Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets utlåtande Nr 31

1923-04-30 · 30 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 30 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1923:31, Bankoutskottets utlåtande Nr 31

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

1

ffr 31.

Ankom till riksdagens kansli den 30 april 1923 kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning av vissa framställningar rörande elfte

huvudtiteln, innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till

utskottet hänvisade framställningar rörande elfte huvudtiteln.

Ä. Civila pensionsväsendct.

l:o) I en inom första kammaren av herr Bergqvist jämte tre andra

av kammarens ledamöter väckt motion nr 31 har hemställts, »att riksdagen

ville besluta att åt f. d. lärarinnan vid folkskoleseminariets i Umeå

övningsskola Jenny Maria Norberg bevilja en årlig pension av 2,200

kronor att utgå från och med den 1 juli 1923 samt för ändamålet för

budgetåret 19''23—1924 anvisa ett anslag av 2,200 kronor.»

Av motionen med därtill hörande bilagor framgår, att lärarinnan

Norberg varit anställd vid Umeå folkskoleseminarium dels såsom vikarierande

musiklärarinna under läsåret 1892—1893, dels såsom extra lärarinna

i seminariets övningsskola under läsåren 1893—1899 och dels som

ordinarie övningsskollärarinna från och med den 1 juli 1899 till och med

den 12 november 1921, från vilken dag hon på egen begäran erhöll

avsked från sin befattning.

Rörande de omständigheter, som voro förknippade med avskedstagandet,

har i motionen lämnats följande redogörelse:

»Att hon från sistnämnda dag kom att skiljas från sin befattning vid seminariét

berodde på ett av henne taget steg, vilket föranleddes av religiösa skal.

Fröken Norberg hade nämligen under år 1920 blivit starkt påverkad av den s. k.

pingströrelsen och slutligen kommit till den uppfattningen, att hon icke kunde

kvarstå såsom medlem i svenska kyrkan. På grund härav tillkännagav hon, såsom

av bifogade prästbetyg inhämtats, för pastorsämbetet i Umeå stad den 21 december

1920 sin avsikt att utträda ur svenska kyrkan och övergå till de s. k. pingstBihang

till riksdagens protokoll 1923. 8 saml. 28 höft. (Nr 31.) 1

Ang.

pension åt

f. d. lärarinnan

vid folkskoleseminariets

i Umeå

övningsskola

Jenny Maria

Norberg.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

vännerna. Vid personlig inställelse hos pastorsämbetet den 22 februari 1921 anmälde

hon, att bon fullföljde denna sin avsikt.

Enligt sin mening var hon nu lagligen utträdd ur svenska kyrkan. Med

anmälan om detta förhållande anhöll hon emellertid hos Kungl. Maj:t om nådigt

tillstånd att utan hinder härav få kvarstå i sin befattning. Denna anhållan blev

dock avslagen av Kungl. Maj:t, som genom nådigt beslut den 21 oktober 1921

förklarade, att ansökningen icke kunde bifallas. Hon måste nu följaktligen avgå

från sin befattning vid seminariet, och skolöverstyrelsen meddelade henne avsked

den 13 november 1921.

Vid närmare eftertanke började hon därefter tvivla på, att hennes anmälan

om utträde ur svenska kyrkan i själva verket skett på ett sådant sätt, att den kunnat

ha någon laga verkan, då hon icke uppgivit sig ämna utträda till något egentligt

trossamfund utan endast till pingstvännerna, som icke äro samfundsorganiserade

utan blott utgöra en fri religiös riktning inom kyrkan. Detta gav henne anledning

att under våren 1922 ingå till Kungl. Maj:t med en ny ansökning, däri hon

anförde, att hon icke lagligen kunnat erhålla utträde ur statskyrkan, eftersom hon

ej uppgivit eller ämnat ansluta sig till något lagligt erkänt trossamfund och i anledning

därav anhöll att åter få inträda i sin tjänst. Den efter henne ledigblivna

befattningen var då ännu icke besatt med ny innehavare.

Kungl. Maj:t lämnade emellertid genom nådigt beslut den 7 oktober 1922

ansökningen utan avseende.»

Beträffande frågan om pension åt lärarinnan Norberg hava motionärerna

anfört följande:

»Så som denna sak utvecklat sig har lärarinnan Norberg kommit i en

mycket beklaglig ställning. Ehuru hon har bakom sig en mer än 29-årig med

högsta tjänstgöringsbetyg vitsordad lärareverksamhet vid seminariet och därtill en

genom bifogat intyg styrkt väl vitsordad nära 2-årig tjänstgöring som lärarinna

vid Norrbottens läns landstings småskoleseminarium, kan hon efter vad som inträffat

icke erhålla någon pension från statens anstalt för pensionering av folkskollärare

m. fl. Då hon haft fattiga släktingar att hjälpa, har hon icke heller

kunnat göra några besparingar. Följden är, att hon nu vid 55 års ålder står utblottad

utan några existensmedel.

Här föreligger ett fall, där verkliga skäl synas förefinnas för riksdagen att

träda reglerande emellan. Låt vara, att lärarinnan Norberg genom oförstånd

själv vållat, att hon kommit i denna situation, så vore det likväl hårt, om hon

efter omkring 30-årigt oförvitligt arbete i statens tjänst skulle gå förlustig den

pension, som hon genom sin långa tjänstgöring i verkligheten har intjänat. Oavsett

vilken uppfattning riksdagen må hysa om rättmätigheten i hennes omförmälda,

av Kungl Maj:t avslagna begäran att få återinträda i sin tjänst, torde dock riksdagen

kunna i de anförda omständigheterna finna tillräckliga skäl att i någon

form giva henne sitt stöd. Detta torde lämpligen böra ske genom beviljande av

en skälig pension åt henne i likhet med vad i ett stort antal andra fall av olika

anledningar skett.

Beträffande det belopp, som i sådant avseende kan ifrågasättas, må erinras

därom att ordinarie övningslärare vid folkskoleseminarium enligt reglemente den 31

december 1919 för statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. äger att

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

3

efter en tjänstetid av 33 år uppbära en pension, som utgår med 2 3 av den fastställda

avlöningen i högsta lönegraden. Då denna avlöning för övningsskollärarinna

utgör 3,700 kronor, bör full pension för sådan lärarinna utgå med 2,466

kronor 66 öre.

Lärarinnan Norberg skulle emellertid icke kunnat erhålla full pension, då

hon icke tjänstgjort fullt 33 år. Därest i hennes tjänstårsberäkning medtages den

tid hon tjänstgjort som lärarinna vid landstingsseminariet i Norrbottens län, såsom

tydligtvis torde böra ske, uppgå hennes sammanlagda tjänstår i runt tal till

30. Hon borde därför vid avgång från sin befattning under alla förhållanden

varit berättigad till en avkortad pension, som svarat mot 30,33 av hel pension

och sålunda uppgått till omkring 2,240 kronor. Billigheten synes nu kräva, att

ett ungefär motsvarande belopp beviljas henne av riksdagen som pension. Beloppet

torde emellertid kunna avrundas nedåt till 2,200 kronor. Denna pension, som

egentligen borde räknas från den dag hon avgick från sin tjänst, synes åtminstone

böra beviljas henne från och med budgetåret 1923—1924.»

Över förevarande motion har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat

utlåtande av statskontoret, som i ärendet hört skolöverstyrelsen

och styrelsen för statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.

Skolöverstyrelsen har i sitt yttrande anfört följande:

»Riktigheten av de i motionen lämnade uppgifterna rörande lärarinnan

Norbergs tjänstgöringsförhållanden och avgång från befattningen vid folkskoleseminariets

i Umeå övningsskola kan av överstyrelsen vitsordas. Överstyrelsen

anser sig också hava grundad anledning såsom sin uppfattning uttala, att med

hänsyn till Norbergs långa och förtjänstfulla verksamhet i statens tjänst och de

särskilda omständigheter, under vilka hennes avgång från tjänsten ägt rum, synnerligen

starka billiglietsskäl föreligga att, på sätt motionärerna ifrågasatt, genom

beviljande av pension förbättra den ekonomiskt bekymmersamma ställning, vari

Norberg på grund av förekomna omständigheter blivit försatt. Vid sådant

förhållande anser sig överstyrelsen böra på på det livligaste förorda bifall till

motionen.»

