BankoutSköttets utlåtande Nr 47
1923-05-08 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1923:47, BankoutSköttets utlåtande Nr 47
Dokumentets text
BankoutSköttets utlåtande Nr 47.
1
Nr 47.
Ankom till riksdagens kansli den 8 maj 1923 kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
ersättning av statsmedel för skada till följd av olycksfall,
som förorsakats av krigs förhållandena under 1914—
1919 års världskrig.
Under punkt 26 av elfte huvudtiteln i årets statsverksproposition
har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition
i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd, till beredande av ersättning
åt personer, vilka under arbete i statens tjänst eller å svenskt
fartyg eller för oskadliggörande av minor drabbats av olycksfall, uppkomna
i följd av förhållandena under världskriget, samt åt deras efterlevande
beräkna ett extra förslagsanslag av 150,000 kronor.
Sedermera har Kungl. Maj:t i en till riksdagen avlåten, den 9
mars 1923 dagtecknad proposition nr 117, som hänvisats till bankoutskottets
förberedande behandling, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden för samma
dag, föreslagit riksdagen dels antaga ett vid propositionen fogat, detta
utlåtande jämväl bilagt förslag till förordning angående ersättning av
statsmedel för skada till följd av olycksfall, som förorsakats av krigsförhållandena
under 1914—1919 års världskrig, dels ock vid bifall härtill,
för beredande av sådan ersättning, som i berörda författningsförslag
avses, å riksstaten för budgetåret 1923—1924 under elfte huvudtiteln
anvisa ett extra förslagsanslag av 150,000 kronor.
1 åberopade statsrådsprotokoll har departementschefen till en början
erinrat, hurusom vid 1920 års riksdag förslag framställdes om beviljande
av understöd åt efterlevande dels till vissa vid kanonbåten Gunhilds
förolyckande år 1918 omkomna personer, dels ock till vissa andra marinanställda,
som förolyckats vid desarmering samma år av en mina. Då
dessa personer icke kunnat erhålla understöd enligt gällande författningar,
hade särskilda framställningar måst göras, och ansågos med
hänsyn till de säregna omständigheter, under vilka nämnda olyckshändelser
inträffat, starka billighetsskäl tala för någon ersättning åt de
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 8 saml. 41 höft. (Nr 47.) 1
Utskoltft.
2 Bankoutskottets utlåtande Nr 47.
omkomnas efterlevande. Riksdagen biföll dessa framställningar och
beviljade alltså de begärda understöden.
I sin uti ärendet till Kungl. Maj:t avlåtna skrivelse framhöll
emellertid riksdagen, bland annat, att de belopp, som sålunda beviljats,
måste anses vara synnerligen blygsamma och att framför allt enhetliga
grunder saknats vid beloppens fastställande. De ersättningsfrågor,
vilka uppkommit på grund av omständigheter, som stode i samband
med världskriget, borde enligt riksdagens mening bedömas efter andra
synpunkter än understödsfrågor i allmänhet och motiverade väl en utredning
för avvägande av lämpliga grunder för understödens beräknande.
En sådan utredning borde omfatta alla de fall, då under de tilländalupna
krigsåren någon person på grund av tjänstgöring eller eljest av
intresse för allmänt väl drabbats av olycka, uppkommen i följd av krigsförhållandena.
Enligt riksdagens förmenande borde utredningen verkställas
efter närmare omprövning av Kungl. Maj:t.
Med anledning härav uppdrog Kungl. Maj:t åt marinförvaltningen,
riksförsäkringsanstalten och kommerskollegium att verkställa utredning
i ärendet och avgåvo ämbetsverken den 17 januari 1922 till försvarsdepartementet
betänkande jämte förslag till förordning, åsyftande att av
statsmedel bereda ersättning — huvudsakligen i form av livräntor — åt
personer, vilka under arbete i statens tjänst eller å svenskt fartyg eller
för oskadliggörande av minor drabbats av olycksfall, uppkomna i följd
av förhållandena under världskriget, samt åt deras efterlevande.
Sedan samtliga handlingarna i ärendet den 29 april 1922 överlämnats
till handelsdepartementet, har, efter remiss, försäkringsrådet den
30 januari 1923 avgivit utlåtande över ämbetsverkens förslag; och har
försäkringsrådet, under förklaring att nämnda förslag enligt rådets mening
icke syntes böra bifallas i oförändrad form, därvid tillika överlämnat ett
av rådet utarbetat nytt författningsförslag.
