Bankoutskottets utlåtande Nr 31
1923-04-30 · 30 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 30 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1923:31, Bankoutskottets utlåtande Nr 31
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
1
ffr 31.
Ankom till riksdagens kansli den 30 april 1923 kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning av vissa framställningar rörande elfte
huvudtiteln, innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna.
Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till
utskottet hänvisade framställningar rörande elfte huvudtiteln.
Ä. Civila pensionsväsendct.
l:o) I en inom första kammaren av herr Bergqvist jämte tre andra
av kammarens ledamöter väckt motion nr 31 har hemställts, »att riksdagen
ville besluta att åt f. d. lärarinnan vid folkskoleseminariets i Umeå
övningsskola Jenny Maria Norberg bevilja en årlig pension av 2,200
kronor att utgå från och med den 1 juli 1923 samt för ändamålet för
budgetåret 19''23—1924 anvisa ett anslag av 2,200 kronor.»
Av motionen med därtill hörande bilagor framgår, att lärarinnan
Norberg varit anställd vid Umeå folkskoleseminarium dels såsom vikarierande
musiklärarinna under läsåret 1892—1893, dels såsom extra lärarinna
i seminariets övningsskola under läsåren 1893—1899 och dels som
ordinarie övningsskollärarinna från och med den 1 juli 1899 till och med
den 12 november 1921, från vilken dag hon på egen begäran erhöll
avsked från sin befattning.
Rörande de omständigheter, som voro förknippade med avskedstagandet,
har i motionen lämnats följande redogörelse:
»Att hon från sistnämnda dag kom att skiljas från sin befattning vid seminariét
berodde på ett av henne taget steg, vilket föranleddes av religiösa skal.
Fröken Norberg hade nämligen under år 1920 blivit starkt påverkad av den s. k.
pingströrelsen och slutligen kommit till den uppfattningen, att hon icke kunde
kvarstå såsom medlem i svenska kyrkan. På grund härav tillkännagav hon, såsom
av bifogade prästbetyg inhämtats, för pastorsämbetet i Umeå stad den 21 december
1920 sin avsikt att utträda ur svenska kyrkan och övergå till de s. k. pingstBihang
till riksdagens protokoll 1923. 8 saml. 28 höft. (Nr 31.) 1
Ang.
pension åt
f. d. lärarinnan
vid folkskoleseminariets
i Umeå
övningsskola
Jenny Maria
Norberg.
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
vännerna. Vid personlig inställelse hos pastorsämbetet den 22 februari 1921 anmälde
hon, att bon fullföljde denna sin avsikt.
Enligt sin mening var hon nu lagligen utträdd ur svenska kyrkan. Med
anmälan om detta förhållande anhöll hon emellertid hos Kungl. Maj:t om nådigt
tillstånd att utan hinder härav få kvarstå i sin befattning. Denna anhållan blev
dock avslagen av Kungl. Maj:t, som genom nådigt beslut den 21 oktober 1921
förklarade, att ansökningen icke kunde bifallas. Hon måste nu följaktligen avgå
från sin befattning vid seminariet, och skolöverstyrelsen meddelade henne avsked
den 13 november 1921.
Vid närmare eftertanke började hon därefter tvivla på, att hennes anmälan
om utträde ur svenska kyrkan i själva verket skett på ett sådant sätt, att den kunnat
ha någon laga verkan, då hon icke uppgivit sig ämna utträda till något egentligt
trossamfund utan endast till pingstvännerna, som icke äro samfundsorganiserade
utan blott utgöra en fri religiös riktning inom kyrkan. Detta gav henne anledning
att under våren 1922 ingå till Kungl. Maj:t med en ny ansökning, däri hon
anförde, att hon icke lagligen kunnat erhålla utträde ur statskyrkan, eftersom hon
ej uppgivit eller ämnat ansluta sig till något lagligt erkänt trossamfund och i anledning
därav anhöll att åter få inträda i sin tjänst. Den efter henne ledigblivna
befattningen var då ännu icke besatt med ny innehavare.
Kungl. Maj:t lämnade emellertid genom nådigt beslut den 7 oktober 1922
ansökningen utan avseende.»
Beträffande frågan om pension åt lärarinnan Norberg hava motionärerna
anfört följande:
»Så som denna sak utvecklat sig har lärarinnan Norberg kommit i en
mycket beklaglig ställning. Ehuru hon har bakom sig en mer än 29-årig med
högsta tjänstgöringsbetyg vitsordad lärareverksamhet vid seminariet och därtill en
genom bifogat intyg styrkt väl vitsordad nära 2-årig tjänstgöring som lärarinna
vid Norrbottens läns landstings småskoleseminarium, kan hon efter vad som inträffat
icke erhålla någon pension från statens anstalt för pensionering av folkskollärare
m. fl. Då hon haft fattiga släktingar att hjälpa, har hon icke heller
kunnat göra några besparingar. Följden är, att hon nu vid 55 års ålder står utblottad
utan några existensmedel.
Här föreligger ett fall, där verkliga skäl synas förefinnas för riksdagen att
träda reglerande emellan. Låt vara, att lärarinnan Norberg genom oförstånd
själv vållat, att hon kommit i denna situation, så vore det likväl hårt, om hon
efter omkring 30-årigt oförvitligt arbete i statens tjänst skulle gå förlustig den
pension, som hon genom sin långa tjänstgöring i verkligheten har intjänat. Oavsett
vilken uppfattning riksdagen må hysa om rättmätigheten i hennes omförmälda,
av Kungl Maj:t avslagna begäran att få återinträda i sin tjänst, torde dock riksdagen
kunna i de anförda omständigheterna finna tillräckliga skäl att i någon
form giva henne sitt stöd. Detta torde lämpligen böra ske genom beviljande av
en skälig pension åt henne i likhet med vad i ett stort antal andra fall av olika
anledningar skett.
Beträffande det belopp, som i sådant avseende kan ifrågasättas, må erinras
därom att ordinarie övningslärare vid folkskoleseminarium enligt reglemente den 31
december 1919 för statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. äger att
Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
3
efter en tjänstetid av 33 år uppbära en pension, som utgår med 2 3 av den fastställda
avlöningen i högsta lönegraden. Då denna avlöning för övningsskollärarinna
utgör 3,700 kronor, bör full pension för sådan lärarinna utgå med 2,466
kronor 66 öre.
Lärarinnan Norberg skulle emellertid icke kunnat erhålla full pension, då
hon icke tjänstgjort fullt 33 år. Därest i hennes tjänstårsberäkning medtages den
tid hon tjänstgjort som lärarinna vid landstingsseminariet i Norrbottens län, såsom
tydligtvis torde böra ske, uppgå hennes sammanlagda tjänstår i runt tal till
30. Hon borde därför vid avgång från sin befattning under alla förhållanden
varit berättigad till en avkortad pension, som svarat mot 30,33 av hel pension
och sålunda uppgått till omkring 2,240 kronor. Billigheten synes nu kräva, att
ett ungefär motsvarande belopp beviljas henne av riksdagen som pension. Beloppet
torde emellertid kunna avrundas nedåt till 2,200 kronor. Denna pension, som
egentligen borde räknas från den dag hon avgick från sin tjänst, synes åtminstone
böra beviljas henne från och med budgetåret 1923—1924.»
Över förevarande motion har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat
utlåtande av statskontoret, som i ärendet hört skolöverstyrelsen
och styrelsen för statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.
Skolöverstyrelsen har i sitt yttrande anfört följande:
»Riktigheten av de i motionen lämnade uppgifterna rörande lärarinnan
Norbergs tjänstgöringsförhållanden och avgång från befattningen vid folkskoleseminariets
i Umeå övningsskola kan av överstyrelsen vitsordas. Överstyrelsen
anser sig också hava grundad anledning såsom sin uppfattning uttala, att med
hänsyn till Norbergs långa och förtjänstfulla verksamhet i statens tjänst och de
särskilda omständigheter, under vilka hennes avgång från tjänsten ägt rum, synnerligen
starka billiglietsskäl föreligga att, på sätt motionärerna ifrågasatt, genom
beviljande av pension förbättra den ekonomiskt bekymmersamma ställning, vari
Norberg på grund av förekomna omständigheter blivit försatt. Vid sådant
förhållande anser sig överstyrelsen böra på på det livligaste förorda bifall till
motionen.»
Styrelsen för statens anstalt för pensionering av folkskollärare
m. fl. har avgivit ett så lydande yttrande:
»Lärarinnan Norberg, som är född den 21 september 1868 samt tjänstgjort
vid småskoleseminariet i Nederluleå nära 2 år och därefter från och med läsåret
1892—1893 till och med den 12 november 1921 vid folkskoleseminariet i Umeå,
räknade således, då hon sistnämnda dag på egen begäran avgick från sin tjänst,
53 levnadsår och åtminstone i det närmaste 31 tjänstår. För hel tjänstepension,
som för lärarinnan Norberg skulle hava utgjort kronor 2,466:67, erfordras enligt
pensionsanstaltens reglemente den 31 december 1919, §§ 46 och 47, uppnådda 60
levads- och 33 tjänstår. Förutsättningarna för sådan pension förefinnes följaktligen
icke och ej heller för genast börjande förtidspension enligt §§ 19 eller 49 i
nämnda reglemente. Det återstår således endast rätt till s. 1c. uppskjuten pension
enligt § 20. Denna pension börjar dock ej utgå förr än vid uppnådd pensions
-
Skolöversty
relsen.
