Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker m. m. ävensom i ämnet väckta motioner.
1923-05-07 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1923:41, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker m. m. ävensom i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.
1
Nr 41.
Ankom till riksdagens kansli den 7 maj 1923 kl. 1/» 4 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning om vissa ändringar
i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av
rusdrycker m. m. ävensom i ämnet väckta motioner.
I eu den 2 mars 1923 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 170, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för
samma dag, föreslagit riksdagen att antaga nedan införda förslag till
1) förordning om vissa ändringar i förordningen den 14 juni 1917
angående försäljning av rusdrycker; samt
2) förordning om ändrad tydelse av 9 § och 37 § 2 mom. i förordningen
den 11 oktober 1907 angående tillverkning av brännvin.
Förslag
till
förordning om vissa ändringar i förordningen den 14 juni 1917 (nr 340)
angående försäljning av rusdrycker.
Härigenom förordnas, att 46 § i förordningen den 14 juni 1917
angående försäljning av rusdrycker skall upphöra att gälla, samt att
nedan angivna paragrafer och moment i samma förordning skola erhålla
följande ändrade lydelse:
I KAP.
Allmänna bestämmelser.
4§-
3. Den, som till avsalu äger tillverka rusdrycker, må ej tilldelas
rättighet till detaljhandel med sådana drycker.
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 7 sand. 29 käft. {Nr 41.)
1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.
5. Den, som ej äger undfå tillstånd till försäljning enligt denna
paragraf, må ej heller vara styrelseledamot i bolag, som i 17 § sägs,
dock gäller vad sålunda stadgats icke i fråga om ecklesiastik ämbetseller
tjänsteman, kyrkobetjänt eller i allmän tjänst anställd lärare.
År bolag, som i 17 § sägs, aktiebolag, skola vid varje tid aktier
med ett röstvärde av mer än fyra femtedelar av röstetalet för bolagets
samtliga aktier ägas av personer, som enligt denna paragraf kunna
undfå tillstånd till försäljning. År bolaget handelsbolag, må ej någon,
som icke kan undfå sådant tillstånd, vara delägare i bolaget.
8 §■
1. Tillverkare av rusdrycker, så ock partihandelsbolag, som i 12 §
sägs, må ej i samband med rörelsens bedrivande annorledes än genom
försäljning avhända sig rusdrycker till annan.
10 §.
1. Rusdrycker må till riket införas blott av parti handelsbolag,
som i 12 § sägs, samt, efter tillstånd av den i 19 § omförmälda prisocb
inköpsnämnd, av bolag, som äger rätt till detaljhandel med rusdrycker.
II KAP.
Om partihandel med rusdrycker.
12 §.
1. Partihandel inom riket med rusdrycker må, där fråga ej är
om försäljning, som i 13 eller 14 § sägs, bedrivas allenast av för sådant
ändamål bildat, i den ordning bär nedan sägs antaget aktiebolag (partihandelsbolag).
Försäljning för export må bedrivas uteslutande av partihandelsbolag
samt av tillverkare, som avses i 13 §.
2. Konungen antager efter därom gjord ansökan ett eller flera
partihandelsbolag för viss tid, högst fem år. Ansökan skall före ingången
av året näst före det, då försäljningen är avsedd att taga sin början,
skriftligen göras hos Konungen. Ansökningen skall vara åtföljd av den
för bolaget antagna bolagsordningen.
Missbrukar bolaget sin partihandelsrätt eller varder bolaget försatt
i konkurs, må försäljningsrätten av Konungen återkallas att upphöra
å tid, som av Konungen bestämmes. Konungen äger ock i sådant
Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.
3
fall föreskriva viss annan tid, än nyss sagts, för avgivande av ansökning
om rätt att från den tidpunkt, då försäljningsrätten sålunda upphör att
gälla, vara partihandelsbolag.
3. Partihandelsbolag må icke avse att bereda delägarna vinning
utöver skälig ränta å de av delägarna tillskjutna kontanta medel.
4. Av den vinst, som å partihandelsbolags rörelse årlignn uppstår,
må bolaget enligt Konungens medgivande använda viss del till
avskrivningar och avsättning till fonder. Vad därefter, och sedan utdelning
till bolagets delägare ägt rum, kan återstå av vinsten, skall
bolaget efter varje kalenderårs slut iuom påföljande juni månads utgång
insätta å statsverkets giroräkning i riksbanken.
5. Ej må partihandelsbolag antagas, där ej genom bestämmelse
i bolagsorduingen eller på annat sätt, som finnas betryggande, åt staten
beretts övervägande inflytande å bolagets ledning; och skall bolaget
därutöver vid verksamhetens bedrivande vara underkastat den särskilda
kontroll från statens sida, som Konungen prövar nödig.
6. Närmare bestämmelser i de i 4 och 5 mom. angivna hänseenden
ävensom de ytterligare föreskrifter i avseende å partihandelsbolags verksamhet
och drift, som finnas erforderliga, skola intagas i avtal, som
upprättas i samband med bolagets antagande. Konungen äger i sådant
avtal avgiva försäkran att ej för den tid, avtalet gäller, antaga annat
partihandelsbolag.
13 §.
1. Den, som till avsalu äger tillverka spritdrycker, vare skyldig
att av det tillverkade till partihandelsbolag försälja vad som icke utföres
ur riket eller enligt stadgande i förordningen angående handel
med skattefri sprit användes i tillverkarens egen rörelse eller enligt
samma förordning försäljes till där avsedd partihandlare.
