Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen angående ändrade bestämmelser rörande statsbidrag för avlönande av folkskollärare å ort, där stadgan om folkundervisningen i riket § 1 ej är gällande.

1923-05-07 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 1TU 1923:13, Skrivelse till Konungen angående ändrade bestämmelser rörande statsbidrag för avlönande av folkskollärare å ort, där stadgan om folkundervisningen i riket § 1 ej är gällande.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

1

Nr 13.

Ankom till riksdagens kansli den 7 maj 1923 kl. 4 e. in.

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande, nr 13r i

anledning av väckt motion om skrivelse till Konungen

angående ändrade bestämmelser rörande statsbidrag för

avlönande av folkskollärare å ort, där stadgan om folkundervisningen

i riket § 1 ej är gällande.

I en inom första kammaren väckt och till första kammarens första

tillfälliga utskott för behandling hänvisad motion,, nr 147, har herr Ekman,

Karl Johan, hemställt, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla om utredning rörande eventuellt åstadkommande av sådan ändring

i bestämmelserna ang. avlöning åt lärare vid folk- och småskolor samt om

statsbidrag till sådan avlöning, att det må bliva föreskrivet, att å ort, där

stadgan om folkundervisningen i riket av den 26 sept. 1921 § 1 ej är

gällande, utan härutinnan andra bestämmelser tillämpas, skall utgå statsbidrag

såsom till folkskollärare endast åt folkskollärare, som uteslutande

eller till huvudsakligaste del meddelar undervisning i de egentliga folkskoleklasserna.

I avseende å motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet har i föreskriven ordning införskaffat yttrande över motionen

från skolöverstyrelsen, som jämte eget utlåtande till utskottet överlämnat ett

av Stockholms folkskoledirektion avgivet yttrande i ämnet; och äro sagda

yttranden såsom bilagor fogade vid utskottets utlåtande.

Såsom motionären erinrat, gäller för Stockholms folkskoleväsen eu särskild

stadga av den 8 november 1901. Enligt § 18 av denna stadga,

vilken utgår ifrån att folkskolan är en organisatorisk enhet, fordras för

anställning vid Stockholms folkskolor såsom ordinarie eller extra ordinarie

lärare, bland annat, att hava avlagt godkänd folkskollärarexamen; dock må

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 12 sand. 1 avd. 9 höft. (Nr 13.) 1

/

Utskottet.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

undantagsvis, om det kan ske utan men för folkskolorna, i stället för

extra ordinarie folkskollärare biträdande lärare användas. Av dessa bestämmelser

följer, att Stockholms stad är ålagd att även på småskolestadiet

begagna sig av lärare med folkskollärarkompetens. Denna sålunda författningsenligt

påbjudna ordning har för övrigt existerat, alltsedan Stockholm

erhöll ett gemensamt folkskoleväsen. För landet i övrigt gäller, att

»den allmänna barnundervisningen i riket meddelas i folkskolan, som innefattar

småskola —---— — och egentlig folkskola» (folkskolestad
gan

§ 1).

Den Stockholms stad åliggande skyldigheten att å småskolestadiet

använda examinerade folkskollärare motsvaras för landet i övrigt av en

rättighet att på så sätt ordna lärarfrågan. Bestämmelserna härom återfinnas

i § 2 mom. 3 av folkskolestadgan.

Enligt gällande grunder för statsbidrags utgående till avlönande av

lärare vid folk- och småskolor utgår statsbidrag efter examenskompetensen

(folkskollärarexamen, resp. småskollärarexamen), men är icke beroende av

huruvida lärarens tjänstgöring omfattar folkskole- eller småskolestadiet.

Härav följer, att Stockholms stad äger att för de å småskolestadiet undervisande

examinerade folkskollärarinnorna uppbära det för lärare med folkskolekompetens

utgående större statsbidraget.

Dessa av ålder gällande principer i fråga om statsbidrag till lärares

avlönande vill motionären nu för Stockholms vidkommande helt omkasta,

så att det skulle bliva beroende av till vilket stadium lärarens undervisning

är förlagd, om statsbidrag skall utgå såsom till examinerad folkskollärare

eller såsom till småskollärare.

Det synes utskottet uppenbart, att därest motionärens förslag bleve

genomfört, Stockholms stad skulle i förevarande hänseende komma i en i

förhållande till rikets övriga kommuner synnerligen ogynnsam undantagsställning.

Det skulle förvägras Stockholms stad, som ju dock författningsenligt

är skyldig att å småskolestadiet använda examinerade folkskollärare,

att uppbära det större statsbidraget för dessa lärare, under det att i de

av landets övriga skoldistrikt, som begagna sig av sin rätt att i småskolan

använda folkskollärare, statsbidraget fortfarande skulle utgå till sådan lärare

såsom till examinerad folkskollärare, oavsett det stadium, till vilket

undervisningen vore förlagd.

