Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt befrielse för riksbanken under viss tid från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar med guld.
1923-03-15 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1923:16, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt befrielse för riksbanken under viss tid från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar med guld.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 16.
1
Nr 16.
Ankom till riksdagens kansli den 15 mars 1923 kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
fortsatt befrielse för riksbanken under viss tid från
skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar med guld.
I en till riksdagen avlåten, den 2 innevarande mars dagtecknad
proposition nr 94, som hänvisats till bankoutskottets förberedande behandling,
har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva, »att riksbanken må för tiden från och med
den 1 april till och med den 15 maj 1923 vara fritagen från skyldigheten
att vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar med guld efter
deras lydelse, med rätt dock för riksbanken att, om förhållandena därtill
giva anledning, före utgången av nämnda tid återupptaga inlösningen
av bankens sedlar.»
I åberopade statsrådsprotokollet har föredragande departementschefen
till en början erinrat, att riksbanken alltsedan den 17 mars 1920
varit befriad från skyldigheten att vid anfordran inlösa sina sedlar med
guld efter deras lydelse samt att nu gällande medgivande lämnats i
kungörelse den 27 september 1922 för tiden till och med den 31 mars
1923, ävensom att riksdagen enligt anmälan i skrivelse den 26 sistlidna
januari gillat berörda medgivande.
Departementschefen har vidare meddelat, att fullmäktige i riksbanken
i skrivelse den 22 nästlidna februari gjort framställning angående
fortsatt suspension av sedelinlösningsskyldigheten, så lydande:
»Den Sveriges riksbank senast medgivna befrielsen från skyldigheten att F''ullmäktige
inlösa sina sedlar med guld tilländagår den 31 mars 1923 och hava fullmäktige riksbankeni
riksbanken därför ansett sig böra i god tid upptaga till behandling frågan,
huruvida efter utgången av denna tid nämnda befrielse bör upphöra och återgång
till en effektiv guldmyntfot äga rum.
Under den tid, som förflutit sedan fullmäktige i skrivelse av den 14 september
1922 hos Eders Kungl. Ma,j:t senast anhöllo om ifrågavarande befrielse, liar den
svenska kronans värde stått i närheten av eller vid guldpariteten. Den 15 september
noterades dollar härstädes 3.8 0, den 3 november hade kursen nedgått till pari eller
3.7 3 och den 2 januari nåddes lägsta punkten 3.70. Dollarkursens fluktuationer
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 8 sand. 15 höft. (Nr 16.) 1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 16.
ha sedan mitten av oktober hållit sig inom de s. k. guldpunkterna och ha således
icke varit större än de hade kunnat vara, även om guldmyntfot varit rådande i
vårt land. Den svenska kronan har alltså, efter att under nära fyra år stått
under pari i förhållande till guld, åter uppnått sitt lagligen fastställda guldvärde.
En annan ljuspunkt på den mörka tavla, som den internationella valutamarknaden
fortfarande i stort sett visar, har varit pundkursens stegring i förhållande
till dollar. Pund sterling står för närvarande endast omkring 2 Va X under
parivärdet. Till följd av det nyligen träffade avtalet mellan England och Förenta
Staterna rörande sättet för betalning av den engelska krigsskulden till Förenta
Staterna torde pundkursens stegring till guldpariteten under en nära framtid kunna
förväntas, och lärer därmed det svåraste hindret för Englands återgång till guldmyntfot
vara undanröjt.
Upprepade gånger har yrkats, att vårt land oberoende av övriga valutastarka
europeiska länders åtgöranden skulle på egen hand utan dröjsmål återgå
till guldmyntfot.
