Sök i Ratio Lex

Riksdagens kanslideputerades memorial Nr 2

1923-01-31 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Kanslideputerade 1923:2, Riksdagens kanslideputerades memorial Nr 2

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens kanslideputerades memorial Nr 2.

1

Nr 2.

Ankom till riksdagens kansli den 5 februari 1923 kl. 12 m.

Riksdagens kanslideputerades memorial nr 2 i anledning av ett

av särskilda kommitterade utarbetat förslag till avlöningsbestämmelser

för riksdagens personal.

Till kamrarnas herrar talmän.

På hemställan av bankoutskottet i dess memorial nr 39 beslöt 1922

års riksdag bland annat, att genom fullmäktiges i riksgäldskontoret försorg

skulle åvägabringas utredning rörande definitivt ordnande av frågan

om ersättning till de hos kamrarna, de ständiga och tillfälliga utskotten

samt i riksdagens kansli anställda tjänstemän och vaktbetjänte för mistade

löneinkomster av statstjänst, i samband varmed jämväl borde beaktas

spörsmålet rörande revision av 1919 års avlöningsbestämmelser för samma

personal.

Sedan fullmäktige i riksgäldskontoret med anledning härav uppdragit

åt en av sju personer bestående kommitté att verkställa omförmälda

utredning samt kommittén till fullmäktige inkommit med förslag

i ämnet, hava fullmäktige med skrivelse den 16 januari 1923 jämte eget

yttrande till riksdagen överlämnat det sålunda upprättade förslaget.

Efter föredragning av fullmäktiges om förmälda skrivelse, hava

riksdagens kamrar den 19 innevarande januari beslutit att hänvisa detta

ärende till kamrarnas herrar talmän för att, efter behandling vid talmanssammanträde

jämlikt § 3 mom. 2 av de för riksdagen antagna

reglementariska föreskrifter, av herrar talmän överlämnas till bankoutskottet.

Kanslideputerade hava sedermera enligt remissresolution den 20

januari 1923 av Eder anmodats att inkomma med yttrande i ärendet.

I anledning härav få kanslideputerade till en början förmäla, att

deputerade ansett lämpligt att från sin granskning av kommittéförslaget

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 15 saml. 2 avd. 2 höft. (Nr 2.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Riksdagens kanslideputerades memorial Nr 2.

för närvarande utbryta den i sista stycket av kommitténs yttrande i

ämnet berörda frågan om sättet för tillsättning av den person, som skall

upprätta riksdagsregistren, och kontrollanten å samma arbete samt i

samband därmed stående spörsmål, i vilket avseende kanslideputerade

komma att framdeles avgiva yttrande.

Vid sin granskning av kommittéförslaget i övrigt hava kanslideputerade

icke funnit något annat att erinra mot detsamma än att sekreterarens

i riksdagens kansli av kommittén föreslagna månadsavlöning 400

kronor synes på grund av beskaffenheten hos de med denna tjänst förenade

göromålen böra från tillsättningsdagen räknat utgå för hela den

tid, riksdag varar.

Från kanslideputerades yttrande i sistnämnda hänseende var ordföranden

borgmästaren von Geijer skiljaktig och biträdde kommitténs

förslag härutinnan.

Remisshandlingarna återgå.

Stockholm den 31 januari 1923.

K. VON GEIJER. Th af EKENSTAM. AXEL RUNE.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bilaga till Riksdagens kanslideputerades memorial Nr 2.

3

Till Riksdagen.

Med bifall till bankoutskottets hemställan i memorial nr 39 beslöt 1922 års

riksdag, bland annat, att genom fullmäktiges i riksgäldskontoret försorg skulle

åvägabringas utredning rörande definitivt ordnande av frågan om ersättning till

vissa bland riksdagens tjänstemän och vaktmästare för mistade löneinkomster av

statstjänst, i samband varmed jämväl borde beaktas spörsmålet rörande revision

av 1919 års avlöningsbestämmelser rörande hos kamrarna, de ständiga och tillfälliga

utskotten samt i riksdagens kansli anställda tjänstemän och vaktbetjänte.

För verkställande av ovan omförmälda utredning beslöto fullmäktige den.

21 september 1922 att tillsätta en av sju personer bestående kommitté. Till ledamöter

i densamma kallades redaktören C. G. Ekman, bankofullmäktigen E. Kristensson,

borgmästaren K. E. von Geijer, förste deputeraden i riksgäldskontoret greve

J. G. Lagerbjelke, riksgäldsfullmäktigen V. Larsson, statskommissarien A. G.

Thorstenson och andra kammarens sekreterare P. A. Cronvall.

Sedan nämnda kommitté numera i en till fullmäktige ställd, den 27 november

1922 dagtecknad skrivelse i förberörda frågor avgivit yttrande, få fullmäktige

härmed överlämna detsamma till riksdagen och tillika meddela, att fullmäktige

för sin del ej hava något att erinra mot kommitténs förslag.

Stockholm den 16 januari 1923.

EMIL KINANDER.

G. LAGERBJELKE. G. KOBB. KARL HILDEBRAND.

S. H. KVARNZELIUS. V. LARSSON.

John Hägglund.

Till herrar fullmäktige i riksgäldskontoret.

Det kommittén givna uppdraget innefattar två, visserligen fristående men

likväl med varandra sammanhörande spörsmål, nämligen dels ett defintivt ordnande

av frågan om ersättning åt i riksdagen och dess utskott anställda statstjänstemän

för mistade löneförmåner, dels ock en revision av 1919 års avlöningsbestämmelser

för den hos riksdagen anställda personalen.

Kommittén vill först beröra den första frågan, vilken är den, som här

träder i förgrunden och jämväl torde vara att betrakta som den betydelsefullaste.

