Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckt motion om höjning av pensionsunderlaget för häradshövding.

1923-04-19 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1923:29, Utlåtande, i anledning av väckt motion om höjning av pensionsunderlaget för häradshövding.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 29.

1

Nr 29.

Ankom till riksdagens kansli den 19 april 1923 kl. 12 m.

Utlåtande, i anledning av väckt motion om höjning av pensionsunderlaget

för häradshövding.

I en inom första kammaren av herr Julin vackt, till bankoutskottet hänvisad

motion nr 71 har hemställts, att riksdagen måtte ”dels bestämma att

såsom pensionsunderlag för häradshövding skall från och med den 1 juli 1923

gälla ett belopp av 6,996 kronor, dels bemyndiga Kungl. Maj :t att i övergångsbestämmelser

till den kungörelse eller förordning, som i anledning härav

utfärdas, meddela föreskrifter i syfte att här åsyftad pension till f. d. häradshövding,

som åtnjuter sådan vid tiden för ikraftträdandet av den föreslagna

höjningen, jämväl må i motsvarande mån förhöjas.”

Till stöd för yrkandet har i motionen anförts följande:

Genom kungörelse den 7 juni 1878 berättigades häradshövding att vid

avgang från tjänsten efter uppnådda 65 levnadsår och 35 tjänstår uppbära

pension tran allmanna mdragningsstaten med ett belopp av 5,000 kronor, och

enligt lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till

pension bestämdes enahanda belopp såsom pensionsunderlag för häradshövding,

^ intill dess ny lönestat bleve fastställd.

,.. ,, NåS°n ändring i fråga om pensionsunderlaget för häradshövding har

a"?, 2 fel iorl\r 4r .192°- f k""Sl. brev till statskontor! S

skulle utgöraSÄ ^ “n oeh med den 1 januari 1921

,^et är uppenbart, att den sålunda vidtagna höjningen i pensionsunder
•um1

efter år 1878 TdThTT Af Ö~ninS 1 lånekostnaderna, som ägt

ruin etter ar 1878. I det betänkande rörande fragan om avskaffandet av

sportelsystemet såsom avlöningsform för domare m m., som den 24 september

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 3 sarnl. 26 häft. (Nr 29.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 29.

Utskottet.

1921 avgavs av inom justitiedepartementet tillkallade sakkunnige, har darfor

föreslagits, att pensionsunderlaget för häradshövding matte faststallas till

(1.996 kronor, motsvarande det pensionsunderlag, som numera ar bestämt tor

hovrättsråd och revisionssekreterare. , ,

I de yttranden, som avgivits över nämnda betänkande, har icke trana

ställts någon anmärkning mot vad detsamma i nu berörda del innehåller, oc

statskontoret har i sitt avgivna utlåtande uttryckligen förklarat sig icke»hava

något att erinra mot den föreslagna höjningen av pensionsunderlaget. basom

ett särskilt skäl för en dylik höjning av pensionsunderlaget ma anföras, att

före den år 1909 genomförda löneregleringen för hovrätterna samma pension,

5,000 kronor, gällde för häradshövdingar som för hovrättsråd. „

Föreningen Sveriges Häradshövdingar har jämlikt enhälligt beslut a

föreningens den 7 oktober 1922 hållna årsmöte hemställt hos Kungl. Maj:t, att

— oavsett vilka åtgärder som må anses böra vidtagas i anledning av cle i

omförmälda betänkande i övrigt framställda förslag till 19_o ars riksdag

måtte avlåtas proposition om höjning av pensionsunderlaget för häradshövding

till 6,996 kronor. Då det icke är uteslutet, att Kungh Maj:t ej hinner

förelägga riksdagen ärendet, vill jag på detta sätt bringa fragan under ri sdagens

prövning. Jag har ansett ett särskilt skäl att nu upptaga denna truga,

som rör blott en speciell grupp befattningshavare, ligga däri, att det har galler

att rätta en oriktigt gjord omplacering i pensionshänseenue av denna grupp,

en omständighet som även gör, att det måste tillses, att redan utdelade, for

lågt satta pensioner i görligaste mån nu förbättras.”

Såsom i motionen omnämnts, har föreningen Sveriges häradshövdingar

hos Kungl. Maj :t gjort framställning om avlåtande av proposition till innevarande

års riksdag med förslag om höjning av pensionsunderlaget för häradshövding,

varjämte föreningen framhållit önskvärdheten av att med en höjning

av nämnda pensionsunderlag måtte förknippas en förhöjning av pensionen

för dem, som redan pensionerats, innan den sökta höjningen av pensionsunderlaget

trätt i kraft. Enligt vad utskottet inhämtat, har berörda

framställning varit föremål för prövning av 1921 års pensionskommitté, som

den 24 januari 1923 avgivit yttrande över densamma.