I förut omförmälda statsrådsprotokoll lämnar departementschefen
vidare en redogörelselse för de olika slag av ersättningar, som hittills
tillerkänts personer, vilka drabbats av olycksfall, uppkomna i följd av
förhållandena under världskriget, och dessa personers efterlevande samt
grunderna för dessa ersättningars utgående (sid. 3 — 8 i propositionen).
Beträffande utredningen i övrigt tillåter sig utskottet att hänvisa
till propositionen.
Starka billighetsskäl tala enligt utskottets mening för att de personer,
som under arbete av här avsedd art blivit invalider, ävensom
Bankoutskottets utlåtande Nr 47.
3
efterlevande efter dem, som omkommit under sådant arbete, genom
statsmakternas försorg få sin framtid någorlunda ekonomiskt tryggad.
Visserligen hava, såsom också framgår av departementschefens redogörelse,
åtskilliga åtgärder vidtagits, vilka varit ägnade att lindra
det ekonomiska tryck, vari dessa personer på grund av angivna omständigheter
kommit, men uppenbart är, att ersättningar och understöd,
som utdelats, i många fall varit otillräckliga. Det vill därför synas
vara med rättvisa och billighet överensstämmande, att en utvidgning
av rätten till ersättning för olycksfall, orsakat av krigsförhållandena,
och i vissa fall en förhöjning av redan utgående dylik ersättning kommer
till stånd. Riksdagen har tidigare uttalat sig för enhetliga grunder
i avseende å ersättningsfrågornas bedömande. I anslutning härtill hava
också ämbetsverken — under framhållande av de svårigheter, som yppa
sig för ett individuellt bedömande efter behovsprincipen — förordat ett
enhetligt system. I likhet med såväl de i ärendet hörda myndigheterna
som ock departementschefen anser utskottet det vara lämpligast, att
dylika enhetliga grunder fastställas i författningsform. Det av Kungl.
Maj:t nu framlagda förslaget grundar sig i huvudsak på bestämmelserna
i 1916 års olyckfallsförsäkringslag.
Vid den granskning utskottet ägnat Kungl. Maj:ts ifrågavarande
förslag har utskottet icke funnit anledning till erinran mot detsamma.
Departementschefen har särskilt framhållit, dels att av statsfinansiella
skäl en utsträckning av ersättningsföreskrifternas tilllämplighet till tiden
före den 1 juli 1923 ansetts vara utesluten, dels ock att den princip
funnits böra fastslås, att från ersättning enligt de respektive bestämmelserna
avdrag skall göras för belopp, som på grund av redan gällande
föreskrifter utgår till ersättningstagare.
Vad angår kostnaden för de ersättningar, som belöpa på tiden 1
juli 1923—30 juni 1924, hava dessa beräknats till i runt tal 150,000
kronor. Häremot torde icke heller någon erinran kunna göras.
Åberopande vad sålunda i ärendet förekommit, får utskottet hemställa,
att riksdagen, med bifall till Kungl. Majts frågavarande
proposition, må
dels antaga härvid fogade förslag till förordning
angående ersättning av statsmedel för skada till följd
av olycksfall, som förorsakats av krigsförhållandena
under 1914—1919 års världskrig,
dels ock, vid bifall härtill, för beredande av sådan
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 47.
ersättning, som i berörda författningsförslag avses, å
riksstaten för budgetåret 1923—1924 under elfte
huvudtiteln anvisa ett extra förslagsanslag av 150,000
kronor.
Stockholm den 8 maj 1923.
På bankoutskottets vägnar:
BERNH. ERIKSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av första kammaren: herrar Gustafsson, Lindley, Enhörning, Vindahl, Johansson,
Carlsson, Abrahamsson och Ström;
av andra kammaren: herrar Eriksson i Grängesberg, Gustafsson i Örebro,
Bäcklund, Winkler, Byberg, Kloo, Höglund och Janson i Kungsör.
Bilaga.
Förslag
till
Förordning
angående ersättning av statsmedel för skada till följd av olycksfall, som förorsakats
av krigsförhållandena under 1914—1919 års världskrig.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Svensk medborgare, som skadats till följd av olycksfall, förorsakat
av krigsförhållandena under 1914—1919 års världskrig, så ock, om olycksfallet
medfört döden, hans efterlevande äro, där olycksfallet inträffat i arbete
för statens rakning eller eljest å svenskt fartyg eller-för oskadliggörande
5
BankouUlcQttets utlåtmdo Nr i7.
ipopa svenskt område av mina eller annat krigsredskap, berättigade till
ersättning enligt de i denna förordning stadgade grunder.