Styrelsen för statens anstalt för pensionering av folkskollärare

m. fl. har avgivit ett så lydande yttrande:

»Lärarinnan Norberg, som är född den 21 september 1868 samt tjänstgjort

vid småskoleseminariet i Nederluleå nära 2 år och därefter från och med läsåret

1892—1893 till och med den 12 november 1921 vid folkskoleseminariet i Umeå,

räknade således, då hon sistnämnda dag på egen begäran avgick från sin tjänst,

53 levnadsår och åtminstone i det närmaste 31 tjänstår. För hel tjänstepension,

som för lärarinnan Norberg skulle hava utgjort kronor 2,466:67, erfordras enligt

pensionsanstaltens reglemente den 31 december 1919, §§ 46 och 47, uppnådda 60

levads- och 33 tjänstår. Förutsättningarna för sådan pension förefinnes följaktligen

icke och ej heller för genast börjande förtidspension enligt §§ 19 eller 49 i

nämnda reglemente. Det återstår således endast rätt till s. 1c. uppskjuten pension

enligt § 20. Denna pension börjar dock ej utgå förr än vid uppnådd pensions
-

Skolöversty
relsen.

Styrelsen för

statens anstalt

för pensionering

av folkskollärare

m. fl.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Statskontoret.

Utskottet.

4 Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

ålder eller vid dessförinnan inträdd varaktig oförmåga till arbete (§ 31). Beloppet

av denna pension, om den skulle börja utgå först vid pensionsåldern, skulle, enligt

vad verkställd beräkning giver vid handen, uppgå till 135 kronor.

Av motionen och därvid fogade intyg framgår, att lärarinnan Norberg med

synnerligen göda vitsord skött sin tjänst, som hon lämnade endast därför att hon

trodde sig icke vara behörig kvarstå i densamma. Dessa hennes motiv vittna i

varje fall om en erkännansvärd samvetsgrannhet i uppfattningen av lärarinnekallet.

Vid sådant förhållande och då det förut ej sällan inträffat att riksdagen,

när särskilda skäl kunnat åberopas, medgivit att pension, oaktat reglementsenliga

förutsättningar därför ej varit för handen, ändock fatt åtnjutas, finner anstalten,

att riksdagen även bär bör kunna träda emellan och hjälpa henne i den brydsamma

situation, i vilken hon under nämnda omständigheter råkat, och således

tilldela henne pension till det belopp, som i motionen föreslagits, antingen så att

pensionen utgår av statsmedel eller ock, om detta skulle anses lämpligare, att dep

utgår från pensionsanstalten, i vilket sistnämnda fall något särskilt anslag ej kan

behöva för ändamålet anvisas. Härvid borde, om det förstnämnda alternativet

väljes, föreskrivas antingen att pensionen skall, om och när lärarinnan kommer i

åtnjutande av uppskjuten pension från anstalten, minskas med det belopp, vartill

den uppskjutna pensionen kommer att uppgå, eller ock att sådan pension ej skall

till henne utgå. Väljes däremot det senare alternativet, erfordras ej dylik föreskrift,

enär i sådant fall rätten till uppskjuten pension, jämlikt § 2,Q : 1 : b) i anstaltens

reglemente, komme att utan vidare bortfalla.»

Statskontoret liar för egen del yttrat:

»Såsom skolöverstyrelsen liksom direktionen över statens anstalt för pensionering

av folkskollärare m. fl. framhållit, föreligga särskilda billighetsskäl för

beredande av understöd åt förra övningsskollärarinnan Jenny Maria Norberg,

och vill statskontoret för sin del i valet mellan de av nämnda direktion ifrågasatta

alternativen förorda, att understödet anvisas att utgå från statens anstalt

för pensionering av folkskollärare m. fl.»

Såsom av den föregående redogörelsen framgår, kan lärarinnan

Norberg icke göra gällande någon laglig rätt till pension i vanlig ordning,

då hon på egen begäran erhållit avsked från sin befattning före

uppnående av föreskriven pensionsålder. Med hänsyn till de särskilda

omständigheter, som varit förknippade med hennes avskedstagande, och

i betraktande av hennes långa och väl vitsordade tjänstgöring såsom

lärarinna vid en statlig läroanstalt har utskottet emellertid i likhet med

de i ärendet hörda myndigheterna funnit starka billighetsskäl tala för

att något understöd av allmänna medel beredes henne i den ekonomiskt

brydsamma belägenhet, vari hon till följd av sitt avskedstagande kommit.

Beträffande storleken av detta understöd har utskottet emellertid

ansett någon reduktion av det i motionen föreslagna beloppet skäligen

böra äga rum; och vill utskottet förorda, att understödet bestämmes

s. 5 Kontrollera mot PDF

BanJeoutaJfottfits utlåtande Hr 31. 5

till omkring två tredjedelar av full pension eller i avrundat tal 1,600

kronor årligen. Detta understöd torde bpra utgå från statens anstalt

för pensionering av folkskollärare m. fl. från och med den 1 juli 1923.

Under åberopande av d,et anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

I : 31, må medgiva, att förra lärarinnan vid folkskoleseminariets

i Umeå övningsskola Jenny Maria

Norberg må av styrelsen för statens anstalt för pensionering

av folkskollärare m. fl. tillerkännas ett årligt

understöd av ettusensexhundra kronor, att utgå

från och med den 1 juli 1923 under hennes återstående

livstid.

B. Militär» pensiousväscuLdet.

2:o) I en till riksdagen avlåten, den 9 mars 1923 dagtecknad Ang.

proposition nr 148 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att p^"sio^afl

förre båtsmannen vid Södermanlands l:a kompani Johan Mfred Ponthan mannen j.S''a.

Glantsherg må tilldelas pension, såsom hade han tjänat kronan tjugo år p- Glantsberg.

från tjugo års ålder.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för

ovan angivna dag.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts

proposition, hemställer

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

proposition.

3:o) I en till riksdagen avlåten, den 16 mars 1923 dagtecknad Ang.

proposition nr 214 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma verkmästaren

dag, föreslagit riksdagen medgiva, att vardera av verkmästaren å månadslönarstat

vid flottans varv i Stockholm Erik Ferdinand Jonsson och o. A^VohanZ

mästaren å sådan stat vid samma varv Otto Alexander Johansson må sonfrån

och med månaden näst efter den, varunder avgång från tjänsten

äger rum, under sin återstående livstid uppbära årlig pensionsförbättring,

Jonsson med 1,155 kronor 60 öre och Johansson med 910 kronor,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

att utgå från anslag, som är eller må varda beviljat till pensionsförbättring

för viss personal vid marinen och i samma ordning som fyllnadspension.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet.

Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts

förslag och hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

proposition.

Ang. 4:o) I en till riksdagen avlåten, den 16 mars 1923 dagtecknad

bättring^åt'' proposition nr 223 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att

flaggkvarters- flaggkvartersmannen i marinen Anders Gustaf Sjöqvist må från och med

°'' dagen näst efter den, då han erhållit avsked, under sin återstående

jöqvis. uppbära pensionsförbättring med ett belopp av 1,310 kronor för

år räknat, att utgå från anslag, som är eller må varda beviljat till

pensionsförbättring för viss personal vid armén och i samma ordning

som fyllnadspension.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för

ovan angivna dag.

Utskottet, som icke funnit något att erinra mot Kungl. Maj:ts

förslag, hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

proposition.

Ang.

ersättning

åt förre

sjömannen

K. A. M.

Didon för

kroppsskada,

ådragen

under

militärtjänst
göring.

5:o) I en inom andra kammaren av herr Molander väckt motion

nr 140 har hemställts, »att riksdagen ville besluta, att ersättning skall

utgå till f. d. 1 kl. sjömannen K. A. M. Didon för kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring, oberoende av den omständigheten, att

framställning om sådan ersättning icke blivit gjord inom föreskriven

tid.»

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Av tillgängliga handlingar har utskottet inhämtat, att Didon, som

är född den 13 mars 1891, under tiden den 1 oktober 1909—5 april

1912 var fast anställd vid flottan, från vilken anställning han avgick

såsom 1 kl. sjöman, samt därefter under tiden den 9 mars—2 oktober

1915 var inkallad till krigstjänstgöring vid flottan, därifrån han sist
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

7

nämnda dag hemförlovades på grund av tillfällig sjukdom. Under sin

fasta anställning var han under 12 dagar den 16—27 april 1911 inlagd

på flottans sjukhus i Karlskrona för lungsjukdom, varom vederbörande

sjukhusläkare i avgivet intyg yttrat följande:

»2 kl. sjömannen vid 3 matr.-komp. 672 Didon vårdades på flottans sjukhus

för hemoptys 16/4—27/4 1911. Hade 16/4 vid två särskilda tillfällen hostat upp

vid pass V3 liter ljusrött blod enligt egen uppgift; ej förr hostat blod, men hostat

i 3 månader. Efter inkomsten å sjukhuset ingen blodig upphostning. Temperaturen

afebril. 274: Inga förändringar i lungorna kunna konstateras. Utskrevs

frisk 274.»

Under krigstjänstgöringen år 1915 förklarades Didon genom läkarbetyg

den 24 augusti nämnda år vara på grund av hjärtsjukdom i behov

av tjänstledighet och var av denna anledning permitterad under

tiden 31 augusti—30 september.