Gent emot dessa yrkanden ha fullmäktige förut framhållit den risk, som
skulle följa för den svenska valutan därav, att Sverige ensamt bland Europas
länder återinförde guldmyntfoten och därigenom bleve det enda europeiska land,
som läge öppet för andra länders valutaoperationer. Riksbanken skulle förlora det
skydd, riksbanken för närvarande äger i fritagelsen från skyldigheten att inlösa
sedlarna med guld, men utlandet skulle få full frihet att utnyttja den svenska
valutans ställning för sina syften, vilka säkerligen mången gång skulle komma
att stå i rak strid mot vårt lands egna intressen. Härav följande valutaoperationer
för utländsk räkning, företagna på den svenska marknaden, kunde antaga
för våra förhållanden överväldigande proportioner. Att valutaoperationer, fullföljda
för vinnande av ett visst mål, kunna kräva mycket stora belopp, därpå ha
fullmäktige nyligen fått ett påtagligt bevis. Sedan härvarande dollarkurs under
sistlidna november månad nedgått under pari, vidtog riksbanken vissa dispositioner
i ändamål att hindra dollarkursen att nedgå under den nedre guldpunkten. Målet
vanns, men för att nå detsamma måste riksbanken på härvarande valutamarknad
uppköpa icke mindre än 27 miljoner dollar, motsvarande i svenskt mynt mer än
100 miljoner kronor. Härvid har dock riksbanken hela tiden haft initiativet i sin
hand och kunnat efter sig företeende omständigheter bestämma operationens omfång.
Om vårt land ensamt återginge till guldmyntfot, skulle utlandet när som
helst kunna taga initiativet till och bestämma omfattningen av dylika operationer
på den svenska valutamarknaden. Och härvid är att märka, att 100 miljoner
kronor spela för vårt lands vidkommande en mycket stor roll, under det att motsvarande
belopp, 27 miljoner dollar för Förenta Staterna eller 6 miljoner pund för
England, äro av föga betydelse för dessa länder vid operationer av denna beskaffenhet.
Utsikterna för vårt lands återgång till guldmyntfot hava, sedan fullmäktige
den 14 september 1922 skrevo till Eders Kungl. Maj:t i detta ärende, förbättrats
därigenom, att såsom förut nämnts den svenska kronan återtagit sitt lagfästade
guldvärde samt tidpunkten för Englands återgång till guldmyntfot ryckt närmare
genom pundkursens stegring och avslutandet av den engelsk-amerikanska överenskommelsen
rörande krigsskuldens betalning. Men dessa gynnsamma moment uppvägas
enligt fullmäktiges uppfattning av den förändring till det sämre den all
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskottets utlåtande Nr 16.
O
O
manna utrikespolitiska situationen undergått sedan årsskiftet. På detta område
härskar för närvarande stor osäkerhet. Ingen vet vad morgondagen kan bära i
sitt sköte. Att under sådana förhållanden beröva riksbanken det skydd, banken
för närvarande i likhet med alla andra europeiska centralbanker äger i fritagelsen
från skyldigheten att inlösa sina sedlar, vore enligt fullmäktiges bestämda övertygelse
oklokt.
I detta sammanhang tillåta sig fullmäktige erinra därom, att beträffande
tidpunkten, då återgång till en effektiv guldmyntfot borde ske, riksdagen, såsom
närmare framgår av dess skrivelse till Eders Kungl. Maj:t nr 148 år 1922, anslutit
sig till den meningen, att Sverige i angivna hänseende borde handla i samförstånd
med andra länder, vilkas valutaställning vore närmast jämförlig med vår,
och icke ensamt återgå till guldmyntfot. Fullmäktige ha förvissat sig om, att
man i berörda länder bedömer det nuvarande valutapolitiska läget i stort sett på
samma sätt som fullmäktige göra.
Fördelarna av vårt lands omedelbara återgång till guldmyntfot skulle bestå
däri, att den guldparitet, den svenska kronan redan uppnått, skulle definitivt fastslås.
Nu har emellertid riksbanken lyckats att under senaste tiden stabilisera härvarande
dollarkurs, och denna riksbankens strävan kommer att fortsättas.
