Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker m. m. ävensom i ämnet väckta motioner.

1923-05-07 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1923:41, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker m. m. ävensom i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.

1

Nr 41.

Ankom till riksdagens kansli den 7 maj 1923 kl. 1/» 4 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordning om vissa ändringar

i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av

rusdrycker m. m. ävensom i ämnet väckta motioner.

I eu den 2 mars 1923 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 170, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för

samma dag, föreslagit riksdagen att antaga nedan införda förslag till

1) förordning om vissa ändringar i förordningen den 14 juni 1917

angående försäljning av rusdrycker; samt

2) förordning om ändrad tydelse av 9 § och 37 § 2 mom. i förordningen

den 11 oktober 1907 angående tillverkning av brännvin.

Förslag

till

förordning om vissa ändringar i förordningen den 14 juni 1917 (nr 340)

angående försäljning av rusdrycker.

Härigenom förordnas, att 46 § i förordningen den 14 juni 1917

angående försäljning av rusdrycker skall upphöra att gälla, samt att

nedan angivna paragrafer och moment i samma förordning skola erhålla

följande ändrade lydelse:

I KAP.

Allmänna bestämmelser.

4§-

3. Den, som till avsalu äger tillverka rusdrycker, må ej tilldelas

rättighet till detaljhandel med sådana drycker.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 7 sand. 29 käft. {Nr 41.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.

5. Den, som ej äger undfå tillstånd till försäljning enligt denna

paragraf, må ej heller vara styrelseledamot i bolag, som i 17 § sägs,

dock gäller vad sålunda stadgats icke i fråga om ecklesiastik ämbetseller

tjänsteman, kyrkobetjänt eller i allmän tjänst anställd lärare.

År bolag, som i 17 § sägs, aktiebolag, skola vid varje tid aktier

med ett röstvärde av mer än fyra femtedelar av röstetalet för bolagets

samtliga aktier ägas av personer, som enligt denna paragraf kunna

undfå tillstånd till försäljning. År bolaget handelsbolag, må ej någon,

som icke kan undfå sådant tillstånd, vara delägare i bolaget.

8 §■

1. Tillverkare av rusdrycker, så ock partihandelsbolag, som i 12 §

sägs, må ej i samband med rörelsens bedrivande annorledes än genom

försäljning avhända sig rusdrycker till annan.

10 §.

1. Rusdrycker må till riket införas blott av parti handelsbolag,

som i 12 § sägs, samt, efter tillstånd av den i 19 § omförmälda prisocb

inköpsnämnd, av bolag, som äger rätt till detaljhandel med rusdrycker.

II KAP.

Om partihandel med rusdrycker.

12 §.

1. Partihandel inom riket med rusdrycker må, där fråga ej är

om försäljning, som i 13 eller 14 § sägs, bedrivas allenast av för sådant

ändamål bildat, i den ordning bär nedan sägs antaget aktiebolag (partihandelsbolag).

Försäljning för export må bedrivas uteslutande av partihandelsbolag

samt av tillverkare, som avses i 13 §.

2. Konungen antager efter därom gjord ansökan ett eller flera

partihandelsbolag för viss tid, högst fem år. Ansökan skall före ingången

av året näst före det, då försäljningen är avsedd att taga sin början,

skriftligen göras hos Konungen. Ansökningen skall vara åtföljd av den

för bolaget antagna bolagsordningen.

Missbrukar bolaget sin partihandelsrätt eller varder bolaget försatt

i konkurs, må försäljningsrätten av Konungen återkallas att upphöra

å tid, som av Konungen bestämmes. Konungen äger ock i sådant

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.

3

fall föreskriva viss annan tid, än nyss sagts, för avgivande av ansökning

om rätt att från den tidpunkt, då försäljningsrätten sålunda upphör att

gälla, vara partihandelsbolag.

3. Partihandelsbolag må icke avse att bereda delägarna vinning

utöver skälig ränta å de av delägarna tillskjutna kontanta medel.

4. Av den vinst, som å partihandelsbolags rörelse årlignn uppstår,

må bolaget enligt Konungens medgivande använda viss del till

avskrivningar och avsättning till fonder. Vad därefter, och sedan utdelning

till bolagets delägare ägt rum, kan återstå av vinsten, skall

bolaget efter varje kalenderårs slut iuom påföljande juni månads utgång

insätta å statsverkets giroräkning i riksbanken.

5. Ej må partihandelsbolag antagas, där ej genom bestämmelse

i bolagsorduingen eller på annat sätt, som finnas betryggande, åt staten

beretts övervägande inflytande å bolagets ledning; och skall bolaget

därutöver vid verksamhetens bedrivande vara underkastat den särskilda

kontroll från statens sida, som Konungen prövar nödig.

6. Närmare bestämmelser i de i 4 och 5 mom. angivna hänseenden

ävensom de ytterligare föreskrifter i avseende å partihandelsbolags verksamhet

och drift, som finnas erforderliga, skola intagas i avtal, som

upprättas i samband med bolagets antagande. Konungen äger i sådant

avtal avgiva försäkran att ej för den tid, avtalet gäller, antaga annat

partihandelsbolag.

13 §.

1. Den, som till avsalu äger tillverka spritdrycker, vare skyldig

att av det tillverkade till partihandelsbolag försälja vad som icke utföres

ur riket eller enligt stadgande i förordningen angående handel

med skattefri sprit användes i tillverkarens egen rörelse eller enligt

samma förordning försäljes till där avsedd partihandlare.

