Skrivelse till Konungen angående undersökning av möjligheterna till indragning av kontrollörsoch förste postexpeditörstjänster inom postverket.
1923-03-19 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 2TU 1923:7, Skrivelse till Konungen angående undersökning av möjligheterna till indragning av kontrollörsoch förste postexpeditörstjänster inom postverket.
Dokumentets text
Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.
1
Sr 7.
Ankom till riksdagens kansli den 19 mars 1923 kl. 4 e. m.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 1 i
anledning av väckt motion, nr 143, om skrivelse till
Konungen angående undersökning av möjligheterna till
indragning av kontrollörs- och förste postexpeditörstjänster
inom postverket.
I en inom första kammaren väckt och till dess andra tillfälliga
utskott hänvisad motion har herr Gustav Hansson hemställt, att riksdagen
ville i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, det Ivungl. Maj:t måtte taga
under omprövning, huruvida och i vad mån genom en omläggning av
arbetsfördelningen inom postverket en indragning av kontrollörs- och
förste postexpeditörstjänster skulle kunna företagas.
Utskottet har i vederbörlig ordning inhämtat yttrande över motionen
från generalpoststyrelsen, och är detta såsom bilaga fogat vid utskottets
utlåtande.
Utskottet delar självfallet motionärens åsikt, att det icke bör finnas
derå tjänstemän i chefs- eller förmansställning än som är oundvikligen
nödvändigt samt att för göromålens utförande i ett statens verk icke bör
användas högre kvalificerad arbetskraft än göromålens vikt kräver. Vidare
kan utskottet understryka vikten av att en personals storlek bör, så vitt
möjligt är, anpassas efter arbetets omfattning. Dessa synpunkters tillgodoseende
synes emellertid vara betryggat i fråga om postverket. Av
generalpoststyrelsens utlåtande framgår nämligen, att styrelsen sedan lång
tid tillbaka oavlåtligt strävat att begränsa personalens storlek efter rörelBiliang
till riksdagens protokoll 1923. 12 samt. 2 avd. 7 käft- (Nr 7.) 1
Motionen.
Yttrande av
generalpoststyrelsen.
Utskottet.
2 Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.
sens verkliga behov och att i enlighet med denna princip till följd av
viss nedgång i poströrelsen antalet befattningar vid distrikts- och lokalförvaltningarna
genom styrelsens egna åtgöranden minskats med över 500
under tiden från 1920 års början till nu. Därjämte har Kungl. Maj:t
genom beslut den 27 oktober 1922 ålagt styrelsen, bland annat, att, då
ledighet uppstår i ordinarie befattning, verkställa utredning, huruvida
icke genom vidtagande av förenklingar i arbetet eller genom ändrad
arbetsfördelning de till den ifrågavarande befattningen hörande göromålen
kunna utföras antingen med anlitande av de i övrigt befintliga arbetskrafter
eller ock av befattningshavare med lägre avlöning än den, som
varit förenad med den ledigblivna befattningen. På grund av denna
föreskrift pågå inom styrelsen noggranna undersökningar, i vilken mån,
förutom andra befattningar, nu inrättade kontrollörs- och förste postexpeditionstjänster
må kunna helt och hållet indragas eller ersättas med
lägre befattningar. Slutligen erinras därom, att Kungl. Maj:t genom beslut
den 30 november 1922 i samband med upplösandet av 1920 års
postkommitté uppdragit åt tre sakkunniga, att senast den 31 maj 1923
inkomma med utredning beträffande frågan om förekomsten av överkvalificerad
arbetskraft inom postverkets olika förvaltningar, och torde dessa
sakkunniga icke underlåta att taga under övervägande jämväl i vilken mån
nu anställda kontrollörer och förste postexpeditörer må kunna undvaras.
Den av motionären begärda utredningen verkställes således från
två håll och får utskottet fördenskull hemställa,
att förevarande motion icke måtte till någon
första kammarens åtgärd föranleda.
Stockholm den 19 mars 1923.
På utskottets vägnar:
N. J. F. ALMKVIST.
Närvarande vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet: herrar Almkvist,
Booih, Julin, Bondeson, Andersson, Per i Arbrå, Winberg *) samt Nilsson, N. A.
i Östrabo.
'') Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7.
3
Bilaga.
Till riksdagens första kammares andra tillfälliga utskott.
Jämlikt en av Kungl. Kommunikationsdepartementet den 23 nästlidne
februari till Kungl. Generalpoststyrelsen avlåten skrivelse har Kungl. Maj:t anbefallt
Styrelsen att till Eder avgiva yttrande över en inom första kammaren väckt
motion, nr 143, angående undersökning av möjligheterna att indraga kontrollörsoch
förste postexpeditörstjänster vid postverket. Med anledning därav får Styrelsen
anföra följande.
Motionären anmärker, att de stora indragningar av personal, som redan
företagits vid statens affärsdrivande verk, i första hand gått ut över järnvägarna
och att.postverket icke blivit på samma sätt uppmärksammat.
