Sök i Ratio Lex

Sammansatta stats- och bevillningsutskottets utlåtande Nr 10

1923-05-17 · 17 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 16 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SBevU 1923:10, Sammansatta stats- och bevillningsutskottets utlåtande Nr 10

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och bevillningsutskottets utlåtande Nr 10,

1

Nr 10.

Ankom till riksdagens kansli den 17 maj 1923 kl. 4 e. m.

Sammansätta stats- och bevillningsutskottets utlåtande (nr 2), i anledning

av väckta motioner om avskaffande av mantalspenningarna,

allmänna sjukvårdsavgiften och folkskoleavgiften.

I eu inom första kammaren väckt, till statsutskottet hänvisad motion,

nr 61, har herr Lyberg hemställt, »att riksdagen för sin del ville besluta,

att vad i förordningen den 24 april 1863 med däri genom kungl. kungörelsen

den 25 maj 1894 gjorda ändringar är stadgat om påförande av

mantalspengar skall från och med den 1 juli 1924 upphöra att gälla,

samt att förty mantalspengarna från och med sagda tidpunkt icke vidare

skola upptagas bland inkomsterna i riksstaten».

Vidare har samme motionär i en inom första kammaren väckt motion,

nr 62, föreslagit, »att riksdagen ville besluta, att de personliga skatterna,

allmänna sjukvårdsavgiften och folkskoleavgiften icke må påföras för tiden

efter 1924 års ingång, samt att förty efter samma tid skola upphöra att

gälla dels vad i kungl. kungörelsen den 26 augusti 1873 med däri sedermera

gjorda ändringar och i § 47 av lagen om landsting den 21 mars

1862 finnes stadgat om en allmän sjukvårdsavgift, dels ock vad i 58 § av

Kungl. Majrts förnyade stadga den 26 september 1921 angående folkundervisningen

i riket samt i lagen om folkskoleväsendet i vissa städer den 25

juni 1909 är föreskrivet om rätt för skoldistrikt att upptaga en särskild

avgift».

Sistnämnda motion har, i vad den avser kungörelsen den 26 augusti

1873 angående kurhusavgiftens upphörande och införande av en allmän

sjukvårdsavgift samt stadgan angående folkundervisningen i riket, hänvisats

till bevillningsutskottet.

Berörda båda motioner, den sistnämnda i de delar densamma hänvisats

till bevillningsutskottet, hava behandlats av sammansatt stats- och

bevillningsutskott.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 6 sand. 2 avd. 9 käft. (Nr 10.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Grillande författningsbestämmelser

rörande de

personliga

avgifterna.

Tidigare förslag

om de

personliga av

giftemas avskaffande.

2 Sammansatta stats- och bevillningsutskottets utlåtande Nr 10.

Beträffande motiveringen för de framställda förslagen, i den man densamma

icke här nedan återgives, får utskottet hänvisa till motionerna.

De personliga skatter eller avgifter, som ännu utgå, äro mantalspenningarna,

sjukvårdsavgiften och folkskoleavgiften.

Mantalspenningarna tillfalla staten. Enligt § 1 i förordningen den

24 april 1863 angående mantalspenningarnes utgörande skall mantalspenningar

erläggas med 40 öre för man och 20 öre för kvinna av en var, som

uppnått 18 års ålder. Från utgörande av mantalspenningar äro undantagna

personer, som åtnjuta fattigunderstöd, gemenskapen vid arméns och flottans

värvade regementen och kårer samt den egentliga lappallmogen ävensom

de, vilka, enligt vederbörande kommunalstyrelses intyg, böra för fattigdom

eller sjuklighet befrias från denna avgift.

Sjufcvårdsavgif''ten utgår till landstingen samt städer, vilka icke deltaga

i landsting, för visst här nedan angivet ändamål. Enligt kungörelsen

den 26 augusti 1873 angående kurhusavgiftens upphörande och införande

av en allmän sjuk vårdsa vgift med däri genom kungörelse den 1 juni 1883

vidtagen ändring skall för den allmänna sjukvården inom varje län eller

sjukvårdsdistrikt av en var, som erlägger mantalspenningar, även utgöras

eu personlig sjukvårdsavgift i mån av länets eller sjukvårdsdistriktets behov,

därvid denna avgift, som skall utgöras av kvinna med hälften av

det belopp, som erlägges av man, icke må sättas högre än 50 öre för

man och 25 öre för kvinna. Sjukvårdsavgiften skall företrädesvis användas

till beredande av kostnadsfri vård åt veneriskt sjuka och till vidtagande

i övrigt av åtgärder för den veneriska sjukdomens hämmande.