Med den skarpt markerade begränsning, som motionären givit sitt

yrkande, synes det icke möjligt att däråt giva några rimligare konsekvenser

än de ovan angivna. Visserligen antyder motionären i motiveringen,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

att, under förutsättning av bifall till motionen, lärarkrafterna borde uppdelas

på folkundervisningens båda huvudgrenar, småskolestadiet och den

egentliga folkskolan, varav han jämväl synes hava tänkt sig böra följa,

att såsom grundprincip för statsbidragets utgående komme att gälla: småskollärarlön

på småskolestadiet och folkskollärarlön på folkskolestadiet samt

statsbidragens beräknande å dessa löner. Men, såsom skolöverstyrelsen

framhållit, måste man då uppenbarligen gå andra vägar än den av motionären

föreslagna partiella ändringen i gällande statsbidragskungörelse. Vid

sådant förhållande anser sig utskottet icke böra till prövning upptaga den

alltså vid sidan av motionens hemställan liggande frågan, huruvida en allmän

omläggning av grunderna för statsbidrags utgående i syfte att skapa

mera enhetliga bestämmelser uti ifrågavarande hänseende kan vara av behovet

påkallad. Motionens yrkande har endast avseende å folkskoleväsendet

i Stockholm, och då utskottet icke kan tillstyrka vidtagande av åtgärder,

som skulle försätta Stockholms stad i en i fråga om rätten till

statsbidrag sämre ställning än landet i övrigt, anser sig utskottet redan

på nu anförda skäl böra avstyrka bifall till motionärens hemställan.

Utskottet vill emellertid i det följande angiva några ytterligare skäl

till stöd för denna sin ståndpunkt.

Motionären har för sitt förslag åberopat ekonomiska grunder och anför

därutinnan bl. a., att efter ett fullständigt genomförande av förslaget

en utgiftsbesparing för statsverket å ungefär 200,000 kronor torde uppkomma.

Såsom folkskoledirektionen framhållit, torde emellertid nettobesparingen

för statsverket icke kunna beräknas högre än till omkring 90,000

kronor, dyrtidstilläggen oberäknade. Ehuru denna summa ingalunda är

betydelselös, bör det dock ihågkommas, att det här gäller ett folkskoleväsen

av mycket stor omfattning, och att ifrågavarande besparing, enligt

uppgift av direktionen, icke uppgår till mer än 4 % av till Stockholms

folkskolor för närvarande utgående statsbidrag. Det förtjänar ock framhållas,

att eu besparing för statsverket ej kan omedelbart i större utsträckning

åvägabringas, utan endast i den mån, som vid folkskollärarinnors

avgång småskollärartjänster i stället upprättas. Den besparing, som genomförandet

av motionärens förslag komme att medföra, skulle alltså icke

inträda nu, då den med hänsyn till det rådande statsfinansiella läget

vore mest behövlig, utan först i eu relativt avlägsen framtid, då, såsom

man torde kunna förutsätta, bättre ekonomiska förhållanden inträtt.

Den pedagogiska sidan av förevarande spörsmål har av motionären

ytterst knapphändigt berörts. I sitt i ärendet avgivna utlåtande har dör
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

emot folkskoledirektionen ingående behandlat förslagets pedagogiska konsekvenser

och därvid ansett sig kunna vitsorda, att ur ren undervisningssynpunkt

goda skäl bestämt tala för bibehållande av nu gällande ordning

i förevarande avseende inom Stockholms folkskoleväsen, och att, om hänsyn

jämväl tages till praktiska uppfostringssynpunkter, än mer vägande skål

kunna anföras för den nuvarande ordningens bibehållande. I dessa uttalanden,

vilka även skolöverstyrelsen gjort till sina, finner utskottet ytterligare

stöd för sin mening, att motionärens förslag icke bör biträdas.

Utskottet anser sig slutligen böra framhålla, att under den övergångstid,

som måste följa, innan motionärens förslag helt genomförts, betydande

olägenheter för Stockholms folkskoleväsen skulle uppstå, vilka bland annat

skulle medföra eu ur många synpunkter försämrad rekrytering av lärarkåren

vid Stockholms folkskolor.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att förevarande motion icke måtte till någon första

kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 7 maj 1923.

På utskottets vägnar:

IVAN PAULI.

Närvarande vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet: herrar Pauli,

J. P. Johansson, Walilmarlc, Andersson i Hägelåkra, Strutz och Schedin samt fröken

Hesselgren.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

5

Bilaga 1.

Till första kammarens första tillfälliga utskott.

Sedan Kungl. Maj:t genom nådig remiss anbefallt skolöverstyrelsen att avgiva

av första kammarens första tillfälliga utskott begärt yttrande rörande en

av herr K. J. Ekman väckt motion (nr 147) om skrivelse till Konungen angående

ändrade bestämmelser rörande statsbidrag för avlönande av folkskollärare

å ort, där stadgan om folkundervisningen i riket § 1 ej är gällande, får överstyrelsen,

jämte överlämnande av i ärendet inhämtat yttrande från Stockholms

folkskoledirektion, beträffande ifrågavarande motion anföra följande.

Inledningsvis framhåller motionären, under hänvisning till § 1 i den för

riket gällande folkskolestadgan, att på folkundervisningens område såsom huvudregel

gäller, att den grundläggande undervisningen meddelas uti småskolan samt

den fullföljda och avslutade undervisningen i den egentliga folkskolan, men att

berörda bestämmelse dock icke är allmängiltig, enär i den för huvudstadens

folkskoleväsende gällande särskilda stadgan icke talas om särskilda småskolor,

utan endast om folkskolor.

