Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets utlåtande Nr 19

1923-04-10 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1923:19, Bankoutskottets utlåtande Nr 19

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 19.

1

Nr 19.

Ankom till riksdagens kansli den 10 april 1923 kl. l/i 1 e. m.

Utlåtande, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln,

innefattande anslagen till pensions- och indragning

sstaterna.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda

till utskottet hänvisade framställningar rörande elfte huvudtiteln.

A. Civila pensionsväsendet.

l:o) I en till riksdagen avlåten, den 16 februari 1923 dagtecknad

proposition nr 78 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärendan för samma

dag, föreslagit riksdagen medgiva, att förra småskollärarinnan Anna

Sofia Svensson må av styrelsen för statens anstalt för pensionering av

folkskollärare m. fl. tillerkännas ett årligt understöd av 600 kronor, att

utgå från och med ingången av år 1923.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, att Anna Sofia

Svensson, som är född den 28 januari 1874, avlagt småskollärarinneexamen

år 1892 samt väl vitsordad tjänstgjort såsom lärarinna vid

Rebbelberga församlings östra småskola under en tid av i det närmaste

sju år. Från och med den 8 augusti 1899 erhöll hon på egen begäran

avsked från sin lärarinnebefattning. Då hon vid ett tillfälle under år

1894 — för att undgå att bliva överfallen av en sinnessjuk person —

en kall vinternatt utan nödiga kläder stängt in sig i en garderob, hade

hon nämligen ådragit sig en nervsjukdom, som med åren förvärrats och

alltsedan år 1899 gjort henne oförmögen att sköta sin tjänst. Genom

ett i ärendet företett, den 25 september 1922 utfärdat läkarbetyg vitsordas,

att Anna Sofia Svensson fortfarande icke är tjänsteduglig samt

att hon kan anses vara obotligt sjuk. Enligt intyg av ordföranden i

vederbörande kommunalnämnd har hon under en följd av år uppburit

och åtnjuter fortfarande fattigvårdsunderstöd från kommunen.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 8 saml. 18 höft. (Nr 19.)

Ang.

understöd

från statens

anstalt för

pensionering

av folkskollärare

m. fl.

åt förra småskollärarinnan

Anna

Sofia Svensson,

i

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 19.

Utskottet.

Ang.

pension åt

förra småskollärarinnan

Johanna Jonasson,

född

Rydberg.

Skolöver
styrelsen.

Beträffande den i ärendet förebragta utredningen i övrigt får utskottet

hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet.

Med hänsyn till de i ärendet åberopade omständigheterna finner

även utskottet det vara billigt, att Anna Sofia Svensson tillerkännes ett

understöd från statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.;

och har utskottet icke funnit anledning till erinran mot vad Kungl.

Maj:t i sådant hänseende föreslagit. Utskottet hemställer alltså,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition nr

78 må av riksdagen bifallas.

2:o) I en inom andra kammaren av herr Rydström, väckt motion

nr 21 har hemställts, »att riksdagen måtte bevilja förra småskollärarinnan

Johanna Jonasson, född Rydberg, en årlig pension av 600 kronor från

och med innevarande år under hennes återstående livstid.»

Av motionen med därtill hörande handlingar framgår, att Johanna

Jonasson, som är född den 6 juli 1857, den 15 december 1872 antagits

till småskollärarinna för Öjaby församling av Kronobergs län samt från

och med år 1876 i sådan egenskap tjänstgjort i Ojaby-Härlöfs gemensamma

skoldistrikt, att hon under hösten 1898 på grund av sjukdom

erhållit tjänstledighet från sin befattning, att hon, efter begäran av sin

man, till följd av sjukdomen (obotlig sinnessjukdom) med sistnämnda års

utgång beviljats avsked från befattningen, samt att hon och hennes man

leva i mycket behövande omständigheter.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen

med därtill hörande bilagor.

Över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning

inhämtat utlåtande av statskontoret; och har nämnda ämbetsverk över

motionen hört skolöverstyrelsen och styrelsen för statens anstalt för

pensionering av folkskollärare m. fl.

Skolöverstyrelsen har i sitt yttrande anfört följande:

»Av den motionen åtföljande utredningen framgår, att Johanna Jonasson

såsom obotligt sinnessjuk avgick från sin tjänst med 1898 års utgång, och att hon

då räknade nära 26 tjänstår.

Det är sannolikt, att sökanden vid den tiden på grund av bestämmelserna

i reglementet för ålderdomsunderstödsanstalten icke kunnat komma i åtnjutande

av understöd. Sedermera tillkommo emellertid bestämmelser, enligt vilka obotligt

sjuka lärare kunde erhålla pension eller understöd, oaktat levnads- och tjänståren

icke uppginge till det antal, som eljest fordrades för erhållande av pension. Sålunda

stadgades genom kungl. kungörelsen den 24 oktober 1913, att obotligt sinnes
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 19.

3

sjuk lärare skulle kunna från ålderdomsunderstödsanstalten erhålla understöd, även

om antalet tjänstår understege 15, vilket antal fordrades, när det gällde obotlig

sjukdom i allmänhet.

På grund av framställning av Kungl. Maj:t har emellertid riksdagen flera

gånger beviljat gamla lärare, som avgått från tjänsten, innan nyss nämda bestämmelser

blevo gällande, skälig pension, ehuru de därtill icke varit berättigade.

Överstyrelsen får i sådant hänseende hänvisa till kungl. propositionen nr 242 vid

1918 års riksdag angående förra småskollärarinnan Henny Josefina Andersson och

kungl. propositionen nr 283 vid 1919 års riksdag angående förra småskollärarinnan

Helena Amanda Höglund. Dessa pensionärer hava sedermera, därest de voro i

livet, på grund av övergångsbestämmelserna till kap. IV i statens anstalt för pensionering

av folkskollärare med flera erhållit sin pension höjd till 600 kronor.