Didon intogs sedermera, omkring 10 år efter det lungsjukdomen

under anställningstiden vid flottan yppats, den 19 november 1921 å

länssanatoriet i Sundsvall, vars överläkare härom i avgivet intyg anfört

följande:

»F. d. l:a klass sjöman Karl Aug. Didon vårdades å länssanatoriet i

Sundsvall under tiden 19/u 1921—12/2 1922 för tbc. pulmon., Stad. III (oläsligt

ord) + Neurasthenia. Didon uppgav, att han i barndomen haft vatten i lungsäcken,

men eljes varit fullt kry tills han den le/6 1911 plötsligt fick blodhosta

(c:a en kaffekopp blod). Han intogs då på flottans sjukhus i Karlskrona, där

han vårdades i 14 dagar. Sedan var han åter i fullt arbete och kände sig frisk,

tills han den 9/7 1921 fick en ny stor hämoptys, sedan dess dålig med feber.»

Hos Kungl. Maj:t anhöll Didon i ansökan den 2 februari 1922

om rätt att komma i åtnjutande av ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring. Över ansökningen infordrades

utlåtande av riksförsäkring sanstalten, som den 3 maj 1922 anförde, bland

annat följande:

»Till åtlydnad härav får riksförsäkringsanstalten efter i ärendet infordrade

upplysningar — de senaste till anstalten inkomna den 13 nästlidne april, — samt

sedermera inhämtat yttrande från den hos anstalten anställde specialisten å lungoch

hjärtsjukdomarnas område, överläkaren medicine doktorn A. Gullbring, anföra

följande.

Jämlikt bestämmelserna i ovannämnda kungl. förordning, jämförda med

föreskrifterna i kungl. förordningen den 4 juli 1920 angående ändrad lydelse av

4 och 12 §§» i samma förordning, är rätt till ersättning i anledning av sjukdom,

till vilken militärtjänstgöringen skäligen kan antagas hava bidragit, förverkad,

därest ej framställning om sådan ersättning göres inom viss tid efter det sjukdomen

yppats, vilken tid bestämts till respektive två och tre år, allteftersom sjukdomen

yppats före eller efter 1919 års ingång.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

8 Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

Riksförsäkringsanstalten har tidigare beträffande underdåniga framställningar

om ersättning i sådana fall då anspråk på ersättning i anledning av

kroppsskada eller sjukdom, som yppats före ingången av år 1919, gjorts först

efter två men inom tre år från det skadan eller sjukdomen yppades, hemställt,

att den omständigheten, att framställningen icke ingivits inom föreskriven tid,

icke måtte utgöra hinder för ersättningens tillerkännande.

I nu förevarande fall hår emellertid framställning gjorts först sedan avsevärt

längre tid än tre år förflutit från det sjukdomen yppades, nämligen beträffande

sökandens lungsjukdom ofnkfing elva år och beträffande den hjärtsjukdöm,

varav han jämväl lider, omkring sju år efter det ätt, så vitt av handlingarna

framgår, respektive sjukdomar konstaterats. På grund liärav anser sig

riksförsäkringsanstalten icke kunna tillstyrka, att ett undantag i förevarande fall

medgives från gällande preskriptionsbestämmelser.

Riksförsäkringsanstalten har emellertid, för den händelse Eders Kungl.

Maj:t skulle finna skäl föreligga till dylikt medgivande, verkställt sådan utredning

för utrönande av sambandet mellan sökandes militärtjänstgöring och de

sjukdomar, av vilka han lider, som med hänsyn till den avsevärda tidrymd, som

förflutitit från uppkomsten av ifrågavarande sjukdomar, varit för anstalten

möjlig. .

Med stöd av de upplysningar i ärendet, vilka sålunda kunnat införskaffas,

får riksförsäkringsanstalten avgiva det utlåtande, att det synes anstalten sannolikast,

att sökandens militärtjänstgöring icke bidragit till ifrågavarande sjukdomars

uppkomst eller utveckling.»

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde riksförsäkringsanstalten,

att Didons framställning icke måtte föranleda någon

Kungl. Maj:ts vidare åtgärd. Detta blev även Kungl. Maj:ts beslut.

Enligt utskottet tillhandakommet, den 10 mars 1923 dagtecknat

läkarintyg lider Didon, förutom av lungsjukdom, av »hjärtfel, väl kompenserat,

lindrigt».

Enligt bestämmelserna i förordningen den 18 juni 1909 angående

ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

kan sådan ersättning utgå endast under förutsättning, att tjänstgöringen

skäligen kan antagas hava till sjukdomen bidragit. Rätten till ersättning

är dock förverkad, om framställning därom icke göres inom viss

tid efter det sjukdomen yppats, vilken tid bestämts till respektive två

och tre år, allteftersom sjukdomen yppats före eller efter 1919 års ingång.

Riksdagen har emellertid i åtskilliga fall medgivit, att ersättning

enligt förordningen må utgå utan hinder av däri meddelade preskriptionsbestämmelser.

Detta har likväl skett endast i sådana fall, där verkställd

utredning givit vid handen, att skälig anledning funnits antaga,

att militärtjänstgöringen bidragit till sjukdomens uppkomst eller utveckling.

Enligt den utredning, som riksförsäkringsanstalten med hänsyn

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 31. 9

till den avsevärda tid — respektive 11 och 7 år — vilken förflutit efter

uppkomsten av Didons sjukdomar, kunnat verkställa, har detta i förevarande

fall ieke ansetts vara förhållandet. Utredningen har sålunda

visat, bland annat, att Didon under en tid av omkring 10 år, efter det

lungsjukdomen under anställningstiden yppats, varit frisk och i fullt

arbete. Med hänsyn till resultatet av denna utredning har den av Didon

hos Kungl. Maj:t gjorda ansökningen om rätt till ersättning lämnats

utan bifall.

I betraktande av vad riksförsäkringsanstalten i sitt utlåtande anfört

och då vid den provning, utskottet ägnat förevarande framställning,

icke framkommit några nya omständigheter av beskaffenhet att kunna

åstadkomma ändring i det resultat, vartill anstalten kommit, har utskottet,

med allt beaktande av föreliggande ömmande omständigheter,

funnit sig böra avstyrka bifall till motionen. Utskottet får sålunda

hemställa,

att förevarande motion II: 140 ej må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

C. Allmänna indragningsstaten.

I. Ang. försvarsdepartementet.

6-o) I en till riksdagen avlåten, den 9 mars 1923 dagtecknad

proposition nr 128 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsäi-enden för samma

dag, föreslagit riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till

riksdagen föredragande departementschefen under punkterna l:o och 2:o

hemställt.

a) Under punkt l:o har föreslagits, att riksdagen må medgiva,

att indelte soldaten vid Södermanlands regemente nr 133 Fredrik Wilhelm

Axelsson Dmvähl må, räknat från och med den 1 januari 1920, å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 450 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, att Duwähl,

som är född den 14 augusti 1881, antagits till soldat den 15 december

1900; att han insjuknat i lunginflammation den 1 januari 1917, vid

vilken tidpunkt lian var i tjänstgöring vid Södermanlands regemente;

att han sedermera aldrig återvunnit hälsan utan drabbats av en svårartad

blodsjukdom, som kan antagas hava uppkommit i anledning av

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 8 samt. 28 höft. (Nr 31.) 2

Ang.

pension åt indelte

soldaten

F. W. A.

Duwähl.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

Utskottet.

Ang.

pension åt

f. d. indelte

furiren G. J.

R. Sandahl.

Ang.

pension åt

ritaren G. A

Danielsson.

den genomgångna lunginflammationen och som oaktat omfattande läkarbehandling

icke blivit botad; att denna blodsjukdom gjort Duwähl oförmögen

till arbete och numera av läkare anses obotlig; att Duwähl, som

är gift och har fyra barn, saknar egna medel till sin och familjens försörjning;

samt att han, som kvarstår vid regementet, i egenskap av

soldat är innehavare av ett litet boställe och under tjänstgöring åtnjuter

dagavlöning.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Ehuru Duwähl, såsom av propositionen framgår, fortfarande kvarstår

i tjänst vid Södermanlands regemente, har utskottet likväl med

hänsyn till vad i ärendet anförts funnit sig böra tillstyrka, att understöd

beviljas honom från och med den 1 januari 1920. Utskottet, som

ej heller i övrigt haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag, hemställer

sålunda,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

b) 1 punkt 2:o har hemställts, att riksdagen må medgiva, att

förre indelte furiren vid Jönköpings regemente Carl Johan Robert Sandahl

må från och med den 1 januari 1922 å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension å 100 kronor.

Under hänvisning till den i propositionen förebragta utredningen

får utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts

förslag, hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

7:o) 1 en till riksdagen avlåten proposition nr 149 har Kungl.

Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

för den 16 mars 1923, föreslagit riksdagen medgiva, att

ritaren vid ingenjördepartementet vid flottans varv i Karlskrona Gustaf

Adolf Danielsson må från och med dagen näst efter den, då han entledigas

från sin anställning, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,700 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till propositionen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

11

Med hänsyn till vad i statsrådsprotokollet anförts har utskottet

ansett sig böra biträda Kungl. Maj:ts förslag, och får utskottet alltså

hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts proposition

nr 149.

8:o) I en till riksdagen avlåten, den 16 mars 1923 dagtecknad

proposition nr 150, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att

förre daglönaren vid flottans varv i Stockholm Karl Gustaf Hultberg

må från och med den 25 februari 1923 under sin återstående livstid å

allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 450 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för

ovan angivna dag.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts

förslag och hemställer sålunda,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

proposition.

9:o) I en till riksdagen avlåten, den 16 mars 1923 dagtecknad

proposition nr 151 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att

till Ida Brita Thorells i Bergsjö den 26 september 1920 födde son Per

Einar må från och med den 1 januari 1922, intill dess han uppnått

femton års ålder, från allmänna indragningsstaten utbetalas understöd

med belopp, som skulle hava tillkommit honom, därest förordningen

den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring, varit tillämplig på honom såsom son till avlidne

Viktor Olsson, dock utan rätt för honom att å sagda understöd

åtnjuta dyrtids- eller pensionstillägg.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för

ovan angivna dag.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts

förslag, varför utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Mapts ifrågavarande

proposition.

Ang.

pension åt

f. daglönaren

vid flottans

varv K. G.

Hultberg.

Ang.

understöd åt

Ida Brita

Thorells i

Bergsjö son

Per Einar.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

Ang.

pensionering

av f. d. reservlöjtnanten

i flottans

reserv A,

Thore.

Ang.

pension till

f. d. fästningsbyggnadsarbetaren

0. Bergman,

Ang.

årlgt understöd,

åt daglönaren

K. 0.

Jonassons

(inka.

10:o) I en till riksdagen avlåten, den 16 mars 1923 dagtecknad

proposition nr 152 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma

dag, föreslagit riksdagen medgiva, att f. d. reservlöjtnanten i flottans

reserv Alexander Thore må från och med den 1 januari 1922 under sin

återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

till så stort belopp, att densamma jämte den pension, som må tillkomma

honom från rånte- och kapitalförsäkringsanstalten i Stockholm,

uppgår till sammanlagt 300 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts

förslag och hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

proposition.

ll:o) I en till riksdagen avlåten, den 16 mars 1923 dagtecknad

proposition nr 224 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att

förre arbetaren vid Bodens fästningsbyggnad Otto Bergman må från och

med den 1 januari 1923 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 300 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för

ovan angivna dag.

Utskottet har ansett sig böra biträda Kungl. Maj:ts förslag och

hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

proposition.

12:o) 1 en inom första kammaren av herr Leander väckt motion

nr 4 har hemställts, »det riksdagen må medgiva, att avlidne daglönaren

å flottans varv i Karlskrona Karl Oskar Jonassons änka, Gärda Matilda

Jonasson, född Andersson, må från och med år 1923 under sin återstående

livstid, så länge hon i sitt nuvarande änkestånd förbliver, å allmänna

indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av 200 kronor».

I motiveringen har anförts, bland annat, att Jonasson, som var

född den 7 oktober 1857 och under omkring 34 år haft anställning vid

flottans varv i Karlskrona, den 10 april 1921 avlidit i hjärnblödning å

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

13

flottans sjukhus därstädes, efterlämnande hustru, född den 8 mars 1868,

samt två minderåriga barn i behövande villkor.

Vid motionen har fogats, bland annat, ett av förste marinläkaren

J. Lagerholm utfärdat intyg av innehåll, att Jonasson även tidigare,

den 21 april 1916, haft en hjärnblödning, efter vilken han ej blivit

fullt återställd, att han enligt uppgift före den 1916 inträffade hjärnblödningen

överansträngt sig under tjänstgöring ombord å pansarbåten

»Niord» samt att denna tjänstgöring med stor sannolikhet bidragit

till sjukdomen.

Beträffande motionärens framställning i övrigt får utskottet hänvisa

till motionen med därvid fogade bilagor.

Över förevarande motion har statskontoret på anhållan av utskottet

anbefallts avgiva utlåtande; och har nämnda ämbetsverk i ärendet hört

varvsehefen i Karlskrona, som anfört följande:

»Genom chefens för ingen jörsdepartementet å flottans härvarande varv försorg

har undersökning i det föreliggande ärendet verkställts. Så vitt därvid

kunnat utrönas'' har det arbete, som ålagts daglönaren Karl Oskar Jonasson, icke

varit tyngre eller mera ansträngande än det, som ålagts andra vid departementet

anställda arbetare inom plåtslageriyrket. Ej heller har det kunnat ådagaläggas,

att den hjärnblödning, som drabbat Jonasson år 1916, förorsakats av överansträngning

vid arbete å pansarbåten Niord. Samme departementschef vitsordar, att

Jonasson var en mycket plikttrogen och skötsam arbetare.

Jämlikt gällande reglemente för flottans pensionskassa kan vid marinen

anställd daglönare icke antagas till delägare i sagda kassa, i följd varav Jonassons

änka icke äger rätt till gratial ur densamma.

Från varvschefens sida är intet att erinra mot bifall till den föreliggande

motionen angående tilldelande från allmänna indragningsstaten av ett årligt

understöd åt daglönaränkan Jonasson, och vill jag erinra om, att sistlidet års

riksdag enligt skrivelse nr 302, punkt 25, tilldelat en daglönaränka och hennes

minderåriga barn årligt understöd från samma stat.»

För egen del har statskontoret anfört att, ehuru det icke vore utrett

att den sjukdom, vari daglönaren Jonasson avlidit, varit direkt orsakad

av hans arbete å varvet, i detta fall dock syntes föreligga ungefär

liknande omständigheter, som föranlett 1922 års riksdag att bevilja

understöd åt daglönaren G. E. Aronssons efterlämnade anhöriga (prop.

nr 82, bankoutskottets utlåtande nr 21, p. 17, och riksdagens skrivelse

nr 302, p. 25.)

På grund av vad i ärendet anförts och då, enligt vad ovanberörda

hikarbetyg utvisar, Jonassons tjänstgöring med stor sannolikhet kan

antagas hava bidragit till den sjukdom, vari han avlidit, har utskottet

Varvsehefen.

Statskontoret.

Utskottet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

Ang.

pensioner ut

förra vaktkarlarna

K. P.

Nordström

och K. A. C.

Stening.

funnit det vara billigt, att ett årligt understöd av allmänna medel tilldelas

Jonassons änka. Mot det belopp, som i sådant avseende föreslagits

i motionen, har utskottet icke något att erinra. Understödet

torde böra beviljas å allmänna indragningsstaten och utgå från och

med den 1 januari 1923.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, med bifall till förevarande motion

1:4, må medgiva, att avlidne daglönaren å flottans

varv i Karlskrona Karl Oskar Jonassons änka, Gärda

Matilda Jonasson, född Andersson, må från och med

den 1 januari 1923 under sin återstående livstid, så

länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna

indragningsstaten uppbära ett årligt understöd

av tvåhundra kronor.

13:o) I en inom andra kammaren av herr Karlström i Lummelunda

väckt motion, nr 10, har hemställts, »att riksdagen måtte besluta om

en årlig pension att från och med år 1923 under deras återstående livstid

utgå med 350 kronor till f. d. vaktkarlen Karl Petter Nordström samt

med 450 kronor till f. d. vaktkarlen Karl August Claesson Stening.»

Beträffande motiveringen för detta yrkande liksom i fråga om de

vid motionen fogade bilagorna får utskottet hänvisa till motionen.

Av tillgängliga handlingar har utskottet i förevarande ärende inhämtat

bland annat följande:

Nordström, som är född den 14 augusti 1877, anställdes år 1902

såsom tillsyningsman vid Fårösunds kustposition mot en årlig ersättning

av 600 kronor jämte fri bostad, vilken ersättning från och med den

1 januari 1909 ökades till 660 kronor årligen. Nordströms anställning

upphörde med utgången av år 1919, då kustpositionen enligt riksdagens

beslut nedlades. Nordström anhöll då hos Kungl. Maj:t att få komma

i åtnjutande av en årlig pension. I häröver avgivet utlåtande förklarade

sig marinförvaltningen, med hänsyn till arten av den befattning, sökanden

innehaft och då han endast vore 42 år gammal, icke kunna tillstyrka

framställningen. Tillika upplyste ämbetsverket, att sökanden på synnerligen

förmånliga villkor fått förhyra den bostadslägenhet, som han dittills

på grund av sin befattning innehaft. Statskontoret, vars utlåtande

jämväl infordrats, biträdde på anförda skäl den av marinförvaltningen

uttalade meningen, att pension i detta fall icke borde ifrågakomma, men

ifrågasatte, med hänsyn till anledningen till att sökanden mistat sin

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

15

syssla och därmed förenad arbetsförtjänst, huruvida icke en gratifikation

billigtvis borde tilldelas honom såsom hjälp till livsuppehället, intill dess

han kunde hinna skaffa sig annan arbetsförtjänst. Sedan marinförvaltningen

ånyo yttrat sig i ärendet, tilldelades Nordström genom Kungl.