Ersättning, som här avses, bestrides av statsmedel samt bestämmes
och utgives av riksförsäkringsanstalten.
2 §•
1 mom. Har olycksfallet, efter upphörande av därav förorsakad
sjukdom, för den skadade medfört under längre eller kortare tid bestående
förlust eller nedsättning av arbetsförmågan, skall till honom i
ersättning utgivas årlig livränta under tiden i förra fallet å ett belopp
av 1,600 kronor och i senare fallet å det lägre belopp, som svarar mot
nedsättningen, jämte sådan behandling, som för höjande av arbetsförmågan
må erfordras; dock att ersättning ej utgår, där ej arbetsförmågan
blivit nedsatt med minst en tiondel. Såsom ersättning anses
jämväl kostnad för läkarbetyg, som må erfordras för bedömande av
förlust eller nedsättning av arbetsförmågan. På därom av den skadade
gjord ansökan må försäkringsrådet, där synnerliga skäl äro för handen,
besluta, att i stället för livränta eller del därav skall till den skadade
utgivas ett kapital för en gång till belopp, motsvarande högst livräntans
eller livräntedelens kapitalvärde efter de för riksförsäkringsanstalten
enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete gällande beräkningsgrunder.
2 mom. Har olycksfallet medfört den skadades död, skall i ersättning
utgivas:
a) till änka eller änkling, när äktenskapet slutits före olycksfallet,
en livränta, så länge livräntetagaren lever ogift, å ett årligt belopp av
600 kronor,
b) till varje den avlidnes minderåriga barn, evad det fötts inom
eller utom äktenskapet, eller adoptivbarn, som adopterats före olycksfallet,
en livränta, till dess barnet uppnått sexton års ålder, å ett årligt
belopp av 400 kronor, samt
c) till den avlidnes fader eller moder, adoptivfader eller adoptivmoder
eller, om båda föräldrarna eller adoptivföräldrarna leva, till båda
gemensamt, därest de för sitt uppehälle varit av den avlidnes arbete
huvudsakligen beroende och annan till livränta berättigad ej finnes, en
livränta å ett årligt belopp av 600 kronor,
dock att, där livräntor till under a) och b) angivna efterlevande
skulle för år räknat överstiga 1,600 kronor, de skola, i förhållande till
vad på envar livräntetagare belöper, nedsättas till nämnda belopp, så
länge anledning till dylik nedsättning fortfar.
6 Bankoutskottets utlåtande Nr 47.
Till änka eller änkling, som uppbär livränta och före fyllda sextio
år ingår nytt äktenskap, utgives ett kapital för en gång av 1,800 kronor.
3 mom. Riksförsäkringsanstalten äger under viss tid i stället för
livränta eller del därav bereda livräntetagare, som är hemfallen åt
dryckenskap, ersättning i naturaförmåner samt åt livräntetagare, som
därtill samtycker, bereda uppehälle å ålderdomshem, barnhem eller annan
dylik anstalt.
3 §.
Vid bedömandet i vad mån viss kroppsskada åstadkommit nedsättning
av arbetsförmågan, skall hänsyn tagas ej blott till skadans
beskaffenhet och inverkan på den skadades förmåga i allmänhet att försörja
sig genom arbete utan även till skadans inflytande på de särskilda
färdigheter, som för drivande av den skadades yrke må vara
erforderliga, samt till den skadades ålder och kön. Var den skadade
vid olycksfallet behäftad med kroppsskada eller lyte, skall hänsyn jämväl
därtill tagas.
4 §•
Där någon, som äger rätt till livränta enligt denna förordning, på
grund av annan författning eller på grund av utfästelse, som av staten
eller, om arbetet utförts för enskild arbetsgivares räkning, av arbetsgivaren
gjorts före olycksfallet, är berättigad att till följd av detsamma
erhålla understöd, såsom avlöning, pension, livränta eller annat underhåll,
så ock där sådant understöd särskilt beviljats av statsmedel eller,
i andra fall än här ovan avses, utgår från kassa eller pensionsinrättning
eller på grund av försäkring, skall från livräntan avdragas vad i anledning
av olycksfallet sålunda utgives för tid, under vilken livräntan
utgår. I fråga om understöd från kassa eller pensionsinrättning eller
på grund av försäkring må dock sådant avdrag endast ske, om staten
eller arbetsgivaren helt och hållet eller till minst en tredjedel bidragit
till kostnaden för understödet, och ej ske med större belopp än som
svarar mot bidraget. Beredas genom understödet naturaförmåner, såsom
bostad, fritt uppehälle eller dylikt, skall avdraget för dessa förmåner
beräknas efter de i arbetsorten gällande priser eller efter andra
grunder, som finnas tillämpliga.
