Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om reglering av lantoch lådbrevbärarncs anställningsoch avlöningsförhållanden.

1923-04-20 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1923:13, Skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om reglering av lantoch lådbrevbärarncs anställningsoch avlöningsförhållanden.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Forsta kammarens andra tillfälliga utskotts ullätande Nr 13.

Motionen.

Andra kammarens

utskott.

Nr 13.

Ankom till riksdagens kansli den 20 april 1923 kl. 3 e. m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, nr 13,

i anledning av väckt motion i andra kammaren, nr 163,

om skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om reglering av lantoch

lådbrevbärarncs anställnings- och avlöningsförhållanden.

I en inom andra kammaren väckt motion, nr 163, hava herrar Granath

och Olsson i Gävle hemställt, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse

till Kungl. Maj:t begära, att frågan om lånt- och lådbrevbärarnas anställnings-

och avlöningsförhållanden måtte på lämpligt sätt återupptagas och

förslag utarbetas.

I fråga om motiveringen för denna hemställan hänvisas till motionen.

Andra kammarens tredje tillfälliga utskott, till vilket motionen hänvisades,

anförde i anledning härav följande:

»Redan av vad motionärerna anfört framgår, att frågan om lånt- och

lådbrevbärarnas anställnings- och avlöningsförhållanden vid flera tillfällen

beaktats av andra kammaren, som även upprepade gånger uttalat

sig för genomförandet av en förbättring i dessa personalgruppers ställning.

Den genom Kungl. Maj:ts beslut den 24 augusti 1920 tillsatta s. k.

1920 års postkommitté erhöll även bl. a. i uppdrag att verkställa utredning

och avgiva förslag beträffande lånt- och lådbrevbärarnas anställnings-

och avlöningsförhållanden, vilken del av kommitténs uppdrag vid

utgången av år 1922 emellertid ännu icke var slutförd och enligt Kungl.

Maj:ts beslut ej heller kommer vidare att av kommittén fullföljas.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

9

Under de senaste åren har visserligen en förbättring genomförts i

lantbrevbärarnas ställning, så till vida som generalpoststyrelsen från år

1918 vid träffande av kontrakt angående lantbrevbärings utförande tilllämpat

vissa efter de beräknade arbetsprestationerna avpassade minimigrunder

för ersättning, å vilka belopp visst dyrtidstillägg (för närvarande

10%) tillkommit. Utan tillämpning av dessa minimigrunder hade sannolikt

lantbrevbärarkårens ställning under de sista åren ytterligare försämrats,

då i så svåra depressionstider som de närvarande sannolikt mången

skulle kunnat förmås att påtaga sig brevbäringsarbetet även för ersättningar,

som måste anses oskäligt låga.

Utskottet anser sig likväl nödsakat att instämma i motionärernas

allmänna uppfattning, eller att lantbrevbärarnas förhållanden fortfarande

äro oordnade samt deras avlönings- och anställningsförhållanden av svävande

natur och ej alltid innebärande tillräckliga garantier för en skälig

arbetsersättning. Ett ordnande efter enhetliga och betryggande grunder

av dessa förhållanden synes därför utskottet innebära en skälig gärd av

rättvisa åt en kår, som, ofta under svåra förhållanden, utför ett för det

allmänna betydelsefullt arbete.

Farhåga för att en förbättring av lantbrevbärarnas ställning icke

skulle kunna genomföras utan merkostnader för statsverket torde måhända

medföra, att mången, med hänsyn till det nuvarande statsfinansiella lägets

svårigheter, ställer sig betänksam emot att för närvarande uttala sig för

åtgärder i motionens syfte. Utskottet förutsätter emellertid såsom givet,

att mera fast anställning endast skall komma i fråga för sådana lantbrevbärare,

vilka hava full och daglig sysselsättning med postbäring. Detta

torde, enligt vad utskottet inhämtat, vara fallet endast beträffande något

iller än 1 % av den till omkring 2,600 personer uppgående lantbrevbärarkåren.

Av de övriga hava endast cirka 19 % regelbunden sysselsättning

med brevbäring varje söckendag. De statsfinansiella konsekvenserna av

åtgärder i motionens syfte torde därför under inga omständigheter bliva

betydande, och måhända kan genom en mera planmässig organisation

av postanordningarna å landsbygden varje kostnadsökning undvikas. Ej

heller synas några nya ordinarie befattningar behöva ifrågakomma. De

reformer, som motionärerna avse, kunna genomföras helt och hållet på

administrativ väg.

Utskottet får vidare vitsorda motionärernas uppgift därom, att 1920

års postkommitté redan nedlagt ett icke obetydligt arbete för sakens utredning.

Sålunda har frågan om fastställande av enhetliga grunder för ersättnings

utgående till kontraktsanställda lantbrevbäraro redan delvis av

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 12 sand. 2 avd. 11 höft. (Nr 12—13.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlät ande Nr 13.

Utskottet.

kommittén genomarbetats. Ett fullföljande av kommitténs ursprungliga

uppdrag beträffande lånt- och lådbrevbärarna synes därför genom Kung!.

Maj:ts åtgärd numera jämförelsevis lätt kunna bringas till stånd.

Vad lådbrevbärarna beträffar ■—- vilkas antal för närvarande endast

uppgår till cirka 190 och som hava sitt huvudsakliga arbete förlagt till

villa- och förstadsliknande samhällen — torde dessas ställning, i den mån

deras arbete icke övertages av ordinarie eller extra ordinarie personal,

kunna ordnas i huvudsaklig överensstämmelse med lantbrevbärarnas.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa, att andra

kammaren, med bifall till herrar Granaths och Olssons i Gävle förevarande

motion, måtte för sin del besluta,

att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att frågan

om ordnande av lånt- och lådbrevbärarnas anställnings- och avlöningsförhållanden

måtte på lämpligt sätt återupptagas.