Styrelsen för
statens anstalt
för pensionering
av folkskollärare
m. fl.
Statskontoret.
Utskottet.
4 Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
ålder eller vid dessförinnan inträdd varaktig oförmåga till arbete (§ 31). Beloppet
av denna pension, om den skulle börja utgå först vid pensionsåldern, skulle, enligt
vad verkställd beräkning giver vid handen, uppgå till 135 kronor.
Av motionen och därvid fogade intyg framgår, att lärarinnan Norberg med
synnerligen göda vitsord skött sin tjänst, som hon lämnade endast därför att hon
trodde sig icke vara behörig kvarstå i densamma. Dessa hennes motiv vittna i
varje fall om en erkännansvärd samvetsgrannhet i uppfattningen av lärarinnekallet.
Vid sådant förhållande och då det förut ej sällan inträffat att riksdagen,
när särskilda skäl kunnat åberopas, medgivit att pension, oaktat reglementsenliga
förutsättningar därför ej varit för handen, ändock fatt åtnjutas, finner anstalten,
att riksdagen även bär bör kunna träda emellan och hjälpa henne i den brydsamma
situation, i vilken hon under nämnda omständigheter råkat, och således
tilldela henne pension till det belopp, som i motionen föreslagits, antingen så att
pensionen utgår av statsmedel eller ock, om detta skulle anses lämpligare, att dep
utgår från pensionsanstalten, i vilket sistnämnda fall något särskilt anslag ej kan
behöva för ändamålet anvisas. Härvid borde, om det förstnämnda alternativet
väljes, föreskrivas antingen att pensionen skall, om och när lärarinnan kommer i
åtnjutande av uppskjuten pension från anstalten, minskas med det belopp, vartill
den uppskjutna pensionen kommer att uppgå, eller ock att sådan pension ej skall
till henne utgå. Väljes däremot det senare alternativet, erfordras ej dylik föreskrift,
enär i sådant fall rätten till uppskjuten pension, jämlikt § 2,Q : 1 : b) i anstaltens
reglemente, komme att utan vidare bortfalla.»
Statskontoret liar för egen del yttrat:
»Såsom skolöverstyrelsen liksom direktionen över statens anstalt för pensionering
av folkskollärare m. fl. framhållit, föreligga särskilda billighetsskäl för
beredande av understöd åt förra övningsskollärarinnan Jenny Maria Norberg,
och vill statskontoret för sin del i valet mellan de av nämnda direktion ifrågasatta
alternativen förorda, att understödet anvisas att utgå från statens anstalt
för pensionering av folkskollärare m. fl.»
Såsom av den föregående redogörelsen framgår, kan lärarinnan
Norberg icke göra gällande någon laglig rätt till pension i vanlig ordning,
då hon på egen begäran erhållit avsked från sin befattning före
uppnående av föreskriven pensionsålder. Med hänsyn till de särskilda
omständigheter, som varit förknippade med hennes avskedstagande, och
i betraktande av hennes långa och väl vitsordade tjänstgöring såsom
lärarinna vid en statlig läroanstalt har utskottet emellertid i likhet med
de i ärendet hörda myndigheterna funnit starka billighetsskäl tala för
att något understöd av allmänna medel beredes henne i den ekonomiskt
brydsamma belägenhet, vari hon till följd av sitt avskedstagande kommit.
Beträffande storleken av detta understöd har utskottet emellertid
ansett någon reduktion av det i motionen föreslagna beloppet skäligen
böra äga rum; och vill utskottet förorda, att understödet bestämmes
BanJeoutaJfottfits utlåtande Hr 31. 5
till omkring två tredjedelar av full pension eller i avrundat tal 1,600
kronor årligen. Detta understöd torde bpra utgå från statens anstalt
för pensionering av folkskollärare m. fl. från och med den 1 juli 1923.
Under åberopande av d,et anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion
I : 31, må medgiva, att förra lärarinnan vid folkskoleseminariets
i Umeå övningsskola Jenny Maria
Norberg må av styrelsen för statens anstalt för pensionering
av folkskollärare m. fl. tillerkännas ett årligt
understöd av ettusensexhundra kronor, att utgå
från och med den 1 juli 1923 under hennes återstående
livstid.
B. Militär» pensiousväscuLdet.
2:o) I en till riksdagen avlåten, den 9 mars 1923 dagtecknad Ang.
proposition nr 148 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att p^"sio^afl
förre båtsmannen vid Södermanlands l:a kompani Johan Mfred Ponthan mannen j.S''a.
Glantsherg må tilldelas pension, såsom hade han tjänat kronan tjugo år p- Glantsberg.
från tjugo års ålder.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för
ovan angivna dag.
Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts
proposition, hemställer
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition.
3:o) I en till riksdagen avlåten, den 16 mars 1923 dagtecknad Ang.
proposition nr 214 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma verkmästaren
dag, föreslagit riksdagen medgiva, att vardera av verkmästaren å månadslönarstat
vid flottans varv i Stockholm Erik Ferdinand Jonsson och o. A^VohanZ
mästaren å sådan stat vid samma varv Otto Alexander Johansson må sonfrån
och med månaden näst efter den, varunder avgång från tjänsten
äger rum, under sin återstående livstid uppbära årlig pensionsförbättring,
Jonsson med 1,155 kronor 60 öre och Johansson med 910 kronor,
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
att utgå från anslag, som är eller må varda beviljat till pensionsförbättring
för viss personal vid marinen och i samma ordning som fyllnadspension.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.
Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts
förslag och hemställer alltså,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition.
Ang. 4:o) I en till riksdagen avlåten, den 16 mars 1923 dagtecknad
bättring^åt'' proposition nr 223 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att
flaggkvarters- flaggkvartersmannen i marinen Anders Gustaf Sjöqvist må från och med
°'' dagen näst efter den, då han erhållit avsked, under sin återstående
jöqvis. uppbära pensionsförbättring med ett belopp av 1,310 kronor för
år räknat, att utgå från anslag, som är eller må varda beviljat till
pensionsförbättring för viss personal vid armén och i samma ordning
som fyllnadspension.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för
ovan angivna dag.
Utskottet, som icke funnit något att erinra mot Kungl. Maj:ts
förslag, hemställer,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition.
Ang.
ersättning
åt förre
sjömannen
K. A. M.
Didon för
kroppsskada,
ådragen
under
militärtjänst
göring.
5:o) I en inom andra kammaren av herr Molander väckt motion
nr 140 har hemställts, »att riksdagen ville besluta, att ersättning skall
utgå till f. d. 1 kl. sjömannen K. A. M. Didon för kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring, oberoende av den omständigheten, att
framställning om sådan ersättning icke blivit gjord inom föreskriven
tid.»
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
Av tillgängliga handlingar har utskottet inhämtat, att Didon, som
är född den 13 mars 1891, under tiden den 1 oktober 1909—5 april
1912 var fast anställd vid flottan, från vilken anställning han avgick
såsom 1 kl. sjöman, samt därefter under tiden den 9 mars—2 oktober
1915 var inkallad till krigstjänstgöring vid flottan, därifrån han sist
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
7
nämnda dag hemförlovades på grund av tillfällig sjukdom. Under sin
fasta anställning var han under 12 dagar den 16—27 april 1911 inlagd
på flottans sjukhus i Karlskrona för lungsjukdom, varom vederbörande
sjukhusläkare i avgivet intyg yttrat följande:
»2 kl. sjömannen vid 3 matr.-komp. 672 Didon vårdades på flottans sjukhus
för hemoptys 16/4—27/4 1911. Hade 16/4 vid två särskilda tillfällen hostat upp
vid pass V3 liter ljusrött blod enligt egen uppgift; ej förr hostat blod, men hostat
i 3 månader. Efter inkomsten å sjukhuset ingen blodig upphostning. Temperaturen
afebril. 274: Inga förändringar i lungorna kunna konstateras. Utskrevs
frisk 274.»
Under krigstjänstgöringen år 1915 förklarades Didon genom läkarbetyg
den 24 augusti nämnda år vara på grund av hjärtsjukdom i behov
av tjänstledighet och var av denna anledning permitterad under
tiden 31 augusti—30 september.
