Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om sparbanker m. m. ävensom i ämnet väckta motioner.
1923-05-17 · 55 sidor, varav 55 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 55 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1923:64, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om sparbanker m. m. ävensom i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 64.
1
Nr 64.
Ankom till riksdagens kansli den 22 maj 1923 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om sparbanker m. m. ävensom i ämnet väckta
motioner.
Genom en den 19 januari 1923 dagtecknad proposition, nr 22,
vilken hänvisats till bankoutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande
av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till
1) lag om sparbanker; och
2) lag om ändrad lydelse av 8 § i lagen den 13 juli 1887 angående
handelsregister, firma och prokura.
Lydelsen av berörda båda förslag skall i det följande av utskottet
återgivas.
Till utskottets behandling hava likaledes hänvisats vissa i anledning
av nämnda proposition väckta motioner, nämligen:
inom första kammaren:
nr 154 av herrar Struts och von Stockenström (lika lydande med
här nedan omförmälda motion II: 206),
nr 155 av herrar Johansson, Johan Bernhard jämte nio andra av
kammarens ledamöter (lika lydande med här nedan omförmälda motion
II: 204), samt
nr 156 av herr Johansson, Johan Bernhard;
inom andra kammaren:
nr 204 av herr Olsson i Kullenbergstorp jämte tio andra av kammarens
ledamöter,
nr 205 av herr Gustafson i Kasenberg samt
nr 206 av herr Olsson i Ramsta jämte åtta andra av kammarens
ledamöter.
I motionerna 1:154 och II: 206 har hemställts, att riksdagen
måtte bifalla förevarande proposition med följande ändringar:
att i 10 §, sjätte stycket, och uti li §, fjärde stycket, orden
»ledamot av styrelse för eller» måtte utgå,
att i 22 §, andra stycket, orden »högst 30,000» likaledes måtte utgå,
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 8 saml. 56 höft. (Nr 64.) 1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 64.
att till 25 § måtte enligt motionernas innehåll göras tillägg för underlättande
av nybildning av sparbanker,
att i anslutning till innehållet i 29 § sparbankernas rätt till erforderligt
stöd av riksbanken måtte i enlighet med motionernas innehåll
regleras,
att i 30 §, andra stycket, måtte inskjutas orden »eller bolag»,
att 33 § 1 mom. måtte givas följande lydelse:
Obligationerna må ej anses upptagna över sina verkliga värden,
om de upptagits till gällande marknadsvärden eller till värdet av obligationernas
sammanlagda avkastning, kapitaliserad efter en räntesats, utgörande,
vad angår statens, allmänna hypoteksbankens och konungariket
Sveriges stadshypotekskassas obligationer, medeltalet av inlåningsräntan
samtliga rikets sparbanker under de 10 sista år, för vilka statistiska uppgifter
finnas tillgängliga, med tillägg av en fjärdedels procent och, vad angår
övriga obligationer, nämnda medeltal med tillägg av en halv procent,
att 34 §, första stycket, måtte ändras i överensstämmelse med
innehållet i lagen om säkerhetsfond för sparbanker den 15 juni 1922.
Tillika har anhållits, att vederbörande utskott måtte vidtaga de
ändringar i den föreslagna lagtexten, som vid ett bifall till vad sålunda
yrkats kunde bliva nödigt.
I motionerna I : 155 och II : 204 har hemställts,
I) att riksdagen med följande ändringar måtte bifalla förevarande
proposition med förslag till lag om sparbanker m. m.
a) 10 § får följande lydelse:
Huvudmännen skola vara minst tjugo och högst femtio. De skola
utses på sätt reglementet föreskriver; och skall i reglementet stadgas,
att minst en fjärdedel av huvudmännen skall tillsättas av kommunalstämma,
kommunalfullmäktige, allmän rådstuga, stadsfullmäktige, municipalstämma,
municipalfullmäktige, landsting, hushållningssällskap eller
Konungens befallningshavande. Stiftare av sparbank må ock i reglementet
kunna förklaras för huvudman, dock ej för längre tid än i andra
stycket sägs.
Huvudman — — — avgången.
Årssammanträde — — — sammanträde.
Styrelsen — — — hållits.
Vid — — — styrelsen.
Huvudman —--sparbank.
Huvudman — — — arvode.
b) 11 § får följande lydelse:
Bankoutskottets utlåtande Nr 64.
3
Ledamöterna —--årssammanträde.
Styrelseledamot---uppdraget.
Avgår — — — huvudmännen.
Styrelseledamot må ej vara tjänsteman i sparbanken, där ej sådant
är i reglementet uttryckligen medgivet, ej heller ledamot av styrelse för
eller tjänsteman i annan sparbank eller direktör för eller tjänsteman i
bankbolag. Av styrelsens ledamöter må ej mer än en fjärdedel tillika
vara ledamöter av styrelse för bankbolag.
Styrelseledamot — — — fonder.
c) 26 § får följande lydelse:
Sparbanks---verksamhetsområde.
Sparbanks---skuldebrev.
Lån må, då fråga ej är om lån till kommun eller dylik samfällighet,
utlämnas allenast mot säkerhet av pant eller borgen. Såsom pant
må ej godkännas inteckning i fartyg eller förlagsinteckning; ej heller
må lån mot pant av aktier eller lottbrev utlämnas till högre sammanlagt
belopp än som motsvarar hälften av bankens fonder.
År — — — sagts.
Lån---gång.
d) 29 § får följande lydelse:
Sparbank vare skyldig att i tillgångar, vilka kunna med lätthet
förvandlas i penningar, redovisa ett belopp, som tillsammans med sparbankens
inneliggande kassa motsvarar minst en tiondedel av insättarnas
behållning enligt senaste bokslut. Dylik kassareserv skall utgöras av
riksgäldskontorets skattkammarväxlar eller sådana obligationer, som i 25 §
omförmäles, eller fordran hos riksbanken eller inländskt bankbolag; dock
må av kassareserv högst hälften utgöras av inteckningar av sådan beskaffenhet,
som i 25 § sägs.
e) de bestämmelser, som meddelas rörande en av Konungen för
hela riket förordnad sparbanksinspektör, utgå;
II) att utskottet måtte vidtaga de ändringar i lagtexten, som
eventuellt kunde föranledas av ett bifall till dessa ändringsyrkanden.
I motionen I: 156 har hemställts,
att § 33 mom. 1 måtte erhålla följande lydelse:
Sparbanks tillgångar må ej upptagas vare sig över sina verkliga
värden eller till högre belopp än som motsvarar kostnaderna för deras
förvärvande eller anskaffande.
Obligation må ej anses upptagen över sitt verkliga värde, om deri
upptagits till gällande marknadsvärde eller till högst det belopp, som
motsvarar kostnaderna för dess förvärvande eller anskaffande.
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 64.
Utskottet.
I motionen II : 205 har slutligen hemställts,
att riksdagen i Kungl. Maj:ts proposition måtte göra följande
ändringar:
i 14 §.
I förhållande till sparbanken vare styrelsen pliktig att i sin förvaltning
av sparbankens angelägenheter ställa sig till efterrättelse de särskilda
föreskrifter, som i reglementet eller i frågor, vilkas avgörande är
huvudmännen förbehållet, av dessa meddelas; och
i 10 §.
Huvudmännen---municipalfullmäktige, häradsnämnd, landsting,
--— sägs.
Beträffande motiveringen till såväl propositionen som motionerna
tillåter sig utskottet att hänvisa till dessa.
Ett förslag till ny sparbankslag förelädes redan sistlidet år riksdagen
men blev då efter bankoutskottets avstyrkande av riksdagen avslaget.
Bankoutskottets motivering blev dock icke av riksdagen godkänd.
I berörda motivering hade framställts vissa anmärkningar mot förslaget,
varjämte uttryckts tvivelsmål, huruvida en fullständig revision av sparbankslagen
vore erforderlig för genomförande av de ändringar, som även
utskottet funne behövliga.
Det nu i Kungl. Majrts förevarande proposition framlagda förslaget
har i mångt och mycket tagit hänsyn till synpunkter av den art, som
sistlidet år inom utskottet gjorts gällande. Förslaget synes ock i huvudsak
vara av beskaffenhet att kunna och böra läggas till grund för lagstiftning.
Utskottet tillstyrker alltså för sin del nu, att en helt ny
sparbankslag kommer till stånd. I vilka avseenden avvikelser från det
av Kungl. Maj:t framlagda förslaget anses erforderliga, framgår av det
följande.
Sparbanksväsendet äger för landets ekonomiska liv samt dess
trygga och sunda utveckling den allra största betydelse. Insättarbehållningen
i sparbankerna — eller deras inlåning — som vid 1919 års slut
utgjorde cirka 1,870 miljoner kronor, uppgick vid 1921 års slut, trots
den under tiden inträffade stegringen i penningvärdet, till ej mindre än
omkring 2,130 miljoner kronor. Till en jämförelse må meddelas, att
den till inkomst- och förmögenhetsskatt skattepliktiga förmögenheten i
Bankoutskottets utlåtande Nr 64.
5
riket beräknats till högst 15 miljarder kronor. Sparbankernas egna fonder
hade från slutet av år 1919 till slutet av år 1921 stigit från cirka 107
miljoner till närmare 121 miljoner kronor. All sannolikhet talar för att
dessa siffror sedermera ytterligare ökats. Sparbankernas antal, som vid
avgivande av bankoutskottets utlåtande sistlidet år utgjorde 485, uppgår
för närvarande till 487.
De anförda uppgifterna ådagalägga oförtydbart det förtroende hos
allmänheten, som uppbär sparbanksrörelsen i riket.
Det må ock konstateras, att, ehuru den senaste tidens oerhörda
påfrestning på det ekonomiska området ej lämnat sparbankerna helt
oberörda, dessa — även om måhända ej alla förluster ännu kommit till
synes — måste anses hava stått sig i det hela väl, om man jämför med vad
som under de sista åren inträffat med affärsbankerna. Denna stabilitet kan
visserligen icke tillskrivas enbart de särskilda sparbanksledningarnas
åtgöranden utan måste fastmera anses utgöra en följd av de utlåningsformer
— lån mot fastighetsinteckningar och med ingående personkännedom
prövade borgensförbindelser — vilka kunna sägas vara speciellt
utmärkande för sparbankernas ekonomiska politik i allmänhet.
Talar alltså, å ena sidan, erfarenheten på det mest tydliga sätt
för att man i sparbanksrörelsen under i huvudsak dess nuvarande utformning
har en institution, vilken är i särskilt hög grad ägnad att
mottaga en stor del av landets sparkapital samt att göra detta kapital
fruktbringande för de trakter, varifrån det uppsamlats, så måste, å andra
sidan, tillses, att denna institution bevaras vid det förtroende, den hittills
åtnjutit.
En ny lagstiftning bör alltså vara byggd på förtroende för sparbankernas
vilja och förmåga att i det hela själva bedöma vad som för
dem är lämpligast. Detta innebär allenast ett fullföljande av den hittillsvarande
utvecklingslinjen. Endast i den mån en klok och insiktsfull
sparbanksledning skulle för sig själv uppställa vissa skrankor, böra
sådana införas i lagen att gälla även för andra. De sparbanker —
d. v. s. det vida övervägande flertalet — som hittills ådagalagt klokhet
och omdöme, böra ej genom den nya lagstiftningen hindras att fullfölja
sin sålunda utövade verksamhet. De inskränkande bestämmelserna böra
träda i funktion, först när en sparbank i sina åtgöranden vill gå utöver
vad som enligt sunda ekonomiska principer måste anses lämpligt och
riktigt.
Det i Kungl. Maj:ts förevarande proposition framlagda förslaget måste
ock i stort sett anses fylla nu angivna huvudbetingelser. Särskilt uttalar
utskottet sin tillfredsställelse över att bestämmelserna angående krav på
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 64.
visst förhållande mellan sparbankernas fonder och de av dem förvaltade
sparmedlen erhållit en utformning, vilken i allmänhet torde smidigt anpassa
sig efter olika sparbankers ställning. Likaledes torde det böra
betecknas som en fördel, att kravet på s. k. likvida tillgångar till lättnad
i synnerhet för de mindre sparbankerna kunnat mildras. Det stöd, som
efter hemställan från sparbankshåll givits sparbankerna därutinnan, att
en väg lämnats dem öppen att placera viss del av sina tillgångar på
sådant sätt, att en sparbankernas egen stödkassa för ömsesidigt bistånd
må kunna upprättas, måste ock anses värdefullt. I andra avseenden,
såsom beträffande sättet för obligationers värdering vid upprättande av
balansräkningar, har utskottet visserligen intet väsentligt att erinra i
fråga om den princip, varpå propositionen är byggd, varemot utskottet
ej kunnat gilla själva utformningen av hithörande lagbestämmelser. I
en annan betydelsefull punkt, nämligen om tillsynen å sparbankerna,
är utskottet även såtillvida ense med propositionens ståndpunkt, att en
ökad effektivitet är nödvändig. Däremot hyser utskottet en skiljaktig
uppfattning om det lämpligaste sättet för denna tillsyns ordnande. I
vissa detaljfrågor föreslår för övrigt utskottet andra bestämmelser än
propositionens.
Utskottet har alltså ansett vissa ändringar böra vidtagas i Kungl.
Maj:ts förslag. Med dessa ändringar, för vilka i det följande skall under
varje särskild paragraf redogöras, tillstyrker utskottet för sin del det
föreliggande förslaget till lag om sparbanker.
10 §.
10 § i förslaget avser, bland annat, frågan om sättet för huvudmännens
tillsättande. I propositionen föreslås, att minst en tredjedel
av huvudmännen skall tillsättas av kommunalstämma, kommunalfullmäktige,
allmän rådstuga, stadsfullmäktige, municipalstämma, municipalfullmäktige,
landsting, hushållningssällskap eller Konungens befallningshavande.
I motionerna I: 155 och II: 204 har framställts yrkande
av innebörd, att i stället för en tredjedel minst en fjärdedel av huvudmännen
skulle tillsättas av någon av nämnda korporationer eller myndigheter.
I motionen II: 205 har däremot föreslagits, att bland berörda
valkorpcrationer i 10 § måtte införas jämväl liäradsnämnden, vilken
skulle i särskilt hög grad vara lämpad att utgöra valkorporation beträffande
häradssparbanker.
Utskottet anser för sin del en lämplig avvägning hava ägt rum,
när det föreslagits, att en tredjedel av huvudmännen skulle utses av
någon eller några utav vissa bestämda korporationer, medan det lämnats
Bankoutskottets utlåtande Nr 64.
7
full frihet att i reglementet stadga angående de återstående två tredjedelarna.
Tillbörlig hänsyn synes genom en sådan anordning hava ägnats
de olika synpunkter, vilka eljest kunna sägas leda till delvis rakt motsatta
resultat. Ej heller synes något vara att erinra emot att, på sätt
motionsvis föreslagits, ett särskilt representantskap för häradet införes
som valkorporation. Utskottet håller dock före, att i stället för häradsnämnd
bör insättas häradsrätt, något som torde bättre överensstämma
med gällande rättsordning i allmänhet. Å andra sidan synes det lämpligt
att utesluta Konungens befallningshavande från de myndigheter m. fl.,
som nu avses. Lagen bör, synes det, ej giva direkt anvisning på att
Konungens befallningshavande, som själv fastställer sparbankens reglemente
men i övrigt har tillsynen såsom sin funktion, även skall taga,
så att säga, aktiv del i sparbankens skötsel. Utskottet utgår givetvis
ifrån att den utseende korporationen eller myndigheten i allmänhet skall
på ett eller annat sätt representera sparbankens verksamhetsområde.