Medan före 1922 års ingång statstjänstemän, vilka förordnades att bestrida befattningar

inom kamrarnas eller utskottens kanslier, i regel åtnjöto, där de icke

fingo utan vidare med sina statstjänster förena ifrågavarande befattningar, hel

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bilaga till Riksdagens kanslideputerades memorial Nr 2.

eller partiell tjänstledighet och därunder i regel hade att avstå å respektive ordinarie

tjänster för tiden för ledigheten löpande tjänstgöringspenningar, gäller från

och med år 1922, att i fall av tjänstledighet av angiven orsak för befattningshavare

vid statsdepartement och centralt ämbetsverk hela lönen avstås. Då det

syntes billigt, att ersättning i någon form bereddes statstjänstemannen för vad

de på grund av sin riksdagstjänstgöring nödgats avstå av sina ordinarie löner,

löstes vid 1922 års rikdag denna fråga provisoriskt på så sätt, att samtliga de

tjänstemän, som vore innehavare av statstjänster, erhölle ersättning med två

tredjedelar av vad de visat sig faktiskt hava på grund av tjänstgöring hos riksdagen

a^ statt av den till statstjänsten hörande lönen, samt att särskild ersättning

för mistade löneinkomster tillkom de vaktbetjänte, som innehade statstjänst, i den

män de styrkte, att de nödgats i och för riksdagstjänstgöring avstå större del av

sina fastställda löneförmåner i statstjänst än under motsvarande del av riksdagstjänstgöring

år 1921 varit förhållandet. Skillnaden mellan tjänstemännen och

vaktbetjänte i berörda hänseende var betingad därav, att arvoden till de senare

hade fastställts med avseende därå, att de av sin statsavlöning plägat avstå väsentligt

större del — i regel allt utom åldersillägg — än vad fallet var beträffande

tjänstemännen, vilka tillförene i regel förpliktats avstå allenast tjänstgöringspenningarna.

Då det gäller att bedöma denna ersättningsfråga, kunna, såvitt kommittén

ser saken, tre olika lösningar diskuteras.

En anordning, som vid första påseendet kan synas möjlig, är den, att den

statsanställda personalen, som tjänstgör hos riksdagen, icke skulle beredas någon

särskild ersättning för de löneförmåner, vederbörande nödgats avstå i sin statstjänst.

Den ekonomiska förlust, vederbörande härigenom komme att vidkännas,

skulle antingen kunna kompenseras genom höjda arvodesbelopp eller ock lämnas

utan varje slag av kompensation. Den förra anordningen — en kompensering

med höjda arvodesbelopp för de statsanställda — skulle emellertid föranleda, utom

en väsentlig omredigering av arvodesstaten, ett till synes omotiverat särskiljande

mellan sådana befattningshavare, vilka äro innehavare av statstjänster, och sådana,

vilka ej äro statstjänstemän, med högre arvodessiffror för de förra än för de

senare. Vidtoges av nu angivna orsak eu generell förhöjning av arvodena för

all. riksdagens kanslipersonal, skulle arvodesförhöjningar ifrågakomma, där de icke

kunde anses vara av omständigheterna betingade. Frånsett de lönetekniska svårigheter,

som härmed äro förenade, synes en dylik utväg icke vara tillrådlig. Skulle

man åter tänka sig ett borttagande av all ersättning utan att någon kompensation

lämnas, torde med sannolikhet kunna förutses, att just till de befattningar,

där den i statstjänsten vunna erfarenheten är för riksdagen nyttig och önsklig,

någon kompetent sökande icke skulle anmäla sig, eller med andra ord att riksdagen

skulle gå miste om de kvalificerade statstjänstemän, vilkas biträde erfarenheten

visat hava varit för riksdagens arbeten synnerligen gagneligt. Den sålunda

antydda utvägen med borttagande av all ersättning vare sig med eller utan särskild

kompensation anser kommittén icke lämpligen böra beträdas.

En annan möjlighet, som inom kommittén diskuterats, har varit att definitivt

fastställa det vid 1922 års riksdag beslutade provisoriet, nämligen beredande

av ersättning i viss utsträckning åt all statsanställd personal. Goda skäl

kunna ock anföras för en dylik anordning. Men å andra sidan lämnar dock ett

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bilaga till Riksdagens kanslideputerades memorial Nr 2. 5

dylikt system rum för vissa anmärkningar, särskilt på grund av den starkt generaliserade

form, varmed det tillämpats. En följd av denna generalisering har

blivit, att systemet kan i vissa fall medföra ett obehörigt gynnande av de statsanställda

framför den övriga bos riksdagen tjänstgörande icke statsanställda personalen.

Det avser nämligen att åt alla statsanställda bereda en förmån, som väl

är berättigad i avseende å vissa befattningar inom riksdagen men saknar samma

grund av berättigande i avseende å andra.

Kommittén har vid närmare övervägande av spörsmålet ansett sig, med

avvisande av nu antydda utvägar, böra till skärskådande upptaga en tredje möjlighet

till frågans lösning. Denna innebär, att till innehavare av vissa befattningar

inom riksdagen — framför allt utskotten — ersättning skulle i viss utsträckning

beredas, medan för andra befattningshavare någon ersättning icke

skulle ifrågakomma.