Beträffande folkskoleavgiften stadgas uti § 58 i förnyade stadgan den

26 september 1921 angående folkundervisningen i riket, att skoldistrikt

äger att såsom bidrag till kostnaderna för skolväsendet av var och en,

som erlägger mantalspenningar, upptaga eu särskild avgift, vilken skall

utgöras av kvinna med hälften av det belopp, som erlägges av man, med

högst 50 öre för man och 25 öre för kvinna.

Frågan om avskaffande av de personliga avgifterna har vid flera till.

fallen varit föremål för riksdagens prövning, senast åren 1920 och 1922.

I motioner, väckta inom andra kammaren, nr 291 vid 1920 års riksdag

och nr 177 vid 1922 års riksdag, hemställdes, att riksdagen måtte i skrivelse

till Ivungl. Maj:t anhålla om utredning, huruvida och under vilka

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stuts- och bevillningsutskottets utlåtande Nr 10. 3

förhållanden de personliga avgifterna skulle kunna upphävas. Vid båda dessa

riksdagar avslog första kammaren motionerna, medan desamma biföllos av

andra kammaren, vadan frågan för dessa riksdagar förfallit.

De skäl, som huvudsakligen anfördes mot ett bibehållande av de personliga

avgifterna, voro av ekonomisk och praktisk art. Sålunda framhölls,

att dessa avgifter, vilka genom penningvärdets fall förlorat en stor del av

sin betydelse, förorsakade så stora kostnader och besvär, att det kunde

ifrågasättas, om de influtna avgifterna motsvarade kostnaderna. För övrigt

antördes, att avgifterna kunde betraktas såsom rudiment från tidigare beskattningsformer

och voro oförenliga med moderna beskattningsprineiper.

Jämväl förenämnde motionär har såsom huvudskäl för sina yrkanden Motionen.

åberopat, att ett avskaffande av de personliga avgifterna borde medföra besparingar.

Så har i motiveringen anförts bland annat följande: Skatteformen

vore principiellt ohållbar, ehuru skattebeloppet i varje särskilt fall vore alltför

ringa för att kännas betungande ens för de minst bemedlade. Den spelade

numera icke någon nämnvärd roll för inkomststaterna. Det psykologiska

moment, som man velat förbinda med den personliga skattens erläggande,

och som skulle göra detta till »ett uttryck av det aktiva medborgarskapet»

ägde föga värde, då skattens påförande vore beroende av de kommunala myndigheternas

gottfinnande och underlåtenhet att betala påförd avgift mycket

ofta måste tolereras. Till sist och icke minst kunde det med fog ifrågasättas,

huruvida i själva verket med hänsyn till arbete och kostnader för

de influtna medlens uttagande nämnvärd nettobehållning därvid uppstode.

Statsutskottet har i grundlagsenlig ordning begärt att av statskontoret Statskontoret

och riksräkenskapsverket erhålla yttrande över motionen 1:61; och har ajmericet.

sistnämnda utskott erhållit ett av nämnda ämbetsverk gemensamt avgivet

utlåtande, vilket återfinnes såsom bilaga till detta betänkande.

På sätt framgår av nämnda yttrande har under år 1921 influtit i Utskottet.

mantalspenningar 878,550 kronor 4 öre och i sjukvårdsavgift 1,098,018

kronor 57 öre. Beträffande beloppet av inbetalade folkskoleavgifter, som i

regel uppföras å den kommunala debetsedeln och sålunda icke redovisas

till riksräkenskapsverket, hava erforderliga uppgifter icke kunnat erhållas.

Emellertid torde det med hänsyn till antalet kommuner, vari folkskoleavgift

debiterats, och med avseende fäst därå, att sådan avgift icke påföres

i flera av de folkrikaste kommunerna, kunna antagas, att samman
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansatta stats- och bevillningsutskottets utlåtande Nr 10.

lagda beloppet av influtna folkskoleavgifter uppgått till omkring 850,000

kronor. Sammanlagda ungefärliga beloppet av personliga avgifter, vilka

årligen inflyta, skulle därför kunna beräknas till 2,825,000 kronor.