Tillräckligt utrymme för ett sådant förfarande synes emellertid vara berett
även inom de återstående korporationerna och myndigheterna, särskilt
om man tager i betraktande, att, såsom nyss antytts, hinder ej möter
att låta flera av nämnda korporationer m. fl. inom nämnda tredjedel utse
var sina representanter.
Utskottet har vidare ansett den längsta tiden för huvudmans
funktion böra bestämmas till fem i stället för, såsom enligt propositionen,
tio år.
Yrkandet i motionerna I: 154 och II: 206, att i sjätte stycket
orden »ledamot av styrelse för eller» måtte uteslutas, har utskottet för
sin del ansett icke kunna tillstyrkas.
11 §•
I fråga om 11 § har i motionerna I: 155 och II: 204 föreslagits,
att av styrelsens ledamöter ej mer än en fjärdedel tillika må vara ledamöter
av styrelse för bankbolag, medan propositionen medgiver sådan
möjlighet beträffande en tredjedel av styrelsens ledamöter. I motionerna
I: 154 och II: 206 åter har i anslutning till vad i motionerna föreslagits
beträffande 10 § framställts yrkande av innebörd, att det föreslagna
förbudet för styrelseledamot att tillika vara styrelseledamot i annan
sparbank ej måtte genomföras.
Utskottet har — ej minst med hänsyn till starkt uttalade önskemål
från sparbankshåll — funnit sig kunna tillstyrka propositionens,
ävenledes efter framställande av dylika önskemål, intagna ståndpunkt, att
8
Bankoutskottets utlåtande Nr 64.
högst en tredjedel av sparbanksstyrelsen ock må vara styrelseledamöter
i bankbolag. Uppenbarligen bör ett bestämt hinder skapas för att affärsbanksinflytandet
må bliva dominerande i avseende å vare sig sparbanks
inlåning eller dess utlåning. Det erfordras dock enligt propositionen
minst sex ledamöter i en sparbanksstyrelse för att två skola tillika få
vara ledamöter i atfärsbanksstyrelse, en proportion, som ej torde kunna
medföra några risker. Förenämnda önskemål från sparbankshåll äro
uppenbarligen motiverade därav, att en alltför sträng bestämmelse i
detta hänseende skulle beröva sparbankerna många personer med goda
insikter i ekonomiska ting, och att man hittills i allmänhet icke kunnat
finna någon olägenhet av representationen i fråga.
Att, på sätt i motionerna I: 154 och II: 206 yrkats, öppna möjlighet
för en person att samtidigt vara ledamot i flera sparbankers styrelser,
finner utskottet ej lämpligt.
Utskottet föreslår i 11 § det tillägg, att ej den må vara styrelseledamot,
som är i konkurstillstånd. Det torde visserligen vara givet,
att i det stora flertalet fall styrelseledamot skulle skiljas från sin befattning,
om han kommit på ekonomiskt obestånd, även om han ej vore
försatt i konkurs. En sådan åtgärd måste ock givetvis anses lämplig,
något som emellertid icke torde böra utesluta, att konkurstillstånd införes
som ett verkligt legalt hinder.
14 §.
•-^saa
I 14 § av Kungl. Maj:ts förslag förekommer en bestämmelse av
innehåll, att i förhållande till sparbanken styrelsen skall vara pliktig att
i sin förvaltning ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter, som
i reglementet eller av huvudmännen meddelas. I motionen II: 205 har
nu med en ingående motivering yrkats sådan ändring, att styrelsen
måtte förklaras skola ställa sig till efterrättelse, utom föreskrifter i reglementet,
föreskrifter av huvudmännen i frågor, vilkas avgörande år huvudmännen
förbehållet.
Det vill visserligen förefalla, som om med propositionens föreskrift
— som har sitt mönster i, bland annat, gällande banklag (55 och
171 §§) — ej avsetts något annat än vad vederbörande motionär nu
åsyftar. Då emellertid en omformulering synes kunna innebära vissa
fördelar och de av motionären anförda argument mot möjliga olägenheter
ej synas sakna visst fog, har utskottet ansett sig böra förorda
omformulering i motionens syfte.
Bankoutskottets utlåtande Nr 64.
9
21 §.
Utskottet tillstyrker sådan ändring i 21 §, att sparbankskommitté
må utan tillstånd av Konungens vederbörande befallningshavande utöva
verksamhet å ort inom sparbankens verksamhetsområde.
22 §.
I motionerna I: 154 och II: 206 har yrkats, att bestämmelsen om
ett insättningsmaximum å 30,000 kronor måtte utgå. Utskottet har för
sin del funnit sig tilltalat av den tanken, att i lagen skulle givas uttryck
däråt, att vid bestämmande av insättningsmaximum hänsyn skulle
komma att tagas till sparbankens omslutning, så att för en mindre
sparbank skulle bestämmas ett annat och lägre insättningsmaximum än
för en större sparbank. Det har emellertid visat sig möta svårigheter
att finna ett lämpligt uttryck för denna tanke. Man torde ock kunna
utgå ifrån att Konungens befallningshavande skola vid fastställelse av
reglementen för sparbankerna låta sig ledas av en liknande i sakens
natur liggande princip. Det i propositionen föreslagna maximum, 30,000
kronor, finner utskottet med hänsyn till hittills vunnen erfarenhet och
förekommande dispensmöjlighet ej vara för lågt, varför nämnda motioner
i denna punkt avstyrkas.
25 §.
I det föregående har uttalats, att den avfattning, förevarande
paragraf — vilken behandlar frågan om den s. k. fondrelationen —
erhållit, måste anses vara i det stora hela tillfredsställande. Motionsvis
(I: 154 och II: 206) har ock yrkats endast den ändring i paragrafen, att
till densamma måtte fogas ett tillägg av innehåll, att nybildad sparbank,
i den mån Konungens befallningshavande efter sparbanksinspektörens
hörande funne lämpligt, måtte vara befriad från tillämpning av bestämmelserna
om fondbildning i denna paragraf för den tid, som godkänd
plan över sparbankens verksamhet enligt 4 § funnes fastställd. Pin sådan
ytterligare lindring i propositionens i och för sig jämförelsevis lindriga
fondbildningskrav synes dock knappast erforderlig. Fastmera förefaller
det rimligt, att även insättare i en ny sparbank omedelbart tillförsäkras
den trygghet, som ligger i att kravet på viss fondsäkerhet redan från
början upprätthålles.
Däremot har utskottet för sin del velat föreslå den mindre väsentliga
ändring i 25 §, att i de s. k. täckningsfria tillgångarna må inräknas
även inteckning inom halva taxeringsvärdet i växande skog å jordbruksjBihang
till riksdagens protokoll 1923. 8 samt. 56 höft. (Nr 64.) 2
10
Bankoutskottets utlåtande Nr 64.
fastighet, vilken är försedd med för jordbrukets bedrivande nödiga
åbyggnader. Härvid har utskottet ingalunda förbisett, att förevarande
bestämmelse har sin direkta betydelse just i avseende å fondtäckningen
och endast å denna. Den förskjutning av de täckningsfria tillgångarna
i förhållande till övriga tillgångar, som vid bifall till utskottets förslag
åstadkommes, synes dock ej böra innebära några risker, synnerligast
med hänsyn till det krav på visst fondminimum, som uppställts
i paragrafens andra stycke. En viss betydelse av den föreslagna
ändringen anser emellertid utskottet ligga på ett annat område, nämligen
det rent psykologiska. Det lär, förmenar utskottet, knappast
kunna undgås, att den i 25 § förekommande klassificeringen i olika
slag av tillgångar kommer att påverka sparbankernas utlåningspolitik,
så att sparbankerna komma att giva företräde åt placering i de enligt
25 § första stycket täckningsfria tillgångarna; och utskottet har hyst
vissa farhågor, att med propositionens formulering lånemöjligheterna
för jordbruksfastighet med skog i allmänhet skulle komma att allt för
mycket försvåras.
På tvenne ställen i förevarande paragraf liksom sedermera i 29 §
föreslår utskottet viss ändring av rent formell innebörd. I »fordringar
hos inländskt bankbolag» inbegripas nämligen även vissa andra fordringar
än egentliga s. k. bankfordringar, såsom fordringar på grund av förlagsbevis
eller mot inteckning i banken tillhörig fastighet, medan i förevarande
sammanhang bör avses endast på bankräkning innestående penningar.
26 §.
I propositionen har föreslagits, bland annat, att lån må, då fråga
ej är om lån till kommun eller dylik samfällighet, utlämnas allenast
mot säkerhet av pant eller borgen, att såsom pant ej må godkännas
inteckning i fartyg eller förlagsinteckning, samt att ej heller lån mot
pant av aktier eller lottbrev må utlämnas till högre sammanlagt belopp
än som motsvarar sparbankens fonder. I motionerna I: 155 och II: 204
har yrkats, att lån mot pant av aktier eller lottbrev ej skola få utlämnas
till högre sammanlagt belopp än som motsvarar hälften av sparbankens
fonder.
Då erfarenheten visat, att lån mot aktier bör i möjligaste mån inskränkas,
har utskottet ansett sig böra tillstyrka bifall till detta yrkande,
dock att den tidpunkt, då äldre sparbank skall hava genomfört bestämmelsen,
utsträckts från i propositionen föreslagna 1 januari 1935 till 1
januari 1940. Föreskriften i sistnämnda avseende återfinnes i 8) av 73 §,
som motsvarar propositionens 75 §.
Bankoutskottets utlåtande Nr 64.
11
Det har vidare befarats, att åt 26 § i propositionens avfattning
skulle kunna givas den tolkning, att inteckning i fartyg eller förlagsinteckning
under inga förhållanden skulle få finnas i en sparbanks utlåningsportfölj,
alltså ej få mottagas vare sig såsom fyllnad till en i och
för sig fullgod säkerhet av annat slag eller ens för att stärka en från
början fullgod men sedan försvagad säkerhet av annan art. En sådan
tolkning har utskottet velat genom viss omformulering förekomma.
29 §.
29 § innehåller bestämmelse om sparbanks skyldighet att hålla
kassareserv. Denna skall motsvara minst en tiondedel av insättarnas
behållning enligt senaste bokslut. Kassareserven skall enligt propositionen
utgöras av riksgäldskontorets skattkammarväxlar eller obligationer,
utfärdade av staten, Sveriges allmänna hypoteksbank eller konungariket
Sveriges stadshypotekskassa eller andra fullgoda obligationer eller av
fordran hos riksbanken eller inländskt bankbolag. Dock må av kassareserv
högst 100,000 kronor utgöras av inteckningar av sådan beskaffenhet,
som i 25 § avses. I motionerna I: 155 och II: 204 har föreslagits, att i
stället högst hälften av kassareserven skulle få utgöras av inteckningar
av nyss nämnd beskaffenhet.
Det torde böra beaktas, att det krav, som sålunda motionsvis framställts,
för de mindre sparbankerna, nämligen alla dem, vilkas inlåning
understiger 2 miljoner kronor, blir strängare än enligt motsvarande
bestämmelse i årets proposition. För alla dessa sparbanker utgör nämligen
100,000 kronor mera än hälften av den erforderliga kassareserven.
Emellertid synes det vara just för de minsta sparbankerna, som kravet
på kassareserv bör lättas. Propositionen torde i detta avseende fylla
rimliga anspråk, desto mera som sparbankerna vid valet av kassareservpapper
även i övrigt åtnjuta ganska stor frihet. Kungl. Maj:ts förslag
i förevarande punkt synes alltså böra godkännas. Utskottet tillåter sig
för övrigt beträffande frågans innebörd hänvisa till de uppgifter, som
lämnats i fjolårets proposition nr 147 sid. 51.
Vid förevarande paragraf har ock i motionerna I: 154 och II: 206 —
med framhållande av önskemålet, att krediter måtte hos riksbanken
beviljas sparbankerna i form av kassakreditiv och kredit å löpande räkning—
föreslagits, att sparbankernas rätt till erforderligt stöd av riksbanken
måtte i enlighet med vad motionerna angåve regleras. Mot vad sålunda
yrkats torde böra framhållas, dels att sparbankerna i likhet med övriga
låntagare redan äga viss möjlighet att erhålla lån från riksbanken, dels
12
Bankoutskottets utlåtande Nr 64.
ock att den väckta frågan näppeligen torde böra upptagas i samband
med lagstiftningen om sparbanker, då den i stället berör riksbankens
verksamhet.
30 §.
I 30 § upptages den bestämmelse, varom utskottet i det föregående
lämnat en antydan, nämligen att sparbank skall äga använda visst
belopp till förvärv av andel i ekonomisk förening, bildad i ändamål att
utgöra en sammanslutning av svenska sparbanker för tillgodoseende av
gemensamma intressen. I motionerna 1:154 och II: 206 har härutinnan
yrkats sådan ändring, att sparbank även skulle kunna förvärva aktie i ett
för nyssnämnda ändamål bildat aktiebolag. Det kunde nämligen befinnas
lämpligare att åt sparbankernas ifrågasatta stödkassa giva formen av
ett aktiebolag.
Utskottet har för sin del ingen erinran mot den sålunda föreslagna
ändringen och har vidtagit omformulering av förevarande paragraf i
motionernas syfte.
33 §.
Det har redan antytts, att bestämmelserna i 33 § om värdering
av obligationer icke synts utskottet kunna tillstyrkas.
Huvudregeln i detta avseende är enligt propositionen den, att obligation
ej må i balansräkning upptagas vare sig över anskaffningsvärdet
eller över verkliga värdet, varmed emellertid förstås ej blott obligationens
marknadsvärde utan även ett enligt viss formel utrönt medeltalsvärde.
Ej heller må obligation uppskrivas från en balansräkning till
en annan utom för täckande av förlust eller för motsvarande nedsättning
av annan tillgångs bokförda värde. Sådan uppskrivning må ej
ske till högre värde än obligationens anskaffningsvärde, såvida det ej
uttryckligen angives i styrelsens förvaltningsberättelse. I den mån uppskrivning
må ske finnes emellertid intet hinder att sträcka sig till förut
omförmälda medeltalsvärde, även om detta är högre än marknadsvärdet.
Beträffande metoden för uträknande av medeltalsvärdet tillåter sig utskottet
hänvisa till propositionen.
I motionerna I: 154 och II: 206 har — i anslutning till ett av svenska
sparbanksföreningen framställt förslag — yrkats, att 33 § 1) andra stycket
måtte erhålla följande lydelse:
»Obligationerna må ej anses upptagna över sina verkliga värden,
Bankoutskottets utlåtande Nr 64.
13
om de upptagits till gällande marknadsvärden eller till värdet av
obligationernas sammanlagda avkastning, kapitaliserad efter en räntesats,
utgörande, vad angår statens, allmänna bypoteksbankens och konungariket
Sveriges stadshypotekskassas obligationer, medeltalet av inlåningsräntan
i samtliga rikets sparbanker under de 10 sista år, för vilka
statistiska uppgifter finnas tillgängliga, med tillägg av en fjärdedels
procent och, vad angår övriga obligationer, nämnda medeltal med tilllägg
av en halv procent».
I motionen 1: 156 åter har yrkats, att 33 § 1) måtte erhålla denna
lydelse:
»Sparbanks tillgångar må ej upptagas vare sig över sina verkliga
värden eller till högre belopp än som motsvarar kostnaderna för deras
förvärvande eller anskaffande.
Obligation må ej anses upptagen över sitt verkliga värde, om den
upptagits till gällande marknadsvärde eller till högst det belopp, som
motsvarar kostnaderna för dess förvärvande eller anskaffande».
