Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Konungen angående undersökning av möjligheterna till indragning av kontrollörsoch förste postexpeditörstjänster inom postverket.

1923-03-19 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1923:7, Skrivelse till Konungen angående undersökning av möjligheterna till indragning av kontrollörsoch förste postexpeditörstjänster inom postverket.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

1

Sr 7.

Ankom till riksdagens kansli den 19 mars 1923 kl. 4 e. m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 1 i

anledning av väckt motion, nr 143, om skrivelse till

Konungen angående undersökning av möjligheterna till

indragning av kontrollörs- och förste postexpeditörstjänster

inom postverket.

I en inom första kammaren väckt och till dess andra tillfälliga

utskott hänvisad motion har herr Gustav Hansson hemställt, att riksdagen

ville i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, det Ivungl. Maj:t måtte taga

under omprövning, huruvida och i vad mån genom en omläggning av

arbetsfördelningen inom postverket en indragning av kontrollörs- och

förste postexpeditörstjänster skulle kunna företagas.

Utskottet har i vederbörlig ordning inhämtat yttrande över motionen

från generalpoststyrelsen, och är detta såsom bilaga fogat vid utskottets

utlåtande.

Utskottet delar självfallet motionärens åsikt, att det icke bör finnas

derå tjänstemän i chefs- eller förmansställning än som är oundvikligen

nödvändigt samt att för göromålens utförande i ett statens verk icke bör

användas högre kvalificerad arbetskraft än göromålens vikt kräver. Vidare

kan utskottet understryka vikten av att en personals storlek bör, så vitt

möjligt är, anpassas efter arbetets omfattning. Dessa synpunkters tillgodoseende

synes emellertid vara betryggat i fråga om postverket. Av

generalpoststyrelsens utlåtande framgår nämligen, att styrelsen sedan lång

tid tillbaka oavlåtligt strävat att begränsa personalens storlek efter rörelBiliang

till riksdagens protokoll 1923. 12 samt. 2 avd. 7 käft- (Nr 7.) 1

Motionen.

Yttrande av

generalpoststyrelsen.

Utskottet.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

sens verkliga behov och att i enlighet med denna princip till följd av

viss nedgång i poströrelsen antalet befattningar vid distrikts- och lokalförvaltningarna

genom styrelsens egna åtgöranden minskats med över 500

under tiden från 1920 års början till nu. Därjämte har Kungl. Maj:t

genom beslut den 27 oktober 1922 ålagt styrelsen, bland annat, att, då

ledighet uppstår i ordinarie befattning, verkställa utredning, huruvida

icke genom vidtagande av förenklingar i arbetet eller genom ändrad

arbetsfördelning de till den ifrågavarande befattningen hörande göromålen

kunna utföras antingen med anlitande av de i övrigt befintliga arbetskrafter

eller ock av befattningshavare med lägre avlöning än den, som

varit förenad med den ledigblivna befattningen. På grund av denna

föreskrift pågå inom styrelsen noggranna undersökningar, i vilken mån,

förutom andra befattningar, nu inrättade kontrollörs- och förste postexpeditionstjänster

må kunna helt och hållet indragas eller ersättas med

lägre befattningar. Slutligen erinras därom, att Kungl. Maj:t genom beslut

den 30 november 1922 i samband med upplösandet av 1920 års

postkommitté uppdragit åt tre sakkunniga, att senast den 31 maj 1923

inkomma med utredning beträffande frågan om förekomsten av överkvalificerad

arbetskraft inom postverkets olika förvaltningar, och torde dessa

sakkunniga icke underlåta att taga under övervägande jämväl i vilken mån

nu anställda kontrollörer och förste postexpeditörer må kunna undvaras.

Den av motionären begärda utredningen verkställes således från

två håll och får utskottet fördenskull hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon

första kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 19 mars 1923.

På utskottets vägnar:

N. J. F. ALMKVIST.

Närvarande vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet: herrar Almkvist,

Booih, Julin, Bondeson, Andersson, Per i Arbrå, Winberg *) samt Nilsson, N. A.

i Östrabo.

'') Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.

3

Bilaga.

Till riksdagens första kammares andra tillfälliga utskott.

Jämlikt en av Kungl. Kommunikationsdepartementet den 23 nästlidne

februari till Kungl. Generalpoststyrelsen avlåten skrivelse har Kungl. Maj:t anbefallt

Styrelsen att till Eder avgiva yttrande över en inom första kammaren väckt

motion, nr 143, angående undersökning av möjligheterna att indraga kontrollörsoch

förste postexpeditörstjänster vid postverket. Med anledning därav får Styrelsen

anföra följande.

Motionären anmärker, att de stora indragningar av personal, som redan

företagits vid statens affärsdrivande verk, i första hand gått ut över järnvägarna

och att.postverket icke blivit på samma sätt uppmärksammat.