Didon intogs sedermera, omkring 10 år efter det lungsjukdomen
under anställningstiden vid flottan yppats, den 19 november 1921 å
länssanatoriet i Sundsvall, vars överläkare härom i avgivet intyg anfört
följande:
»F. d. l:a klass sjöman Karl Aug. Didon vårdades å länssanatoriet i
Sundsvall under tiden 19/u 1921—12/2 1922 för tbc. pulmon., Stad. III (oläsligt
ord) + Neurasthenia. Didon uppgav, att han i barndomen haft vatten i lungsäcken,
men eljes varit fullt kry tills han den le/6 1911 plötsligt fick blodhosta
(c:a en kaffekopp blod). Han intogs då på flottans sjukhus i Karlskrona, där
han vårdades i 14 dagar. Sedan var han åter i fullt arbete och kände sig frisk,
tills han den 9/7 1921 fick en ny stor hämoptys, sedan dess dålig med feber.»
Hos Kungl. Maj:t anhöll Didon i ansökan den 2 februari 1922
om rätt att komma i åtnjutande av ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring. Över ansökningen infordrades
utlåtande av riksförsäkring sanstalten, som den 3 maj 1922 anförde, bland
annat följande:
»Till åtlydnad härav får riksförsäkringsanstalten efter i ärendet infordrade
upplysningar — de senaste till anstalten inkomna den 13 nästlidne april, — samt
sedermera inhämtat yttrande från den hos anstalten anställde specialisten å lungoch
hjärtsjukdomarnas område, överläkaren medicine doktorn A. Gullbring, anföra
följande.
Jämlikt bestämmelserna i ovannämnda kungl. förordning, jämförda med
föreskrifterna i kungl. förordningen den 4 juli 1920 angående ändrad lydelse av
4 och 12 §§» i samma förordning, är rätt till ersättning i anledning av sjukdom,
till vilken militärtjänstgöringen skäligen kan antagas hava bidragit, förverkad,
därest ej framställning om sådan ersättning göres inom viss tid efter det sjukdomen
yppats, vilken tid bestämts till respektive två och tre år, allteftersom sjukdomen
yppats före eller efter 1919 års ingång.
Utskottet.
8 Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
Riksförsäkringsanstalten har tidigare beträffande underdåniga framställningar
om ersättning i sådana fall då anspråk på ersättning i anledning av
kroppsskada eller sjukdom, som yppats före ingången av år 1919, gjorts först
efter två men inom tre år från det skadan eller sjukdomen yppades, hemställt,
att den omständigheten, att framställningen icke ingivits inom föreskriven tid,
icke måtte utgöra hinder för ersättningens tillerkännande.
I nu förevarande fall hår emellertid framställning gjorts först sedan avsevärt
längre tid än tre år förflutit från det sjukdomen yppades, nämligen beträffande
sökandens lungsjukdom ofnkfing elva år och beträffande den hjärtsjukdöm,
varav han jämväl lider, omkring sju år efter det ätt, så vitt av handlingarna
framgår, respektive sjukdomar konstaterats. På grund liärav anser sig
riksförsäkringsanstalten icke kunna tillstyrka, att ett undantag i förevarande fall
medgives från gällande preskriptionsbestämmelser.
Riksförsäkringsanstalten har emellertid, för den händelse Eders Kungl.
Maj:t skulle finna skäl föreligga till dylikt medgivande, verkställt sådan utredning
för utrönande av sambandet mellan sökandes militärtjänstgöring och de
sjukdomar, av vilka han lider, som med hänsyn till den avsevärda tidrymd, som
förflutitit från uppkomsten av ifrågavarande sjukdomar, varit för anstalten
möjlig. .
Med stöd av de upplysningar i ärendet, vilka sålunda kunnat införskaffas,
får riksförsäkringsanstalten avgiva det utlåtande, att det synes anstalten sannolikast,
att sökandens militärtjänstgöring icke bidragit till ifrågavarande sjukdomars
uppkomst eller utveckling.»
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde riksförsäkringsanstalten,
att Didons framställning icke måtte föranleda någon
Kungl. Maj:ts vidare åtgärd. Detta blev även Kungl. Maj:ts beslut.
Enligt utskottet tillhandakommet, den 10 mars 1923 dagtecknat
läkarintyg lider Didon, förutom av lungsjukdom, av »hjärtfel, väl kompenserat,
lindrigt».
Enligt bestämmelserna i förordningen den 18 juni 1909 angående
ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
kan sådan ersättning utgå endast under förutsättning, att tjänstgöringen
skäligen kan antagas hava till sjukdomen bidragit. Rätten till ersättning
är dock förverkad, om framställning därom icke göres inom viss
tid efter det sjukdomen yppats, vilken tid bestämts till respektive två
och tre år, allteftersom sjukdomen yppats före eller efter 1919 års ingång.
Riksdagen har emellertid i åtskilliga fall medgivit, att ersättning
enligt förordningen må utgå utan hinder av däri meddelade preskriptionsbestämmelser.
Detta har likväl skett endast i sådana fall, där verkställd
utredning givit vid handen, att skälig anledning funnits antaga,
att militärtjänstgöringen bidragit till sjukdomens uppkomst eller utveckling.
Enligt den utredning, som riksförsäkringsanstalten med hänsyn
Bankoutskottets utlåtande Nr 31. 9
till den avsevärda tid — respektive 11 och 7 år — vilken förflutit efter
uppkomsten av Didons sjukdomar, kunnat verkställa, har detta i förevarande
fall ieke ansetts vara förhållandet. Utredningen har sålunda
visat, bland annat, att Didon under en tid av omkring 10 år, efter det
lungsjukdomen under anställningstiden yppats, varit frisk och i fullt
arbete. Med hänsyn till resultatet av denna utredning har den av Didon
hos Kungl. Maj:t gjorda ansökningen om rätt till ersättning lämnats
utan bifall.
I betraktande av vad riksförsäkringsanstalten i sitt utlåtande anfört
och då vid den provning, utskottet ägnat förevarande framställning,
icke framkommit några nya omständigheter av beskaffenhet att kunna
åstadkomma ändring i det resultat, vartill anstalten kommit, har utskottet,
med allt beaktande av föreliggande ömmande omständigheter,
funnit sig böra avstyrka bifall till motionen. Utskottet får sålunda
hemställa,
att förevarande motion II: 140 ej må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
C. Allmänna indragningsstaten.
I. Ang. försvarsdepartementet.
6-o) I en till riksdagen avlåten, den 9 mars 1923 dagtecknad
proposition nr 128 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsäi-enden för samma
dag, föreslagit riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till
riksdagen föredragande departementschefen under punkterna l:o och 2:o
hemställt.
a) Under punkt l:o har föreslagits, att riksdagen må medgiva,
att indelte soldaten vid Södermanlands regemente nr 133 Fredrik Wilhelm
Axelsson Dmvähl må, räknat från och med den 1 januari 1920, å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 450 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, att Duwähl,
som är född den 14 augusti 1881, antagits till soldat den 15 december
1900; att han insjuknat i lunginflammation den 1 januari 1917, vid
vilken tidpunkt lian var i tjänstgöring vid Södermanlands regemente;
att han sedermera aldrig återvunnit hälsan utan drabbats av en svårartad
blodsjukdom, som kan antagas hava uppkommit i anledning av
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 8 samt. 28 höft. (Nr 31.) 2
Ang.
pension åt indelte
soldaten
F. W. A.
Duwähl.
10
Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
Utskottet.
Ang.
pension åt
f. d. indelte
furiren G. J.
R. Sandahl.
Ang.
pension åt
ritaren G. A
Danielsson.
den genomgångna lunginflammationen och som oaktat omfattande läkarbehandling
icke blivit botad; att denna blodsjukdom gjort Duwähl oförmögen
till arbete och numera av läkare anses obotlig; att Duwähl, som
är gift och har fyra barn, saknar egna medel till sin och familjens försörjning;
samt att han, som kvarstår vid regementet, i egenskap av
soldat är innehavare av ett litet boställe och under tjänstgöring åtnjuter
dagavlöning.
Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.
Ehuru Duwähl, såsom av propositionen framgår, fortfarande kvarstår
i tjänst vid Södermanlands regemente, har utskottet likväl med
hänsyn till vad i ärendet anförts funnit sig böra tillstyrka, att understöd
beviljas honom från och med den 1 januari 1920. Utskottet, som
ej heller i övrigt haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag, hemställer
sålunda,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning.
b) 1 punkt 2:o har hemställts, att riksdagen må medgiva, att
förre indelte furiren vid Jönköpings regemente Carl Johan Robert Sandahl
må från och med den 1 januari 1922 å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension å 100 kronor.
Under hänvisning till den i propositionen förebragta utredningen
får utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts
förslag, hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning.
7:o) 1 en till riksdagen avlåten proposition nr 149 har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
för den 16 mars 1923, föreslagit riksdagen medgiva, att
ritaren vid ingenjördepartementet vid flottans varv i Karlskrona Gustaf
Adolf Danielsson må från och med dagen näst efter den, då han entledigas
från sin anställning, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,700 kronor.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till propositionen.
Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
11
Med hänsyn till vad i statsrådsprotokollet anförts har utskottet
ansett sig böra biträda Kungl. Maj:ts förslag, och får utskottet alltså
hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts proposition
nr 149.
8:o) I en till riksdagen avlåten, den 16 mars 1923 dagtecknad
proposition nr 150, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att
förre daglönaren vid flottans varv i Stockholm Karl Gustaf Hultberg
må från och med den 25 februari 1923 under sin återstående livstid å
allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 450 kronor.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för
ovan angivna dag.
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts
förslag och hemställer sålunda,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition.
9:o) I en till riksdagen avlåten, den 16 mars 1923 dagtecknad
proposition nr 151 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att
till Ida Brita Thorells i Bergsjö den 26 september 1920 födde son Per
Einar må från och med den 1 januari 1922, intill dess han uppnått
femton års ålder, från allmänna indragningsstaten utbetalas understöd
med belopp, som skulle hava tillkommit honom, därest förordningen
den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring, varit tillämplig på honom såsom son till avlidne
Viktor Olsson, dock utan rätt för honom att å sagda understöd
åtnjuta dyrtids- eller pensionstillägg.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för
ovan angivna dag.
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts
förslag, varför utskottet hemställer,
att riksdagen må bifalla Kungl. Mapts ifrågavarande
proposition.
Ang.
pension åt
f. daglönaren
vid flottans
varv K. G.
Hultberg.
Ang.
understöd åt
Ida Brita
Thorells i
Bergsjö son
Per Einar.
12
Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
Ang.
pensionering
av f. d. reservlöjtnanten
i flottans
reserv A,
Thore.
Ang.
pension till
f. d. fästningsbyggnadsarbetaren
0. Bergman,
Ang.
årlgt understöd,
åt daglönaren
K. 0.
Jonassons
(inka.
10:o) I en till riksdagen avlåten, den 16 mars 1923 dagtecknad
proposition nr 152 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma
dag, föreslagit riksdagen medgiva, att f. d. reservlöjtnanten i flottans
reserv Alexander Thore må från och med den 1 januari 1922 under sin
återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
till så stort belopp, att densamma jämte den pension, som må tillkomma
honom från rånte- och kapitalförsäkringsanstalten i Stockholm,
uppgår till sammanlagt 300 kronor.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till propositionen.
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts
förslag och hemställer alltså,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition.
ll:o) I en till riksdagen avlåten, den 16 mars 1923 dagtecknad
proposition nr 224 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att
förre arbetaren vid Bodens fästningsbyggnad Otto Bergman må från och
med den 1 januari 1923 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 300 kronor.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för
ovan angivna dag.
Utskottet har ansett sig böra biträda Kungl. Maj:ts förslag och
hemställer alltså,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition.
12:o) 1 en inom första kammaren av herr Leander väckt motion
nr 4 har hemställts, »det riksdagen må medgiva, att avlidne daglönaren
å flottans varv i Karlskrona Karl Oskar Jonassons änka, Gärda Matilda
Jonasson, född Andersson, må från och med år 1923 under sin återstående
livstid, så länge hon i sitt nuvarande änkestånd förbliver, å allmänna
indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av 200 kronor».
I motiveringen har anförts, bland annat, att Jonasson, som var
född den 7 oktober 1857 och under omkring 34 år haft anställning vid
flottans varv i Karlskrona, den 10 april 1921 avlidit i hjärnblödning å
Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
13
flottans sjukhus därstädes, efterlämnande hustru, född den 8 mars 1868,
samt två minderåriga barn i behövande villkor.
Vid motionen har fogats, bland annat, ett av förste marinläkaren
J. Lagerholm utfärdat intyg av innehåll, att Jonasson även tidigare,
den 21 april 1916, haft en hjärnblödning, efter vilken han ej blivit
fullt återställd, att han enligt uppgift före den 1916 inträffade hjärnblödningen
överansträngt sig under tjänstgöring ombord å pansarbåten
»Niord» samt att denna tjänstgöring med stor sannolikhet bidragit
till sjukdomen.
Beträffande motionärens framställning i övrigt får utskottet hänvisa
till motionen med därvid fogade bilagor.
Över förevarande motion har statskontoret på anhållan av utskottet
anbefallts avgiva utlåtande; och har nämnda ämbetsverk i ärendet hört
varvsehefen i Karlskrona, som anfört följande:
»Genom chefens för ingen jörsdepartementet å flottans härvarande varv försorg
har undersökning i det föreliggande ärendet verkställts. Så vitt därvid
kunnat utrönas'' har det arbete, som ålagts daglönaren Karl Oskar Jonasson, icke
varit tyngre eller mera ansträngande än det, som ålagts andra vid departementet
anställda arbetare inom plåtslageriyrket. Ej heller har det kunnat ådagaläggas,
att den hjärnblödning, som drabbat Jonasson år 1916, förorsakats av överansträngning
vid arbete å pansarbåten Niord. Samme departementschef vitsordar, att
Jonasson var en mycket plikttrogen och skötsam arbetare.
Jämlikt gällande reglemente för flottans pensionskassa kan vid marinen
anställd daglönare icke antagas till delägare i sagda kassa, i följd varav Jonassons
änka icke äger rätt till gratial ur densamma.
Från varvschefens sida är intet att erinra mot bifall till den föreliggande
motionen angående tilldelande från allmänna indragningsstaten av ett årligt
understöd åt daglönaränkan Jonasson, och vill jag erinra om, att sistlidet års
riksdag enligt skrivelse nr 302, punkt 25, tilldelat en daglönaränka och hennes
minderåriga barn årligt understöd från samma stat.»
För egen del har statskontoret anfört att, ehuru det icke vore utrett
att den sjukdom, vari daglönaren Jonasson avlidit, varit direkt orsakad
av hans arbete å varvet, i detta fall dock syntes föreligga ungefär
liknande omständigheter, som föranlett 1922 års riksdag att bevilja
understöd åt daglönaren G. E. Aronssons efterlämnade anhöriga (prop.
nr 82, bankoutskottets utlåtande nr 21, p. 17, och riksdagens skrivelse
nr 302, p. 25.)
På grund av vad i ärendet anförts och då, enligt vad ovanberörda
hikarbetyg utvisar, Jonassons tjänstgöring med stor sannolikhet kan
antagas hava bidragit till den sjukdom, vari han avlidit, har utskottet
Varvsehefen.
Statskontoret.
Utskottet.
14
Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
Ang.
pensioner ut
förra vaktkarlarna
K. P.
Nordström
och K. A. C.
Stening.
funnit det vara billigt, att ett årligt understöd av allmänna medel tilldelas
Jonassons änka. Mot det belopp, som i sådant avseende föreslagits
i motionen, har utskottet icke något att erinra. Understödet
torde böra beviljas å allmänna indragningsstaten och utgå från och
med den 1 januari 1923.
Utskottet hemställer,
att riksdagen, med bifall till förevarande motion
1:4, må medgiva, att avlidne daglönaren å flottans
varv i Karlskrona Karl Oskar Jonassons änka, Gärda
Matilda Jonasson, född Andersson, må från och med
den 1 januari 1923 under sin återstående livstid, så
länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna
indragningsstaten uppbära ett årligt understöd
av tvåhundra kronor.
13:o) I en inom andra kammaren av herr Karlström i Lummelunda
väckt motion, nr 10, har hemställts, »att riksdagen måtte besluta om
en årlig pension att från och med år 1923 under deras återstående livstid
utgå med 350 kronor till f. d. vaktkarlen Karl Petter Nordström samt
med 450 kronor till f. d. vaktkarlen Karl August Claesson Stening.»
Beträffande motiveringen för detta yrkande liksom i fråga om de
vid motionen fogade bilagorna får utskottet hänvisa till motionen.
Av tillgängliga handlingar har utskottet i förevarande ärende inhämtat
bland annat följande:
Nordström, som är född den 14 augusti 1877, anställdes år 1902
såsom tillsyningsman vid Fårösunds kustposition mot en årlig ersättning
av 600 kronor jämte fri bostad, vilken ersättning från och med den
1 januari 1909 ökades till 660 kronor årligen. Nordströms anställning
upphörde med utgången av år 1919, då kustpositionen enligt riksdagens
beslut nedlades. Nordström anhöll då hos Kungl. Maj:t att få komma
i åtnjutande av en årlig pension. I häröver avgivet utlåtande förklarade
sig marinförvaltningen, med hänsyn till arten av den befattning, sökanden
innehaft och då han endast vore 42 år gammal, icke kunna tillstyrka
framställningen. Tillika upplyste ämbetsverket, att sökanden på synnerligen
förmånliga villkor fått förhyra den bostadslägenhet, som han dittills
på grund av sin befattning innehaft. Statskontoret, vars utlåtande
jämväl infordrats, biträdde på anförda skäl den av marinförvaltningen
uttalade meningen, att pension i detta fall icke borde ifrågakomma, men
ifrågasatte, med hänsyn till anledningen till att sökanden mistat sin
Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
15
syssla och därmed förenad arbetsförtjänst, huruvida icke en gratifikation
billigtvis borde tilldelas honom såsom hjälp till livsuppehället, intill dess
han kunde hinna skaffa sig annan arbetsförtjänst. Sedan marinförvaltningen
ånyo yttrat sig i ärendet, tilldelades Nordström genom Kungl.