Maj:ts beslut den 11 juni 1920 en gratifikation av 600 kronor.

Enligt av vederbörande pastorsämbete den 30 december 1922 avgivet

intyg*är Nordström gift och har fyra minderåriga barn samt häftar

i skuld (egnahemslån) för 2,300 kronor.

Stening, som är född den 28 september 1875, anställdes år 1893

såsom tillsyningsman vid ifrågavarande kustposition mot fri bostad och

en kontant ersättning av 600 kronor årligen, vilken ersättning från och

med den 1 januari 1909 ökades till 740 kronor. Då anställningen med

1919 års utgång upphörde, anhöll jämväl Stening hos Kungl. Maj:t om

pension och anförde till stöd härför, bland annat, att han på grund av

sjukdom vore ur stånd att utföra grövre arbete. I utlåtande över ansökningen^

ansåg sig marinförvaltningen med hänsyn till befattningens

art och då sökanden endast vore 44 år gammal samt hans sjukdom_

enligt handlingarna bifogat intyg bristning av ryggmuskulaturen — icke

syntes hindra honom från att genom eget arbete försörja sig, icke kunna

tillstyrka framställningen. Ämbetsverket upplyste tillika att jämväl

Stening fått på synnerligen förmånliga villkor förhyra den bostadslägenhet,

som han dittills på grund av sin befattning innehaft. Statskontoret

avstyrkte på samma skäl, som av marinförvaltningen anförts, den gjorda

framställningen om pension, men ifrågasatte jämväl för Stenings vidkommande

en gratifikation såsom hjälp till livsuppehället under tiden,

intill dess han hunne förskaffa sig annan arbetsförtjänst. I infordrat

utlåtande upplyste sedermera riksförsäkringsanstalten, att sökanden, enligt

av anstalten införskaffad utredning, ådragit sig den kroppsskada, varav

han lede, under utförande av byggnadsarbete för egen räkning, och funne

anstalten vid sådant förhållande någon ersättning för berörda kroppsskada

icke böra av statsmedel utgå. Vid ärendets föredragning inför

Kungl. Maj:t den 11 juni 1920 tilldelades jämväl Stening en gratifikaav

600 kronor.

Enligt vederbörande pastorsämbetes intyg saknar Stening förmögenhet

och är hänvisad att genom skoreparation och dylika smärre

arbeten förtjäna sitt uppehälle.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har frågan om beredande

av pension åt förra tillsyningsmännen Nordström och Stening

redan varit föremål för Kungl. Maj:ts prövning, men ansågos ifråga
-

Utikottet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

Ang.

förhöjd

pension utf.d.

fanjunkaren

C. Billing.

varande befattningshavare därvid med hänsyn till arten av deras befattning

och till deras ringa levnadsålder icke kunna tillerkännas pension.

I betraktande av anledningen till upphörandet av deras anställning tilldelades

de emellertid av Kungl. Maj:t efter entledigandet en gratifikation

såsom hjälp till livsuppehället, intill dess de hunne skaffa sig annan

arbetsförtjänst; och tillmättes beloppet av denna gratifikation så, att den

i det närmaste motsvarade den kontanta avlöningen under ett år. Med

hänsyn till vad sålunda i ärendet förekommit och då några nya omständigheter

icke anförts av beskaffenhet att böra föranleda ett frångående

av den ståndpunkt, de i ärendet hörda myndigheterna och Kungl.

Maj:t intagit i frågan, har utskottet ansett sig böra avstyrka motionen.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion II : 10 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

14:o) I en inom andra kammaren av herr Fjelhnan väckt motion, nr

71, har hemställts, »att riksdagen måtte bevilja förre fanjunkaren vid

skånska dragonregementet C. Billing pension enligt de grunder, efter

vilka denna skulle utgå på grund av 1919 års bestämmelser utan hinder

därav, att Billing avgick redan i november 1918».

Av tillgängliga handlingar inhämtas, att Billing, som är född den

30 juni 1868, den 9 november 1918 beviljats avsked från sin fanjunkarebeställning

vid skånska dragonregementet, med rätt att från och

med den 1 december 1918 tillträda pensionsförmåner med 1,000 kronor

årligen, att han genom beslut av direktionen över arméns pensionskassa

den 27 augusti 1919 jämlikt kungörelsen den 20 augusti samma

år angående grunder för pensionsförbättring för viss personal vid armén

tilldelats en årlig pensionsförbättring av 625 kronor, att utgå från och

med den 1 januari 1919, samt att han, som med begagnande av rätt

till respittid kunnat kvarstå i tjänst till utgången av juni månad 1921,

skulle, därest avsked beviljats honom först efter ingången av år 1919,

i enlighet med bestämmelserna i nyssnämnda kungörelse hava erhållit

pensionsförbättring med 1,250 kronor årligen.

I en till Kungl. Maj:t ställd ansökning anhöll Billing den 22 november

1922 att komma i åtnjutande av pensionsförhöjning och anförde

till stöd härför följande:

»Innan jag den 9 november 1918 begärde mitt avsked från Kungl. skånska

dragonregementet, hade jag företräde hos regementschefen, översten m. m. W. Croneborg

för att anhålla få stanna kvar i tjänsten på respitår så länge, tills jag i

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

17

behörig ordning blivit delaktig av den förhöjda pension, som skulle komma att beslutas

av 1919 års riksdag. Härvid förekom mig regementschefen genom hans

bestämda uttalande, att jag kom i åtnjutande av pensionsförhöjning i lika stor utsträckning,

om jag tog avsked ovannämnda datum, som om jag stannade kvar i

tjänsten, varför jag beslöt mig för att taga avsked. Härigenom gjorde jag en avsevärd

förlust i min årliga pension, vilket nogsamt visat sig genom att de underofficerare,

som tagit avsked efter den 1 januari 1919, erhållit betydligt större pension

än jag».

Denna ansökning tillstyrktes såväl av översten Croneborg och dennes

efterträdare såsom regementschef som även av vederbörande arméfördelningschef

men blev av direktionen över arméns pensionskassa avstyrkt,

enär sökanden redan tillerkänts de pensionsförmåner, som enligt

gällande författningar högst kunde till honom utgå. Direktionen hemställde

emellertid i sitt utlåtande, att ansökningen måtte överlämnas till

1921 års pensionskommitté för att beaktas vid en eventuell omreglering

av det militära pensionsväsendet. Detta blev även Kungl. Maj:ts beslut.

Såsom av det anförda framgår, hava de pensionsförmåner, som utskottet.

utgå till Billing, tillmätts i överenstämmelse med gällande författningar.

Emellertid skulle Billing, därest han med begagnande av sin rätt till

respittid kvarstått i tjänst intill ingången av år 1919, från och med

nämnda år hava kommit i åtnjutande av en pensionsförbättring, som

med 625 kronor årligen överstigit den nu till honom utgående. Att så

icke blivit fallet torde, såvitt av handlingarna framgår, få anses hava

sin grund i de upplysningar, som Billing före avskedstagandet erhållit

av regementschefen. Vid sådant förhållande synas enligt utskottets mening

billighetsskäl tala för ett bifall till Billings ansökan om pensionsförhöjning.

Då emellertid, på sätt av utredningen framgår, berörda ansökan

ännu är beroende på Kungl. Maj:ts prövning, torde beslut i denna

fråga icke nu böra av riksdagen fattas på grundvalen av enskild

motion, utan synes förslag i ämnet böra avvaktas från Kungl. Maj:t.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion II: 71 ej må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

15:o) I en inom andra kammaren av herr Magnusson i Skövde Ang.

väckt motion, nr 132, har anförts och hemställts följande: Mn<ier
J

stöd dt änkan

»Den 5 december 1922 avled pensionerade fortifikationsarbetaren vid Karls- Eva Charlotta

borg, Karl Gustaf Andersson, efterlämnande änka, Eva Charlotta Andersson, född Andtrs,onBihang

till riksdagens protokoll 1923. 8 satnl. 28 höft. (Nr 31.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

Utskottet.

år 1846. Änkan är, såsom framgår av intyg, som jag anhåller få överlämna till

vederbörande utskott, fullständigt medellös och kan på grund av hög ålder ej heller

genom arbete nämnvärt bidraga till sitt uppehälle. Mannen åtnjöt i livstiden

en pension av 300 kronor årligen, vartill kommit dyrtidstillägg. Då änkan nu

efter hans död saknar medel till sitt uppehälle, synes mig en hemställan om årligt

bidrag därtill av statsmedel vara befogad, särskilt som riksdagen förut beviljat

sådant i jämförliga fall, och tillåter jag mig därför vördsamt hemställa, att riksdagen

måtte bevilja änkan Eva Charlotta Andersson, född Johansdotter från Mölltorp,

ett årligt understöd under återstående livstid av 200 kronor».