Det torde ej förnekas, att riksdagen vid sitt arbete har fördel av att äga

tillgång till statens tjänstemän. Den erfarenhet och rutin i administrativa angelägenheter

och den sakkunskap på förvaltningens skilda områden, som hos statstjänstemännen

i regel förefinnes, underlättar och befordrar riksdagsarbetets jämna

gång, och framträder detta särskilt vid det mera kvalificerade arbetet inom de

ständiga utskotten, som jämväl i regel hittills anlitat äldre, i statsförvaltningen

betrodda tjänstemän i ansvarsfullare ställning. Att erhålla dessas biträde måste

anses vara för riksdagen av gagn, och synes riksdagen för detta ändamåls vinnande

böra i viss utsträckning bereda dem ersättning för vad de å sina statstjänster

gå i mistning på grund av tjänstgöringen hos riksdagen.

Vad nu sagts innebär icke någon underskattning av vare sig andra tjänster

inom riksdagen eller de tjänstemän, som bekläda dessa. För de yngre statstjänstemännen

innebär emellertid tjänstgöringen hos riksdagen så pass stora förmåner av

skilda slag, att redan av detta skäl en sådan ersättning, varom här är tal, ej bör

ifrågasättas.

Kommittén finner sålunda fog föreligga att i avseende å ersättningsfrågan

skilja statstjänstemännen i två grupper, den ena med och den andra utan ersättning

för mistad statslön. Frågan gäller nu att angiva de särskilda befattningar,

vilka böra räknas till de olika grupperna.

Kommittén har ansett nödigt, att en så sträng begränsning som möjligt

göres i fråga om antalet av dem, vilka skulle komma i åtnjutande av ersättning,

och har kommittén därför till denna kategori med ett enda undantag, vartill kommittén

här nedan kommer, allenast velat hänföra sådana befattningar, som äro förenade

med sekreterargöromål. Hit böra då i främsta rummet räknas sekreterarna

i kamrarna och i de ständiga utskotten och vidare sådana notarier i de ständiga

utskotten, vilka förrätta sekreterargöromål på avdelning. Av dylika notarier finnas

för närvarande 4 i statsutskottet — 1 på varje av utskottets fyra avdelningar —

samt 1 i vartdera av bevillnings- och jordbruksutskotten. Då jämväl de övriga

ständiga utskotten äro i behov av, utom sekreteraren, ytterligare en kvalificerad

kanslitjänsteman, åt vilken uppsättande av utlåtande kan anförtros, bör hit jämväl

hänföras 1 notarie med sekreterargöromål i vart och ett av konstitutions-, bankosamt

första och andra lagutskotten. Till sist har kommittén även till denna grupp

ansett böra hänföras kamreraren i statsutskottet. Visserligen äro med denna befattning

sekreterargöromål icke förenade, men å tjänstens innehavare ställas dock sådana

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bilaga till Riksdagens kanslideputerades memorial Nr 2.

anspråk — i väsentlig grad ökade genom budgetårets omläggning — att densamma

med fog synes höra till dem, vilkas innehavare skulle åtnjuta ersättning för mistad

statslön.

Kommittén bär alltså ansett sig höra tillstyrka, att följande tjänstemän,

därest de äro innehavare av statstjänst, nämligen sekreterarna hos kamrarna och

i de ständiga utskotten, fyra notarier med sekreterargöromål i statsutskottet samt

en dylik notarie i vart och ett av de övriga ständiga utskotten ävensom kamreraren

i statsutskottet, må åtnjuta ersättning i viss utsträckning för vad vederbörande

befattningshavare visat sig hava på grund av tjänstgöring hos riksdagen avstått

av de till statstjänsten hörande avlöningsförmånerna.

Det har av kommittén ansetts vara lämpligt att utsätta antalet av de notarier,

vilka skulle komma i åtnjutande av ifrågavarande förmån, varmed angivits, att

densamma ej bör tillgodokomma ett större antal än vad som för riksdagsarbetet

verkligen är nödvändigt. En dylik anordning innebär självfallet icke någon beskärning

av den utskotten grundlagsenligt tillkommande rätten att utse den kanslipersonal,

som tinnes nödig. Utskotten äro och bliva alltfort obundna vid bestämmandet

av det antal tjänstemän, varav vederbörande utskott anser sig vara i behov.

Den begränsning, som här göres, innebär allenast, att ett visst fixerat antal av

vederbörande utskottstjänstemän skola erhålla ersättning för mistad statslön.

Med hänsyn till de omfattande och komplicerade spörsmål, som med åren i

allt större omfattning kommit att underställas riksdagen och förty hänvisats till

förberedande behandling av ständigt utskott, har den praxis allt mer vunnit tilllämpning,

att utskottet ansett sig böra anlita någon utom utskottets ordinarie kansli

stående person att antingen inför utskottet föredraga ett dylikt ärende och biträda

vid avfattandet av utskottets utlåtande eller ock utan föregående föredragning

tjänstgöra såsom särskild sekreterare vid behandlingen inom utskottet av vederbörande

fråga. Beträffande ersättning åt sålunda tillkallad person har i allmänhet

så förfarits, att utskottet i memorial till kamrarna hemställt om arvode till belopp,

som synts utskottet skäligt. För vinnande av en större enhetlighet i avseende å

storleken av ifrågavarande ersättningsbelopp anser kommittén en sådan föreskrift

väl motiverad, vilken ålägger utskottet att i sådana ersättningsfrågor inhämta

kanslideputerades yttrande, innan förslag i ämnet avlåtes till kamrarna. För undvikande

av onödig och omständlig skriftväxling synes ett dylikt yttrande kunna

såväl av utskottets ordförande inhämtas som av kanslideputerade avgivas muntligen,

varvid förhållandet dock bör protokollföras både hos kanslideputerade och

hos utskottet samt i vederbörande memorial till kamrarna omnämnas.

Vad nu föreslagits rörande behandling av frågor om ersättning åt särskild

personal inom ständigt utskott anser kommittén även böra gälla i fråga om den

kanslipersonal, som anställes hos sammansatt eller särskilt utskott.