Maj:ts beslut den 11 juni 1920 en gratifikation av 600 kronor.
Enligt av vederbörande pastorsämbete den 30 december 1922 avgivet
intyg*är Nordström gift och har fyra minderåriga barn samt häftar
i skuld (egnahemslån) för 2,300 kronor.
Stening, som är född den 28 september 1875, anställdes år 1893
såsom tillsyningsman vid ifrågavarande kustposition mot fri bostad och
en kontant ersättning av 600 kronor årligen, vilken ersättning från och
med den 1 januari 1909 ökades till 740 kronor. Då anställningen med
1919 års utgång upphörde, anhöll jämväl Stening hos Kungl. Maj:t om
pension och anförde till stöd härför, bland annat, att han på grund av
sjukdom vore ur stånd att utföra grövre arbete. I utlåtande över ansökningen^
ansåg sig marinförvaltningen med hänsyn till befattningens
art och då sökanden endast vore 44 år gammal samt hans sjukdom_
enligt handlingarna bifogat intyg bristning av ryggmuskulaturen — icke
syntes hindra honom från att genom eget arbete försörja sig, icke kunna
tillstyrka framställningen. Ämbetsverket upplyste tillika att jämväl
Stening fått på synnerligen förmånliga villkor förhyra den bostadslägenhet,
som han dittills på grund av sin befattning innehaft. Statskontoret
avstyrkte på samma skäl, som av marinförvaltningen anförts, den gjorda
framställningen om pension, men ifrågasatte jämväl för Stenings vidkommande
en gratifikation såsom hjälp till livsuppehället under tiden,
intill dess han hunne förskaffa sig annan arbetsförtjänst. I infordrat
utlåtande upplyste sedermera riksförsäkringsanstalten, att sökanden, enligt
av anstalten införskaffad utredning, ådragit sig den kroppsskada, varav
han lede, under utförande av byggnadsarbete för egen räkning, och funne
anstalten vid sådant förhållande någon ersättning för berörda kroppsskada
icke böra av statsmedel utgå. Vid ärendets föredragning inför
Kungl. Maj:t den 11 juni 1920 tilldelades jämväl Stening en gratifikaav
600 kronor.
Enligt vederbörande pastorsämbetes intyg saknar Stening förmögenhet
och är hänvisad att genom skoreparation och dylika smärre
arbeten förtjäna sitt uppehälle.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har frågan om beredande
av pension åt förra tillsyningsmännen Nordström och Stening
redan varit föremål för Kungl. Maj:ts prövning, men ansågos ifråga
-
Utikottet.
16
Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
Ang.
förhöjd
pension utf.d.
fanjunkaren
C. Billing.
varande befattningshavare därvid med hänsyn till arten av deras befattning
och till deras ringa levnadsålder icke kunna tillerkännas pension.
I betraktande av anledningen till upphörandet av deras anställning tilldelades
de emellertid av Kungl. Maj:t efter entledigandet en gratifikation
såsom hjälp till livsuppehället, intill dess de hunne skaffa sig annan
arbetsförtjänst; och tillmättes beloppet av denna gratifikation så, att den
i det närmaste motsvarade den kontanta avlöningen under ett år. Med
hänsyn till vad sålunda i ärendet förekommit och då några nya omständigheter
icke anförts av beskaffenhet att böra föranleda ett frångående
av den ståndpunkt, de i ärendet hörda myndigheterna och Kungl.
Maj:t intagit i frågan, har utskottet ansett sig böra avstyrka motionen.
Utskottet hemställer alltså,
att förevarande motion II : 10 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
14:o) I en inom andra kammaren av herr Fjelhnan väckt motion, nr
71, har hemställts, »att riksdagen måtte bevilja förre fanjunkaren vid
skånska dragonregementet C. Billing pension enligt de grunder, efter
vilka denna skulle utgå på grund av 1919 års bestämmelser utan hinder
därav, att Billing avgick redan i november 1918».
Av tillgängliga handlingar inhämtas, att Billing, som är född den
30 juni 1868, den 9 november 1918 beviljats avsked från sin fanjunkarebeställning
vid skånska dragonregementet, med rätt att från och
med den 1 december 1918 tillträda pensionsförmåner med 1,000 kronor
årligen, att han genom beslut av direktionen över arméns pensionskassa
den 27 augusti 1919 jämlikt kungörelsen den 20 augusti samma
år angående grunder för pensionsförbättring för viss personal vid armén
tilldelats en årlig pensionsförbättring av 625 kronor, att utgå från och
med den 1 januari 1919, samt att han, som med begagnande av rätt
till respittid kunnat kvarstå i tjänst till utgången av juni månad 1921,
skulle, därest avsked beviljats honom först efter ingången av år 1919,
i enlighet med bestämmelserna i nyssnämnda kungörelse hava erhållit
pensionsförbättring med 1,250 kronor årligen.
I en till Kungl. Maj:t ställd ansökning anhöll Billing den 22 november
1922 att komma i åtnjutande av pensionsförhöjning och anförde
till stöd härför följande:
»Innan jag den 9 november 1918 begärde mitt avsked från Kungl. skånska
dragonregementet, hade jag företräde hos regementschefen, översten m. m. W. Croneborg
för att anhålla få stanna kvar i tjänsten på respitår så länge, tills jag i
Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
17
behörig ordning blivit delaktig av den förhöjda pension, som skulle komma att beslutas
av 1919 års riksdag. Härvid förekom mig regementschefen genom hans
bestämda uttalande, att jag kom i åtnjutande av pensionsförhöjning i lika stor utsträckning,
om jag tog avsked ovannämnda datum, som om jag stannade kvar i
tjänsten, varför jag beslöt mig för att taga avsked. Härigenom gjorde jag en avsevärd
förlust i min årliga pension, vilket nogsamt visat sig genom att de underofficerare,
som tagit avsked efter den 1 januari 1919, erhållit betydligt större pension
än jag».
Denna ansökning tillstyrktes såväl av översten Croneborg och dennes
efterträdare såsom regementschef som även av vederbörande arméfördelningschef
men blev av direktionen över arméns pensionskassa avstyrkt,
enär sökanden redan tillerkänts de pensionsförmåner, som enligt
gällande författningar högst kunde till honom utgå. Direktionen hemställde
emellertid i sitt utlåtande, att ansökningen måtte överlämnas till
1921 års pensionskommitté för att beaktas vid en eventuell omreglering
av det militära pensionsväsendet. Detta blev även Kungl. Maj:ts beslut.
Såsom av det anförda framgår, hava de pensionsförmåner, som utskottet.
utgå till Billing, tillmätts i överenstämmelse med gällande författningar.
Emellertid skulle Billing, därest han med begagnande av sin rätt till
respittid kvarstått i tjänst intill ingången av år 1919, från och med
nämnda år hava kommit i åtnjutande av en pensionsförbättring, som
med 625 kronor årligen överstigit den nu till honom utgående. Att så
icke blivit fallet torde, såvitt av handlingarna framgår, få anses hava
sin grund i de upplysningar, som Billing före avskedstagandet erhållit
av regementschefen. Vid sådant förhållande synas enligt utskottets mening
billighetsskäl tala för ett bifall till Billings ansökan om pensionsförhöjning.
Då emellertid, på sätt av utredningen framgår, berörda ansökan
ännu är beroende på Kungl. Maj:ts prövning, torde beslut i denna
fråga icke nu böra av riksdagen fattas på grundvalen av enskild
motion, utan synes förslag i ämnet böra avvaktas från Kungl. Maj:t.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att förevarande motion II: 71 ej må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
15:o) I en inom andra kammaren av herr Magnusson i Skövde Ang.
väckt motion, nr 132, har anförts och hemställts följande: Mn<ier
J
stöd dt änkan
»Den 5 december 1922 avled pensionerade fortifikationsarbetaren vid Karls- Eva Charlotta
borg, Karl Gustaf Andersson, efterlämnande änka, Eva Charlotta Andersson, född Andtrs,onBihang
till riksdagens protokoll 1923. 8 satnl. 28 höft. (Nr 31.) 3
18
Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
Utskottet.
år 1846. Änkan är, såsom framgår av intyg, som jag anhåller få överlämna till
vederbörande utskott, fullständigt medellös och kan på grund av hög ålder ej heller
genom arbete nämnvärt bidraga till sitt uppehälle. Mannen åtnjöt i livstiden
en pension av 300 kronor årligen, vartill kommit dyrtidstillägg. Då änkan nu
efter hans död saknar medel till sitt uppehälle, synes mig en hemställan om årligt
bidrag därtill av statsmedel vara befogad, särskilt som riksdagen förut beviljat
sådant i jämförliga fall, och tillåter jag mig därför vördsamt hemställa, att riksdagen
måtte bevilja änkan Eva Charlotta Andersson, född Johansdotter från Mölltorp,
ett årligt understöd under återstående livstid av 200 kronor».