Innan ståndpunkt tages till frågan, om de personliga avgifternas avskaffande,

är det uppenbarligen av intresse att erhålla kännedom om kommunernas

och landstingens ställning till frågan. Såsom ovan nämnts, äger skoldistrikt

att besluta, huruvida folkskoleavgift skall utgå eller icke. Enligt till utskottet

lämnad uppgift skulle år 1918, efter vilket år sannolikt icke några

väsentliga ändringar i detta hänseende ägt ruin, folkskoleavgift utdebiterats

i 2,219 av rikets 2,409 landskommuner och i 78 städer. Oaktat i regel

kommunerna själva hava att bekosta arbetet med debitering och uppbörd

av folkskoleavgiften, synas kommunerna sålunda i allmänhet funnit fördelaktigt

att bibehålla utdebiteringen av folkskoleavgiften.

Beträffande sjukvårdsavgiften har för utskottet varit tillgänglig eu utredning,

verkställd i anledning av en utav stadsfullmäktige i Stockholm i skrivelse

den 23 maj 1921 gjord framställning till Kungl. Maj:t i syfte att sådana bestämmelser

infördes, att sjukvårdsavgift icke skulle behöva utgå i Stockholms

stad, därest medel på annat sätt ställdes till förfogande för att bekosta de behov,

denna avgift avsåge att täcka. Över denna framställning har, bland andra,

statskontoret avgivit yttrande, vilket finnes intaget i bilagan till detta betänkande,

och därvid anfört, att, därest åtgärder vidtoges för upphävande av

bestämmelserna om den allmänna sjukvårdsavgiften för Stockholms stads

del, sjukvårdsavgiften syntes böra indragas jämväl för landstingen och

övriga städer, som ej deltaga i landsting. Med anledning av den sålunda

ifrågasatta indragningen av sjukvårdsavgiften hava sistberörda städer och

landsting inkommit med yttranden. Därvid hava fyra städer och sju landsting

förordat indragning av sjukvårdsavgiften, tolv landsting uttalat sig

mot avgiftens avskaffande och två landsting föreslagit att, därest någon

ändring i bestämmelserna rörande sjuk vår dsafgiften skulle anses erforderlig,

denna måtte inskränkas till, att vederbörande landsting eller stad skulle

äga besluta, huruvida sjukvårdsavgift skulle utgå eller icke.

Såsom skäl för indragning av avgiften anfördes därvid, dels att något

principiellt skäl för att skatten för ifrågavarande ändamål utginge enligt

andra grunder än de, som gällde för täckande av övriga utgifter för sjukvården,

icke förelåge, dels att en sådan indragning icke komme att i

nämnvärd mån förskjuta skattebördan, dels ock att genom avgiftens avskaffande

arbetet med debitering och uppbörd skulle komma att förenklas.

För avgiftens bibehållande åberopades dels ekonomiska skäl, dels ock att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammanfatta stats- och bevillningsutskottets utlåtande Nr 10. ö

anledning till avskaffande av avgiften icke kunde anses föreligga, sä länge

mantalspenningarna utginge.

En beräkning av de kostnader, de personliga avgifterna medföra, är gir

vetvis förenad med betydande svårigheter, då arbetet med dessa fördelar

sig å ett flertal uppgifter, nämligen debitering, uppbörd, redovisning

samt i de fall, där avgifterna icke erläggas i föreskriven ordning, indrivning

av desamma. Bortsett från de säkerligen jämförelsevis fåtaliga fall,

då den skattskyldige påföres enbart kapitationsavgifter, torde arbetet med

debiteringen av dessa avgifter vålla det största besväret. En undersökning,

verkställd inom överståthållarämbetet, bär givit vid handen, att debiteringen

av i Stockholm i samband med kronouppbörden utgående personliga

avgifter — nämligen mantalspenningar, sjukvårdsavgift och personlig avgift

till prästerskapet — därest debiteringen verkställes av tillfällig arbetskraft,

vilket med hänsyn till debiteringens enkla beskaffenhet väl låter sig

göra, drager en kostnad av omkring fyra kronor för ettusen skattskyldiga

eller sålunda 0,4 öre för .skattskyldig. Beräknas kostnaderna för avgifternas

införande i avskrifter av uppbördsboken, å debetsedeln och i redovisningshandlingar

samt för det ökade besvär vid summeringar, avgifterna vålla, till

något mer än ett öre för varje skattskyldig, uppkommer för å kronodebetsedeln

uppförda, i behörig tid erlagda kapitationsavgifter en kostnad av

ungefär 11/a öre för varje skattskyldig. Denna kostnad kan ju ingalunda

anses hög i förhållande till de utdebiterade beloppen.