2. Inom riket tillverkat vin, som icke utföres ur riket, må försäljas
allenast till partihandelsbolag.
14 §.
Bolag, som äger rätt till detaljhandel med rusdrycker, må försälja
sådana drycker till annan innehavare av rätt till detaljhandel i och för
dennes rörelse.
15 §.
Tillverkare, varom i 13 § förmäles, vare skyldig hålla sina handelsböcker
med tillhörande verifikationer tillgängliga för av kontroll
-
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.
styrelsen särskilt förordnat ombud och har att vid utövande av försäljningsrätten
ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, kontrollstyrelsen
för tillsyn å försäljningen kan meddela.
16 §.
Efter ansökning äger kontrollstyrelsen medgiva, att för konkursbos
eller stärbhus räkning eller där eljest särskilda omständigheter föreligga
rusdrycker må för visst fall utan hinder av de i denna förordning
givna föreskrifter försäljas till partihandelsbolag eller till bolag,
som äger rätt till detaljhandel med rusdrycker.
III KAP.
Om rättigheter till detaljhandel med rusdrycker.
19 §.
2. Vid utövande av sin verksamhet står bolag under överinseende
av kontrollstyrelsen och har att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter,
kontrollstyrelsen i avseende å inköp av, försäljningspris för samt alkoholstyrka
hos rusdrycker ävensom angående räkenskapers förande och i
övrigt beträffande bolagets förvaltning eller eljest i de i denna förordning
särskilt angivna hänseenden kan meddela.
Närmare bestämmelser angående kontrollstyrelsens verksamhet härutinnan
meddelas av Konungen.
För tillsyn och övervakande av bolags inköp av rusdrycker tillsätter
Konungen en pris- och inköpsnämnd av högst sju personer. Instruktion
för nämnden fastställes av Konungen.
IV KAP.
Särskilda föreskrifter om utminutering av rusdrycker.
50 §.
Anhåller någon å honom anvisat utminuteringsställe att få inköpa
visst slags rusdryck, som därstädes må till honom försäljas men ej
hålles i lager av vederbörande detalj handelsbolag, vare detaljhandels
-
5
Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.
boinget, därest det eljest finner utminutering till sökanden kunna äga
rum och han som säkerhet för betalningens fullgörande nedsätter det
belopp, bolaget kan fordra, pliktigt söka till skäligt pris anskaffa varan.
VII KAP.
Ansvarsbestämmelser m. m.
75 §.
Överskrides rätt till partihandel, varom i 12 eller 13 § sägs, vare
straffet böter från och med trettio till och med fem tusen kronor. Åro
omständigheterna försvårande eller sker överskridande andra gången
eller oftare, må ock dömas till fängelse.
83 §.
1. Rusdrycker, som till riket införas av annan än den, vilken enligt
10 § är berättigad till införsel av sådana drycker, må, därest varan i
behörig ordning angivits till tullbehandling, åter utföras. Sker ej återutförsel
inom fyra månader, efter det angivning enligt tullstadgan senast
skolat ske, hemfaller varan till kronan, och skall för dess räkning med
varan förfaras på sätt i 90 § är stadgat.
85 §.
Den, som i följd av bestämmelserna i 15 § undfått del av där
avsedd tillverkares räkenskaper och verifikationer, så ock den, som haft
eller har att taga befattning med tillsyn å försäljning av rusdrycker,
som bedrives av innehavare av överlåten rättighet, vare förbjudet att,
där det ej kan anses påkallat av tjänstens intresse, yppa affärsförhållanden,
varom han fått kunskap. Gör han detta och framgår ej av omständigheterna,
att han om de affärsförhållanden erhållit kännedom å tid,
då han ej innehaft dylik befattning, straffes med böter från och med
trettio till och med ett tusen kronor. Sker det för att göra skada eller
begagnar han sig av sin kännedom till egen eller annans fördel, må
dömas till fängelse.
90 §.
2. Rusdrycker, som enligt denna förordning eller annan författning
förklarats förbrutna, skola, därest de äro i försäljningsdugligt skick,
6
Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.
hembjuda^ till bolag, som äger rätt till detaljhandel med rusdrycker,
eller till partihandelsbolag. Kunna förbrutna rusdrycker på grund av
sin beskaffenhet ej tillhandahållas allmänheten, skola de hembjudas till
partihandelsbolag, som till avsalu bedriver rening av brännvin, att av
bolaget för tekniskt bruk avyttras. Bolag, till vilket rusdrycker sålunda
hembjudits, vare skyldigt att till skäligt pris efter grunder, som av prisoch
inköpsnämnden fastställas, inköpa den hem bjudna varan. År värdet
så ringa, att det ej kan anses motsvara forslingskostnaderna, skall varan
bevisligen förstöras.
Lag samma vare i fråga om försäljning på grund av bestämmelser
i tullstadgan eller andra författningar av rusdrycker, som ej förklaras
förbrutna.
