Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen angående ett successivt genomförande av departementalref ormen.

1923-03-16 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1923:5, Skrivelse till Konungen angående ett successivt genomförande av departementalref ormen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.

1

Nr 5.

Ankom till riksdagens kansli den 16 mars 1923 kl. 12 m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 5 i anledning

av väckt motion, nr 66, om skrivelse till Konungen

angående ett successivt genomförande av departementalref

ormen.

I en inom första kammaren väckt och till dess andra tillfälliga utskott

hänvisad motion, nr 66, har herr von Kock hemställt, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t hemställer, att — såsom ett led i strävandet att uppnå ökad

enkelhet, effektivitet och sparsamhet inom statsförvaltningen — Kungl. Maj:t

måtte till övervägande upptaga frågan om den s. k. departementalreformens

successiva genomförande inom härför lämpade arbetsområden.

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Det vida övervägande antalet centrala verk, som yttrade sig över departementalkommitterades

år 1912 framlagda förslag i fråga om departementens

inre organisation, uttalade betänkligheter mot detsamma, vilka huvudsakligen

utmynnade i farhågor, att den oberoende och självständiga ställning, som de

centrala verken nu intaga icke blott i den förvaltning, som är åt dem anförtrodd,

utan även med avseende å regeringsärendenas handläggning, skulle

genom verkens inflyttning i departementen åtminstone i sistnämnda avseende

gå förlorad eller väsentligen försvagas. Därjämte framhölls bland annat, att

föredragningen av regeringsärendena genom centralverkens tjänstemän skulle

verka förryckande på arbetet inom verken och i allt fall öka behovet av dessas

arbetskraft.

Vid framläggande av proposition till 1919 års lagtima riksdag med

förslag till ny departementsindelning yttrade vederbörande departementschef,

efter att hava erinrat om att prövningen av förslaget till departementens inre

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 12 sand. 2 avd. 5 käft. (Nr 5.)

Motionen.

Utskottet.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första Jcammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.

organisation dittills lämnats å sido, bland annat följande. ”Nämnda förslag

innebär en genomgripande omläggning av nuvarande förhållanden i förevarande

avseende. Det är självfallet, att ett förslag av den stora betydelse och

räckvidd som det ifrågavarande fordrar en sorgfällig omprövning och en ingående

granskning ur olika synpunkter. Uppgiften vid en reform av denna art

måste gå ut på att söka råda bot för de olägenheter, som må vara förbundna

med det nuvarande förvaltningssystemet, utan att giva till spillo de därmed

förenade fördelar. Om jag också för min del hyser den uppfattningen, att de

grundtankar, från vilka departementalkommitterade vid utarbetandet av sitt

organisationsförslag utgått — beredande av erforderlig fackkunskap vid regeringsärendenas

behandling i statsdepartementen, undvikande av omgång och

tidsutdräkt vid dessa ärendens beredning och avgörande, åvägabringande av

en närmare förbindelse mellan departementscheferna och de centrala verken

samt åstadkommande av erforderligt samarbete inom centralförvaltningen —

äro värda allt beaktande, är jag dock icke övertygad om, att de linjer, efter

vilka kommitterade velat praktiskt omsätta dessa grundtankar, äro lyckligt

funna. Det torde ingalunda vara uteslutet, att en fullgod lösning av det föreliggande

problemet skall kunna vinnas utan den djupgående omvälvning av

den nuvarande organisationen, som kommitterades förslag innebär. För denna

min åsikt hämtar jag stöd jämväl i de uttalanden, som av de centrala ämbetsverken

i förevarande hänseende avgivits. Det är därjämte att uppmärksamma,

att departementens lokalfråga enligt departementalkommitterades mening

måste ordnas i samband med organisationsfrågan. Redan av dessa orsaker

kan jag icke nu fatta definitiv ståndpunkt beträffande den riktning, i vilken

en allmän reform av statsdepartementens inre organisation lämpligen bör

åvägabringas, eller med avseende å den utsträckning, vari denna reform bör

äga rum.---Det torde i själva verket kunna ifrågasättas, huruvida icke

det väsentliga av vad departementalkommitterade avsett att vinna särskilt

genom de centrala ämbetsverkens införlivande med departementen kan ernås

allenast genom utvecklingen av en sund praxis för samarbetet mellan departementen

och vederbörande centrala verk, vilken praxis, allteftersom den vinner

stadga, jämväl kan erhålla uttryck i utfärdade instruktioner och arbetsordningar.