Påföres skattskyldig enbart personliga avgifter tillkommer kostnaderna

för skrivande av den skattskyldiges namn i uppbördsboken och å debetsedeln,

vilka kostnader med tillägg av debiteringskostnaderna, därest samtliga

kapitationsavgifter uppbäras i sammanhang med kronouppbörden, helt

säkert icke överstiga den lösen av tre öre, debiteringsförrättaren äger tillgodoföra

sig. Härtill kommer kostnaden för själva debetsedeln, vilken enligt

uppgift från postverket, som ombestyr tryckningen av flertalet debetsedlar, för

närvarande beräknas till 11/2 öre för debetsedel, ävensom för distribution av debetsedeln,

vilken sistnämnda kostnad, i de fall uppbörden verkställes genom postverket,

beräknas till fem öre för debetsedel. I de fall åter, där kommunen förrättar

uppbörden, torde de merkostnader för distribution av debetsedlar och

uppbörd, som förorsakas av de personliga avgifterna, bliva relativt obetydliga.

Erläggas de personliga avgifterna under uppbördstermin, inskränka sig

sålunda kostnaderna till jämförelsevis små belopp. Däremot torde arbetet

med indrivning av restantieposter, innefattande enbart kapitationsavgifter,

i regel vara betydande i förhållande till de belopp, som skola indrivas,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Sammansatta stats- och bevillningsutskottets utlåtande Nr 10.

jämväl därest hänsyn tages till den indrivningsavgift av tjugufem öre för

debetsedel, som påföres vid underlåtenhet att i föreskriven ordning gälda

utskylderna. Även om några direkta besparingar i form av minskade utgifter

i löner icke torde kunna vinnas genom att indrivningsförrättarna

befrias från arbetet med indrivningen av sistberörda restposter, torde dock kunna

antagas, att den lättnad i arbetet, förrättningsmännen härigenom erhölle,

lämnade dem möjlighet att ägna mera tid än hittills åt indrivningen av

de mera betydande utskyldsbeloppen.

Å andra sidan skulle sannolikt ett avskaffande av de personella avgifterna

kunna medföra olägenheter. I många fall, framför allt då den

skattskyldige taxerats till bevillning men icke till inkomst- och förmögenhetsskatt,

påföres denne å kronodebetsedeln ett obetydligt belopp i kronooch

landstingsskatt. Därest de personliga avgifterna borttoges, skulle helt

säkert i dvlika fall en disproportion mellan skattebelopp och kostnader

uppstå.

Även ur principiell synpunkt torde skäl kunna anföras för bibehållande

av en vid sidan av skatten å inkomst utgående personlig avgift. I

den mån förmåga att betala en sådan avgift föreligger, synes det utskottet

riktigt, att varje medborgare bidrager åtminstone till de direkta merkostnader

för registrering och dylikt, som han förorsakar det allmänna. Det

lärer icke sällan inträffa, att personer, oaktat de icke åtnjuta inkomst av det

slag eller till den storlek att denna göres till föremål för beskattning, till

följd av andra omständigheter såsom exempelvis underhåll av närstående

besitta en lika stor betalningsförmåga som många för inkomst taxerade

personer. De personliga avgifternas belopp understiger dessutom väsentligt

den grundavgift av tre kronor, som utgår enligt lagen den 30 juni 1913

om allmän pensionsförsäkring, och i regel torde väl icke andra från taxering

till inkomst befriade personer än de, som tillika hava att utgöra

berörda grundavgift, påföras personliga avgifter.

Till här ovan anförda skäl kommer att nu rådande finansiella svårigheter

för staten och kommunerna synas tala mot ett bifall till motionärens

förslag att omedelbart avskaffa dessa avgifter. De missförhållanden, som

påvisats av motionären, synas dock påkalla en utredning av frågan.

Därest eu sådan utredning giver vid handen, att de personliga avgifterna

böra bibehållas, bör dock, enligt utskottets mening, sättet för dessas

påförande undergå reformering. Så synes numera intet skäl föreligga att

påföra man och kvinna avgifter med olika belopp. A idare skulle eu betydande

förenkling i arbetet vinnas, därest endast en enda personlig avgift

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och bevillningsutskottets utlåtande Nr 10.

7

påfördes. Det bör därför tagas under övervägande, huruvida icke de nuvarande

kapitationsavgifterna kunde sammanslås till en enda, i samband

med kronouppbörden utgående avgift, vilken avgift sedermera kunde fördelas

mellan staten, landstingen och do städer, som ej deltaga i landsting,

samt kommunerna.