Såsom av motionen framgår, har den befattningshavare, för vilkens
änka understöd i motionen begärts, icke innehaft ordinarie anställning
i statens tjänst, och änkan är sålunda icke berättigad till erhållande av
pension. Utskottet vill erinra, att hittills såsom princip gällt, att statstjänares
familjepensionering bör bestridas väsentligen med deras egna
avgifter och att staten härvidlag bör inskränka sig till att medverka
vid bildandet av kassor för sådant ändamål. Endast i vissa undantagsfall,
där särskilt ömmande omständigheter varit för handen, har riksdagen,
företrädesvis på framställning av Kungl. Maj:t, beviljat årliga
understöd åt änkor efter icke-ordinarie befattningshavare i statens tjänst.
Tillräckliga skäl för att i nu föreliggande fall frångå det sålunda tilllämpade
förfaringssättet synas utskottet icke vara anförda; och vill utskottet
särskilt framhålla, att den ingående prövning av föreliggande
omständigheter, som i varje fall bör föregå beviljandet av understöd,
enligt utskottets mening i ärenden av denna art bör verkställas av
Kungl. Maj:t.
På grund av vad nu anförts har utskottet icke ansett sig kunna
tillstyrka bifall till motionärens framställning. Utskottet tillåter sig i
samband härmed erinra, att i motion vid förlidet års riksdag förslag
väcktes om beviljande av pensioner åt fem änkor efter i kronans
tjänst vid Karlsborg anställda arbetare, vilka i livstiden åtnjutit
pension till belopp av 300 kronor årligen. Denna framställning blev
av bankoutskottet i dess utlåtande nr 21, punkt 21, avstyrkt samt
av riksdagen avslagen.
Utskottet vill emellertid i detta sammanhang framhålla önskvärdheten
av, att åtgärder vidtagas för ett enhetligt ordnande av frågan
om icke-ordinarie statstjänares familjepensionering; och tillåter sig utskottet
i avseende härå erinra, att förslag i detta ämne redan för några
år sedan avgivits av särskilda inom finansdepartementet tillkallade sakkunniga,
vilket förslag emellertid fortfarande är beroende på Kungl.
Maj:ts prövning.
Bankoutskottets utlåtande Nr 31. 19
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att förevarande motion II: 132 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
16:o) I en inom andra kammaren av herr Billqvist väckt motion
nr 137 hemställes »att riksdagen måtte bevilja förrådsarbetaren Anders
Gustaf Östman ett årligt understöd av 600 kronor att utgå fr. o. m.
innevarande år.»
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
Efter anhållan av utskottet har statskontoret anbefallts avgiva
utlåtande över motionen; och har nämnda ämbetsverk i ärendet inhämtat
yttrande av arméförvaltningens intendentsdepartement, som anfört följande:
»Departementet har beträffande bemälde Östman inhämtat,
att han är född den 1 juli 1866, och att han således är över 56 år gammal,
att han under åren 1889—1905 med vissa avbrott varit anställd vid Karlsborgs
fästningsbyggnader, dock under en sammanlagd tid av 13 år, att han tjänstgjort
vid statens järnvägar i 15 månader, vid Vaxholms fästningsbyggnad i 11
månader samt varit anställd vid Göta ingenjörsbataljon i 5 år samt vid arméns
intendenturförråd i Karlsborg under en tid av omkring 7 år, vadan hans anställningstid
i statens tjänst omfattar sammanlagt omkring 27 år.
att han år 1909 ådragit sig en svårare bäckenskada, vilken under de senare
åren förvärrats och nedsatt hans arbetsförmåga,
att han i följd av berörda skada måst den 1 februari 1922 avskedas från
sin ovannämnda anställning vid intendenturförrådet i Karlsborg,
att han under sin anställningstid i statens tjänst på ett tillfredsställande
sätt skött sina tjänsteåligganden, samt
att han under de senare åren uppburit en avlöning, som — frånsett dyrtidstillägg
— uppgått till i medeltal omkring 1,400 kronor för år.
I betraktande av östmans långa och väl vitsordade verksamhet i statens
tjänst finner departementet det vara med rättvisa och billighet överensstämmande,
att han kommer i åtnjutande av något understöd från statens sida för sin återstående
levnad.
I fråga om storleken av dylikt understöd synes det departementet, söm om
understödet skäligen borde bestämmas till det belopp, som Kungl. Maj:t och riksdagen
i allmänhet plägat bevilja åt arbetare vid armén i liknande ställning som
Östman, eller till 600 kronor för år.
Understödet ifråga synes i enlighet med motionärens hemställan böra få
utgå från och med den 1 januari 1923.
Arméförvaltningens fortifikationsdepartement, som lämnats tillfälle att yttra
sig i ärendet, har jämväl förklarat sig icke hava något att erinra mot bifall till
den gjorda framställningen om beviljande av ett årligt understöd åt östman.»
Ang.
understöd åt
förrddsarbetaren
A. Q.
Östman.
Arméförvaltningens
inten
dentsdeparte
ment.
20
Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
På grund av vad sålunda anförts har intendentsdepartementet tillstyrkt,
att Östman måtte från allmänna indragningsstaten beredas en
årlig pension av 600 kronor, att utgå från och med den 1 januari 1923.
statskontoret. Statskontoret har för egen del åberopat vad i intendentsdeparte
mentets
yttrande anförts angående beviljande av understöd i liknande fall.
utskottet. Då Östman, på sätt utredningen i ärendet giver vid handen, under
sammanlagt omkring 27 år arbetat i statens tjänst och på grund av
kroppsskada måst entledigas från sin anställning, har utskottet funnit
sig böra tillstyrka, att understöd från allmänna indragningsstaten beviljas
honom med det i motionen föreslagna beloppet. Understödet
torde, såsom i motionen föreslagits, böra utgå från och med den 1
januari 1923.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen, med bifall till förevarande motion
II: 137, må medgiva, att förre förråd sarbetaren vid
arméns intendenturförråd å Karlsborg Anders Gustaf
Östman må från och med den 1 januari 1923 under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära ett årligt understöd av sexhundra kronor.
11. Ang. socialdepartementet.
17:o) I en till riksdagen avlåten, den 9 mars 1923 dagtecknad
proposition nr 129 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen
föredragande departementschefen under punkterna 1 :o—7:o hemställt.
Äng a) I punkt l:o av sagda proposition har hemställts, att riksdagen
understöd åt må medgiva, att läkaren vid Malmö asyl Axel Bjerkéns änka Ida AulMaimö
asyl gusta Charlotta Bjerkén, född Geijer, samt makarnas son Sven Erik
a. Bjerkéns Reinhold och dotter Hildur Anna Margareta må, räknat från och med
änkaochbarn. ^ ^ januari 1923, å allmänna indragningsstaten uppbära årliga understöd,
änkan med 900 kronor, så länge hon förbliver änka, samt barnen
Bankoutskottets utlåtande Nr 31. 21
vartdera med 200 kronor till och med det år, varunder vederbörande
uppnår 18 års ålder.
Av till ärendet hörande handlingar inhämtas, bland annat, att
doktor Bjerkén, vilken var född den 18 augusti 1861 och avled den
18 december 1922, varit anställd i statens tjänst såsom underordnad
läkare vid hospital och asyler från och med den 28 oktober 1889 till
och med den 31 oktober 1901 och från sistnämnda dag såsom läkare
vid Malmö asyl, vilken befattning han innehaft till sin död samt att
han vid sitt frånfälle efterlämnat änka och fyra barn, av vilka tre ej
uppnått 21 års ålder.
Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.
Då den befattning såsom läkare vid Malmö asyl, vilken innehafts
av Bjerkén, sedan år 1883 icke varit uppförd på ordinarie stat och
Bjerkén på grund härav saknat möjlighet att bereda sina efterlevande
rätt till pension, finner utskottet det vara billigt, att understöd av allmänna
medel beredas hans efterlämnade änka och minderåriga barn.
Kungl. Maj:ts förslag i detta avseende har icke givit utskottet anledningtill
erinran; och hemställer utskottet sålunda,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning.
b) Under punkt 2:o har föreslagits, att riksdagen må medgiva,
att förre sysslomannen vid Härnösands hospital Carl Gustaf Beijboms
änka, Maria Laurentia Beijbom, född Sellström, må, räknat från och med
den 1 december 1922, så länge hon förbliver änka, å allmänna indragningsstaten
uppbära ett årligt understöd av 600 kronor.
I fråga om utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till propositionen.
Under erinran om riksdagens tidigare fattade beslut i liknande
fall får utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts
förslag, hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning.
c) I punkt 3:o har föreslagits, att riksdagen må medgiva, att
extra skrivbiträdet vid Uppsala hospital och asyl Gustaf Mauritz Thill
-
Utskottet.
