Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående vissa pensioner och understöd m. m. från allmänna indragning sstaten.

1923-05-14 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1923:49, Utlåtande, angående vissa pensioner och understöd m. m. från allmänna indragning sstaten.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 49.

1

Nr 49.

Ankom till riksdagens kansli den 14 maj 1923 kl. 12 m.

Utlåtande, angående vissa pensioner och understöd m. m. från

allmänna indragning sstaten.

I en till riksdagen avlåten, den 16 februari 1923 dagtecknad

proposition nr 97, som hänvisats till bankoutskottets förberedande behandling,

har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen

föredragande departementschefen under punkterna 1—9 hemställt.

l:o.

I punkt l:o har föreslagits, att riksdagen må medgiva, att förutvarande

extra ordinarie vaktmästaren vid nationalmuseum Frans Albert

Edvard Bagge må från och med den 1 juli 1922 under sin återstående

livstid uppbära å allmänna indragningsstaten en årlig pension å 600

kronor.

Av handlingarna i ärendet framgår, bland annat, att Bagge, som

är född den 4 oktober 1851, antogs till e. o. vaktmästare med tillfällig

tjänstgöring vid nationalmuseum den 11 maj 1876, att han den 8 januari

1885 antogs till vaktmästare vid museets konstslöjdavdelning med skyldighet

att tjänstgöra 3 dagar i veckan, att han sedan dess uppehållit

denna befattning, tills han den 8 september 1921 skadade sig genom

olyckshändelse, samt att han, som efter olycksfallet varit oförmögen till

arbete, beviljats avsked från sin befattning vid museet från och med

den 1 juli 1922.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Åven utskottet anser det vara billigt, att Bagge, som under 46

år varit anställd i statens tjänst, under sin återstående livstid tillerkännes

ett årligt understöd av statsmedel. Mot det av Kungl. Maj:t i sådant

Bihang till riksdagens protokoll 1923. S samt. 43 höft. (Nr 49.) 1

Ang.

pension åt

förutvarande

e. o. vaktmästaren

vid

nationalmuseum

F. A.

E. Bagge.

Utt kotU t.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 49.

Ang.

anslag till

mattriell vid

det fysikaliskkemiska

laboratoriet

vid

u? iver sitetet i

Uppsala.

avseende föreslagna beloppet har utskottet intet att erinra. På grund

härav hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

iramställning.

2:o.

Under punkt 2:o har hemställts, att riksdagen må till materiell

m. m. för den åt professorn Theodor Svedberg vid universitetet i Uppsala

inrättade personliga professuren i fysikalisk kemi på allmänna indragningsstaten

anvisa ett årligt belopp av 4,000 kronor.

Av utredningen i ärendet framgår, bland annat, att den utav

professor Svedberg ledda inrättningen för undervisning och forskning

i fysikalisk kemi vid Uppsala universitet tidigare dels av statsanslaget

till institutionen för allmän och analytisk kemi erhållit vissa medel till

inköp av instrument m. m., dels ock för vart och ett av åren 1919 —

1922 för detta ändamål tillerkänts särskilda medel, ingående i anslag till

förstärkande av vissa materiellanslag vid Uppsala universitet. Hos

Kungl. Maj:t har nu det större akademiska konsistoriet i Uppsala, i enlighet

med framställning av den filosofiska fakultetens matematisk-naturvetenskapliga

sektion, anhållit om utverkande av proposition till 1923

års riksdag om beviljande från och med budgetåret 1923—1924 av ett

anslag å allmänna indragningsstaten av 6,000 kronor till materiell för

det fysikalisk-kemiska laboratoriet.