Om utskottet sålunda icke funnit anledning att utan närmare utredning

biträda motionärens förslag om kapitationsavgifternas avskaffande, har

utskottet emellertid ansett motionärens syfte att åstadkomma förenklingar

i arbetet med debiteringen och indrivningen beaktansvärt.

Det synes antagligt, att eu sådan besparing skulle kunna vinnas,

därest den enligt pensionsförsäkringslagen utgående grundavgiften, i likhet

med vad redan nu är fallet i åtskilliga städer, uppfördes å kronodebetsedeln,

som i så fall —■ under förutsättning att en sammanslagning av

mantalspenningar, sjukvårdsavgift och folkskoleavgift ägde rum — komme

att upptaga samtliga personella avgifter. Utom den minskning i arbete

för kommunerna en sådan åtgärd skulle medföra, skulle därigenom antalet

restposter avsevärt minskas, varjämte åtgärden skulle befria åtskilliga av

de skattskyldiga från besväret av att å en särskild uppbördsstämma erlägga

berörda grundavgift.

Såsom motionären framhållit, kräver indrivningen av utskylder framför

allt i de fall, handräckningsförfarandet måste tillgripas, ett betydande

arbete. I fråga om de mindre utskyldsbeloppen kommer indrivningsarbetet

ofta nog att bliva utan resultat, då i sådana fall några exekutiva åtgärder

vanligen icke kunna med framgång företagas mot de skattskyldige. Så

framgår av en i motionen I: 61 lämnad redogörelse för kronouppbörden

av personliga avgifter inom några fögderier och städer, att, medan av de

skattskyldiga, som påförts enbart personella avgifter, omkring sjuttiotvå

procent erlagt avgifterna inom föreskriven tid, av de restantieposter, vari

ingå enbart sådana avgifter, endast omkring trettiosex procent guldits.

Med hänsyn härtill och då, enligt vad för utskottet uppgivits, antalet restförda

poster, som upptaga jämförelsevis obetydliga belopp, är avsevärt,

synes det önskvärt, att beträffande sådana poster ett något enklare indrivningsförfarande

kunde komma till användning än det för närvarande

tillämpade. I § 16 uppbördsreglementet den 14 december 1917 finnas

bestämmelser införda rörande åtgärder för åstadkommande av inbetalning

genom vederbörande beskickning eller konsulat av restförda kronoutskylder,

som påförts i utlandet boende personer, och vilka åtgärder begränsats till

att avse restposter, överstigande femton kronor. Det synes utskottet, som

s. 8 Kontrollera mot PDF

Gällande författningsbestämmelser

rörande de

personliga avgifterna.

8 Sammansatta stats- och bevillningsutskottets utlåtande Nr 10.

om utan egentlig olägenhet en likartad begränsning skulle kunna föreskrivas

beträffande restantieförda utskyldsposter, för vilkas uttagande handräckning

skall begäras utom det distrikt, där utskylderna påförts den skattskyldige.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av förevarande

motioner I: 61 och I: 62 av herr Lyberg, om avskaffande

av mantalspenningarna, den allmänna sjukvårdsavgiften

och folkskola vgift en, sistnämnda motion i vad

den utgör föremål för utskottets behandling, i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville föranstalta

om utredning, huruvida mantalspenningarna,

den personliga sjukvårdsavgiften och den personliga

folkskoleavgiften må kunna upphävas, och därvid taga

under övervägande möjligheten och lämpligheten av att

ersätta nämnda personliga avgifter med en enda, lika

för man och kvinna utgående personlig avgift samt för

riksdagen framlägga det förslag, som kan av utredningen

föranledas.

Stockholm den 17 maj 1923.

På det sammansatta utskottets vägnar:

HERM. LAMM.