Även vid postverket har emellertid, alltsedan poströrelsen, efter att under

lång tid oavbrutet ökats, år 1919 började nedgå, företagits icke ringa indragningar

av personal. Under tiden från 1920 års början till nu har sålunda antalet befattningar

vid distrikts- och lokalförvaltningarna minskats med över 500. Att dessa

indragningar ej varit ännu större, beror därpå, att postverket sysselsätter vida

mindre personal än järnvägarna, att rörelsens nedgång vid postverket varit

proportionsvis mindre än vid järnvägarna och att, då generalpoststyrelsen sedan

lång tid tillbaka oavlåtligt strävat att begränsa personalens storlek efter rörelsens

verkliga behov, personalen, då poströrelsen hade sin största omfattning, ej var

större än rörelsen krävde.

Motionären anmärker vidare, att sedan år 1902 antalet högre tjänstemän

vid postverket, särskilt kontrollörer och förste postexpeditörer, avsevärt ökats.

Med anledning därav må till en början framhållas, att den ökning av

personalen, som på grund av poströrelsens ökning sedan år 1902 måst företagas,

numera, efter det högre befattningar i stor utsträckning indragits eller utbytts

mot lägre, helt och hållet fäller på den del av personalen, som är av lägre grad än

postexpeditörs. Medan hela den vid distrikts- och lokalförvaltningarna fast anställda

tjänstemannapersonalen sedan år 1902 ökats från 3,223 till 4,540 personer — av

vilken ökning största delen ägt rum före år 1908, då ifrågavarande personal

redan växt till 4,233 personer — har nämligen den del av denna personal, som

är av postexpeditörs eller högre grad, under samma tid minskats från 1,470 till

1,463 personer.

Att under samma tid antalet kontrollörer ökats och ett antal förste postexpeditörer

anställts, har varit eu oundkomlig följd av verkets utveckling. Denua

framgår bäst av eu jämförelse mellan postverkets inkomster år 1902 och dess

inkomster nu, de senare reducerade med det belopp, som beräknas hava orsakats

av portoförhöjningar. År 1902 utgjorde postverkets inkomster endast 14 miljoner

kronor. År 1920 uppgingo dess inkomster, med angivna reduktion, till i det

närmaste 40 miljoner kronor. Till följd därav hava vid de större postkontoren

po3tmästarna i längden ej kunnat utan biträden handhava redogörarsysslan samt

övervaka och leda den underlydande personalens arbete. Endast genom lämpligt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första kammarens andra tilljälliga utskotts utlåtande Nr 7.

ordnande av och utövande av tillsyn över detta arbete kan personalens storlek

begränsas till den verkligt erforderliga. Det må i detta avseende anmärkas, att

postmästarna icke, såsom motionären synes tro, utan undantag bava allt sitt

arbete förlagt till sina kontor. Under ett stort antal postkontor lyda nämligen

poststationer samt lantbrevbärings-, lådbrevbärings- och postföringslinjer m. fl.

postauordningar, stundom till mycket stort antal, vilka för postmästaren kräva

ett avsevärt arbete icke endast å tjänsterummet med uppgörande av administrativa

uppgifter, utredningar o. dyl. rörande hela postområdet utan även utom kontoret

genom inventerings- och inspektionsresor samt andra olika förrättningar å

ort och ställe.

Mot de av motionären meddelade uppgifter, som äro avsedda att visa,

att antalet chefsbefattningar ökats i vida större proportion än arbetet, kunna

göras åtskilliga anmärkningar. Sålunda är det först och främst oriktigt, att vid

vart och ett av de uppräknade postkontoren år 1902 icke funnits annan tjänsteman

i chefsställning än postmästaren. Vid vart och ett av postkontoren i Hälsingborg,

Linköping, Falun och Gävle fauns nämligen redan då jämte postmästaren

en kontrollör. Vidare både av de tre förste postexpeditörer, som enligt

uppgiften år 1920 voro anställda vid postkontoret i Hälsingborg, eu redan före

slutet av året blivit indragen.*) Slutligen är det felaktigt att vid jämförelse mellan

arbetsmängden å ett postkontor under olika år, särskilt den, som åligger chefspersonalen,

taga hänsyn endast till hela antalet under vartdera året avgångna

försändelser. Dels kräva försändelser av olika slag olika mycket arbete. Värdeförsändelser

kräva sålunda betydligt mera arbete än andra försändelser. Dels

inverka flera andra vid ett postkontor förekommande bestyr än behandlingen av

avgående post avsevärt å arbetsmängden därstädes. Särskilt bava under den tid,

varom nu är fråga, många postkontors arbetsmängd rätt avsevärt ökats genom

postverket tillagda nya rörelsegrenar, såsom stämpelförsäljning, utbetalning av

folkpensioner och uppbörd av kronoskatt, Att särskilt postmästarnas arbetsbörda

kännbart påverkas av antalet under deras kontor förlagda poststationer samt

lantbrevbärings-, lådbrevbärings- och postföringslinjer, är uppenbart. Tydligt är

ock, att postverkets i allmänhet oerhört ökade kontanta penningomsättning, särskilt