En sådan grundväsentlig åtskillnad beträffande folkskolans organisation i å

ena sidan folkskoleväsendet i allmänhet och å andra sidan huvudstadens folkskoleväsen,

som motionären därigenom velat framhålla, förefinnes emellertid sakligt

sett icke. Då det i åberopade § 1 av stadgan angående folkundervisningen

i riket heter, att »den allmänna barnundervisningen i riket meddelas i folkskolan,

som innefattar småskola, där den grundläggande undervisningen meddelas, och

egentlig folkskola, där undervisningen fullföljes och avslutas», och det vidare i

§ 2 av den för Stockholm gällande folkskolestadgan säges, att »folkskolan har

till föremål såväl de mera försigkomna barnens undervisning som ock meddelande

av det första förberedande kunskapsmåttet åt nybörjare», så är detta tydligen

i sak detsamma; såväl vid huvudstadens folkskolor som i rikets folkskolor

i allmänhet finnes ett småskolestadium för meddelande av det första förberedande

kunskapsmåttet åt nybörjare såsom underlag för det egentliga folkskolestadiet.

Ehuru någon bestämd gränsskillnad icke alltid förefinnes mellan dessa

båda stadier, är det dock regel att småskolestadiet omfattar de båda första folkskoleklasserna

och det egentliga folkskolestadiet de därefter följande klasserna,

sålunda med början av tredje klassen. I den officiella undervisningsstatistiken

är också beträffande icke blott riket i sin helhet, utan även i fråga om Stockholms

stad en uppdelning av lärjungarna på småskolestadiet och på folkskolestadiet

genomförd.

Emellertid framgår av sammanhanget i motionen, att motionären med betonandet

av en förment skillnad i organisatoriskt hänseende mellan folkskoleväsendet

i huvudstaden och i riket i övrigt velat på grundval härav framhäva

en annan åtskillnad, som i fråga om ekonomisk betydelse vore av stor räckvidd,

nämligen den, att medan på småskolestadiet vid rikets folkskolor i allmänhet

vore anställda lärarkrafter med småskollärarutbildning och därmed följande lägre

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Första hammarms första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

avlöning, så vore vid huvudstadens folkskolor å såväl det lägre som det högre

stadiet anställda lärår kraf ter med folkskollärarutbildning och därmed följande

avlöning såsom för folkskollärare. Motionären menar nu, att en förändring härutinnan

borde införas, nämligen i så måtto, »att å ort, där stadgan om folkundervisningen

i riket av den 26 september 1921 § 1 ej är gällande, utan härutinnan

andra bestämmelser tillämpas, skall utgå statsbidrag såsom till folkskollärare

endast åt folkskollärare, som uteslutande eller till huvudsakligaste del

meddelar undervisning i de egentliga folkskoleklasserna». Härav följer uppenbarligen,

att till lärare på folkskolans nederstadium skulle, oberoende av om de

vore småskollärare eller folkskollärare, utgå statsbidrag allenast såsom till småskollärare.

Det skoldistrikt, som härmed avses, är, som förut framhållits, Stockholms

stad. Det torde icke lida tvivel, att verkan av en dylik bestämmelse bleve den,

att med hänsyn till kostnaderna från kommunens sida småskollärarinnor komme

att även vid Stockholms stads folkskolor anställas på småskolestadiet. Den rätt,

som nu tillkommer Stockholms stad att inom hela sin folkskola använda folkskoleutbildade

lärarkrafter bleve sålunda illusorisk. Med den formulering, som

motionären givit det föreslagna restriktionsstadgandet, skulle det visserligen kunna

tänkas bliva möjligt för Stockholms stad att fortfarande erhålla statsbidrag till

folkskollärarinnor även på småskolestadiet, så länge endast det kravet uppställdes,

att sagda lärarinnor skulle till sin huvudsakliga del meddela undervisning i de

egentliga folkskoleklasserna. Hinder skulle ju då icke möta, att flera lärarinnor

finge någon del av sin tjänstgöring förlagd till småskolestadiet, och på det sättet

kunde summan av dylik partiell tjänstgöring tänkas bliva tillräcklig för undervisningens

uppehållande även på detta stadium. Men tydligt är, att en dylik

anordning, som komme att i stor utsträckning bryta klasslärarsystemet, skulle

från många synpunkter visa sig mindre lämplig och i såväl organisations- som

uppfostringsbänseende bliva rent ödeläggande.

Den frågan måste då i detta sammanhang uppställas, varför allenast Stockholms

stad skulle i enlighet med det av motionären framlagda förslaget indirekt

betagas rätten att för sitt skolväsendes bästa anställa folkskollärare för hela

undervisningens bestridande. Principiellt taget tillkommer en dylik rätt varje

skoldistrikt i riket. I § 2 mom. 3 av den allmänna folkskolestadgan finnes nämligen

följande bestämmelse: »För uppehållande av undervisningen i småskola må,

där kyrkostämman (folkskolestyrelse) så beslutar, användas ordinarie eller extra

ordinarie folkskollärare, tillsatt i den ordning, som i §§ 19—21 eller i § 24 sägs».