1922 års provisoriska beslut i ersättningsfrågan avsåg beredande av omförmälda

förmån allenast åt befattningshavare i statens tjänst. Kommittén saknar

anledning att ifrågasätta utsträckande av denna förmån jämväl till andra. Visserligen

har inträffat och kan fortfarande inträffa, att kommunalt anställda tjänstemän

förordnas å de befattningar, vilka kommittén hänfört till den grupp, där ersättning

skulle utgå för mistad statslön. Att emellertid utsträcka denna rätt jämväl till de

kommunala tjänstemännen kan dock medföra konsekvenser, som nu ej kunna överskådas,

och det kan bliva svårt till sist bestämma, var gränsen skall sättas. Vidare

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bilaga till Riksdagens kanslideputerades memorial Nr 2. 7

äro lönesatserna för de kommunala tjänsterna stundom helt olika de för statsbefattningar

gällande, och framför allt kunna de skäl, vilka föranlett kommittén

tillstyrka en dylik anordning för statstjänstemännen, i allmänhet icke anses gälla

kommunalt anställda befattningshavare. Härtill kommer ock att, efter vad erfarenheten

visat, ett helt ringa antal kommunala tjänstemän anlitats å de tjänster, varom

nu är fråga.

Vad vidare beträffar normen för beräkning av ifrågavarande ersättning,

innebar 1922 års provisorium, att 2/, av vad tjänstemannen visat sig hava avstått

av sin statslön skulle av riksdagen ersättas, och hade härvid som utgångspunkt

tagits den tillförene å statslönen i regel rådande proportionen mellan lön och

tjänstgöringspenningar. Medan tjänstemannen förut åtnjöt dyrtidstillägg jämväl

å de avstådda tjänstgöringspenningarna, skall enligt nu gällande dyrtidstilläggsbestämmelser

något dyrtidstillägg icke utgå å den del av lönen som avstås. Vid

sådant förhållande anser kommittén ersättningen nu böra beräknas efter de avstådda

avlöningsförmånerna. Vad angår proportionen 3/3 har kommittén icke ansett sig

böra nu föreslå eu rubbning av vad vid 1922 års riksdag härutinnan tillämpats.

Innan kommittén lämnar ersättningsfrågan, vill kommittén allenast erinra,

hurusom inom kommittén diskuterats möjligheten av en anordning, varigenom

det åsyftade målet att åt riksdagsarbetet förvärva de kvalificerade statstjänstemännen

skulle kunna nås utan att utvägen av särskild ersättning behövde anlitas,

nämligen den, att i de av riksdagen fastställda avlöningsbestämmelserna arvodesbeloppen

för de befattningar, som lämpligen besättas med angivna tjänstemän,

a priori sättas jämförelsevis höga. Normen för bestämmandet av dessa arvodesbelopp

torde emellertid i så fall böra sökas efter en jämförelse med de högre och

högsta lönegraderna inom statsförvaltningen och förmodligen sättas ej obetydligt

över dessa. Dylika höga arvodesbelopp äro dock ej alltid betingade av omständigheterna;

yngre personer i lägre lönegrader kunna befinnas lämpliga. Vidare torde

med fog kunna antagas, att vid fastställandet av dylika generella arvodesbelopp

desamma icke bleve satta så höga, att icke fara förelåge, att de högst kvalificerade

tjänstemännen, som det låg i riksdagens intresse att förvärva, avhölles från att

söka befattningar, varom nu är fråga. Härtill kommer svårigheten för att ej

säga omöjligheten att efter tid uppskatta det arbete, som är förenat med ifrågavarande

tjänster, och att bestämma, hur mycket arbetstid fullgöres eller bör fullgöras

å tjänsterummet. I vissa fall kan riksdagstjänsten, i större eller mindre

utsträckning, förenas med statstjänst och tjänstemannen sålunda uppbära ersättning

från båda hållen. I andra fall åter tager riksdagstjänsten sin innehavares hela tid;

och detta kan inträffa med i övrigt likställda tjänster. Tydligt är, att i samma mån

en person kan förena båda tjänsterna i samma mån kommer han i gynnsammare

ställning i förhållande till den, som får ägna längre tid eller hela sin tid åt riksdagstjänsten,

och riksdagens viktigaste tjänstebefattningar höra till sistberörda kategori.

Vad kommittén i det föregående föreslagit torde innebära större smidighet

och möjlighet att anpassa sig efter omständigheterna. En ganska säker garanti

mot missbruk förefinnes däri, att det ligger i den statsanställdes ekonomiska intresse

att taga så kort ledighet från statstjänsten som möjligt, då sådan ledighet

måste medföra en något minskad inkomst.

Kommittén övergår härefter till frågan om revision av nu gällande avlöningsbestämmelser.

Vid en ingående granskning av desamma har kommittén

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bilaga till Riksdagens kanslideputerades memorial Nr 2.

funnit, att arvodessiffrorna i det stora hela synas såväl var för sig som i förhållande

till varandra väl avvägda och näppeligen påkalla några mera väsentliga

rubbningar. Vissa jämkningar har kommittén dock ansett sig böra förorda, på

samma gång kommittén funnit lämpligt föreslå vissa ändrade benämningar och

andra anordningar, för vilka kommittén nu går att redogöra.

Vad först angår den hos kamrarna anställda personalen, finner kommittén

icke någon anledning föreslå ändring i fråga om sekreterararvodena.