Med sistnämnda belopp beviljade ock 1920 års riksdag efter framställning av

Kungl. Maj:t, proposition nr 340, pension åt förra småskollärarinnan Ellen Mariana

Bäckström, som vid sin avgång från tjänsten år 1917 på grund av sjukdom till

följd av felande tjänstår icke kunde erhålla något ålderdomsunderstöd.

Då det fall, som i motionen avses, är i det stora hela likartat med de fall,

som här ovan berörts, och synnerligen ömmande omständigheter föreligga, får

överstyrelsen för sin del hemställa, att statskontoret ville tillstyrka bifall till

motionen.»

Styrelsen för statens anstalt för pensionering av folkskollärare med

flera har i ärendet anfört följande:

»Av de vid motionen fogade intyg synes framgå att, då Johanna Jonasson

den 18 december 1898 på begäran av sin man erhöll avsked från sin befattning,

som hon oförvitligen bestritt under nära 26 tjänstår, hon led av obotlig sinnessjukdom.

Med stöd av § 9 i reglementet den 22 juni 1892 för småskollärares med

flera ålderdomsunderstödsanstalt borde följaktligen hava kunnat för henne utverkats

ett sjukunderstöd, utgörande enligt stadgandets dåvarande lydelse 70 kronor årligen.

Detta sjukunderstöd skulle, jämlikt moment 2 i övergångsstadgandena till

kap. IV i reglementet den 31 december 1919 för statens anstalt för pensionering

av folkskollärare med flera, från och med år 1920 hava höjts till 600 kronor per år.

Det har förut förekommit att riksdagen på Kungl. Maj:ts framställning

medgivit f. d. lärare att erhålla understöd från pensionsanstalten såsom om nyssnämnda

övergångsstadgande varit tillämpligt. Sålunda har riksdagen genom

skrivelser den 1 juni 1920, nr 299 (punkt 1), och den 21 juni 1920, nr 11 A, angående

regleringen av utgifterna under riksstatens för år 1921 elfte huvudtitel

(punkt 9) förklarat, att en var av f. d. småskollärarinnorna Hulda Jenny Blomqvist

och Ellen Mariana Bäckström fingo av pensionsanstalten tillerkännas ett

årligt understöd från och med ingången av år 1920 å 600 kronor. En var av

dessa lärarinnor hade avgått från tjänsten på grund av sjukdom, men ingendera

av dem hade fullgjort den tjänstgöring under minst 15 tjänstår, som fordrades för

erhållande av sjukunderstöd enligt understödsanstaltens reglemente, och hade således

icke haft reglementsenlig rätt till understöd.

I förevarande fall har däremot sådan rätt förelegat, ehuru den av någon

anledning icke begagnats. Motionen synes därför med så mycket större skäl böra

på det sätt bifallas, att Johanna Jonasson må av anstalten tillerkännas ett årligt

understöd av 600 kronor, att utgå från och med ingången av år 1923.»

Styrelsen för

statens anstalt

för

pensionering

av folkskollärare

m. fl.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 19.

Statskontoret.

Utskottet.

Ang.

pension åt

folkskollärardottern

Anna

Alfrida Andersson.

Statskontoret har för egen del såsom yttrande i förevarande ärende

åberopat vad skolöverstyrelsen och styrelsen för statens anstalt för pensionering

av folkskollärare m. fl. härutinnan anfört, med det tillägg

likväl att, då pensionstillägg icke utginge å pension eller understöd från

^ssnämnda pensionsanstalt, det syntes i samband med beviljande av

den nu ifrågasatta pensionen böra föreskrivas, att pensionstillägg icke

skulle utgå å densamma.

Såsom styrelsen för statens anstalt för pensionering av folkskollärare

m. fl. i sitt yttrande framhållit, bar för ifrågavarande befattningshavare

rätt till understöd från vederbörande pensionsanstalt en gång

förelegat, ehuru den icke i tid begagnats. På grund härav och med

hänsyn till de i förevarande ärende åberopade omständigheterna finner

utskottet det vara billigt, att något understöd beredes Johanna Jonasson.

Mot det av motionären i sådant avseende föreslagna beloppet synes icke

vara något att erinra. Understödet torde böra utgå från nämnda pensionsanstalt.

Särskild föreskrift, att pensionstillägg icke må tillgodonjutas

å detsamma, lärer icke vara erforderlig, då sådant tillägg icke

utgår å understöd från anstalten.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 21, må medgiva, att förra småskollärarinnan Johanna

Jonasson, född Rydberg, må av styrelsen för statens

anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. tillerkännas

ett årligt understöd av sexhundra kronor, att

utgå från och med ingången av år 1923.

3:o) I en inom andra kammaren av herr Molin väckt motion nr

20 har hemställts, »att riksdagen ville medgiva, att folkskollärardottern

Anna Alfrida Andersson, född den 12 februari 1868 och skriven i Askersunds

landsförsamling av Örebro län, må, så länge hon förbliver ogift,

få av folkskollärarnas Anke- och pupillkassa uppbära en årlig pension

av 300 kronor, räknat från den 1 januari 1923».

Av motionen framgår, bland annat, att folkskolläraren Anders

Petter Andersson i Askersunds landsförsamling, vilken från tjänsten avgått

med pension den 1 januari 1897, år 1915 avlidit, efterlämnande

dottern Anna Alfrida, vilken enligt åldersbetyg numera uppnått en ålder

av 55 år samt befunne sig i utblottat tillstånd.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 19.

5

Beträffande motiveringen i övrigt liksom i fråga om de bilagor,

som fogats vid motionen, får utskottet hänvisa till densamma.

