Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt befrielse för riksbanken under viss tid från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar med guld jämte en i ämnet väckt motion.

1923-05-08 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1923:44, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt befrielse för riksbanken under viss tid från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar med guld jämte en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 44.

1

Nr 44.

Ankom till riksdagens kansli den 8 maj 1923 kl. 11 f. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

fortsatt befrielse för riksbanken under viss tid från

skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar med

guld jämte en i ämnet väckt motion.

I en till riksdagen avlåten, den 3 innevarande maj dagtecknad

proposition nr 228, som hänvisats till bankoutskottets förberedande

behandling, bar Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att riksbanken må för tiden från och med

den 16 maj till och med den 31 juli 1923 vara fritagen från skyldigheten

att vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar med guld efter

deras lydelse, med rätt dock för riksbanken att, om förhållandena därtill

giva anledning, före utgången av nämnda tid återupptaga inlösningen

av bankens sedlar.

Beträffande vad som tidigare förekommit i detta ämne har departementschefen

allenast erinrat, att riksbanken alltsedan den 17 mars 1920

varit befriad från skyldigheten att vid anfordran inlösa sina sedlar med

guld efter deras lydelse, samt att det i berörda avseende senast lämnade

medgivandet skett enligt kungörelse den 23 mars 1923 för tiden till

och med den 15 maj 1923.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 26 april 1923 hava nu fullmäktige,

meddelas i statsrådsprotokollet, hemställt om ytterligare förlängning

av den ifrågavarande rätten till utgången av instundande juli månad.

Fullmäktige anföra härom följande.

»Tiden för riksbankens fritagelse från skyldigheten att inlösa sina sedlar Fullmäktige i

med guld går till ända den 15 instundande maj. riksbanken.

Fullmäktige äro fortfarande av den meningen, att vårt lands återgång till

guldmyntfot bör äga rum, så snart sådant utan allt för stor risk kan ske. Tiden

härför är emellertid enligt fullmäktiges uppfattning ännu ej kommen. Sedan fullmäktige

i skrivelse till Elders Kungl. Maj:t den 22 februari detta år senast begärde

förlängning av tiden för ifrågavarande fritagelse, har ingenting inträffat, som

varit ägnat att förbättra möjligheterna för en återgång till guldmyntfot. Den

politiska och ekonomiska situationen i Europa, från vars beroende intet europeiskt

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 8 sand. 39 höft. (Nr 44—45.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

2 Bankoutskottets utlåtande Nr 44.

land, och allra minst ett litet land som vårt, kan frigöra sig, är alltjämt i högsta

grad osäker.

Det har lyckats att sedan oktober 1922 hålla den svenska kronans värde i

paritet med guld och dollar. Detta medför i huvudsak samma fördelar för näringslivet,

som en återgång till guldmyntfot skulle medföra. Fullmäktige komma att

hädanefter som hittills ägna all omsorg åt guldparitetens upprätthållande. Det

synes fullmäktige sannolikt, att man under nuvarande fria förhållanden har bättre

utsikter att lyckas härmed, än om man vore bunden vid en av Sverige ensamt i

Europa återinförd guldmyntfot. Om trots fullmäktiges bemödanden det mot förmodan

skulle visa sig, att guldpariteten icke kan upprätthållas, kommer detta att

endast bero på orsaker, som, om guldmyntfoten vore återinförd, skulle hava framtvingat

dess frångående.

Guldmyntfotens återupprättande skulle således i nuvarande läge enligt fullmäktiges

förmenande icke medföra de fördelar för näringslivet, som man på vissa

håll synes föreställa sig, men väl föranleda olägenheter och risker, vilkas betydelse

nu icke låta sig bedömas. Omfattningen av dessa skulle, även om man bortser

från möjligheten av ogynnsamma politiska händelser, kunna föranleda, att den

nyinförda guldmyntfoten åter måste upphävas. Om så skedde, skulle stora och

gagnlösa förluster uppstå och den svenska valutan hava kommit i ett sämre läge,

än om den nuvarande ordningen bibehållits till dess att man med mera trygghet

kunnat återgå till guldmyntfot.»

Fullmäktige hava jämväl uttalat, att, om före ovan angivna tidpunkt

sådana förändrade förhållanden skulle hava inträtt, att en återgång

till guldmyntfot med trygghet kunde försiggå, fullmäktige icke

skulle underlåta att utan tidsutdräkt genomföra denna åtgärd.