2. Inom riket tillverkat vin, som icke utföres ur riket, må försäljas

allenast till partihandelsbolag.

14 §.

Bolag, som äger rätt till detaljhandel med rusdrycker, må försälja

sådana drycker till annan innehavare av rätt till detaljhandel i och för

dennes rörelse.

15 §.

Tillverkare, varom i 13 § förmäles, vare skyldig hålla sina handelsböcker

med tillhörande verifikationer tillgängliga för av kontroll
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.

styrelsen särskilt förordnat ombud och har att vid utövande av försäljningsrätten

ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, kontrollstyrelsen

för tillsyn å försäljningen kan meddela.

16 §.

Efter ansökning äger kontrollstyrelsen medgiva, att för konkursbos

eller stärbhus räkning eller där eljest särskilda omständigheter föreligga

rusdrycker må för visst fall utan hinder av de i denna förordning

givna föreskrifter försäljas till partihandelsbolag eller till bolag,

som äger rätt till detaljhandel med rusdrycker.

III KAP.

Om rättigheter till detaljhandel med rusdrycker.

19 §.

2. Vid utövande av sin verksamhet står bolag under överinseende

av kontrollstyrelsen och har att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter,

kontrollstyrelsen i avseende å inköp av, försäljningspris för samt alkoholstyrka

hos rusdrycker ävensom angående räkenskapers förande och i

övrigt beträffande bolagets förvaltning eller eljest i de i denna förordning

särskilt angivna hänseenden kan meddela.

Närmare bestämmelser angående kontrollstyrelsens verksamhet härutinnan

meddelas av Konungen.

För tillsyn och övervakande av bolags inköp av rusdrycker tillsätter

Konungen en pris- och inköpsnämnd av högst sju personer. Instruktion

för nämnden fastställes av Konungen.

IV KAP.

Särskilda föreskrifter om utminutering av rusdrycker.

50 §.

Anhåller någon å honom anvisat utminuteringsställe att få inköpa

visst slags rusdryck, som därstädes må till honom försäljas men ej

hålles i lager av vederbörande detalj handelsbolag, vare detaljhandels
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.

boinget, därest det eljest finner utminutering till sökanden kunna äga

rum och han som säkerhet för betalningens fullgörande nedsätter det

belopp, bolaget kan fordra, pliktigt söka till skäligt pris anskaffa varan.

VII KAP.

Ansvarsbestämmelser m. m.

75 §.

Överskrides rätt till partihandel, varom i 12 eller 13 § sägs, vare

straffet böter från och med trettio till och med fem tusen kronor. Åro

omständigheterna försvårande eller sker överskridande andra gången

eller oftare, må ock dömas till fängelse.

83 §.

1. Rusdrycker, som till riket införas av annan än den, vilken enligt

10 § är berättigad till införsel av sådana drycker, må, därest varan i

behörig ordning angivits till tullbehandling, åter utföras. Sker ej återutförsel

inom fyra månader, efter det angivning enligt tullstadgan senast

skolat ske, hemfaller varan till kronan, och skall för dess räkning med

varan förfaras på sätt i 90 § är stadgat.

85 §.

Den, som i följd av bestämmelserna i 15 § undfått del av där

avsedd tillverkares räkenskaper och verifikationer, så ock den, som haft

eller har att taga befattning med tillsyn å försäljning av rusdrycker,

som bedrives av innehavare av överlåten rättighet, vare förbjudet att,

där det ej kan anses påkallat av tjänstens intresse, yppa affärsförhållanden,

varom han fått kunskap. Gör han detta och framgår ej av omständigheterna,

att han om de affärsförhållanden erhållit kännedom å tid,

då han ej innehaft dylik befattning, straffes med böter från och med

trettio till och med ett tusen kronor. Sker det för att göra skada eller

begagnar han sig av sin kännedom till egen eller annans fördel, må

dömas till fängelse.

90 §.

2. Rusdrycker, som enligt denna förordning eller annan författning

förklarats förbrutna, skola, därest de äro i försäljningsdugligt skick,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.

hembjuda^ till bolag, som äger rätt till detaljhandel med rusdrycker,

eller till partihandelsbolag. Kunna förbrutna rusdrycker på grund av

sin beskaffenhet ej tillhandahållas allmänheten, skola de hembjudas till

partihandelsbolag, som till avsalu bedriver rening av brännvin, att av

bolaget för tekniskt bruk avyttras. Bolag, till vilket rusdrycker sålunda

hembjudits, vare skyldigt att till skäligt pris efter grunder, som av prisoch

inköpsnämnden fastställas, inköpa den hem bjudna varan. År värdet

så ringa, att det ej kan anses motsvara forslingskostnaderna, skall varan

bevisligen förstöras.

Lag samma vare i fråga om försäljning på grund av bestämmelser

i tullstadgan eller andra författningar av rusdrycker, som ej förklaras

förbrutna.