Denna bestämmelse fanns även i 1897 års stadga, och den är i själva verket

lika gammal som den lagstadgade folkskolan själv. Ty då i 1842 års folkskolestadga

föreskrevs, att varje obligatorisk folkskola skulle vara försedd med »vederbörligen

vid ett seminarium godkänd lärare», avsågs ingenting annat än examinerad

folkskollärare. Särskilda småskolor och småskollärare i sedermera hävdvunnen

betydelse tillkommo först längre fram i tiden. Flera skoldistrikt, särskilt

stadssamhällen, hava även under senare tider begagnat sig av den kommunala

självbestämningsrätten i förevarande hänseende och i större eller mindre

utsträckning anställt folkskollärarinnor i småskolan. Även på landsbygden finnas

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Första lcammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

mycket utbredda skolformer, i vilka examinerade folkskollärare användas jämväl

på småskolestadiet. De benämnas i gällande undervisningsplan tredje B-formen

och andra C-formen. Dessa skolformer, av vilka den förra är heltidsläsande och

den senare halvtidsläsande, kännetecknas därav, att småskolan och folkskolestadiet

tillsammans bilda en läraravdelning. Under vårterminen 1921 funnos i vårt land

1,585 dylika skolor. För framtiden komma de att väsentligen utökas, ty när de

mindre folkskolorna undan för undan förvandlas till verkliga folkskolor, övergå

de i regeln till ovannämnda B 3-form. Men för lärare med folkskolekompetens,

som äro anställda i folkskolor, som omfatta även småskoleavdelning, utgår avlöning

och erhålles statsbidrag därtill såsom för folkskollärare.

Motionären erinrar också om att »av avlöningskungörelsens ordalydelse

följer, att å ort, där den grundläggande undervisningen, småskoleundervisningen,

meddelas av folkskollärare i folkskola, statsbidraget även till sådan lärare blir

utmätt såsom till annan folkskollärare». Men han håller före, att detta knappast

torde vara i författningen avsett, och menar att en »rättelse» härutinnan synes

böra ske. Det är emellertid uppenbart att motionärens uppfattning, att ifrågavarande

bestämmelser skulle hava sin grund i ett förbiseende, är felaktig. Vad

som i berörda avseende är författningens ordalydelse är också dess mening.

Statsbidraget utgår nämligen i förhållande till den bestämda avlöningen, och

avlöningen på folkskolans område i normala fall utgår och har alltid utgått icke

med hänsyn till det stadium i folkskolan, på vilket läraren tjänstgör, utan med hänsyn

till lärarens examenskompetens. Fn lärare med folkskollärarexamen erhåller

sålunda avlöning såsom folkskollärare, även om han ai-betar på småskolans stadium,

vare sig nu detta sker i Stockholm eller vid någon av de mera än 1,500

landsbygdsskolor, som hava småskolan förenad med folkskolan. Och en lärare

med småskollärarexamen erhåller avlöning såsom småskollärare, även om han,

såsom fallet är med de nu anställda omkring 1,100 biträdande läraraa och de

omkring 2,600 lärarna vid mindre folkskolor, arbetar på det egentliga folkskolestadiet.

Vill man därför vinna det syfte, som motionären synes eftersträva, nämligen

att avlöning och statsbidrag skall utgå närmast med hänsyn till det stadium

i folkskolan, på vilket läraren är anställd eller har sin tjänstgöring, det vill i

realiteten säga småskollärarlön på småskolestadiet och folkskollärarlön på folkskolestadiet,

då måste man uppenbarligen gå andra vägar än den nu av honom

föreslagna partiella ändringen i statsbidragskungörelsen. Motionären har själv

antytt konsekvensen, då han säger, att ett bifall till förslaget torde medföra,

»att lär ar kraf ter na måste uppdelas på folkundervisningens båda huvudgrenar,

småskolan och den egentliga folkskolan». I sina yttersta konsekvenser innebär

detta — då det väl knappast kan antagas att statsmakterna äro sinnade att i

förevarande avseende göra en särlagstiftning för Stockholms stad — åstadkommande

av bestämmelser därom, att på småskolestadiet skola anställas småskollärare

och på det egentliga folkskolestadiet folkskollärare. Uppenbarligen skulle

landsbygdens skolväsen hava mest att vinna på en dylik lagstiftning, därigenom

att de biträdande lärarna och lärarna vid mindre folkskolor komme att ersättas

med folkskollärare. Men ehuru säkerligen alla för en god folkundervisning in
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Första hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

tresserade krafter sträva i denna riktning, och därvid även erhållit ett starkt

stöd av riksdagen, torde, särskilt på grund av ekonomiska hinder, utvecklingen

ännu ha en lång väg fram mot detta mål. Å andra sidan hava statsmakterna

hittills intagit den ståndpunkten, att de gent emot kommunerna icke vilja ingripa

i deras självbestämningsrätt, när denna inriktar sig på folkskoleväsendets förbättrande

och vidtagande av åtgärder härför. När därför en kommun i sådant

syfte med egna ekonomiska uppoffringar funnit sig böra anställa folkskolekompetenta

lärare i större utsträckning än nödigt minimum, hava statsmakterna därtill

lämnat sitt stöd i form av härför erforderligt statsbidrag. Enligt överstyrelsens

mening förefinnes icke heller anledning att för framtiden bryta med en dylik

princip, som sedan långt tillbaka kommit till uttryck i lagstiftningen.

