Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckt motion om ändring i 4 § av lagen om emeritilöner för präster.

1923-04-10 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1923:23, Utlåtande, i anledning av väckt motion om ändring i 4 § av lagen om emeritilöner för präster.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bcinkoutskoitets utlåtande Nr 23.

1

Nr 23.

Ankom till riksdagens kansli den 11 april 1923 kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckt motion om ändring i 4 § av

lagen om emeritilöner för präster.

I en inom andra kammaren av herr Pehrsson i Göteborg jämte två andra

av kammarens ledamöter väckt, till bankoutskottet hänvisad motion nr 31

har hemställts, »att riksdagen ville för sin del besluta sådan ändring i § 4

i lag om emeritilön för präster den 9 december 1910, att det må bliva ordinarie

präst medgivet att mot åtnjutande av emiritilön från tjänsten avgå,

då han fyllt 70 år.»

I motionen har anförts följande:

»Enligt lag om emiritilön för präster av 9 december 1910 är ordinarie präst

förpliktad att mot åtnjutande av emeritilön från tjänsten avgå, när han fyllt

75 år; och äger Konungen med iakttagande därav, att kyrkofonden eljest åliggande

utgifter skola i främsta rummet bestridas samt att icke något år mer än

500,000 kr. må användas till emeritilöner, bestämma, huru tillgängliga medel

skola, med hänsyn till olika klasser av innehavare, uppdelas i lämpligt antal

emeritilöner.

Möjlighet att avgå med emeritilön förefinnes jämväl för präst, som fyllt 65

år och under mer än 3 av de senast förflutna åren varit i följd av obotlig

sjukdom eller ålderdomssvaghet urståndsatt att själv fullgöra sina tjänsteåligganden

och av sådan anledning åtnjutit tjänstledighet.

Uppenbart torde vara, särskilt i jämförelse med pensionstiderna för civila befattningshavare

i statens tjänst, att denna åldersgräns av 75 år är, även där icke

obotlig sjukdom eller ålderdomssvaghet direkt föreligger, i fråga om vissa prästerliga

befattningshavare allt för hög, om också erfarenheten best3frkt, att åtskilliga

förmå att i jämförelsevis god kraft intill denna ålder uppehålla respektive

tjänster.

I en tid, då ständigt nya krav växa fram i fråga om församlingsvården, synes

det vara församling och församlingsvård till båtnad, om prästerliga tjänsteinnehavare,

som nått 70 års ålder och själva känna sig icke längre mäkta fylla sin

uppgift, medgåves rätt att få från tjänsten avgå mot åtnjutande av emeritilön.

Något hinder av ekonomisk art för en sådan ändring i åberopade lag synes

icke lörefinnas från kyrkofondens sida, då av det för emeritilöner avsedda an
Bihang

till riksdagens protokoll 1923. 3 samt. 21 höft. (Nr 23—2h). 1.

s. 2 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 23.

Kyrkofonds
kcmmittén.

2

slaget av 500,000 kr. ur kyrkofonden under ecklesiastikåret 1921—1922 tagits i

anspråk kr. 218,896:89. Däri ha visserligen icke inberäknats dyrtidstilläggen,

som uppgingo till kr. 200,805: 30, men dessa äro ju i ständigt sjunkande. Dessutom

erinras om att avgörandet i varje enskilt fall ligger hos Kungl. Maj:t, som

kan överblicka hithörande förhållanden och reglera, så att det anslagna beloppet

icke överskrides.

Kyrkomötet har för sin del år 1920 gjort hemställan i samma syfte.»

Efter framställning av utskottet har statskontoret anbefallts att avgiva utlåtande

över motionen; och har nämnda ämbetsverk därvid överlämnat ett

av kyrkofondskommittén avgivet, till statskontoret ställt yttrande, vari anförts,

bland annat, följande:

»Tilldelandet av emeritilöner åt präster enligt nyssnämnda lag avser icke någon

pensionering i vanlig bemärkelse. Prästerna äro väl under de i lagen angivna

förutsättningarna skyldige att avgå med emeritilön, men hava icke någon ovillkorlig

rätt att erhålla sådan lön. Tilldelningen är i varje särskilt fall beroende

på Kungl. Maj:ts beslut, och detta beslut åter är beroende bland annat på att

emeritilön finnes ledig och "ått denna lön finnes kunna med hänsyn till fondens

andra mångahanda utgifter ånyo disponeras.

Vid lagens tillkomst hade man klart för sig, att det i lagen angivna maximibeloppet

500,000 kr. icke under alla förhållanden vore tillräckligt för beredande

av emeritilön åt samtliga de prästmän, som eljest vore därtill berättigade. Det

angavs uttryckligen, att den vidtagna åtgärden vore ett första steg till prästerskapets

pensionering.