Till förste notarie utgår nu ett dagarvode av 22 kronor och till notarie ett

dagarvode av 18 kronor. I avseende å dessa belopp har kommittén intet att

erinra. En exakt jämförelse i avlöningshänseende med statens tjänstemän torde

näppeligen kunna göras, men i stort sett skulle förste notarie och notarie kunna

anses vara ungefärligen ekonomiskt likställd med tjänsteman i 15:e, respektive 13:e

lönegraden i nyreglerat verk. Såväl i detta fall som då här nedan motsvarande

jämförelser göras, vill kommittén emellertid erinra, hurusom denna jämförelse

alltid blir rätt haltande, då man å ena sidan har den rent tillfälliga tjänsten hos

riksdagen — vars tillfälliga beskaffenhet måste betinga ett högre arvode — och

å den andra de förmåner, statstjänsten erbjuder i form av tryggare anställning,

pensionsrätt och andra förmåner.

Under förste notarier och notarier inbegripas nu riksdagsstenograferna med

de undantag, vartill kommittén här nedan kommer. Kommittén anser en mer

adekvat benämning å dessa befattningar påkallad och föreslår beteckningen förste

stenograf och stenograf. Vad särskilt beträffar stenograf er na, vill kommittén

erinra därom, att behovet av ett större eller mindre antal dylika tjänstemän givetvis

är olika under olika riksdagar och under olika tider av riksdagen. För några

år sedan skedde på grund av arbetets ökning en höjning av antalet stenografer

inom andra kammaren. Denna höjning har ägt bestånd, oaktat arbetet minskats;

och särskilt vid 1922 års riksdag visade det sig, att inom sagda kammare förefanns

ett större antal stenografer än som då kunde anses behövligt. Kommittén

vill påpeka angelägenheten av, att ej flera stenografer anställas än behovet kräver.

Skulle under pågående riksdag visa sig, att med hänsyn till debatternas utsträckning

ett större antal stenografer erfordras än som ursprungligen tillsatts, lärer ej

hinder förefinnas för vederbörande kammare att anställa det ytterligare antal, som

kan erfordras till förstärkning av det ordinarie antalet.

Till de nuvarande förste notarierna hör den s. k. stomnotarien. Denne,

vars benämning synes böra bibehållas, har till huvudsaklig sysselsättning att uppsätta

det s. k. stomprotokollet, d. v. s. konceptet till det protokoll, som skall av

sekreteraren granskas och av kammaren godkännas; han är i sin tjänstgöring

ej bunden att närvara vid plena i kamrarna utan kan i avsevärd utsträckning

förlägga sitt arbete utom riksdagshuset.

I samband med denna befattning vill kommittén framhålla följande. För

kommittén har erinrats om den brist i organisationen av kamrarnas kansli, som

för närvarande förefinnes därutinnan, att vid tillfälligt förfall för sekreteraren

någon direkt ersättare för denne ej vore utsedd; utan bleve därtill inom kansliet

den anlitad, som allt efter omständigheterna befunnes för ändamålet lämpligast.

Vidare har inom kommittén påpekats olägenheten för kammaren av att ej äga

tillgång till någon tjänsteman, som ej endast ständigt stode till sekreterarens

disposition utan även kunde anses kompetent att vid tillfälligt förfall för denna

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bilaga till Riksdagens kanslideputerades memorial Nr 2. 9

uppehålla sekreteraretjänsten och städse stode till förfogande för dylikt vikariat.

Kommittén, som anser, att en dylik anordning lämpligen bör komma till stånd

och härutinnan jämväl finner stöd i bestämmelsen i § 15 mom. 2 av ordningsstadga

n för första kammaren, respektive § 16 mom. 3 av arbetsordningen för andra

kammaren, förmenar emellertid, att ett åläggande av berörda art ej skäligen kan

åläggas någon tjänsteman inom kammarens kansli, utan att särskild ersättning

härför beredes honom. Kommittén föreslår, att denna ersättning bestämmes till

150 kronor i månaden. För att emellertid icke berörda ersättning jämte vederbörandes

ordinarie dagarvode skall uppgå till en sammanlagd månadsersättning,

som icke står i proportion till vad sekreterare i ständigt utskott åtnjuter i månadsarvode,

synes den restriktionen härvid böra fogas, att dagarvode jämte ifrågavarande

ersättning icke må för månad räknat överstiga 750 kronor. Mot ett

arvode av angivna storlek anser kommittén, att man av den tjänsteman, som

sålunda utses till sekreterarens biträde, skäligen kan fordra, att han ständigt vid

kammarens plena står sekreteraren till hands, och förutsätter kommittén, att härtill

utses den tjänsteman, som även är bäst skickad att vid förfall för sekreteraren

uppehålla dennes tjänst. Kommittén föreslår alltså, att till den tjänsteman i

kammarens kansli, som utses att efter av talmannen eller sekreteraren lämnade

anvisningar biträda den sistnämnda, må, med ovan angivna begränsning, utöver

dagarvode utgå särskild ersättning med 150 kronor för månad.

Till förste kanslist, registrator ocli kanslist utgår nu dagarvode om respektive

18, 15 och 12 kronor. Mot dessa arvoden, vilka kunna anses motsvara avlöning

till tjänsteman i respektive 13:e, ll:e och 7:e lönegraderna i nyreglerat verk, har

kommittén intet att erinra, liksom ej heller i övrigt rörande nu senast anförda

befattningar.

Förste vaktmästare samt vaktmästare, som ombesörjer utdelning av postförsändelser

till kamrarnas ledamöter, åtnjuter dagarvode av 10 kronor. Då denna

ersättning kan anses motsvara avlöning till tjänsteman i 5:e lönegraden i nyreglerat

verk, står nu senast omförmälda befattningshavare högre i avlöningshänseende

än förste vaktmästare i centralt ämbetsverk, vilken är placerad i 3:e lönegraden.