Har understöd, som ovan sägs, utgivits med ett kapital för en
gång, skall från livräntan avdragas ett belopp, vars kapitalvärde enligt
de i 2 § 1 mom. omförmälda beräkningsgrunder motsvarar det utgivna
Bankoutskottets utlåtande Nr 47. 7
kapitalet minskat med beloppet av begravningshjälp, som eljest skulle
hava utgivits.
Vad sålunda stadgats om avdrag för understöd skall i tillämpliga
delar gälla även beträffande av utländsk makt beviljad dylik förmån.
5 §•
Inträder, sedan livränta till den skadade blivit bestämd, väsentlig
förändring i de förhållanden, vilka voro avgörande för livräntans bestämmande,
må jämkning i livräntan äga rum. Sådan jämkning må dock
ej avse livränta, som belöper å tiden före den dag, då ansökan därom
gjorts, eller, där jämkningen utan ansökan beslutats, före dagen för beslutet.
6 §•
Livränta utbetalas för varje månad, räknat från den dag rätten till
livränta inträtt, å månadens första dag, utan återbetalningsskyldighet
för månad, under vilken rätten till livräntan upphört eller livräntan
minskats. Livränta må ock, med ersättningstagarens samtycke och utan
återbetalningsskyldighet, utbetalas för längre betalningsterminer. På en
gång utgående kapitalbelopp utbetalas så fort ske kan. Uppkommer
vid bestämmande av belopp, som sålunda skall utbetalas, bråktal av
ören, utföres beloppet med närmast högre antal ören.
Har ersättningsbelopp ej lyftats före utgången av året näst efter
det, under vilket detsamma förfallit till betalning, är rätten till beloppets
utfående förverkad.
7 §•
Har någon under resa eller eljest blivit borta, samt har all underrättelse
om honom upphört, och kan skäligen antagas, att han omkommit
till följd av olycksfall, som i denna förordning avses, äger anhörig,
som i 2 § omförmäles, uppbära livränta efter de i nämnda paragraf
angående livräntor till efterlevande stadgade grunder.
Riksförsäkringsanstalten är berättigad att av sådan anhörig, såsom
villkor för utbetalning av livränta, fordra förklaring på heder och samvete,
att han saknar varje underrättelse om den bortablivne. I fråga
om omyndig må sådan förklaring infordras från förmyndaren.
Rätten till livränta upphör, därest den bortablivne finnes vara vid
liv eller hava avlidit av annan orsak än sådant olycksfall, som i denna
förordning avses.
8
Bankoutskbttetb utlåtande Nr 47.
8 §.
Beslut om ersättning skall, så fort ske kan, meddelas den ersättningBberättigade
och utan hinder av förd klagan tillsvidare lända till
efterrättelse.
9 §•
Konungen äger, under förutsättning av ömsesidighet, medgiva
att ersättning, som i denna förordning avses, må utgivas till medborgare
i annat länd. För dylikt fall må, efter omständigheterna, ersättningen
känna bestämmas till lägre belopp än enligt bestämmelserna
i 2 §.
10 §.
Rätt till ersättning enligt denna förordning kan icke överlåtas
och må förty ej jför gäld tagas i mät.
11 §•
De närmare föreskrifter, som utöver vad denna förordning innehåller
finnas erforderliga för förordningens tillämpning, meddelas av
Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av försäkringsrådet
eller riksförsäkringsanstalten.
12 §.
Över beslut av riksförsäkringsanstalten rörande ersättning eller
eljest rörande tillämpning av någon i denna förordning given bestämmelse
må klagan föras hos försäkringsrådet genom besvär, som skola, ingivas
till rådet eller i betalt brev med allmänna posten vara till rådet inkomna
sist å trettionde dagen efter det klaganden av beslutet erhållit del, den
dagen oräknad, då sådant skedde.
Försäkringsrådets beslut meddelas kostnadsfritt.
Över försäkringsrådets beslut må klagan ej föras.
13 §•
Ersättning enligt denna förordning utgives ej för tid före den 1
juli 1923.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1923.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1923,
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1923:171 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ersättning av statsmedel för skada till följd av olycksfall, som förorsakats av krigs s. 8 i texten