Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckta motioner om pension eller understöd åt vissa änkor efter distriktsveterinärer m. m.

1923-04-30 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1923:33, Utlåtande, i anledning av väckta motioner om pension eller understöd åt vissa änkor efter distriktsveterinärer m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 33.

1

Nr 33.

Ankom till riksdagens kansli den 30 april 1923 kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckta motioner om pension eller

understöd åt vissa änkor efter distriktsveterinärer m. m.

I särskilda inom riksdagen väckta, till bankoutskottet hänvisade

motioner hava förslag framställts om beredande av pension eller understöd

åt änkor efter tre avlidna distriktsveterinärer samt åt efterlevande

barn till en av nämnda veterinärer.

Sålunda har i en inom första kammaren av herr Heyman väckt motion Ang. pension

nr 109 hemställts, »att riksdagen måtte medgiva, att distriktsveterinären feieWnäVen

F. I. Tideströms änka Amanda Tideström antingen må mot erläggande f. t. Tideav

vederbörlig engångsavgift till statens anstalt för pensionering av folk- ,tröms anl<askollärare

m. fl. från och med den 1 januari 1923 erhålla pension från

anstalten, såsom om mannen vid sin död varit delägare i densamma,

eller från samma tid medgivas en pension av om möjligt samma belopp, att

utgå från allmänna indragningsstaten».

Vidare har i en inom andra kammaren av herr Borggren väckt Ang. undermotion

nr 72 hemställts, »att riksdagen måtte bevilja distriktsveterinären distrikts

Nils Erikssons änka, Gertrud Eriksson, och makarnas minderåriga barn veterinären

ett årligt understöd, änkan ett årligt understöd av 600 kronor samt vart ZkTJchZrn

och ett av barnen 100 kronor om året, tills barnen fyllt 18 år, och torde

anslaget utgå från allmänna indragningsstaten».

Slutligen har i en inom andra kammaren av herr Österström Ang. undc,- väckt motion nr 142 hemställts, »att riksdagen måtte bevilja distrikts- distrikts

veterinären K. A. V. Edvalls änka Johanna Kristina Edvall, född Lodin, veterinären

för hennes återstående livstid ett årligt understöd med belopp, som veder- Y\

börande utskott kan finna skäligt». EdvalUänka.

Bihang till riksdagens jfrotokoll 1923. 8 saml. 30 käft. (Nr 33.)

900 23

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 83.

Statskontoret.

Utskottet.

Av motionerna inhämtas, bland annat, att ifrågavarande veterinärer

avlidit, Tideström den 15 september 1918, Eriksson den 8 juli 1915 och

Edvall den 9 januari 1909.

Beträffande motionärernas framställningar i övrigt får utskottet hänvisa

till motionerna.

I förevarande ärenden har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat

utlåtande av statskontoret; och har nämnda ämbetsverk över motionerna

införskaffat yttrande av medicinalstyrelsen.

Medicinalstyrelsen har, med överlämnande av utdrag ur styrelsens

veterinärmatrikel rörande ifrågavarande befattningshavare, tillstyrkt bifall

till motionerna såsom varande synnerligen behjärtansvärda.

Statskontoret har i sitt utlåtande anfört följande:

»Motionerna nr 1:109, 11:72 och II: 142 avse beredande av pensioner åt

änkorna efter tre distriktsveterinärer. I den förstnämnda motionen har såsom

stöd åberopats den omständigheten, att riksdagen förut medgivit pensioner från

statens anstalt för pensionering av folkskollärare in. ff. åt änkor efter distriktsveterinärer,

som avlidit under uet år, då riksdagen fattade beslut om inrättande

av sagda anstalt. Statskontoret vill emellertid erinra, att 1921 års riksdag i samband

med meddelande av beslut i eu av dessa pensionsfrågor (skr. nr 251) ansett

sig böra särskilt erinra, att, med hänsyn till föreliggande omständigheter och då

enligt tillgängliga uppgifter ytterligare endast två likartade fall förefunnes, ett

bifall till det framlagda förslaget om beviljande av pension icke torde vara ägnat

att medföra några nämnvärda konsekvenser. Beträffande nu förevarande motioner

får statskontoret, med åberopande av vad statskontoret anfört i underdånigt utlåtande

den 8 mars 1920 i fråga om pension åt distriktsveterinären A. Dahlqvists

iinka och barn (bankoutskottets utlåtande nr 48/21 s. 3) och med framhållande,

att ett beviljande i enlighet med motionerna av pensioner åt änkorna efter dessa

långt före pensionsanstaltens grundande avlidna distriktsveterinärer helt säkert

skulle medföra omfattande konsekvenser, hemställa att ifrågavarande motioner

icke måtte bifallas.»