Vad propositionens bestämmelse i 33 § 1) beträffar, synes man
svårligen kunna framställa några vägande anmärkningar av rent teoretisk
natur mot själva den grundläggande principen. Däremot är utskottet
av den uppfattningen, att det skulle möta synnerliga svårigheter för sparbankerna
att — även om det funnes en sparbanksinspektör — tillämpa
bestämmelsen i fråga. Propositionen utgår nämligen vid uppställandet
av sin regel om medeltalsberäkning dels från att man äger exakt kännedom
om varje obligations marknadsvärde dels ock därifrån, att man skall
verkställa en ganska invecklad kalkyl beträffande var och en av de
bortåt ett tusental slag av obligationer, varom fråga kan bliva. Detta
är för utskottet ett avgörande skäl att icke tillstyrka propositionen i
denna punkt.
Den utformning, som utskottet föreslår beträffande 33 § 1), kan
betraktas som en sammanjämkning mellan propositionens och sparbanksföreningens
förslag. Utskottet godtager beträffande stats- och
hypoteksobligationer, med någon jämkning i fråga om kapitaliseringsprocenten,
den värderingsnorm, som propositionen givit beträffande
ett visst slag av statsobligationer. Beträffande alla övriga obligationer
föreslås — i anslutning till tankegången i sparbanksföreningens
förslag — även eu enhetlig värderingsnorm, som skiljer sig från den
beträffande statens m. fl. obligationer givna endast därutinnan, att den
utgår från en fyra tiondedelar högre kapitaliseringsprocent. Här torde
böra framhållas, att de skäl, som i propositionen anförts för en kapitali
-
14
Bankoutskottets utlåtande Nr 64.
sering, som tager hänsyn till tioårsmedeltalen av riksbankens diskontosatser
— därmed uppenbarligen avses diskontosatserna för tremånadersväxlar
— synts utskottet övertygande.
Att utskottet ansett sig kunna tillstyrka nu berörda linje, är emellertid
beroende på den omarbetning, som utskottet — fullföljande i viss
mån tankegången i motionen I: 156 — verkställt av 33 § 5).
Åt denna punkt synes nämligen böra givas en sådan avfattning,
att en uppskrivning av obligations värde högre än till marknadsvärdet
omöjliggöres såväl under det år, obligationen förvärvats, som därefter.
Propositionen däremot medger, såsom förut påpekats, under angivna
förutsättningar en uppskrivning även till förenämnda medeltalsvärde.
Genom utskottets förslag vinnes, att medeltalsberäkningen i 33 § 1
erhåller sin enda betydelse därutinnan, att den vid en hastig nedgång
av obligationsvärdena möjliggör en måttfullare och mindre påfrestande
nedskrivning av en sparbanks obligationsport följ, än som kunde bliva
erforderlig, om man måste följa de verkliga växlingarna i marknadsvärdena.
Det egentliga syftet med medeltalsberäkningen torde på detta
sätt fullt tillgodoses — någon uppskrivning av obligationer utöver marknadsvärdena
kan knappast anses ur saklig synpunkt motiverad.
Har å ena sidan på nu angivet sätt betydelsen av medeltalsberäkningen
i någon mån minskats, så synes man å andra sidan kunna utan olägenheter
medgiva en något större frihet vid utförandet av själva denna beräkning.
Den frestelse, som vid en medeltalsberäkning, vilken jämställer sämre
och bättre obligationer, skulle kunna tänkas ligga i att inköpa obligationer
med hög avkastning men jämförelsevis sämre säkerhet för att
genom omedelbar uppskrivning rädda en svag balansräkning, är enligt
utskottets förslag borteliminerad.
Utskottet anser, att den av utskottet föreslagna utformningen av
33 § skall kunna utan större svårigheter på ett tillfredsställande sätt tilllämpas
av sparbankerna, samt att denna utformning dessutom i det hela
erbjuder större trygghet för riktiga bokslut än det i propositionen
framställda förslaget.
34 §.
34 § innehåller bestämmelser om s. k. säkerhetsfond.
I motionerna I: 154 och II: 206 har yrkats, att första stycket av
denna paragraf måtte bringas i överensstämmelse med innehållet i lagen
den 15 juni 1922 om rätt för sparbank att bilda säkerhetsfond.
Bankoutskottets utlåtande Nr 64.
15
Ett bibehållande av propositionens bestämmelse, att säkerhetsfond
må bildas endast i sparbank, vars fonder uppgå till minst tio tusen
kronor, synes kunna i vissa fall försvåra eventuella rekonstruktioner.
Utskottet har för den skull ansett motionsyrkandet böra bifallas.
Dessutom har tredje stycket i 34 § omformulerats i syfte att giva
något smidigare bestämmelser angående återbetalning av säkerhetsfond.
På förekommen anledning torde böra framhållas, att hinder ej förefinnes
att utbetala ränta å säkerhetsfond, även om ej själva kapitalet återbetalas.
Detta har uttryckligen betonats i motiveringen till sparbankssakkunnigas
ursprungliga förslag.
39 §.
I 39 § föreslås det tillägg, att direktör eller tjänsteman i bankbolag
ävensom den som är i konkurstillstånd ej må vara revisor.
57-63 §§.
(57—65 §§ i Kungl. Maj:ts förslag).
Beträffande fjolårets — med årets i detta avseende likalydande —
proposition i vad angår tillsynen över sparbankerna yttrade bankoutskottet
i huvudsak följande.
»Mot det förslag, som sålunda framlagts, har utskottet funnit vägande
invändningar kunna göras. Det må visserligen ej förnekas, att en sakkunnig
rådgivande^ myndighet för sparbankernas verksamhet kunde vara
av visst värde. Å andra sidan måste det enligt utskottets mening ifrågasättas,
huruvida en fördelning på sätt Kungl. Maj:t föreslagit av själva
kontrollen över sparbankerna mellan två myndigheter, en lokal och en
central, är ägnad att befrämja en fullt effektiv tillsyn. Det synes vidare
kunna befaras, att kostnaderna för den centrala inspektionsmyndigheten,
vilka enligt Kungl. Maj:ts förslag visserligen till en början skulle bliva
relativt begränsade, i framtiden snart nog kunna komma att väsentligt
stiga genom sparbanksinspektionens utvidgning till ett fullständigt ämbetsverk,
vars sammansättning redan skisserats av de sakkunniga. På
nu anförda skäl har utskottet icke ansett sig böra biträda Kungl. Maj:ts
förslag, så mycket mindre som utskottet icke kunnat känna sig övertygat,
att icke med lämpliga kompletteringar av det nuvarande systemet
en i stort sett tillfredsställande kontroll över sparbankerna kan vinnas.
16
Bankoutskottets utlåtande Nr 64.
Huvudvikten ligger enligt utskottets mening härvid på att Konungens
befallningshavande vid utseendet av allmänna ombud låta sig angeläget
vara att härtill förordna endast erfarna och för uppgiften fullt kvalificerade
personer, något som hittills ingalunda alltid synes hava varit fallet.
Ändamålsenligt torde emellertid vara, att i administrativ väg dels gives
lämplig erinran härom, dels ock meddelas enhetliga bestämmelser rörande
ombudens åligganden.»
I motionerna I: 155 och II: 204 har yrkats, att de bestämmelser,
som meddelats rörande en av Konungen för hela riket förordnad sparbanksinspektör,
måtte utgå.
Utskottet vidhåller sin sistlidet år uttalade mening och kan alltfort
icke tillstyrka bifall till bestämmelserna om tillsyn i vad de avse tillsättandet
av en särskild inspektör. Den bevisföring, som i årets proposition
anförts emot bankoutskottets nyss citerade uttalande, har utskottet
för sin del ej kunnat finna övertygande.
På den grund har utskottet på sådant sätt omarbetat bestämmelserna
om tillsynen, att denna fortfarande liksom hittills kommer att
åvila allenast Konungens befallningshavande och av dessa förordnade
allmänna ombud. Att till sådana ombud böra utses verkligt kompetenta
personer, vill utskottet ånyo betona. Det
att ifrågavarande uppdrag i huvudsak betraktas såsom bisysslor för
länsstyrelsernas egna yngre tjänstemän — om det därför också ej må
anses uteslutet, att verkligt kompetenta landstatstjänstemän förordnas till
ombud. I överensstämmelse med de principer, som genomgå hela lagstiftningen,
torde länsstyrelserna ock böra undvika att till allmänna
ombud förordna styrelseledamöter eller tjänstemän i bankbolag, ehuruväl
ett uttryckligt stadgande i dylikt syfte ej ansetts erforderligt.
Det förefaller emellertid rimligt, att, även om tillsynen ej utövas
av en inspektör, sparbanksrörelsen får vidkännas en del — i regel
hälften — av kontrollkostnaden. Bestämmelse i sådant syfte har införts
i 63 § av utskottets förslag, motsvarande 60 § sista stycket samt 65 §
i propositionen.
På det sätt, utskottet föreslår, synes utan synnerligen betungande
kostnad för statsverket en tillfredsställande kontroll böra kunna vinnas.
Utses allmänna ombud med tillräckliga kvalifikationer, böra dessa även
kunna såsom rådgivare bistå sparbankerna på ett sätt, som måste anses
mera värdefullt på grund av den särskilda kännedom, ombuden måste
äga om detaljerna i de olika sparbankernas verksamhet och om förhållandena
i de särskilda orter, där sparbankerna hava sin verksamhet.
Bankoutskottets utlåtande Nr 64.
17
64-75 §§.
(66—77 §§ i Kungl. Maj:ts förslag).
De ändringar, som föreslås i de paragrafer, som följa efter kapitlet
om tillsyn, äro, i den mån de ej redan omnämnts, att anse såsom rena
konsekvenser av ändringar, som skett i det föregående, och torde fördenskull
ej erfordra någon särskild motivering.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa:
A) att riksdagen, med förklarande, att Kungl.
Maj:ts i propositionen nr 22 framlagda förslag till lag
om sparbanker icke kunnat av riksdagen i oförändrat
skick antagas, måtte för sin del antaga följande, såsom
utskottets förslag betecknade förslag till lag om
sparbanker:
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 8 saml. 56 höft. (Nr 64.)
3
18
Bankoutskottets utlåtande Nr 64.
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
Förslag
till
Lag om sparbanker.
Härigenom förordnas som följer:
Inledande bestämmelser.
1 §''
Med sparbank förstås i denna lag penninginrättning, som utan
rätt för dess stiftare eller andra att njuta del i den vinst, som kan
uppkomma å rörelsen, har till ändamål att befordra sparsamhet genom
att i enlighet med de bestämmelser, som i denna lag meddelas, bedriva
in- och utlåning av penningar och därmed i samband stående verksamhet.
2 §•
Ej må annan penninginrättning än sådan, som i 1 § sägs, samt
postsparbanken i sin firma eller eljest vid beteckning av verksamheten
använda ordet sparbank.
Om sparbanks bildande.
3 §•
Stiftare av sparbank skola vara här i riket bosatta svenska medborgare
och till antalet minst tjugu.
Stiftarna skola upprätta reglemente för sparbanken, vilket skall
angiva:
1) den benämning, under vilken sparbanken skall driva sin verksamhet;
2)
sparbankens verksamhetsområde;
3) den ort, där sparbankens styrelse skall hava sitt säte;
4) grundfondens belopp samt huruvida grundfonden eller del därav
skall med eller utan ränta återbäras;
5) huvudmännens antal, grunderna för val av huvudmän, tiden, för
vilken huvudmännen skola utses, huvudmännens befogenhet samt det
minsta antal huvudmän, som skall närvara vid sammanträde med huvudmännen
för att giltigt beslut må kunna fattas;
Bankoutskottets utlåtande Nr 64.
19
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
6) tid och ort för huvudmännens årssammanträde, vilka ärenden
som skola förekomma till behandling å sådant sammanträde samt på
vilket sätt kallelse till sammanträde med huvudmännen skall ske;
7) antalet styrelseledamöter och suppleanter för dem samt tiden,
för vilken de skola väljas, vem som äger utse ordförande i styrelsen,
styrelsens åligganden och grunderna för dess beslutförhet;
8) antalet revisorer och suppleanter för dem samt tiden, för vilken
de skola väljas;
9) huruvida avdelningskontor eller sparbankskommitté må av styrelsen
inrättas, kontorsstyrelses befogenhet och på vad sätt verksamheten
vid avdelningskontor skall övervakas;
10) det belopp, varutöver en och samma insättares tillgodohavande
icke må utan Konungens befallningshavandes samtycke ökas annorledes
än genom upplupen räntas läggande till kapitalet;
11) den uppsägningstid, som sparbanken minst må medgiva och
högst förbehålla sig för återbetalning av insatta medel;
12) huruvida sparbanken må driva annan verksamhet än in- och
utlåning av penningar eller som i 30 § omförmäles samt vari sådan verksamhet
skall bestå;
13) sättet för förvaring och inventering av sparbankens kassa och
värdehandlingar.
4 §■
Stiftarna skola hos Konungens befallningshavande i det län, inom
vilket sparbankens styrelse skall hava sitt säte, söka stadfästelse å reglementet.
Vid ansökningen, som skall vara underskriven av samtliga stiftare,
skall fogas försäkran av stiftarna, att det belopp, vartill grundfonden
enligt reglementet skall uppgå, blivit tecknat, ävensom en av stiftarna
godkänd plan över sparbankens verksamhet under de tre första verksamhetsåren.
Stadfästelse må ej meddelas, där ej sparbanken prövas vara nyttig
för det allmänna samt reglementet finnes överensstämma med denna lag
ävensom med lag och författningar i övrigt.
5 §•
Sparbanks grundfond skall vid stiftandet sättas till minst tio
tusen kronor; dock att, där sparbankens verksamhetsområde är ringa
eller andra särskilda omständigheter därtill föranleda, Konungens be
-
20
Bankoutskottets utlåtande Nr 64
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
fallningshavande må medgiva, att grundfonden bestämmes till visst lägre
belopp, ej understigande tre tusen kronor.
Grundfond må ej annorledes än i penningar inbetalas.
6 §.
Sedan huvudmän, styrelse och revisorer utsetts samt det belopp,
vartill grundfonden enligt reglementet skall uppgå, inbetalts, bör styrelsen
därom göra anmälan hos Konungens befallningshavande.
Vid sådan anmälan foge styrelsen
1) uppgift å styrelseledamöternas fullständiga namn och hemvist;
2) styrkta avskrifter av de protokoll, som bestyrka, vilka som utsetts
till styrelseledamöter;
3) bevis, att det belopp, vartill grundfonden enligt reglementet
skall uppgå, blivit behörigen inbetalt.
7 §•
Innan anmälan, som i 6 § sägs, blivit gjord, kan sparbank ej
förvärva rättigheter eller ikläda sig skyldigheter, ej heller inför domstol
eller annan myndighet söka, kära eller svara.
Handla huvudmän, styrelseledamöter eller andra å sparbanks vägnar,
innan anmälan, som nyss sagts, blivit gjord, svare de, som i åtgärden
eller beslut därom deltagit, för uppkommande förbindelser såsom
för annan sin gäld, en för alla och alla för en.
8 §•
Den benämning, varunder sparbank skall driva sin verksamhet,
skall innehålla ordet sparbank. För utmärkande av rörelsens beskaffenhet
må ej annan beteckning än sparbank användas.
Om sparbanks förvaltning.