Till grund för sektionens hemställan ligger en skrivelse av Svedberg,

däri denne framhållit, att de beviljade medlen under de senaste

två åren icke varit tillräckliga för täckande av de med forskningsarbetets

utveckling och undervisningens utökning stegrade behoven och detta

trotä att största möjliga sparsamhet iakttagits. En brist hade därför

uppstått — den utgjorde vid början av år 1922 1,742 kronor 28 öre

— som emellertid tillsvidare täckts med en del av det följande årets

anslag. Så kunde dock icke i längden få fortgå, om icke undervisningen

skulle bliva lidande därpå. Vidare komme till följd av den i nya

studieplanen för kemi påbjudna ökade undervisningen i fysikalisk kemi

avsevärt ökade anspråk att ställas på materiellanslaget. På dessa grunder

anhöll Svedberg, att sektionen måtte bland sina petita upptaga det

ifrågavarande anslagskravet för budgetåret 1923—1924 till 6,000 kronor,

varjämte föreslogs, att anslaget, som hittills utgått å tilläggsstat, för

framtiden måtte uppföras å allmänna indragningsstaten, då det vore av

synnerlig vikt, att anslaget finge en så permanent karaktär som möjligt.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 49.

3

Såväl det större konsistoriet som kanslersämbetet hava tillstyrkt

den gjorda framställningen.

Departementschefen har anslutit sig till universitetsmyndigheternas

förslag, att särskilt anslag för ifrågavarande ändamål skulle beviljas

och i likhet med avlöningen till Svedbergs personliga professur uppföras

på allmänna indragningsstaten. Beträffande storleken av anslaget har

departementschefen ansett, att högre belopp än 4,000 kronor icke nu

borde för ändamålet uppföras på ordinarie stat.

I fråga om den i ärendet förebragta utredningen i övrigt får

utskottet hänvisa till propositionen.

Av vad i ärendet förekommit har utskottet funnit sig övertygat utskottet

om behovet av särskilt anslag till materiell m. m. för ifrågavarande

personliga professur; och har utskottet — under erinran om 1913

års riksdags beslut beträffande anslag till materiell m. m. för den åt

professorn A. Gallstrand inrättade personliga professuren vid Uppsala

universitet, vilket anslag av 1920 års riksdag höjdes från 5,000 till

7,000 kronor — funnit lämpligt, att dylikt anslag uppföres å allmänna

indragningsstaten. Mot det av Kungl. Maj:t föreslagna anslagsbeloppets

storlek finner utskottet icke anledning till anmärkning.

Utskottet får sålunda hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

3:o.

I punkt 3:o har föreslagits, att riksdagen må medgiva, att f. d.

professorn i kirurgi vid karolinska mediko-kirurgiska institutet Johan Gustaf ^onT^To''- Ekehorn må, räknat från och med den 1 april 1922, under sin återstående fessoremeritus

livstid uppbära å allmänna indragningsstaten en årlig tilläggspension ay J-Ekehorn''

890 kronor.

Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till propositionen.

Förevarande framställning avser, att Ekehorn, som vid avskedet utskottet.

från sin professorsbefattning endast kunde räkna 21 tjänstår i statens

tjänst, på grund av sin 17-åriga tjänstgöring som lasarettshikare skulle

tilldelas en tilläggspension till sådant belopp, att hans sammanlagda

pensionsförmåner komme att, motsvara hel pension för professor. Med

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 49.

Ang.

pension åt

biträdet vid

karolinska

mediko- kirurgiska

institutets

bibliotek

Sigrid Amalia

Brithelli, född

Hell koff.

Ang.

understöd åt

f. d. läroverksadjunkten

K. H. Andersson.

hänsyn till vad i propositionen anförts har utskottet icke velat motsätta

sig, att dylik tilläggspension beviljas Ekehorn; och får utskottet på grund

härav hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

4:o.

I punkt 4:o har hemställts, att riksdagen må medgiva, att biträdet

vid karolinska mediko-kirurgiska institutets bibliotek fru Sigrid Amalia

Brithelli, född Hellhoff, må från och med månaden näst efter den, varunder

hon frånträder sin befattning, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 800 kronor.

Under hänvisning till den i propositionen förebragta utredningen

i ärendet får utskottet, som vid granskning av Kungl. Maj:ts förslag

icke haft något att erinra mot detsamma, hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

5:o.