Lagens tillämplighet har ännu ej, trots dess egen begränsning, kunnat göras

fullständig. På grund av stadgandet i lagens 10 § är det ännu endast i sällsynta

undantagsfall, som någon ordinarie präst, som eljest uppfyller de i 4 §

angivna förutsättningarna, har skyldighet att utan sitt medgivande avgå mot

åtnjutande av emeritilön. Hittills torde för samtliga ordinarie präster, vilka

erhållit emeritilön, avgången hava varit beroende på uttalad egen önskan. Ej

heller har det ansetts lämpligt att ännu taga det i lagen angivna maximibeloppet

helt i anspråk för emeritilöner. När kyrkofondskommittén i underdånigt

utlåtande den 28 juni 1917 yttrade sig i frågan om att begynna utdelningen av

emeritilöner åt ordinarie präster, uttalade sig kommittén för att tills vidare halva

maximibeloppet eller således 250,000 kronor skulle disponeras för emeritilöner.

Bland skälen härför angavs dels att under en icke så kort tid framåt emeritilön

icke i någon nämnvärd omfattning kunde ifrågakomma för andra präster

än sådana, vilka själva förklarade sig önska avgå, dels att del ej syntes förenligt med

kyrkans intresse att i tider av prästbrist befrämja ännu tjänstdugliga prästers

avgång ur tjänsten, och dels att det i allt fall icke kunde vara lämpligt att till

emeritilöner anvisa hela det för detta ändamål avsedda beloppet förr än det nya

lönesystemet åtminstone i det närmaste vunnit fullständig tillämpning över hela

riket, varför kommittén, i likhet med vad kyrkomötet tidigare uttalat, ansåg

genomförandet av prästerskapets pensionering böra ske efter hand. Kommittén

hade därjämte gjort en utredning angående kyrkofondens förmåga att lämna

tillgång till utgörande av emeritilöner.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskollets utlåtande Nr 23.

3

För närvarande är, enligt nådiga brevet till Eder den 15 april 1921, antalet

emeritilöner fastställt för kyrkoherdar till högst 60, för komministrar och med

dem jämnställda prästmän till högst 15 och för extra ordinarie präster till högst

20. Vid tilldelningen av emeritilöner 1921 synas en emeritilön för kyrkoherde

och tre emeritilöner för komminister hava på grund av otillräckligt antal avgångsvilliga

icke hava blivit bortgivna. År 1922 åter svarade mot 22 avgångsvilliga

kyrkoherdar endast 8 lediga löner; och samtliga lediga löner blevo disponerade.

För den tilldelning av emeritilöner, som skall äga rum under den närmaste

tiden, hava, enligt vad kommittén inhämtat, anmält sig 26 kyrkoherdar,

4 komministrar och vederlikar och 4 extra ordinarie präster. Antalet för närvarande

lediga rum synas vara för kyrkoherdar 5 och för komministrar 1. De

tilldelade emeritilönernas sammanlagda belopp uppgick år 1920 till omkring

230.000 kronor, år 1921 till omkring 290,000 kronor och år 1922 till omkring

300.000 kronor. Av dessa belopp torde för vart år någon del hava blivit besparad

på grund av inträffat dödsfall eller annat skäl. Å de utbetalade emeritilönerna

hava utgått tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg.

En överslagsberäkning giver vid handen, att för närvarande finnas, förutom

de nu anmälda avgångsvilliga ordinarie prästerna, nära 100 kyrkoherdar och

nära 20 komministrar, vilka under innevarande år fylla 75 år eller mera.

Vad själva saken angår, delar kommittén motionärernas uppfattning därom

att ordinarie präster i en ålder av 70—-74 år böra hava möjlighet att avgå från

tjänsten mot åtnjutande av emeritilön även under annan förutsättning än den i

4 § stadgade om viss längre tids otjänstbarhet. Härvid synes det dock kunna

erinras att, om en ändring i sådan riktning finnes böra genomföras, det förtjänar

att tagas under övervägande, om icke prästerna i sagda ålder böra fullt

jämnställas med de präster, som fyllt 75 år, d. v. s. förklaras skyldiga att avgå

mot åtnjutande av emeritilön, i stället för att motionärerna allenast velat öppna

en möjlighet för dem att i händelse av egen önskan sålunda avgå.

Emellertid synes det kommittén för närvarande vara mindre lämpligt att vidga

den genom lagen uppdragna ramen för emeritilöneinstitutet. I avseende på tilllämpningen

av lagens nuvarande bestämmelser befinner man sig nämligen ännu,

såsom av det förut sagda framgår, i en övergångsperiod, i det att man hittills

ej kunnat skrida till utdelning av emeritilöner i hela den i lagen avsedda utsträckningen.