9 §•
Sparbanks angelägenheter skola omhänderhavas dels av huvudmän,
vilka skola såsom representanter för insättarna övervaka sparbankens
förvaltning, och dels av en av huvudmännen utsedd styrelse,
som skall handhava den omedelbara ledningen av sparbankens verksamhet.
Bankoutskottets utlåtande Nr 64.
21
Kungl. Maj:ts förslag:
Utskottets förslag:
10 §.
Huvudmännen skola vara minst
10 §.
Huvudmännen skola vara minst
tjugu och högst femtio. De skola tjugu och högst femtio. De skola
utses på sätt reglementet föreskriver;
och skall i reglementet stad
-
utses på sätt reglementet föreskriver;
och skall i reglementet stad
-
gas,
att minst en tredjedel av gas, att minst en tredjedel av
huvudmännen skall tillsättas av huvudmännen skall tillsättas av
kommunalstämma, kommunalfull- kommunalstämma, kommunalfullmäktige,
allmän rådstuga, stads- mäktige, allmän rådstuga, stadsfullmäktige,
municipalstämma, mu- fullmäktige, municipalstämma, municipalfullmäktige,
landsting, hus- nicipalfullmäktige, landsting, hähållningssällskap
eller Konungens radsrätt eller hushållningssällskap.
befallning shav ande. Stiftare av spar- Stiftare av sparbank må ock i reglebank
må ock i reglementet kunna mentet kunna förklaras för huvud
-
förklaras för huvudman, dock ej för
längre tid än i andra stycket sägs.
Huvudman skall utses för viss
tid, högst tio år. Avgår huvud
-
man, dock ej för längre tid än i
andra stycket sägs.
Huvudman skall utses för viss
tid, högst fem år. Avgår huvud
-
man, innan den tid, för vilken man, innan den tid, för vilken
han blivit utsedd, gått till ända, han blivit utsedd, gått till ända,
skall ny huvudman för återstoden skall ny huvudman för återstoden
av nämnda tid utses i den avgång- av nämnda tid utses i den avgångnes
ställe så snart ske kan, och nes ställe så snart ske kan, och
åligge det styrelsen att, där den åligge det styrelsen att, där den
avgångne varit tillsatt av korpora- avgångne varit tillsatt av korporation
eller myndighet, som i första tion eller myndighet, som i första
stycket sägs, hos korporationen eller stycket sägs, hos korporationen eller
myndigheten göra anmälan om av- myndigheten göra anmälan om avgången.
gången.
Årssammanträde med huvudmännen skall hållas en gång varje år
före maj månads utgång. Å årssammanträde skola huvudmännen fastställa
balansräkning och bestämma, i vilken utsträckning sparbankens
vinst skall avsättas till dess fonder, ävensom besluta om ansvarsfrihet för
styrelsen samt, där tid, för vilken styrelseledamot eller revisor eller styrelse-
eller revisorssuppleant utsetts, gått till ända, förrätta erforderliga
nyval. Övriga ärenden, vilka enligt lag eller sparbankens reglemente
tillhöra huvudmännens handläggning eller av styrelsen överlämnas till
deras avgörande, må behandlas jämväl på annat sammanträde.
22
Bankoutskottets utlåtande Nr 64.
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
Styrelsen har att på sätt reglementet föreskriver kalla huvudmännen
till sammanträde. Föreskrivna kallelseåtgärder skola vara vidtagna senast
två veckor före årssammanträde och senast en vecka före annat sammanträde.
Där för giltighet av beslut fordras, att det fattats på två på
varandra följande sammanträden med huvudmännen, må kallelse till det
andra sammanträdet ej ske, innan det första hållits.
Vid omröstning å sammanträde med huvudmännen äge varje huvudman
en röst. Huvudman må allenast personligen utöva sin rösträtt.
Huvudman, som tillika är styrelseledamot eller tjänsteman i sparbanken,
må ej deltaga i val av revisor eller i beslut angående ansvarsfrihet för
styrelsen.
Huvudman må ej vara tjänsteman i sparbanken, där ej sådant är
i reglementet uttryckligen medgivet, ej heller ledamot av styrelse för
eller tjänsteman i annan sparbank.
Huvudman må icke i denna sin egenskap åtnjuta arvode.
n §•
Ledamöterna av sparbanks styrelse skola väljas för viss tid, högst
fem år; dock må tiden utgå allenast å dagen för huvudmännens årssammanträde.
Styrelseledamot må, ändå att den tid, för vilken han blivit vald, ej
gått till ända, kunna genom beslut av huvudmännen skiljas från uppdraget.
Avgår styrelseledamot, innan den tid, för vilken han blivit vald,
gått till ända, åligge det övriga styrelseledamöter att ofördröjligen föranstalta
om val av ny ledamot i den avgångnes ställe; dock må, om
suppleant finnes, med sådant val anstå till nästa årssammanträde med
huvudmännen.
Styrelseledamot må ej vara tjänsteman i sparbanken, där ej sådant
är i reglementet uttryckligen medgivet, ej heller ledamot av styrelse
för eller tjänsteman i annan sparbank eller direktör för eller tjänsteman
i bankbolag. Av styrelsens ledamöter må ej mer än en tredjedel tillika
vara ledamöter av styrelse för bankbolag.
Styrelseledamot må ej den vara,
som år i konkurstillstånd.
Styrelseledamot må i sådan egenskap uppbära arvode endast så
vitt det uttryckligen medgives i reglementet; dock att arvode icke må
utgå av andra medel än avkomsten av sparbankens fonder.
Bankoutskottets utlåtande Nr 64.
23
Kungl. Maj:ts förslag:
Utskottets förslag:
12 §.
Ledamöterna av sparbanks styrelse skola vara svenska medborgare.
Sparbanks huvudmän och ledamöterna av dess styrelse skola vara
bosatta inom sparbankens verksamhetsområde, så vida ej Konungens
befallningshavande på grund av särskilda förhållanden finner skäl medgiva
annat.
13 §.
Styrelsen äge att själv eller genom ombud ej mindre i förhållande
till tredje man handla å sparbankens vägnar än även inför domstolar
och andra myndigheter företräda sparbanken. Inskränkning i den befogenhet,
som sålunda tillkommer styrelsen, vare, i den mån ej annat
följer av vad i denna lag stadgas, utan verkan mot tredje man, med
mindre han ägt eller bort äga kännedom om inskränkningen.
14 §.
I förhållande till sparbanken
vare styrelsen pliktig att i sin förvaltning
av sparbankens angelägenheter
ställa sig till efterrättelse
de särskilda föreskrifter, som i reglementet
eller av huvudmännen meddelas.
Styrelsen må dock ej efterkomma
föreskrift av huvudmännen, där den
finnes strida mot denna lag eller
reglementet.
14 §.
I förhållande till sparbanken
vare styrelsen pliktig att i sin förvaltning
av sparbankens angelägenheter
ställa sig till efterrättelse
de särskilda föreskrifter, som i reglementet
eller, beträffande frågor, som
falla inom huvudmännens befogenhet,
av dessa meddelas.
Styrelsen må ej efterkomma
föreskrift av huvudmännen, där den
finnes strida mot denna lag eller
reglementet.
15 §.
Huvudman eller styrelseledamot äge oj deltaga i behandling av
fråga rörande avtal mellan honom och sparbanken. Ej heller må han
deltaga i behandling av fråga om avtal mellan sparbanken och tredje
man, där han i frågan äger ett väsentligt intresse, som kan vara stridande
mot sparbankens. Vad sålunda är stadgat äge motsvarande tilllämpning
beträffande gåva från sparbankens sida, så ock beträffande
rättegång eller annan talan.
24
Bankoutskottets utlåtande Nr 64.
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
16 §.
Sker ändring i styrelsens sammansättning eller ändrar styrelseledamot
sitt hemvist, skall styrelsens ordförande ofördröjligen göra
anmälan därom hos Konungens befallningshavande. Vid anmälan om
ändring i styrelsens sammansättning skall fogas styrkt avskrift av
protokoll, som bestyrker ändringen.
17 §.
Angående befogenhet för styrelseledamot att för sparbanken mottaga
stämning är stadgat i rättegångsbalken; och skall vad i sådant
avseende gäller äga tillämpning jämväl, då annat meddelande skall
delgivas sparbanken.
18 §.
Huvudmän eller styrelseledamöter i sparbank, vilka genom att
överträda denna lag eller sparbankens reglemente tillfoga banken eller
tredje man skada eller som eljest uppsåtligen eller av vårdslöshet tillskynda
sparbanken skada, svare för skadan, en för alla och alla för en.
19 §.
Under sparbanks första verksamhetsår skall genom styrelsens ordförandes
försorg förteckning å huvudmän och styrelseledamöter i sparbanken
sist en månad från det anmälan, som i 6 § sägs, blivit gjord
införas en gång i en eller flera tidningar inom orten, där hinder ej möter,
samt anslås å lätt tillgänglig plats å ett vart av sparbankens kontor.
Sedermera åligge det styrelsens ordförande att årligen inom fjorton
dagar från huvudmännens årssammanträde låta anslå dylik förteckning
på sätt nyss är sagt.
20 §.
Vad i denna lag finnes stadgat om styrelseledamot skall äga motsvarande
tillämpning å styrelsesuppleant.
Har suppleant utövat styrelseledamots befogenhet, vare den omständigheten,
att förutsättningen för hans inträde i styrelsen saknats,
utan verkan mot en var, som ej visas hava ägt kännedom därom.
Om rörelsen.
21 §. 21 §•
Sparlank må ej utan särskilt till- Utan särskilt tillstånd må spårstånd
utöva verksamhet vid avdel- lank ej utöva verksamhet vid avdel
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 64.
25
Kungl. Maj:ts förslag:
ningskontor eller genom sparbankskommitté
å annan ort än där styrelsen
har sitt säte. Sådant tillstånd
må, när verksamheten finnes kunna
vara till nytta för det allmänna,
meddelas av Konungens befullniugshavande
i det län, inom vilket sparbanken
avser att inrätta avdelningskontoret
eller sparbankskommittén.
Utskottets förslag:
ningskontor å annan ort än där styrelsen
har sitt säte, ej heller genom
sparbankskommitté å ort utom sparbankens
verksamhetsområde. Sådant
tillstånd må, när verksamheten finnes
kunna vara till nytta för det allmänna,
meddelas av Konungens befallningshavande
i det län, inom
vilket sparbanken avser att inrätta
avdelningskontoret eller sparbankskommittén.
22 §.
Sparbank må ej driva annan inlåningsrörelse än å motboksräkning;
dock att sparbank må för fyllande av tillfälligt penningbehov begagna
kredit å löpande räkning eller kreditivräkniug i riksbanken eller inländskt
bankbolag eller annorledes upptaga lån.
En och samma insättares tillgodohavande må icke annorledes än
genom upplupen räntas läggande till kapitalet ökas utöver visst i reglementet
bestämt belopp, högst trettiotusen kronor; dock må Konungens
berfallningshavande, då särskilda skäl därtill föranleda, meddela sparbank
tillstånd att i fråga om viss insättares tillgodohavande höja det
sålunda bestämda beloppet.
Ej må sparbank ikläda sig skyldighet att annorledes än viss tid,
minst en månad, efter uppsägning återbetala insatta medel; styrelsen
dock lämnat öppet att, då sådant prövas kunna ske utan olägenhet,
medgiva utbetalning utan avvaktan på uppsägningstidens utgång.
23 §.
Insättning i sparbank skall antecknas i motbok. Motboken, som
skall vara försedd med ordningsnummer, må ej vara ställd till innehavaren
eller eljest utställd på sådant sätt, att den blir gällande i innehavarens
hand; och skall i motboken intagas erinran om att överlåtelse
bör till den nye ägarens säkerhet anmälas hos sparbanken. Har beträffande
de insatta medlens utbetalning förbehåll gjorts, skall anteckning
därom ske i motboken. Vid motboken skola vara fogade utdrag
av deuna lag och sparbankens reglemente, i vad de avse förhållandet
emellan sparbanken och insättare.
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 8 saml. 56 höft. (Nr 64.) 4
26
Bankoutskottets utlåtande Nr 64.
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
Då medel, som insatts i sparbank, lyftas, skall anteckning därom
ske i motboken.
Har motbok förkommit, bör deu, som förlorat motboken, sådant
hos sparbankens styrelse ofördröjligen anmäla och därvid uppgiva tid
och omständigheter, under vilka förlusten timat. Styrelsen skall då genom
kungörelse, vilken på bekostnad av den, som förlorat motboken, införes
en gång i allmänna tidningarna och, där det kan ske, en gång i tidning
inom orten, efterlysa motboken. Därest denna icke inom sex månader
från sista kungörandet cillrättakommit, vare den, för vars räkning efterlysning
skett, berättigad att mot kvitto utbekomma hela sitt tillgodohavande;
och äge efter medlens utbetalning motboken icke gällande
kraft mot sparbanken.
. 24.§‘
Omyndig må utan särskild tillåtelse av förmyndare förfoga över
medel, som den omyndige, efter det han fjdlt femton år, själv å motbok
insatt. Sådana medel må ej utan den omyndiges samtycke utbetalas
till förmyndaren.
25 §.
Sparbank må inlåna penningar
dels till ett belopp, för vilket
full täckning hos sparbanken finues
i kontanta penningar, i fordringar
hos riksbanken eller inländskt bankbolag,
iriksgäldskontorets skattkammarväxlar,
i statens, Sveriges allmänna
hypoteksbanks, konungariket
Sveriges stadshypotekskassas
eller andra fullgoda obligationer
eller i fordringar på grund av lån,
för vars fulla gäldande kommun
eller dylik samfällighet är ansvarig,
eller varför säkerheten utgöres av
inteckning inom hälften av senast
fastställda taxeringsvärdet uti annan
i stad, köping eller municipalsamhälle
belägen fastighet än industrifastighet
eller uti jordbruksfastighet
å landet, därvid i jordbruks)astig
-
25 §.
Sparbank må inlåna penningar
dels till ett belopp, för vilket
full täckning hos sparbanken finnes
i kontanta penningar, i medel, som
för sparbankens räkning innestå hos
riksbanken eller inländskt bankbolag,
iriksgäldskontorets skattkaramarväxlar,
i statens, Sveriges allmänna
hypoteksbanks, konungariket
Sveriges stadshypotekskassas
eller andra fullgoda obligationer
eller i fordringar på grund av lån,
för vars fulla gäldande kommun
eller dylik samfällighet är ansvarig,
eller varför säkerheten utgöres av
inteckning inom hälften av senast
fastställda taxeringsvärdet uti annan
i stad, köping eller municipalsamhälle
belägen fastighet än industrifastighet
eller uti jordbruksfastig
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 64.
27
Kungl. Maj:ts förslag:
hets taxeringsvärde ej må inräknas
värdet av växande skog;
dels ock därutöver till ett belopp
av högst tolv och en halv gånger
sparbankens fonder.
I intet fall må dock inlåningen
med avdrag av ett belopp, motsvarande
sparbankens kassa och dess
fordringar hos riksbanken eller inländskt
bankbolag, överstiga femtio
gånger sparbankens fonder.
Utskottets förslag:
het å landet, därvid i taxeringsvärdet
å j ordbruks fastig het, vilken ej är försedd
med för jordbrukets bedrivande
nödiga åbyggnader, icke må inräknas
värdet av växande skog;
dels ock därutöver till ett belopp
av högst tolv och en halv gånger
sparbankens fonder.
I intet fall må dock inlåningen
med avdrag av ett belopp, motsvarande
sparbankens kassa och de
medel, som för sparbankens räkning
innestå hos riksbanken eller inländskt
bankbolag, överstiga femtio
gånger sparbankens fonder.