Med den erlagda köpesumman för rusdrycker, som försålts på
grund av stadgande i 83 § 1 mom. eller bestämmelser i tullstadgan,
skall i tillämpliga delar förfaras på sätt i tullstadgan föreskrives beträffande
köpesumman för gods, som enligt samma stadga blivit genom
tullverkets försorg försålt å auktion; skolande, därest enligt tullstadgan
viss tid skall räknas från auktionsdagen, tiden i stället räknas från den
dag, då betalning kommit tullverket tillhanda.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1924; dock att den
kontrollstyrelsen nu tillkommande befogenhet att meddela tillstånd till
partihandel med rusdrycker skall upphöra dagen efter den, då förordningen,
enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk
författningssamling, samt att ansökan om rätt att från och med den 1
januari 1924 vara partihandelsbolag må göras före september månads
utgång innevarande år. Utan hinder av vad i denna förordning stadgas,
skall den, som av kontrollstyrelsen erhållit tillstånd till partihandel med
rusdrycker, där ej annan uppgörelse träffas, bibehållas vid den honom
jämlikt 13 § i förordningen angående försäljning av rusdrycker enligt
dess nuvarande lydelse tillkommande uppsägningstid samt vid övriga
honom enligt samma förordning tillförsäkrade rättigheter.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.
7
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 9 § och 37 § 2 mom. i förordningen den
11 oktober 1907 (nr 86) angående tillverkning av brännvin.
Härigenom förordnas, att 9 § och 37 § 2 mom. i förordningen
den 11 oktober 1907 angående tillverkning av brännvin skola erhålla följande
ändrade lydelse:
9 §■
1. Angående rätt till rening av brännvin gäller vad därom är
särskilt stadgat.
2. Kan i fråga om brännvin, som tillverkare jämlikt 13 § 1 mom.
i förordningen angående försäljning av rusdrycker är skyldig att sälja
till där avsett parti handelsbolag, frivillig överenskommelse ej träffas
om pris eller leveransvillkor i övrigt, skall, då tillverkaren eller partihandelsbolaget
det påfordran avgörande träffas av särskild prisnämnd,
bestående av sju ledamöter, av vilka två utses av vardera parten. Återstående
tre ledamöter, däribland ordföranden, jämte suppleanter för dem
förordnas årligen av Kungl. Maj:t.
Kostnaderna för prisnämndens verksamhet gäldas med hälften av
vardera parten.
Föreskrifter om nämndens sammankallande och verksamhet utfärdas
av Kungl. Maj:t.
37 §.
2. Den, som tillverkar brännvin i sammanhang med pressjästberedning,
utan att samtidigt det av Kungl. Maj:t bestämda minsta
utbyte av jäst i medeltal erhålles, böte från och med 100 till och med
1,000 kronor.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1924.
Beträffande vad föredragande departementschefen vid ärendets föredragning
inför Kungl. Maj:t anfört till motivering för berörda förslag,
får utskottet hänvisa till omförmälda, propositionen bilagda statsrådsprotokoll.
8
Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.
Till utskottet hava jämväl överlämnats två i anledning av nämnda
proposition väckta motioner, den ena i första kammaren nr 196 av herr
Lindgren, och den andra i andra kammaren nr 285 av herr Lithander,
i vilka motioner hemställts, att riksdagen måtte avslå föreliggande proposition.
Vidkommande vad motionärerna anfört till stöd för berörda förslag
tillåter sig utskottet hänvisa till motionerna.
Utskottet. Enligt 12 och 13 §§ i förordningen om försäljning av rusdrycker,
partihandelns vilken förordning trätt i kraft den 1 januari 1919, må partihandel med
nuvarande rusdryoker utövas, förutom av den, som tillverkar eller bedriver rening
organisation. ^ brännvin, samt av detalj handelsbolag, av den, som därtill erhållit tillstånd
av kontrollstyreken.
Sådant tillstånd att utöva partihandel med rusdrycker har av kontrollstyrelsen
lämnats, förutom till en enskild person, som numera icke idkar
sådan handel, allenast till aktiebolaget Vin- och spritcentralen och
några av dess dotterbolag. Enligt bestämmelser i bolagsordningen för
förstnämnda bolag hava de enskilda delägarnas rätt till utdelning begränsats
och skall återstående vinst, efter det vissa avsättningar till
fonder verkställts, i den mån vinsten ej användes för inlösen av preferensaktier
eller för sådant ändamål avsättes, inlevereras till statskontoret
för statsverkets räkning. Jämväl i berörda dotterbolags bolagsordningar
hava inskränkningar i de enskilda aktieägarnas rätt till
vinsten stadgats. Partihandeln med rusdrycker har på så sätt koncentrerats
hos företag, som icke kunna utöva rörelsen i privatekonomiskt
syfte.
Beträffande aktiebolaget Vin- och spritcentralens samt dess dotterbolags
tillkomst, utveckling och nuvarande organisation tillåter sig utskottet
hänvisa dels till. den redogörelse härför, föredragande departementschefen
lämnat till förenämnda statsrådsprotokoll, dels ock till en
av aktiebolaget Vin- och spritcentralens styrelse upprättad promemoria,
vilken finnes fogad vid 1921 års bevillningsutskotts betänkande nr 39.
Frågans Frågan om partihandelns reglering har vid flera tillfällen varit
vbidhi92inoch föremål för riksdagens behandling, senast åren 1921 och 1922.
1922 års .
riksdagar. I anledning av två vid 1921 års riksdag väckta motioner, den
1921 &rs ena nr 58 i första kammaren och den andra nr 96 i andra kammaren,
riksdag, anhöll riksdagen i skrivelse den 17 juni 1921 (nr 408), att Kungl.
Maj:t måtte föranstalta om utredning, på vad sätt det allmännas infly
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.
9
tande inom den nuvarande faktiska organisationen av partihandel med
rusdrycker bäst kunde ordnas, samt för riksdagen framlägga de förslag,
vartill utredningen kunde föranleda.