Beträffande de fördelar i pedagogiskt hänseende, som förmånen av en i

utbildningshänseende enhetlig lärarekår vid Stockholms folkskolor fört med sig,

ävensom de synnerliga olägenheter i nämnda avseenden, som ett brytande av det

hittillsvarande systemet skulle betyda, får överstyrelsen hänvisa till det av Stockholms

folkskoledirektion avgivna yttrandet.

Överstyrelsen har ansett sig böra upptaga frågan till behandling företrädesvis

från mera allmänna synpunkter. Vad överstyrelsen sålunda framhållit torde

hava ådagalagt, att motionärens framställning är grundad på delvis andra förutsättningar

beträffande grunderna för skoldistrikts rätt att anställa lärare och för

lärares avlönande och statsbidrags utgående till avlöningen, än dem som enligt

nu gällande lagstiftning i verkligheten förefinnas, att ett bifall till motionärens

yrkande skulle, med den begränsning detta erhållit, försätta Stockholms stad i

en undantagsställning gent emot de grunder, som ''i berörda avseenden gälla, för

riket i dess helhet, samt att en mera konsekvent tillämpning av de principer,

som motionären i samma hänseenden synes önska genomförda, skulle innebära

djupt ingripande förändringar i de hittills gällande grunderna för folkskoleväsendets

ordnande inom kommunerna och för statens understödjande av detsamma.

På grund av det sålunda anförda får skolöverstyrelsen för sin del avstyrka

bifall^till den föreliggande motionen.

Stockholm den 6 mars 1923.

B. J:N BERG QVIST.

Sven Nylund.

Gustav Bedelius.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

9

Bilaga 2.

Till Kung! Skolöverstyrelsen.

Med anledning av härhos återgående remiss får folkskoledirektionen i ärendet

anföra följande.

Den förevarande av herr Karl Johan Ekman i riksdagens första kammare

väckta motionen påyrkar utredning »rörande eventuellt åstadkommande av sådan

ändring i bestämmelserna angående avlöning åt lärare vid folk- och småskolor

samt om statsbidrag till sådan avlöning, att det må bliva föreskrivet, att å ort,

där stadgan om folkundervisningen i riket av den 26 september 1921 § 1 ej är

gällande, utan härutinnan andra bestämmelser tillämpas, skall utgå statsbidrag

såsom till folkskollärare endast åt folkskollärare, som uteslutande eller till huvudsakligaste

del meddelar undervisning i de egentliga folkskoleklasserna». Formellt

avser motionen alltså endast åstadkommande av besparing för statsverket

genom begränsande av statsbidraget för folkskollärare, som undervisar i, vad

folkskolestadgan avser med småskola, till det belopp, som utgår för småskollärarinna.

Reellt skulle emellertid av den ifrågasatta författningsändringen bliva

följden, att de kommuner, i vilkas folkskolor folkskollärare för närvarande undervisa

jämväl på småskolestadiet, på grund av med denna anordning förbundna

väsentligt ökade kostnader sannolikt bleve nödsakade att övergå till det i regeln

tillämpade systemet med småskollärare som klasslärare på småskolestadiet. Med

hänsyn härtill anser folkskoledirektionen riktigt att i det följande till närmare

granskning upptaga företrädesvis det väckta förslagets sannolika för Stockholms

folkskoleväsen synnerligen betydelsefulla skolorganisatoriska konsekvenser.

Såsom motionären omnämner, gäller för Stockholms folkskoleväsen en särskild

stadga av den 8 november 1901, vilken utgår från att folkskolan är eu

organisatorisk enhet, som omfattar jämväl småskolan och i sammanhang härmed

såsom förutsättning för anställning som ordinarie eller extra ordinarie lärare

bl. a. fordrar avläggande av »godkänd avgångsexamen vid något statens folkskolelärareseminarium»

(§ 18); dock må undantagsvis, om det kan ske utan men

för folkskolorna, i stället för extra ordinarie folkskollärare biträdande lärare användas

(§ 1 mom. 2).

Denna för Stockholm författningsenligt påbjudna ordning söker sin upprinnelse

tillbaka till de tider, då å andra orter en i viss mån avgränsad tvåårig

småskola med särskild småskollärarkår började utformas. När i början av 1860- talet Stockholm erhöll ett gemensamt folkskoleväsen under särskild överstyrelse,

finner man visserligen, att i de tidigast tillkomna reglerande bestämmelserna en

viss skillnad gjordes mellan en förberedande avdelning, i vilken gossar och flickor

voro sammanförda i gemensamma klassavdelningar under lärarinnors ledning,

och en övre avdelning, i vilken gossar och flickor voro åtskilda i särskilda klassavdelningar

under — i regeln — resp. lärares och lärarinnors ledning.