Till stöd för sin hemställan har motionären åberopat det stadgande utskottet.

i reglementet för statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.

den 31 december 1919 (kap. IV, övergångsstadganden, punkt 8), att

efterlevande efter den, som icke varit delägare i folkskollärarnas änkeoch

pupillkassa och som avlidit före den 1 januari 1920, men vid sin

död åtnjutit pension från folkskollärarnas pensionsinrättning, må, om

de styrka sig vara i behövande omständigheter, av pensionsanstalten

förklaras berättigade till pension enligt vissa grunder. Utskottet tillåter

sig i avseende härå erinra, att en förutsättning för erhållande av dylik

pension är, att reglementets bestämmelser i fråga om pensionsrätt i

övrigt äro i förekommande fall tillämpliga. Pension av berörda art

kan sålunda endast tillerkännas efterlevande änka eller barn under 21

års ålder. Att, såsom här ifrågasatts, bevilja pension åt en äldre person,

vilkens fader i egenskap av tjänstinnehavare en gång varit pensionsberättigad,

skulle uppenbarligen kunna medföra de mest omfattande

konsekvenser och bör därför enligt utskottets mening icke ifrågakomma.

Utskottet har alltså funnit sig böra avstyrka bifall till motionen.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att förevarande motion II: 20 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

B. Militära pensions väsende t.

4:o) Genom en till riksdagen avlåten den 16 februari 1923 dagtecknad

proposition nr 87 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att

godkänna följande vid propositionen fogade

F ö r s 1 a g

till

kungörelse om ändrad lydelse av punkten 2 i de av Kungl. Maj:t med riksdagen

antagna grunder för pensionering av arméns befäl och underbefäl

med vederlikar samt angående tiden för avgång ur tjänst.

Ang.

ändring i gällande

grunder

för pensioneringav

arméns

befäl och underbefäl

med

vederlikar

samt angående

tiden för avgång

ur tjänst.

Härigenom förordnas, att punkten 2 i de av Kungl. Maj:t med

riksdagen antagna grunder för pensionering av arméns befäl och under
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 19.

befäl med vederlikar samt angående tiden för avgång nr tjänst skall

erhålla följande ändrade lydelse:

2.

En var av förenämnda ämbets- och tjänstemän, vilken vid avskedstagandet

stått i statens tjänst i 30 år, eller, om han är underofficer vid

värvat garnisonsregemente eller fortifikationen, i 25 år, samt i övrigt

till arméns pensionskassa erlagt stadgad pensionsavgift qch är till pension

ur kassan berättigad, äger att efter erhållet avsked undfå fyllnadspension,

beräknad enligt punkten 1 här ovan, om tillika följande levnadsår

äro uppnådda, nämligen av:

a) generaler av alla grader, generalfältläkaren, generalintendenten,

inspektören för kavalleriet, kommendanten i Boden, militärbefälhavaren

å Gottland, krigsarkivarien, förrådsvaktmästare samt vaktmästare vid

militära ämbetsverk och staber............................................................... 65 år;

b) regements- och sekundchefer ävensom övriga chefer för särskilt

för sig bestående militära kårer, överstar vid generalstaben, fortifikationen

och intendenturkåren, överfältläkaren, chefen för krigshögskolan,

chefen för artilleri- och ingenjörhögskolan, chefen för krigsskolan, professorn

vid generalstaben, överstelöjtnanter och majorer vid intendenturkåren,

fältläkare, överfältveterinären, fälttygmästaren, styresmän för

artilleriets fabriker, tygmästare, regementsläkare, byråassistenten å arrnéförvaltningens

sjukvårdsstyrelses fältläkarbyrå, överläkaren med regementsläkares

lön vid garnisonssjukhuset i Stockholm, fältveterinärer,

regementsveterinärer, byråassistenten å arméförvaltningens sjukvårdsstyrelses

fält veterinärbyrå, tygingenjörer, fabriksingenjörer, tygförvaltare,

fabriksförvaltare, kassörer och förrådsförvaltare vid fortifikationen, förvaltare

vid intendenturkåren, fanjunkare vid krigsskolan, tygunderofficerare,

öververkmästare, verkmästare, besiktningsrustmästare, tygverkmästare,

departementsskrivare, poliskommissarien vid fästningspolisen i

i Boden samt överkonstaplar och konstaplar vid fästningspolisen i Boden

och å Karlsborg, tygskrivare, fabriksskrivare, tyghantverkare, fortmaskinister,

gevärshantverkare och hantverkare vid trängen ................. 60 år;

c) övriga i mom. b) ej upptagna regementsofficerare, chefen för

artilleristaben, kaptener vid intendenturkåren, bataljonsläkare, assistenten

å armé förvaltningens sjukvårdsstyrelses fältläkarbyrå, överläkaren med

bataljonsläkares lön vid garnisonssjukhuset i Stockholm samt bataljonsveterinärer.

................................................................................................ 55 år;

d) officerare av kompaniofficers grad med undantag av kaptener

vid intendenturkåren, underofficerare med undantag av fanjunkare vid

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 19.

7

krigsskolan, förvaltare vid intendenturkåren och tygunderofficerare ävensom

musikpersonal...................................................................................... 50 år.

Förslaget innebär sådan ändring av nu gällande grunder, att pensionsåldern

för inspektören för kavalleriet och kommendanten i Boden,

vilken för närvarande är bestämd till uppnådda 60 levnadsår, skulle

höjas till 65 levnadsår.

Till det vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för ovannämnda den 16 februari 1923 har föredragande

departementschefen anfört, att, sedan fråga uppstått om vidtagande

av nyssberörda höjning av pensionsåldern för ifrågavarande

officerare, chefen för generalstaben anmodats att avgiva det yttrande,

vartill han funne frågan härom föranleda.