26 §.
Sparbanks utlåningsrörelse skall företrädesvis avse sparbankens
verksamhetsområde.
Sparbanks medel må ej såsom lån utlämnas mot annat fordringsbevis
än skuldebrev.
Lån må, då fråga ej är om
lån till kommun eller dylik samfällighet,
utlämnas allenast mot säkerhet
av pant eller borgen. Såsom
pant må ej godkännas inteckning i
fartyg eller förlagsinteckning; ej
heller må lån mot pant av aktier
eller lottbrev utlämnas till högre
sammanlagt belopp än som motsvarar
sparbankens fonder.
Lån må, då fråga ej är om
lån till kommun eller dylik samfällighet,
utlämnas allenast mot fullgod
säkerhet av pant eller borgen.
Mot inteckning i fartyg eller förlagsinteckning
må lån ej utlämnas, sparbank
dock obetaget att mottaga sådan
säkerhet tillika med annan i och för
sig fullgod säkerhet, som nyss nämnts;
ej heller må lån mot pant av aktier
eller lottbrev utlämnas till högre
sammanlagt belopp än som motsvarar
hälften av sparbankens fonder.
År lån, för vilket kommun eller dylik samfällighet ej är i egenskap
av huvudgäldenär eller löftesman ansvarig, icke ställt att betalas
inom tre månader eller, där fråga är om lån, för vilket säkerheten utgöres
av inteckning i fast egendom, inom sex månader, skall sparbanken
förbehålla sig rätt att uppsäga lånet till återbetalning senast inom
tid, som nyss för värjo fall sagts.
28
Bankoutskottets utlåtande Nr 64.
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
Lån, för vilket säkerheten utgöres av borgen av annan än kommun
eller dylik samfällighet, må utlämnas allenast på viss tid och må ej
utestå längre än tio år. År lånet ställt på längre återbetalningstid än
ett år, skall i skuldebrevet utfästas årlig avbetalning i förhållande till
den tid, för vilken lånet beviljats; sparbanken dock alltid obetaget att
begagna sin rätt att uppsäga lånet till återbetalning på en gång.
27 §.
Oavsett vad i 22 och 26 §§ stadgas må sparbank med sådan inom
dess verksamhetsområde befintlig ekonomisk förening, som har till ändamål
att inom viss ort bereda driftkredit åt idkare av mindre jordbruk
(jordbrukskassa) och som i enlighet med bestämmelser, vilka Konungen
meddelar, vunnit godkännande från det allmännas sida, träffa avtal om
öppnande för kassan av löpande räkning eller kreditivräkning. Sådant
avtal må ej träffas för längre tid än ett år i sänder och skall, därest
det jordbrukskassan lämnade godkännandet genom lagakraftägande beslut
återkallas, kunna uppsägas att genast upphöra att gälla.
28 §.
Lån av sparbanks medel må ej utlämnas mot skuldförbindelse,
för vars uppfyllande ledamot av sparbankens styrelse e1 ler i sparbanken
anställd tjänsteman i egenskap av huvudgäldenär eller löftesman svarar,
utan så är, att till säkerhet för lånets fulla belopp ställes pant av sådana
obligationer eller inteckningar, som
29 §.
Sparbank vare skyldig att i tillgångar,
vilka kunna med lätthet
förvandlas i penningar, redovisa ett
belopp, som tillsammans med sparbankens
inneliggande kassa motsvarar
minst en tiondedel av insättarnas
behållning enligt senaste
bokslut. Dylik kassareserv skall
utgöras av riksgäldskontorets skattkammarväxlar
eller sådana obligationer,
som i 25 § omförmälas,
eller fordran hos riksbanken eller
inländskt bankbolag; dock må av
i 25 § omförmälas.
29 §.
Sparbank vare skyldig att i tillgångar,
vilka kunna med lätthet
förvandlas i penningar, redovisa ett
belopp, som tillsammans med sparbankens
inneliggande kassa motsvarar
minst en tiondedel av insättarnas
behållning enligt senaste
bokslut. Dylik kassareserv skall
utgöras av riksgäldskontorets skattkammarväxlar
eller sådana obligationer,
som i 25 § omförmälas,
eller medel, som för sparbankens
räkning innestå hos riksbanken eller
Bankoutskottets utlåtande Nr 64.
29
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
kassareserv högst etthundratusen inländskt bankbolag; dock må av
kronor utgöras av inteckningar av kassaresefv högst etthundratusen
sådan beskaffenhet, som i 25 § sägs. kronor utgöras av inteckningar av
sådan beskaffenhet, som i 25 § sägs.
30 §.
Sparbank må ej förvärva fast egendom, så vitt fråga ej är om
fastighet, som är avsedd för sparbankens inrymmande. Vill sparbank
förvärva eller förbättra fastighet, som nyss sagts, för belopp, vilket
sammanlagt med det belopp, vartill sparbanken förut tillhörig fastighet
av enahanda art enligt 33 § bör uppskattas, överstiger en fjärdedel av
sparbankens fonder, skall frågan härom hänskjutas till huvudmännens
prövning; och må åtgärden ej vidtagas, där ej minst två tredjedelar av
de i frågans avgörande deltagande huvudmännen uttalat sig därför samt
beslutet tillika vinner Konungens befallningshavandes stadfästelse.
Sparbank må ej förvärva annan Sparbank må ej förvärva annan
lös egendom än penningar, obliga- lös egendom än penningar, obliga
-
tioner, av rörelsen betingade fordringar
samt sådana inventarier, som
anskaffas för rörelsen eller till fastighet,
som sparbanken äger. Dock
må sparbank använda ett belopp,
motsvarande högst eu tiondedel av
sparbankens fonder, till förvärv av
andel i ekonomisk förening, vilken
med Konungens godkännande bildas
i ändamål att utgöra en sammanslutning
av svenska sparbanker
för tillgodoseende av gemensamma
intressen.
samma intressen.
Utan hinder av vad i första och andra styckena stadgats må sparbank
till skyddande av fordran på offentlig auktion eller fondbörs inköpa
egendom, som är för fordringen utmätt eller pantsatt.
Har sparbank förvärvat egendom enligt vad ovan sagts, må sparbanken
för egendomens försäljande eller tillgodogörande i övrigt vidtaga
de åtgärder, som må finnas lämpliga; dock att egendom, vilken
inköpts till skyddande av fordran, i varje fall skall avyttras, så snart
det kan ske till belopp, som täcker fordringen.
tioner, av rörelsen betingade fordringar
samt sådana inventarier, som
anskaffas för rörelsen eller till fastighet,
som sparbanken äger. Dock
må sparbank använda ett belopp,
motsvarande högst en tiondedel av
sparbankens fonder, till förvärv av
andel i sådan ekonomisk förening
eller aktie i sådant aktiebolag, som
med Konungens godkännande bildas
i ändamål att utgöra en sammanslutning
av svenska sparbanker
för tillgodoseende av gemen
-
30
Bankoutskottets utlåtande ZVr 64.
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
Om bokföring och bokslut.
31 §.
I stället för de i förordningen angående handelsböcker och handelsräkningar
föreskrivna dag- och inventarieböcker skall sparbank föra
följande böcker:
kassabok, som skall upptaga alla in- och utbetalningar samt föras
i två exemplar av särskilda personer, vilka hava att för varje expeditionsdag
fastställa den kontanta behållningens belopp;
avräkningsbok för insättarna med upplägg för en var av dem
ävensom ett årligt sammandrag av dessa avräkningar;
lånebok, som skall upptaga de av sparbanken utlämnade lån, därå
inbetalda räntor och gjorda avbetalningar samt för lånen ställda säkerheter
ävensom ett årligt sammandrag av låneräkningarna.
Därjämte skola föras:
register å sparbankens gäldenärer; samt
huvudbok, som skall avslutas för varje kalenderår och fullständigt
utvisa sparbaukens rörelse under året samt dess ställning vid årets
början och slut.
Styrelsen äger, där så prövas lämpligt, uppdela en var av ovannämnda
böcker i flera och att låta föra även andra böcker.
32 §.
Sparbanks styrelse har att för varje år, sedan bokslut upprättats,
avgiva förvaltningsberättelse, upptagande vinst- och förlusträkning samt
balansräkning.
Berättelsen, som skall föreligga av styrelsen underskriven före
mars månads utgång, skall tillhandahållas revisorerna vid revisionens
början samt huvudmännen senast en vecka före årssammanträdet.
33 §.
Jämte vad i förordningen angående handelsböcker och handelsräkningar
är stadgat gälle i avseende å upprättandet av sparbanks
balansräkning:
1) Sparbankens tillgångar må ej upptagas vare sig över sina
verkliga värden eller till högre belopp än som motsvara kostnaderna
för deras förvärvande eller anskaffande.
Bankoutskottets utlåtande Nr 64.
31
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
Obligation må ej anses upptagen över sitt verkliga värde, om den
upptagits till gällaude marknadsvärde eller till nedan angivet värde,
nämligen:
beträffande obligation av statens
före lagens ikraftträdande upptagna
med tre och en halv procent ränta
löpande räntelån: värdet av obligationens
avkastning, kapitaliserad efter
en räntefot, som med en fjärdedels
procent understiger medeltalet av riksbankens
officiella diskontosatser under
de senast tilländagång na tio åren;
samt
beträffande annan obligation: det
värde, som förhåller sig till värdet
på obligation av statens förenämnda
med tre och en halv procent ränta
löpande räntelån, beräknat på sätt
nu sagts, såsom obligationernas marknadsvärden
förhålla sig till varandra.
2) I den mån ej annat följer av vad nedan under 4) och 5) stadgas,
må tillgångarna dock upptagas till högre belopp än som motsvara kostnaderna
för deras förvärvande eller anskaffande, så framt sådant särskilt
angives i den förvaltningsberättelse, styrelsen enligt 32 § har att avlämna.
3) Osäkra fordringar skola upptagas endast till de belopp, varmed
de beräknas komma att inflyta, varjämte värdelösa fordringar skola
avskrivas.
4) Fast egendom, avsedd till stadigvarande bruk för sparbanken,
må ej i vidare mån än som betingas av därå nedlagda förbättringar
upptagas till högre värde än det, vartill den varit uppförd i närmast
föregående fastställda balansräkning.
5) Obligation må ej upptagas 5) Obligation må i balansräktill
högre värde än det, vartill den ningen för det år, under vilket den
varit uppförd i närmast föregående inköpts, ej upptagas till högre värde
fastställda balansräkning, därest icke än som motsvarar kostnaden för dess
värdeökningen samtidigt tages i an- förvärvande eller anskaffande och
språk till täckande av förlust, som därefter ej till högre värde än det,
uppstått a sparbankens rörelse, eller vartill den varit uppförd i närmast
beträffande obligation, utfärdad
av svenska staten, Sveriges allmänna
hypoteksbank eller konungariket
Sveriges stadshypotekskassa: sådant
värde, att obligationens avkastning
utgår etter en räntefot, som med
fyra tiondedels procent understiger
medeltalet av riksbankens officiella
diskontosatser under de senast tilländagångna
tio åren; samt
beträffande annan obligation: sådant
värde, att obligationens avkastning
utgår efter en räntefot, motsvarande
nämnda medeltal.
32
Bankoutskottets utlåtande Nr 64.
Kungl. Maj:ts förslag:
till motsvarande nedsättning av annan
tillgångs bokförda värde.
Utskottets förslag:
föregående fastställda balansräkning,
dock att i båda fallen ökning högst till
gällande marknadsvärde må ske till
täckande av förlust, som uppstått å
sparbankens rörelse, eller av motsvarande
nedsättning av annan tillgångs
bokförda värde.
6) De belopp, vartill sparbankens särskilda fonder uppgå, skola
vart för sig i balansräkningen uppföras bland skulderna.
7) Organisations- eller förvaltningskostnader må ej uppföras såsom
tillgång.
Vad i förenämnda förordning stadgas om balansräknings införande
i inventariebok skall i stället avse dess införande i den i 31 § omtormälda
huvudboken.
Beträffande uppställandet av vinst- och förlusträkning galle, att
densamma skall upptaga sparbankens inkomster av och utgifter för
rörelsen under året samt angiva verkställda avskrivningar.
Om sparbanks fonder och om användning av sparbanks vinst.
34 §.
Då det för upprätthållande av
sparbanks verksamhet finnes påkallat,
må genom bidrag av huvudmän
eller andra bildas säkerhetsfond.
34 §.
Har i sparbank, vars fonder
uppgå till minst tio tusen kronor,
det förhållande emellan sparbankens
inlåning och dess fonder, som jämlikt
denna lag skall förefinnas, blivit
rubbat, må till återställande av
nämnda förhållande genom frivilliga
bidrag av huvudmän eller andra
bildas säkerhetsfond.
På sparbankens huvudmän ankomme att besluta om säkerhetsfonds
bildande. Teckning av bidrag till sådan fond skall för att vara bindande
ske å teckningslista, å vilken sparbankens sista balansräkning
samt revisorernas yttrande däröver skola vara avskrivna.
Säkerhetsfond ävensom, där det Säkerhetsfond ävensom, där det
vid fondens bildande utfästs, ränta vid fondens bildande utfästs, ränta
efter högst sex för hundra om året efter högst sex för hundra om året
skall till bidragstecknarna eller deras må till bidragstecknarna eller deras
rättsinnehavare återbetalas, i den rättsinnehavare återbetalas, i den
Bankoutskottets utlåtande Nr 64.
33
Utskottets förslag:
mån sparbankens återstående fonder
äro tillräckliga för upprätthållande
av det förhållande, som jämlikt denna
lag skall förefinnas emellan sparbankens
inlåning och dess fonder;
och skall beträffande återbetalning i
övrigt gälla vad i sådant hänseende
vid fondens bildande blivit utfäst.
35 §.
Sparbanks vinst skall, i den mån grundfonden eller, om säkerhetsfond
bildats, denna gått förlorad, i första hand användas till att
uppbringa sådan fond till det belopp, vartill den skall uppgå. Vad som
icke tages i anspråk för nämnda ändamål skall avsättas till reservfond;
huvudmännen dock obetaget att, efter det styrelsen avgivit yttrande i
ärendet, för väckande och underhållande, särskilt hos mindre bemedlade,
av håg till sparsamhet, av tillgängliga vinstmedel använda ett belopp,
som i förhållande till sparbankens ställning är av ringa betydelse.
När reservfonden eller, där förbehåll om tillskjuten grundfonds
återbärande icke gjorts i reglementet, sammanräknade beloppet av grundoch
reservfonderna överstiger tio procent av insättarnas behållning
enligt senaste bokslut, äge sparbankens huvudmän, efter det styrelsen
avgivit yttrande i ärendet, besluta, att intill hälften av vinsten eller,
om vinsten till någon del jämlikt första stycket i denna paragraf bestämts
för där avsett allmännyttigt ändamål eller behöver tagas i anspråk
för åvägabringande av nyss angivna förhållande emellan reservfonden
eller sammanräknade beloppet av grund- och reservfonderna
samt insättarnas behållning, intill hälften av vad därefter återstår skall
användas till sådant allmännyttigt eller välgörande ändamål, som icke
på grund av gällande författning skall tillgodoses genom skattebidrag.
Huvudmännens beslut skall underställas Konungens befälIningshavande,
som har att pröva, huruvida beslutet överensstämmer med föreskrifterna
i denna lag och sparbankens reglemente.
36 §.