I nämnda yttrande har kommittén, som erhållit uppdrag att undersöka,

huruvida åtgärder av provisorisk natur borde vidtagas for att bereda förbättring

av pensionerna för någon grupp av befattningshavare vid ännu icke

nyreglerade verk, till en början erinrat, att detta spörsmål varit föremal föryttrande

av kommittén i dess den 16 december 1921 avgivna betänkande med

förslag till författningar angående dyrtidstiilägg och pensionstillägg åt vissa,

pensionärer, vilket förslag lades till grund för 1922 års riksdags beslut i

fråga om sådana tillägg. Efter framhållande, att kommittén funnit sig ic

för det dåvarande kunna tillstyrka genomförande av en allmän reglering av

redan utgående pensioner, då en sådan måste grundas pa skillnaden mellan

en pension av äldre typ och en nyreglerad pension, men nagra nyreglera e

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 29.

3

pensioner ännu icke förefunnes för statsförvaltningen i dess helhet, hade kommittén

i betänkandet (sid. 12) anfört följande:

”Väl skulle man kunna tänka sig, att för varje befattning vid de ännu

oreglerade verken fastställdes ett nytt pensionsunderlag; och kommitterade.

vilka i anledning av 1921 års riksdags beslut om höjt pensionsunderlag^ för

landshövding anbefallts taga under övervägande, huruvida tilläventyrs några

åtgärder av provisorisk natur böra vidtagas för att bereda en motsvarande

förmån även för andra befattningshavare vid ännu icke nyreglerade verk, hava

undersökt förhållandena, men kommit till den slutsats att, även om beträffande

en del befattningar vid oreglerade verk man med ledning av de nya

pensionsunderlagen för jämförliga befattningar vid nyreglerade verk. skulle

kunna utan större risk fastställa nya pensionsunderlag, likväl möjligheten

av ett föregripande av resultaten av pågående utredningar om löne- och pensionsregleringar

skulle beträffande en stor mängd befattningar ingalunda vara

utesluten. På grund härav och då de i tjänst varande befattningshavare, som

skulle beröras av en sådan anordning — i olikhet med landshövdingarna, vilka

åtnjuta avlöning å så gammal stat. att skyldighet icke föreligger för dem att

erlägga avgift för egen pensionering — i allmänhet skulle genom fastställande

av nytt pensionsunderlag nödgas erlägga förhöjda avgifter för egen pensionering

ävensom eventuellt även ökade insatser i vederbörande änke- och pupillkassa

utan att samtidigt erhålla någon förbättring av sina avlöningsförmåner,

hava kommitterade funnit sig icke kunna förorda någon provisorisk

åtgärd i nu berörda syfte.”

Vidkommande den av föreningen Sveriges häradshövdingar gjorda

framställningen har kommittén anfört, bland annat, att häradshövdingarna

visserligen hörde till de befattningshavare, för vilka nytt pensionsunderlag

skulle kunna fastställas utan någon större risk att därvid föregripa resultatet

av en blivande löne- och pensionsreglering. Ur denna synpunkt vore därför

måhända icke något att erinra mot bifall till förevarande framställning, i vad

den avsåge höjning av pensionsunderlaget. Men betraktade man närmare vad

följden skulle bliva, om för häradshövding, vilken nu icke vore skyldig att

erlägga avgift för egen pensionering, fastställdes ett nytt pensionsunderlag,

motsvarande det för hovrättsråd gällande, utan att därvid samtidigt ny förbättrad

lönestat bleve fastställd för häradshövdingarna, så måste man finna,

att det nya pensionsunderlaget icke kunde påtvingas den, som dessförinnan

utnämnts till häradshövding, samt att därför — åtminstone om skyldighet

infördes att erlägga avgift för egen pensionering — endast vissa häradshövdingar

komme att ansluta sig till den förbättrade pensioneringen, nämligen de,

vilka inom de närmaste åren antingen uppnådde avgångsåldern 70 år eller

ock närmade sig en levnadsålder av 60 år, efter vilken en förhöjning av d elak - tighetsbeloppet i civilstatens änke- och pupillkassa icke finge äga rum, eller

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 29.

eljest önskade redan nu bereda sina efterlevande den med sådan förhöjning

förenade ökade förmånen, och vilka sålunda kunde hava fördel av att ingå

på det nya pensionsunderlaget. Det stora flertalet häradshövdingar däremot

kunde avvakta den definitiva löne- och pensionsreglering, som måste komma

inom ett eller annat år, och hade alltså icke något intresse att redan nu ingå

på förhöjt pensionsunderlag med därav följande avgifter för egen pensionering

och eventuellt höjda familjepensionsavgifter. Att å andra sidan nu utan villkor

om skyldighet att för egen pensionering erlägga avgift medgiva, att pensionsonderlaget

för häradshövding, vilket för endast ett par år sedan bestämts till

sitt nuvarande belopp och därvid höjts med 600 kronor, åter skulle ytterligare

så väsentligt höjas, som i framställningen påyrkats, syntes kommittén betänkligt.

