Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt befrielse för riksbanken under viss tid från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar med guld.

1923-03-15 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1923:16, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt befrielse för riksbanken under viss tid från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar med guld.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 16.

1

Nr 16.

Ankom till riksdagens kansli den 15 mars 1923 kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

fortsatt befrielse för riksbanken under viss tid från

skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar med guld.

I en till riksdagen avlåten, den 2 innevarande mars dagtecknad

proposition nr 94, som hänvisats till bankoutskottets förberedande behandling,

har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, »att riksbanken må för tiden från och med

den 1 april till och med den 15 maj 1923 vara fritagen från skyldigheten

att vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar med guld efter

deras lydelse, med rätt dock för riksbanken att, om förhållandena därtill

giva anledning, före utgången av nämnda tid återupptaga inlösningen

av bankens sedlar.»

I åberopade statsrådsprotokollet har föredragande departementschefen

till en början erinrat, att riksbanken alltsedan den 17 mars 1920

varit befriad från skyldigheten att vid anfordran inlösa sina sedlar med

guld efter deras lydelse samt att nu gällande medgivande lämnats i

kungörelse den 27 september 1922 för tiden till och med den 31 mars

1923, ävensom att riksdagen enligt anmälan i skrivelse den 26 sistlidna

januari gillat berörda medgivande.

Departementschefen har vidare meddelat, att fullmäktige i riksbanken

i skrivelse den 22 nästlidna februari gjort framställning angående

fortsatt suspension av sedelinlösningsskyldigheten, så lydande:

»Den Sveriges riksbank senast medgivna befrielsen från skyldigheten att F''ullmäktige

inlösa sina sedlar med guld tilländagår den 31 mars 1923 och hava fullmäktige riksbankeni

riksbanken därför ansett sig böra i god tid upptaga till behandling frågan,

huruvida efter utgången av denna tid nämnda befrielse bör upphöra och återgång

till en effektiv guldmyntfot äga rum.

Under den tid, som förflutit sedan fullmäktige i skrivelse av den 14 september

1922 hos Eders Kungl. Ma,j:t senast anhöllo om ifrågavarande befrielse, liar den

svenska kronans värde stått i närheten av eller vid guldpariteten. Den 15 september

noterades dollar härstädes 3.8 0, den 3 november hade kursen nedgått till pari eller

3.7 3 och den 2 januari nåddes lägsta punkten 3.70. Dollarkursens fluktuationer

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 8 sand. 15 höft. (Nr 16.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 16.

ha sedan mitten av oktober hållit sig inom de s. k. guldpunkterna och ha således

icke varit större än de hade kunnat vara, även om guldmyntfot varit rådande i

vårt land. Den svenska kronan har alltså, efter att under nära fyra år stått

under pari i förhållande till guld, åter uppnått sitt lagligen fastställda guldvärde.

En annan ljuspunkt på den mörka tavla, som den internationella valutamarknaden

fortfarande i stort sett visar, har varit pundkursens stegring i förhållande

till dollar. Pund sterling står för närvarande endast omkring 2 Va X under

parivärdet. Till följd av det nyligen träffade avtalet mellan England och Förenta

Staterna rörande sättet för betalning av den engelska krigsskulden till Förenta

Staterna torde pundkursens stegring till guldpariteten under en nära framtid kunna

förväntas, och lärer därmed det svåraste hindret för Englands återgång till guldmyntfot

vara undanröjt.

Upprepade gånger har yrkats, att vårt land oberoende av övriga valutastarka

europeiska länders åtgöranden skulle på egen hand utan dröjsmål återgå

till guldmyntfot.

Gent emot dessa yrkanden ha fullmäktige förut framhållit den risk, som

skulle följa för den svenska valutan därav, att Sverige ensamt bland Europas

länder återinförde guldmyntfoten och därigenom bleve det enda europeiska land,

som läge öppet för andra länders valutaoperationer. Riksbanken skulle förlora det

skydd, riksbanken för närvarande äger i fritagelsen från skyldigheten att inlösa

sedlarna med guld, men utlandet skulle få full frihet att utnyttja den svenska

valutans ställning för sina syften, vilka säkerligen mången gång skulle komma

att stå i rak strid mot vårt lands egna intressen. Härav följande valutaoperationer

för utländsk räkning, företagna på den svenska marknaden, kunde antaga

för våra förhållanden överväldigande proportioner. Att valutaoperationer, fullföljda

för vinnande av ett visst mål, kunna kräva mycket stora belopp, därpå ha

fullmäktige nyligen fått ett påtagligt bevis. Sedan härvarande dollarkurs under

sistlidna november månad nedgått under pari, vidtog riksbanken vissa dispositioner

i ändamål att hindra dollarkursen att nedgå under den nedre guldpunkten. Målet

vanns, men för att nå detsamma måste riksbanken på härvarande valutamarknad

uppköpa icke mindre än 27 miljoner dollar, motsvarande i svenskt mynt mer än

100 miljoner kronor. Härvid har dock riksbanken hela tiden haft initiativet i sin

hand och kunnat efter sig företeende omständigheter bestämma operationens omfång.

Om vårt land ensamt återginge till guldmyntfot, skulle utlandet när som

helst kunna taga initiativet till och bestämma omfattningen av dylika operationer

på den svenska valutamarknaden. Och härvid är att märka, att 100 miljoner

kronor spela för vårt lands vidkommande en mycket stor roll, under det att motsvarande

belopp, 27 miljoner dollar för Förenta Staterna eller 6 miljoner pund för

England, äro av föga betydelse för dessa länder vid operationer av denna beskaffenhet.

