

»

75 » » » »

»

4 ide

»

100 »

»

eller alltså

100 kilogram rågmjöl

av

lista utbytesklassen 155.5 5 kilogram råg,

100 » »

»

2:dra

»

100 »

»

100 » »

»

3:dje

»

150 »

»

100 » vetemjöl eller vetegryn

»

lista

»

147.2 2 »

vete,

100 » » » »

»

2:dra

»

115 »

»

100 » » » »

»

3:dje

»

100 »

»

100 » » » »

»

4:de

»

133.3 3 »

»

c) att avsikten att av den införda spannmålen förmala mjöl eller gryn för

export emot åtnjutande av restitution redan i sammanhang med spannmålens angivning

till förtullning av vederbörande idkare av kvarnrörelse anmäles; skolande

införseln av den omalna och utförseln av den förmalna spannmålen, såvida icke

generaltullstyrelsen i särskilt fall annorlunda medgivit, äga rum vid en och samma

tullplats, från vilken, därest den icke är stapelstad, angivningsinlagorna över inoch

utförseln jämte här nedan omförmälda intyg skola insändas till den huvudtullkammare,

under vilken tullplatsen lyder;

s. 13 Kontrollera mot PDF

lieviUnhiosutskottets betänkande Nr 40.

13

d) att minst 2,000 kilogram mjöl eller gryn av eu och samma utbytesklass

på eu gång utföras; skolande exportangivningsinlagan vara åtföljd ej mindre av

tillverkarens på tro och heder avgivna och av två inom kvarnen anställda personer

till riktigheten bestyrkta försäkran därom, att den till utförsel angivna varan

är exportörens egen förmalningsprodukt, än även av hans likaledes på tro och

heder avgivna och på nyssnämnda sätt bestyrkta uppgift dels om den utbytesklass,

inom vilken mjölet eller grynen uttagi ts, dels ock att utförsel varan är uttagen

antingen från början av den angivna utbytesklassen eller ock att densamma, enligt

exportörens och vittnenas övertygelse, icke är underlägsen medelproportionen av

hela utbytet inom samma klass;

e) att den omalna spannmål, för vilken restitution av tullmedlen beviljas,

skall vara inom de näst före utförseln förflutna sex månaderna till riket införd;

f) att den till utförsel angivna förmalningsprodukten till beskaffenheten icke

är underlägsen den vid utförseltillfället gällande provtyp å mjöl eller gryn av

den utbytesklass, inom vilken utförselvaran uppgivits hava uttagits; skolande till

bevisning härom tullförvaltningen å den tullplats, varifrån utförseln sker, efter

det utförselvaran i den ordning generaltullstyrelsen bestämmer blivit undersökt

och jämförd med motsvarande provtyp, meddela attest, i vilken varans utrönta

nettovikt jämväl bör angivas; dock att beträffande utförsel vara, som befunnits

vara underlägsen denna provtyp men däremot attesterats vara hänförlig till annan

utbytesklass, restitution enligt bestämmelserna för sådan klass må kunna medgivas

utan hinder av anförda besvär över denna varas attestering;

g) att i den till utförsel angivna förmalningsprodukten icke ingår blandning

av olika sädesslag;

h) att tullförvaltningen skall, sedan säckarna plomberats och bevakats under

transporten till och inlastningen i fartyget, härom meddela attest, vilken såsom

verifikation jämte angivningsinlaga och övriga intyg bifogas huvudtullkammarens

utgående tull journal;

i) att utförseln i övrigt verificeras på sätt i denna paragraf finnes stadgat

beträffande övriga varor, för vilka tullrestitution är medgiven;

k) att det åligger vederbörande tullkammare att för var och en, som, på

sätt här ovan sägs, till införsel angivit spannmål för förmalning till export, föra

ett avräkningsdiarium för in- och utförseln, till vilket formulär av generaltullstyrelsen

fastställes; samt

l) att för utbekommande av här ifrågavarande restitution vederbörande äga

att varje månad uti till generaltullstyrelsen ställd, genom vederbörande tullkammare

dit insänd ansökning därom göra hemställan; börande dylik ansökning vara

åtföljd av dels utdrag av tullkammarens avräkningsdiarium och dels kvitterade

tullräkningar å de tullavgifter, som belöpa för i avräkningsdiariet upptagna omalna

spannmålskvantiteter.

En dylik förändring av bestämmelserna i § 13 mom. 3 tulltaxeförordningen

betingar även följande förändring av mom. 4 i samma paragraf, sådant detta moment

lyder enligt kungl. kungörelse den 18 september 1914 (nr 419).