Riksdagen anförde i motiveringen till denna hemställan, bland
annat, följande. Ur saklig synpunkt hade riksdagen ansett, att den koncentration
av partihandeln till ett fätal bolag med begränsad utdelning,
som ägt rum, varit till gagn och väsentligt underlättat genomförandet
av den nya rusdryckslagstiftningen. Det privatekonomiska intressets avlägsnande
från handeln med rusdrycker hade länge varit en ledande princip
i svensk rusdryckslagstiftning, även om dess fulla tillämpning varit förenad
med stora svårigheter. Att principen på grund av den utveckling,
som ägt rum under de sista åren, kunnat vinna tillämpning jämväl
på partihandelns område, hade riksdagen ansett vara enbart fördelaktigt.
Genom det sätt, på vilket koncentrationen av partihandeln
ägt rum, hade ock det allmänna vunnit den betydelsefulla fördelen, att
de synnerligen svårlösta ersättningsproblem, som måste uppstå vid avlösningen
av den enskilda spirituosahandeln, fått sin lösning utan statens
direkta ingripande och på ett sätt, som vunnit föregående års
riksdags godkännande. Vad riksdagen i samband med behandlingen av
motionerna ansett böra beaktas, vore sålunda ej den av motionärerna
företrädda tanken på en återgång till en mera fri näringsutövning
på partihandelns område. Fastmer syntes det böra i författningen
fastslås, att rätt till partihandel icke borde kunna utövas i privatekonomiskt
intresse. Det sätt, varpå den nuvarande organisationen
kommit till stånd, gjorde det emellertid helt naturligt, att statsmakterna
borde undersöka, huruvida inom den nuvarande organisationen av partihandeln
det allmännas inflytande vore i önskvärd utsträckning tillgodosett.
Ehuruväl riksdagen ansåge det vara en angelägenhet av stor vikt,
att det eller de affärsföretag, som skulle handhava denna gren av rusdryckshandeln,
voro väl konsoliderade och sålunda i stånd att själva bära
konsekvenserna av de inskränkningar i deras rörelse, som statsmakterna
kunde finna lämpliga, vore det icke desto mindre av vikt, att klara bestämmelser
funnos rörande medelsdispositionen inom dylika företag.
Riksdagen hade väl beaktat, att inom den nuvarande partihandelsorganisationeu
det allmännas representanter hade ett avgörande inflytande,
men ifrågasatte, huruvida ej genom avtal eller på annat lämpligt sätt,
i likhet med vad fallet vore med aktiebolaget Svenska tobaksmonopnlet,
det allmänna borde tillförsäkra sig rätt till utsträckt kontroll dels i fråga
om den löpande affärsverksamheten, dels ock i fråga om bolagsstämmans
avsättningar till fonder och dylikt. Slutligen hade riksdagen anBihang
till riksdagens protokoll 1923. 7 samt. 29 höft. (Nr 41.) 2
1922 åxs
riksdag.
10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.
sett tiden vara inne att utreda, huruvida de principer för partihandelns
handhavande, som numera bragts till tillämpning, borde inskrivas i
rusdryckstörsäljningsförordningen och tillbakagång på detta område
sålunda omöjliggöras.
Med anledning av berörda riksdagsskrivelse avlät Kungl. Magt till
1922 års riksdag proposition med förslag till bestämmelser rörande
rätten att utöva partihandel med rusdrycker. Enligt sistnämnda förslag
hade rätten till partihandel i stort sett förbehållits för sådant ändamål
bildade partihandelsbolag, å vilkas ledning staten skulle äga övervägande
inflytande och vilka skulle vara underkastade statens kontroll. Den behållning
å sådant bolags verksamhet, som kunde återstå, sedan enligt
Kungl. Maj:ts medgivande avskrivningar och avsättningar till fonder
verkställts samt utdelning till bolagets delägare ägt rum med belopp ej
överstigande skälig ränta å av dem tillskjutna medel, skulle enligt propositionen
inlevereras till statsverket. Vidare hade föreskrivits, att partihandelsbolag
skulle antagas av Kungl. Maj:t för en tid av minst fena
och högst tio år samt att sådant bolags verksamhet och förhållande till
staten skulle närmare regleras genom ett vid bolagets antagande upprättat
avtal. Ett förslag till sådant avtal med aktiebolaget Vin- och
spritcentralen samt två av dess dotterbolag hade såsom bilaga fogats
vid sistnämnda proposition.
1922 års bevillningsutskott hemställde i sitt betänkande nr 46 om
bifall till de vid berörda proposition fogade förslagen till ändringar i
rusdrycksförsäljningsförordningen och brännvinstillverkningsförordningen
med några mindre ändringar. Så föreslog sistnämnda utskott, att den
tid, för vilken partihandelsbolag finge antagas, skulle bestämmas till
högst fem år samt att ledamöterna i den pris- och inköpsnämnd, som
skulle hava att utöva tillsyn och övervaka detaljhaudelsbolags inköp av
rusdrycker skulle utses av Kungl. Maj:t, medan enligt propositionen
denna nämnds ledamöter skulle tillsättas av kontrollstyrelsen.