Annan vaktmästare i kamrarna åtnjuter dagarvode av 8 kronor, ungegefärligen

motsvarande avlöning enligt 2:a lönegraden för nyreglerat verk. Vanlig

vaktmästare i centralförvaltningen uppbär avlöning efter l:a lönegraden. Ersättningen

till kamrarnas vaktbetjäning överstiger sålunda vad i statsförvaltningen

lämnas motsvarande befattningshavare, i synnerhet om man därjämte tager i

betraktande den särskilda ersättning, som utbetalas till vaktmästare, vilken efter

kl. 11 e. m. tjänstgör vid aftonplena. Med hänsyn emellertid till det i förhållande

till vanlig förvaltningstjänst mera jäktande och tillfälliga arbete, som tillkommer

riksdagens vaktbetjäning — liksom för övrigt all hos riksdagen anställd

personal — har kommittén icke funnit skäl föreslå någon rubbning av nu senast

berörda arvodessatser.

I fråga om ersättningen till statsutskottets kanslipersonal har kommittén

uppmärksammat den i 5 mom. l:a stycket av nuvarande avlöningsbestämmelser

förekommande föreskriften om 3,000 kronor till flitpenningar åt utskottets tjänstemän.

Föreskriften om ett särskilt gratifikationsanslag åt statsutskottets kanslipersonal

är av gammalt datum och härrör från den tid, då utskottets arbetsområde

var betydligt större än nu och innan ännu exempelvis indragningsstaten och

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 15 samt. 2 avd. 2 käft. (Nr 2.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bilaga till Riksdagens kanslideputerades memorial Nr 2.

nionde huvudtiteln överflyttats till respektive bankoutskottet och jordbruksutskottet.

Bestämmelsen tillkom i syfte att markera den betydligt mer omfattande

och tyngande arbetsbörda, som avilade utskottets tjänstemän i förhållande till

tjänstemännen i andra ständiga utskott. De omständigheter, som föranlett tillkomsten

av berörda föreskrift, torde emellertid numera icke i samma grad kunna

anses vara för handen. Då härtill vidare kommer, att en avlöningsform av den

beskaffenhet nu nämnts icke synts kommittén lämplig att bibehålla, har kommittén

funnit sig böra förorda dess borttagande. Härigenom kommer emellertid

att vederfaras de utskottets tjänstemän, vilka erhållit del av detta anslag, en avlöningsminskning,

vilken särskilt drabbar utskottets sekreterare. Denne, som under

riksdagen måst helt ägna sig åt riksdagstjänstgöringen, har nämligen av berörda

anslag plägat tillerkännas för varje riksdag hälften av ifrågavarande belopp eller

1,500 kronor. För att åtminstone i någon mån lämna kompensation för denna

avlöningsminskning, har kommittén ansett sig böra föreslå en höjning av hans

månadsarvode från 900 kronor till 1,000 kronor eller alltså samma belopp, som

tillkommer kamrarnas sekreterare. En dylik höjning finner kommittén jämväl

fullt motiverad av den synnerligen krävande och ansvarsfulla ställning, som statsutskottets

sekreterare intager.

Vad angår övriga tjänstemän inom statsutskottet liksom beträffande kanslipersonalen

inom de andra ständiga utskotten, har kommittén intet att erinra mot

vad i aviöningshänseende eller övrigt beträffande dem nu är föreskrivet.

Till sekreterare i tillfälligt utskott utgår enligt nuvarande bestämmelser ett

månadsarvode av 500 kronor. Tages i betraktande medeltalet av utlåtanden under

varje riksdag, som av tillfälligt utskott avgivits under den gångna 10-årsperioden

— den tid, varunder sekreterare varit anställda hos de tillfälliga utskotten — och

ställes detta medeltal i förhållande till medeltalet av den ersättning, frånsett dyrtidstillägg,

som under senaste riksdag utbetalts till sekreterare i nu nämnt

utskott, framgår, att för varje utlåtande utgått en summa av omkring 131 kronor.

Kommittén har ej kunnat finna annat än att ersättningen till nu ifrågavarande

sekreterare är tillmätt efter en för hög måttstock; och har kommittén vid övervägande

av frågan funnit sig böra föreslå ett månadsarvode av 300 kronor med

begränsning till högst 1,200 kronor för riksdag.

Vad så beträffar den i riksdagens kansli anställda personalen, anser sig

kommittén nu böra bortse från föreståndaren för tryckeriexpeditionen, korrekturläsare

och vaktbetjäning, enär förslag föreligger om överflyttande av sagda personal

till riksgäldskontorets stat och dessa befattningshavare följaktligen i annat

sammanhang bliva föremål för närmare prövning. Vid nu angivna förhållande

har kommittén saknat anledning att i avseende å nu senast bemälda befattningshavare

ifrågasätta annan ändring av hittills gällande föreskrifter — vilka givetvis

vid bifall till nyssberörda förslag böra i vad de gälla tryckeriexpeditionen justeras

— än att bestämmelsen om flitpenningar till dem bör — i likhet med vad

kommittén föreslagit i avseende å statsutskottets kansli — ur lönereglementet utgå.

Återstå alltså sekreteraren samt registratorn och kanslisten, vilka nu åtnjuta

månadsarvoden, den förre å 400 och den senare å 300 kronor. Härtill kommer

viss andel i de i 5 mom. omnämnda flitpenningarna. Arbetet inom riksdagens

kansli är synnerligen ojämnt; vissa tider av riksdagen är det ringa för att hopa

sig vid slutet av riksdagen, då riksdagsskrivelserna strömma in och det i § 80

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bilaga till Riksdagens kanslideputerades memorial Nr 2. 11

riksdagsordningen omförmälda riksdagsbeslutet skall uppsättas och expedieras.

