Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 9
1923-02-13 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1923:9, Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 9
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 9.
1
Nr 9.
Ankom till riksdagens kansli den 13 februari 1923 kl. 1 e. in.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner om
ändrade bestämmelser rörande tiden för Kalmar läns
norra landstings lagtima möte.
Konstitutionsutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft
motionerna nr 76 i första kammaren av herr Rune m. fl. samt nr 83
i andra kammaren av herr Carlsson i Solberga m. fl., i vilka motioner
föreslagits, att riksdagen måtte besluta, »att uti förordningen om landsting
den ändring måtte vidtagas, att Kalmar läns norra landsting skall sammanträda
andra måndagen i september i stället för första måndagen i
sagda månad».
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.
Enligt 17 § i landstingsförordningen i dess ursprungliga lydelse skulle
landstingen det år, förordningen trädde i kraft, sammanträda den tredje
måndagen i september månad »och sedermera varje år den måndag i
samma månad som landstinget eu gång för alla därtill bestämmer». Enligt
lag den 27 maj 1910 ändrades detta stadgande därhän, att landstingen
skulle sammanträda antingen den andra eller den tredje måndagen i september
månad, efter av vederbörande landsting en gång för alla fattat
beslut. Slutligen erhöll genom lag den 19 juni 1919, som i denna del
trätt i kraft den 1 januari 1922, ifrågavarande paragraf sin nu gällande
lydelse, enligt vilken alla landsting skola sammanträda första måndagen i
september månad. Härutinnan föreslogs i motion vid fjolårets riksdag
den ändring, att Kalmar läns norra landsting skulle sammanträda den
andra måndagen i september, detta huvudsakligen i syfte att möjliggöra
för landshövdingen i Kalmar län att närvara vid båda de i länet befintliga
landstingens sammanträden. Avstyrkt av konstitutionsutskottet (i dess utlåtande
nr 4) blev motionen av kamrarna avslagen.
I förevarande motioner upprepas det sålunda avslagna yrkandet, därvid
motionärerna särskilt anfört, att Kalmar läns norra landsting vid 1922 års
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 5 saml. 4 höft. (Nr 9). 1
Utskottets
yttrande.
2
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 9.
lagtima möte enhälligt beslutat att uttala sig för att landstingets sammanträde
bestämdes till den andra måndagen i september samt att anmoda riksdagsmännen
uti landstingsområdet att i riksdagen väcka motion om sådan
ändring uti förordningen om landsting.
Då den nu gällande ordningen med avseende å tiden för landstingens
ordinarie möten — den ordning, från vilken motionärerna önska visst
undantag — genom beslut vid 1919 års riksdag genomfördes, föranleddes
detta i första hand av införandet av en gemensam valdag för lundstingsmanna-
och andrakammarval. Det ansågs olämpligt, att denna valdag
komine att inträffa alltför nära tiden för landstingssam manträd ena; med
hänsyn härtill förlädes sistnämnda sammanträden utan undantag till första
måndagen i september månad, i följd varav nära två veckor, undantagsvis
tre, förflyta mellan sammanträdesdagen och valdagen. Ett ytterligare motiv
för att fastställa den första måndagen i september månad såsom sammanträdesdag
utgjordes av önskemålet, att vederbörande debiteringsförrättare
så tidigt som möjligt måtte erhålla den för uppbördsbokens upprättande
erforderliga uppgiften om av landstinget beslutad landstingsskatt.
De skäl, som sålunda vid reformens genomförande voro avgörande,
äga enligt utskottets mening alltjämt full giltighet. Men även andra omständigheter
tala för att ej utan starka skäl avvika från den 1919 genomförda
ordningen. Det torde sålunda ur vissa praktiska synpunkter få
anses som en fördel, att samtliga rikets landsting äro på en gång samlade.
Fördelarna därav ligga i öppen dag, vad angår de fall, då flere landsting
jämlikt lagen den 13 juni 1919 sammanslutit sig till kommunalförbund
för handhavande av vissa kommunala förvaltningsuppgifter. Dylika förbund
hava redan i några fall kommit till stånd, och det förefaller antagligt
att detta framdeles i ännu större omfattning kommer att bliva förhållandet.