Av fullmäktige tillika åberopat utdrag av protokoll över ärendets

behandling hos fullmäktige har fogats vid ovannämnda statsrådsprotokoll,

och anhåller utskottet att i avseende å innehållet i denna bilaga

få hänvisa till propositionen.

Fullmäktige i riksgäldskontor et hava i yttrande förklarat sig ej hava

något att erinra mot fullmäktiges i riksbanken förevarande framställning.

Departementschefen har för egen del anfört följande:

»Då min företrädare i ämbetet den 2 mars 1923 för Kungl. Maj:t

anmälde frågan om befrielse för riksbanken från sedelinlösningsskyldigheten

för tiden 1 april—15 maj 1923 (proposition nr 94), framhöll han,

att de förhoppningar om en stabilisering av penningvärdet, som knutits

till tidigare beslut om suspension av sedelinlösningen, så till vida infriats,

som den svenska kronan alltsedan hösten 1922 stått i närheten

av eller vid guldpariteten. Jämväl under den tid, som förflutit sedan

frågan vid nyssnämnda tillfälle var föremål för Kungl. Maj:ts prövning,

har den svenska kronans värde hållits i paritet med guld.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 44.

3

Emellertid har rätt allmänt krav uppställts på en definitiv återgång

till den lagstadgade guldmyntfoten. Detta krav bottnar i en önskan

att vinna största möjliga säkerhet och säkerhet på lång sikt för att nu,

sedan den lagstadgade pariteten mellan den svenska kronan och guldet

återställts, denna paritet bibehålies. Det anses, att upprätthållandet av

denna paritet nu är allt för mycket beroende av statsingripanden och

särskilt riksbankens åtgöranden, för att man i nyss angivna hänseende

skall känna sig fullt säkerställd. Vidare framhålles, att den nuvarande

tidpunkten är väl lämpad för återgång till guldmyntfot på den grund,

att guldets värde är i fallande, varigenom några praktiska olägenheter

för näringslivet icke skulle uppstå av en sådan återgång; om däremot

guldmyntfotens återinförande uppskötes, kunde ånyo en stegring av

värdet på guld och dollar, åtföljd av en större eller mindre deflationskris,

hinna inträda, och det skulle kunna tänkas, att det bleve betydligt

svårare att då företaga den ifrågasatta åtgärden samt att i följd härav

den svenska kronan åter kunde komma att för längre tid avvika från

guldpariteten.

Värdet av dessa skäl bör enligt min mening icke underskattas.

Att man utsätter sig för åtminstone någon risk genom att ej nu återinföra

guldmyntfoten skall icke förnekas.

Å andra sidan böra emellertid dessa riskmoment icke överskattas.

Det förefaller nämligen, som om desamma förlorat i praktisk betydelse,

ju längre tiden fortskridit. På sätt förut angivits har så småningom

kronans lagstadgade värde i förhållande till guld återställts och därefter

under rätt lång tid upprätthållits. Det finnes icke anledning att betvivla

riksbanksfullmäktiges nu tillkännagivna avsikt att upprätthålla guldpariteten

under alla sådana förhållanden, som icke äro av den natur, att de

skulle framtvinga ett övergivande av guldmyntfoten, därest densamma

vore återinförd. Överhuvud taget bar den uppfattningen allmänt trängt

igenom, att det är av största vikt för landet att slutligen få den gamla

lagstadgade guldmyntfoten återinförd. Åtgärder eller försummelser, varigenom

detta slutmål skulle utan ytterst tvingande skäl på allvar riskeras,

måste fördenskull anses uteslutna.

Om således de olägenheter och risker, vilka kunna föranledas av

ett uppskov med återupptagande av sedlarnas inlösen med guld efter

deras lydelse, icke längre te sig lika betydande som på ett tidigare

stadium, så återstår att undersöka, huruvida de svårigheter, som kunna

uppstå genom guldmyntfotens återinförande, äro av den vikt, att ett

ytterligare uppskov av nyssnämnt slag verkligen är av rådande förhållanden

påkallat.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 44.

ZJtskoltet.