1 motiveringen till nämnda förslag anförde 1922 års bevillningsutskott,
bland annat, följande. Den i propositionen föreslagna lösningen
av frågan om partihandelns ordnande tillgodosåge i allt väsentligt
berörda av 1921 års riksdag uttalade önskemål. Utan att kravet
på ett avlägsnande av privat vinstintresse från partihandeln med rusdrycker
åsidosatts eller anspråken på statens övervägande inflytande
å partihandelsföretags ledning och en effektiv kontroll över desamma
eftergivits, syntes "den föreslagna formen för de företag, som skulle
äga att utöva partihandel med rusdrycker, erbjuda betydande organisatoriska
fördelar. 1 motsats till vad förhållandet säkerligen skulle bliva,
Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.
11
därest någon av de utvägar anlitats, som förordats till utredning i flera
i anledning av propositionen väckta motioner, eller att staten antingen
själv skulle övertaga försäljningsverksamheten eller överlåta densamma
till ett efter mönstret av aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet bildat
företag, krävde den föreslagna anordningen icke något kapitaltillskott
från statens sida liksom genom densamma de avsevärda olägenheter,
som skulle uppstå genom avvecklingen av redan bestående företag,
undginges. För övrigt syntes den föreslagna lösningen av frågan ur
ovan nämnda, av 1921 års riksdag framhållna synpunkter erbjuda i
stort sett lika stora fördelar som de av motionärerna förordade utvägarna.
Sistnämnda utskotts hemställan bifölls av första kammaren med
82 röster mot 49 men avslogs av andra kammaren med 94 röster mot
90, vadan frågan hade förfallit.
Nu föreliggande förslag till ordnande av partihandeln med rus- Propositionen.
drycker överensstämmer i huvudsak med det år 1922 framlagda. De
ändringar, som föreslogos av 1922 års bevillningsutskott, hava iakttagits
i föreliggande förslag varjämte några detaljändringar, för vilka närmare
redogörelse lämnats i omförmälda statsrådsprotokoll, vidtagits.
Såsom bilaga till propositionen har fogats bland annat, ett förslag
till avtal rörande upplåtande av rätt för aktiebolaget Vin- och
spritcentralen att idka partihandel med rusdrycker.
På skäl, som anförts av 1922 års bevillningsutskott, har utskottet utskottets
ansett sig böra biträda det förslag till lösning av frågan om parti- yttrande.
handelns ordnande, som föreliggande proposition innehåller. Härigenom
har utskottet även angivit sin ställning till förevarande motioner.
De bestämmelser, som finnas införda i berörda förslag till avtal,
och vilka torde tillförsäkra Kungl. Maj:t ett än starkare inflytande å
partihandelsföretagens ledning än det vid 1922 års proposition fogade
avtalsförslaget, hava icke givit utskottet anledning till erinran.
I propositionen hava vidare föreslagits vissa ändringar i 4 § 5
mom., 83 § 1 mom. och 90 § 2 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen,
vilka ändringar icke stå i samband med frågan om partihandelns ordnande.
Mot dessa ändringsförslag, för vilka departementschefen lämnat redogörelse
i statsrådsprotokollet, har utskottet icke funnit något att invända.
Med anledning av det förslag till ändrade bestämmelser i fråga
om rätt till försäljning av maltdrycker, innebäraude bland annat förbud
mot försäljning för annat än vissa särskilda ändamål av starköl, vilket
förslag genom Kungl. Maj:ts proposition nr 131 förelagts riksdagen,
hava 13 § och 19 § 2 mom. i rusdrycksförsäljningsförordningen erhållit
12
Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.
en annan avfattning än vad eljest skulle blivit fallet, varjämte föreslagits,
att 46 § i samma förordning skulle upphöra att gälla. Då bevillningsutskottet
i sitt betänkande (nr 38) i anledning av sistnämnda proposition
biträtt förslaget om starköls förbud, har utskottet med hänsyn till den
framskridna tiden ansett sig, utan att avvakta kamrarnas beslut i frågan,
böra tillstyrka föreliggande proposition jämväl i vad den avser sistberörda
ändring. Därest emellertid förslaget om starkölsförbud icke
skulle vinna kamrarnas bifall, förutsätter utskottet, att detta betänkande
kommer att återförvisas till utskottet för vidtagande av de ändringar,
som av sådan anledning kunna påkallas.
I anslutning till vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte med bifall till Kungl. Maj ts
förevarande proposition nr 170 samt med avslag å
motionerna I: 196 av herr Lindgren och II: 285 av
herr Lithander, antaga
1) ovan införda förslag till förordning om vissa
ändringar i förordningen den 14 juni 1917 angående
försäljning av rusdrycker; samt
2) ovan införda förslag till förordning om ändrad
lydelse av 9 § och 37 § 2 mom. i förordningen den
11 oktober 1907 angående tillverkning av brännvin.
Stockholm den 7 maj 1923.
På bevillningsutskottets vägnar:
ERIK RÖING.
Närvarande: herrar Röing, friherre Fleming''*, Antonsson, Rosen, Wigforss*. Rune,
Wohlin*, Björnsson, Boman*, Jönsson i Boa, Johansson i Kullersta, Lithander*, Olsson
Ramsta, Henrikson, Alexis Björkman*, Johan Bergman, Lövgren i Nyborg, Björklund,
Olsson i Golvvasta och Olsson i Gävle*.
*) Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.
Herr Wohlin, vilken är upptagen som närvarande vid beslutets
fattande, men numera icke tillhör bevillningsutskottet, har anhållit få
antecknat, att han, då beslut i detta ärende den 16 april 1923 fattades,
yrkade avslag å Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition, i vad den avser
frågan om partihandelns ordnande.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.