Med den erlagda köpesumman för rusdrycker, som försålts på

grund av stadgande i 83 § 1 mom. eller bestämmelser i tullstadgan,

skall i tillämpliga delar förfaras på sätt i tullstadgan föreskrives beträffande

köpesumman för gods, som enligt samma stadga blivit genom

tullverkets försorg försålt å auktion; skolande, därest enligt tullstadgan

viss tid skall räknas från auktionsdagen, tiden i stället räknas från den

dag, då betalning kommit tullverket tillhanda.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1924; dock att den

kontrollstyrelsen nu tillkommande befogenhet att meddela tillstånd till

partihandel med rusdrycker skall upphöra dagen efter den, då förordningen,

enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk

författningssamling, samt att ansökan om rätt att från och med den 1

januari 1924 vara partihandelsbolag må göras före september månads

utgång innevarande år. Utan hinder av vad i denna förordning stadgas,

skall den, som av kontrollstyrelsen erhållit tillstånd till partihandel med

rusdrycker, där ej annan uppgörelse träffas, bibehållas vid den honom

jämlikt 13 § i förordningen angående försäljning av rusdrycker enligt

dess nuvarande lydelse tillkommande uppsägningstid samt vid övriga

honom enligt samma förordning tillförsäkrade rättigheter.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.

7

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 9 § och 37 § 2 mom. i förordningen den

11 oktober 1907 (nr 86) angående tillverkning av brännvin.

Härigenom förordnas, att 9 § och 37 § 2 mom. i förordningen

den 11 oktober 1907 angående tillverkning av brännvin skola erhålla följande

ändrade lydelse:

9 §■

1. Angående rätt till rening av brännvin gäller vad därom är

särskilt stadgat.

2. Kan i fråga om brännvin, som tillverkare jämlikt 13 § 1 mom.

i förordningen angående försäljning av rusdrycker är skyldig att sälja

till där avsett parti handelsbolag, frivillig överenskommelse ej träffas

om pris eller leveransvillkor i övrigt, skall, då tillverkaren eller partihandelsbolaget

det påfordran avgörande träffas av särskild prisnämnd,

bestående av sju ledamöter, av vilka två utses av vardera parten. Återstående

tre ledamöter, däribland ordföranden, jämte suppleanter för dem

förordnas årligen av Kungl. Maj:t.

Kostnaderna för prisnämndens verksamhet gäldas med hälften av

vardera parten.

Föreskrifter om nämndens sammankallande och verksamhet utfärdas

av Kungl. Maj:t.

37 §.

2. Den, som tillverkar brännvin i sammanhang med pressjästberedning,

utan att samtidigt det av Kungl. Maj:t bestämda minsta

utbyte av jäst i medeltal erhålles, böte från och med 100 till och med

1,000 kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1924.

Beträffande vad föredragande departementschefen vid ärendets föredragning

inför Kungl. Maj:t anfört till motivering för berörda förslag,

får utskottet hänvisa till omförmälda, propositionen bilagda statsrådsprotokoll.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.

Till utskottet hava jämväl överlämnats två i anledning av nämnda

proposition väckta motioner, den ena i första kammaren nr 196 av herr

Lindgren, och den andra i andra kammaren nr 285 av herr Lithander,

i vilka motioner hemställts, att riksdagen måtte avslå föreliggande proposition.

Vidkommande vad motionärerna anfört till stöd för berörda förslag

tillåter sig utskottet hänvisa till motionerna.

Utskottet. Enligt 12 och 13 §§ i förordningen om försäljning av rusdrycker,

partihandelns vilken förordning trätt i kraft den 1 januari 1919, må partihandel med

nuvarande rusdryoker utövas, förutom av den, som tillverkar eller bedriver rening

organisation. ^ brännvin, samt av detalj handelsbolag, av den, som därtill erhållit tillstånd

av kontrollstyreken.

Sådant tillstånd att utöva partihandel med rusdrycker har av kontrollstyrelsen

lämnats, förutom till en enskild person, som numera icke idkar

sådan handel, allenast till aktiebolaget Vin- och spritcentralen och

några av dess dotterbolag. Enligt bestämmelser i bolagsordningen för

förstnämnda bolag hava de enskilda delägarnas rätt till utdelning begränsats

och skall återstående vinst, efter det vissa avsättningar till

fonder verkställts, i den mån vinsten ej användes för inlösen av preferensaktier

eller för sådant ändamål avsättes, inlevereras till statskontoret

för statsverkets räkning. Jämväl i berörda dotterbolags bolagsordningar

hava inskränkningar i de enskilda aktieägarnas rätt till

vinsten stadgats. Partihandeln med rusdrycker har på så sätt koncentrerats

hos företag, som icke kunna utöva rörelsen i privatekonomiskt

syfte.

Beträffande aktiebolaget Vin- och spritcentralens samt dess dotterbolags

tillkomst, utveckling och nuvarande organisation tillåter sig utskottet

hänvisa dels till. den redogörelse härför, föredragande departementschefen

lämnat till förenämnda statsrådsprotokoll, dels ock till en

av aktiebolaget Vin- och spritcentralens styrelse upprättad promemoria,

vilken finnes fogad vid 1921 års bevillningsutskotts betänkande nr 39.

Frågans Frågan om partihandelns reglering har vid flera tillfällen varit

vbidhi92inoch föremål för riksdagens behandling, senast åren 1921 och 1922.

1922 års .

riksdagar. I anledning av två vid 1921 års riksdag väckta motioner, den

1921 &rs ena nr 58 i första kammaren och den andra nr 96 i andra kammaren,

riksdag, anhöll riksdagen i skrivelse den 17 juni 1921 (nr 408), att Kungl.

Maj:t måtte föranstalta om utredning, på vad sätt det allmännas infly
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.

9

tande inom den nuvarande faktiska organisationen av partihandel med

rusdrycker bäst kunde ordnas, samt för riksdagen framlägga de förslag,

vartill utredningen kunde föranleda.