Men den förberedande avdelningen framträder snart som treårig, icke —

som småskolan — tvåårig, och under tidernas lopp har så denna lägre avdelning

i allt större utsträckning kommit att omfatta jämväl den fjärde årsklassen.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 12 sand. 1 avd. 9 käft. (Nr 13.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Första hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

För närvarande är denna senare anordning i regel tillämpad och endast i någon

enstaka skola skiljas eleverna redan under fjärde skolåret i särskilda goss- och

llickklasser under manliga och kvinnliga lärare. I anslutning till denna organisatoriska

anordning hava för Stockholm tillämpade föreskrifter aldrig omnämnt

småskollärare eller -lärarinnor vid sidan av folkskollärare. Däremot omtalas

tidigt biträdande lärare och lärarinnor, vai’med emellertid tidigare förstodos sådana

icke examinerade, som, företrädesvis under folkskolinspektören C. J. Meijerbergs

tid, vid sidan av och förmedelst förordnanden som lärare under inspektörens

ledning utbildades för lärarkallet för att så småningom efter erhållen dispens

befordras till ordinarie lärare. Dessa lärare voro emellertid icke för tjänstgöring

uteslutande hänvisade till det lägre stadiet, utan tjänstgjorde å skilda stadier

vid sidan av den fast anställda lärarpersonalen. I nu gällande bestämmelser omnämnas

sådana biträdande lärare uttryckligen endast såsom undantagsvis förekommande

och deras tjänsteställning angives såsom varande av samma natur

som extra ordinarie lärares. Endast i mycket sällsynta undantagsfall och då av

alldeles särskilda anledningar anställas numera sådana biträdande lärare med

ofullständig kompetens. Däremot torde i detta sammanhang böra erinras om,

att Stockholms kommun vid de i senare tid skedda inkorporeringarna av Brännkyrka

och Bromma kommuner övertog ett antal därstädes anställda småskollärarinnor,

vilkas antal emellertid i mån av avgång undan för undan är i nedgående,

därvid folkskollärarinnor jämlikt för Stockholm gällande stadga träda i deras

ställe såsom lärarinnor även å småskolestadiet.

Den nu ifrågavarande för Stockholm lagstadgade anordningen har givetvis

tillkommit och genom tiderna fasthållits med syfte att hålla folkskolans arbetsresultat

uppe på en hög nivå, och det torde väl icke råda något tvivel om, att

densamma härutinnan haft avsevärd betydelse. Visserligen torde kunna ifrågasättas,

huruvida nämnda anordning numera kan tillmätas samma betydelse som

i äldre tider med särskild hänsyn därtill, att utbildningen av småskollärarinnor

i senare tider rätt avsevärt förbättrats. Ett ställningstagande till detta spörsmål

bör emellertid framgå ur ett allsidigt hänsynstagande till samtliga de faktorer,

som betinga skolans arbetsresultat.

Begränsas frågan till själva undervisningen och vad därmed har omedelbart

sammanhang, bör å ena sidan beaktas, att på småskolestadiets undervisning specialiserade

lärarinnor i vissa hänseenden kunna tillerkännas något företräde, särskilt

med hänsyn till ett säkrare behärskande av metodiska detaljer. Å andra

sidan måste givetvis folkskollärarinnans grundligare och allsidigare utbildning

förläna henne ett vidare perspektiv över undervisningstekniken, större förmåga

att inordna småskoleundervisningen i sitt organiska sammanhang med den fortsatta

undervisningen och gärna även större mottaglighet för nya och friska impulser

på detta rörliga och betydelsefulla undervisningsområde. Därjämte förtjänar

att ur pedagogisk synpunkt beaktas den stora betydelsen av att på ett

antal orter i vårt land i skolor av folkskolans A-typ samma lärarinnor hava möjlighet

att i högre klasser fullfölja den i småskolan meddelade undervisningen,

varigenom särskilda möjligheter erbjuda sig att pröva grundläggande undervisningsmetoder

i intimt samband med de å övre skolstadier tillämpade. Hur nöd
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

första hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

vändigt det än ur vissa synpunkter kan synas vara att utbilda och inbördes avgränsa

olika lärargrupper för skilda skolstadier, så bör å andra sidan icke förgätas,

att det otvivelaktigt ur skolans och undervisningens synpunkt är synnerligen

betydelsefullt att bär och var kunna inhösta de särskilda pedagogiska erfarenheter,

som äro förbundna med undervisningsarbetets sammanförande^ i en

lärares hand över eller tvärs igenom de av skolorganisationen uppdragna råmärkena

mellan skilda skolstadier. I all synnerhet måste denna synpunkt tillmätas

en icke ringa betydelse, när fråga är om skolstadier, så nära inbördes pedagogiskt

och psykologiskt sammanhörande som dem, vilka inrymmas inom den lagstadgade

skolpliktsåldern.

Om alltså goda skäl ur ren undervisningssynpunkt bestämt tala för bibehållande

av nu gällande ordning i hår ifrågavarande avseende inom Stockholms

folkskoleväsen, så synas skälen härför vara än mer talande, om hänsyn jämväl

tages till mer praktiska uppfostringssynpunkter. Det torde icke råda något

tvfvel om betydelsen därav, att sådana lärarinnor — och dessa äro utan tvivel

ett stort flertal —, vilka hava förmåga att genom sin personlighet och sin uppfostringsledning

gynnsamt påverka de unga, kunna beredas tillfälle att från de

första åren, då greppet i barnasjälarna ofta blir särskilt djupt och varaktigt, genom

högre klasser målmedvetet fullfölja de första klassernas uppfostringsarbete. . Difarenheterna

från Stockholms folkskolor giva vid handen, att med sådana givna

möjligheter ej sällan utvecklas ett personligt förhållande mellan lärare och elever,

vars "betydelse för de ungas fostran och hela iivsriktning icke kan nog högt

skattas. Det kan ingalunda anses vara lyckligt, om en skolorganisation genom

avgränsande kompentensvillkor omöjliggör ett utnyttjande på folksliolestadiet av

de särskilda uppfostringsmöjligheter, som äro förbundna med rättighet att förlägga

en och samma lärares tjänstgöring till folkskolans samtliga stadiei.