Inom denna mera begränsade ram kan ej alltid emeritilön beredas

alla, som nu frivilligt söka avgå mot erhållande av sådan lön. Även om

man fullt ut tager i anspråk det i lagen angivna maximibeloppet lärer det, efter

vad verkställda beräkningar givit vid handen, i regel icke bliva möjligt, att,

sedan det i 10 § gjorda förbehållet försvunnit, bevilja emeritilön åt alla de enligt

4 § avgångsskyldiga. Förr än det för emeritilöner disponibla beloppet ökats

i erforderlig mån synas därför nya kategorier till emeritilön berättigade icke

höra upptagas. Med hänsyn till den betydande nedgång i kyrkofondens kapitalbehållning,

som ägde rum under år 1921, synes det ej för närvarande vara lämpligt

att öka det nu bestämda antalet emeritilöner eller att ifrågasätta en höjning

i det i lagen bestämda maximibeloppet. Härtill bidrager även den osäkerhet,

som för närvarande måste anses råda i avseende å de många faktorer av olika

slag, som inverka på kyrkofondens ställning och dess förmåga att fullgöra sina

åligganden. >

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 23.

Statskontoret.

Utskottet.

På grund av vad sålunda anförts anser kommittén, att bifall till den nu

väckta motionen icke bör förordas.

Statskontoret har för egen del åberopat vad kyrkofondskommittén anfört.

Enligt lagen om emeritilöner för präster den 9 december 1910, 1 §, må

sådana löner under de villkor och bestämmelser, som i lagen stadgas, från

kyrkofonden utgå till vissa ordinarie och extraordinarie präster. Med iakttagande

därav, att kyrkofonden eljest åliggande utgifter skola i främsta rummet

bestridas, samt att icke något år mer än 500,000 kronor må användas till emeritilöner,

bestämmer Konungen, enligt 3 § samma lag, huru tillgängliga medel

skola, med hänsyn till olika klasser av tjänstinnehavare, uppdelas i lämpligt

antal emeritilöner. Jämlikt 4 § i lagen är ordinarie präst pliktig att,

mot åtnjutande av emeritilön, från tjänsten avgå, när han fyllt 75 år, eller

när han fyllt 65 år samt under mer än 3 av de senast förflutna 5 åren

varit i följd av obotlig sjukdom eller ålderdomssvaghet urståndsatt att själv

fullgöra sina tjänsteåligganden och av sådan anledning åtnjutit tjänstledighet.

Extra ordinarie präst må erhålla emeritilön, när han uppnått 60

års ålder.

Utskottet, som behjärtar motionens syfte att för präster i åldern 70—74 år

bereda möjlighet till avgång från tjänsten mot åtnjutande av emeritilön även

i de fall, där vederbörande tjänstinnehavare icke under viss längre tid varit på

grund av sjukdom eller ålderdomssvaghet otjänstbar, anser emellertid, att vid

en eventuell ändring av nu gällande bestämmelser i dylik riktning jämväl för

präst, som uppnått 70 men icke 75 års ålder, bör stadgas skyldighet att mot

åtnjutande av emeritilön avgå från tjänsten. Såsom kyrkofondskommittén

framhållit, hava emellertid emeritilöner ännu icke kunnat utdelas ens i den

utsträckning, som med nuvarande bestämmelser avses. Det torde därför

icke vara möjligt att företaga någon utvidgning av området för den nuvarande

lagens tillämpning, innan det för ifrågavarande ändamål fastställda

årliga maximibeloppet av 500,000 kronor blivit i erforderlig grad utökat. En

höjning av berörda belopp synes emellertid med hänsyn till vad i kyrkofondskommitténs

yttrande anförts beträffande kyrkofondens ekonomiska ställning

för närvarande icke kunna förordas.

På grund av vad sålunda anförts har utskottet icke ansett sig kunna tillstyrka

någon åtgärd i motionens syfte.

Utskottet hemställer alltså,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottels utlåtande Nr 23. 5

att förevarande motion 11:31 ej må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 10 april 1923.

På bankoutskottets vägnar:

BERNH. ERIKSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Öhngren, Walles, Enhörning, Vindahl, Malmberg,

Berge, Andersson i Hägelåkra och Bodin:

av andra kammaren: herrar Eriksson i Grängesberg, Gustafsson i Örebro,

Bäcklund, Winkler, Lovén, Ryberg, Höglund och Janson i Kungsör.

Reservation

av herr Winkler, som ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall till den i

ämnet väckta motionen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1923:104 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion om ändring i 4 § av lagen om emeritilöner för präster. s. 1 i texten