Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckta motioner om vissa ändringar i förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering.

1923-02-20 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1923:7, Betänkande, i anledning av väckta motioner om vissa ändringar i förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 7.

Nr 7.

Ankom till riksdagens kansli den 21 februari 1923 kl. 5 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner

om vissa ändringar i förordningen om taxeringsmyndigheter

och förfarandet vid taxering.

(2:a avd.)

I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner,

väckta, den ena i första kammaren, nr 106, av herr Reuterskiöld m. fl.,

den andra i andra kammaren, nr 167, av herr K. A. Westman m. fl.,

har hemställts, att riksdagen ville besluta sådana ändringar i förordningen

den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet

vid taxering att »dels i § 23 och i § 44 eller å annat lämpligt ställe

infördes föreskrifter därom, att anmärkningar, som av kronans ombud

hos prövningsnämnd framställas mot taxering eller deklaration av viss

skattskyldig, skola på enahanda sätt som taxeringsnämnds beslut om

avvikelse från hans deklaration delgivas den skattskyldige inom viss tid

före prövningsnämnds sammanträde, dels ock t. ex. i § 43 infördes en

bestämmelse därom, att prövningsnämnd icke äger att ändra taxeringsnämnds

beslut, där ej för gjort ändringsyrkande tillräcklig bevisning

förebragts».

Samtidigt hemställes, att vederbörande utskott måtte utarbeta de

författningsändringar, som kunde föranledas av ett bifall till motionerna.

• Beträffande motiveringen för motionärernas förslag får utskottet

hänvisa till motionerna.

I förevarande motioner hava upptagits två särskilda spörsmål,

vilka båda röra prövningsnämndernas arbetssätt. Som bekant åligger

det prövningsnämnderna — förutom att avgöra anförda besvär över

taxeringsnämndernas beslut — att granska de taxeringar, taxeringsnämnderna

åsatt. Denna granskning, som bland annat avser att åstadkomma

en så jämn och rättvis taxering inom länets olika delar som

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Kommunikation

av kronoombudens

yrkanden hos

prövningsndmndema.

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 7.

möjligt, utföres huvudsakligen av landskamrerarna och kamreraren vid

överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden i deras egenskap

av kronans ombud hos prövningsnämnderna. Hos prövningsnämnden

framställas därefter de yrkanden om höjning eller sänkning i åsätta

taxeringar, till vilka^granskningen kunnat giva anledning.

Motionärerna synas nu åsyfta sådan ändring i taxeringsförordningen,

att kronoombuden förklarades skyldiga att, innan yrkande om

höjning av skattskyldigs taxering utöver av denne i avgiven deklaration

upptagen inkomst eller förmögenhet framställes hos prövningsnämnden,

delgiva skattskyldig gjord anmärkning mot deklarationen.

Det kan icke bestridas, att i de fall, där skattskyldig äger möjlighet

att förebringa utredning utöver den, som må hava lämnats i hans deklaration

eller eljest hos taxeringsnämnden, det måste te sig som ett

missförhållande, att icke tillfälle lämnas honom därtill. Medan taxeringsnämndens

beslut kunna sägas vara endast preliminära, läggas nämligen

prövningsnämndens beslut direkt^till grund för den definitiva debiteringen

av utskylder. Det skulle därför kunna inträffa, att en skattskyldig,

som icke lämnades tillfälle att yttra sig över kronoombudets ändringsyrkande,

försattes i ett ogynnsammare läge genom att taxeringsnämnden

följt hans deklaration än vad förhållandet skulle blivit, om redan denna

nämnd vidtagit ändringen av deklarationen.

Emellertid torde flertalet av de anmärkningar, kronoombuden rikta

mot de skattskyldigas deklarationer, antingen avse att rätta av taxeringsnämnd

begångna felräkningar och misstag eller innefatta ändringsförslag,

föranledda därav att taxeringsnämnd underlåtit att tillämpa uttryckliga

föreskrifter i skatteförfattningarna eller att följa vedertagen

praxis. Då i sådana ärenden bevisningsfrågan så gott som undantagslöst

ligger fullt klar, synes i allmänhet någon utredning av beskaffenhet

att kunna inverka på taxeringsfrågans bedömande icke kunna lämnas

av den skattskyldige. Däremot torde, enligt vad en inom utskottet företagen

undersökning givit vid handen, av de anmärkningar, kronoombuden

framställa, endast ett jämförelsevis ringa antal avse eu ändrad

uppskattning av de skattskyldigas inkomst eller förmögenhet. Jämväl

skulle, enligt vad för utskottet uppgivits, endast ett fåtal av de höjningar

av åsätta taxeringar, som på grund av kronans ombuds framställningar

företagas av prövningsnämnden, föranleda klagomål till kammarrätten.