Under punkt 5:o har föreslagits, att riksdagen må medgiva, att

till f. d. läroverksadjunkten Karl Henrik Andersson må, så länge han

är i behov av hospitalsvård eller eljest oförmögen till arbete, från och

med år 1923 tills vidare från allmänna indragningsstaten utgå ett belopp

av 2,200 kronor årligen. N

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att adjunkten vid högre allmänna

läroverket i Luleå Karl Henrik Andersson genom Kungl. Maj:ts

beslut den 29 juli 1921 erhöll avsked från adjunktsbefattningen. Sedermera

anhöll hans fader hos Kungl. Maj:t, att, enär Andersson vid tiden

för avskedsansökningens ingivande på grund av sinnessjukdom ej varit

ansvarig för sina handlingar, Kungl. Maj:t måtte upphäva beslutet om

avsked för honom.

Genom beslut den 5 maj 1922 lämnade Kungl. Maj:t denna ansökning

utan bifall men tillerkände Andersson för tiden från och med

den 30 juli 1921 till utgången av år 1922 ett understöd av 2,200 kronor.

Beträffande de närmare omständigheter, som voro förknippade med

Anderssons avskedsansökan, har i propositionen lämnats huvudsakligen

följande redogörelse:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 49.

5

Andersson förordnades av skolöverstyrelsen den 17 juli 1920 till

extra lärare vid högre allmänna läroverket i Jönköping tills vidare under

läsåret 1920—1921. Den 29 oktober 1920 utnämndes lian till adjunkt

vid högre allmänna läroverket i Luleå från och med den 1 november

1920. Därefter begärde och erhöll han tjänstledighet från och med

tillträdesdagen till utgången av nämnda läsår för fortsatt tjänstgöring

i Jönköping.

Sedermera erhöll Andersson den 22 november 1920 med stöd av

läkarbetyg, som utvisade, att han på grund av sinnessjukdom vore oförmögen

att vederbörligen förrätta sin tjänst under återstående delen av

höstterminen 1920, tjänstledighet för återstoden av höstterminen samt

entledigades för samma tid från förordnandet vid högre allmänna läroverket

i Jönköping.

Den 29 november 1920 ingav rektor vid sistnämnda läroverk G. Lené

till rådhusrätten i Jönköping en på läkarbetyg stödd ansökan, att Andersson

måtte förklaras omyndig. Rätten biföll samma dag berörda ansökan

och förordnade Lené till förmyndare för Andersson.

Sedan Andersson först intagits på upptagningsanstalten vid Eksjö

lasarett, vårdades han under tiden den 19 december 1920—den 7

januari 1921 å Solna sjukhem. Han utskrevs därifrån till sitt hem

ehuru icke återställd; enligt vad sjukhemmets överläkare, professorn

Henry Marcus sedermera meddelat, skedde detta mot dennes avstyrkande.

"Emellertid ingav Andersson den 27 maj 1921 till rådhusrätten i

Jönköping en ansökan att bliva myndigförklarad. Till stöd för denna

ansökan åberopades ett av Marcus utfärdat intyg av innehåll, att Anderssons

sinnestillstånd i så hög grad förbättrats, att han själv kunde taga

vård om sin egendom. Rektor Lené förklarade sig hava intet att erinra

mot denna ansökan. Den 30 maj 1921 förklarade rätten Andersson åter

myndig.

Den 29 juni 1921 ingav Andersson till skolöverstyrelsen en till

Kungl. Maj:t ställd ansökning om avsked från sin adjunktstjänst. Sedan

rektor vid högre allmänna läroverket i Luleå tillstyrkt bifall till ansökningen,

överlämnade överstyrelsen densamma till Kungl. Maj:t med tillstyrkande

utlåtande av den 13 juli 1921. Såsom förut nämnts, beviljades

det sökta avskedet genom beslut den 29 juli 1921.