Närvarande: herrar Lamm, Boman, Wiklund, Waldén, Lithander, Johansson i Kälkebo,

J. B. Johansson i Fredrikslund, Alexis Björkman, Ljungkvist och Olsson i Gävle.

Reservation

av herrar Waldén, Alexis Björkman, Ljungkvist och Olsson i Gävle, vilka

ansett, att utskottets utlåtande bort hava följande avfattning:

De personliga skatter eller avgifter — — — — — — — —- —

— — — lämnade dem möjlighet att ägna mera tid än hittills åt indrivningen

av de mera betydande utskyldsbeloppen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och bevillningsutskottets utlåtande Nr JO. 9

Om sålunda åtskilliga skäl kunna anföras för avskaffande av de personliga

avgifterna, har utskottet dock icke funnit anledning att bifalla

motionärens förslag om omedelbart avskaffande av dessa avgifter. De missförhållanden,

som påvisats av motionären, synas emellertid påkalla en utredning

av frågan.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av förevarande

motioner I: 61 och I: 62 av herr Lyberg, om avskaffande

av mantalspenningarna, den allmänna sjukvårdsavgiften

och folkskoleavgiften, sistnämnda motion i vad

den utgör föremål för utskottets behandling, i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj.t ville föranstalta

om utredning, huruvida mantalspenningarna,

den personliga sjukvårdsavgiften och den personliga

folkskoleavgiften må kunna upphävas, samt för riksdagen

framlägga det förslag, som kan av utredningen

föranledas.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 6 sand. 2 avd. 9 käft. (Nr 10.) 2

Tryckt hos P. Palmquists Aktiebolag, Stockholm 1923.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och bevillningsutskottets utlåtande Nr 10.

1

Bilaga.

Till Riksdagens Statsutskott.

Genom nådig remiss den 2 dennes hava statskontoret och riksräkenskapsverket

anbefallts, att gemensamt avgiva och senast den 16 innevarande månad till

riksdagens statsutskott överlämna yttrande över en inom första kammaren väckt

motion om avskaffande av mantalspenningarna.

Till åtlydnad härav få ämbetsverken vördsamt anföra följande:

Såsom en kvarleva från ett övergivet beskattningssystem kvarstå till våra

dagar de s. k. mantalspenningarna.

Denna kapitationsavgift härleder sig från den kvarntull, som pålades under

Gustaf II Adolfs tid såsom naturaavgift av all säd, som fördes till kvarn för att

malas, och vilken avgift huvudsakligen användes till krigskostnadernas bestridande,

till dess den efter åtskillliga förändringar från år 1634 under namnet mantalspenningar

ålades såsom personlig avgift.

Denna avgift har sedermera undergått åtskilliga förändringar i avseende å

såväl storleken som sättet och villkoren för dess utgående.

Från att ursprungligen hava varit en naturaavgift övergick den så småningom

att erläggas uteslutande i kontanta penningar. Ännu så sent som i ett

kungl. brev den 1 mars 1820 nämnes densamma såsom i viss landsända utgående

in natura.

Efter det att storleken av mantalspenningarna till år 1863 växlat för olika

orter, bestämdes genom kungl. kungörelsen den 24 april nämnda år deras belopp

lika över hela riket, nämligen till 40 öre för man och 20 öre för kvinna, med

vilka belopp avgiften fortfarande utgår.

Befrielse från mantalspenningars erläggande har vid olika tider åtnjutits

dels av vissa samhällsklasser, dels av personer intill eller över viss ålder, dels enligt

vissa andra grunder.

På 1809—1810 års riksdag åtog sig adeln för sig och sitt folk samt prästeståndet

för dem av ecklesiastikstaten, som dittills njutit befrielse från mantalspenningar,

sådan avgift, med villkor att endast gemenskapen av allt krigsfolk, då

de ej voro jordägare, måtte därifrån undantagas. Riksdagens beslut härom åberopas

i kung!, brevet till kammarrätten den 5 maj 1841.

Enligt Kungl. Maj:ts cirkulär den 20 april 1850 till dess befallningshavande

skulle torpare och andra till arbetsklassen hörande personer, som »mot ar betsskyldighet»

innehade mindre jordlägenheter, efter fyllda 63 år åtnjuta befrielse från

mantalspenningar.

Genom liknande cirkulär den 10 oktober 1851 förklarades nämnda personer

skola i enlighet med riksdagens skrivelse den 29 mars samma år åtnjuta full befrielse

från mantalspenningars erläggande.

Liknande befrielse medgavs jämlikt kungl. kungörelsen den 15 december

1854 från och med år 1855 backstugusittare med hustrur och änkor samt inhyseshjon.