”

Då nu frågan om departementalreformens genomförande i och med ifrågavarande

motion framlägges för riksdagen, sker det under den form, att riksdagen

skulle i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t måtte

till övervägande upptaga frågan om reformens successiva genomförande. Det

torde då från början böra fastslås, att en begäran om successivt genomförande

av reformen förutsätter, att riksdagen godtagit principen om de centrala verkens

inflyttande i departementen och för sin del funnit sig övertygad därom,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första hammarens andra tillfälliga utshotts utlåtande Nr 5. 3

att de genomgripande förändringar i vår statsförvaltning, som departementalkommitterades

förslag härutinnan innebär, äro nödvändiga och lämpliga.

Det synes också klart, att en partiell reform, omfattande blott ett departement

så som motionären föreslagit, snart nog skulle visa sig olämplig, då det icke

kan vara ändamålsenligt, att regeringsärenden inom olika departement handläggas

på fullkomligt olika sätt, varför det sannolikt mycket snart skulle

visa sig vara ofrånkomligt att genomföra reformen för hela den av densamma

berörda förvaltningen. Ett bifall till motionärens hemställan skulle således

i verkligheten innebära ett visserligen successivt men dock till slut fullständigt

genomförande av reformen. Under sådana förhållanden har det för

utskottet framstått såsom nödvändigt att i någon män beröra det förslag till

fullständig omläggning av regeringsärendenas handläggning, som kommitterades

förslag innebär.

Departementalkommitterades förslag går ut på, bland annat, att de cem

träla ämbetsverkens chefer eller byråchefer skulle bliva föredragande inför

departementschefen och i statsrådsberedningen. Härigenom skulle fackkunskapen

på ett effektivare sätt kunna göra sig gällande vid ärendenas avgörande.

Sedan kommitterades förslag framlagts, synes dock, enligt vad utskottet

erfarit, den fackliga insikt, som de centrala verkens föredragande måste

besitta, mer och mer hava tagits i anspråk vid ärendenas beredning inom departementen,

och detta utan att grunderna för förvaltningens organisation i

detta hänseende blivit rubbade. Det lärer numera ej vara ovanligt, att vederbörande

inom departementen, i den mån sådant är erforderligt, inhämtar

muntliga upplysningar av verkschef eller föredragande inom centralt verk,

vilka ävenledes stundom inkallas för att personligen närvara vid ärendens

beredning och därvid lämna upplysningar och förklaringar. Den brist i

handläggningen av ärenden, som kommitterade 1912 ansågo sig kunna pavisa,

är således i viss omfattning avhjälpt, och kommitterades önskemål i

denna del kunna följaktligen genom utvecklingen inom ramen av nu bestående

organisation anses vara i betydande utsträckning tillgodosedda. Något

hinder för en ytterligare utveckling i denna riktning, i den mån ärendenas

allsidiga utredning och övriga förhållanden så påkalla, föreligger, enligt utskottets

mening, icke heller. Vidare bör erinras därom, att efter år 1912 departement

med specialuppgifter, nämligen kommunikations- och handelsdepartementen,

inrättats, och torde härigenom de fackliga synpunkterna å kommunikations-

och handelsärenden i högre grad än förut kunna göra sig gäl

lande. Med hänsyn till allt detta, synes det såsom ett grundläggande skäl

framställda kravet på fackkunskapens starkare tillgodoseende vid regeringsärendenas

berednig inom departementen genom en fullständig omläggning av

organisationen i mycket hava förlorat sitt berättigande. Och att från det nu
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.

varande sättet för den fackliga insiktens hörande i beredningen övergå till

ständig föredragning av verkschef eller centralt verks byråchef synes utskottet

förenat med stora olägenheter. Bland dessa vill utskottet framhålla

svårigheten för en på visst område fackutbildad föredragande med givet intresse

för sitt speciella fack att taga tillbörlig hänsyn till andra på ärendet

inverkande fackliga synpunkter av annan art. Den nuvarande ordningen för

föredragning i kansliet av i departementets olika grenar utbildade högre

tjänstemän synes tvärtom borga för, att olika fackliga intressen vägas mot

varandra från synpunkten av vad som är bäst för det allmänna. Vidare har

utskottet icke kunnat frigöra sig från den uppfattningen, att, därest de centrala

verken införlivas med nuvarande departementen såsom departementsavdelningar.

deras självständighet utan tvivel skulle betydligt försvagas. Det

lärer nämligen bland annat knappast kunna förnekas, att initiativen från en

dA delning, ställd omedelbart under departementschefen, icke komme att röna

samma beaktande som nu, då de härröra från ett självständigt verk.