Vid den utav Anderssons fader gjorda ansökningen om upphävande

av det sålunda meddelade avskedet var fogat, bland annat, intyg av

Marcus, soin meddelade, att Andersson, sedan han lämnat Solna sjukhem,

upprepade gånger konsulterat honom och begärt att bliva befriad

från förmynderskapet. Då detta endast innebure en inskränkning

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 49.

i rätten att förvalta ekonomiska angelägenheter och då Andersson icke

genom sin sjukdom visat oförmåga att handhava dessa angelägenheter,

hade Marcus efter samråd med Lené utfärdat förberörda intyg. Vidare

anförde Marcus:

»Emellertid innefattar detta intyg på intet sätt, att magister Andersson

då skulle varit återställd till hälsa. Detta var också icke fallet vid nämnda tillfälle

och ej heller vid en senare undersökning den 27 juni 1921. Andersson företedde

vid dessa tillfällen tydlig sinnessjukdom. Jag anser därför, att laglig giltighet icke

bör tillmätas de handlingar, som han utfört vid nämnda tidpunkt, och anser särskilt,

att han på grund av sin sinnessjukdom varit oförmögen att bedöma betydelsen av

den viktiga handling han då vidtagit, nämligen att begära avsked från sin innehavande

lärarbefattning.»

I ärendet avgåvos yttranden av skolöverstyrelsen, medicinalstyrelsen,

statskontoret och justitiekanslersämbetet.

Sedan skolöverstyrelsen lämnat en redogörelse för överstyrelsens

åtgöranden i frågan och erinrat om sitt tillstyrkande av bifall till avskedsansökan,

anförde överstyrelsen vidare bland annat följande:

Såsom förklaring till att de tillstyrkande yttrandena av rektor och överstyrelsen

kunnat utan tvekan avgivas, vill överstyrelsen dels framhålla, att rektorstjänsten

vid högre allmänna läroverket i Luleå bytt innehavare den 1 juli 1921, och

att deltagarna i överstyrelsens beslut om ansökans tillstyrkande till följd av semesteroch

vikariatsförhållanden voro uteslutande sådana, som icke deltagit i behandlingen

av Anderssons tidigare på grund av sjukdom ingivna tjänstledighetsansökningar, dels

erinra därom, att Andersson genom den av rådstuvurätten beslutade myndighetsförklaringen

måste anses hava rätt att med laglig verkan ingiva avskedsansökan.

Nu framgår emellertid av föreliggande ansökan, särskilt tydligt av det till ansökan

fogade intyget av numera professor Marcus, att Andersson i själva verket

icke varit ansvarig för sina handlingar vid den tid, då han ingav sin avskedsansökan,

och att följaktligen denna rätteligen icke bort upptagas till behandling.

Att så likväl skett, har berott därpå, att de myndigheter, som behandlat ärendet,

däribland överstyrelsen, icke ägt tillräcklig kännedom om de förhållanden, under

vilka ansökan tillkommit.

Det inträffade syntes skolöverstyrelsen innebära en så påtaglig

orättvisa, att överstyrelsen icke funne annan utväg att gottgöra densamma,

än att Anderssons avsked bleve annullerat och han förklarades

fortfarande vara innehavare av sin ordinarie adjunktstjänst från och med

sistnämnda dag. En dylik åtgärd vore visserligen av enastående natur,

men den föreliggande situationen hade uppstått genom en så enastående

anhopning av olyckliga omständigheter, att ett hänsynstagande till densamma

icke syntes kunna medföra några som helst risker för oberäkneliga

konsekvenser i framtida likartade fall.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 49.

7

Medicinalstyrelsen avgav, under åberopande av ett av Marcus avgivet

förnyat yttrande, det utlåtande, att Andersson vid den tidpunkt,

då han inlämnade sin avskedsansökan, på grund av sinnessjukdom var

oförmögen att bedöma betydelsen av denna handling.

Statskontoret anförde bland annat följande:

Då genom beslutet om avsked för Andersson, vilket medfört att tjänsten

förklarats ledig till ansökning, tillskapats ett förhållande, som berör även annan

persons rätt, anser statskontoret sig kunna ifrågasätta, huruvida Kungl. Maj:t vill

vidtaga en så enastående åtgärd som att återkalla ett dylikt beslut. För den

händelse Kungl. Maj:t finner frågan icke kunna lösas på det av överstyrelsen föreslagna

sätt, lärer gottgörelse höra beredas Andersson i annan ordning; och får

statskontoret i sådant avseende föreslå, att framställning göres till riksdagen om

medgivande att Andersson må allt ifrån avskedet åtnjuta den avlöning och den

rätt till pension, som skolat tillkomma honom, därest han kvarstått i tjänsten;

dock med skyldighet för honom att, om han efter återvunnen hälsa blir i stånd

att sköta adjunktstjänst vid allmänt läroverk, mottaga utnämning till den befattning

av dylikt slag, Kungl. Maj:t kan finna lämpligt anförtro honom.