Häradshövding skulle nämligen därigenom utan avgift bekomma samma

pension, som av hovrättsråd. med flera delvis bekostades med egna avgifter,

och vida högre pension än den, som tillkomme ungefär jämställd befattningshavare

hos länsstyrelse (landssekreterare och landskamrerare) mot erläggande

av pensionsavgift; och vid en blivande definitiv löne- och pensionsreglering

komme häradshövding givetvis att drabbas av avgifter för egen pensionering

utan att dock i sammanhang därmed pensionsunderlaget kunde väntas

bliva förhöjt utöver det belopp, som nu påyrkats.

Även ur andra synpunkter har kommittén förklarat sig hysa betänkligheter

mot ett provisoriskt ordnande av pensionsförhållandena för en grupp

bland den stora mängden av befattningshavare, vilka ännu väntade på definitiv

löne- och pensionsreglering. Om man på dylikt sätt särskilde en grupp

bland många i stort sett likställda grupper, kunde det icke gärna undvikas,

att de andra grupperna funne sig tillbakasätta. Till dessa andra grupper

hörde exempelvis landsstaten, provinsialläkarstaten, universiteten och lärarpersonalen

vid de allmänna läroverken. Att en provisorisk anordning av ifrågavarande

slag funnits vara på sin plats i fråga om landshövdingarna, syntes

förnämligast hava berott på det synnerligen ogynnsamma läge i pensionshänseende,

vari landshövdingarna ensamma i jämförelse med alla övriga

befattningshavare i motsvarande chefsställning kommit, enär efter pensionsregleringen

för de sistnämnda landshövdingarna hade varit de enda, vilkas

pensioner drabbats av den i civila pensionslagen ursprungligen fastställda,

men numera övergivna principen, att pension icke finge överstiga 6,000 kronor.

Beträffande framställningen, i vad den avsåge förhöjning av redan

utgående pensioner, ville kommittén, som enligt vad dess förenämnda betänkande

gåve vid handen icke ställt sig alldeles avvisande mot tanken att, när

nya pensionsunderlag förelåge över hela linjen, en reglering av redan utgående

pensioner skulle kunna äga rum i sammanhang med en avveckling av

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskotteis utlåtande Nr 29.

5

dyrtidstilläggen, framhålla, att tiden ännu icke kunde anses vara inne att

realisera en sådan pensionsreglering.

Slutligen har kommittén fäst uppmärksamheten därpå, att genom nu

gällande bestämmelser om dyrtidstillägg, som läte sådant tillägg ä pension

av äldre typ utgå efter gynnsammare grunder än å nyreglerad pension, eu

utjämning i viss män ägae rum.

På grund av vad sålunda anförts har kommittén hemställt, att föreningens

framställning icke matte till särskild åtgärd löranleda. Pramställningen

är, enligt vad utskottet inhämtat, lortlaranue beroende på Kungi. Maj:ts

prövning.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har frågan om lönereglering

för häradshövdingarna ännu icke vunnit sin lösning. Några särskilda

skäl hava enligt utskottets mening icke anförts för nödvändigheten av att före

genomförandet av en sådan reglering åvägabringa en provisorisk förbättring

av ifrågavarande befattningshavares pensionsförmåner. På grund härav och

då Kungl. Maj:t icke ansett sig böra för riksdagen framlägga förslag i anledning

av den utav föreningen Sveriges häradshövdingar i sådant syfte gjorda

framställningen, har utskottet funnit sig icke kunna på grundvalen av enskild

motion tillstyrka genomförandet av en fristående provisorisk pensionsreglering

för ifrågavarande grupp av befattningshavare.

Utskottet får sålunda hemställa,

att förevarande motion 1:71 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 19 april 1923.

På banko utskottets vägnar:

BERNH. ERIKSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Gustafsson, öhngren, Walles, Enhörning, Vindahl, Johansson,

Malmberg och Berge;

1T . av ®n,d,ra kammaren: herrar Eriksson i Grängesberg, Gustafsson i Örebro, Boraaren,

Hamnn, Bäcklund, Winkler, Lovén och Hy berg.

Utskottets

yttrande.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.