Genom kungl. kungörelsen den 30 maj 1862 förklarades, att de av allmogen,

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 6 samt. 2 avd. 9 käft. (Nr 10. Bilaga.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatta stats- och bevillningsutskottets utlåtande Nr 10,

som ägde eller brukade hemman, vilkas värde icke överstege 1,500 riksdaler riksmynt,

torpare, gärningsmän, inhyseshjon, bruks- och fabriksarbetare å landet,

drängar och arbetskarlar så å landet som i städerna, fiskare på landet, fiskare och

sådana torftiga personer i städerna, som ej voro borgare samt förenämnda personers,

ävensom gemenskapens hustrur och änkor, skulle när de hade fyra barn

och därutöver av ett eller flera giften och under 15 år, vara tills vidare befriade

från mantalspenningar.

I kungl. proposition till 1862—1863 års riksdag meddelades, att visserligen

befrielse från mantalspenningar, vare sig ständig eller under vissa år, vore av författningarna

medgiven, dels åt vissa orters samtliga befolkning (Lappmarken, Sårna

och Idre), dels inom hela riket åt en mängd av yrkesklasser, vilka icke alla hörde

till de minst bemedlade (såsom krigsbefäl, hovrättsassessorer i tredje klassen, professorer

vid akademierna o. s. v.), men att likväl mantalspenningar i allmänhet

påfördes en del av de i lagstiftningen om denna avgift undantagna.

I avseende å befrielse från mantalspenningar för personer vid viss ålder må

erinras om följande.

Genom kungl. kungörelsen den 7 april 1841 påbjöds, att man talspenningarna,

som dittills i allmänhet bort erläggas av var och en efter uppnådda 15 år, skulle

framgent utgå efter fyllda 17 år.

Enligt kungl. kungörelse den 3 april 1857 skulle de beräknas från fyllda

18 år och i de fall, då dittills befrielse efter fyllda 63 år ägt rum, upphöra med

fyllda 60 år.

Genom kungl. kungörelsen den 24 april 1863 bestämdes avgiften för alla

personer över 18 år till 40 öre för man och 20 öre för kvinna, dock undantogos

härifrån de, som åtnjöto fattigunderstöd ävensom de, vilka enligt vederbörande

kommunalstyrelses intyg borde för fattigdom eller sjuklighet från denna avgift befrias,

gemenskapen vid arméns och flottans värvade regementen och kårer samt

den egentliga lappallmogen ävensom, intill dess allmän författning om mantalsoch

skattskrivning inom rikets lappmarker kunde varda utfärdad, övriga inbyggare

därstädes. Undantaget för sistnämnda inbyggare upphörde enligt kungl. kungörelsen

den 25 maj 1894, varefter ändring av 1863 års författning icke förekommit.

Fråga om mantalspenningarnas avskaffande har från 1880-talet intill nuvarande

tid upprepade gånger förevarit såsom t. ex. vid 1884, 1888, 1889, 1895,

1896, 1899, 1912, 1920 och 1922 års riksdagar.

Den skatteregleringskommitté, som av Kungl. Maj:t tillsattes den 20 juni

1879 med uppdrag att efter fullständig utredning av alla skatteförhållanden i riket

uppgöra förslag till eu på denna utredning grundad rättvis fördelning av skattebördorna,

har enligt utlåtande den 13 september 1882 ansett, att en personlig skatt

till staten fortfarande borde utgå samt att i sådant avseende företrädesvis mantalspenningarna

borde bibehållas. Såsom skäl härför anförde kommittén, bland annat,

att åtminstone en, men en lindrig personlig skatt till staten läte försvara sig såsom

en påminnelse om de fördelar, en av staten tryggad samhällsordning erbjöde, att

såsom villkor för skattebördornas möjligast rättvisa fördelning krävdes en mångfald

av skatter och således även den speciella skatteformen av rent personliga

avgifter samt att mantalspenningarna hade gammal hävd och därför av flertalet

skattedragande uppfattades såsom ett uttryck av det »aktiva medborgarskapet».

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Sammansatta stats- och bevillningsutskottets utlåtande Nr 10.

De skäl åter, som i de ofta återkommande förslagen om mantalspenningarnas

avskaffande anförts för eu sådan åtgärd, hava varit mångahanda. Kraftigast hava

de måhända betonats i motion till 1890 års riksdag, däri anfördes följande. Förkastligheten

av de personliga skatterna förefölle så påtaglig, att den svårligen av

någon rättänkande och förnuftig människa med ringaste insikt i skatteväsendets

beskaffenhet borde kunna förnekas. Eu sådan skatteform stode i rakt omvänt förhållande

till skatte förmågan. Att den fattigaste för sin familj och sina tjänare

skulle betala samma belopp som millionären — för att ej tala om aktiebolag och

banker, som vore alldeles befriade — syntes orimligt. Också hade de personliga

skatterna i de flesta civiliserade länder blivit avskaffade. Och det vore blott med

några få stater — år 1878 Ryssland, Sachsen och Frankrike — som Sverige delade

den tvetydiga äran av deras bibehållande.