Riksdagen anförde i motiveringen till denna hemställan, bland

annat, följande. Ur saklig synpunkt hade riksdagen ansett, att den koncentration

av partihandeln till ett fätal bolag med begränsad utdelning,

som ägt rum, varit till gagn och väsentligt underlättat genomförandet

av den nya rusdryckslagstiftningen. Det privatekonomiska intressets avlägsnande

från handeln med rusdrycker hade länge varit en ledande princip

i svensk rusdryckslagstiftning, även om dess fulla tillämpning varit förenad

med stora svårigheter. Att principen på grund av den utveckling,

som ägt rum under de sista åren, kunnat vinna tillämpning jämväl

på partihandelns område, hade riksdagen ansett vara enbart fördelaktigt.

Genom det sätt, på vilket koncentrationen av partihandeln

ägt rum, hade ock det allmänna vunnit den betydelsefulla fördelen, att

de synnerligen svårlösta ersättningsproblem, som måste uppstå vid avlösningen

av den enskilda spirituosahandeln, fått sin lösning utan statens

direkta ingripande och på ett sätt, som vunnit föregående års

riksdags godkännande. Vad riksdagen i samband med behandlingen av

motionerna ansett böra beaktas, vore sålunda ej den av motionärerna

företrädda tanken på en återgång till en mera fri näringsutövning

på partihandelns område. Fastmer syntes det böra i författningen

fastslås, att rätt till partihandel icke borde kunna utövas i privatekonomiskt

intresse. Det sätt, varpå den nuvarande organisationen

kommit till stånd, gjorde det emellertid helt naturligt, att statsmakterna

borde undersöka, huruvida inom den nuvarande organisationen av partihandeln

det allmännas inflytande vore i önskvärd utsträckning tillgodosett.

Ehuruväl riksdagen ansåge det vara en angelägenhet av stor vikt,

att det eller de affärsföretag, som skulle handhava denna gren av rusdryckshandeln,

voro väl konsoliderade och sålunda i stånd att själva bära

konsekvenserna av de inskränkningar i deras rörelse, som statsmakterna

kunde finna lämpliga, vore det icke desto mindre av vikt, att klara bestämmelser

funnos rörande medelsdispositionen inom dylika företag.

Riksdagen hade väl beaktat, att inom den nuvarande partihandelsorganisationeu

det allmännas representanter hade ett avgörande inflytande,

men ifrågasatte, huruvida ej genom avtal eller på annat lämpligt sätt,

i likhet med vad fallet vore med aktiebolaget Svenska tobaksmonopnlet,

det allmänna borde tillförsäkra sig rätt till utsträckt kontroll dels i fråga

om den löpande affärsverksamheten, dels ock i fråga om bolagsstämmans

avsättningar till fonder och dylikt. Slutligen hade riksdagen anBihang

till riksdagens protokoll 1923. 7 samt. 29 höft. (Nr 41.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

1922 åxs

riksdag.

10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.

sett tiden vara inne att utreda, huruvida de principer för partihandelns

handhavande, som numera bragts till tillämpning, borde inskrivas i

rusdryckstörsäljningsförordningen och tillbakagång på detta område

sålunda omöjliggöras.

Med anledning av berörda riksdagsskrivelse avlät Kungl. Magt till

1922 års riksdag proposition med förslag till bestämmelser rörande

rätten att utöva partihandel med rusdrycker. Enligt sistnämnda förslag

hade rätten till partihandel i stort sett förbehållits för sådant ändamål

bildade partihandelsbolag, å vilkas ledning staten skulle äga övervägande

inflytande och vilka skulle vara underkastade statens kontroll. Den behållning

å sådant bolags verksamhet, som kunde återstå, sedan enligt

Kungl. Maj:ts medgivande avskrivningar och avsättningar till fonder

verkställts samt utdelning till bolagets delägare ägt rum med belopp ej

överstigande skälig ränta å av dem tillskjutna medel, skulle enligt propositionen

inlevereras till statsverket. Vidare hade föreskrivits, att partihandelsbolag

skulle antagas av Kungl. Maj:t för en tid av minst fena

och högst tio år samt att sådant bolags verksamhet och förhållande till

staten skulle närmare regleras genom ett vid bolagets antagande upprättat

avtal. Ett förslag till sådant avtal med aktiebolaget Vin- och

spritcentralen samt två av dess dotterbolag hade såsom bilaga fogats

vid sistnämnda proposition.

1922 års bevillningsutskott hemställde i sitt betänkande nr 46 om

bifall till de vid berörda proposition fogade förslagen till ändringar i

rusdrycksförsäljningsförordningen och brännvinstillverkningsförordningen

med några mindre ändringar. Så föreslog sistnämnda utskott, att den

tid, för vilken partihandelsbolag finge antagas, skulle bestämmas till

högst fem år samt att ledamöterna i den pris- och inköpsnämnd, som

skulle hava att utöva tillsyn och övervaka detaljhaudelsbolags inköp av

rusdrycker skulle utses av Kungl. Maj:t, medan enligt propositionen

denna nämnds ledamöter skulle tillsättas av kontrollstyrelsen.