Såsom av motionen framgår, har den befattningshavare, för vilkens

änka understöd i motionen begärts, icke innehaft ordinarie anställning

i statens tjänst, och änkan är sålunda icke berättigad till erhållande av

pension. Utskottet vill erinra, att hittills såsom princip gällt, att statstjänares

familjepensionering bör bestridas väsentligen med deras egna

avgifter och att staten härvidlag bör inskränka sig till att medverka

vid bildandet av kassor för sådant ändamål. Endast i vissa undantagsfall,

där särskilt ömmande omständigheter varit för handen, har riksdagen,

företrädesvis på framställning av Kungl. Maj:t, beviljat årliga

understöd åt änkor efter icke-ordinarie befattningshavare i statens tjänst.

Tillräckliga skäl för att i nu föreliggande fall frångå det sålunda tilllämpade

förfaringssättet synas utskottet icke vara anförda; och vill utskottet

särskilt framhålla, att den ingående prövning av föreliggande

omständigheter, som i varje fall bör föregå beviljandet av understöd,

enligt utskottets mening i ärenden av denna art bör verkställas av

Kungl. Maj:t.

På grund av vad nu anförts har utskottet icke ansett sig kunna

tillstyrka bifall till motionärens framställning. Utskottet tillåter sig i

samband härmed erinra, att i motion vid förlidet års riksdag förslag

väcktes om beviljande av pensioner åt fem änkor efter i kronans

tjänst vid Karlsborg anställda arbetare, vilka i livstiden åtnjutit

pension till belopp av 300 kronor årligen. Denna framställning blev

av bankoutskottet i dess utlåtande nr 21, punkt 21, avstyrkt samt

av riksdagen avslagen.

Utskottet vill emellertid i detta sammanhang framhålla önskvärdheten

av, att åtgärder vidtagas för ett enhetligt ordnande av frågan

om icke-ordinarie statstjänares familjepensionering; och tillåter sig utskottet

i avseende härå erinra, att förslag i detta ämne redan för några

år sedan avgivits av särskilda inom finansdepartementet tillkallade sakkunniga,

vilket förslag emellertid fortfarande är beroende på Kungl.

Maj:ts prövning.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 31. 19

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion II: 132 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

16:o) I en inom andra kammaren av herr Billqvist väckt motion

nr 137 hemställes »att riksdagen måtte bevilja förrådsarbetaren Anders

Gustaf Östman ett årligt understöd av 600 kronor att utgå fr. o. m.

innevarande år.»

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Efter anhållan av utskottet har statskontoret anbefallts avgiva

utlåtande över motionen; och har nämnda ämbetsverk i ärendet inhämtat

yttrande av arméförvaltningens intendentsdepartement, som anfört följande:

»Departementet har beträffande bemälde Östman inhämtat,

att han är född den 1 juli 1866, och att han således är över 56 år gammal,

att han under åren 1889—1905 med vissa avbrott varit anställd vid Karlsborgs

fästningsbyggnader, dock under en sammanlagd tid av 13 år, att han tjänstgjort

vid statens järnvägar i 15 månader, vid Vaxholms fästningsbyggnad i 11

månader samt varit anställd vid Göta ingenjörsbataljon i 5 år samt vid arméns

intendenturförråd i Karlsborg under en tid av omkring 7 år, vadan hans anställningstid

i statens tjänst omfattar sammanlagt omkring 27 år.

att han år 1909 ådragit sig en svårare bäckenskada, vilken under de senare

åren förvärrats och nedsatt hans arbetsförmåga,

att han i följd av berörda skada måst den 1 februari 1922 avskedas från

sin ovannämnda anställning vid intendenturförrådet i Karlsborg,

att han under sin anställningstid i statens tjänst på ett tillfredsställande

sätt skött sina tjänsteåligganden, samt

att han under de senare åren uppburit en avlöning, som — frånsett dyrtidstillägg

— uppgått till i medeltal omkring 1,400 kronor för år.

I betraktande av östmans långa och väl vitsordade verksamhet i statens

tjänst finner departementet det vara med rättvisa och billighet överensstämmande,

att han kommer i åtnjutande av något understöd från statens sida för sin återstående

levnad.

I fråga om storleken av dylikt understöd synes det departementet, söm om

understödet skäligen borde bestämmas till det belopp, som Kungl. Maj:t och riksdagen

i allmänhet plägat bevilja åt arbetare vid armén i liknande ställning som

Östman, eller till 600 kronor för år.

Understödet ifråga synes i enlighet med motionärens hemställan böra få

utgå från och med den 1 januari 1923.

Arméförvaltningens fortifikationsdepartement, som lämnats tillfälle att yttra

sig i ärendet, har jämväl förklarat sig icke hava något att erinra mot bifall till

den gjorda framställningen om beviljande av ett årligt understöd åt östman.»

Ang.

understöd åt

förrddsarbetaren

A. Q.

Östman.

Arméförvaltningens

inten

dentsdeparte

ment.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

På grund av vad sålunda anförts har intendentsdepartementet tillstyrkt,

att Östman måtte från allmänna indragningsstaten beredas en

årlig pension av 600 kronor, att utgå från och med den 1 januari 1923.

statskontoret. Statskontoret har för egen del åberopat vad i intendentsdeparte
mentets

yttrande anförts angående beviljande av understöd i liknande fall.

utskottet. Då Östman, på sätt utredningen i ärendet giver vid handen, under

sammanlagt omkring 27 år arbetat i statens tjänst och på grund av

kroppsskada måst entledigas från sin anställning, har utskottet funnit

sig böra tillstyrka, att understöd från allmänna indragningsstaten beviljas

honom med det i motionen föreslagna beloppet. Understödet

torde, såsom i motionen föreslagits, böra utgå från och med den 1

januari 1923.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, med bifall till förevarande motion

II: 137, må medgiva, att förre förråd sarbetaren vid

arméns intendenturförråd å Karlsborg Anders Gustaf

Östman må från och med den 1 januari 1923 under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära ett årligt understöd av sexhundra kronor.

11. Ang. socialdepartementet.

17:o) I en till riksdagen avlåten, den 9 mars 1923 dagtecknad

proposition nr 129 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen

föredragande departementschefen under punkterna 1 :o—7:o hemställt.

Äng a) I punkt l:o av sagda proposition har hemställts, att riksdagen

understöd åt må medgiva, att läkaren vid Malmö asyl Axel Bjerkéns änka Ida AulMaimö

asyl gusta Charlotta Bjerkén, född Geijer, samt makarnas son Sven Erik

a. Bjerkéns Reinhold och dotter Hildur Anna Margareta må, räknat från och med

änkaochbarn. ^ ^ januari 1923, å allmänna indragningsstaten uppbära årliga understöd,

änkan med 900 kronor, så länge hon förbliver änka, samt barnen

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 31. 21

vartdera med 200 kronor till och med det år, varunder vederbörande

uppnår 18 års ålder.

Av till ärendet hörande handlingar inhämtas, bland annat, att

doktor Bjerkén, vilken var född den 18 augusti 1861 och avled den

18 december 1922, varit anställd i statens tjänst såsom underordnad

läkare vid hospital och asyler från och med den 28 oktober 1889 till

och med den 31 oktober 1901 och från sistnämnda dag såsom läkare

vid Malmö asyl, vilken befattning han innehaft till sin död samt att

han vid sitt frånfälle efterlämnat änka och fyra barn, av vilka tre ej

uppnått 21 års ålder.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Då den befattning såsom läkare vid Malmö asyl, vilken innehafts

av Bjerkén, sedan år 1883 icke varit uppförd på ordinarie stat och

Bjerkén på grund härav saknat möjlighet att bereda sina efterlevande

rätt till pension, finner utskottet det vara billigt, att understöd av allmänna

medel beredas hans efterlämnade änka och minderåriga barn.

Kungl. Maj:ts förslag i detta avseende har icke givit utskottet anledningtill

erinran; och hemställer utskottet sålunda,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

b) Under punkt 2:o har föreslagits, att riksdagen må medgiva,

att förre sysslomannen vid Härnösands hospital Carl Gustaf Beijboms

änka, Maria Laurentia Beijbom, född Sellström, må, räknat från och med

den 1 december 1922, så länge hon förbliver änka, å allmänna indragningsstaten

uppbära ett årligt understöd av 600 kronor.

I fråga om utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till propositionen.