Utsikterna för vårt lands återgång till guldmyntfot hava, sedan fullmäktige

den 14 september 1922 skrevo till Eders Kungl. Maj:t i detta ärende, förbättrats

därigenom, att såsom förut nämnts den svenska kronan återtagit sitt lagfästade

guldvärde samt tidpunkten för Englands återgång till guldmyntfot ryckt närmare

genom pundkursens stegring och avslutandet av den engelsk-amerikanska överenskommelsen

rörande krigsskuldens betalning. Men dessa gynnsamma moment uppvägas

enligt fullmäktiges uppfattning av den förändring till det sämre den all
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 16.

O

O

manna utrikespolitiska situationen undergått sedan årsskiftet. På detta område

härskar för närvarande stor osäkerhet. Ingen vet vad morgondagen kan bära i

sitt sköte. Att under sådana förhållanden beröva riksbanken det skydd, banken

för närvarande i likhet med alla andra europeiska centralbanker äger i fritagelsen

från skyldigheten att inlösa sina sedlar, vore enligt fullmäktiges bestämda övertygelse

oklokt.

I detta sammanhang tillåta sig fullmäktige erinra därom, att beträffande

tidpunkten, då återgång till en effektiv guldmyntfot borde ske, riksdagen, såsom

närmare framgår av dess skrivelse till Eders Kungl. Maj:t nr 148 år 1922, anslutit

sig till den meningen, att Sverige i angivna hänseende borde handla i samförstånd

med andra länder, vilkas valutaställning vore närmast jämförlig med vår,

och icke ensamt återgå till guldmyntfot. Fullmäktige ha förvissat sig om, att

man i berörda länder bedömer det nuvarande valutapolitiska läget i stort sett på

samma sätt som fullmäktige göra.

Fördelarna av vårt lands omedelbara återgång till guldmyntfot skulle bestå

däri, att den guldparitet, den svenska kronan redan uppnått, skulle definitivt fastslås.

Nu har emellertid riksbanken lyckats att under senaste tiden stabilisera härvarande

dollarkurs, och denna riksbankens strävan kommer att fortsättas.

Om guldmyntfoten återinfördes av Sverige ensamt i Europa, skulle vårt

land så långt möjligt vore fastkedjas vid den amerikanska prisnivån, om vars

utveckling i för oss gynnsam eller ogynnsam riktning vi ingenting veta. Annorlunda

skulle förhållandena gestalta sig, om vårt land samtidigt med England återginge

till guldmyntfoten. Då skulle stabiliseringen komma att vila på tre länder:

Förenta Staterna, England och Sverige. Vårt land skulle ej stå ensamt i Europa,

vi skulle hava Englands fasta stöd. Bördan av stabiliseringens vidmakthållande

skulle då otvivelaktigt komma att huvudsakligen vila på England. Vårt land

skulle bli beroende såväl av den amerikanska som ock av den engelska prisnivån,

vilket givetvis vore mycket att föredraga framför ett ensidigt amerikanskt beroende.

Guldmyntfotens återinförande bör vara slutakten på valutasvårigheterna.

Men denna slutakt får icke komma förrän tiden därför är inne. Vårt land bör

icke genom av otålighet framtvungna förhastade åtgärder riskera sin i ekonomiskt

avseende goda internationella ställning.

För det närvarande måste således fullmäktige hemställa, att Eders Kungl.

Maj:t ville i proposition till riksdagen framlägga förslag om riksbankens fortsatta

fritagelse under tiden från och med den 1 april till och med den 15 maj 1923

från skyldigheten att vid anfordran inlösa sina sedlar med guld.»

Fullmäktige i riksgäldskontor et hava förklarat sig ej hava något

att erinra mot ifrågavarande framställning.

För egen del har departementschefen anfört följande:

»Såsom framgår av fullmäktiges i riksbanken förevarande framställning

hava de förhoppningar om en stabilisering av penningvärdet,

som knutits till tidigare beslut om suspension av sedelinlösningen, så

till vida infriats, som den svenska kronan alltsedan hösten 1922 stått

i närheten av eller vid guldpariteten. Man torde ock kunna hysa gruudad

Departementsclxefen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 16.

Utskottet.

förväntan, att den av riksbanksfullmäktige ifrågasatta förlängningen av

befrielsen från sedelinlösningsskyldigheten icke skall behöva vidare förnyas.

Under sådana förhållanden har jag funnit mig böra tillstyrka

bifall till fullmäktiges föreliggande förslag.»

Statsråden Sandler och Örne hava till åberopade statsrådsprotokollet

tillkännagivit, att de icke biträdde förslaget.

Statsrådet Nothin, med vilken statsrådet Schlyter instämt, har

anfört:

»Med hänsyn därtill, att den svenska kronans värde under längre

tid befunnit sig invid guldpariteten, anser jag en sådan stabilisering av

vår valuta numera hava kommit till stånd, att en ytterligare förlängning

av riksbankens befrielse från sedelinlösningsskyldigheten icke bör äga rum.»

Under erinran att Kungl. Maj:ts förslag endast avser en förlängning

för tiden till och med den 15 nästkommande maj av den riksbanken

medgivna befrielse från skyldigheten att inlösa sina sedlar med guld

har utskottet funnit sig böra tillstyrka bifall till propositionen och hemställer

förty,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition nr

94 må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 15 mars 1923.

På bankoutskottets vägnar:

BERNH. ERIKSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Gustafsson, Lindley, Öhngren, Walles, Enhörning,

Malmberg, Abrahamsson och Bodin;

av andra kammaren: herrar Eriksson i Grängesberg, Gustafsson i Örebro, Borggren,

Hamrin, Bäcklund, Loven, Byberg och Lorichs.

STOCKHOLM, ISAAC MABC1JS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1923.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1923:63 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt befrielse för riksbanken under viss tid från skyldigheten att inlösa av bank a1 i texten