Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 9

1923-02-13 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1923:9, Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 9

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 9.

1

Nr 9.

Ankom till riksdagens kansli den 13 februari 1923 kl. 1 e. in.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner om

ändrade bestämmelser rörande tiden för Kalmar läns

norra landstings lagtima möte.

Konstitutionsutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft

motionerna nr 76 i första kammaren av herr Rune m. fl. samt nr 83

i andra kammaren av herr Carlsson i Solberga m. fl., i vilka motioner

föreslagits, att riksdagen måtte besluta, »att uti förordningen om landsting

den ändring måtte vidtagas, att Kalmar läns norra landsting skall sammanträda

andra måndagen i september i stället för första måndagen i

sagda månad».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.

Enligt 17 § i landstingsförordningen i dess ursprungliga lydelse skulle

landstingen det år, förordningen trädde i kraft, sammanträda den tredje

måndagen i september månad »och sedermera varje år den måndag i

samma månad som landstinget eu gång för alla därtill bestämmer». Enligt

lag den 27 maj 1910 ändrades detta stadgande därhän, att landstingen

skulle sammanträda antingen den andra eller den tredje måndagen i september

månad, efter av vederbörande landsting en gång för alla fattat

beslut. Slutligen erhöll genom lag den 19 juni 1919, som i denna del

trätt i kraft den 1 januari 1922, ifrågavarande paragraf sin nu gällande

lydelse, enligt vilken alla landsting skola sammanträda första måndagen i

september månad. Härutinnan föreslogs i motion vid fjolårets riksdag

den ändring, att Kalmar läns norra landsting skulle sammanträda den

andra måndagen i september, detta huvudsakligen i syfte att möjliggöra

för landshövdingen i Kalmar län att närvara vid båda de i länet befintliga

landstingens sammanträden. Avstyrkt av konstitutionsutskottet (i dess utlåtande

nr 4) blev motionen av kamrarna avslagen.

I förevarande motioner upprepas det sålunda avslagna yrkandet, därvid

motionärerna särskilt anfört, att Kalmar läns norra landsting vid 1922 års

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 5 saml. 4 höft. (Nr 9). 1

Utskottets

yttrande.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 9.

lagtima möte enhälligt beslutat att uttala sig för att landstingets sammanträde

bestämdes till den andra måndagen i september samt att anmoda riksdagsmännen

uti landstingsområdet att i riksdagen väcka motion om sådan

ändring uti förordningen om landsting.

Då den nu gällande ordningen med avseende å tiden för landstingens

ordinarie möten — den ordning, från vilken motionärerna önska visst

undantag — genom beslut vid 1919 års riksdag genomfördes, föranleddes

detta i första hand av införandet av en gemensam valdag för lundstingsmanna-

och andrakammarval. Det ansågs olämpligt, att denna valdag

komine att inträffa alltför nära tiden för landstingssam manträd ena; med

hänsyn härtill förlädes sistnämnda sammanträden utan undantag till första

måndagen i september månad, i följd varav nära två veckor, undantagsvis

tre, förflyta mellan sammanträdesdagen och valdagen. Ett ytterligare motiv

för att fastställa den första måndagen i september månad såsom sammanträdesdag

utgjordes av önskemålet, att vederbörande debiteringsförrättare

så tidigt som möjligt måtte erhålla den för uppbördsbokens upprättande

erforderliga uppgiften om av landstinget beslutad landstingsskatt.

De skäl, som sålunda vid reformens genomförande voro avgörande,

äga enligt utskottets mening alltjämt full giltighet. Men även andra omständigheter

tala för att ej utan starka skäl avvika från den 1919 genomförda

ordningen. Det torde sålunda ur vissa praktiska synpunkter få

anses som en fördel, att samtliga rikets landsting äro på en gång samlade.

Fördelarna därav ligga i öppen dag, vad angår de fall, då flere landsting

jämlikt lagen den 13 juni 1919 sammanslutit sig till kommunalförbund

för handhavande av vissa kommunala förvaltningsuppgifter. Dylika förbund

hava redan i några fall kommit till stånd, och det förefaller antagligt

att detta framdeles i ännu större omfattning kommer att bliva förhållandet.

