Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om ändrad lydelse av 31 § i lagen angående väghållningsbesvärets utgörande på landet.

1923-05-17 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1923:48, Utlåtande i anledning av väckt motion om ändrad lydelse av 31 § i lagen angående väghållningsbesvärets utgörande på landet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 48.

1

Nr 48.

Ankom till riksdagens kansli den 17 maj 1923 kl. 5 e. in.

Utlåtande i anledning av väckt motion om ändrad lydelse av 31 §

i lagen angående väghållningsbesvärets utgörande på

landet.

I en inom första kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad

motion nr 37 av herr von Sneidern har hemställts, att riksdagen måtte

besluta, att 31 § 1 stycket i lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets

utgörande på landet erhåller följande ändrade lydelse.

»Å väg må med undantag för de ställen, där sådan av järnväg eller kanalled

korsas, grind icke uppsättas, såframt sådan ej för gränsbevakningens

behov erfordras, med mindre Kung!. Maj:ts befallningshavande därtill

giver sitt samtycke.»

Till stöd härför har i motionen anförts följande.

1 anledning av proposition till 1922 års riksdag med förslag till ny väglag

väcktes av herr Corneliusson m. fl. motion nr 252 i andra kammaren om sådan

ändring av förslaget, att i lagen otvetydigt angavs, att hinder ej mötte för att å

allmän väg grind uppsattes för gränsbevakningens behov. I den vid utskottsbetänkandet

över nämnda lagförslag av herr von Sneidern m. fl. fogade reservationen,

i vilken fullständigt förslag till ny väglag ingick, var detta önskemål även

beaktat. Under det år, som gått, ha särskilda omständigheter tillstött, vilka gjort

behovet av dylika vägbommar för gränsbevakningens del särdeles kännbart, Den

ökade smugglingen av spritvaror över västra gränsen har föranlett behov av skärpt

bevakning. I den mån denna trafik följer landsvägarna ökar frånvaron av vägbommar

kostnaden för kontrollen av den besvärande motor trafiken, utan att dock

denna kontroll — enligt gränsbevakningens uppgift — når den effektivitet, som

skulle erhållas, om vägbommar finge uppsättas. Den nuvarande lagstiftningen torde

dock lägga hinder i vägen härför. Men det är tydligen meningslöst att låta lagbestämmelser,

vilkas uppgift är att undanröja hinder för samfärdseln, stå i vägen,

då berättigade och starkare intressen kräva att dylika hinder skapas. Då det

vidare är önskvärt, att detta hinder i lagstiftningen omedelbart undanröies utan

avvaktan på eu ny väglags antagande och dennas ikraftträdande, tillåtei jag mig

hemställa, — — —.

Första stycket av 31 § i lagen den 23 oktober 1891 angående

väghållningsbesvärets utgörande på landet har följande lydelse:

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 10 sand. 29 höft. (Nr 48 50.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

2 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 48.

»A väg må, med undantag för de ställen, där sådan av järnväg*

el er_ kanalled korsas, grind icke uppsättas, med mindre Konungens befallmngshavande

därtill lämnar tillstånd.»

Utskottet vill erinra, att utskottet i utlåtande nr 47 i anledning av

väckta motioner med förslag till lag om allmänna vägar på landet tillstyrkt

det däri framlagda lagförslaget. I kapitel 5 § 5 stadgas, att vad

dan föreskrivits, angående förbud mot uppsättande av grind å landsväg

icke skall äga tillämpning bland annat i fråga om grind, som erfordras

för gränsbevakningens behov. Enligt lagförslaget är emellertid lagen,

aven om den i år godkännes, icke avsedd att träda i tillämpning förrän

1926. Vid sådant förhållande och då utskottet i likhet med motionären

och på av honom anförda skäl anser angeläget, att en bestämmelse

fortast möjligt träffas, som möjliggör tillgodoseendet av det i motionen

angivna syftet, har utskottet funnit sig böra med vissa mindre jämkningar

beträffande formuleringen tillstyrka den föreslagna ändringen i

nu gällande väglag.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen måtte med bifall till den i ämnet

väckta motionen 1: 37 för sin del antaga följande förslag

till ändrad lydelse av första stycket i 31 § avlagen

den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets

utgörande på landet.

31 §.

Å väg må, med undantag för de ställen, där

den av järnväg eller kanalled korsas eller där så erfordras

för gränsbevakningens behov, grind icke uppsättas,

med mindre Konungens befallningshavande därtill

lämnar tillstånd.

Vid de — — — verkställes.

Med — — — avlyftade.

Stockholm den 17 maj 1923.

På jordbruksutskottets vägnar:

O. NILSSON.

Närvarande: se utlåtande nr 50.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1923:298 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om ändrad lydelse av 31 § i lagen angående väghållningsbesvärets utgörande på landet. a1 i texten