I enlighet med den uppfattning, justitiekanslersämbetet i sitt yttrande

uttalat med avseende å den föreliggande frågan om upphävande

av det beviljade avskedet, lämnade Kungl. Maj:t, såsom förut omnämnts,

ansökningen utan bifall.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»Därest samtliga av mig nu relaterade omständigheter varit kända,

då Andersson ingav sin avskedsansökan, hade denna, såsom man kan

taga för givet, icke blivit beviljad. Då avsked nu på grund av samverkande

tillfälligheter blivit honom meddelat, torde det emellertid icke

kunna göras gällande någon rätt för Andersson till ekonomisk gottgörelse.

Starka billighetsskäl synas dock tala för att något understöd beredes honom.

Hade han stått kvar vid sin adjunktsbefattning och erhållit tjänstledighet

för sjukdom, skulle han fortfarande ägt att åtnjuta en ej obetydligdel

av sina avlöningsförmåner. Med hänsyn härtill fann Kungl. Maj: t

sig böra tilldela Andersson ett understöd för tiden från och med

avskedets beviljande till och med 1922 års utgång. Frågan om understöd

för tiden därefter befanns böra underställas riksdagens prövning.

Ifrågavarande såsom understöd beviljade belopp, 2,200 kronor för år,

ansågs, med hänsyn till de olika på frågan inverkande omständigheterna,

vara skäligt.

Innan jag framställer förslag till ordnande av frågan om understöd

åt Andersson för framtiden, ber jag att få lämna vissa av mig

inhämtade upplysningar angående Anderssons nuvarande levnadsförhållanden.

Departements
chefen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 49.

Utskottet.

Avg

pension åt

förre extra

ordinat ie

läraren vid

Nora

Andersson vårdas sedan den 3 december 1921 å Uppsala hospital

och asyl och har den 14 augusti 1922 åter blivit ställd under förmyndare.

Kostnaden för hans vård å hospitalet uppgick för år 1922

till 2,920 kronor och kommer år 1923 att med tillämpning av nu

gällande bestämmelser uppgå till 2,555 kronor, allt i första klassen.

Då Andersson endast äger en obetydlig besparing, betalas kostnaden,

förutom genom det erhållna statsunderstödet, av hans närmaste släktingar.

Anderssons fader är dock numera själv sjuklig och oförmögen till arbete,

varför två ogifta systrar, båda småskollärarinnor, bidraga till bestridande

av kostnaderna för broderns vård. ömmande omständigheter äro således

jämväl för handen, varför även ur denna synpunkt ett bidrag av

allmänna medel synes önskvärt för att möjliggöra hans vård å hospitalet.

Men huvudsakliga skälet härtill äro, synes mig, de förut nämnda

omständigheterna i samband med Anderssons avskedsansökan. Vad beträffar

understödets storlek torde ett belopp av 2,200 kronor för år

kunna anses skäligt. Lämpligast torde vara, att detta belopp får utgå

av anslaget till allmänna indragningsstaten, varför framställning i sådant

syfte torde böra göras till riksdagen. Skulle Andersson tillfriskna och

icke mera vara i behov av hospitalsvård utan äga möjlighet att själv

försörja sig, bör understöd givetvis ej längre utgå till honom.»

Med hänsyn till de förhållanden, som föranlett Anderssons avsked

från adjunktstjänsten och i betraktande av de omständigheter, som i övrigt

i ärendet åberopats, har utskottet funnit sig böra tillstyrka Kungl. Maj:ts

förslag om beviljande av understöd åt Andersson. Utskottet t hemställer

förty,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

framställning, må medgiva, att till f. d. läroverksadjunkten

Karl Henrik Andersson må, så länge

han är i behov av hospitalsvård eller eljest oförmögen

till arbete, från och med år 1923 tills vidare från allmänna

indragningsstaten utgå ett belopp av tvåtusentvåhunda

kronor årligen.