Skall jämlikt förbehåll i sparbanks reglemente grundfond eller del
därav med den ränta, som må vara utfäxt, återbäras, må det ej ske
annat än i den mån reservfonden uppgår till belopp, som motsvarar
antingen tio gånger gruudfonden eller ock en tiondedel av insättarnas
Bikung till riksdagens protokoll 1923. 8 saml. 56 håft. (Nr 64.) 5
Kungl. Maj:ts förslag:
mån sparbankens återstående fonder
äro tillräckliga för upprätthållande
av det föreskrivna förhållandet
emellan sparbankens inlåning och
fonder.
34
Bankoutskottets utlåtande Nr 64.
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
behållning enligt senaste bokslut; ej heller ma återbäring ske, så länge
säkerhetsfond, där sådan bildats, ej återbetalts eller om genom återbäringen
det förhållande, som skall förefinnas emellan sparbankens inlåning
och fonder, skulle rubbas. Ränta å grundfond må ej beräknas
efter högre räntefot än sex för hundra om året.
37 §.
Har sparbank försatts i konkurs efter ansökan, som gjorts inom
ett år från det beslut om återbetalning av säkerhetsfond eller om återbäring
av grundfond fattades, vare beslutet, så vitt det inverkar på
borgenärernas rätt, utan verkan; skolande å belopp, som på grund av
vad sålunda stadgats skall till konkursboet erläggas, gäldas ränta efter
sex för hundra om året från den dag, då beloppet av sparbanken utbetaltes.
38 §.
I den mån ej annat följer av vad i 34 och 36 §§ stadgats, må
sparbanks fonder ej minskas, så framt det ej erfordras till täckande av
förlust, som uppstått å sparbankens rörelse.
Om revision.
39 §.
Revisorer för granskning av sparbanks förvaltning skola väljas av
huvudmännen. Valet skall ske för en tid av högst tre år; dock må
tiden utgå allenast å dagen för huvudmännens årssammanträde.
Revisor må, ändå att den tid, för vilken han blivit vald, ej gått
till ända, kunna genom beslut av huvudmännen skiljas från uppdraget.
Avgår revisor, innan den tid, för vilken han blivit vald, gått till
ända, åligge det styrelsen att ofördröjligen föranstalta om val av ny
revisor i den avgångnes ställe; dock må, om suppleant finnes, med
sådant val anstå till nästa årssammanträde med huvudmännen.
Till revisor må ej utses den, som Revisor må ej den vara, som är
är i sparbankens eller styrelseleda- i sparbankens eller styrelseledamots
mots tjänst. tjänst, eller direktör för eller tjänste
man
i bankbolag, ej heller den, som
är i konkurstillstånd.
Revisorerna åligge att årligen granska sparbankens kassa, värdehandlingar
och verifikationer samt räkenskaper och protokoll.
Bankoutskottets utlåtande Nr 64.
35
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
Sparbankens styrelse skall bereda revisor tillfälle att när som helst
inventera sparbankens kassa och övriga tillgångar samt granska sparbankens
alla böcker, räkenskaper och andra handlingar; och må av
revisor hos styrelsen begärd upplysning angående förvaltningen icke
förvägras.
40 §.
Revisorerna skola för varje räkenskapsår över granskningen avgiva
en av dem underskriven berättelse, som genom styrelsens försorg
skall tillhandahållas huvudmännen senast en vecka före deras årssammanträde.
Berättelsen skall innehålla utlåtande beträffande bokslutets
riktighet och säkerheten av placeringen av sparbankens medel.
41 §•
Hava revisorer i sin berättelse mot bättre vetande lämnat oriktig
uppgift eller uppsåtligen underlåtit att göra anmärkning mot dylik uppgift
i handling, som av dem granskats, eller vid fullgörandet av sitt
uppdrag visat vårdslöshet, vare de, som låtit sådant komma sig till last,
en för alla och alla för en sparbanken ansvariga för all därav uppkommande
skada.
42 §.
Vad om revisor i denna lag stadgas skall jämväl tillämpas å
revisorssuppleant.
Om talan mot styrelse eller revisorer.
43 §.
Ansvarsfrihet må ej anses styrelsen beviljad, så framt en tredjedel
av samtliga huvudmän röstat däremot.
Varder talan å styrelsens förvaltning under den tid förvaltningsberättelse
omfattar ej anställd inom ett år från det berättelsen framlades
å sammanträde med huvudmännen, vare så ansett, som om ansvarsfrihet
blivit styrelsen beviljad.
Utan hinder därav, att ansvarsfrihet beviljats, må sådan talan å
förvaltningen, som grundas därpå, att styrelseledamot begått brottslig
36
Bankoutskottets utlåtande Nr 64.
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
handling, kunna mot honom anställas, där ej ansvarsfriheten uppenbarligen
avsett även den handling.
Talan mot revisorer enligt 41 § må ej anställas, sedan två år förflutit
från det revisorernas berättelse framlades å sammanträde med
huvudmännen, utan så är, att talan grundas därpå, att brottslig handling
blivit begången.
44 §.
Avträdes sparbanks egendom till konkurs efter ansökning, som
gjorts inom två år från det förvaltningsberättelse framlades å sammanträde
med huvudmännen, äge konkursboet att anställa klander å förvaltningen
för den tid berättelsen avser, ändå att ansvarsfrihet blivit
styrelsen beviljad.
Försättes sparbanken i konkurs efter ansökning, som gjorts inom
två år från det revisorernas berättelse framlades å sammanträde med
huvudmännen, äge konkursboet mot dem anställa sådan talan, som omförmäles
i 41 §.
Talan, varom ovan i denna paragraf sägs, skall anhängiggöras
inom en månad från utgången av den för bevakning av fordringar i
konkursen utsatta tid eller, där tiden för talans anställande av sparbanken
då ännu ej gått till ända, inom utgången av den tid. Försummas
det, vare rätt till talan förlorad.
Om ändring av reglementet och vissa andra fall, då särskild röstövervikt
erfordras för beslut av huvudmännen.
45 §.
Beslut om ändring av sparbanks reglemente vare ej giltigt, med
mindre samtliga huvudmän förenat sig därom eller beslutet fattats
å två på varandra följande sammanträden med huvudmännen, därav
minst ett årssammanträde, och å det sammanträde, som sist hållits,
biträtts av minst två tredjedelar av de vid sammanträdet närvarande
huvudmännen.
Beslut om sparbanks överlåtelse på annan sparbank eller på
bankbolag eller om sparbanks trädande i likvidation i andra fall än i
58 § avses vare ej giltigt, med mindre samtliga huvudmän förenat sig
därom eller beslutet fattats å två på varandra följande sammanträden med
huvudmännen, därav minst ett årssammanträde, samt å det sammanträde,
Bankoutskottets utlåtande Nr 64.
37
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
som sist hållits, biträtts av minst fyra femtedelar av de röstande och
dessa tillika utgjort minst tre fjärdedelar av samtliga huvudmän.
År för giltighet av beslut, varom ovan är stadgat, något ytterligare
villkor bestämt i reglementet, lände ock det till efterrättelse.
Beslut om ändring av sparbanks reglemente vare ej heller giltigt,
förrän det blivit av Konungens befallningshavande stadfäst.
Om likvidation och upplösning.
46 §.
Hava sparbanks huvudmän enligt 45 § andra stycket beslutit, att
sparbanken skall träda i likvidation, eller har Konungens befallningshavande
enligt vad i 58 § stadgas förordnat, att likvidation skall äga
rum, välje huvudmännen en eller flera likvidatorer att verkställa likvidationen.
47 §.
Utse ej sparbanks huvudmän likvidatorer, då Konungens befallningshavande
enligt vad i 58 § stadgas förordnat, att likvidation skall
äga rum, ankomme på Konungens befallningshavande att utse en eller
flera likvidatorer, och svare under tiden, intill dess sådant skett, de,
som med vetskap om att Konungens befallningshavande meddelat förordnande,
som nyss sagts, deltaga i beslut om fortsättande av sparbankens
verksamhet eller handla å dess vägnar, för uppkommande förbindelser,
en för alla och alla för en, såsom för egen skuld.
48 §.
Likvidator skall vara här i riket bosatt svensk medborgare. Uppdraget
att vara likvidator anses gälla intill dess likvidationen blivit avslutad
men kan när som helst återkallas av den, som utsett likvidatorn.
Avgår likvidator, innan han fullgjort sitt uppdrag, och finnes ej
suppleant, åligge det övriga likvidatorer att ofördröjligen föranstalta om
val av ny likvidator.
49 §.
Likvidatorerna skola ofördröjligen hos Konungens befallningshavande
anmäla, att sparbanken trätt i likvidation. Härvid skall uppgift
lämnas om likvidatorernas samt, där suppleanter utsetts, deras fullständiga
namn och hemvist.
38
Bankoutskottets utlåtande Nr 64.
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
Avgår likvidator eller suppleant eller utses ny sådan eller ändrar
likvidator eller suppleant sitt hemvist, skall ock därom anmälan hos
Konungens befallningshavande ofördröjligen göras av likvidatorerna.
Vid anmälan, att likvidator eller suppleant utsetts, skall fogas
styrkt avskrift av protokoll eller annan handling, som bestyrker anmälningens
riktighet.
50 §.
Då likvidatorer utsetts, göre styrelsen ofördröjligen reda för sin
förvaltning under den tid, för vilken ej förut förvaltningsberättelse
framlagts å sammanträde med huvudmännen.
Styrelsens redovisning skall av likvidatorerna ofördröjligen överlämnas
till revisorerna, som hava att granska densamma och däröver
inom fyra veckor avgiva skriftlig berättelse. Redovisningen jämte revisorernas
berättelse skall av likvidatorerna så snart ske kan framläggas
å sammanträde med huvudmännen; och skall å det sammanträde till
behandling företagas frågan om beviljande av ansvarsfrihet åt styrelsen
för den tid redovisningen omfattar. Om behandling av denna fråga
samt om rätt att tala å styrelsens förvaltning äge vad i 43 och 44 §§
finnes stadgat motsvarande tillämpning.
51 §.
Likvidatorerna åligge att ofördröjligen söka årsstämning å sparbankens
okända borgenärer samt att förteckna dess tillgångar och
skulder.
Då sådant erfordras för likvidationens verkställande och så snart
det utan uppenbar skada kan ske, skall sparbankens egendom förvandlas
i penningar.
Sparbankens egendom må ej avyttras under hand på andra villkor
än som det jämlikt 58 § förordnade allmänna ombudet godkänt.
I övrigt skall om likvidatorernas befogenhet att företräda sparbanken
samt om deras rättigheter och skyldigheter i tillämpliga delar
gälla vad i denna lag är stadgat angående styrelse eller styrelseledamot.
52 §.
Finnes säkerhetsfond eller har i sparbankens reglemente gjorts
sådant förbehåll, som i 3 § andra stycket under 4) omförmäles, åligge
det likvidatorerna att, i den mån sparbankens tillgångar förslå, om
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 64.
39
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
besörja återbetalning av säkerhets- eller grundfond jämte utfäst ränta;
dock må återbäring av grundfond ej äga rum, förrän säkerhetsfond
jämte ränta återbetalts.
53 §.
Sedan den i årsstämningen utsatta inställelsedagen är förbi samt
likvidatorerna fullgjort sitt uppdrag, skola de inför huvudmännen framlägga
redovisning för sin förvaltning.
Då sådan redovisning framlagts, anses sparbanken upplöst; och
skola likvidatorerna ofördröjligen göra anmälan därom hos Konungens
befallningshavande.
Vid anmälan skall fogas bestyrkt avskrift av protokoll, som förts
i ärendet, ävensom bevis om dagen för årsstämningens utfärdande.
54 §.
Finnes enligt lik vidatorernas redovisning överskott, skall detta på
sätt huvudmännen äga bestämma användas för allmännyttigt eller välgörande
ändamål, som icke på grund av gällande författning skall tillgodoses
genom skattebidrag
Beslut härom skall underställas Konungens befallningshavandes
prövning; och har Konungens befallningshavaude att tillse, att överskottet
användes i överensstämmelse med fastställt beslut.
55 §.
Avträdes sparbanks egendom till konkurs, skall sparbanken såsom
konkursgäldenär företrädas av styrelsen eller, om, då beslutet om egendomsavträde
meddelades, likvidatorer varit utsedda, av dessa. Under
konkursen må dock i behörig ordning nya styrelseledamöter eller nya
likvidatorer kunna utses.
56 §.
Finnes efter konkursens upphörande överskott, skall likvidation
verkställas i enlighet med bestämmelserna i 46—49 samt 51—54 §§.
Finnes ej överskott, anses sparbanken upplöst, då konkursen
upphörde. Det åligger dem, som under konkursen sist företrädde
sparbauken såsom konkursgäldenär, att om sparbankens sålunda
skedda upplösning ofördröjligen göra anmälan hos Konungens befallningshavande.
40
Bankoutskottets utlåtande Nr 64.
Kungl. Maj:ts förslag:
Utskottets förslag:
Om tillsyn.
57 §.
Tillsynen över sparbank skall på
sätt nedan stadgas utövas av Konungens
befall ning shavande i det län, där
sparbankens styrelse har sitt säte.
57 §.
Handhavandet av tillsynen över
sparbank skall på sätt nedan stadgas
fördelas emellan Konungens befallningshavande
i det län, där sparbankens
styrelse har sitt säte, samt
en av Konungen för hela riket förordnad
sparbanksinspektör.
58 §.
Konungens befallningshavande tillkomme:
att för varje sparbank inom länet förordna ett allmänt ombud;
att, om sparbanks huvudmän eller styrelse fattat beslut, som står
i strid med lag eller sparbankens reglemente eller eljest finnes medföra
våda för sparbankens säkerhet, förbjuda verkställighet av beslutet;
att, om beslut av nyss omförmälda beskaffenhet gått i verkställighet,
förelägga huvudmän eller styrelse att, där så ske kan, göra rättelse;
att förelägga huvudmän, styrelse eller revisorer att fullgöra vad
dem enligt lag eller sparbankens reglemente åligger; samt
att, där huvudman eller styrelseledamot, i fall, som avses i 18 §,
tillskyndat sparbanken skada, föranstalta om talans anställande mot den
ersättningsskyldige, så framt ej vad i 43 § stadgas utgör hinder därför.
Konungens befallningshavande äge förelägga vite vid meddelande
av föreskrift eller förbud, som i denna paragraf omförmäles, samt fälla
till sådant vite.
Föreläggande, som ovan sagts, Föreläggande, som ovan sagts,
må utom vad angår innehållet i må utom vad angår innehållet i
balansräkning eller vinst- och förlusträkning
icke av Konungens befallningshavande
meddelas i fråga
om i lag givna föreskrifter, vilkas
överträdande är belagt med straff.
I frågor, som angå sparbanks rörelse
eller bokföring, må förbud eller föreläggande
icke heller av Konungens
befallningshavande meddelas, med
balansräkning eller vinst- och förlusträkning
icke av Konungens befallningshavande
meddelas i fråga
om i lag givna föreskrifter, vilkas
överträdande är belagt med straff.
Bankoutskottets utlåtande Nr 64.
41
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
mindre sparbanksinspektören gjort
framställning därom.
Då Konungens befallningshavande i anledning av att rubbning
uppstått i det förhållande, som skall förefinnas emellan sparbanks fonder
och dess inlåning, förelägger sparbankens styrelse att vidtaga rättelse,
må, där ej särskilda omständigheter föranleda annat, den tid, inom vilken
föreläggandet skall vara fullgjort, icke sättas längre än två månader,
och må i intet fall sagda tid bestämmas till mer än ett år.