13
Reservationer:
1) av herrar Rosén, Olsson i Ramsta och Johan Bergman, vilka
anfört:
»De skäl, som vid 1922 års riksdag föranledde, att då framlagd
proposition i samma ärende av riksdagen icke kunde bifallas, synas oss
i det väsentliga fortfarande kvarstå. Någon mera ingående utredning
av denna stora och invecklade fråga har lika litet nu som då förelegat
och är alltså alltjämt ett ouppfyllt önskemål. Men innan en sådan, omfattande
såväl en undersökning av andra vägar för ordnande av partihandeln
(varom se herr K. A. Nilsons m. fl. vid 1922 års bevillningsutskotts
betänkande nr 46 fogade reservation), som även en ingående
granskning av Vin- och spritcentralens hittillsvarande verksamhet och
förutsättningar för den ifrågasatta uppgiften, blivit verkställd, bör, enligt
vårt förmenande, ett bifall till vad i årets kungl. proposition i ämnet
föreslås vara uteslutet.
Den väseutligaste skillnaden mellan denna proposition och den i
fjol avgivna är den, att de ändringar i den sistnämnda, som då föreslogos
av bevillningsutskottet, nu iakttagits redan i propositionen. Man
kan således säga, att vad nu av Kunyl. Maj:t föreslås är vad bevillningsutskottets
majoritet redan 1922 föreslog riksdagen, men som då
av densamma blev avslaget. Någon anledning att antaga att andra
kammaren nu ändrat mening synes icke föreligga.
Mot förslaget i vad det innebär ändringar av 83 § 1 mom. och
90 § 2 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen hava vi icke något att
erinra. I följd av förslaget om förbud mot försäljning av starköl bör
en redaktionell ändring i 46 § vidtagas. Däremot hava vi icke kunnat
biträda förslaget om ändring i 4 § 5 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen.
Med hänsyn till vad sålunda anförts ha vi inom utskottet yrkat,
att riksdagen måtte
A) med bifall till vad Kungl. Maj:t i förevarande
proposition nr 170 föreslagit i fråga om lydelsen av
83 § 1 mom. och 90 § 2 mom. i förordningen den
14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker samt
med förklarande att nämnda proposition i övrigt icke
kunnat av riksdagen bifallas, antaga följande
14
Bevillningsutskottets betänkande Nr 41-
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 46 §, 83 § 1 mom. och 90 § 2 mom. i förordningen
den 14 juni 1917 (nr 340) angående försäljning av rusdrycker.
Härigenom förordnas, att 46 §, 83 § 1 mom. och 90 § 2 mom.
i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker
skola erhålla följande ändrade lydelse:
46 §•
Bolag äger överenskomma med den, som äger rätt till partihandel
med vin, att sådan från bolaget inköpt dryck jämväl må, med iakttagande
av de av kontrollstyrelsen för sådant fall meddelade föreskrifter,
av partihandlaren försändas direkt till köpare.
83 §.
1. Rusdrycker, som till riket införas av annan än den, vilken enligt
10 § är berättigad till införsel av sådana drycker, må, därest varan i
behörig ordning angivits till tullbehandling, åter utföras. Sker ej återutförsel
inom fyra månader, efter det angivning enligt tullstadgan senast
skolat ske, hemfaller varan till kronan, och skall för dess räkning med
varan förfaras på sätt i 90 § är stadgat.
90 §.
2. Rusdrycker, som enligt denna förordning eller annan författning
förklarats förbrutna, skola, därest de äro i försälj ningsdugligt skick,
hembjudas till bolag, s<>m äger rätt till detaljhandel med rusdrycker,
eller till partihandelsbolag. Kunna förbrutna rusdrycker på grund av
sin beskaffenhet ej tillhandahållas allmänheten, skola de hembjudas till
partihandelsbolag, som till avsalu bedriver rening av brännvin, att av
bolaget för tekniskt bruk avyttras. Bolag, till vilket rusdrycker sålunda
hembjudits, vare skyldigt att till skäligt pris efter grunder, som av prisoch
inköpsnämnden fastställas, inköpa den hembjudna varan. År värdet
så ringa, att det ej kan anses motsvara forslingskostnaderna, skall varan
bevisligen förstöras.
Lag samma vare i fråga om försäljning på grund av bestämmelser
i tullstadgan eller andra författningar av rusdrycker, som ej förklaras
förbrutna.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.
15
Med den erlagda köpesumman för rusdrycker, som försålts på
grund av stadgande i 83 § 1 mom. eller bestämmelser i tullstadgan,
skall i tillämpliga delar förfaras på sätt i tullstadgan föreskrives beträffande
köpesumman för gods, som eldigt samma stadga blivit genom
tullverkets försorg försålt å auktion; skolande, därest enligt tullstadgan
viss tid skall räknas från auktionsdagen, tiden i stället räknas från den
dag, då betalning kommit tullverket tillhanda.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1924.
B) i skrivelse till Kungl. Magt anhålla, att Kungl.
Magt ville låta verkställa förnyad, allsidig utredning
av frågan om organisationen av partihandel med rusdrycker
samt för riksdagen snarast möjligt framlägga
de förslag, vartill denna utredning kan giva anledning.»
2) av herr Lithander, som anfört:
»Då enligt min mening aktiebolaget Vin- och spritcentralens
skötsel icke underkastats nöjaktig granskning, anser jag mig icke
kunna biträda förslaget om partihandelns ordnande. Som jag i avgiven
reservation till bevillningsutskottets betänkande nr 38 i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition nr 131 med förslag till förordning angående
tillverkning och beskattning av maltdrycker m. rn. hemställt, att starköl
fortfarande måtte få försäljas, följer därav, att någon ändring av 46 §
i rusdrycksförsäljningsförordningen enligt min mening icke bör vidtagas.
