Sök i Ratio Lex

BankoutSköttets utlåtande Nr 47

1923-05-08 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1923:47, BankoutSköttets utlåtande Nr 47

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

BankoutSköttets utlåtande Nr 47.

1

Nr 47.

Ankom till riksdagens kansli den 8 maj 1923 kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

ersättning av statsmedel för skada till följd av olycksfall,

som förorsakats av krigs förhållandena under 1914—

1919 års världskrig.

Under punkt 26 av elfte huvudtiteln i årets statsverksproposition

har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition

i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd, till beredande av ersättning

åt personer, vilka under arbete i statens tjänst eller å svenskt

fartyg eller för oskadliggörande av minor drabbats av olycksfall, uppkomna

i följd av förhållandena under världskriget, samt åt deras efterlevande

beräkna ett extra förslagsanslag av 150,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Maj:t i en till riksdagen avlåten, den 9

mars 1923 dagtecknad proposition nr 117, som hänvisats till bankoutskottets

förberedande behandling, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden för samma

dag, föreslagit riksdagen dels antaga ett vid propositionen fogat, detta

utlåtande jämväl bilagt förslag till förordning angående ersättning av

statsmedel för skada till följd av olycksfall, som förorsakats av krigsförhållandena

under 1914—1919 års världskrig, dels ock vid bifall härtill,

för beredande av sådan ersättning, som i berörda författningsförslag

avses, å riksstaten för budgetåret 1923—1924 under elfte huvudtiteln

anvisa ett extra förslagsanslag av 150,000 kronor.

1 åberopade statsrådsprotokoll har departementschefen till en början

erinrat, hurusom vid 1920 års riksdag förslag framställdes om beviljande

av understöd åt efterlevande dels till vissa vid kanonbåten Gunhilds

förolyckande år 1918 omkomna personer, dels ock till vissa andra marinanställda,

som förolyckats vid desarmering samma år av en mina. Då

dessa personer icke kunnat erhålla understöd enligt gällande författningar,

hade särskilda framställningar måst göras, och ansågos med

hänsyn till de säregna omständigheter, under vilka nämnda olyckshändelser

inträffat, starka billighetsskäl tala för någon ersättning åt de

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 8 saml. 41 höft. (Nr 47.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Utskoltft.

2 Bankoutskottets utlåtande Nr 47.

omkomnas efterlevande. Riksdagen biföll dessa framställningar och

beviljade alltså de begärda understöden.

I sin uti ärendet till Kungl. Maj:t avlåtna skrivelse framhöll

emellertid riksdagen, bland annat, att de belopp, som sålunda beviljats,

måste anses vara synnerligen blygsamma och att framför allt enhetliga

grunder saknats vid beloppens fastställande. De ersättningsfrågor,

vilka uppkommit på grund av omständigheter, som stode i samband

med världskriget, borde enligt riksdagens mening bedömas efter andra

synpunkter än understödsfrågor i allmänhet och motiverade väl en utredning

för avvägande av lämpliga grunder för understödens beräknande.

En sådan utredning borde omfatta alla de fall, då under de tilländalupna

krigsåren någon person på grund av tjänstgöring eller eljest av

intresse för allmänt väl drabbats av olycka, uppkommen i följd av krigsförhållandena.

Enligt riksdagens förmenande borde utredningen verkställas

efter närmare omprövning av Kungl. Maj:t.

Med anledning härav uppdrog Kungl. Maj:t åt marinförvaltningen,

riksförsäkringsanstalten och kommerskollegium att verkställa utredning

i ärendet och avgåvo ämbetsverken den 17 januari 1922 till försvarsdepartementet

betänkande jämte förslag till förordning, åsyftande att av

statsmedel bereda ersättning — huvudsakligen i form av livräntor — åt

personer, vilka under arbete i statens tjänst eller å svenskt fartyg eller

för oskadliggörande av minor drabbats av olycksfall, uppkomna i följd

av förhållandena under världskriget, samt åt deras efterlevande.

Sedan samtliga handlingarna i ärendet den 29 april 1922 överlämnats

till handelsdepartementet, har, efter remiss, försäkringsrådet den

30 januari 1923 avgivit utlåtande över ämbetsverkens förslag; och har

försäkringsrådet, under förklaring att nämnda förslag enligt rådets mening

icke syntes böra bifallas i oförändrad form, därvid tillika överlämnat ett

av rådet utarbetat nytt författningsförslag.