Utskottet vill erinra, att riksdagen tidigare, åren 1921 och 1922, i

tre fall medgivit, att änkor efter distriktsveterinärer, vilka avlidit under

år 1919 eller samma år, som frågan om dessa befattningshavares pensionsförhållanden

genom upprättandet av statens anstalt för pensionering av

folkskollärare m. fl. erhöll sin lösning, finge mot erläggande av vederbörlig

engångsavgift till sagda anstalt erhålla pension från anstalten,

såsom om männen vunnit delaktighet i densamma med ingången av år

1920, från vilken tidpunkt anstalten trädde i verksamhet. I sitt utlåtande

rörande det första av nämnda fall (1921, nr 48) anförde bankoutskottet,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 33.

3

med anledning av väckt förslag om tilldelande av pension å allmänna

indragningsstaten, att utskottet, vid det förhållande att mannen icke varit

i statens tjänst anställd, ansåge det icke böra ifrågakomma att bevilja

sådan pension. Utskottet fann sig i stället böra förorda ett av statskontoret

tillstyrkt förslag, att änkan skulle beredas tillfälle att mot inbetalning

av föreskriven avgift erhålla pension från pensionsanstalten;

och uttalade utskottet i samband härmed, att utskottet ville särskilt erinra,

att, med hänsyn till föreliggande omständigheter och då enligt tillgängliga

uppgifter ytterligare endast två likartade fall syntes föreligga, ett

bifall till detta förslag icke syntes vara ägnat att medföra några nämnvärda

konsekvenser.

De nu gjorda framställningarna avse beredande av pension åt änkor

efter distriktsveterinärer, vilka alla avlidit före år 1919, nämligen en

under år 1918 och de båda andra respektive 1915 och 1909. Vid sådant

förhållande måste det enligt utskottets mening ur principiell synpunkt

väcka starka betänkligheter att i förevarande fall medgiva rätt till pension

från pensionsanstalten; och med hänsyn till de konsekvenser, ett dylikt

beslut otvivelaktigt vore ägnat att medföra särskilt med avseende å de

grupper av befattningshavare, vilka senare än distriktsveterinärerna erhållit

delaktighet i berörda anstalt, anser sig utskottet icke kunna förorda

ett dylikt medgivande.

Vad angår det i motionerna II: 72 och II: 142 väckta och jämväl

i motionen I: 109 alternativt framförda förslaget om beviljande av understöd

å allmänna indragningsstaten vill utskottet framhålla att, såsom

redan i ovannämnda utlåtande vid 1921 års riksdag berörts, bemälda befattningshavare

icke varit i statens tjänst anställda, varför det icke synes

böra ifrågakomma att med statsmedel pensionera deras änkor. Det torde

enligt utskottets meniug icke böra förbises att, därest sådan pensionering

i förevarande fall medgives, staten framdeles icke lärer kunna undandraga

sig att pensionera änkor efter andra befattningshavare, vilka i förhållande

till staten intaga ungefär samma ställning som distriktsveterinärerna,

exempelvis extra provinsialläkare, extra polismän å landsbygden,

befattningshavare hos hushållningssällskap m. fl.

I enlighet med den uppfattning, utskottet här uttalat, torde understöd

givetvis ej heller böra, såsom i motionen 11:71 föreslagits, beviljas

åt distriktsveterinären Erikssons minderåriga barn.

På grund av vad sålunda anförts finner sig utskottet icke kunna

tillstyrka någon åtgärd med anledning av föreliggande framställningar;

och får utskottet alltså hemställa,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 33.

att förevarande motioner

a) I: 109;

b) II: 72; och

c) II: 142

icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 30 april 1923.

På bankoutskottets vägnar:

BERNH. ERIKSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Gustafsson, Öhngren,*) Wall esf) Enhörning,*) Vindahl,

Johansson, Malmberg*) och Berge:

av andra kammaren: herrar Eriksson i Grängesberg, Gustafsson i Örebro,*) Borggren,

Hamrin, Backlund, Winkler,*) Lovén och Strindlund.*)

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1983.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.