Mot förslaget om ändring av 4 § 5 inom., 83 § 1 mom. och 90 § 2
mom. har jag intet att erinra.
På grund av det anförda har jag inom utskottet hemställt,
att riksdagen måtte, med bifall till vad Kungl.
Maj:t i förevarande proposition föreslagit i fråga om
lydelsen av 4 § 5 mom., 83 § 1 mom. och 90 § 2 mom.
i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning
av rusdrycker samt med förklarande att nämnda proposition
i övrigt icke kunnat av riksdagen bifallas,
antaga följande
16
Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 4 § 5 mom., 83 § 1 mom. och 90 § 2 mom.
1 förordningen den 14 juni 1917 (nr 340) angående försäljning ay rusdrycker.
Härigenom förordnas, att 4 § 5 mom., 83 § 1 mom. och 90 §
2 mom. i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker
skola erhålla följande ändrade lydelse:
4 §.
5. Den, som ej äger undfå tillstånd till försäljning enligt denna
paragraf, må ej heller vara styrelseledamot i bolag, som i 17 § sägs,
dock gäller vad sålunda stadgats icke i fråga om ecklesiastik ämbetseller
tjänsteman, kyrkobetjänt eller i allmän tjänst anställd lärare.
År bolag, som i 17 § sägs, aktiebolag, skola vid varje tid aktier
med ett röstvärde av mer än fyra femtedelar av röstetalet för bolagets
samtliga aktier ägas av personer, som enligt denna paragraf kunna
undfå tillstånd till försäljning. År bolaget handelsbolag, må ej någon,
som icke kan undfå sådant tillstånd, vara delägare i bolaget.
83 §.
1. Rusdrycker, som till riket införas av annan än den, vilken enligt
10 § är berättigad till införsel av sådana drycker, må, därest varan i
behörig ordning angivits till tullbehandling, åter utföras. Sker ej återutförsel
inom fyra månader, efter det angivning enligt tullstadgan senast
skolat ske, hemfaller varan till kronan, och skall för dess räkning med
varan förfaras på sätt i 90 § är stadgat.
90 §.
2. Rusdrycker, som enligt denna förordning eller annan författning
förklarats förbrutna, skola, därest de äro i försäljoirigsdugli^t skick,
hembjudas till bolag, som äger rätt till detaljhandel med rusdrycker,
eller till partihandelsbolag. Kunna förbrutna rusdrycker på grund av
sin beskaffenhet ej tillhandahållas allmänheten, skola de hembjudas till
partihandelsbolag, som till avsalu bedriver rening av brännvin, att av
bolaget för tekniskt bruk avyttras. Bolag, till vilket rusdrycker sålunda
hembjudits, vare skyldigt att till skäligt pris efter grunder, som av prisoch
inköpsnämnden fastställas, inköpa den hembjudna varan. År värdet
Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.
17
så ringa, att det ej kan anses motsvara forslingskostnaderna, skall varan
bevisligen förstöras.
Lag samma vare i fråga om försäljning på grund av bestämmelser
i tullstadgan eller andra författningar av rusdrycker, som ej förklaras
förbrutna.
Med den erlagda köpesumman för rusdrycker, som försålts på
grund av stadgande i 83 § 1 mom. eller bestämmelser i tullstadgan,
skall i tillämpliga delar förfaras på sätt i tullstadgan föreskrives beträffande
köpesumman för gods, som enligt samma stadga blivit genom
tullverkets försorg försålt å auktion; skolande, därest enligt tullstadgan
viss tid skall räknas från auktionsdagen, tiden i stället räknas från den
dag, då betalning kommit tullverket tillhanda.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1924.»
3) av herr Olsson i Golvvasta, som anfört:
»Med utgångspunkt från riksdagens förut uttalade mening, att en
återgång till en mera fri näringsutövning på detta område ej är önskvärd
och att sålunda partihandeln med rusdrycker icke vidare bör få
utövas i privatekonomiskt syfte, har frågan om statens förhållande till
denna partihandel för mig närmast blivit en fråga om på vad sätt statsmakterna
må av sprithanteringen utfå största möjliga inkomster utan
att därmed nykterhets- och andra sociala synpunkter åsidosättas. Det
har synts mig att staten i allt för hög grad lägger huvudvikten på de
inkomster av sprithanteringen, som härflyta av tullmedel, brännvinstillverkningsskatt,
rusdrycksförsäljningsmedel samt omsättnings- och utskänkningsskatt,
och underlåter att låta partihandeln tjänstgöra som det
skatteinstrument på detta område, vartill denna partihandel otvivelaktigt
lämpar sig. Man har beträffande Vin- och spritcentralen låtit vinstfrågan
komma i andra rummet, även sedan från regeringens sida vissa
bestämda krav på ett årligt tillskott till statskassan av vinstmedel uppställts.
Följden av detta förfaringssätt har blivit, att de först nämnda
formerna för beskattning av spritkonsumtionen tagits i anspråk i sådan
utsträckning, att man knappast torde kunna gå längre. I fråga om
exempelvis omsättningsskatten befinner sig denna numera vid en höjd,
som uppmuntrar den olagliga sprithanteringen. Det måste under dylika
förhållanden starkt ifrågasättas, huruvida ej lämpligheten talar för att
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 7 samt. 29 käft. (Nr 41.) 3
18 Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.
låta partihandelsorganisationen bli ett skatteinstrument för staten, som
kan komplettera de andra sätten för spritkonsumtionens beskattning.