1 motiveringen till nämnda förslag anförde 1922 års bevillningsutskott,

bland annat, följande. Den i propositionen föreslagna lösningen

av frågan om partihandelns ordnande tillgodosåge i allt väsentligt

berörda av 1921 års riksdag uttalade önskemål. Utan att kravet

på ett avlägsnande av privat vinstintresse från partihandeln med rusdrycker

åsidosatts eller anspråken på statens övervägande inflytande

å partihandelsföretags ledning och en effektiv kontroll över desamma

eftergivits, syntes "den föreslagna formen för de företag, som skulle

äga att utöva partihandel med rusdrycker, erbjuda betydande organisatoriska

fördelar. 1 motsats till vad förhållandet säkerligen skulle bliva,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.

11

därest någon av de utvägar anlitats, som förordats till utredning i flera

i anledning av propositionen väckta motioner, eller att staten antingen

själv skulle övertaga försäljningsverksamheten eller överlåta densamma

till ett efter mönstret av aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet bildat

företag, krävde den föreslagna anordningen icke något kapitaltillskott

från statens sida liksom genom densamma de avsevärda olägenheter,

som skulle uppstå genom avvecklingen av redan bestående företag,

undginges. För övrigt syntes den föreslagna lösningen av frågan ur

ovan nämnda, av 1921 års riksdag framhållna synpunkter erbjuda i

stort sett lika stora fördelar som de av motionärerna förordade utvägarna.

Sistnämnda utskotts hemställan bifölls av första kammaren med

82 röster mot 49 men avslogs av andra kammaren med 94 röster mot

90, vadan frågan hade förfallit.

Nu föreliggande förslag till ordnande av partihandeln med rus- Propositionen.

drycker överensstämmer i huvudsak med det år 1922 framlagda. De

ändringar, som föreslogos av 1922 års bevillningsutskott, hava iakttagits

i föreliggande förslag varjämte några detaljändringar, för vilka närmare

redogörelse lämnats i omförmälda statsrådsprotokoll, vidtagits.

Såsom bilaga till propositionen har fogats bland annat, ett förslag

till avtal rörande upplåtande av rätt för aktiebolaget Vin- och

spritcentralen att idka partihandel med rusdrycker.

På skäl, som anförts av 1922 års bevillningsutskott, har utskottet utskottets

ansett sig böra biträda det förslag till lösning av frågan om parti- yttrande.

handelns ordnande, som föreliggande proposition innehåller. Härigenom

har utskottet även angivit sin ställning till förevarande motioner.

De bestämmelser, som finnas införda i berörda förslag till avtal,

och vilka torde tillförsäkra Kungl. Maj:t ett än starkare inflytande å

partihandelsföretagens ledning än det vid 1922 års proposition fogade

avtalsförslaget, hava icke givit utskottet anledning till erinran.

I propositionen hava vidare föreslagits vissa ändringar i 4 § 5

mom., 83 § 1 mom. och 90 § 2 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen,

vilka ändringar icke stå i samband med frågan om partihandelns ordnande.

Mot dessa ändringsförslag, för vilka departementschefen lämnat redogörelse

i statsrådsprotokollet, har utskottet icke funnit något att invända.

Med anledning av det förslag till ändrade bestämmelser i fråga

om rätt till försäljning av maltdrycker, innebäraude bland annat förbud

mot försäljning för annat än vissa särskilda ändamål av starköl, vilket

förslag genom Kungl. Maj:ts proposition nr 131 förelagts riksdagen,

hava 13 § och 19 § 2 mom. i rusdrycksförsäljningsförordningen erhållit

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.

en annan avfattning än vad eljest skulle blivit fallet, varjämte föreslagits,

att 46 § i samma förordning skulle upphöra att gälla. Då bevillningsutskottet

i sitt betänkande (nr 38) i anledning av sistnämnda proposition

biträtt förslaget om starköls förbud, har utskottet med hänsyn till den

framskridna tiden ansett sig, utan att avvakta kamrarnas beslut i frågan,

böra tillstyrka föreliggande proposition jämväl i vad den avser sistberörda

ändring. Därest emellertid förslaget om starkölsförbud icke

skulle vinna kamrarnas bifall, förutsätter utskottet, att detta betänkande

kommer att återförvisas till utskottet för vidtagande av de ändringar,

som av sådan anledning kunna påkallas.

I anslutning till vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte med bifall till Kungl. Maj ts

förevarande proposition nr 170 samt med avslag å

motionerna I: 196 av herr Lindgren och II: 285 av

herr Lithander, antaga

1) ovan införda förslag till förordning om vissa

ändringar i förordningen den 14 juni 1917 angående

försäljning av rusdrycker; samt

2) ovan införda förslag till förordning om ändrad

lydelse av 9 § och 37 § 2 mom. i förordningen den

11 oktober 1907 angående tillverkning av brännvin.

Stockholm den 7 maj 1923.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

Närvarande: herrar Röing, friherre Fleming''*, Antonsson, Rosen, Wigforss*. Rune,

Wohlin*, Björnsson, Boman*, Jönsson i Boa, Johansson i Kullersta, Lithander*, Olsson

Ramsta, Henrikson, Alexis Björkman*, Johan Bergman, Lövgren i Nyborg, Björklund,

Olsson i Golvvasta och Olsson i Gävle*.

*) Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

Herr Wohlin, vilken är upptagen som närvarande vid beslutets

fattande, men numera icke tillhör bevillningsutskottet, har anhållit få

antecknat, att han, då beslut i detta ärende den 16 april 1923 fattades,

yrkade avslag å Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition, i vad den avser

frågan om partihandelns ordnande.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.