ökningen av in- och utbetalade postanvisningsmedel, i hög grad inverkar

på postmästarens ansvar och kontrollarbete. Fn någorlunda god ledning vid

bedömandet av en postmästares behov av biträde vid redogörar- och chefsgöro''

målen har man i postkontorets inkomster. Vid jämförelse, i detta syfte, mellan

ett postkontors inkomster under olika år bör givetvis från inkomsten under det

senare året dragas det belopp, som kan beräknas hava influtit på grund av under

mellantiden vidtagna portoförhöjningar. Därjämte bör för vartdera året den del

av inkomsten, som härflutit från underlydande poststationer och lantbrevbäringar,

upptagas till endast en del — t. ex. tredjedelen — av sitt belopp.

Vid postkontoret i Hälsingborg — för att taga ett exempel har sålunda

antalet tjänstemän i chefsställning ökats, icke, såsom motionären uppgiver, med

) Vid det av motionären särskilt framhållna postkontoret i Sköfde har för övrigt numera

kontrollören indragits och kommer den ene förste postexpeditören, som endast kan anlitas att

bestrida enklare göromål än sådana, som åligga förste postexpeditör, att vid sin avgång ersättas

av lägre tjänsteman.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7. 5

500 procent, utan endast med 200 procent under den tidigare delen av år 1920

och endast med 150 procent mot samma års slut. För bedömande av ökningen

utav arbetet, särskilt det, som åligger postmästaren och hans närmaste biträden,

må framhållas, att antalet avgångna värdeförsändelser — däri inräknade paket

och postauvisningar — som år 1902 utgjorde 110,381, år 1920 uppgick till

460,915 och sålunda ökats med 318 procent, att de inbetalade postanvisningsmedlen

under samma tid ökats från 1,5 miljoner kronor till nära 12,5 miljoner

kronor eller med 600 procent och att arbetet å postkontoret dessutom ökats

genom de postverket tillförda nya rörelsegrenarna. Inkomsten vid postkontoret,

vilken år 1902 uppgick till endast 256,560 kronor eller, med ovan angivna reduktion

av den från poststationer och lantbrevbäringar influtna delen, 214,449 kronor,

belöpte sig ock år 1920 till ej mindre än 1,089,655 kronor eller, med avdrag av

den del, som berott på portoförhöjniugar, och med sådan reduktion av den från

underlydande postanordningar influtna delen, som förut omnämnts, 618,463

kronor. Inkomsten har sålunda ökats, den verkliga med 325 procent och den

beräknade med 183 procent.

Jämlikt brev till generalpoststyrelsen den 27 oktober 1922 har Kungl.

Maj:t ålagt styrelsen, bland annat, att, då ledighet uppstår i ordinarie befattning,

verkställa utredning, huruvida icke genom vidtagande av förenklingar i arbetet

eller genom ändrad arbetsfördelning de till den ifrågavarande befattningen

hörande göromålen kunna utföras antingen med anlitande av de i övrigt befintliga

arbetskrafter eller ock av befattningshavare med lägre avlöning än den,

som varit förenad med den- ledigblivna befattningen. På grund av denna föreskrift

pågå inom styrelsen noggranna undersökningar, i vilken mån, förutom

andra befattningar, nu inrättade kontrollörs- och förste postexpeditörstjänster må

kunna helt och hållet indragas eller ersättas med lägre befattningar.

I brev den 30 november 1922 har Kungl. Maj:t, i sammanhang därmed,

att Kungl. Maj:t bestämt, att 1920 års postkommitté skulle upphöra senast med

utgången av år 1922, uppdragit åt kommitténs ordförande, kanslirådet A. E. M.

Ericsson, ledamoten i kommittén, transportmästaren J. A. Wallin samt ledamoten

och sekreteraren i kommittén, postdirektören E. G. Lannge att senast den 31

maj 1923 inkomma med utredning beträffande frågan om förekomsten av överkvalificerad

arbetskraft inom postverkets olika förvaltningar m. no. Dessa sakkunniga

lära icke underlåta att taga under övervägande, jämväl i vilken mån nu

anställda kontrollörer och förste postexpeditörer må kunna undvaras.

Då utredningar i det syfte, som motionären avsett, sålunda på grund av

Kungl. Maj:ts föreskrifter komma att vidtagas såväl av styrelsen som av särskilda

sakkunniga, får styrelsen härigenom hemställa, att Ni måtte avstyrka

bifall till motionen.

Stockholm den 2 mars 1923.

Kungl. Generalpoststyrelsen.

JACQUES 1’KAMBEKCr.

JULIUS JUHLIN.

A ({(just broberg.

bihang till riksdagens protokoll 19211.

1,2 sand. 2 avd. 7 käft. (Nr 7.) 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.