Under erinran om riksdagens tidigare fattade beslut i liknande

fall får utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts

förslag, hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

c) I punkt 3:o har föreslagits, att riksdagen må medgiva, att

extra skrivbiträdet vid Uppsala hospital och asyl Gustaf Mauritz Thill
-

Utskottet.

Ang.

understöd dt

förre sysslomannen

vid

Härnösands

hospital C. O.

Beijboms

änka.

Utskottet.

Ang.

understöd dt

extra skriv
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

biträdd quist må från och med månaden näst efter den, varunder han entledigas

-gft från sin anställning vid nämnda hospital och asyl, dock tidigast från

asyl o. m. och med den 1 juli 1923, under sin återstående livstid å allmänna inThiitquist.

dragningsstaten åtnjuta ett årligt understöd av 500 kronor..

Av utredningen i ärendet framgår, bland annat, att Thillquist, som

är född den 1 januari 1850, tjänstgjort å Uppsala hospital och asyls

kontor såsom extra skrivbiträde alltsedan juli månad 1901, att ersättningen

för arbetet från och med år 1919 utgjort 1,200 kronor för å,r,

som utgått av ett i utgiftsstaten för nämnda anstalt anvisat anslag till

extra renskrivning, att Thillquist före år 1901 icke innehaft anställning

i statens tjänst, samt att han, som har minderårig son att försörja,

befinner sig i bekymmersamma ekonomiska omständigheter.

I övrigt tillåter sig utskottet att hänvisa till propositionen.

utskottet. Ehuru Thillquist, såsom av det ovan anförda framgår, vid till
trädandet

av sin befattning vid Uppsala hospital och asyl redan överskridit

50 års ålder, har utskottet likväl med hänsyn till hans jämförelsevis

låuga tjänstetid och övriga i ärendet åberopade omständigheter icke

velat motsätta sig, att ett årligt understöd beviljas honom till det av

Kungl. Maj:t föreslagna beloppet. Utskottet hemställer förty,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

Ang d) Med biträdande av Kungl. Maj:ts därom under punkt 4:o fram
understsd

ställda förslag och under hänvisning till den i propositionen förebragta

maskinisten utredningen i ärendet hemställer utskottet,

vid Kristine- „ i • . . P.. , , • • ,

hamns att riksdagen ma medgiva, att förste maskinisten

f hoSPRadéns vid Kristinehamns hospital Frans Oskar Rydéns änka

änka. nS Lovisa Rydén, född Andersson, må, räknat från och

med den 1 februari 1922, så länge hon förbliver änka,

å allmänna indragningsstaten åtnjuta ett årligt understöd

av trehundrafemtio kronor.

An g. e) I enlighet med Kungl. Maj:ts i punkt 5:o gjorda framställning

ZdZeniid och under åberopande av den i propositionen lämnade utredningen i

Uppsala ärendet får utskottet hemställa,

hospital och

asyl k. f. att riksdagen må medgiva, att eldaren vid Upp
FreMa.

°"S sala hospital och asyl Karl Fredrik Fredrikssons änka

s. 23 Kontrollera mot PDF

■ Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

23

Johanna Charlotta Fredriksson, född Andersson, må,

räknat från och med den 1 april 1922, så länge hon

förbliver änka, å allmänna indragningsstaten åtnjuta

ett årligt understöd av trehundrafemtio kronor.

f) Under punkt 6:o har föreslagits, att riksdagen må medgiva, att

änkan Anna Charlotta Hjerm, född Jonsdotter, må — under förutsättning

att hon icke i anledning av sin dotter, köksbiträdet vid Nyköpings

hospital Emilia Charlotta Hjerms död erhåller livränta i enlighet med

bestämmelserna i lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall

i arbete — från och med den 1 januari 1923, så länge hon förbliver

änka, å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av

150 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, att änkan Hjerm

— vilkens dotter den 27 maj 1922 under upprörande omständigheter

mördats av en å hospitalet vårdad kriminalpatient — av bemälda dotter

under de senaste åren erhållit bidrag till sitt och sin sjukliga sons uppehälle

ävensom framställt anspråk på understöd av statsverket såsom

ersättning för den skada och förlust, som tillskyndats henne genom

dotterns död.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Enligt vad utskottet inhämtat, har änkan Hjerm hos försäkringsrådet

anfört besvär över riksförsäkringsanstaltens i propositionen omförmälda

beslut, varigenom hon förklarats icke vara enligt olycksfallsförsäkringslagen

berättigad till livränta i anledning av dotterns död; och har

rådet genom beslut den 6 innevarande april ej funnit skäl göra ändring

i anstaltens beslut. Ånkan Hjerm kan således icke erhålla någon livränta

enligt nyssnämnda lag. Vid sådant förhållande anser sig utskottet

böra biträda Kungl. Maj:ts förslag om understöd till änkan Hjerm från

allmänna indragningsstaten.

Utskottet hemställer förty,

att riksdagen må medgiva, att änkan Anna

Charlotta Hjerm, född Jonsdotter, må från och med

den 1 januari 1923, så länge hon förbliver änka, å

allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd

av etthundrafemtio kronor.

Ang.

understöd dt

änkan Anna

Charlotta

Hjerm.

Utskottet.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

Ang. g) I enlighet med Kungl. Maj:ts i punkt 7:o framställda förslag

it plTislpp- ocl1 med åberopande av beslut, som tidigare av riksdagen fattats i

syningsmän- liknande fall, får utskottet hemställa,

nen S. Ek
blom■

att riksdagen må medgiva, att polisuppsynings
mannen

Sven Ekblom må från och med månaden näst

efter den, varunder han avgår från sin anställning

såsom polisuppsyningsman i Sävsjö municipalsamhälle,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

åtnjuta en årlig pension, uppgående jämte honom

tillkommande underhåll och korpralstillägg från Vadstena

krigsmanshuskassa till femhundra kronor, under

villkor att pension till nämnda belopp utgår från Sävsjö

municipalsamhälle.

* 18:o) I en inom andra kammaren av herr Lovén väckt motion

Uns1Zkafcnåt nr 8 har hemställts, »att riksdagen måtte besluta, att snickaren N. Nelin

n. min. Malmö asyl måtte tilldelas ett årligt understöd, räknat från den 1

januari 1923, till ett belopp lika med vad han skulle uppburit, om han

varit berättigad till pension efter § 25 av hospitalsstadgan.» .

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen med

därvid fogade bilagor.

Av tillgängliga handlingar framgår, att Nelin, som uppnått en

ålder av över 73 år, under en tid av 32 år utfört vid Malmö asyl förekommande

snickeriarbeten och liknande göromål mot av direktionen för

asylen fastställd dagavlöning, som utgått från de i anstaltens stat uppförda

anslagsposterna »Inventarier» samt »Underhall av byggnader och

gårdar», att hans sammanlagda ersättning under de senaste fem åren i

medeltal uppgått till närmare 3,000 kronor årligen samt att han enligt

läkarbetyg numera är på grund av sjukdom oförmögen att genom

arbete försörja sig. Sedan Nelin i början av år 1922 begärt entledigande

från sin anställning, anhöll direktionen hos medicinalstyrelsen, att Nelin

måtte tilldelas pension eller understöd. Då emellertid Nelin icke varit

anställd såsom befattningshavare vid anstalten utan allenast sedan lång

tid tillbaka mot dagspenning utfört förekommande snickeriarbeten därstädes

samt vid sådant förhållande förutsättningar för erhållande av

pension eller årligt understöd enligt 25 § av hospitalsstadgan icke förelåge,

fann medicinalstyrelsen genom beslut den 18 mars 1922 framställningen

icke kunna föranleda någon dess åtgärd.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 31. 25

Såsom av utredningen i ärendet framgår, har Nelin visserligen icke i

egentlig mening varit anställd vid Malmö asyl, varför han ej heller är

berättigad till pension enligt 25 § sinnessjukstadgan. Då han emellertid

under 32 år utlört snickeriarbeten samt liknande göromål vid anstalten

och ifrågavarande arbeten synas hava utgjort hans huvudsakliga sysselsättning,

finner utskottet det vara billigt, att något understöd av allmänna

medel tillerkännes honom under hans återstående livstid. Detta understöd

torde med hänsyn till storleken av de pensionsbelopp, som i allmänhet

pläga efter lika lång tjänstgöring tilldelas i statens tjänst anställda

arbetare i liknande ställning, skäligen böra bestämmas till 600

kronor årligen, att från och med den 1 januari 1923 utgå å allmänna

indragningsstaten.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 8, må medgiva, att förre snickaren vid Malmö

asyl N. Nelin må från och med 1 januari 1923 under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära ett årligt understöd av sexhundra kronor.