Har sparbanks styrelse underlåtit att ställa sig föreläggande, som
sist sagts, till efterrättelse eller har eljest svårare avvikelse skett från
denna lag eller sparbankens reglemente och varder avvikelsen ej inom
förelagd tid rättad, äge Konungens befallningshavande förordna, att
sparbanken genast skall träda i likvidation.
59 §.
Har sparbank trätt i likvidation, äge Konungens befallningshavande
under likvidationen enahanda befogenhet gent emot likvidatorerna som
enligt vad i 58 § första, andra och tredje styckena sägs tillkommer
Konungens befallningshavande gent emot sparbankens styrelse.
60 §.
Allmänna ombudet åligger att
med uppmärksamhet följa sparbankens
verksamhet.
Vid sammanträde med huvudmännen
äger allmänna ombudet närvara
och i överläggningarna deltaga.
bör minst en gång årligen verkställa underförvaltning.
Sådan undersökning bör, där
hinder ej möter, ske genom deltagande i den revision av sparbankens
förvaltning, varom i 39 § förmäles.
Träder sparbanken i likvidation, åligge allmänna ombudet att övervaka
denna.
Allmänna ombudet vare pliktigt Allmänna ombudet vare pliktigt
att meddela Konungens befallnings- att meddela Konungens befallningshavande
och sparbanksinspektören alla havande alla de upplysningar ande
upplysningar angående sparban- gående sparbanken, som av bejallken,
som av dem äskas. ningshavanden äskas.
Allmänna ombudet
sökning av sparbankens
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 8 samt. 56 käft. (Nr 64.)
(i
42
Bankoutskottets utlåtande Nr 64.
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
Förordnande att vara allmänt ombud må när som helst
Konungens befallningshavande återkallas.
Allmänna ombudet njute arvode
av allmänna medel efter de grunder
Konungen stadgar.
61 §.
Sparbanksinspektören åligge:
att i fråga om lämpliga inrättandet
och bedrivandet av sparbanks verksamhet
tillhandagå med råd och upplysningar;
att
med uppmärksamhet följa sparbankernas
verksamhet; samt
att, därest inspektören finner, att
sparbanks verksamhet icke står i överensstämmelse
med denna lag eller sparbankens
reglemente, göra de erinringar
hos sparbankens styrelse eller de framställningar
hos Konungens befallningshavande,
vartill inspektören kan
finna sig föranlåten.
Bär inspektören finner sådant
nödigt, äge inspektören meddela föreskrifter
angående sättet för förande
av sparbanks räkenskaper.
Närmare bestämmelserom inspektörens
verksamhet meddelas avKonungen.
62 §.
Sparbanksinspektören äge, när
sådant prövas nödigt, sammankalla
sparbanks styrelse eller, om sparbanken
befinner sig i likvidation,
likvidatorerna.
Vid sammanträde med huvudmännen
eller av inspektören utlyst
sammanträde med styrelse eller likvi
-
av
Bankoutskottets utlåtande Nr 64.
43
Kungl. Maj:ts förslag:
datorer må inspektören eller, efter
inspektörens förordnande, allmänna
ombudet närvara och i överläggningarna
deltaga.
63 §.
Sparbanks styrelse eller, där
likvidatorer åligge:
att för sparbanksinspektören och
allmänna ombudet när som helst
hålla sparbankens kassa och övriga
tillgångar samt alla böcker, räkenskaper
och andra handlingar tillgängliga
för granskning;
att å tider, som av inspektören
bestämmas, och enligt av inspektören
fastställda formulär upprätta och till
inspektören insända översikter över
sparbankens tillgångar och skulder;
skolande i sådan översikt angivas,
huruvida anledning finnes till antagande,
att bokförda värdet av någon
i översikten upptagen tillgång överstiger
dess verkliga värde;
att jämväl i övrigt meddela inspektören
och allmänna ombudet alla
de upplysningar rörande sparbanken,
som av dem äskas;
att, där inspektören meddelat föreskrift
beträffande sättet för förandet
av sparbanks räkenskaper, ställa sig
sådan föreskrift till efterrättelse;
att, så snart den i 32 § omförmäld
a berättelsen föreligger av
styrelsen underskriven, insända avskrifter
därav jämte vinst- och förlusträkning
samt balansräkning till
såväl inspektören som allmänna ombudet
samt att efter verkställd revi
-
Utskottets förslag:
61 §.
sparbanken trätt i likvidation, dess
att för allmänna ombudet när
som helst hålla sparbankens kassa
och övriga tillgångar samt alla böcker,
räkenskaper och andra handlingar
tillgängliga för granskning;
att meddela Konungens befallningshavande
och allmänna ombudet
alla de upplysningar rörande sparbanken,
som av dem äskas;
att, så snart den i 32 § omförmälda
berättelsen föreligger av
styrelsen underskriven, insända avskrifter
därav jämte vinst- och förlusträkning
samt balansräkning till
såväl Konungens befallningsliavande
som allmänna ombudet samt att
44
Bankoutskottets utlåtande Nr 61.
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
sion tillställa inspektören och all- efter verkställd revision tillställa
männa ombudet den däröver avgivna Konungens befallning skavande och
berättelsen ävensom protokoll, upp- allmänna ombudet den däröver avtagande
de å sammanträde med huvud- givna berättelsen ävensom protokoll,
männen i anledning av nämnda be- upptagande de å sammanträde med
rättelser fattade besluten; samt huvudmännen i anledning av nämnda
berättelser fattade besluten; samt
att årligen senast en månad efter huvudmännens årssammanträde
avgiva statistisk redogörelse angående sparbanken jämlikt de föreskrifter
Konungen kan låta utfärda.
64 §.
Sparbanks förvaltnings- och revisionsberättelser
ävensom det protokoll,
som utvisar huvudmännens i
anledning av berättelserna fattade
beslut, skola i erforderliga delar
enligt bestämmelser, som det tillkommer
sparbanksinspektören att meddela,
genom styrelsens ordförandes försorg
hållas anslagna å lätt tillgänglig
plats å ett vart av sparbankens kontor.
62 §.
Sparbanks förvaltnings-och revisionsberättelser
ävensom det protokoll,
som utvisar huvudmännens i
anledning av berättelserna fattade
beslut, skola genom styrelsens ordförandes
försorg hållas anslagna å
lätt tillgänglig plats å ett vart av
sparbankens kontor.
65 §.
Till bestridande av kostnaderna
för sparbanksinspektörens verksamhet
skall sparbank årligen erlägga bidrag
enligt bestämmelser, som utfärdas av
Konungen. Detta bidrag skall utgå
efter visst, för samtliga sparbanker
lika förhållande till sammanlagda beloppet
av de utav sparbank vid utgången
av nästföregående kalenderår
förvaltade medlen men må icke överstiga
fem tusendedels procent av detta
belopp.
63 §.
Allmänna ombudet åtnjuter arvode
efter de grunder, Konungen
stadgar.
Kostnaderna för arvoden åt allmänna
ombuden skola till hälften
gäldas av sparbankerna i riket genom
årligt bidrag, som skall utgå efter visst,
för samtliga sparbanker lika förhållande
till sammanlagda beloppet av de
utav sparbank vid utgången av nästföregående
kalenderår förvaltade medlen;
dock att bidraget icke må överstig a
fem tusendedels procent av detta belopp.
Återstoden gäldas av statsverket.
Bankoutskottets utlåtande Nr 64.
45
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag:
Närmare bestämmelser om fastställande
av sparbanks bidrag så ock
om bidragets erläggande meddelas av
Konungen.
Straffbestämmelser.
66 §.
64 §.
Med böter från och med femtio till och med tvåtusen kronor eller
fängelse straffes
1) stiftare, vilken falskeligen avgiver försäkran, som i 4 § sägs;
2) styrelseledamot eller annan, som vid anmälan hos Konungens
befallningshavande mot bättre vetande lämnar oriktig uppgift;
3) styrelseledamot eller likvidator, som i skriftlig handling, vilken
framlägges för huvudmännen, mot bättre vetande lämnar oriktig uppgift;
4) styrelseledamot, som vid upprättandet av balansräkning mot
bättre vetande förfar i strid med föreskrifterna i 33 §;
5) styrelseledamot eller annan, 5) styrelseledamot eller annan,
som mot bättre vetande till spar- som mot bättre vetande till Konunbanksinspektören
avgiver oriktig eller gens befallningshavande eller allofullständig
uppgift angående om- männa ombudet avgiver oriktig eller
ständighet, varom det ålegat honom ofullständig uppgift angående omatt
lämna inspektören upplysning; ständighet, varom det ålegat honom
att lämna befallning shav anden eller
ombudet upplysning;
6) revisor, som i revisionsberättelse mot bättre vetande lämnar
oriktig uppgift rörande sparbankens angelägenheter eller uppsåtligen
underlåter att göra anmärkning mot dylik uppgift i handling, som av
honom granskats;
7) revisor, som, oaktat han insett eller bort inse, att skada kunnat
följa därav, yppar något av vad vid granskning av styrelsens förvaltning
eller sparbankens räkenskaper kommit till hans kännedom utan att det
med nödvändighet erfordras för fullgörande av hans uppdrag.
Ej må straff, som ovan är stadgat, tillämpas, där förbrytelsen enligt
allmänna strafflagen bör beläggas med strängare straff.
46
Bankoutskottets utlåtande Nr 64.
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
67 §. 65 §.
Med böter från och med fem till och med femhundra kronor straffes
1) den, som underlåter att fullgöra honom enligt denna lag åliggande
anmälan hos Konungens befallningshavande;
2) styrelseordförande, som icke 2) styrelseordförande, som icke
iakttager föreskrifterna i 19 eller iakttager föreskrifterna i 19 eller
64 §. 62 §.
68 §. 66 §.
För överträdelse av det i 21 § stadgade förbudet vare straffet
böter från och med femtio till och med tvåtusen kronor.
69 §. 67 §.
Böter och viten, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.
Saknas tillgång till fulla gäldandet av böter eller vite, skall förvandling
ske efter allmänna strafflagen.
Särskilda bestämmelser.
70 §.
Över beslut, som av Konungens
befallningshavande eller sparbanksinspektören
på grund av denna lag
meddelas, må klagan föras hos
Konungen i vederbörande statsdepartement;
dock gånge beslut, som
meddelas av Konungens befallningshavande,
utan hinder av klagan i
verkställighet, där icke Konungen
annorlunda förordnar.
68 §.
Över beslut, som av Konungens
befallningshavande på grund av
denna lag meddelas, må klagan
föras hos Konungen i vederbörande
statsdepartement; dock gångebeslutet
utan hinder av klagan i verkställighet,
där icke Konungen annorlunda
förordnar.
71 §. 69 §.
Sparbank vare i mål, för vilka ej annorledes genom lag stadgas,
lydande under allmän underrätt i den ort, där sparbankens styrelse
enligt reglementet har sitt säte.
Bankoutskottets utlåtande Nr 64.
47
Kungl. Maj:ts förslag:
Förseelser, som omförmälas i
67 §, skola åtalas vid den underrätt,
under vilken sparbanken enligt
första stycket lyder.
72 §.
Enskilds förhållande till
73 §.
Denna lag skall träda i kraft den
Utskottets förslag:
Förseelser, som omförmälas i
65 §, skola åtalas vid den underrätt,
under vilken sparbanken enligt
första Btycket lyder.
70 §.
oträngt mål yppas.
sparbank må ej i
71 §.
1 januari 1924.
74 §. 72 §.
Genom den nya lagen uppbäves, i den mån ej nedan annorlunda
stadgas, lagen angående sparbanker den 29 juli 1892, sådan den lyder
efter de ändringar i eller tillägg till densamma, som innehållas i senare
utfärdade författningar.
75 §. 73 §.
I fråga om den nya lagens tillämpning å sparbank, vars reglemente
blivit stadfäst, innan nya lagen trätt i kraft, skola följande bestämmelser
lända till efterrättelse:
1) Äldre sparbank, som vill fortsätta sin verksamhet, vare pliktig
att, där ej Konungen medgiver anstånd, före den 1 januari 1925 hava,
i den mån det erfordras och ej annat följer av vad nedan stadgas, vidtagit
sådana ändringar i sitt reglemente, att detsamma står i överensstämmelse
med föreskrifterna i nya lagen, samt å ändringarna förskaffat
sig Konungens befallningshavandes stadfästelse. Erfordras ej ändring
av reglementet, skall sparbanken före nämnda dag hos Konungens befallningshavande
hava gjort anmälan om att den vill fortsätta sin verksamhet.
Så länge stadfästelse å nu föreskriven reglementsändring icke
meddelats eller anmälan, som nyss sagts, icke blivit gjord, skola förut
gällande bestämmelser äga tillämpning å sparbanken. Har ej sparbanken
före ovan angivna dag erhållit stadfästelse eller gjort anmälan, varom
här förmäles, och har ej Konungen medgivit anstånd, skall sparbanken
genast ställas under utredning; och skall därvid stadgandet i 22 § i
lagen den 29 juli 1892 äga motsvarande tillämpning.
2) Äldre sparbank må fortsätta sin verksamhet utan hinder därav,
att sparbanken saknar grundfond eller att dess grundfond uppgår till
lägre belopp än i 5 § sägs.
48
Bankoutskottets utlåtande Nr 64.
Kungl. Maj.ts förslag• Utskottets förslag:
3) I äldre ''sparbanka reglemente må stadgas, att den del av huvudmännen,
som skall utses av korporation eller myndighet, icke behöver
vara tillsatt förrän å dagen för huvudmännens årssammanträde år 1926.
4) Därest för äldre sparbank före- 4) Därest för äldre sparbankjföreskriften
i 10 § första stycket nöd- skriften i 10 § första stycket nödvändiggör
sådan ändring i huvud- vändiggör sådan ändring i huvudmännens
sammansättning, att huvud- männens sammansättning, att huvudman,
vilken icke utsetts av korpo- man, vilken icke utsetts av korporation
eller myndighet, som i nämnda ration eller myndighet, som i nämnda
lagrum sägs,''skall ersättas av huvud- lagrum sägs, skall ersättas av huvudman,
tillsatt av dylik korporation man, tillsatt av dylik korporation
eller myndighet, skall i sparbankens eller myndighet, skall i sparbankens
reglemente stadgas, att, sedan nya reglemente stadgas, att, sedan nya
lagen vunnit tillämpning å spar- lagen vunnit tillämpning å sparbanken,
nytt val av samtliga huvud- banken, nytt val av samtliga huvudmän
skall verkställas så snart ske män skall verkställas så snart ske
kan och sist å dagen för huvud- kan och sist å dagen för huvudmännens
årssammanträde år 1926 männens årssammanträde år 1926
samt att, intill dess samtliga sålunda samt att, intill dess samtliga sålunda
föreskrivna nyval ägt rum, äldre föreskrivna nyval ägt rum, äldre
reglementsbestämmelser angående reglementsbestämmelser angående
huvudmännens sammansättning och huvudmännens sammansättning och
tillsättande skola lända till efter- tillsättande skola lända till efterrättelse.
Huvudman, som tillsatts, rättelse. Huvudman, som tillsatts,
innan nya lagen vunnit tillämpning innan nya lagen vunnit tillämpning
å sparbanken, och som icke enligt å sparbanken, och som icke enligt
vad nu sagts är pliktig att avgå, vad nu sagts är pliktig att avgå,
vare, ändå att han tillsatts för längre vare, ändå att han tillsatts för längre
tid, pliktig att avgå sist å årssam- tid, pliktig att avgå sist å årssammanträdet
år 1935. man trädet år 1930.