Där så sker, är det tydligtvis vid förhandlingar om förbundets
angelägenheter eu ej oväsentlig fördel, att de sammanslutna landstingen äro
på eu gång samlade. — Vid anordnande, jämlikt § 6 mom. 3 av lagen om
val till riksdagen, av sådana val till första kammaren, vari ledamöter av
flere landsting deltaga, torde det likaledes vara en given fördel, att landstingen
samtidigt hava sina möten.
Utskottet vill icke gorå gällande, att de skäl, som sålunda anförts till
stöd för den sedan förlidet år gällande anordningen, äro av den styrka, att
åt dem bör tillmätas avgörande vikt även gentemot allvarliga olägenheter,
som i ett eller annat fall skulle kunna befinnas förenade med densamma.
KomtitutianmtskuUets utlåtande Nr V.
3
Men utskottet kan icke finna ådagalagt, att sådana olägenheter i nu förevarande
fall skulle vara för handen.
Såsom skäl för sitt yrkande hava motionärerna allenast anfört, att den
gemensamma sammauträdestiden skulle medföra hinder för landshövdingen
i länet att närvara vid båda landstingens sammanträden.
Givetvis kunna i detta hänseende vissa olägenheter uppstå. I regel
torde det väl dock knappast vara förenat med oöverkomliga svårigheter
för vederbörande landshövding att i viss utsträckning följa båda landstingens
förhandlingar, oaktat de försiggå samtidigt. Och i den män närvaro
av en länsstyrelsens representant samma dag påkallas i båda landstingen,
erbjuder, såsom utskottet redan vid fjolårets riksdag framhöll, det
i 17 § landstingsförordningen intagna stadgandet om ersättare för landshövdingen
i allt fall en lösning av svårigheterna. Vad motionärerna anfört
om sistberörda stadgandes innebörd —- att det nämligen tillkommit
med avseende allenast å tillfälliga hinder genom sjukdom o. s. v., ej med
avsikt att i regel en ersättare skulle representera länsstyrelsen — bär icke
rubbat utskottets övertygelse om dess tillämplighet i förevarande fall. Utskottet
finner nämligen icke ådagalagt, att ett avslag å motionen ovillkorligen
skulle föranleda, att länsstyrelsen »i regel» skulle komma att i ettdera
av landstingen företrädas av annan än landshövdingen.
Enligt vad utskottet har sig bekant, lära de sakkunniga, som inom
den närmaste framtiden torde komma att avgiva utlåtande om revision av
landstingsförordningen, föreslå den ändring i berörda stadgande, att
vid förfall för landshövdingen länsstyrelsen icke ovillkorligen skall företrädas
av dess i tjänsten äldste ledamot, utan till ersättare må kunna utses annan
av dess ledamöter. Om en sådan ändring genomföres, och möjlighet sålunda
öppnas att utse den, utan avseende å tjänsteåldern, lämpligaste ledamoten
av länsstyrelsen till landshövdingens ersättare, minskas yttermera de olägenheter,
soin möjligen skulle kunna anses förenade med den nu gällande
ordningen.
Vid sådant förhållande kan enligt utskottets mening icke tillerkännas
avgörande betydelse åt den omständigheten, att önskemålet om skilda sammanträdestider,
vilket tidigare, på sätt av utskottets utlåtande vid fjolårets
riksdag framgår, under en lång följd av år ej framträtt, numera med
styrka gjort sig gällande inom vederbörande landsting.
På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
4
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 9.
att förevarande motioner icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 13 februari 1923.
På konstitutionsutskottets vägnar:
SAM. CLASON.
Närvarande: herrar Clason, Strömberg, Hellberg, Thulén, G. W. Hansson*, von Geijer,
Lyberg, P. J. Gustafsson*, E. B. Andersson, Vrång, Magnusson i Tum hult, Venner ström,
Nilsson i Antnäs*, K A. Westman, Bäckström*, Starbäck, Andersson i Igelboda, Fast,
Sehlin* och Jensen.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Tryckt hos P. Palmquists Aktiebolag, Stockholm 1923.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.