Utskottets hemställan blev av andra kammaren bifallen.

Första kammaren, som delgivits andra kammarens beslut, har hänvisat

ärendet till sitt andra tillfälliga utskott.»

Då genom Kungl. Maj:ts beslut den pågående utredningen rörande

anställningsformerna för lånt- och lådbrevbärare avbrutits, synes det utskottet,

att endast särskilda och mycket starka skäl kunna föranleda densammas

återupptagande. Sådana hava enligt utskottets förmenande icke

i ärendet anförts. Enligt vad utskottet inhämtat har år 1918 på generalpoststyrelsens

föranstaltande genomförts en reglering beträffande ersättning

för ifrågavarande arbete, varvid en viss minimitaxa bestämts, vilken

även i fall, då lägre anbud ingivits, icke underskrides. Även om före denna

reglerings genomförande befogade anmärkningar kunnat riktas mot det

sätt, varpå entreprenadsystemet då tillämpades, torde den ersättning,

som numera utgår för ifrågavarande uppdrags fullgörande, knappast kunna

betraktas såsom anmärkningsvärt låg. En ny reglering synes därför utskottet

icke av behovet nu så påkallad, att den avbrutna utredningen för

den skull oundgängligen måste upptagas. Härtill kommer, att, enligt vad

utskottet erfarit, en allsidig revision och omläggning av brevbärarlinjer

å landsbygden är av behovet påkallad, och denna revision torde böra genomföras

av generalpoststyrelsen, innan förnyad prövning av lånt- och lådbrevbärarnas

anställnings- och avlöningsförhållanden företages. Slutligen

får utskottet framhålla, att de reformer, som i motionen åsyftas, torde

s. 11 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andva tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

11

kunna, om förhållandena så kräva, genomföras på administrativ väg och

med ledning" av de resultat, till vilka 1920 års postkommitté redan kommit,

innan den avslutade sitt arbete.

Med stöd av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att första kammaren icke måtte biträda andra kammarens

i ärendet fattade beslut.

Stockholm den 20 april 1923.

A utskottets vägnar:

N. J. F. ALMKVIST.

Närvarande vid slutbehandlingen av förestående ärende: So utlåtandet nr 12.

Reservation

av herrar Julin och Franzén, vilka ansett, att utskottets utlåtande

bort hava följande lydelse:

I en inom —----—--— — — — tillfälliga utskott.

•

»Då genom Kungl. Maj:ts beslut den 30 november 1922 den då pågående

utredningen rörande anställnings- och avlöningsförhållanden för

lantbrevbärare och lådbrevbärare avbrutits, synes det utskottet att endast

särskilda och mycket starka skäl böra kunna föranleda densammas

återupptagande. Sådana äro emellertid enligt utskottets mening för handen.

Visserligen har, enligt vad utskottet inhämtat, år 1918 av generalpoststyrelsen

genomförts en reglering beträffande ersättningen för ifrågavarande

arbete, varvid en viss lönetariff fastställts, och genom omständigheternas

makt har denna blivit en minimitariff, vilken, även i det fall

att lägre anbud ingives, icke underskrides. Denna reglering är emellertid

ingalunda fotat på sådana rationella grunder, att den kan betraktas såsom

en definitiv reglering av lantbrevbärarnes anställningsvillkor. Dels

äro dessa grunder beroende av faktorer, som icke kunna fullt objektivt

Utskoltd.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

fixeras, i det att man bygger löneskalan på lantbrevbärarens tidtabellstid,

vilken å ena sidan postmyndigheterna hava i sin hand att nära nog oinskränkt

reglera, men beträffande vilken å andra sidan även lantbrevbäraren

kan genom svårkontrollerbara uppgifter föranleda omläggningar.

Dels äro löneskalans belopp icke resultat av någon mera ingående utredning,

som. tagit hänsyn till lantbrevbärarnes egenartade arbete utan

konstruerade efter vissa grovarbetarlöner inom rikets olika län.

Den nu gällande regleringen har visserligen fört det goda med sig,

att entreprenadsystemet för ögonblicket icke tillämpas i sina längst gående

konsekvenser vid tillmätande av lantbrevbärares avlöning, men det synes

utskottet önskvärt, att genom utfärdandet av bestämda riktlinjer i dessa

avseenden man tryggade denna goda ordnings fortbestånd och även att

man fortsätter på den sålunda inslagna vägen. Sådana riktlinjer skulle

lätt kunna uppdragas på grundval av den utredning som 1920 års postkommitté

verkställt, en utredning, som, efter vad utskottet har sig bekant,

endast behöver någon kortare tids överarbetning för att kunna

framläggas.

I detta sammanhang vill utskottet framhålla, att, såsom andra kammaren

uttalat, några nya ordinarie befattningar ej synas behöva ifrågakomma

för lantbrevbärarna, då, om man undantager ett försvinnande fåtal

fall, lantbrevbärarens arbete är och måste förbliva en bisyssla vid sidan

av ett annat yrke.

Inom riksdagen har, som motionärerna framhållit, sedan långt tillbaka

intresset för ordnande av lantbrevbärarnes anställningsvillkor varit

stort, och den stora betydelse för den svenska landsbygdens postförhållanden,

som lantbrevbäringen har, gör detta intresse förklarligt och

motiverar ett ingripande från riksdagens sida för att en beträffande denna

viktiga gren och poströrelsen påbörjad och nära nog slutförd utredning

icke gives till spillo.

Med stöd av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att första kammaren måtte biträda andra kam- ,

marens i ärendet fattade beslut.»

Victor Pettersons Bokindustri A.-B., Stockholm 1923.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.