Där så sker, är det tydligtvis vid förhandlingar om förbundets

angelägenheter eu ej oväsentlig fördel, att de sammanslutna landstingen äro

på eu gång samlade. — Vid anordnande, jämlikt § 6 mom. 3 av lagen om

val till riksdagen, av sådana val till första kammaren, vari ledamöter av

flere landsting deltaga, torde det likaledes vara en given fördel, att landstingen

samtidigt hava sina möten.

Utskottet vill icke gorå gällande, att de skäl, som sålunda anförts till

stöd för den sedan förlidet år gällande anordningen, äro av den styrka, att

åt dem bör tillmätas avgörande vikt även gentemot allvarliga olägenheter,

som i ett eller annat fall skulle kunna befinnas förenade med densamma.

s. 3 Kontrollera mot PDF

KomtitutianmtskuUets utlåtande Nr V.

3

Men utskottet kan icke finna ådagalagt, att sådana olägenheter i nu förevarande

fall skulle vara för handen.

Såsom skäl för sitt yrkande hava motionärerna allenast anfört, att den

gemensamma sammauträdestiden skulle medföra hinder för landshövdingen

i länet att närvara vid båda landstingens sammanträden.

Givetvis kunna i detta hänseende vissa olägenheter uppstå. I regel

torde det väl dock knappast vara förenat med oöverkomliga svårigheter

för vederbörande landshövding att i viss utsträckning följa båda landstingens

förhandlingar, oaktat de försiggå samtidigt. Och i den män närvaro

av en länsstyrelsens representant samma dag påkallas i båda landstingen,

erbjuder, såsom utskottet redan vid fjolårets riksdag framhöll, det

i 17 § landstingsförordningen intagna stadgandet om ersättare för landshövdingen

i allt fall en lösning av svårigheterna. Vad motionärerna anfört

om sistberörda stadgandes innebörd —- att det nämligen tillkommit

med avseende allenast å tillfälliga hinder genom sjukdom o. s. v., ej med

avsikt att i regel en ersättare skulle representera länsstyrelsen — bär icke

rubbat utskottets övertygelse om dess tillämplighet i förevarande fall. Utskottet

finner nämligen icke ådagalagt, att ett avslag å motionen ovillkorligen

skulle föranleda, att länsstyrelsen »i regel» skulle komma att i ettdera

av landstingen företrädas av annan än landshövdingen.

Enligt vad utskottet har sig bekant, lära de sakkunniga, som inom

den närmaste framtiden torde komma att avgiva utlåtande om revision av

landstingsförordningen, föreslå den ändring i berörda stadgande, att

vid förfall för landshövdingen länsstyrelsen icke ovillkorligen skall företrädas

av dess i tjänsten äldste ledamot, utan till ersättare må kunna utses annan

av dess ledamöter. Om en sådan ändring genomföres, och möjlighet sålunda

öppnas att utse den, utan avseende å tjänsteåldern, lämpligaste ledamoten

av länsstyrelsen till landshövdingens ersättare, minskas yttermera de olägenheter,

soin möjligen skulle kunna anses förenade med den nu gällande

ordningen.

Vid sådant förhållande kan enligt utskottets mening icke tillerkännas

avgörande betydelse åt den omständigheten, att önskemålet om skilda sammanträdestider,

vilket tidigare, på sätt av utskottets utlåtande vid fjolårets

riksdag framgår, under en lång följd av år ej framträtt, numera med

styrka gjort sig gällande inom vederbörande landsting.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 9.

att förevarande motioner icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 13 februari 1923.

På konstitutionsutskottets vägnar:

SAM. CLASON.

Närvarande: herrar Clason, Strömberg, Hellberg, Thulén, G. W. Hansson*, von Geijer,

Lyberg, P. J. Gustafsson*, E. B. Andersson, Vrång, Magnusson i Tum hult, Venner ström,

Nilsson i Antnäs*, K A. Westman, Bäckström*, Starbäck, Andersson i Igelboda, Fast,

Sehlin* och Jensen.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Tryckt hos P. Palmquists Aktiebolag, Stockholm 1923.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.