Chefen för generalstaben har med anledning härav uti den 29

november 1922 avgivet utlåtande anfört följande:

»Frågan om höjd pensionsålder för inspektören för kavalleriet och kommendanten

i Boden är icke ny. Vid 1915 års riksdag framlades en kungl. proposition

i ärendet i samma syfte som det nu i remissen angivna. Förslaget hade tillstyrkts

av krigsbefälet, men vann dock icke riksdagens gillande.

Mot den ifrågasatta förändringen kunna ur militär synpunkt erinringar

anföras.

En ökning av pensionsåldern för någon eller några personalgrupper medför

i regeln minskad tjänstbarhet samt minskad tillgång på reservpersonal. I

fråga om här åsyftade beställningshavare — inspektören för kavalleriet och kommendanten

i Boden — göra sig dessutom vissa särskilda synpunkter gällande.

Inspektören for kavalleriet måste i särskild grad besitta full icke blott

andlig utan även kroppslig spänstighet för att kunna på ett tillfredsställande sätt

fylla sina uppgifter såsom främste målsman för ett truppslag, vid vilket stor rörlighet

och framkomlighet i terrängen äro oundgängliga.

Även kommendanten i Boden bör naturligtvis fylla höga fordringar uti

dessa avseenden. Härvid bör särskilt beaktas, att de klimatiska förhållandena i

Boden äro synnerligen påfrestande, särskilt för personer, vilka uppnått mera mogen

ålder, och detta manar till försiktighet vid höjande av pensionsåldern för därvarande

personal.

Men å andra sidan har det, synnerligast under senare tid, även gjorts

gällande, att till kommendant i Boden endast bör befordras eller transporteras

officer, lämplig för arméfördelningschefs beställning. Skulle denna synpunkt i

framtiden bliva beaktad, komme kommendantens pensionsålder sannolikt att förlora

praktisk betydelse, emedan i ty fall endast undantagsvis någon officer torde

komma att kvarstå såsom kommendant i Boden efter fyllda 60 år.

Vad pensionsåldern för inspektören för kavalleriet angår, synes redan ett

motsvarande förhållande hava inträtt. Sedan nämnda inspektörs pensionsålder

Förslagets

innebörd.

Chefen för

generalstaben.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 19.

Statskontoret.

Departements
chefen.

år 1915 fastställdes, har nämligen ingen inspektör för kavalleriet lämnat den

aktiva tjänsten vid uppnådda 60 år.

Då emellertid under de senaste åren så gott som alla organisationsfrågor

ställts i samband med försvarsrevisionens arbete, torde vidtagande av åtgärder

även i här avsett ärende böra anstå, tills försvarsrevisionens betänkande föreligger.»

Direktionen över arméns pensionskassa har den 6 december 1922

avgivit infordrat yttrande i ämnet samt därvid förklarat sig icke hava

något att erinra mot det ifrågasatta framflyttandet av pensionsåldern

för inspektören för kavalleriet och kommendanten i Boden från 60 till

65 år.

Uti den 25 januari 1923 avgivet yttrande har statskontoret anfört,

att därest ej de av chefen för generalstaben anförda militära skälen ansåges

böra utgöra hinder för den ifrågasatta höjningen av pensionsåldern

för kavalleriinspektören och kommendanten i Boden, statskontoret för

sin del intet hade att erinra mot dess genomförande; men ville statskontoret

dock ifrågasätta, om ej avgörandet av den nu väckta frågan

utan men kunde anstå, till dess det 1921 års pensionskommitté meddelade

uppdraget att uppgöra förslag till en pensionslag för militära befattningshavare

blivit slutfört.

För egen del har departementschefen i ärendet anfört följande:

»Inspektören för kavalleriet och kommendanten i Boden, vilka

tidigare åtnjutit samma lön som överstar, hava vid den nya löneregleringen

för den militära personalen tillika med militärbefälhavaren på

Gottland placerats i en särskild lönegrad— 7. lönegraden — mellan översteoch

generalsgraderna. Jämväl i avseende å pensionsförmånernas storlek

bilda nämnda tre beställningshavare numera en grupp för sig, enär

genom de av 1922 års riksdag antagna grunder för pensionsförbättring

åt arméns och marinens personal pensionsförmånerna för dessa beställningshavare

fastställts till ett högre sammanlagt belopp än för överstarna,

med vilka de tidigare varit i sådant hänseende likställda. Nu angivna

förhållanden synas mig tala för, att likställigheten mellan de tre beställningshavarna

genomföres även i så måtto, att pensionsåldern för kavalleriinspektören

och kommendanten i Boden höjes till 65 år eller samma

pensionsålder, som gäller för militärbefälhavaren på Gottland. Chefen

för generalstaben har visserligen ansett, att med vidtagande av åtgärder

i detta syfte borde anstå i avvaktan på försvarsrevisionens förslag. Då

emellertid en ändring av pensionsåldern för nämnda beställningshavare

icke torde kunna anses löregripa de beslut, vartill försvarsrevisionens

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 19.

9

förslag kunna föranleda, och då ett beslut redan i år i förevarande

ärende kan få praktisk betydelse i avseende på besättandet av en av

ifrågavarande beställningar, finner jag mig böra förorda, att denna fråga

redan nu upptages till prövning.»

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom

första kammaren av herr Hallin väckt motion nr 172, däri hemställts,

att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts förevarande proposition.