I förut omförmälda statsrådsprotokoll lämnar departementschefen

vidare en redogörelselse för de olika slag av ersättningar, som hittills

tillerkänts personer, vilka drabbats av olycksfall, uppkomna i följd av

förhållandena under världskriget, och dessa personers efterlevande samt

grunderna för dessa ersättningars utgående (sid. 3 — 8 i propositionen).

Beträffande utredningen i övrigt tillåter sig utskottet att hänvisa

till propositionen.

Starka billighetsskäl tala enligt utskottets mening för att de personer,

som under arbete av här avsedd art blivit invalider, ävensom

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 47.

3

efterlevande efter dem, som omkommit under sådant arbete, genom

statsmakternas försorg få sin framtid någorlunda ekonomiskt tryggad.

Visserligen hava, såsom också framgår av departementschefens redogörelse,

åtskilliga åtgärder vidtagits, vilka varit ägnade att lindra

det ekonomiska tryck, vari dessa personer på grund av angivna omständigheter

kommit, men uppenbart är, att ersättningar och understöd,

som utdelats, i många fall varit otillräckliga. Det vill därför synas

vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att en utvidgning

av rätten till ersättning för olycksfall, orsakat av krigsförhållandena,

och i vissa fall en förhöjning av redan utgående dylik ersättning kommer

till stånd. Riksdagen har tidigare uttalat sig för enhetliga grunder

i avseende å ersättningsfrågornas bedömande. I anslutning härtill hava

också ämbetsverken — under framhållande av de svårigheter, som yppa

sig för ett individuellt bedömande efter behovsprincipen — förordat ett

enhetligt system. I likhet med såväl de i ärendet hörda myndigheterna

som ock departementschefen anser utskottet det vara lämpligast, att

dylika enhetliga grunder fastställas i författningsform. Det av Kungl.

Maj:t nu framlagda förslaget grundar sig i huvudsak på bestämmelserna

i 1916 års olyckfallsförsäkringslag.

Vid den granskning utskottet ägnat Kungl. Maj:ts ifrågavarande

förslag har utskottet icke funnit anledning till erinran mot detsamma.

Departementschefen har särskilt framhållit, dels att av statsfinansiella

skäl en utsträckning av ersättningsföreskrifternas tilllämplighet till tiden

före den 1 juli 1923 ansetts vara utesluten, dels ock att den princip

funnits böra fastslås, att från ersättning enligt de respektive bestämmelserna

avdrag skall göras för belopp, som på grund av redan gällande

föreskrifter utgår till ersättningstagare.

Vad angår kostnaden för de ersättningar, som belöpa på tiden 1

juli 1923—30 juni 1924, hava dessa beräknats till i runt tal 150,000

kronor. Häremot torde icke heller någon erinran kunna göras.

Åberopande vad sålunda i ärendet förekommit, får utskottet hemställa,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Majts frågavarande

proposition, må

dels antaga härvid fogade förslag till förordning

angående ersättning av statsmedel för skada till följd

av olycksfall, som förorsakats av krigsförhållandena

under 1914—1919 års världskrig,

dels ock, vid bifall härtill, för beredande av sådan

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 47.

ersättning, som i berörda författningsförslag avses, å

riksstaten för budgetåret 1923—1924 under elfte

huvudtiteln anvisa ett extra förslagsanslag av 150,000

kronor.

Stockholm den 8 maj 1923.

På bankoutskottets vägnar:

BERNH. ERIKSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Gustafsson, Lindley, Enhörning, Vindahl, Johansson,

Carlsson, Abrahamsson och Ström;

av andra kammaren: herrar Eriksson i Grängesberg, Gustafsson i Örebro,

Bäcklund, Winkler, Byberg, Kloo, Höglund och Janson i Kungsör.

Bilaga.

Förslag

till

Förordning

angående ersättning av statsmedel för skada till följd av olycksfall, som förorsakats

av krigsförhållandena under 1914—1919 års världskrig.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Svensk medborgare, som skadats till följd av olycksfall, förorsakat

av krigsförhållandena under 1914—1919 års världskrig, så ock, om olycksfallet

medfört döden, hans efterlevande äro, där olycksfallet inträffat i arbete

för statens rakning eller eljest å svenskt fartyg eller-för oskadliggörande

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

BankouUlcQttets utlåtmdo Nr i7.

ipopa svenskt område av mina eller annat krigsredskap, berättigade till

ersättning enligt de i denna förordning stadgade grunder.