13

Reservationer:

1) av herrar Rosén, Olsson i Ramsta och Johan Bergman, vilka

anfört:

»De skäl, som vid 1922 års riksdag föranledde, att då framlagd

proposition i samma ärende av riksdagen icke kunde bifallas, synas oss

i det väsentliga fortfarande kvarstå. Någon mera ingående utredning

av denna stora och invecklade fråga har lika litet nu som då förelegat

och är alltså alltjämt ett ouppfyllt önskemål. Men innan en sådan, omfattande

såväl en undersökning av andra vägar för ordnande av partihandeln

(varom se herr K. A. Nilsons m. fl. vid 1922 års bevillningsutskotts

betänkande nr 46 fogade reservation), som även en ingående

granskning av Vin- och spritcentralens hittillsvarande verksamhet och

förutsättningar för den ifrågasatta uppgiften, blivit verkställd, bör, enligt

vårt förmenande, ett bifall till vad i årets kungl. proposition i ämnet

föreslås vara uteslutet.

Den väseutligaste skillnaden mellan denna proposition och den i

fjol avgivna är den, att de ändringar i den sistnämnda, som då föreslogos

av bevillningsutskottet, nu iakttagits redan i propositionen. Man

kan således säga, att vad nu av Kunyl. Maj:t föreslås är vad bevillningsutskottets

majoritet redan 1922 föreslog riksdagen, men som då

av densamma blev avslaget. Någon anledning att antaga att andra

kammaren nu ändrat mening synes icke föreligga.

Mot förslaget i vad det innebär ändringar av 83 § 1 mom. och

90 § 2 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen hava vi icke något att

erinra. I följd av förslaget om förbud mot försäljning av starköl bör

en redaktionell ändring i 46 § vidtagas. Däremot hava vi icke kunnat

biträda förslaget om ändring i 4 § 5 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen.

Med hänsyn till vad sålunda anförts ha vi inom utskottet yrkat,

att riksdagen måtte

A) med bifall till vad Kungl. Maj:t i förevarande

proposition nr 170 föreslagit i fråga om lydelsen av

83 § 1 mom. och 90 § 2 mom. i förordningen den

14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker samt

med förklarande att nämnda proposition i övrigt icke

kunnat av riksdagen bifallas, antaga följande

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande Nr 41-

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 46 §, 83 § 1 mom. och 90 § 2 mom. i förordningen

den 14 juni 1917 (nr 340) angående försäljning av rusdrycker.

Härigenom förordnas, att 46 §, 83 § 1 mom. och 90 § 2 mom.

i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker

skola erhålla följande ändrade lydelse:

46 §•

Bolag äger överenskomma med den, som äger rätt till partihandel

med vin, att sådan från bolaget inköpt dryck jämväl må, med iakttagande

av de av kontrollstyrelsen för sådant fall meddelade föreskrifter,

av partihandlaren försändas direkt till köpare.

83 §.

1. Rusdrycker, som till riket införas av annan än den, vilken enligt

10 § är berättigad till införsel av sådana drycker, må, därest varan i

behörig ordning angivits till tullbehandling, åter utföras. Sker ej återutförsel

inom fyra månader, efter det angivning enligt tullstadgan senast

skolat ske, hemfaller varan till kronan, och skall för dess räkning med

varan förfaras på sätt i 90 § är stadgat.

90 §.

2. Rusdrycker, som enligt denna förordning eller annan författning

förklarats förbrutna, skola, därest de äro i försälj ningsdugligt skick,

hembjudas till bolag, s<>m äger rätt till detaljhandel med rusdrycker,

eller till partihandelsbolag. Kunna förbrutna rusdrycker på grund av

sin beskaffenhet ej tillhandahållas allmänheten, skola de hembjudas till

partihandelsbolag, som till avsalu bedriver rening av brännvin, att av

bolaget för tekniskt bruk avyttras. Bolag, till vilket rusdrycker sålunda

hembjudits, vare skyldigt att till skäligt pris efter grunder, som av prisoch

inköpsnämnden fastställas, inköpa den hembjudna varan. År värdet

så ringa, att det ej kan anses motsvara forslingskostnaderna, skall varan

bevisligen förstöras.

Lag samma vare i fråga om försäljning på grund av bestämmelser

i tullstadgan eller andra författningar av rusdrycker, som ej förklaras

förbrutna.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.

15

Med den erlagda köpesumman för rusdrycker, som försålts på

grund av stadgande i 83 § 1 mom. eller bestämmelser i tullstadgan,

skall i tillämpliga delar förfaras på sätt i tullstadgan föreskrives beträffande

köpesumman för gods, som eldigt samma stadga blivit genom

tullverkets försorg försålt å auktion; skolande, därest enligt tullstadgan

viss tid skall räknas från auktionsdagen, tiden i stället räknas från den

dag, då betalning kommit tullverket tillhanda.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1924.

B) i skrivelse till Kungl. Magt anhålla, att Kungl.

Magt ville låta verkställa förnyad, allsidig utredning

av frågan om organisationen av partihandel med rusdrycker

samt för riksdagen snarast möjligt framlägga

de förslag, vartill denna utredning kan giva anledning.»

2) av herr Lithander, som anfört:

»Då enligt min mening aktiebolaget Vin- och spritcentralens

skötsel icke underkastats nöjaktig granskning, anser jag mig icke

kunna biträda förslaget om partihandelns ordnande. Som jag i avgiven

reservation till bevillningsutskottets betänkande nr 38 i anledning av

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 med förslag till förordning angående

tillverkning och beskattning av maltdrycker m. rn. hemställt, att starköl

fortfarande måtte få försäljas, följer därav, att någon ändring av 46 §

i rusdrycksförsäljningsförordningen enligt min mening icke bör vidtagas.