6:o.

Under punkt 6:o har föreslagits, att riksdagen må medgiva, att

förre extra ordinarie läraren vid Nora pedagogi Per Erik Eriksson må

från och med månaden näst efter den, under vilken han efter uppnådda

65 år upphör att tjänstgöra såsom lärare vid kommunala mellanskolan i

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 49.

9

Nora, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

ett årligt understöd av 750 kronor, under förutsättning att Eriksson vid

understödets uppbärande styrker sig av Nora stad uppbära ett understöd,

ej understigande 750 kronor för år räknat.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, att Eriksson,

som är född den 9 maj 1861, efter den 15 juni 1882 vid Karolinska

högre allmänna läroverket i Örebro avlagd mogenhetsexamen från

och med höstterminen 1887 till och med vårterminen 1906 tjänstgjort

i egenskap av vikarierande kollega och adjunkt med full tjänstgöring

vid Nora pedagogi, att han efter nämnda pedagogis enligt 1904

års riksdags beslut vidtagna indragning tjänstgjort såsom timlärare vid

Nora statsunderstödda samskola läsåren 1906—1920, vilken sistnämnda

tjänstgöring under läsåren 1913—1920 till omfattningen motsvarat läroverksadjunkts,

att han för närvarande alltsedan höstterminen 1920 tjänstgör

såsom timlärare vid den från berörda samskola ombildade kommunala

mellanskolan i Nora samt att Erikssons ekonomiska ställning enligt

ett av ordföranden i Nora stads taxeringsnämnd utfärdat intyg är sådan,

att det är av behovet påkallat, att han, exempelvis efter fyllda sextiofem

år, har att påräkna en mindre pension, för att han med trygghet

skall kunna emotse sin ålderdom.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Av skäl, som i propositionen anförts, har utskottet funnit sig böra

biträda Kungl. Maj:ts förslag, och anser sig därvid böra i likhet med

departementschefen framhålla, att förevarande fall synes vara utan motsvarighet,

varför ett bifall till framställningen näppeligen torde kunna medföra

några icke önskvärda konsekvenser. Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

7:o.

Med biträdande av Kungl. Majrts därom under punkt 7:o gjorda

framställning och under hänvisning till den i propositionen förebragta

utredningen i ärendet får utskottet hemställa,

att riksdagen må medgiva, att vaktmästaren vid

högre allmänna läroverket i Linköping G. A. Ånells

änka Lovisa Ånell, född Andersdotter, må från och

med den 1 januari 1923 under sin återstående livstid,

Bihanq till riksdagens protokoll 1923. 8 samt. 43 häft. (Nr 49.) 2

pedagogi

P. E. Eriksson.

Utskottet.

Ang

understöd åt

vaktmästaren

G. A. Ånells

änka.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 49.

Avg.

pension åt

vaktmästaren

vid folkskoleseminariet

i

Kalmar

Hilda Ulrika

Falkman.

så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å

allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd

å tvåhundra kronor.

8:o.

Under punkt 8:o bar hemställts, att riksdagen må medgiva, att

vaktmästaren vid folkskoleseminariet i Kalmar Hilda Ulrika Falkman

må från och med månaden näst efter den, under vilken avsked från

hennes innehavande vaktmästarbefattning blivit henne beviljat, under

sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 400 kronor.

Till stöd för förevarande framställning har departementschefen

anfört följande:

»I en av skolöverstyrelsen med yttrande av domkapitlet i Växjö

den 20 september 1922 och eget ytlåtande den 30 samma månad till

Kungl. Maj:t överlämnad ansökning har rektorn vid folkskoleseminariet i

Kalmar Augusta Westerberg anhållit om beredande av en årlig pension

å 400 kronor eller det belopp, som av Kungl. Maj:t kunde prövas skäligt,

åt vaktmästaren vid nämnda seminarium Hilda Ulrika Falkman.