Ersättning, som här avses, bestrides av statsmedel samt bestämmes

och utgives av riksförsäkringsanstalten.

2 §•

1 mom. Har olycksfallet, efter upphörande av därav förorsakad

sjukdom, för den skadade medfört under längre eller kortare tid bestående

förlust eller nedsättning av arbetsförmågan, skall till honom i

ersättning utgivas årlig livränta under tiden i förra fallet å ett belopp

av 1,600 kronor och i senare fallet å det lägre belopp, som svarar mot

nedsättningen, jämte sådan behandling, som för höjande av arbetsförmågan

må erfordras; dock att ersättning ej utgår, där ej arbetsförmågan

blivit nedsatt med minst en tiondel. Såsom ersättning anses

jämväl kostnad för läkarbetyg, som må erfordras för bedömande av

förlust eller nedsättning av arbetsförmågan. På därom av den skadade

gjord ansökan må försäkringsrådet, där synnerliga skäl äro för handen,

besluta, att i stället för livränta eller del därav skall till den skadade

utgivas ett kapital för en gång till belopp, motsvarande högst livräntans

eller livräntedelens kapitalvärde efter de för riksförsäkringsanstalten

enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete gällande beräkningsgrunder.

2 mom. Har olycksfallet medfört den skadades död, skall i ersättning

utgivas:

a) till änka eller änkling, när äktenskapet slutits före olycksfallet,

en livränta, så länge livräntetagaren lever ogift, å ett årligt belopp av

600 kronor,

b) till varje den avlidnes minderåriga barn, evad det fötts inom

eller utom äktenskapet, eller adoptivbarn, som adopterats före olycksfallet,

en livränta, till dess barnet uppnått sexton års ålder, å ett årligt

belopp av 400 kronor, samt

c) till den avlidnes fader eller moder, adoptivfader eller adoptivmoder

eller, om båda föräldrarna eller adoptivföräldrarna leva, till båda

gemensamt, därest de för sitt uppehälle varit av den avlidnes arbete

huvudsakligen beroende och annan till livränta berättigad ej finnes, en

livränta å ett årligt belopp av 600 kronor,

dock att, där livräntor till under a) och b) angivna efterlevande

skulle för år räknat överstiga 1,600 kronor, de skola, i förhållande till

vad på envar livräntetagare belöper, nedsättas till nämnda belopp, så

länge anledning till dylik nedsättning fortfar.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bankoutskottets utlåtande Nr 47.

Till änka eller änkling, som uppbär livränta och före fyllda sextio

år ingår nytt äktenskap, utgives ett kapital för en gång av 1,800 kronor.

3 mom. Riksförsäkringsanstalten äger under viss tid i stället för

livränta eller del därav bereda livräntetagare, som är hemfallen åt

dryckenskap, ersättning i naturaförmåner samt åt livräntetagare, som

därtill samtycker, bereda uppehälle å ålderdomshem, barnhem eller annan

dylik anstalt.

3 §.

Vid bedömandet i vad mån viss kroppsskada åstadkommit nedsättning

av arbetsförmågan, skall hänsyn tagas ej blott till skadans

beskaffenhet och inverkan på den skadades förmåga i allmänhet att försörja

sig genom arbete utan även till skadans inflytande på de särskilda

färdigheter, som för drivande av den skadades yrke må vara

erforderliga, samt till den skadades ålder och kön. Var den skadade

vid olycksfallet behäftad med kroppsskada eller lyte, skall hänsyn jämväl

därtill tagas.

4 §•

Där någon, som äger rätt till livränta enligt denna förordning, på

grund av annan författning eller på grund av utfästelse, som av staten

eller, om arbetet utförts för enskild arbetsgivares räkning, av arbetsgivaren

gjorts före olycksfallet, är berättigad att till följd av detsamma

erhålla understöd, såsom avlöning, pension, livränta eller annat underhåll,

så ock där sådant understöd särskilt beviljats av statsmedel eller,

i andra fall än här ovan avses, utgår från kassa eller pensionsinrättning

eller på grund av försäkring, skall från livräntan avdragas vad i anledning

av olycksfallet sålunda utgives för tid, under vilken livräntan

utgår. I fråga om understöd från kassa eller pensionsinrättning eller

på grund av försäkring må dock sådant avdrag endast ske, om staten

eller arbetsgivaren helt och hållet eller till minst en tredjedel bidragit

till kostnaden för understödet, och ej ske med större belopp än som

svarar mot bidraget. Beredas genom understödet naturaförmåner, såsom

bostad, fritt uppehälle eller dylikt, skall avdraget för dessa förmåner

beräknas efter de i arbetsorten gällande priser eller efter andra

grunder, som finnas tillämpliga.