4. Den här — — — — villkor:

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.

b) att vid angivningsinlagan alltid skall fogas sådan försäkran av tillverkaren,

som här ovan i punkten 1 b) eller, beträffande till emballage använd utländsk

jutevävnad, i punkten 2, och beträffande mjöl och gryn i punkten 3 d) är

föreskriven; samt

— — — — — — — — — — — — — — — — — — — ankomsten.

Stockholm den 15 februari 1923.

KUNGL. GENERALTULLSTYRELSEN.

H. Themptander.

Ivar Kullgren.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.

15

Bilaga 2.

Till riksdagens bevillningsutskott.

Enligt nådig skrivelse av den 2 mars 1923 har Kungl. Maj:t anbefallt mjöltypkommissionen

avgiva yttrande rörande möjligheten att i fråga om vetegryn på

ett tillfredsställande sätt fastställa den utbytesklass, till vilken ett visst prov bör

hänföras.

Kommissionen har tagit del av såväl kungl. generaltullstyrelsens skrivelse

i ärendet till bevillningsutskottet av den 15 februari 1923 som skrivelsen av de

sakkunnige, professor Carl Kullgren och civilingenjör Gunnar Molin, till generaltullstyrelsen

av den 14 februari 1923.

I överensstämmelse med den däri begrundade meningen är kommissionen

övertygad om att, därest tullrestitution å gryn kommer att beviljas, det är lämpligt

att uppställa samma utbytesprocenter för gryn som för mjöl.

Kommissionen anser liksom de sakkunnige, att askhalten är det enda praktiska

medlet att skilja de olika utbytesklasserna från varandra. De sakkunnige

antaga emellertid, att sådana askbestämningar ej föreligga här i landet. Vore så

verkligen förhållandet, skulle nog betydande vanskligheter föreligga, ty det måste

förefinnas ett större antal askbestämningar såsom grundval för bedömningen. I

saknad av dylika bestämningar finner sig ock generaltullstyrelsen ej kunna göra

något bestämt uttalande i frågan.

Kommissionen har emellertid städse bestämt askhalten i samtliga av densamma

framställda mjöltyper.

Askhalt i procent i av kommissionen framställda typer av vetemjöl:

typ

klasser

1912

1913

1914

1915

1916

1920

1921

1922

med.

I

0—45 X

0.52

0.5 6

0.52

0.45

0.52

0.46

0.48

0.45

0.5 0

II

45—70 X

0.87

0.79

0.76

0.8 7

0.84

0.89

0.88

0.78

0.84

III

70—75 X

2.42

1.95

1.88

2.04

1.88

2.60

1.90

2.11

2.10

IV

0—75 X

0.66

0.68

0.64

0.67

0.6 4

0.70

0.66

0.6 9

0.67

Minimum och maximum inom de olika typklasserna:

I 0—45 X n 45—70 X III 70—75 X IV 0—75 X

min. max. min. max. min. max. min. max.

0.45 0.56 0.76 0.89 1.88 2.60 0.64 0.7O

Procenttalen efter tilltagande askhalt:

I 0.45—0.56 IV 0.64—0.7 0 II 0.76—0.89 III 1.88—2.60.

Man torde härav finna, att askhalten i de olika typklasserna ej på någon

punkt gripit in i varandra utan äro så distinkt skilda att, under förutsättning att

mjölet respektive grynen äro tagna inom angivna klasser, ingen tvekan i något

fall kan föreligga eller något misstag begås. Askhaltbestämning är sålunda en till
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.

förlitlig metod för särskiljandet av de olika klasserna från varandra vid mjöl och

i än högre grad vid gryn, varvid provtyperna bliva framställda av en från kli

och damm renare produkt.

De sakkunnige antyda, att under omständigheter skulle vid tullbehandlingen

av gryn icke behöva uttagas prov för askbestämning, utan man kunde nöja sig

med en okulär besiktning. Kommissionen vågar ej biträda detta utan anser fastmer,

att prov av gryn, angivna för export, skola städse uttagas och askhalten bestämmas.

Med stöd av vad kommissionen sålunda haft äran anföra, får densamma

framhålla, att det alltid föreligger möjlighet att i fråga om vetegryn på ett tillfredsställande

sätt fastställa den uthytesklass, till vilken ett visst prov bör hänföras.

Remisshandlingen återställes.

Stockholm den 15 mars 1923.

Vördsamt

å mjöltypkommissionens vägnar:

Peter Kl ason.

STOCKHOLM, ISAAC MARG US'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1923

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1923:175 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion om tullrestitution vid utförsel utav gryn av vete. s. 27 i texten