Organisationen av de härför erforderliga arbetskrafterna synes kommittén mindre

ändamålsenlig. Som en lämpligare anordning, vilken ingalunda synes äventyra

arbetets effektivitet, vill kommittén föreslå, dels att de arbeten, som nu tillkomma

omförmälda registratorsbefattning, i ej oväsentlig mån överföras på föreståndaren

för tryckeriexpeditionen, dels att i riksdagens kansli anställes allenast en sekreterare.

Vad ersättningen till denne beträffar har kommittén funnit densamma vara för

högt beräknad. Då kommittén emellertid, i likhet med vad som skett i fråga om

statsutskottet, ansett flitpenningar ej heller beträffande kansliet böra längre förekomma,

har kommittén, med hänsyn till såväl en med registratorsbefattningens

indragning något ökad arbetsbörda som ett borttagande av flitpenningarna, ansett

arvodet lämpligen kunna bestämmas till 400 kronor för månad med begränsning

av högst 1,600 kronor för riksdag. Härjämte vill kommittén föreslå, att ett

belopp av 500 kronor ställes till kanslideputerades förfogande att vid slutet av

riksdagen anlita biträde för utarbetande och expediering av riksdagsbeslutet.

I 8:e mom. av nu gällande avlöningsbestämmelser förekomma vissa föreskrifter

ifråga om riksdagsregistren. Vad här omnämnes avser åtgärder, vilka

falla efter utgången av löpande riksdag; och det har synts kommittén mindre

lämpligt, att den ledning och kontroll, som härvid är av nöden, skulle utövas av

kanslideputerade. Kommittén har i stället ansett, att hithörande angelägenheter

borde överflyttas på biblioteksstyrelsen. Emellertid har kommittén vid granskning

av ifrågavarande bestämmelser icke funnit skäl nu förorda en ändring i

desamma, då ett förslag härutinnan närmast synes böra avgivas av den delegation,

under vars tillsyn kommittén anser dessa frågor böra förläggas. Emellertid

har kommittén icke kunnat underlåta att uppmärksamma, hurusom ett bestämt

redaktörsarvode av 5,000 kronor icke synes vara under alla förhållanden påkallat

utan att detsamma med angiven maximigräns synts kunna bestämmas till högst

5,000 kronor. Därest ett kontrollantarvode fortfarande anses behövligt, torde ej

heller detta böra vara obligatoriskt bundet vid nuvarande belopp av 1,000 kronor,

utan synes möjlighet böra förefinnas att efter förefallande behov beräkna detta till

något lägre belopp. Då emellertid enligt kommitténs mening hithörande angelägenheter

böra tillkomma biblioteksstyrelsen, har kommittén icke velat föreslå

några ändringar av angivna innebörd, men förutsätter kommittén, att kanslideputerade

komma att taga de av kommittén angivna synpunkterna under övervägande

för eventuellt vidtagande av de åtgärder, som förhållandena må anses

påkalla.

Under åberopande av vad sålunda anförts får kommittén framlägga det

förslag till avlöningsbestämmelser, som återfinnes i härvid fogade bilaga.

Stockholm den 27 november 1922.

K. von GEIJER.

G. LAGERBJELKE. VIKTOR LARSSON. GARL EKMAN.

EMIL KR1STENSSON. G. THORSTENSON. PER CRONVALL.

Börje Knös.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bilaga till Riksdagens kanslideputerades memorial Nr 2,

Bilaga.

Bestämmelser angående avlöningen för de hos kamrarna och ntskotten samt

i riksdagens kansli anställda tjänstemän och vaktbetjänte.

1 §•

Avlöningen utgår till nedanstående befattningshavare med följande belopp:

hos kamrarna:

Sekreterare, månadsarvode.................................................................... kronor 1,000: —

Notarie (stomnotarie), dagarvode ........................................................ » 22: —

Förste stenograf, » » 22: —

Stenograf, » » 18: —

Förste kanslist, » » 18: —

Registrator, » » 15: —

Kanslist, » » 12: —

Förste vaktmästare och vaktmästare, som ombesörjer utdelningen

av postförsändelser till kamrarnas ledamöter, dagarvode....... » 10: —

Annan vaktmästare, dagarvode........................................................... » 8: —.

Anmärkning. Därest viss tjänsteman inom kammarens kansli utses av

talmannen att vid förfall för sekreteraren bestrida sekreteraregöromålen inom kammaren

och i övrigt biträda sekreteraren, utgår till sådan tjänsteman, utöver dagarvode,

särskild ersättning med 150 kronor för månad, dock att dagarvodet jämte

berörda ersättning ej må överstiga 750 kronor för månad.

hos statsutskottet:

Sekreterare, månadsarvode.................................................................... kronor 1,000: —

Notarie, som tillika förrättar sekreteraregöromål, dagarvode........ » 20: —

Kamrerare, dagarvode........................................................''.................... » 20: —

Registrator, » ............................................................................ » 15: —

Kanslist, » ........................................................................... » 12: —

Förste vaktmästare, dagarvode............................................................ » 9: —

Vaktmästare, » > 8: —.

hos konstitutions-, bevillnings-, banko-, första och andra lag- samt jordbruksutskotten:
Sekreterare,

månadsarvode....................................................................... kronor 800: —

Notarie, som tillika förrättar sekreteraregöromålen, dagarvode........ » 20: —

Annan notarie, dagarvode........................................................................ » 14: —

Kanslist, » » 12: —

Vaktmästare, » » 8: —.

hos tillfälligt utskott:

Sekreterare, månadsarvode ...................................................................... kronor 300 —,

vilket arvode dock ej må överstiga 1,200 kronor för riksdag.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bilaga till Riksdagens kanslideputerades memorial Nr 2. 13

i riksdagens kansli:

Sekreterare, månadsarvode .................................................................... kronor

vilket arvode dock ej må överstiga 1,600 kronor för riksdag.