Reformens genomförande skulle vidare, enligt kommitterade, göra slut

på det dubbelarbete, som är förenat med den nuvarande ordningen. Utskottet

är emellertid icke övertygat därom, att dubbelarbete i verkligheten föreligger

i så stor utsträckning, att befogat klander däremot kan resas. Det arbete

med ett regeringsärendes handläggning, som sker inom de centrala verken,

är självfallet huvudsakligast av facklig art, medan däremot ärendets fortsatta

beredning inom departementen sker från allmänt sakliga och praktiska lämplighetssynpunkter,

och ärendet blir sålunda i de olika instanserna skärskådat

från olika synpunkter. När alltså ett ärende från facksynpunkt utretts av

vederbörande centrala verk, granskas detsamma inom departementet från allmänna

administrativa och konstitutionella synpunkter. Att denna uppdelning

av ett ärendes beredning icke kan kallas dubbelarbete i vanlig mening

ligger i öppen dag, liksom det ej heller torde kunna bestridas, att systemet

medför givna fördelar. I den mån verkligt dubbelarbete föreligger, är naturligtvis

ändring önskvärd, men sådan torde kunna åstadkommas på den av

kommitterade även föreslagna vägen att överföra vissa ärenden från departementen

till de centrala verken, utan att någon genomgripande ombildning

av förvaltningen fördenskull behöver äga rum; och vill utskottet i detta sammanhang

erinra därom, att under de senaste åren sådan decentralisering i

betydande utsträckning vidtagits.

Redan de här anförda synpunkterna synas utskottet vara av den art.

att utskottet icke kan finna, att reformen nu är nödvändig eller lämplig. Under

de elva år, som förflutit sedan reformförslaget framlades, hava successivt

genomförts sådana förändringar av statsförvaltningens arbetssätt, att enligt

utskottets mening det av motionären förordade förslaget ej i det skick, det

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.

föreligger, kan tagas till utgångspunkt för en omorganisation, varför detsamma

i viktiga delar måste överarbetas och anpassas efter nu rådande förhållanden,

innan det förelägges för riksdagen.

Avgörande för utskottets ståndpunkt i ärendets nuvarande läge hava

även varit de ekonomiska konsekvenser, som förslagets genomförande skulle

medföra. Såväl departementalkommitterade som motionären uppställa nämligen

det villkoret för frågans tillfredsställande lösning, att ämbetsverket befinner

sig under samma tak som departementet eller åtminstone i omedelbar

närhet av detsamma. En sådan anordning är, enligt utskottets mening, icke

möjlig att genomföra utan sådana kostnader, att de, åtminstone för närvarande,

måste betecknas såsom oöverkomliga. Anordningen skulle nämligen

innebära ett sönderbrytande av den byggnadsplan, som utarbetats för den

centrala statsförvaltningens byggnader och föranleda en fullständig omläggning

av hela den statliga byggnadsplanen. Utskottet vill i detta sammanhang

erinra därom, att omfattande förarbeten till ett nytt kanslihus och igångsättandet

av störa byggnader för centrala verk å bland annat Kungsholmen ägt

rum. Visserligen har motionären med hänsyn bland annat till lokalfrågans

lösning föreslagit endast ett successivt genomförande av reformen, varigenom

de oundgängliga byggnadsarbetena ej omedelbart i hela sin utsträckning

skulle behöva beslutas, men då, som ovan framhållits, ett blott partiellt genomförande

av omorganisationen i längden är ohållbart, måste förr eller senare

den vittomfattande lokalfrågan med dess för närvarande oöverskådliga

ekonomiska konsekvenser upptagas till fullständig lösning. Utskottet har

dessutom icke kunnat finna, att reformens genomförande skulle medföra så

stor vinst i fråga om arbetssättets förenkling, att de stora kostnaderna för

ett nöjaktigt ordnande av lokalfrågan därigenom kunde uppvägas. Den minskning

i utgifter, som skulle ernås genom viss minskning i tjänstemännens antal,

har nämligen för utskottet framstått såsom obetydlig i jämförelse med

byggnadskostnaderna.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon första kammarens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 16 mars 1923.

A utskottets vägnar:

N. J. F. ALMKVIST.

Närvarande vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet: herrar Almkvist

Hooth, Julin, Franzén, Jönsson, J. i Slätåker och Andersson, P. i Arbrå.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.