Det har synts utskottet, som om för de skattskyldiga ett verkligt

behov av ett kommunikationsförfarande i stort sett icke skulle föreligga

annat än beträffande ärenden, som avse ändrad uppskatt
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 7.

7

ning av de skattskyldigas inkomst eller förmögenhet. Emellertid

förfares flerstädes så, att kronoombuden, innan de intaga slutlig

ställning i sådant anmärkningsärende, inhämta upplysningar av den

skattskyldige rörande dennes inkomstförhållanden. Enligt utskottets

uppfattning bör redan med nu gällande föreskrifter ett sådant förfarande

iakttagas såväl i sistberörda slag av ärenden, liksom ock i de fall i

övrigt, där upplysningar från den skattskyldiges sida kunna antagas

bliva av betydelse för taxerings frågans bedömande. Det synes sålunda

framgå, att någon egentlig olägenhet av den nuvarande anordningen

knappast behövde föreligga.

A andra sidan skulle eu föreskrift i den riktning, motionärerna

åsyfta, säkerligen medföra flera avsevärda olägenheter. Så skulle givetvis

beredningen av varje särskilt ärende komma att kräva betydligt längre tid

och mera arbete än för närvarande. Då ett avgränsande genom lagbestämmelser

av vissa slag av mål, vari kommunikation ej behövde verkställas,

näppeligen läte sig göra, skulle för övrigt detta arbete i

flertalet ärenden komma att bliva utan all betydelse för taxeringens

resultat. Men kanske än mer betänkligt är, att kronoombudens anmärkningar

måste föreligga utformade betydligt tidigare före prövningsnämndens

sammanträde än för närvarande. Härigenom skulle den

tid, kronoombuden hade till sitt förfogande för det viktiga ocli krävande

granskningsarbetet, ej oväsentligt förkortas. Vinsten av den omläggningav

prövningsnämndsarbetet, som beslutades av 1922 års riksdag och

vilken i främsta rummet avsåg att bereda kronoombuden möjlighet att

i större omfattning och med större noggrannhet än tillförne utföra

granskningsarbetet, skulle måhända till stor del gå förlorad, därest motionärernas

förslag om åläggande för kronoombuden att låta delgiva skattskyldig

framställda anmärkningar vunne bifall.

Vad beträffar det av motionärerna gjorda yrkandet om införande

av bevisregler för prövningsnämnd, synes detsamma hava framställts

utan att motionärerna närmare för sig klarlagt de konsekvenser, eu sådan

anordning skulle medföra. Utskottet har därför velat inskränka sig till

att framhålla oegentligheten av att med bevisföreskrifter binda en nämnd,

som har att ex officio verkställa uppskattning av de skattskyldigas inkomst

och förmögenhet. För övrigt skulle verkningarna av sådana

bevisföreskrifter sannolikt främst drabba de skattskyldiga, för vilka möjligheten

att vinna ändring i av taxeringsnämnden åsätta taxeringar säkerligen

komme att väsentligt försvåras.

Bevisning sföreskrifter

för prövningsnamnd.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 7.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner I: 106 av herr Reuterskiöld

m. fl. och II: 167 av herr K. A. Westman m. fl.,

om vissa ändringar i förordningen om taxeringsmyndigheter

och förfarandet vid taxering, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 20 februari 1923.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

Närvarande: herrar Röing, friherre Fleming, Antonsson, Wigforss, Rune,

Björnsson, Pers, Bärg i Katrineholm, Johansson i Kullersta, Lithander, Sköld, Aleocis

Björkman, Heyman, Johan Bergman, Bengtsson i Kullen, Lövgren i Nyborg, Jönsson i

Fridhill, Olsson i Golvvasta och Brännström.

STOCKHOLM. ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG-, 1923.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.