Föreståndare för tryckeriexpeditionen, dagarvode............................... »

Korrekturläsare, dagarvode .................................................................. »

Vaktmästare, » ................................................................... »

2 §.

Månads- och dagarvode beräknas från inträde i tjänstgöring samt utbetalas

vid utgången av varje månad och sista gången efter slutad tjänstgöring.

3 §•

Månads- och dagarvodena upphöra:

för kamrarnas sekreterare, notarien och förste stenograferna samt två kanslister

hos vardera kammaren, första vaktmästarna hos kamrarna och de vaktmästare,

som ombesörja utdelningen av postförsändelser till kamrarnas ledamöter,

ävensom för en vaktmästare hos vardera kammaren, sedan fjorton dagar efter

riksdagens avslutande tilländagått;

för tryckeriföreståndaren och en å tryckeriavdelningen anställd vaktmästare,

sedan 30 dagar, samt för övriga å riksdagens kanslis tryckeriavdelning anställda

tjänstemän och vaktmästare, sedan en tid av 25 dagar efter riksdagens slut förflutit;

och

för övriga tjänstemän och vaktmästare med den dag, då tjänstgöringen för

en var av dem slutar.

400: —,

28: —

13: —

9: —.

4 $.

Utöver de i 1 § fastställda arvoden äga följande tjänstemän, därest de äro

innehavare av statstjänst, nämligen sekreterarna hos kamrarna och i de ständiga

utskotten, notarier, vilka tillika förrätta sekreterargöromål, till ett antal av fyra

i statsutskottet och en i vart och ett av de övriga ständiga utskotten, ävensom

kamreraren i statsutskottet, rätt till ersättning med två tredjedelar av vad vederbörande

befattningshavare visat sig hava på grund av tjänstgöring hos riksdagen

avstått av de till statstjänsten hörande avlöningsförmånerna.

Ersättning, varom nu förmäles, utbetalas vid utgången av varje månad

och sista gången efter slutad tjänstgöring.

5 §•

Den efter riksdagens slut för tjänstemännen i tryckeriavdelningen anslagna

avlöning, utgörande vedergällning för korrekturläsning samt tillsynen å tryckning

och expediering av alla sådana riksdagshandlingar, vilka icke före riksdagens

avslutande hinna tryckas och till expedition befordras, med undantag av registret

över kamrarnas protokoll och bihanget därtill, får icke utbetalas förr än det

ifrågavarande arbetat blivit behörigen fullbordat; och skola vaktmästarna för dem

tillagd avlönings åtnjutande vara skyldiga att, så länge tryckningen av riksdagshandlingarna

efter riksdagens slut fortgår, förrätta alla de göromål, som därav

påkallas.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 15 samt. 2 avd. 2 höft. (Nr 2.)

3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bilaga till Riksdagens kanslideputerades memorial Nr 2.

6 §.

Kanslideputerade äga vid slutet av varje lagtima riksdag använda högst

femhundra kronor till biträde vid utarbetande och expediering av riksdagsbeslutet.

7 §•

Innan sista andelen av här omförmält arvode eller ersättning må utbetalas,

skall det vara behörigen styrkt, att vederbörande tjänsteman i föreskriven ordning

avlämnat ej mindre de utskottens särskilda arkiv tillhörande böcker och

handlingar, som dessa tjänstemän under riksdagen haft om händer, än ock de

böcker, som från riksdagens bibliotek blivit till dem utlånade.

8 §•

Vid slutet av varje riksdag må till vardera av de under hela riksdagen

i kamrarna anställda förste vaktmästarna och till de kamrarnas vaktmästare, som

ombesörja utdelningen av postförsändelser till kamrarnas ledamöter, utbetalas ett

belopp av 50 kronor. Därjämte må, jämväl vid slutet av varje riksdag, till en

var av de vaktmästare, vilka efter klockan elva e. m. tjänstgjort vid aftonplena,

utbetalas en extra ersättning av fyra kronor för varje gång sådan tjänstgöring

ägt rum.

9 §.

Genom kanslideputerades försorg och på samma sätt desamma äga närmare

bestämma skola upprättas vederbörliga register för varje lagtima riksdag mot ett

för registrens upprättande och korrekturläsning avsett redaktörsarvode av 5,000

kronor, varjämte skall utgå ett arvode till en kontrollant av samma arbete med

1,000 kronor, allt för riksdag, som varar minst fyra månader. För riksdag, som

pågår kortare tid, må ifrågavarande arvoden kunna av kanslideputerade minskas

till skäliga belopp.

10 §.

Då inom ständigt utskott behov föreligger att för behandlingen av visst

eller vissa ärenden tillkalla utom utskottets kansli stående person att biträda utskottet

ävensom, då fråga är om ersättning åt tjänstemän och betjänte i särskilt

eller sammansatt utskott, skall utskottet beträffande ersättning åt sålunda tillkallat

biträde eller sålunda anställd kanslipersonal inhämta kanslideputerades yttrande,

innan hos kamrarna förslag i ämnet avgives.

11 §•

Ovanstående bestämmelser skola tillämpas

från och med månaden efter den, varunder desamma blivit av 1923 års

riksdag antagna, och förbliva gällande, intill dess riksdagen annorlunda beslutar;

skolande härvid dock iakttagas,

att ersättning, varom i 4 § förmärs, ävensom det i § 1 omförmälda arvodet

till statsutskottets sekreterare skall utgå från och med ingången av 1923

års riksdag.

STOCKHOLM, ISAAC MARG US'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1923.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.