Ang.
understöd dt
förre sysslomannen
vid
Härnösands
hospital C. O.
Beijboms
änka.
Utskottet.
Ang.
understöd dt
extra skriv
-
22 Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
biträdd quist må från och med månaden näst efter den, varunder han entledigas
-gft från sin anställning vid nämnda hospital och asyl, dock tidigast från
asyl o. m. och med den 1 juli 1923, under sin återstående livstid å allmänna inThiitquist.
dragningsstaten åtnjuta ett årligt understöd av 500 kronor..
Av utredningen i ärendet framgår, bland annat, att Thillquist, som
är född den 1 januari 1850, tjänstgjort å Uppsala hospital och asyls
kontor såsom extra skrivbiträde alltsedan juli månad 1901, att ersättningen
för arbetet från och med år 1919 utgjort 1,200 kronor för å,r,
som utgått av ett i utgiftsstaten för nämnda anstalt anvisat anslag till
extra renskrivning, att Thillquist före år 1901 icke innehaft anställning
i statens tjänst, samt att han, som har minderårig son att försörja,
befinner sig i bekymmersamma ekonomiska omständigheter.
I övrigt tillåter sig utskottet att hänvisa till propositionen.
utskottet. Ehuru Thillquist, såsom av det ovan anförda framgår, vid till
trädandet
av sin befattning vid Uppsala hospital och asyl redan överskridit
50 års ålder, har utskottet likväl med hänsyn till hans jämförelsevis
låuga tjänstetid och övriga i ärendet åberopade omständigheter icke
velat motsätta sig, att ett årligt understöd beviljas honom till det av
Kungl. Maj:t föreslagna beloppet. Utskottet hemställer förty,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning.
Ang d) Med biträdande av Kungl. Maj:ts därom under punkt 4:o fram
understsd
ställda förslag och under hänvisning till den i propositionen förebragta
maskinisten utredningen i ärendet hemställer utskottet,
vid Kristine- „ i • . . P.. , , • • ,
hamns att riksdagen ma medgiva, att förste maskinisten
f hoSPRadéns vid Kristinehamns hospital Frans Oskar Rydéns änka
änka. nS Lovisa Rydén, född Andersson, må, räknat från och
med den 1 februari 1922, så länge hon förbliver änka,
å allmänna indragningsstaten åtnjuta ett årligt understöd
av trehundrafemtio kronor.
An g. e) I enlighet med Kungl. Maj:ts i punkt 5:o gjorda framställning
ZdZeniid och under åberopande av den i propositionen lämnade utredningen i
Uppsala ärendet får utskottet hemställa,
hospital och
asyl k. f. att riksdagen må medgiva, att eldaren vid Upp
FreMa.
°"S sala hospital och asyl Karl Fredrik Fredrikssons änka
■ Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
23
Johanna Charlotta Fredriksson, född Andersson, må,
räknat från och med den 1 april 1922, så länge hon
förbliver änka, å allmänna indragningsstaten åtnjuta
ett årligt understöd av trehundrafemtio kronor.
f) Under punkt 6:o har föreslagits, att riksdagen må medgiva, att
änkan Anna Charlotta Hjerm, född Jonsdotter, må — under förutsättning
att hon icke i anledning av sin dotter, köksbiträdet vid Nyköpings
hospital Emilia Charlotta Hjerms död erhåller livränta i enlighet med
bestämmelserna i lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall
i arbete — från och med den 1 januari 1923, så länge hon förbliver
änka, å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av
150 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, att änkan Hjerm
— vilkens dotter den 27 maj 1922 under upprörande omständigheter
mördats av en å hospitalet vårdad kriminalpatient — av bemälda dotter
under de senaste åren erhållit bidrag till sitt och sin sjukliga sons uppehälle
ävensom framställt anspråk på understöd av statsverket såsom
ersättning för den skada och förlust, som tillskyndats henne genom
dotterns död.
Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.
Enligt vad utskottet inhämtat, har änkan Hjerm hos försäkringsrådet
anfört besvär över riksförsäkringsanstaltens i propositionen omförmälda
beslut, varigenom hon förklarats icke vara enligt olycksfallsförsäkringslagen
berättigad till livränta i anledning av dotterns död; och har
rådet genom beslut den 6 innevarande april ej funnit skäl göra ändring
i anstaltens beslut. Ånkan Hjerm kan således icke erhålla någon livränta
enligt nyssnämnda lag. Vid sådant förhållande anser sig utskottet
böra biträda Kungl. Maj:ts förslag om understöd till änkan Hjerm från
allmänna indragningsstaten.
Utskottet hemställer förty,
att riksdagen må medgiva, att änkan Anna
Charlotta Hjerm, född Jonsdotter, må från och med
den 1 januari 1923, så länge hon förbliver änka, å
allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd
av etthundrafemtio kronor.
Ang.
understöd dt
änkan Anna
Charlotta
Hjerm.
Utskottet.
24
Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
Ang. g) I enlighet med Kungl. Maj:ts i punkt 7:o framställda förslag
it plTislpp- ocl1 med åberopande av beslut, som tidigare av riksdagen fattats i
syningsmän- liknande fall, får utskottet hemställa,
nen S. Ek
blom■
att riksdagen må medgiva, att polisuppsynings
mannen
Sven Ekblom må från och med månaden näst
efter den, varunder han avgår från sin anställning
såsom polisuppsyningsman i Sävsjö municipalsamhälle,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension, uppgående jämte honom
tillkommande underhåll och korpralstillägg från Vadstena
krigsmanshuskassa till femhundra kronor, under
villkor att pension till nämnda belopp utgår från Sävsjö
municipalsamhälle.
* 18:o) I en inom andra kammaren av herr Lovén väckt motion
Uns1Zkafcnåt nr 8 har hemställts, »att riksdagen måtte besluta, att snickaren N. Nelin
n. min. Malmö asyl måtte tilldelas ett årligt understöd, räknat från den 1
januari 1923, till ett belopp lika med vad han skulle uppburit, om han
varit berättigad till pension efter § 25 av hospitalsstadgan.» .
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen med
därvid fogade bilagor.
Av tillgängliga handlingar framgår, att Nelin, som uppnått en
ålder av över 73 år, under en tid av 32 år utfört vid Malmö asyl förekommande
snickeriarbeten och liknande göromål mot av direktionen för
asylen fastställd dagavlöning, som utgått från de i anstaltens stat uppförda
anslagsposterna »Inventarier» samt »Underhall av byggnader och
gårdar», att hans sammanlagda ersättning under de senaste fem åren i
medeltal uppgått till närmare 3,000 kronor årligen samt att han enligt
läkarbetyg numera är på grund av sjukdom oförmögen att genom
arbete försörja sig. Sedan Nelin i början av år 1922 begärt entledigande
från sin anställning, anhöll direktionen hos medicinalstyrelsen, att Nelin
måtte tilldelas pension eller understöd. Då emellertid Nelin icke varit
anställd såsom befattningshavare vid anstalten utan allenast sedan lång
tid tillbaka mot dagspenning utfört förekommande snickeriarbeten därstädes
samt vid sådant förhållande förutsättningar för erhållande av
pension eller årligt understöd enligt 25 § av hospitalsstadgan icke förelåge,
fann medicinalstyrelsen genom beslut den 18 mars 1922 framställningen
icke kunna föranleda någon dess åtgärd.
Bankoutskottets utlåtande Nr 31. 25
Såsom av utredningen i ärendet framgår, har Nelin visserligen icke i
egentlig mening varit anställd vid Malmö asyl, varför han ej heller är
berättigad till pension enligt 25 § sinnessjukstadgan. Då han emellertid
under 32 år utlört snickeriarbeten samt liknande göromål vid anstalten
och ifrågavarande arbeten synas hava utgjort hans huvudsakliga sysselsättning,
finner utskottet det vara billigt, att något understöd av allmänna
medel tillerkännes honom under hans återstående livstid. Detta understöd
torde med hänsyn till storleken av de pensionsbelopp, som i allmänhet
pläga efter lika lång tjänstgöring tilldelas i statens tjänst anställda
arbetare i liknande ställning, skäligen böra bestämmas till 600
kronor årligen, att från och med den 1 januari 1923 utgå å allmänna
indragningsstaten.
Utskottet hemställer,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion
II: 8, må medgiva, att förre snickaren vid Malmö
asyl N. Nelin må från och med 1 januari 1923 under
sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära ett årligt understöd av sexhundra kronor.
III. Ang. ecklesiastikdepartementet.
19:o) I en till riksdagen avlåten, den 26 mars 1923 dagtecknad
proposition nr 165 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma
dag, föreslagit riksdagen medgiva, att förre vaktmästaren vid högre
allmänna läroverket i Luleå Johan Jakob Nordströms änka Katarina
Nordström må från och med den 1 november 1922 under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av
300 kronor.