Till stöd för detta yrkande har i motionen bland annat erinrats,

att riksdagen år 1915 prövat liknande förslag om en högre pensionsålder

för de båda ifrågavarande befattningshavarna, men då icke ansett

skäl föreligga för en högre pensionsålder än 60 år. De betänkligheter

ur militär synpunkt, som av chefen för generalstaben i ovan återgivna

utlåtande anförts mot det nu föreliggande förslaget, syntes hava varit

utslagsgivande, när nämnda pensionsålder år 1915 bestämdes. Fordringarna

på såväl kavalleriinspektörens som kommendantens i Boden icke blott

andliga utan även — och framför allt — kroppsliga spänstighet och

vigör måste ställas så högt, att man endast undantagsvis syntes kunna

förutsätta, att dessa fordringar för innehavarna av befattningarna i fråga

vore i tillräcklig grad för handen efter uppnådda 60 år.

Motionären har vidare erinrat om den invändning av formell art,

som av statskontoret gjorts mot förslaget, samt framhållit olämpligheten

av att, innan försvarsrevisionens förslag bleve kända, göra ändring i

bestämmelser, som organisatoriskt kunde hava samband med försvarsväsendets

slutliga utformning.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.

Såsom departementschefen erinrat, hava inspektören för kavalleriet

och kommendanten i Boden vid den nya löneregleringen för den militära

personalen tillika med militärbefälhavaren på Gottland placerats i

en särskild lönegrad mellan överste- och generalsgraderna, varjämte

nämnda tre befattningar med avseende å pensionsförmånernas storlek

numera bilda en grupp för sig. Dessa omständigheter utgöra även

enligt utskottets mening starka skäl för att jämväl i fråga om pensionsåldern

likställa kavalleriinspektören och kommendanten i Boden med

militärbefälhavaren på Gottland, vars pensionsålder redan nu är bestämd

till 65 år. De betänkligheter ur militär synpunkt, som av chefen för

generalstaben uttalats mot detta förslag, synas med hänsyn till vad

generalstabschefen jämväl anfört rörande ifrågavarande befattningars

karaktär av genomgångsplatser för officerare, lämpliga att befordras till

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 8 samt. 18 höft. (Nr 19.) 2

Motion 1:172.

Utskottet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 19.

Ang.

pensionsförbättring

till vissa verkmästare

och

f. d. verkmästare

vid

flottans varv

i Karlskrona.

arméfördelningschefer, icke vara av den betydelse, att förslaget av denna

anledning torde böra förkastas. På grand härav och då, enligt vad

departementschefen anfört, ett beslut redan innevarande år i förevarande

ärende kan få praktisk betydelse för besättandet av en utav beställningarna

i fråga, har utskottet icke ansett sig böra motsätta sig Kungl.

Maj:ts förslag.

Under åberopande av det anförda och med hänvisning i övrigt

till-innehållet i propositionen får utskottet hemställa,

att riksdagen, med avslag å förevarande motion

1:172, må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition

nr 87.

5:o) I en till riksdagen avlåten, den 2 mars 1923 dagtecknad

proposition nr 92 har Kung]. Maj:t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen medgiva, att förre verkmästarna å månadslönarstat

vid flottans varv i Karlskrona Alfred Julius Blixtberg, Carl Julius Olson

och Måns Holgersson samt verkmästarna å sådan stat vid samma varv

John Lundh, Gustaf Wilhelm Åström och Carl Johan Larsson må, Blixtberg

från och med den 1 maj 1922, Olson från och med den 1 september

samma år och Holgersson från och med den 1 januari 1923

samt envar av de övriga från och med månaden näst efter den, varunder

avgång från tjänsten äger rum, under sin återstående livstid uppbära

pensionsförbättring med ett belopp av 1,155 kronor 60 öre för

år räknat, att utgå från anslag, som är eller må varda beviljat till

pensionsförbättring för viss personal vid marinen och i samma ordning

som fyllnadspension.

I fråga om den i ärendet förebragta utredningen tillåter sig utskottet

hänvisa till propositionen.

Kungl. Maj:ts förslag, som står i överensstämmelse med grunder,

vilka förut tillämpats i åtskilliga liknande fall, har icke givit utskottet

anledning till erinran. Utskottet hemställer sålunda,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

proposition.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 19.

11

C. Allmänna indragningsstaten.

I. Ang. försvarsdepartementet.

6:o) I en inom andra kammaren av herr Fjéllman väckt motion

nr 22 har hemställts, »att riksdagen från och med år 1923 måtte bevilja

änkan Maria Hall ett årligt understöd av 200 kronor, så länge hon

förbliver ogift, jämte 100 kronor för varje barn till och med det år dessa

fylla 16 år.»

Av motionen med därtill hörande handlingar framgår, bland annat,

att sergeanten vid skånska dragonregementet Edvard Hall, som var född

den 5 juli 1879, den 27 december 1917 avlidit, efterlämnande änka,

Maria Hall, född Persson den 9 juni 1882, samt två barn, födda respektive

den 15 augusti 1907 och den 10 februari 1914, ävensom att änkan

Hall efter mannen uppbär änkepension, vilken förmån enligt motionärens

uppgift numera jämte pensions- och dyrtidstillägg uppgår till omkring

700 kronor årligen.

Beträffande motionens innehåll i övrigt får utskottet hänvisa till

motionen med därvid fogade bilagor.

Utskottet tillåter sig framhålla, att den pension, som på grund av

mannens anställning i statens tjänst tillkommer änkan Hall, är tillmätt

i överensstämmelse med gällande bestämmelser. Å denna pension uppbär

änkan Hall jämväl enligt 1922 års riksdags beslut om pensionstilläggåt

vissa änkor och barn efter befattningshavare i statens tjänst m. fl.

sådant tillägg, varjämte dyrtidstillägg utgår å såväl pensionen som

pensionstillägget. Sammanlagda pensionsförmånerna överstiga härigenom

vida pensionens grundbelopp. Utskottet vill vidare erinra, att nyssnämnda

beslut om pensionstillägg avsåg att åvägabringa en allmän

reglering av alla lägre änkepensioner. Vid sådant förhållande måste

det innebära starka principiella betänkligheter att i enstaka fall medgiva

förhöjning av författningsenligt utgående pensionsförmåner. Utskottet

kan fördenskull icke tillstyrka bifall till motionen.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att förevarande motion II : 22 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Ang.