°Ö Med hänsyn till vad folkskoledirektionen sålunda anfört, anser folkslcoledirektionen

sig böra starkt ifrågasätta giltigheten av motionärens uppfattning,

att ett uppdelande av lärarkrafterna på folkundervisningens båda huvudgrenar,

småskolan och den egentliga folkskolan »i och för sig får anses önskvärt».

Tvärtom kunna enligt folkskoledirektionens mening förebringas vägande skäl

emot ett stramt genomförande inom ett lands skolväsen av en dylik slcematisk

avgränsning, och i all synnerhet tala skäl för en friare anordning i detta hänseende,

när fråga är om Stockholms skolväsen, inom vilket den pedagogiska

livaktigheten av° ålder varit stor och elevernas miljöförhållanden mången gång

betinga, att uppfostringssynpunkten må3te i särskild grad beaktas. Stockholms

folkskoledirektion anser sig hava så mycket större anledning att hävda denna

uppfattning, som tillfälle under de senare åren har erbjudit sig att i de nyinkorporerade

församlingarna Brännkyrka och Bromma pröva såväl den ena som

den andra ordningen och skolledarna inom hithörande distrikt med hänsyn tagen

till skilda omständigheter giva företrädet åt den i Stockholm av ålder tillämpade

anordningen.

Med avssende å den ifrågasatta ändrade anordningens ekonomiska betydelse

för statsverket torde böra tagas hänsyn icke blott till den direkta besparing, som

vinnes genom nedsättning i nu utgående statsbidrag till ett antal läiarinnor med

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Första kammar ens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

avlagd folkskollärarinneexamen, vilka undervisa å småskolestadiet, utan jämväl

till vissa nära liggande konsekvenser av den ändrade anordningen, vilka — låt

vara i mindre grad — nödvändiggöra ökning i nu utgående statsbidrag. Foikskoledirektionen

anser sig i detta sammanhang särskilt böra fästa uppmärksamheten

på följande.

Skulle för Stockholms folkskoleväsen den ifrågasatta anordningen med bibehållande

i övrigt av nu gällande ordning i avseende å lärår tjänstgöring genomföras,

skulle följden bliva, att det stora flertalet lärjungar måste ombyta klasslärare

minst två gånger under skoltiden: efter andra skolåret vid övergången

till folkskolestadiet samt efter fjärde skolåret vid uppdelning i särskilda gossoch

flickklasser. Läggas så härtill andra ombyten på grund av lärares tjänstledighet

eller avgång, skulle följden otvivelaktigt bliva en alltför stark och för

undervisnings- och uppfostringsarbetets kontinuitet och planmässiga fortgång

skadlig växling av lärare. Med hänsyn härtill måste säkerligen som följd av

den förändrade besättningen av lärare å småskolestadiet allvarligt övervägas tilllämpande

av det system, som är gällande i ett flertal andra städer, exempelvis

i Göteborg, och som innebär, att redan omedelbart ovanom småskolestadiet,

alltså i tredje årsklassen, eleverna uppdelas i särskilda goss- och flickklasser.

Detta skulle emellertid medföra nyanställande av ett avsevärt antal manliga

lärare med därav följande ökade kostnader för statsverket.

Till upplysning om de ekonomiska konsekvenserna för Stockholms folkskolors

vidkommande av genomförandet av motionärens förslag får folkskoledirektionen

hänvisa till bifogade tablå.

Om för samtliga klasser å småskolestadiet vore anställda småskollärarinnor

och om, pa sätt ovan ifrågasatts, i sammanhang med en sådan förändring eleverna

redan i tredje och fjärde klasserna vore uppdelade i särskilda goss- och

flickklasser med manliga lärare för de förra, skulle, på sätt framgår av nämnda

tablå, den föreslagna förändrade anordningen, om den nu vore genomförd, medföra

en ökning i utgifter för Stockholms stad av omkring 10(5,000 kr. och eu

besparing för staten av omkring 182,000 kr., varvid hänsyn tagits till fasta

avlöningar och statsbidrag ävensom tillägg på grund av dyrtiden. Om i beräkningarna

icke fästes avseende vid de senare tilläggen, skulle det motsvarande

ekonomiska resultatet bliva en ökning i utgifter för Stockholms stad av omkring

75,000 kr. och en besparing för statsverket av omkring 133,000 kr. för år. &

I detta sammanhang bör emellertid beaktas, att småskollärarinna knappast

torde böra eller kunna åläggas tjänstgöringsskyldighet av större omfattning än

den normala lästiden i småskolan: 24 å 26 veckotimmar, under det att folkskollärarinna

a småskolestadiet bör kunna utöver denna tjänstgöring åläggas tjänstgöring

intill 30 veckotimmar, vilken möjlighet i Stockholm utnyttjas genom anlitande

av folkskollärarinna för slöjdundervisning i annan klass. En övergång

till den i motionen föreslagna anordningen torde alltså komma att föranleda

ökade kostnader för staten för statsbidrag till uppehållande av viss slöjdundervisning,

som nu vid Stockholms folkskolor ombesörjes av folkskollärarinna å

tjänstetid. Denna ökning i statens kostnader för folkskoleväsendet har aproximativt

beräknats till 43,000 kr. för år, om hänsyn tages enbart till det fasta

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

statsbidraget, samt till 59,000 kr., om jämväl för närvarande utgående dyrtidstillägg

inberäkna^ i kostnaderna.