Ansökningen var åtföljd av åldersbetyg för Hilda Ulrika Falkman

jämte ett av seminariets läkare Albin Jonsson utfärdat intyg, enligt

vilket hon till följd av allmän svaghet och åderförkalkning vore oförmögen

att längre sköta sin tjänst eller för övrigt med arbete förtjäna

sitt uppehälle.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, att Hilda Falkman är född

den 18 september 1859, att hon varit i seminariets tjänst i två skilda omgångar

med en sammanlagd tjänstgöringstid av fjorton år, att hennes årsarvode beräknats

efter 700 kronor under åren 1910 och 1911, 750 kronor under år 1912, 1,000 kronor

under åren 1914 och 1915, 1,100 kronor under år 1916 samt 1,200 kronor från och

med år 1917, vartill kommer fri bostad, lyse och värme, vilken förmån uppskattats till

200 kronor från och med år 1919 och 150 kronor före sagda år, samt att hon

städse med den största villighet samt med utomordentlig plikttrohet och duglighet

fullgjort sina åligganden. Rektor framhåller därjämte i sin skrivelse, att, då nu

Hilda Falkman på grund av höggradig klenhet såge sig nödsakad att lämna sin

anställning tidigare än hon ämnat och på grund av sin ålder ej hade utsikt att på

nytt kunna åtaga sig någon anställning samt — förutom en liten stuga — endast

ägde ett kapital å ungefär 3,000 kronor, väsentligen tillkommet genom insamling till

hennes sextioårsdag inom seminariet och bland därifrån utgångna lärarinnor, vore

hon i stort behov av något årligt understöd, varav hon också i lika hög grad som

vilken som helst av i statens tjänst anställda pensionsberättigade befattningshavare

gjort sig förtjänt.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 49.

11

Domkapitlet har tillstyrkt rektors framställning.

Skolöverstt/reJsen har anfört huvudsakligen följande:

Då vaktmästarna vid folkskoleseminarierna för närvarande icke äro uppförda

på ordinarie stat, äro de icke lagligen berättigade till pension. Det måste emellertid

enligt överstyrelsens mening anses vara med rättvisa och billighet förenligt, att

även dessa befattningshavare på sin ålderdom erhålla understöd från det allmänna.

Kungl. Maj:t har också tidigare vid flera tillfällen gjort framställning till riksdagen

om beredande av pension åt liknande befattningshavare, och dessa framställningar

hava vunnit riksdagens bifall. Så tilldelades genom Kungl. Maj:ts och riksdagens

beslut år 1921 pension åt bland andra städerskan vid samskolan i Skellefteå Anna

Vilhelmina Hedberg, vaktmästaren vid folkskoleseminariet i Skara Nils August

Nilsson och vaktmästaren vid folkskoleseminariet i Linköping Anna Katarina Österberg

till belopp av 300, 800 och 400 kronor respektive. Det synes överstyrelsen,

att vad av rektor vid folkskoleseminariet i Kalmar blivit anfört i nu förevarande

fall med styrka talar för att pension beredes även Hilda Falkman.

Vid beräkningen av nu ifrågavarande pensionsbelopp lärer man med hänsyn

till bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension böra

utgå från ett pensionsunderlag utgörande 2/3 av den kontanta avlöningen, ökad med

värdet av åtnjutna naturaförmåner. Då emellertid Hilda Falkman tjänstgjort vid

seminariet endast 14 av de 30 tjänstår, vilka enligt samma lag fordras av kvinnlig

tjänstinnehavare för åtnjutande av hel pension, skulle hennes pension komma att

utgöra u/3n av det sålunda erhållna pensionsunderlaget. Enligt denna beräkningsgrund

skulle pensionsbeloppet bliva 435 kronor 56 öre eller avrundat 440 kronor.

På grund av att Hilda Falkman icke erlagt några pensionsavgifter, lärer emellertid

pensionsbeloppet böra minskas något, förslagsvis till 420 kronor. Om denna

beräkning godkännes, skulle alltså ifrågavarande pension komma att utgöra 420

kronor, vartill jämlikt kungörelsen den 15 juni 1922 angående pensionstillägg

åt vissa f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer skulle komma

ett pensionstillägg å 180 kronor.