Mot förslaget om ändring av 4 § 5 inom., 83 § 1 mom. och 90 § 2

mom. har jag intet att erinra.

På grund av det anförda har jag inom utskottet hemställt,

att riksdagen måtte, med bifall till vad Kungl.

Maj:t i förevarande proposition föreslagit i fråga om

lydelsen av 4 § 5 mom., 83 § 1 mom. och 90 § 2 mom.

i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning

av rusdrycker samt med förklarande att nämnda proposition

i övrigt icke kunnat av riksdagen bifallas,

antaga följande

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 4 § 5 mom., 83 § 1 mom. och 90 § 2 mom.

1 förordningen den 14 juni 1917 (nr 340) angående försäljning ay rusdrycker.

Härigenom förordnas, att 4 § 5 mom., 83 § 1 mom. och 90 §

2 mom. i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker

skola erhålla följande ändrade lydelse:

4 §.

5. Den, som ej äger undfå tillstånd till försäljning enligt denna

paragraf, må ej heller vara styrelseledamot i bolag, som i 17 § sägs,

dock gäller vad sålunda stadgats icke i fråga om ecklesiastik ämbetseller

tjänsteman, kyrkobetjänt eller i allmän tjänst anställd lärare.

År bolag, som i 17 § sägs, aktiebolag, skola vid varje tid aktier

med ett röstvärde av mer än fyra femtedelar av röstetalet för bolagets

samtliga aktier ägas av personer, som enligt denna paragraf kunna

undfå tillstånd till försäljning. År bolaget handelsbolag, må ej någon,

som icke kan undfå sådant tillstånd, vara delägare i bolaget.

83 §.

1. Rusdrycker, som till riket införas av annan än den, vilken enligt

10 § är berättigad till införsel av sådana drycker, må, därest varan i

behörig ordning angivits till tullbehandling, åter utföras. Sker ej återutförsel

inom fyra månader, efter det angivning enligt tullstadgan senast

skolat ske, hemfaller varan till kronan, och skall för dess räkning med

varan förfaras på sätt i 90 § är stadgat.

90 §.

2. Rusdrycker, som enligt denna förordning eller annan författning

förklarats förbrutna, skola, därest de äro i försäljoirigsdugli^t skick,

hembjudas till bolag, som äger rätt till detaljhandel med rusdrycker,

eller till partihandelsbolag. Kunna förbrutna rusdrycker på grund av

sin beskaffenhet ej tillhandahållas allmänheten, skola de hembjudas till

partihandelsbolag, som till avsalu bedriver rening av brännvin, att av

bolaget för tekniskt bruk avyttras. Bolag, till vilket rusdrycker sålunda

hembjudits, vare skyldigt att till skäligt pris efter grunder, som av prisoch

inköpsnämnden fastställas, inköpa den hembjudna varan. År värdet

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.

17

så ringa, att det ej kan anses motsvara forslingskostnaderna, skall varan

bevisligen förstöras.

Lag samma vare i fråga om försäljning på grund av bestämmelser

i tullstadgan eller andra författningar av rusdrycker, som ej förklaras

förbrutna.

Med den erlagda köpesumman för rusdrycker, som försålts på

grund av stadgande i 83 § 1 mom. eller bestämmelser i tullstadgan,

skall i tillämpliga delar förfaras på sätt i tullstadgan föreskrives beträffande

köpesumman för gods, som enligt samma stadga blivit genom

tullverkets försorg försålt å auktion; skolande, därest enligt tullstadgan

viss tid skall räknas från auktionsdagen, tiden i stället räknas från den

dag, då betalning kommit tullverket tillhanda.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1924.»

3) av herr Olsson i Golvvasta, som anfört:

»Med utgångspunkt från riksdagens förut uttalade mening, att en

återgång till en mera fri näringsutövning på detta område ej är önskvärd

och att sålunda partihandeln med rusdrycker icke vidare bör få

utövas i privatekonomiskt syfte, har frågan om statens förhållande till

denna partihandel för mig närmast blivit en fråga om på vad sätt statsmakterna

må av sprithanteringen utfå största möjliga inkomster utan

att därmed nykterhets- och andra sociala synpunkter åsidosättas. Det

har synts mig att staten i allt för hög grad lägger huvudvikten på de

inkomster av sprithanteringen, som härflyta av tullmedel, brännvinstillverkningsskatt,

rusdrycksförsäljningsmedel samt omsättnings- och utskänkningsskatt,

och underlåter att låta partihandeln tjänstgöra som det

skatteinstrument på detta område, vartill denna partihandel otvivelaktigt

lämpar sig. Man har beträffande Vin- och spritcentralen låtit vinstfrågan

komma i andra rummet, även sedan från regeringens sida vissa

bestämda krav på ett årligt tillskott till statskassan av vinstmedel uppställts.

Följden av detta förfaringssätt har blivit, att de först nämnda

formerna för beskattning av spritkonsumtionen tagits i anspråk i sådan

utsträckning, att man knappast torde kunna gå längre. I fråga om

exempelvis omsättningsskatten befinner sig denna numera vid en höjd,

som uppmuntrar den olagliga sprithanteringen. Det måste under dylika

förhållanden starkt ifrågasättas, huruvida ej lämpligheten talar för att

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 7 samt. 29 käft. (Nr 41.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.

låta partihandelsorganisationen bli ett skatteinstrument för staten, som

kan komplettera de andra sätten för spritkonsumtionens beskattning.