Även vid postverket har emellertid, alltsedan poströrelsen, efter att under
lång tid oavbrutet ökats, år 1919 började nedgå, företagits icke ringa indragningar
av personal. Under tiden från 1920 års början till nu har sålunda antalet befattningar
vid distrikts- och lokalförvaltningarna minskats med över 500. Att dessa
indragningar ej varit ännu större, beror därpå, att postverket sysselsätter vida
mindre personal än järnvägarna, att rörelsens nedgång vid postverket varit
proportionsvis mindre än vid järnvägarna och att, då generalpoststyrelsen sedan
lång tid tillbaka oavlåtligt strävat att begränsa personalens storlek efter rörelsens
verkliga behov, personalen, då poströrelsen hade sin största omfattning, ej var
större än rörelsen krävde.
Motionären anmärker vidare, att sedan år 1902 antalet högre tjänstemän
vid postverket, särskilt kontrollörer och förste postexpeditörer, avsevärt ökats.
Med anledning därav må till en början framhållas, att den ökning av
personalen, som på grund av poströrelsens ökning sedan år 1902 måst företagas,
numera, efter det högre befattningar i stor utsträckning indragits eller utbytts
mot lägre, helt och hållet fäller på den del av personalen, som är av lägre grad än
postexpeditörs. Medan hela den vid distrikts- och lokalförvaltningarna fast anställda
tjänstemannapersonalen sedan år 1902 ökats från 3,223 till 4,540 personer — av
vilken ökning största delen ägt rum före år 1908, då ifrågavarande personal
redan växt till 4,233 personer — har nämligen den del av denna personal, som
är av postexpeditörs eller högre grad, under samma tid minskats från 1,470 till
1,463 personer.
Att under samma tid antalet kontrollörer ökats och ett antal förste postexpeditörer
anställts, har varit eu oundkomlig följd av verkets utveckling. Denua
framgår bäst av eu jämförelse mellan postverkets inkomster år 1902 och dess
inkomster nu, de senare reducerade med det belopp, som beräknas hava orsakats
av portoförhöjningar. År 1902 utgjorde postverkets inkomster endast 14 miljoner
kronor. År 1920 uppgingo dess inkomster, med angivna reduktion, till i det
närmaste 40 miljoner kronor. Till följd därav hava vid de större postkontoren
po3tmästarna i längden ej kunnat utan biträden handhava redogörarsysslan samt
övervaka och leda den underlydande personalens arbete. Endast genom lämpligt
4 Första kammarens andra tilljälliga utskotts utlåtande Nr 7.
ordnande av och utövande av tillsyn över detta arbete kan personalens storlek
begränsas till den verkligt erforderliga. Det må i detta avseende anmärkas, att
postmästarna icke, såsom motionären synes tro, utan undantag bava allt sitt
arbete förlagt till sina kontor. Under ett stort antal postkontor lyda nämligen
poststationer samt lantbrevbärings-, lådbrevbärings- och postföringslinjer m. fl.
postauordningar, stundom till mycket stort antal, vilka för postmästaren kräva
ett avsevärt arbete icke endast å tjänsterummet med uppgörande av administrativa
uppgifter, utredningar o. dyl. rörande hela postområdet utan även utom kontoret
genom inventerings- och inspektionsresor samt andra olika förrättningar å
ort och ställe.
Mot de av motionären meddelade uppgifter, som äro avsedda att visa,
att antalet chefsbefattningar ökats i vida större proportion än arbetet, kunna
göras åtskilliga anmärkningar. Sålunda är det först och främst oriktigt, att vid
vart och ett av de uppräknade postkontoren år 1902 icke funnits annan tjänsteman
i chefsställning än postmästaren. Vid vart och ett av postkontoren i Hälsingborg,
Linköping, Falun och Gävle fauns nämligen redan då jämte postmästaren
en kontrollör. Vidare både av de tre förste postexpeditörer, som enligt
uppgiften år 1920 voro anställda vid postkontoret i Hälsingborg, eu redan före
slutet av året blivit indragen.*) Slutligen är det felaktigt att vid jämförelse mellan
arbetsmängden å ett postkontor under olika år, särskilt den, som åligger chefspersonalen,
taga hänsyn endast till hela antalet under vartdera året avgångna
försändelser. Dels kräva försändelser av olika slag olika mycket arbete. Värdeförsändelser
kräva sålunda betydligt mera arbete än andra försändelser. Dels
inverka flera andra vid ett postkontor förekommande bestyr än behandlingen av
avgående post avsevärt å arbetsmängden därstädes. Särskilt bava under den tid,
varom nu är fråga, många postkontors arbetsmängd rätt avsevärt ökats genom
postverket tillagda nya rörelsegrenar, såsom stämpelförsäljning, utbetalning av
folkpensioner och uppbörd av kronoskatt, Att särskilt postmästarnas arbetsbörda
kännbart påverkas av antalet under deras kontor förlagda poststationer samt
lantbrevbärings-, lådbrevbärings- och postföringslinjer, är uppenbart. Tydligt är
ock, att postverkets i allmänhet oerhört ökade kontanta penningomsättning, särskilt
ökningen av in- och utbetalade postanvisningsmedel, i hög grad inverkar
på postmästarens ansvar och kontrollarbete. Fn någorlunda god ledning vid
bedömandet av en postmästares behov av biträde vid redogörar- och chefsgöro''
målen har man i postkontorets inkomster. Vid jämförelse, i detta syfte, mellan
ett postkontors inkomster under olika år bör givetvis från inkomsten under det
senare året dragas det belopp, som kan beräknas hava influtit på grund av under
mellantiden vidtagna portoförhöjningar. Därjämte bör för vartdera året den del
av inkomsten, som härflutit från underlydande poststationer och lantbrevbäringar,
upptagas till endast en del — t. ex. tredjedelen — av sitt belopp.