5) Har huvudman eller styrelseledamot i äldre sparbank valts för
tid, som tilländagår efter den dag, då nya lagen vinner tillämpning å
sparbanken, må han utan hinder därav, att han, vad angår styrelseledamot,
icke är svensk medborgare eller att han är bosatt utom sparbankens
verksamhetsområde eller är ledamot av styrelse för eller tjänsteman
i annan sparbank eller direktör för eller tjänsteman i bankbolag,
fortsätta utövandet av sitt uppdrag, till dess tiden därför utgår, dock
ej längre än till huvudmännens årssammanträde år 1926. Ar, då nya
lagen vinner tillämpning å äldre sparbank, av sparbankens styielseleda
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 64.
49
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
möter mer än en tredjedel ledamöter av styrelse för bankbolag, vare
styrelseledamot ej av sådan anledning pliktig att avgå från sin befattning
förrän å huvudmännens årssammanträde^år 1928.
6) överstiger viss insättares tillgodohavande hos äldre sparbank, då
nya lagen vinner tillämpning å sparbanken, det belopp, vartill dylikt
tillgodohavande jämlikt bestämmelsen i 22 § andra stycket högst må
uppgå, utgör nämnda föreskrift ej hinder för sparbanken att, i den
mån äldre bestämmelser medgiva sådant, låta samma tillgodohavande
hos sparbanken innestå och ökas genom upplupen räntas läggande till
kapitalet.
7) Äldre sparbank vare först
efter utgången av år 1939 underkastad
skyldighet att efterkomma
bestämmelserna i 25 §; dock skall
föreskriften i 25 § andra stycket,
att inlåningen med avdrag av visst
belopp ej må överstiga femtio
gånger sparbankens fonder, av dylik
sparbank iakttagas från och med
år 1928. Har efter 1927 års utgång
äldre sparbanks fondställning
försämrats eller föreligger eljest särskild
anledning att påkalla förbättring
därav, äge Konungens befallningshavande,
efter att hava inhämtat
sparbanksinspektörens yttrande, föreskriva,
att sparbanken må bedriva
inlåning endast i viss mindre omfattning
än sålunda medgivits; dock
må sådan föreskrift ej göras strängare
än den i 25 § meddelade.
Konungen äger utöver vad i detta
mom. sägs medgiva äldre sparbank
anstånd med efterkommande av bestämmelserna
i 25 §.
8) Har, då nya lagen vinner
tillämpning å äldre sparbank, sparbanken
lån mot pant av aktier eller
lotthrev utlämnade till högre sammanBihang
till riksdagens protokoll 1923. 8
7) Äldre sparbank vare först
efter utgången av år 1939 underkastad
skyldighet att efterkomma
bestämmelserna i 25 §; dock skall
föreskriften i 25 § andra stycket,
att inlåningen med avdrag av visst
belopp ej må överstiga femtio
gånger sparbankens fonder, av dylik
sparbank iakttagas från och med
år 1928. Har efter 1927 års utgång
äldre sparbanks fondställning
försämrats eller föreligger eljest särskild
anledning att påkalla förbättring
därav, äge Konungens befallningshavande
föreskriva, att sparbanken
må bedriva inlåning endast
i viss mindre omfattning än sålunda
medgivits; dock må sådan
föreskrift ej göras strängare än den
i 25 § meddelade. Konungen äger
utöver vad i detta mom. sägs medgiva
äldre sparbank anstånd med
efterkommande av bestämmelserna
i 25 §.
8) Har, då nya lagen vinner
tillämpning å äldre sparbank, sparbanken
lån utestående mot inteckning
i fartyg eller förlag sinteckning
saml. 56 höft. (Nr 64.) 7
50
Bankoutskottets utlåtande Nr 64.
Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:
lagt belopp än sparbankens fonder, eller, till högre sammanlagt belopp,
utgöre vad i 26 § tredje stycket ätt som motsvarar hälften av spar
stadgas
ej hinder för sparbanken bankens fonder, mot pant av aktier
att, då dylikt lån förfaller, låta det eller lottbrev, ntgöre vad i 26 § tredje
omsättas mot oförändrad säkerhet, stycket stadgas ej hinder för spar
Efter
den 1 januari 1935 må äldre banken att, då dylikt lån förfaller,
sparbank ej hava lån utestående mot låta det omsättas mot oförändrad
inteckning i fartyg eller förlagsin- säkerhet-, dock att sparbank icke ef ter
teckning; ej heller må efter sagda den 1 januari 1940 må hava lån
dag utlåningen mot pant av aktier utestående, som ej, då det omsatts
eller lottbrev sammanlagt överstiga eller eljest utlämnats, uppfyllt villko
-
beloppet av sparbankens fonder.
ren i nämnda stadgande.
9) Bestämmelsen om att sparbanks kassareserv, i den mån den
skall överstiga etthundratusen kronor, icke må redovisas i inteckningar
behöver icke vara till fullo genomförd förrän vid upprättandet av bokslut
för år 1934.
10) Innehar äldre sparbank, då nya lagen vinner tillämpning å
sparbanken, egendom, som sparbank jämlikt 30 § ej må förvärva,
vare sparbanken pliktig att, därest Konungens befallningshavande ej
medgiver anstånd, före den 1 januari 1929 hava avyttrat sådan
egendom.
11) Äldre sparbank vare, intill dess bokslut för år 1934 sker, fritagen
från den skyldighet, som jämlikt 33 § må åligga sparbanken att
vid balansräknings upprättande nedskriva sparbanken den 1 januari 1924
tillhöriga obligationer till deras verkliga värden; dock att sparbank, som
begagnar sig av den sålunda medgivna befrielsen, icke må bokföra dylika
obligationer till högre värden än de lägsta värden, vartill de må hava
bokförts efter den 1 januari 1921. Så länge sparbank tillhöriga obligationer
i balansräkning upptagas över deras verkliga värden, må grundfond
eller ränta därå icke återbäras; ej heller må, där ej Konungens
befallningshavande i särskilt fall det tillstädjer, uppkommen vinst användas
annorledes än till avsättning till reservfond.
12) Vad i denna lag stadgas må icke verka inskränkning i den
rätt, som enligt äldre sparbanks reglemente eller eljest gjort förbehåll
kan tillkomma stiftare eller annan att återbekomma tillskjuten grundfond
eller därå njuta ränta.
13) Tillstånd att utöva verksamhet vid avdelningskontor eller genom
sparbankskommitté vare ej av nöden, där avdelningskontoret eller sparbankskommittén
inrättats före den 1 maj 1920.
51
Bankoutskottets utlåtande Nr 64.
Kungl. May.ts förslag: Utskottets förslag:
14) Sparbanksinspektören vare
pliktig att tillhandagå jämväl sparbank,
å vilken nya lagen icke vunnit
tillämpning, med råd och upplysningar
angående lämpliga bedrivandet
av sparbankens verksamhet.
76 §. 74 §.
I fråga om medel, som för gift kvinnas räkning innestå i sparbank,
skall bestämmelsen i 26 § i lagen den 29 juli 1892 i dess ursprungliga
lydelse fortfarande lända till efterrättelse, om äldre giftermålsbalken är
tillämplig å makarnas förmögenhetsförhållanden.
77 §. 75 §.
Om sparbanks konkurs är särskilt stadgat.
B) att riksdagen måtte bifalla följande, av Kungl.
Maj:t i nämnda proposition framlagda förslag till lag
om ändrad lydelse av 8 § i lagen den 13 juli 1887
angående handelsregister, firma och pro kura:
Förslag
till
Lag om ändrad lydelse av 8 § i lagen den 13 juli 1887 angående
handelsregister, firma och prokura.
Härigenom förordnas, att 8 § i lagen den 13 juli 1887 angående
handelsregister, firma och prokura skall i nedan angivna del erhålla
följande ändrade lydelse:
8 §■
Var — — — firma.
I — — — fullgörande.
52
Bankoutskottets utlåtande Nr 64.
Från nu stadgade anmälningsskyldighet undantagas fartygsredare
och rederier, aktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag, registrerade föreningar,
solidariska bankbolag samt sparbanker.
Enkelt — — — föreskrivet.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1924.
C) att motionerna nr 154, 155 och 156 i första
kammaren samt nr 204, 205 och 206 i andra kammaren,
i den mån de icke kunna anses besvarade
genom vad utskottet ovan under A) hemställt, icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 17 maj 1923.
På bankoutskottets vägnar:
BERNH. ERIKSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av första kammaren: herrar Öhngren, Walles, Vindahl, Johansson, Malmberg,
Ber ge, Andersson i Hägelåkra och Lindgren;
av andra kammaren: herrar Eriksson i Grängesberg, Borggren. Hamrin, Bäcklund,
Kloo, Olsson, Strindlund och Bergström.
Bankoutskottets utlåtande Nr 64.
53
Reservationer:
av herrar Borggren och Backlund, vilka yrkat, att 10 § i förslaget
till lag om sparbanker måtte avfattas i enlighet med vad utskottet
hemställt, dock med följande ändring i första stycket.
»Huvudmännen skola — — — — — landsting eller häradsrätt.
Stiftare —--— — stycket sägs.»;
av herr Bäcklund, vilken yrkat, att 25 § måtte godkännas i den
av utskottet föreslagna lydelsen med följande ändring:
»Sparbank må — — — — därvid i jordbruksfastighets taxeringsvärde
ej må inräknas värdet av växande skog;----femtio
gånger sparbankens fonder.»
av herr Strindlund, som ansett, att utskottets utlåtande bort antagas
med följande ändringar:
a) i fråga om lagtexten:
29 § i utskottets förslag utgår och ersättes med en paragraf av
följande lydelse:
»Sparbank vare skyldig att i tillgångar, vilka kunna med lätthet
förvandlas i penningar, redovisa ett belopp, som tillsammans med sparbankens
inneliggande kassa motsvarar minst en tiondedel av insättarnas
behållning enligt senaste bokslut. Dylik kassareserv skall utgöras av
riksgäldskontorets skattkammarväxlar eller sådana obligationer, som i
25 § omförmälas, eller medel, som för sparbankens räkning innestå hos
riksbanken eller inländskt bankbolag eller ock inteckningar av sådan
beskaffenhet, som i 25 § sägs.»
73 § 9) utgår, och numren på de följande momenten ändras i
anslutning därtill till 10, 11 och 12.
b) i fråga om motiveringen:
Det stycke i motiveringen till 29 §, som börjar »Det torde--
— —» och slutar med »nr 147 sid. 51.» utgår och ersättes med ett
stycke av följande lydelse:
»Då utskottet icke kan finna den i Kungl. Maj:ts proposition föreslagna
inskränkningen i fråga om kassareservens inteckningar motiverad,
vare sig ur ekonomisk säkerhetssynpunkt eller från realisationssynpunkt,
synas inga skäl föreligga att vidtaga någon ändring av nu gällande
54
Bankoutskottets utlåtande Nr 64.
bestämmelser i detta avseende. Utskottet har därför ansett, att 29 §
bör erhålla en lydelse, vilken till sin innebörd överensstämmer med nuvarande
stadgande.»;
av herrar Walles, Malmberg, Berge, Eriksson i Grängesberg, Borggren
och Bäcklund, vilka anfört följande.
»I motsats mot utskottets majoritet hava vi ansett, att de skäl,
som i Kungl. Maj:ts proposition anförts för inrättande av en sparbanksinspektör,
äro övertygande.
Det är visserligen ej otänkbart, att man på den väg, utskottet
förordar, skall i kontrollavseende kunna vinna i flera hänseenden detsamma
som om en inspektörsbefattning inrättades, om nämligen tillräckligt
kvalificerade allmänna ombud utses. Det är emellertid att
märka, dels att det torde bliva nog så svårt att finna sådana ombud,
vilka verkligen förmå självständigt överblicka och bedöma sparbankernas
ställning, dels att, om sådana personer stå att finna, deras biträde
ej lärer vara att påräkna utan ganska betydande kostnader. Finnes
däremot en inspektör, vars främsta uppgift bör vara att bistå sparbankerna
och de allmänna ombuden med råd och upplysningar, kunna ombuden
i tvivelaktiga fall vända sig till denne med begäran om anvisningar.
Att ombudens kvalitet måste höjas, därom äro vi ense med
utskottet. Ett ombud måste förstå att bedöma, om allt är väl beställt
inom sparbanken eller ej. I tveksamma fall har ombudet att inhämta
råd hos inspektören eller att påkalla hans uppmärksamhet på saken.
Å andra sidan har inspektören, om han vid sin granskning av rapport
och bokslut finner någon tveksam punkt, möjlighet att med allmänna
ombudets hjälp erhålla upplysningar utan att han själv behöver verkställa
undersökning på platsen. Ordnas kontrollverksamheten på detta
sätt, torde för behovet fullt kompetenta personer stå att finna för ett
belopp, som med mer än kostnaden för inspektörens verksamhet understiger
vad som måste erfordras, därest utskottets förslag skall bli tillräckligt
effektivt.
Kungl. Maj:ts förslag utgår från att inspektören är lika nyttig
för allmänna ombuden, som vad dessa äro nyttiga för att ej säga nödvändiga
för honom. Det är en samverkan emellan personer i orterna
och en person i central ställning, som bör giva systemet en effektivitet,
vilken, i förhållande till kostnaden, torde betydligt överväga vad som
står att vinna med utskottets förslag.
Däremot anse vi, att sparbankerna böra få bära större del av tillsynskostnaden,
än Kungl. Maj:t föreslagit. Vi dela utskottets uppfattning,
att i allmänhet hälften av hela kontrollkostnaden bör gäldas av
Bankoutskoltets utlåtande Nr 64.
55
sparbankerna. Med vår ståndpunkt bör emellertid, såsom vi framhållit,
hela kostnaden inklusive kostnaden för inspektören bli ej obetydligt lägre
än enligt utskottets förslag — och därmed också sparbankernas hälft lägre.
Därtill kommer, att inspektören är tänkt i första rummet som en
rådgivande person, som sparbankerna — enligt vad som framgår av
sparbanksföreningens upprepade framställningar — önska och som de
skola draga verklig nytta av.
På grund av vad vi nu anfört och med åberopande i övrigt av
de skäl, som i propositionen förebragts, få vi hemställa,
att 57—75 §§ jämte tillhörande rubriker i utskottets förslag utgå
och ersättas med 57—77 §§ jämte tillhörande rubriker i Kungl. Maj:ts
förslag, dock med följande ändringar:
65 § erhåller följande lydelse:
’Kostnaderna för sparbanksinspektörens verksamhet samt för arvoden
åt allmänna ombuden skola till hälften gäldas av sparbankerna i
riket genom årligt bidrag, som skall utgå efter visst, för samtliga sparbanker
lika förhållande till sammanlagda beloppet av de utav sparbank
vid utgången av nästföregående kalenderår förvaltade medlen; dock att
bidraget icke må överstiga fem tusendedels procent av detta belopp.
Återstoden gäldas av statsverket.
Närmare bestämmelser om fastställande av sparbanks bidrag så
ock om bidragets erläggande meddelas av Konungen.’;
66 § 5) erhåller följande lydelse:
''styrelseledamot eller annan, som mot bättre vetande till sparbanksinspektören
eller allmänna ombudet avgiver oriktig eller ofullständig
uppgift angående omständighet, varom det ålegat honom att
lämna inspektören eller ombudet upplysning;’;
75 § 4) och 8) erhålla samma avfattning som motsvarande punkter
i 73 § av utskottets förslag.»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1923:261 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om sparbanker m. m. ävensom i ämnet väckta motioner. a1 i texten