Utlåtande i anledning av väckt motion om ändrad lydelse av 31 § i lagen angående väghållningsbesvärets utgörande på landet.
1923-05-17 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1923:48, Utlåtande i anledning av väckt motion om ändrad lydelse av 31 § i lagen angående väghållningsbesvärets utgörande på landet.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 48.
1
Nr 48.
Ankom till riksdagens kansli den 17 maj 1923 kl. 5 e. in.
Utlåtande i anledning av väckt motion om ändrad lydelse av 31 §
i lagen angående väghållningsbesvärets utgörande på
landet.
I en inom första kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad
motion nr 37 av herr von Sneidern har hemställts, att riksdagen måtte
besluta, att 31 § 1 stycket i lagen den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets
utgörande på landet erhåller följande ändrade lydelse.
»Å väg må med undantag för de ställen, där sådan av järnväg eller kanalled
korsas, grind icke uppsättas, såframt sådan ej för gränsbevakningens
behov erfordras, med mindre Kung!. Maj:ts befallningshavande därtill
giver sitt samtycke.»
Till stöd härför har i motionen anförts följande.
1 anledning av proposition till 1922 års riksdag med förslag till ny väglag
väcktes av herr Corneliusson m. fl. motion nr 252 i andra kammaren om sådan
ändring av förslaget, att i lagen otvetydigt angavs, att hinder ej mötte för att å
allmän väg grind uppsattes för gränsbevakningens behov. I den vid utskottsbetänkandet
över nämnda lagförslag av herr von Sneidern m. fl. fogade reservationen,
i vilken fullständigt förslag till ny väglag ingick, var detta önskemål även
beaktat. Under det år, som gått, ha särskilda omständigheter tillstött, vilka gjort
behovet av dylika vägbommar för gränsbevakningens del särdeles kännbart, Den
ökade smugglingen av spritvaror över västra gränsen har föranlett behov av skärpt
bevakning. I den mån denna trafik följer landsvägarna ökar frånvaron av vägbommar
kostnaden för kontrollen av den besvärande motor trafiken, utan att dock
denna kontroll — enligt gränsbevakningens uppgift — når den effektivitet, som
skulle erhållas, om vägbommar finge uppsättas. Den nuvarande lagstiftningen torde
dock lägga hinder i vägen härför. Men det är tydligen meningslöst att låta lagbestämmelser,
vilkas uppgift är att undanröja hinder för samfärdseln, stå i vägen,
då berättigade och starkare intressen kräva att dylika hinder skapas. Då det
vidare är önskvärt, att detta hinder i lagstiftningen omedelbart undanröies utan
avvaktan på eu ny väglags antagande och dennas ikraftträdande, tillåtei jag mig
hemställa, — — —.
Första stycket av 31 § i lagen den 23 oktober 1891 angående
väghållningsbesvärets utgörande på landet har följande lydelse:
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 10 sand. 29 höft. (Nr 48 50.) 1
Utskottet.
2 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 48.
»A väg må, med undantag för de ställen, där sådan av järnväg*
el er_ kanalled korsas, grind icke uppsättas, med mindre Konungens befallmngshavande
därtill lämnar tillstånd.»
Utskottet vill erinra, att utskottet i utlåtande nr 47 i anledning av
väckta motioner med förslag till lag om allmänna vägar på landet tillstyrkt
det däri framlagda lagförslaget. I kapitel 5 § 5 stadgas, att vad
dan föreskrivits, angående förbud mot uppsättande av grind å landsväg
icke skall äga tillämpning bland annat i fråga om grind, som erfordras
för gränsbevakningens behov. Enligt lagförslaget är emellertid lagen,
aven om den i år godkännes, icke avsedd att träda i tillämpning förrän
1926. Vid sådant förhållande och då utskottet i likhet med motionären
och på av honom anförda skäl anser angeläget, att en bestämmelse
fortast möjligt träffas, som möjliggör tillgodoseendet av det i motionen
angivna syftet, har utskottet funnit sig böra med vissa mindre jämkningar
beträffande formuleringen tillstyrka den föreslagna ändringen i
nu gällande väglag.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen måtte med bifall till den i ämnet
väckta motionen 1: 37 för sin del antaga följande förslag
till ändrad lydelse av första stycket i 31 § avlagen
den 23 oktober 1891 angående väghållningsbesvärets
utgörande på landet.
31 §.
Å väg må, med undantag för de ställen, där
den av järnväg eller kanalled korsas eller där så erfordras
för gränsbevakningens behov, grind icke uppsättas,
med mindre Konungens befallningshavande därtill
lämnar tillstånd.
Vid de — — — verkställes.
Med — — — avlyftade.
Stockholm den 17 maj 1923.
På jordbruksutskottets vägnar:
O. NILSSON.
Närvarande: se utlåtande nr 50.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1923:298 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om ändrad lydelse av 31 § i lagen angående väghållningsbesvärets utgörande på landet. a1 i texten