Tagas nu antydda konsekvenser av den föreslagna ändrade anordningen

med i beräkningen, torde nettobesparingen för statsverket alltså kunna, om man

bortser från dyrtidstilläggen, beräknas till omkring 90,000 kr. Ehuru denna

summa ingalunda är betydelselös, torde dock böra erinras om, att densamma

avser ett folkskoleväsen av mycket stor omfattning och icke uppgår till mera än

4 % av till Stockholms folkskolor för närvarande utgående statsbidrag. Slutligen

torde i avseende å det i motionen framlagda förslagets ekonomiska sida böra i

fråga om Stockholms folkskoleväsen beaktas, att då nu gällande ordning är av

Kungl. Maj:t påbjuden och alltid ansetts innebära, att statsbidrag såsom till

folkskollärarinna utgår jämväl till sådan folkskollärarinna, som tjänstgör å srnåskolestadiet,

en besparing för statsverket ej rimligtvis kan omedelbart i större

utsträckning åvägabringas, utan endast i den mån, som vid folkskollärarinnors

avgång från innehavande tjänster småskollärarinnetjänster i deras ställe upprättas.

En sådan successiv avveckling av nuvarande ordning synes jämväl motionären

förutsätta, då han i motionen antyder, att »en del övergångsbestämmelser måste

meddelas». Någon besparing av nämnvärd betydelse i nuvarande ekonomiska

trångmål kan sålunda icke påräknas bliva en följd av den åtgärd, motionären

föreslagit. Under förutsättning, att samtliga avgående folkskollärarinnor vid

Stockholms folkskolor successivt under de närmast följande åren ersättas med

småskollärarinnor, eventuellt även med folkskollärare i den utsträckning, som

folkskoledirektionen ovan angivit, kan den fullständiga avvecklingen av nuvarande

ordning beräknas draga tio, eventuellt femton år, och när så den nya ordningen

är genomförd, kanske det — med den pedagogiska vetenskapens raska utveckling

och de alltjämt stegrade kraven på lärarutbildningens kvalitet — då befinnes,

att den nyrekryterade småskollärarinnekår, man under dessa år förskaffat sig,

besitter en efter vid denna tidpunkt stadgad uppfattning alltför otillfredsställande

utbildning.

Slutligen anser sig folkskoledirektionen böra starkt framhålla de högst betydande

olägenheter, som med den nuvarande ordningens avveckling nödvändigtvis

bliva förknippade. Folkskoledirektionen vill i sådant hänseende särskilt erinra

därom, att därest en övergång till den ifrågasatta nya ordningen skall inom

rimlig tid kunna försiggå, under de näi-maste tio, femton åren inga ordinarie

folkskollärarinnor komma att vid Stockholms folkskolor tillsättas. Det uppstår

då fråga, huru det vid sådant förhållande skall bliva möjligt att för Stockholms

folkskolor upprätthålla en väl kvalificerad kader av extra och vikarierande folkskollärarinnor,

när utsikt till ordinarie anställning inom rimlig tid blir sådana

förmenad och befordran till ordinarie tjänster i andra städer i regel är starkt

beroende av förutvarande tjänstgöring som extra ordinarie på platsen. Folkskoledirektionen

vill jämväl erinra om den avsevärda olägenheten, att under en längre

tidrymd en betydelsefull grupp av den ordinarie lärarpersonalen vid Stockholms

folkskolor, nämligen folkskollärarinnorna, icke skulle i normal ordning nyrekryteras

och följaktligen bleve berövad de möjligheter att tillföras nya impulser,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

vilka sammanhänga med en normal rekrytering av vid de alltjämt framåtgående

folkskoleseminarierna utbildade yngre lärarkrafter.

Med hänsyn till vad folkskoledirektionen sålunda anfört, hyser folkskoledirektionen

starka tvivelsmål, huruvida det med nu förevarande motion avsedda

syftemålet i stort sett kan förväntas främja vare sig Stockholms folkskoleväsen

eller landets folkskoleväsen i det hela. Folkskoledirektionen håller före, att den

ekonomiska besparing, som genom eu åtgärd i angiven riktning skulle åstadkommas,

icke står i rimlig proposition till de olägenheter, som för därav berörda

folkskoleorganisationer skulle uppstå, och folkskoledirektionen förmenar, att det

oavlåtliga arbete, som under de senare decennierna nedlagts på utvecklingen och

fullkomnandet av Stockholms folkskoleväsen, rimligtvis bör från statsmakternas

sida betinga ett visst hänsynstagande till en önskan om bibehållande av en

organisatorisk anordning, vilken av Kungl. Maj:t i gällande författning är föreskriven

och i fråga om vars pedagogiska lämplighet goda erfarenheter föreligga.

Remisshandlingarna återgå härjämte.

Stockholm den 27 februari 1923.

Å folkskoledirektionens vägnar:

OSCAR LARSSON.

Eric Österberg.

Tryckt hos P, Palmquists Aktiebolag, Stockholm 1923.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.