Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av fullmäktiges i riksbanken framställning om ändrad lydelse av 13 och 25 §§ i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 m. m.

1923-01-25 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1923:5, Utlåtande, i anledning av fullmäktiges i riksbanken framställning om ändrad lydelse av 13 och 25 §§ i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 m. m.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 5.

i

Nr 5.

Ankom till riksdagens kansli den 25 januari 1923 kl. 12 m.

Utlåtande, i anledning av fullmäktiges i riksbanken framställning

om ändrad lydelse av 13 och 25 §§ i lagen för Sveriges

riksbank den 12 maj 1897 m. m.

I en till bankoutskottet avlåten, den 18 januari 1923 dagtecknad

skrivelse hava fullmäktige i riksbanken hemställt, att utskottet ville

föreslå riksdagen att för sin del antaga i skrivelsen intaget förslag

till lag om ändrad lydelse av 13 och 25 §§ i lagen den 12 maj 1897

för Sveriges riksbank.

Fullmäktiges ifrågavarande förslag avser en höjning av avbetalningslånefonden

med 2 miljoner kronor från 28 miljoner kronor till

30 miljoner kronor.

Tillika hava fullmäktige, under förutsättning att lag utfärdades

i enlighet med förslaget, hemställt, »att nu ifrågavarande ökning av

avbetalningslånefonden måtte ske genom överföring av två miljoner

kronor från 1922 års vinst till avbetalningslånefonden».

I sin berörda skrivelse hava fullmäktige till stöd för framställningen

anfört följande:

»I enlighet med beslut vid 1918, 1919, 1920, 1921 och 1922 års lagtima

riksdagar har genom av Kungl. Maj:t den 8 februari 1918, den 8 april 1919, den

6 februari 1920, den 4 februari 1921 och den 17 februari 1922 utfärdade lagar i

13 § av lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 vidtagits sådan ändring, att

den däri omförmälda avbetalningslånefonden höjts från förutvarande belopp tolv och

en halv miljoner kronor till femton miljoner kronor år 1918, till aderton miljoner

kronor år 1919, till tjuguen miljoner kronor år 1920, till tjugufem miljoner kronor

år 1921 samt till tjuguåtta miljoner kronor år 1922.

I de framställningar till banko utskottet, som föranlett dessa ändringar, hava

fullmäktige i Sveriges riksbank framhållit, att avbetalningslån beviljades huvudsakligen

åt näringsidkare, befattningshavare, studerande m. fl. i anspråkslösa ekonomiska

villkor samt att avbetalningslånefonden därför kunde med fullt fog sägas

fylla ett verkligt behov, varjämte anförts, att det skulle vara enligt fullmäktiges

mening i hög grad beklagligt, isynnerhet under då rådande ekonomiska förhållanden,

om riksbanken nödgades av brist på medel avvisa ansökningar om avbetalningslån,

som annars borde hava beviljats.

Då de på denna utlåning inverkande ekonomiska förhållandena inom landet

fortfarande äro i stort sett oförändrade, anse fullmäktige, att, ehuru av fondens

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 8 saml. 5 höft. (Nr 5.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 5.

Utskottet.

kapital den 31 december 1922 återstodo obegagnade 1,311,832 kronor 25 öre, fördelade

på riksbankens samtliga 26 kontor, det är tillrådligt att ånyo höja fondens

kapital, enär det med hänsyn till den tillströmning av låneansökningar, som under

senare åren förekommit, eljest kan finnas anledning till antagande, att fonden även

med nuvarande kapital inom en nära framtid kan bliva uttömd och till följd därav

utbetalning av beviljade lån måste anstå i avbidan på till fonden återgående medel;

och föreslå fullmäktige därför, att fonden nu liöjes med två miljoner kronor eller

från tjuguåtta miljoner kronor till trettio miljoner kronor.»

Såsom av fullmäktiges skrivelse framgår, liar den i 13 § riksbankslagen

omförmälda avbetalningslånefonden höjts vid en var av de

fem senaste årens riksdagar. Erfarenheten har visat, att genom denna

fond ett mycket allmänt behov tillgodosetts, och på grund härav har

bankoutskottet tidigare uttalat den mening, att, så snart behov av en

ytterligare ökning av fonden förelåge, fullmäktige icke skulle underlåta

att därom i tid inkomma med framställning.

Då de på ifrågavarande utlåning inverkande ekonomiska’1 förhållandena

fortfarande äro i stort sett oförändrade, hava fullmäktige nu

ansett behov föreligga att öka fonden från dess nuvarande belopp, 28

miljoner kronor, till 30 miljoner kronor. På grund av vad fullmäktige

anfört finner sig utskottet böra biträda fullmäktiges framställning; och

har utskottet icke något att erinra mot förslaget, att ökningen må ske

genom överföring av 2 miljoner kronor från 1922 års vinst till avbetalningslånefonden

.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen, med bifall till fullmäktiges förevarande

framställning, må besluta

l:o) att för sin del antaga följande

Lag

om ändrad lydelse ar 13 och 25 §§ i lagen den 12 inaj 1897 för

Sveriges riksbank.

13 §.

Från en under riksbankens förvaltning stående

särskild fond (avbetalningslånefonden) med ett kapital

av trettio miljoner kronor må riksbanken utlämna lån

mot förbindelse till återbetalning på vissa bestämda

tider samt mot säkerhet, som i mom. d) ovan sägs.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 5.

3

25 §.

Över riksbankens behållna årliga vinst äger riksdagen

förfoga, dock med iakttagande av vad här nedan

i 26 § stadgas.

Till riksbankens vinst skall även räknas den vinst

för året, som uppstår för avbetalningslånefonden; dock

att, därest i följd av lidna förluster denna fond nedgått

under trettio miljoner kronor, fondens följande

årsvinster främst skola användas för dess uppbringande

till nyssnämnda belopp.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då

lagen, enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit

i svensk författningssamling.

samt

2:o) att, under förutsättning av riksdagens bifall

till vad under l:o) här ovan föreslagits, omförmälda

ökning av avbetalningslånefonden må ske genom

överföring av två miljoner kronor från 1922 års vinst

till nämnda fond.

Stockholm den 25 januari 1923.

På bankoutskottets vägnar:

BERNH. ERIKSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Ohngren, Wallen, Vindahl, Johansson, Malmberg,

Ber ge och Andersson;

av andra kammaren: herrar Eriksson i Grängesberg, Borggren, Winkler, Boven,

Byberg, Kloo, Olsson och Janson i Kungsör.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1923:16 Skrivelse till Konungen, i anledning av fullmäktiges i riksbanken framställning om ändrad lydelse av 16 och 25 §§ i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 s. 4 i texten