Detta låter sig så mycket lättare göra nu, sedan genom Vin- och spritcentralen
praktiskt taget all privat sprithandel utlösts och ersatts samt
sålunda de kostnader i detta avseende, som varit förenade med detta
bolags första genomgångsår, ej för framtiden längre behöva tynga detsammas
ekonomi. Det enda mera betydande skäl, som skulle kunna
anföras mot tanken på att göra Vin- och spritcentralen till ett verkligt
skatteinstrument, som skall inleverera största möjliga vinstmedel till
staten, har varit att härigenom betydande belopp skulle avgå till kommunala
skatter. Sedan riksdagen emellertid i skrivelse till Kungl. Maj:t
år 1921 begärt, att sådana bolag, varom här är fråga, skulle befrias
från kommunalskatt, finnes anledning förmoda, att detta hinder inom
en nära framtid skall undanröjas.
Då de i föreliggande proposition föreslagna författningsändringarna
ej synas mig befordra en sådan sakernas utveckling, som enligt det ovan
sagda synes mig önskvärd, har jag ej funnit anledning att biträda Kungl.
Maj:ts proposition, i vad den avser frågan om partihandelns ordnande.
Däremot har jag i de övriga frågor, propositionen avser, biträtt
majoritetens förslag.
På grund av vad sålunda anförts har jag ansett, att utskottet bort
hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till vad Kungl.
Maj:t i förevarande proposition, nr 170, föreslagit i
fråga om lydelsen av 4 § 5 mom., 83 § 1 mom. och
90 § 2 mom. i förordningen den 14 juni 1917 angående
försäljning av rusdrycker samt med förklarande
att nämnda proposition i övrigt icke kunnat av riksdagen
bifallas, antaga följande
Förslag
till
tljrordning om ändrad lydelse av 4 § 5 mom., 46 §, 83 § 1 mom. och 90 §
2 mom. i förordningen den 14 juni 1917 (nr 340) angående försäljning av
rusdrycker.
Härigenom förordnas, att 4 § 5 mom., 46 §, 83 § 1 mom. och
90 § 2 mom. i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning
av rusdrycker skola erhålla följande ändrade lydelse:
Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.
19
4 §•
5. Den, som ej äger undfå tillstånd till försäljning enligt denna
paragraf, må ej heller vara styrelseledamot i bolag, som i 17 § sägs,
dock gäller vad sålunda stadgats icke i fråga om ecklesiastik ämbetseller
tjänsteman, kyrkobetjänt eller i allmän tjänst anställd lärare.
År bolag, som i 17 § sägs, aktiebolag, skola vid varje tid aktier
med ett röstvärde av mer än fyra femtedelar av röstetalet för bolagets
samtliga aktier ägas av personer, som enligt denna paragraf kunna
undfå tillstånd till försäljning. År bolaget handelsbolag, må ej någon,
som icke kan undfå sådant tillstånd, vara delägare i bolaget.
46 §.
Bolag äger överenskomma med den, som äger rätt till partihandel
med vin, att sådan från bolaget inköpt dryck jämväl må, med iakttagande
av de av kontrollstyrelsen för sådant fall meddelade föreskrifter,
av partihandlaren försändas direkt till köpare.
83 §.
1. Rusdrycker, som till riket införas av annan än den, vilken enligt
10 § är berättigad till införsel av sådana drycker, må, därest varan i
behörig ordning angivits till tullbehandling, åter utföras. Sker ej återutförsel
inom fyra måuader, efter det angivning enligt tullstadgan senast
skolat ske, hemfaller varan till kronan, och skall för dess räkning med
varan förfaras på sätt i 90 § är stadgat.
90 §.
2. Rusdrycker, som enligt denna förordning eller annan författningförklarats
förbrutna, skola, därest de äro i försäljningsdugligt skick,
hembjudas till bolag, som äger rätt till detaljhandel med rusdrycker,
eller till partihandelsbolag. Kunna förbrutna rusdrycker på grund av
sin beskaffenhet ej tillhandahållas allmänheten, skola de hembjudas till
partihandelsbolag, som till avsalu bedriver rening av brännvin, att av
bolaget för tekniskt bruk avyttras. Bolag, till vilket rusdrycker sålunda
hembjudits, vare skyldigt att till skäligt pris efter grunder, som av prisoch
inköpsnämnden fastställas, inköpa den hembjudna varan. År värdet
så ringa, att det ej kan anses motsvara forslingskostnaderna, skall varan
bevisligen förstöras.
Lag samma vare i fråga om försäljning på grund av bestämmelser
20 Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.
i tullstadgan eller andra författningar av rusdrycker, som ej förklaras
förbrutna.
Med den erlagda köpesumman för rusdrycker, som försålts på
grund av stadgande i 83 § 1 mom. eller bestämmelser i tullstadgan,
skall i tillämpliga delar förfaras på sätt i tullstadgan föreskrives beträffande
köpesumman för gods, som enligt samma stadga blivit genom
tullverkets försorg försålt å auktion; skolande, därest enligt tullstadgan
viss tid skall räknas från auktionsdagen, tiden i stället räknas från den
dag, då betalning kommit tullverket tillhanda.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1924.)>
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1923.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1923:185 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen den 14 juni 1917 angående försälj s. 2 i texten