Vid postkontoret i Hälsingborg — för att taga ett exempel har sålunda
antalet tjänstemän i chefsställning ökats, icke, såsom motionären uppgiver, med
) Vid det av motionären särskilt framhållna postkontoret i Sköfde har för övrigt numera
kontrollören indragits och kommer den ene förste postexpeditören, som endast kan anlitas att
bestrida enklare göromål än sådana, som åligga förste postexpeditör, att vid sin avgång ersättas
av lägre tjänsteman.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 7. 5
500 procent, utan endast med 200 procent under den tidigare delen av år 1920
och endast med 150 procent mot samma års slut. För bedömande av ökningen
utav arbetet, särskilt det, som åligger postmästaren och hans närmaste biträden,
må framhållas, att antalet avgångna värdeförsändelser — däri inräknade paket
och postauvisningar — som år 1902 utgjorde 110,381, år 1920 uppgick till
460,915 och sålunda ökats med 318 procent, att de inbetalade postanvisningsmedlen
under samma tid ökats från 1,5 miljoner kronor till nära 12,5 miljoner
kronor eller med 600 procent och att arbetet å postkontoret dessutom ökats
genom de postverket tillförda nya rörelsegrenarna. Inkomsten vid postkontoret,
vilken år 1902 uppgick till endast 256,560 kronor eller, med ovan angivna reduktion
av den från poststationer och lantbrevbäringar influtna delen, 214,449 kronor,
belöpte sig ock år 1920 till ej mindre än 1,089,655 kronor eller, med avdrag av
den del, som berott på portoförhöjniugar, och med sådan reduktion av den från
underlydande postanordningar influtna delen, som förut omnämnts, 618,463
kronor. Inkomsten har sålunda ökats, den verkliga med 325 procent och den
beräknade med 183 procent.
Jämlikt brev till generalpoststyrelsen den 27 oktober 1922 har Kungl.
Maj:t ålagt styrelsen, bland annat, att, då ledighet uppstår i ordinarie befattning,
verkställa utredning, huruvida icke genom vidtagande av förenklingar i arbetet
eller genom ändrad arbetsfördelning de till den ifrågavarande befattningen
hörande göromålen kunna utföras antingen med anlitande av de i övrigt befintliga
arbetskrafter eller ock av befattningshavare med lägre avlöning än den,
som varit förenad med den- ledigblivna befattningen. På grund av denna föreskrift
pågå inom styrelsen noggranna undersökningar, i vilken mån, förutom
andra befattningar, nu inrättade kontrollörs- och förste postexpeditörstjänster må
kunna helt och hållet indragas eller ersättas med lägre befattningar.
I brev den 30 november 1922 har Kungl. Maj:t, i sammanhang därmed,
att Kungl. Maj:t bestämt, att 1920 års postkommitté skulle upphöra senast med
utgången av år 1922, uppdragit åt kommitténs ordförande, kanslirådet A. E. M.
Ericsson, ledamoten i kommittén, transportmästaren J. A. Wallin samt ledamoten
och sekreteraren i kommittén, postdirektören E. G. Lannge att senast den 31
maj 1923 inkomma med utredning beträffande frågan om förekomsten av överkvalificerad
arbetskraft inom postverkets olika förvaltningar m. no. Dessa sakkunniga
lära icke underlåta att taga under övervägande, jämväl i vilken mån nu
anställda kontrollörer och förste postexpeditörer må kunna undvaras.
Då utredningar i det syfte, som motionären avsett, sålunda på grund av
Kungl. Maj:ts föreskrifter komma att vidtagas såväl av styrelsen som av särskilda
sakkunniga, får styrelsen härigenom hemställa, att Ni måtte avstyrka
bifall till motionen.
Stockholm den 2 mars 1923.
Kungl. Generalpoststyrelsen.
JACQUES 1’KAMBEKCr.
JULIUS JUHLIN.
A ({(just broberg.
bihang till riksdagens protokoll 19211.
1,2 sand. 2 avd. 7 käft. (Nr 7.) 2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.