årligt understöd

dt änkan

Maria Hall.

Utskottet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 19.

Ang.

årligt understöd

åt undero/ficerskorpralenO.

E. Edins

änka.

7:o) I en inom andra kammaren under nr 73 väckt motion har

herr Holmgren hemställt, »det riksdagen ville medgiva, att avlidne under - officerskorpralen vid 1. Ekonomikomp. nr 202 Edins änka, Elina Christina

Edin, född Mårtensson, må så länge hon befinner sig i sitt änkestånd,

från och med den 1 januari 1923 under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära ett årligt understöd till samma belopp som

gratialet till änka efter underofficer av 3. graden.»

Till stöd för detta yrkande har i motionen anförts, bland annat,

följande:

»Underofficerskorpralen vid 1. Ekon. komp. nr 202 Edin avled den 5 mars

1915 i kräfta. Oaktat Edin hade en tjänstetid av 26 år, kunde hans efterlevande

icke erhålla något statsunderstöd, ty vid tiden för dödsfallet hade riksdagen ännu

ej beslutat utbyta underofficerskorpralsgraden, som tillhörde manskapsklass och

vilkens änkor icke ägde gratialsrätt, mot underofficerare av 3. graden, vilkas änkor

hava gratialsrätt.

Edin var en skötsam och duglig man, som otvivelaktigt, därest han fått

leva, skulle vid 1919 års ingång hava blivit överflyttad till den då nyinrättade

3. graden av underofficerare och under årets början även befordrad till underofficer

av 2. graden.

Redan under hösten 1914 kände sig Edin sjuk, men med hänsyn till svårigheten

att under då rådande mobilisering kunna ersätta honom i den befattning

ombord, som han då beklädde, kände han det som en plikt att kvarstå på sin post

i stället för att låta avpollettera sig till sjukhus för erhållande av vård. Det

möter givetvis svårighet att leda i bevis, att sjukhusvård under hösten 1914 kunde

hava räddat hans liv, men intet motsäger det antagandet, att sakkunnig vård i

ett tidigt stadium av sjukdomen kunde hava medfört, att fallet gått till hälsa, så

att Edin jämte övriga kamrater bland underofficerskorpralerna vid 1919 års ingång

blivit överflyttad till underofficer av 3. graden, vilket medfört gratialsrätt

för änkan.

Vid makens frånfälle stod fru Edin alldeles utblottad och hänvisad att

genom eget arbete försörja sig och 4 minderåriga barn. Av fruktan att icke erhålla

anställning har hon hemlighållet ett svårt hjärtlidande, som enligt närlagda

läkarebetyg gör henne arbetsoduglig. Av de 4 barnen försörjer sig numera en

dotter helt och en son delvis, under det att 2 äro helt beroende av moderns arbetsförtjänst.

Fru Edin, som icke förut känt till möjligheten att från riksförsäknngsanstalten

erhålla understöd, gjorde först år 1920 framställning i sådant syfte, men

hennes framställning kunde såsom för sent ingiven icke upptagas till prövning.»

Över förevarande motion har statskontoret på anhållan av utskottet

anbefallts avgiva utlåtande; och har nämnda ämbetsverk i ärendet inhämtat

yttranden av stationsbefälhavaren vid flottans station i Karlskrona

samt riksförsäkringsanstalten.

Stationsbefälhavaren har i sitt yttrande lämnat följande upplysningar:
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 19.

13

»I ärendet får jag meddela, att underofficerskorpralen vid 1. ekonomikompaniet

nr 202 Edin, som var född den 16 september 1867, antogs vid sjömanskåren 1889

och avled 1915 och alltså innehade en tjänstetid av 26 år,

att hans änka icke är berättigad att av flottans pensionskassa erhålla gratial,

att han under hela sin tjänstetid ådagalagt berömligt uppförande och mycket

god tjänstbarhet,

att han efter slutad sjökommendering å kanonbåten Gunhild anlände till

Karlskrona den 17 november 1914, intogs å flottans sjukhus den 22 februari 1915

och efter operation avled därstädes den 5 mars samma år samt

att fru Edin i september 1920 anhöll om ersättning från riksförsäkringsanstalten,

vilken anhållan nämnda ämbetsverk genom skrivelse av den 10 januari

1921 förklarade sig icke kunna upptaga till prövning.

I flera fall har under senaste åren riksdagen bifallit, att årlig ersättning

till änka må utgå från riksförsäkringsanstalten, oavsett att ansökan därom inkommit

efter föreskrivna tiden, vilken numera (Svensk författningssamling nr

305 1920) är fastställd till tre år. Härvid är dock att märka, att i berörda fall

dödsfallet förorsakats av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöringen, vilket ej

torde kunna visas beträffande U. O. K. Edin.»

Riksförsäkringsanstalten, som ansett sig böra uttala sig endast

beträffande änkan Edins och hennes minderåriga barns rätt till ersättning

jämlikt förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning

av kroppskada, ådragen under militärtjänstgöring, har i detta avseende

anfört följande:

»Med skrivelse den 3 januari 1921 överlämnade stationsbefälhavaren vid

flottans station i Karlskrona till riksförsäkringsanstalten en av änkan Edin den

18 september 1920 gjord framställning om tillerkännande av livränta åt henne

och hennes minderåriga barn i anledning därav, att hennes man den 5 mars 1915

avlidit till följd av magkräfta. Genom beslut den 10 januari 1921 förklarade

emellertid riksförsäkringsanstalten, att enär jämlikt bestämmelserna i ovannämnda

förordning framställning om ersättning i anledning av dödsfall skulle göras inom

två år från det döden inträtt, anstalten funnit sig icke kunna upptaga ersättningsanspråket

till prövning.