Har understöd, som ovan sägs, utgivits med ett kapital för en

gång, skall från livräntan avdragas ett belopp, vars kapitalvärde enligt

de i 2 § 1 mom. omförmälda beräkningsgrunder motsvarar det utgivna

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 47. 7

kapitalet minskat med beloppet av begravningshjälp, som eljest skulle

hava utgivits.

Vad sålunda stadgats om avdrag för understöd skall i tillämpliga

delar gälla även beträffande av utländsk makt beviljad dylik förmån.

5 §•

Inträder, sedan livränta till den skadade blivit bestämd, väsentlig

förändring i de förhållanden, vilka voro avgörande för livräntans bestämmande,

må jämkning i livräntan äga rum. Sådan jämkning må dock

ej avse livränta, som belöper å tiden före den dag, då ansökan därom

gjorts, eller, där jämkningen utan ansökan beslutats, före dagen för beslutet.

6 §•

Livränta utbetalas för varje månad, räknat från den dag rätten till

livränta inträtt, å månadens första dag, utan återbetalningsskyldighet

för månad, under vilken rätten till livräntan upphört eller livräntan

minskats. Livränta må ock, med ersättningstagarens samtycke och utan

återbetalningsskyldighet, utbetalas för längre betalningsterminer. På en

gång utgående kapitalbelopp utbetalas så fort ske kan. Uppkommer

vid bestämmande av belopp, som sålunda skall utbetalas, bråktal av

ören, utföres beloppet med närmast högre antal ören.

Har ersättningsbelopp ej lyftats före utgången av året näst efter

det, under vilket detsamma förfallit till betalning, är rätten till beloppets

utfående förverkad.

7 §•

Har någon under resa eller eljest blivit borta, samt har all underrättelse

om honom upphört, och kan skäligen antagas, att han omkommit

till följd av olycksfall, som i denna förordning avses, äger anhörig,

som i 2 § omförmäles, uppbära livränta efter de i nämnda paragraf

angående livräntor till efterlevande stadgade grunder.

Riksförsäkringsanstalten är berättigad att av sådan anhörig, såsom

villkor för utbetalning av livränta, fordra förklaring på heder och samvete,

att han saknar varje underrättelse om den bortablivne. I fråga

om omyndig må sådan förklaring infordras från förmyndaren.

Rätten till livränta upphör, därest den bortablivne finnes vara vid

liv eller hava avlidit av annan orsak än sådant olycksfall, som i denna

förordning avses.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskbttetb utlåtande Nr 47.

8 §.

Beslut om ersättning skall, så fort ske kan, meddelas den ersättningBberättigade

och utan hinder av förd klagan tillsvidare lända till

efterrättelse.

9 §•

Konungen äger, under förutsättning av ömsesidighet, medgiva

att ersättning, som i denna förordning avses, må utgivas till medborgare

i annat länd. För dylikt fall må, efter omständigheterna, ersättningen

känna bestämmas till lägre belopp än enligt bestämmelserna

i 2 §.

10 §.

Rätt till ersättning enligt denna förordning kan icke överlåtas

och må förty ej jför gäld tagas i mät.

11 §•

De närmare föreskrifter, som utöver vad denna förordning innehåller

finnas erforderliga för förordningens tillämpning, meddelas av

Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av försäkringsrådet

eller riksförsäkringsanstalten.

12 §.

Över beslut av riksförsäkringsanstalten rörande ersättning eller

eljest rörande tillämpning av någon i denna förordning given bestämmelse

må klagan föras hos försäkringsrådet genom besvär, som skola, ingivas

till rådet eller i betalt brev med allmänna posten vara till rådet inkomna

sist å trettionde dagen efter det klaganden av beslutet erhållit del, den

dagen oräknad, då sådant skedde.

Försäkringsrådets beslut meddelas kostnadsfritt.

Över försäkringsrådets beslut må klagan ej föras.

13 §•

Ersättning enligt denna förordning utgives ej för tid före den 1

juli 1923.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1923.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1923,

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1923:171 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ersättning av statsmedel för skada till följd av olycksfall, som förorsakats av krigs s. 8 i texten