III. Ang. ecklesiastikdepartementet.

19:o) I en till riksdagen avlåten, den 26 mars 1923 dagtecknad

proposition nr 165 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma

dag, föreslagit riksdagen medgiva, att förre vaktmästaren vid högre

allmänna läroverket i Luleå Johan Jakob Nordströms änka Katarina

Nordström må från och med den 1 november 1922 under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av

300 kronor.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Katarina Nordström är

född den 2 juni 1832, att hon varit sin man behjälplig vid skötandet

av vaktmästarbefattningen under hela dennes tjänstetid, den 1 augusti

1878—den 1 augusti 1900, samt att hon är fullständigt obemedlad och

på grund av sjukdom och hög ålder urståndsatt att försörja sig själv.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 8 saml. 28 höft. (Nr 31.)

Utskottet.

Ang.

understöd åt

fOrre vaktmästaren

J. J.

NordstrOms

änka.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

Utskottet.

Ang.

pension åt

förste vaktmdstaren

och

portvakten

vid högre latinläroverket

å Norrmalm

J. A. Lindqvist.

Ang.

pension åt

stadsbudet vid

lantbruksinstitutet

vid Lltuna

J. A. Lundins

än ka.

Med hänsyn till änkan Nordströms höga ålder och då hon under

lång tid biträtt sin man vid skötandet av dennes befattning, har

utskottet ansett sig böra biträda Kungl. Maj:ts förslag och får sålunda

hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

proposition.

20:o) I en till riksdagen avlåten, den 16 mars 1923 dagtecknad

proposition nr 184 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för

samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att förste vaktmästaren och

portvakten vid högre latinläroverket å Norrmalm i Stockholm J. A. Lindqvist

må från och med månaden näst efter den, under vilken avgång från

lians innehavande befattning äger rum, under sin återstående livstid från

allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,100 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet.

Utskottet ansluter sig till Kungl. Majrts förslag och hemställer

förty,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

proposition.

IV. Ang. jordbruksdepartementet.

21:o) I en till riksdagen avlåten, den 10 mars 1923 dagtecknad

proposition nr 146 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma

dag, föreslagit riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till

riksdagen föredragande departementschefen under punkterna l:o—6:o

hemställt.

a) I punkt l:o av nämnda proposition har hemställts, att riksdagen

må medgiva, att stadsbudet och postföraren vid lantbruksinstitutet

vid Ultuna Johan Alfred Lundins änka Emilia Lundin, född Pettersson,

må, räknat från och med den 1 juli 1922, under sin återstående livstid,

så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, från allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 300 kronor.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 31. 27

Utskottet, som beträffande utredningen i ärendet hänvisar till propositionen,

har ansett sig böra biträda Kungl. Maj:ts förslag och hemställer

sålunda,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

b) I punkt 2:o har hemställts, att riksdagen må medgiva, att för- A”gvaltaren

vid Ultuna egendom och föreståndaren för lantbruksskolan vid föreståndaren

Ultima Waldemar Mehn må från och med månaden näst efter den, var- vid lantbruk>- under han efter uppnådd ålder av 65 år kommer att avgå från sin an- ^muna*

ställning, under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten ''v- Meiinåtnjuta

en årlig pension av 4,800 kronor.

Beträffande den i ärendet förebragta utredningen får utskottet

hänvisa till propositionen.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Majrts

förslag och får alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må

av riksdagen bifallas.

c) Under punkt 3:o har hemställts, att riksdagen må medgiva, att A"gstäderskan

vid trädgårdsskolan vid Alnarp Hanna Mattisson må från stlTerZnL

och med månaden näst efter, den, varunder hon lämnar sin anställning trddyårdsskovid

skolan, dock tidigast från och med den 1 juli 1923 under sin åter- lanVHcnnaarp

stående livstid från allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pen- Mattisson.

sion av 350 kronor.

I fråga om den i ärendet lämnade utredningen tillåter sig utskottet

att hänvisa till propositionen.

Då Mattisson under en tid av endast 17 år haft anställning vid utskottet.

ifrågavarande undervisningsanstalt, synes det kunna ifrågasättas, huruvida

pension av statsmedel borde tillerkännas henne. Med hänsyn till

hennes ålder, 65 år, och i betraktande av att 1922 års riksdag i ett

liknande fall beviljat pension till samma belopp som det här ifrågasatta,

har utskottet emellertid icke velat motsätta sig bifall till framställningen.

Utskottet får således hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må

av riksdagen bifallas.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

Ang.

pension åt

fodermarsken

vid veterinär

inrättningen

i Skara A.

Ask.

d) Med biträdande av Kungl. Maj:ts därom under punkt 4:o framställda

förslag får utskottet hemställa,

att riksdagen må medgiva, att fodermarsken

Abel Ask må från och med månaden näst efter den,

varunder han lämnar sin anställning vid veterinärinrättningen

i Skara, dock tidigast från och med den 1

juli 1923, under sin återstående livstid från allmänna

indragningsstaten åtnjuta en årlig pension av ettusen

kronor.

Ang. e) Under punkt 5:o har föreslagits, att riksdagen må medgiva,

!!on9åtPfend att före detta domänintendenten, majoren i armén Carl Mathias Åhlund

Tomäninién- må från och med den 1 januari 1923 under sin återstående livstid åtdentÅMund

M'' njuta, utöver till honom utgående officerspension 2,720 kronor, pension

från allmänna indragningsstaten till belopp av 670 kronor årligen.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, att Åhlund, som

den 18 juli 1923 uppnår 73 års ålder, den 1 april 1873 anställts vid

Bohusläns regemente och sålunda varit i statens tjänst i det närmaste

50 år, att han i februari 1899 förordnats till domänintendent i Göteborgs

’ och Bohus län, vilken befattning han upprätthållit under 23 år

samt att han i egenskap av f. d. kapten vid ovannämnda regemente

åtnjuter en årlig pension av 2,720 kronor utom dyrtid stillägg.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag och hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

Ang.

pensioner åt

f. d. stallbetjänterna

vid Flyinge

hingstdepå

J. Jönsson

Roskvist, P.

Kristensson

Bergkvist och

N. Larsson

Ekberg.

Utskottet.

f) Under punkt 6:o har hemställts, att riksdagen må medgiva, att

de understöd, som genom särskilda beslut åren 1902, 1911 och 1914

tillerkänts envar av förra stallbetjänterna vid Flyinge hingstdepå Jons

Jönsson Roskvist, Per Kristensson Bergkvist och Nils Larsson Ekberg, må

från och med den 1 juli 1923 med oförändrade belopp utgå från allmänna

indragningsstaten.

Ifråga om utredningen i ärendet hänvisar utskottet till propositionen.

Förevarande framställning avser, att de understöd a respektive

200, 300 och 300 kronor årligen, som av Kungl. Maj:t genom särskilda

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bankoutakotteta utlåtande Sr 31.

29

beslut ovannämnda år tillerkänts ifrågavarande personer att utgå av

hingstdepåns medel, skulle från och med den 1 nästkommande juli ersättas

med understöd till samma belopp å allmänna indragningsstaten,

varigenom pensionstillägg enligt därför gällande grunder komme att

utgå å understödBbeloppen. Utskottet, som icke haft något att erinra

häremot, hemställer,

att Kungl. Mäj:ts förevarande framställning må

av riksdagen bifallas.

Y. Ang. handelsdepartementet.

22:o) I en till riksdagen den 16 mars 1923 avlåten proposition . Anffnr

147 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att förre navigationsskoleföreståndaren

Ivar Adolf Hjalmar Wilhelm Bolins änka Ida navigationsGraziella

Elisabet Bolin, född Wistrand, må från och med den 1 januari Itåndaren

1923 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande f ■f- Bj. w.

änkestånd, å allmänna

sexhundra kronor.

Till stöd för framställningen har åberopats propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden för ovan angivna

dag, till vilket xitskottet tillåter sig hänvisa.

Med hänsyn till vad i statsrådsprotokollet anförts, har utskottet

•ansett sig böra biträda Kungl. Maj:ts förslag, varför utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

proposition.

Stockholm den 30 april 1923.

På banko utskottets vägnar:

BERNH. ERIKSSON.

indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av

rsowns aiuca.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 8 satnl. 28 höft. (Nr 31.)

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

Reservationer:

vid punkten 13:o) (ang. pensioner åt förra vaktkarlarna Nordström

och Stening):

av herrar Gustafsson i Stensholm, Berge, Bäcklund, Kloo och Höglund,

vilka hemställt, att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 10,

må medgiva, att vardera av förra vaktkarlarna vid Fårösunds kustposition

Karl Petter Nordström och Karl August Claesson Stening må från

och med den 1 januari 1923 under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av trehundra kronor; samt

vid punkten l5:o) (ang. understöd åt änkan Andersson):

av herr Bäcklund.

Herrar Eriksson i Grängesberg och Bindley hava begärt få antecknat,

att de icke deltagit i behandlingen av det under punkten 13:o) omförmälda

ärende rörande pension åt förra vaktkarlarna Nordström och

Stening.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1923.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1923:322 Skrivelse till Konungen, i anledning av vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna. s. 1 i texten