Riksförsäkringsanstalten vill vidare framhålla, att anstalten efter inhämtat

yttrande från sin överläkare, professorn J. H. Åkerman, och en av sina biträdande

läkare, professorn S. E. P. Haglund, funnit underofficerskorpralen Edins militärtjänstgöring

icke kunna antagas hava bidragit till den sjukdom, på grund varav

han avlidit. Till följd härav skulle, även om ifrågavarande ersättningsanspråk

icke varit preskriberat, någon ersättning jämlikt bestämmelserna i anförda förordning

ej hava utgått till änkan Edin och hennes minderåriga barn.»

För egen del yttrar statskontoret i ärendet:

»Av riksförsäkringsanstalten har i detta ärende upplysts, att sådana omständigheter

icke förelegat vid Edins i motionen omförmälda sjukdom och av sjukdomen

föranledda död att understöd enligt nådiga förordningen den 18 juni 1909

Stationsbefälhavaren

vid

flottans station

i Karlskrona.

Riksförsäk
rings
anstalten.

Statskontoret.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande AV 19.

Utskottet.

Ang.

årligt understöd

åt skrädderiarbetaren

J.6.Blomberg.

om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

kunnat beviljas hans efterlevande änka, även om ansökning i sådant avseende

gjorts inom föreskriven tid. Detta förhållande synes emellertid icke böra utgöra

hinder för att i anledning av föreliggande, synnerligen ömmande omständigheter

bevilja något understöd åt änkan Edin. Motionären har föreslagit, att understödet

skulle utgå med samma belopp som gratialet till änka efter underofficer av

3. graden, eller sålunda 400 kronor. Då emellertid några pensionsavgifter i detta

fall icke blivit erlagda, torde en nedsättning av pensionsbeloppet böra äga rum;

och får statskontoret därför för sin del föreslå att pensionen bestämmes till 350

kronor.»

Såsom den i ärendet förebragta utredningen giver vid handen,

äro änkan Edin och hennes minderåriga barn icke på grund av mannens

sjukdom och död berättigade till någon ersättning enligt förordningen

den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring. Med hänsyn till i ärendet åberopade ömmande

omständigheter finner utskottet emellertid billigt, att ett årligt

understöd av allmänna medel tillerkännes änkan Edin. Det av statskontoret

i sådant avseende föreslagna beloppet, 350 kronor, synes utskottet

vara skäligt. Understödet torde böra beviljas å allmänna indragningsstaten

och utgå från och med den 1 januari 1923.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion,

II: 73, må medgiva, att avlidne underofficerskorpralen

Ossian Edvard Edins änka Elina Christina Edil), född

Mårtensson, må från och med den 1 januari 1923

under sin återstående livstid, så länge hon förbliver

i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indraguingsstaten

uppbära ett årligt understöd av trehundrafemtio

kronor.

8:o) 1 en inom andra kammaren av herr Magnusson i Skövde väckt

motion nr 133 har hemställts, »att riksdagen måtte bevilja skrädderiarbetaren

Johan Gustaf Blomberg från Björkhult i Ransbergs socken

ett årligt understöd av 500 kronor.»

Beträffande motiveringen för detta yrkande får utskottet hänvisa

till motionen.

Av tillgängliga handlingar framgår, att Blomberg, som är född

den 15 februari 1858, alltsedan år 1887 arbetat vid olika armén tillhörande

skrädderiverkstäder vid Karlsborg och för närvarande är anställd

såsom arbetare å skrädderiverkstaden vid intendenturkompaniet därstädes.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 19.

15

Med hänsyn till Blombergs långvariga arbete i statens tjänst

iinner även utskottet det vara billigt, att Blomberg efter anställningens

upphörande kommer i åtnjutande av någon pension av allmänna medel.

Då emellertid, såsom av motionen framgår, Blomberg ännu är i tjänstgöring

vid intendenturkompaniets å Karlsborg skrädderiverkstad, synes

utskottet frågan om pension åt honom först i samband med entledigande

Irån anställningen böra efter ansökan göras till föremål för prövning

av vederbörande myndigheter. På grund härav anser utskottet motionen

för närvarande icke böra föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Utskottet får alltså hemställa,

att förevarande motion II: 133 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

9:o) I en inom andra kammaren av herr Sjöström väckt motion,

nr 136, hemställes, »att riksdagen måtte besluta att från och med år 1923

tilldela förre korpralen Johan August Öster den pension han skulle varit

berättigad till, därest han stått kvar i tjänsten i fulla 20 år.»

Såsom stöd för yrkandet har i motionen framhållits, bland annat,

att Öster, som är född den 19 september 1859, den 7 april 1880 kommit

i tjänst vid Upplands regemente och den 22 augusti 1899 erhållit avsked

ur krigstjänsten, att han sålunda kunde räkna en tjänstetid av

omkring 19 år 4 månader, att Öster, som hade hustru och 16 barn, av

vilka 4 ännu vore minderåriga, hade att dragas med ekonomiska bekymmer,

samt att han genom olyckshändelse fått händerna förbrända,

vilket gjorde det svårt för honom att erhålla inkomstbringande sysselsättning.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.