Detta låter sig så mycket lättare göra nu, sedan genom Vin- och spritcentralen

praktiskt taget all privat sprithandel utlösts och ersatts samt

sålunda de kostnader i detta avseende, som varit förenade med detta

bolags första genomgångsår, ej för framtiden längre behöva tynga detsammas

ekonomi. Det enda mera betydande skäl, som skulle kunna

anföras mot tanken på att göra Vin- och spritcentralen till ett verkligt

skatteinstrument, som skall inleverera största möjliga vinstmedel till

staten, har varit att härigenom betydande belopp skulle avgå till kommunala

skatter. Sedan riksdagen emellertid i skrivelse till Kungl. Maj:t

år 1921 begärt, att sådana bolag, varom här är fråga, skulle befrias

från kommunalskatt, finnes anledning förmoda, att detta hinder inom

en nära framtid skall undanröjas.

Då de i föreliggande proposition föreslagna författningsändringarna

ej synas mig befordra en sådan sakernas utveckling, som enligt det ovan

sagda synes mig önskvärd, har jag ej funnit anledning att biträda Kungl.

Maj:ts proposition, i vad den avser frågan om partihandelns ordnande.

Däremot har jag i de övriga frågor, propositionen avser, biträtt

majoritetens förslag.

På grund av vad sålunda anförts har jag ansett, att utskottet bort

hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till vad Kungl.

Maj:t i förevarande proposition, nr 170, föreslagit i

fråga om lydelsen av 4 § 5 mom., 83 § 1 mom. och

90 § 2 mom. i förordningen den 14 juni 1917 angående

försäljning av rusdrycker samt med förklarande

att nämnda proposition i övrigt icke kunnat av riksdagen

bifallas, antaga följande

Förslag

till

tljrordning om ändrad lydelse av 4 § 5 mom., 46 §, 83 § 1 mom. och 90 §

2 mom. i förordningen den 14 juni 1917 (nr 340) angående försäljning av

rusdrycker.

Härigenom förordnas, att 4 § 5 mom., 46 §, 83 § 1 mom. och

90 § 2 mom. i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning

av rusdrycker skola erhålla följande ändrade lydelse:

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.

19

4 §•

5. Den, som ej äger undfå tillstånd till försäljning enligt denna

paragraf, må ej heller vara styrelseledamot i bolag, som i 17 § sägs,

dock gäller vad sålunda stadgats icke i fråga om ecklesiastik ämbetseller

tjänsteman, kyrkobetjänt eller i allmän tjänst anställd lärare.

År bolag, som i 17 § sägs, aktiebolag, skola vid varje tid aktier

med ett röstvärde av mer än fyra femtedelar av röstetalet för bolagets

samtliga aktier ägas av personer, som enligt denna paragraf kunna

undfå tillstånd till försäljning. År bolaget handelsbolag, må ej någon,

som icke kan undfå sådant tillstånd, vara delägare i bolaget.

46 §.

Bolag äger överenskomma med den, som äger rätt till partihandel

med vin, att sådan från bolaget inköpt dryck jämväl må, med iakttagande

av de av kontrollstyrelsen för sådant fall meddelade föreskrifter,

av partihandlaren försändas direkt till köpare.

83 §.

1. Rusdrycker, som till riket införas av annan än den, vilken enligt

10 § är berättigad till införsel av sådana drycker, må, därest varan i

behörig ordning angivits till tullbehandling, åter utföras. Sker ej återutförsel

inom fyra måuader, efter det angivning enligt tullstadgan senast

skolat ske, hemfaller varan till kronan, och skall för dess räkning med

varan förfaras på sätt i 90 § är stadgat.

90 §.

2. Rusdrycker, som enligt denna förordning eller annan författningförklarats

förbrutna, skola, därest de äro i försäljningsdugligt skick,

hembjudas till bolag, som äger rätt till detaljhandel med rusdrycker,

eller till partihandelsbolag. Kunna förbrutna rusdrycker på grund av

sin beskaffenhet ej tillhandahållas allmänheten, skola de hembjudas till

partihandelsbolag, som till avsalu bedriver rening av brännvin, att av

bolaget för tekniskt bruk avyttras. Bolag, till vilket rusdrycker sålunda

hembjudits, vare skyldigt att till skäligt pris efter grunder, som av prisoch

inköpsnämnden fastställas, inköpa den hembjudna varan. År värdet

så ringa, att det ej kan anses motsvara forslingskostnaderna, skall varan

bevisligen förstöras.

Lag samma vare i fråga om försäljning på grund av bestämmelser

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Bevillningsutskottets betänkande Nr 41.

i tullstadgan eller andra författningar av rusdrycker, som ej förklaras

förbrutna.

Med den erlagda köpesumman för rusdrycker, som försålts på

grund av stadgande i 83 § 1 mom. eller bestämmelser i tullstadgan,

skall i tillämpliga delar förfaras på sätt i tullstadgan föreskrives beträffande

köpesumman för gods, som enligt samma stadga blivit genom

tullverkets försorg försålt å auktion; skolande, därest enligt tullstadgan

viss tid skall räknas från auktionsdagen, tiden i stället räknas från den

dag, då betalning kommit tullverket tillhanda.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1924.)>

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1923.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1923:185 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om vissa ändringar i förordningen den 14 juni 1917 angående försälj s. 2 i texten