Om guldmyntfoten återinfördes av Sverige ensamt i Europa, skulle vårt
land så långt möjligt vore fastkedjas vid den amerikanska prisnivån, om vars
utveckling i för oss gynnsam eller ogynnsam riktning vi ingenting veta. Annorlunda
skulle förhållandena gestalta sig, om vårt land samtidigt med England återginge
till guldmyntfoten. Då skulle stabiliseringen komma att vila på tre länder:
Förenta Staterna, England och Sverige. Vårt land skulle ej stå ensamt i Europa,
vi skulle hava Englands fasta stöd. Bördan av stabiliseringens vidmakthållande
skulle då otvivelaktigt komma att huvudsakligen vila på England. Vårt land
skulle bli beroende såväl av den amerikanska som ock av den engelska prisnivån,
vilket givetvis vore mycket att föredraga framför ett ensidigt amerikanskt beroende.
Guldmyntfotens återinförande bör vara slutakten på valutasvårigheterna.
Men denna slutakt får icke komma förrän tiden därför är inne. Vårt land bör
icke genom av otålighet framtvungna förhastade åtgärder riskera sin i ekonomiskt
avseende goda internationella ställning.
För det närvarande måste således fullmäktige hemställa, att Eders Kungl.
Maj:t ville i proposition till riksdagen framlägga förslag om riksbankens fortsatta
fritagelse under tiden från och med den 1 april till och med den 15 maj 1923
från skyldigheten att vid anfordran inlösa sina sedlar med guld.»
Fullmäktige i riksgäldskontor et hava förklarat sig ej hava något
att erinra mot ifrågavarande framställning.
För egen del har departementschefen anfört följande:
»Såsom framgår av fullmäktiges i riksbanken förevarande framställning
hava de förhoppningar om en stabilisering av penningvärdet,
som knutits till tidigare beslut om suspension av sedelinlösningen, så
till vida infriats, som den svenska kronan alltsedan hösten 1922 stått
i närheten av eller vid guldpariteten. Man torde ock kunna hysa gruudad
Departementsclxefen.
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 16.
Utskottet.
förväntan, att den av riksbanksfullmäktige ifrågasatta förlängningen av
befrielsen från sedelinlösningsskyldigheten icke skall behöva vidare förnyas.
Under sådana förhållanden har jag funnit mig böra tillstyrka
bifall till fullmäktiges föreliggande förslag.»
Statsråden Sandler och Örne hava till åberopade statsrådsprotokollet
tillkännagivit, att de icke biträdde förslaget.
Statsrådet Nothin, med vilken statsrådet Schlyter instämt, har
anfört:
»Med hänsyn därtill, att den svenska kronans värde under längre
tid befunnit sig invid guldpariteten, anser jag en sådan stabilisering av
vår valuta numera hava kommit till stånd, att en ytterligare förlängning
av riksbankens befrielse från sedelinlösningsskyldigheten icke bör äga rum.»
Under erinran att Kungl. Maj:ts förslag endast avser en förlängning
för tiden till och med den 15 nästkommande maj av den riksbanken
medgivna befrielse från skyldigheten att inlösa sina sedlar med guld
har utskottet funnit sig böra tillstyrka bifall till propositionen och hemställer
förty,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition nr
94 må av riksdagen bifallas.
Stockholm den 15 mars 1923.
På bankoutskottets vägnar:
BERNH. ERIKSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av första kammaren: herrar Gustafsson, Lindley, Öhngren, Walles, Enhörning,
Malmberg, Abrahamsson och Bodin;
av andra kammaren: herrar Eriksson i Grängesberg, Gustafsson i Örebro, Borggren,
Hamrin, Bäcklund, Loven, Byberg och Lorichs.
STOCKHOLM, ISAAC MABC1JS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1923.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1923:63 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt befrielse för riksbanken under viss tid från skyldigheten att inlösa av bank a1 i texten