Såsom av utredningen i ärendet framgår, är Öster icke berättigad

att komma i åtnjutande av något underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa,

då han icke varit i krigstjänst mer än omkring 19 år 4

månader. Riksdagen har emellertid i vissa fall i fråga om såväl båtsmän

som indelta soldater, vilka icke tjänat därför föreskriven tid, förklarat

berörda omständighet icke utgöra hinder för dem att komma i

åtnjutande av pension. Enligt utskottets mening föreligga i detta fall

sådaua ömmande omständigheter, att det måste anses vara med rättvisa

och billighet överensstämmande, att ifrågavarande korpral tillerkännes

underhåll, som om han tjänat därför föreskriven tid.

Utskottet får alltså hemställa,

Utskottet.

Ang.

pension it

förre korpralen

J. A.

Öster.

Utskottet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande Nr 19.

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 136, må medgiva, att förre korpralen vid Upplands

regemente Johan August Öster må från och med den

1 januari 1923 från Vadstena krigsmanshuskassa tilldelas

underhåll efter samma grunder, som om han

tjänat för underhålls erhållande föreskriven tid.

^ i0:o) i en inom andra kammaren under nr 138 väckt motion har

förhöjt ''ärligt |ierr Billqvist anfört och hemställt följande:

understöd åt * itu

förre sergean- »Med anledning av en inom andra kammaren ar 1920 av herr Johansson

ten, skrädda- j Qäre väekt motion nr 116 beviljade riksdagen på tillstyrkan av dess bankorBruhn!''

Utskott ett ärligt understöd av 500 kronor åt förre sergeanten, skräddaren Ernst

Julius Bruhn från Karlsborg. .. ,

Vad Bruhns levnadsförhållanden angår, ber jag få hänvisa till ovan namnda

moti°n^fter ^ ]ang tjänstgöring, som Bruhn presterat, förefaller emellertid understödsbeloppet

väl lågt. Jag tillåter mig därför hemställa, att riksdagen ville höja

det belopp av 500 kronor, som 1920 års riksdag beviljade Bruhn i ärligt understöd,

till 800 kronor.»

utskottet. Såsom i motionen omnämnts, beviljades Bruhn genom beslut av 1920

års riksdag å allmänna indragningsstaten ett årligt understöd av 500 kronor,

att utgå från och med månaden näst efter den, vari hans då innehavda

anställning vid Karlsborgs artillerikårs skrädderiverkstad upphörde. A

detta understöd uppbär Bruhn i enlighet med 1922 års riksdags beslut

om pensionstillägg åt vissa f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl.

sådant tillägg, varjämte dyrtidstillägg utgår å såväl understödet som

pensionstillägget. De sammanlagda pensionsföimanerna överstiga häri

genom vida understödets grundbelopp. Utskottet vill erinra, att nyssnämnda

beslut om pensionstillägg avsåg att åvägabringa en generell förhöjning

av alla lägre pensioner. Vid sådant förhållande skulle ett bifall till

motionen vara ägnat att medföra konsekvenser av betänklig art. Utskottet

anser sig därför böra avstyrka densamma.

Utskottet hemställer,

att förevarande motion II: 138 icke må av riksdagen

bifallas.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 19.

17

II. Ang. ecklesiastikdepartementet.

Ang.

Emilia

Augusta

Lundgren.

ll:o) I en inom andra kammaren av herr Waldén vackt motion nr 139

hemställes, »att riksdagen måtte medgiva, att avlidne folkskolläraren år,list ««<*«•- Frans Peter Lundgrens änka Emilia Augusta Lundgren må under sin stodåtankan

återstående livstid, så länge hon befinner sig i sitt nuvarande änkestånd,

å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av tre hundra

kronor, att utgå från och med den 1 januari 1923.»

I motionen har upplysts, att kantorn och pensionerade folkskolläraren

Frans Peter Lundgren i Björnekulla församling av Lunds stift

avlidit år 1914, att han icke tillhört folkskollärarnas änke- och pupillkassa

samt att änkan vore fullständigt medellös.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen

med därvid fogad bilaga.

Utskottet tillåter sig erinra, att enligt bestämmelserna i regie- utskottet.

mentet den 31 december 1921 för statens anstalt för pensionering av

folkskollärare m. fl. (Kap. IV, övergångsstadganden, punkt 8) efterlevande

efter den, som icke varit delägare i folkskollärarnas änke- och

pupillkassa och som avlidit före den 1 januari 1920 och vid sin död

innehade anställning som lärare med full tjänstgöring vid av skoldistrikt

inrättad folkskola eller pension från folkskollärarnas pensionsinrättning

eller understöd från småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt,

må, om de styrka sig vara i behövande omständigheter, av pensionsanstalten

förklaras berättigade till pension, som beräknas enligt § 34

mom. 2 i reglementet, och ett familjepensionsunderlag av 300 kronor.

Enligt nyssnämnda § 34 mom. 2 utgår pensionen för änka ensam med

familjepensionsunderlagets belopp.

Då sålunda änkan Lundgren enligt gällande bestämmelser kan,

om hon styrker sig vara i behövande omständigheter, av pensionsanstalten

förklaras berättigad till årligt understöd med samma belopp,

som av motionären ifrågasatts, har utskottet ansett motionen icke böra

föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Utskottet hemställer alltså,

3

Bihany (ill riksdagens protokoll 1923. 8 saml. 18 häft. (Nr 19.)

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Bankoutskottets utlåtande Nr 19.

att förevarande motion II: 139 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 10 april 1923.

På bankoutskottets vägnar:

K. J. GUSTAFSSON.

Herr Eriksson i Grängesberg har begärt få antecknat, att han

icke deltagit i behandlingen av de i detta utlåtande omförmälda frågor.

»

STOCKHOLM, ISAAC MARGUS'' BOKTRYCKEBI-AKTIEBOLAG, 1923.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1923:322 Skrivelse till Konungen, i anledning av vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna. s. 1 i texten