På grund av remiss har statskontoret avgivit utlåtande i ärendet

och därvid yttrat följande:

Statskontoret har icke funnit anledning till erinran mot den beräkning skolöverstyrelsen

framlagt beträffande beloppet av den pension, som borde utverkas åt

Hilda Ulrika Falkman, men vill ifrågasätta, om ej den summa, till vilken styrelsen

vid sagda beräkning kommit, 435 kronor 56 öre, borde, i anledning av den omständigheten

att Falkman icke erlagt några avgifter för sin pensionering, avrundas

nedåt till 400 kronor och pensionen alltså bestämmas till samma belopp, som av

1921 års riksdag beviljades såsom pension åt vaktmästaren vid folkskoleseminariet

i Linköping Anna Katarina Österberg.

På grund av vad i ärendet av vederbörande myndigheter anförts Departementsanser

jag det vara skäligt, att Hilda Ulrika Falkman tillerkännes pension chefenå

allmänna indragningsstaten. Vad den ifrågasatta pensionens storlek

beträffar ansluter jag mig till statskontorets mening, att pensionen bör

utgå med 400 kronor för år.»

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 49.

utskottet. Förevarande framställning är, såsom av den lämnade redogörelsen

framgår, grundad på uppgiften, att Hilda Ulrika Falkman varit anställd

vid seminariet i två särskilda omgångar med en sammanlagd tjänstetid

av omkring 14 år. Enligt vad utskottet i ärendet inhämtat, har emellertid

Falkman endast sedan den 1 juli 1914 haft anställning såsom städerska

vid seminariet, vilken befattning hon den 20 augusti 1922 frånträtt.

Hennes anställningstid vid seminariet uppgår sålunda endast till

omkring 8 år. Härförutom har hon under en tid av omkring 6 år

biträtt vid städningsgöromålens utförande mot ersättning av den då

anställda städerskan. Den avlöning, som i propositionen angivits såsom

hennes årsarvode under tiden före den 1 juli 1914, har emellertid, enligt

vad utskottet förvissat sig om, oavkortad uppburits av de städerskor,

som närmast före Falkman varit anställda vid seminariet.

På grund av vad sålunda anförts rörande Falkmans anställning

och då hon vid tiden för nämnda anställnings början redan uppnått en

ålder av omkring 55 år, anser utskottet någon pension av statsmedel

i detta fall icke böra förekomma, varför utskottet funnit sig böra avstyrka

bifall till Kungl. Maj:ts framställning.

Utskottet hemställer alltså,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning

icke må av riksdagen bifallas.

9:o.

Ang.

pension åt

överlärarna

vid tekniska

skolan i Stockholm

Sofia

Oisberg, O. G.

Erikson och

A. Tidner

samt f. d.

portvakten

Regina Margareta

Agrén.

I punkt 9:o av förevarande proposition har hemställts, att riksdagen

må medgiva, dels att en var av överlärarinnan vid tekniska skolan i Stockholm

Sofia Gisberg samt överlärarna därstädes Gustaf Georg Erikson

och Anders Tidner må från och med månaden näst efter den, varunder

vederbörande befattningshavare entledigas från sin tjänst vid skolan,

under sin återstående livslid å allmänna indragningsstaten uppbära en

årlig pension, Sofia Gisberg av 2,900 kronor, Erikson av 4,000 kronor

och Tidner — utöver honom tillkommande pension från statens anstalt för

pensionering av folkskollärare m. fl. — av 1,050 kronor, dels ock att

förutvarande portvakten vid nämnda skola Regina Margareta Agrén må

under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 400 kronor, att utgå från och med den 1 juli 1922.

Under hänvisning till den i propositionen förebragta utredningen

i ärendet får utskottet, som ansett sig böra biträda Kungl. Maj:ts förslag,

hemställa,

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bankoutskottets utlåtande Nr 49.

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

Stockholm den 14 maj 1923.

På bankoutskottets vägnar:

BERNH. ERIKSSON.

Bihang till riksdagens protokoll 1923■ 8 sand. 43 häft. (Nr 49.)

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1923:199 Skrivelse till Konungen, angående vissa pensioner och understöd m. m. från allmänna indragning sstaten. s. 3 i texten