Av handlingarna i ärendet framgår, att Katarina Nordström är
född den 2 juni 1832, att hon varit sin man behjälplig vid skötandet
av vaktmästarbefattningen under hela dennes tjänstetid, den 1 augusti
1878—den 1 augusti 1900, samt att hon är fullständigt obemedlad och
på grund av sjukdom och hög ålder urståndsatt att försörja sig själv.
Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 8 saml. 28 höft. (Nr 31.)
Utskottet.
Ang.
understöd åt
fOrre vaktmästaren
J. J.
NordstrOms
änka.
4
26
Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
Utskottet.
Ang.
pension åt
förste vaktmdstaren
och
portvakten
vid högre latinläroverket
å Norrmalm
J. A. Lindqvist.
Ang.
pension åt
stadsbudet vid
lantbruksinstitutet
vid Lltuna
J. A. Lundins
än ka.
Med hänsyn till änkan Nordströms höga ålder och då hon under
lång tid biträtt sin man vid skötandet av dennes befattning, har
utskottet ansett sig böra biträda Kungl. Maj:ts förslag och får sålunda
hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition.
20:o) I en till riksdagen avlåten, den 16 mars 1923 dagtecknad
proposition nr 184 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för
samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att förste vaktmästaren och
portvakten vid högre latinläroverket å Norrmalm i Stockholm J. A. Lindqvist
må från och med månaden näst efter den, under vilken avgång från
lians innehavande befattning äger rum, under sin återstående livstid från
allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,100 kronor.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.
Utskottet ansluter sig till Kungl. Majrts förslag och hemställer
förty,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
proposition.
IV. Ang. jordbruksdepartementet.
21:o) I en till riksdagen avlåten, den 10 mars 1923 dagtecknad
proposition nr 146 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma
dag, föreslagit riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till
riksdagen föredragande departementschefen under punkterna l:o—6:o
hemställt.
a) I punkt l:o av nämnda proposition har hemställts, att riksdagen
må medgiva, att stadsbudet och postföraren vid lantbruksinstitutet
vid Ultuna Johan Alfred Lundins änka Emilia Lundin, född Pettersson,
må, räknat från och med den 1 juli 1922, under sin återstående livstid,
så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, från allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 300 kronor.
Bankoutskottets utlåtande Nr 31. 27
Utskottet, som beträffande utredningen i ärendet hänvisar till propositionen,
har ansett sig böra biträda Kungl. Maj:ts förslag och hemställer
sålunda,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning.
b) I punkt 2:o har hemställts, att riksdagen må medgiva, att för- A”gvaltaren
vid Ultuna egendom och föreståndaren för lantbruksskolan vid föreståndaren
Ultima Waldemar Mehn må från och med månaden näst efter den, var- vid lantbruk>- under han efter uppnådd ålder av 65 år kommer att avgå från sin an- ^muna*
ställning, under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten ''v- Meiinåtnjuta
en årlig pension av 4,800 kronor.
Beträffande den i ärendet förebragta utredningen får utskottet
hänvisa till propositionen.
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Majrts
förslag och får alltså hemställa,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må
av riksdagen bifallas.
c) Under punkt 3:o har hemställts, att riksdagen må medgiva, att A"gstäderskan
vid trädgårdsskolan vid Alnarp Hanna Mattisson må från stlTerZnL
och med månaden näst efter, den, varunder hon lämnar sin anställning trddyårdsskovid
skolan, dock tidigast från och med den 1 juli 1923 under sin åter- lanVHcnnaarp
stående livstid från allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pen- Mattisson.
sion av 350 kronor.
I fråga om den i ärendet lämnade utredningen tillåter sig utskottet
att hänvisa till propositionen.
Då Mattisson under en tid av endast 17 år haft anställning vid utskottet.
ifrågavarande undervisningsanstalt, synes det kunna ifrågasättas, huruvida
pension av statsmedel borde tillerkännas henne. Med hänsyn till
hennes ålder, 65 år, och i betraktande av att 1922 års riksdag i ett
liknande fall beviljat pension till samma belopp som det här ifrågasatta,
har utskottet emellertid icke velat motsätta sig bifall till framställningen.
Utskottet får således hemställa,
att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må
av riksdagen bifallas.
28
Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
Ang.
pension åt
fodermarsken
vid veterinär
inrättningen
i Skara A.
Ask.
d) Med biträdande av Kungl. Maj:ts därom under punkt 4:o framställda
förslag får utskottet hemställa,
att riksdagen må medgiva, att fodermarsken
Abel Ask må från och med månaden näst efter den,
varunder han lämnar sin anställning vid veterinärinrättningen
i Skara, dock tidigast från och med den 1
juli 1923, under sin återstående livstid från allmänna
indragningsstaten åtnjuta en årlig pension av ettusen
kronor.
Ang. e) Under punkt 5:o har föreslagits, att riksdagen må medgiva,
!!on9åtPfend att före detta domänintendenten, majoren i armén Carl Mathias Åhlund
Tomäninién- må från och med den 1 januari 1923 under sin återstående livstid åtdentÅMund
M'' njuta, utöver till honom utgående officerspension 2,720 kronor, pension
från allmänna indragningsstaten till belopp av 670 kronor årligen.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, att Åhlund, som
den 18 juli 1923 uppnår 73 års ålder, den 1 april 1873 anställts vid
Bohusläns regemente och sålunda varit i statens tjänst i det närmaste
50 år, att han i februari 1899 förordnats till domänintendent i Göteborgs
’ och Bohus län, vilken befattning han upprätthållit under 23 år
samt att han i egenskap av f. d. kapten vid ovannämnda regemente
åtnjuter en årlig pension av 2,720 kronor utom dyrtid stillägg.
Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.
Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag och hemställer alltså,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.
Ang.
pensioner åt
f. d. stallbetjänterna
vid Flyinge
hingstdepå
J. Jönsson
Roskvist, P.
Kristensson
Bergkvist och
N. Larsson
Ekberg.
Utskottet.
f) Under punkt 6:o har hemställts, att riksdagen må medgiva, att
de understöd, som genom särskilda beslut åren 1902, 1911 och 1914
tillerkänts envar av förra stallbetjänterna vid Flyinge hingstdepå Jons
Jönsson Roskvist, Per Kristensson Bergkvist och Nils Larsson Ekberg, må
från och med den 1 juli 1923 med oförändrade belopp utgå från allmänna
indragningsstaten.
Ifråga om utredningen i ärendet hänvisar utskottet till propositionen.
Förevarande framställning avser, att de understöd a respektive
200, 300 och 300 kronor årligen, som av Kungl. Maj:t genom särskilda
Bankoutakotteta utlåtande Sr 31.
29
beslut ovannämnda år tillerkänts ifrågavarande personer att utgå av
hingstdepåns medel, skulle från och med den 1 nästkommande juli ersättas
med understöd till samma belopp å allmänna indragningsstaten,
varigenom pensionstillägg enligt därför gällande grunder komme att
utgå å understödBbeloppen. Utskottet, som icke haft något att erinra
häremot, hemställer,
att Kungl. Mäj:ts förevarande framställning må
av riksdagen bifallas.
Y. Ang. handelsdepartementet.
22:o) I en till riksdagen den 16 mars 1923 avlåten proposition . Anffnr
147 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att förre navigationsskoleföreståndaren
Ivar Adolf Hjalmar Wilhelm Bolins änka Ida navigationsGraziella
Elisabet Bolin, född Wistrand, må från och med den 1 januari Itåndaren
1923 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande f ■f- Bj. w.
änkestånd, å allmänna
sexhundra kronor.
Till stöd för framställningen har åberopats propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden för ovan angivna
dag, till vilket xitskottet tillåter sig hänvisa.
Med hänsyn till vad i statsrådsprotokollet anförts, har utskottet
•ansett sig böra biträda Kungl. Maj:ts förslag, varför utskottet hemställer,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition.
Stockholm den 30 april 1923.
På banko utskottets vägnar:
BERNH. ERIKSSON.
indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av
rsowns aiuca.
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 8 satnl. 28 höft. (Nr 31.)
30
Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
Reservationer:
vid punkten 13:o) (ang. pensioner åt förra vaktkarlarna Nordström
och Stening):
av herrar Gustafsson i Stensholm, Berge, Bäcklund, Kloo och Höglund,
vilka hemställt, att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 10,
må medgiva, att vardera av förra vaktkarlarna vid Fårösunds kustposition
Karl Petter Nordström och Karl August Claesson Stening må från
och med den 1 januari 1923 under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av trehundra kronor; samt
vid punkten l5:o) (ang. understöd åt änkan Andersson):
av herr Bäcklund.
Herrar Eriksson i Grängesberg och Bindley hava begärt få antecknat,
att de icke deltagit i behandlingen av det under punkten 13:o) omförmälda
ärende rörande pension åt förra vaktkarlarna Nordström och
Stening.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1923.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1923:322 Skrivelse till Konungen, i anledning av vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna. s. 1 i texten