Det torde då icke kunna förnekas, att en viss risk kan tänkas

uppstå för att guldpariteten genom exceptionella förhållanden temporärt

icke skulle kunna upprätthållas. Det enda land, som för närvarande

har guldmyntfot, är Förenta Staterna, i följd varav med Sveriges övergång

till guldmyntfot den svenska varuprisnivån i huvudsak torde

komma att följa den amerikanska varuprisnivåns växlingar. Det är icke

helt uteslutet, att varuprisnivån i Förenta Staterna kan komma att visa

sådana växlingar, att Sverige icke utan större olägenhet skulle kunna

följa dessa. Till starka växlingar i guldets värde kunna möjligen också

nuvarande oroliga politiska förhållanden komma att föra. Om det i ett

dylikt läge skulle vara betänkligt att nödgas vidtaga en sådan åtgärd

som att avvika från guldpariteten, så måste det givetvis framstå som

ännu allvarligare att vidtaga en sådan åtgärd efter d«t att guldmyntfot

återinförts. Även om sådana förhållanden, som nu angivits, för närvarande

icke synas sannolika, tala således vissa skäl för att med införandet

av en lagstadgad guldmyntfot bör anstå, tills säkrare förutsättningar

finnas för en stabilitet i guldets värde. I detta avseende måste

särskild betydelse tillmätas införande av guldmyntfot och därmed fri

guldmarknad i andra länder än Förenta Staterna.

Det torde icke heller få bortses från att vissa banktekniska svårigheter

skulle kunna uppstå genom att nu definitivt återgå till guldmyntfoten.

Då jag i enlighet med vad jag nu anfört anser, att målet för vår

valutapolitik — en under alla förhållanden tryggad lagstadgad guldmyntfot

— icke äventyras genom att följa riksbanksfullmäktiges av

riksgäldsfullmäktige tillstyrkta förslag, anser jag mig kunna lämna detsamma

min anslutning.»

I samband med Kungl. Maj:ts proposition har utskottet till behandling

förehaft en inom andra kammaren av herr Sköld väckt motion

nr 290, som jämväl blivit till utskottet remitterad och i vilken hemställes

om avslag å Kungl. Maj:ts proposition.

Beträffande motiveringen vill utskottet hänvisa till motionen.

Frågan om guldmyntfotens återinförande var senast föremål för

riksdagens behandling under sistlidna mars månad och utgår den då

riksbanken medgivna befrielsen från skyldighet att inlösa sina sedlar

med guld den 15 innevarande maj.

Då frågan nu ånyo genom Kungl. Maj:ts förevarande proposition

förelagts riksdagen till prövning, har från olika håll uttalats, att tiden

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 44.

5

nu vore inne för en definitiv återgång till guldmyntfot. Å andra sidan

framhålla fullmäktige i riksbanken, att den politiska och ekonomiska

situationen i Europa, från vars beroende intet europeiskt land, och allraminst

ett litet land som vårt, kunde frigöra sig, vore alltjämt i högsta

grad osäker, varför tiden ännu icke vore kommen för en återgång till

guldmyntfot. Fullmäktige erinra om att riksbanken sedan oktober 1922

hållit den svenska kronans värde i paritet med guld och dollar, vilket

medfört i huvudsak samma fördelar för näringslivet, som en återgång

till guldmyntfot skulle hava gjort.

Enligt utskottets mening är det av största vikt, att vårt land, så

snart detta utan allt för stor risk kan ske, återupptager sedlarnas inlösen

med guld och att därför inga åtgärder vidtagas, varigenom detta

måls förverkligande äventyras eller fördröjes.

Då emellertid utskottet med hänsyn till de osäkra politiska förhållandena

i Europa anser sig böra tillstyrka bifall till propositionen,

sker detta under förutsättning att fullmäktige i riksbanken i enlighet

med sin uttalade avsikt hädanefter som hittills komma att ägna all omsorg

åt guldparitetens upprätthållande och att, om trots fullmäktiges

bemödanden det mot förmodan skulle visa sig, att guldpariteten icke

kan upprätthållas, detta endast skulle kunna bero på orsaker, som, om

guldmyntfoten vore återinförd, skulle hava framtvingat dess frångående.

I. enlighet med denna utskottets uppfattning får utskottet avstyrka

bifall till den av herr Sköld i ämnet väckta motionen.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, med avslag å förevarande motion

II: 290, må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition

nr 228.

Stockholm den 8 maj 1923.

På bankoutskottets vägnar:

BERNH. ERIKSSON.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 44.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Gustafsson, Lindley, Walles, Enhörning, Vindahl,

Abrahamsson, Bodin och Ström;

av andra kammaren: herrar Eriksson i Grängesberg, Gustafsson i Örebro,

Borggren, Hamrin, Bäcklund, Lovén, Strindlund och Bergström.

Reservation

av herrar Vindahl, Hamrin och Bäcklund, vilka yrkat avslag å

Kungl. Maj:ts proposition.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1923:165 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt befrielse för riksbanken under viss tid frän skyldigheten att inlösa av bank s. 6 i texten