Då frågan om mantalspenningarnas avskaffande återkommit i motion till

innevarande års riksdag, har såsom skäl härför åberopats, vad i motioner till föregående

riksdagar anförts, nämligen att skatteformen i fråga icke vore förenlig med

de principer, vilka eljest äro grundläggande för vårt skattesystem, liksom för

moderna skattesystem i allmänhet. Vidare har gentemot skälet för mantalspenningarnas

bibehållande såsom »ett uttryck av det aktiva medborgarskapet» framhållits,

hurusom detta skäl syntes förlora det mesta av sin bärkraft med hänsyn

till den befogenhet att befria från avgiften, vilken lagts i de kommunala myndigheternas

händer. Denna rätt utnyttjades mycket olika inom olika kommuner.

Än vidare förtjänade uppmärksammas det synnerligen stora antalet fall, där avkortning

eller avskrivning av debetsedlar, i vilka påförts endast mantalspenningar

och sjukvårdsavgifter, förekommit. Ytterligare har anförts, att det besvär och de

kostnader, som voro förbundna med dessa avgifters uttagande, icke stode i rimlig

proportion till de obetydliga skattebeloppen samt att, trots ett besvärligt handräckningsförfarande,

en avsevärd del av de påförda mantalspenningarna till sist

måste avskrivas. Disproportionen mellan de små skattebeloppen — vilka bibehållits

oförändrade och vars höjande knappast torde kunna ifrågakomma — och kostnaderna

för deras uttagande hade på grund av penningvärdets fall i hög grad ökats. I

de fall, där endast mantalspenningar och sjukvårdsavgift, tillhopa alltså 90 öre för

man och 45 öre för kvinna, påfördes den skattskyldige, påfordrades likväl ett flertal

debiterings- och indrivningsåtgärder och vore missförhållandet mellan skattebelopp

och omkostnader synnerligen stort. Motionen avser alltså att anvisa en utväg till

vinnande av besparingar inom förvaltningen.

Ämbetsverken få till början hänvisa till bifogade tablå (Bil. I) av vilken

framgår till vilka belopp mantalspenningarna för åren 1903—1921 blivit i riksstaten

beräknade samt med vilka belopp desamma influtit. Tablån upptar jämväl

inkomstskatten respektive inkomst- och förmögenhetsskatten för samma tid. penna

tablå utvisar, huru obetydlig statsverkets inkomst av mantalspenningarna är i jämförelse

med den egentliga statsskatten, men den visar även huru denna inkomstkälla

under årens lopp ökats utan att debiteringsgrunden undergått någon förändring.

I detta sammanhang torde det icke sakna intresse att erfara, i vilken utsträckning

mantalspenningarna i hela riket uppdebiteras, avkortas och avskrivas,

inflyta och restföras.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansätta stats-

och bevillningsutskottets utlåtande Nr 10.

För år 1921 föreligga fullständiga sifferuppgifter i detta hänseende, som här

nedan återgivas.

Oredovisade vid årets början

Uppdebiterade under året.......

överlevererade .......................

...................................................... kronor 261,295: 51

........................................................ » 1,065,052:3 8

......................................................... » 329:6 6

Summa kronor 1,326,677:5 5.

överlevererade ......................

Avkortade och avskrivna......

Influtna under året ...............

Oredovisade vid årets slut ...

........................................................ kronor 152:16

....................................................... » 109,480: 30

........................................................ » 878,550:0 4

...................................................... » 338,495:0 5

Summa kronor 1,326,677: 5 5.

För att åstadkomma en uppgift om till vilka belopp de ännu kvarstående,

s. k. personella skatterna sammanlagt uppgå, ha liknande sifferuppgifter, som här- ovan lämnats beträffande mantalspenningarna för år 1921, jämväl uppgjorts be- träffande sjukvårdsavgiften och folkskoleavgiften för samma år.

För sjukvårdsavgiften ställa sig siffrorna sålunda:

Oredovisade vid årets början

Uppdebiterade under året......

överlevererade ......................

...................................................... kronor 325,030: 31

......................................................... » 1,331,340:2 9

........................................................ » 520:’oe

Summa kronor 1,656,890: 6 6.

överlevererade .......................

................................. kronor 309: m

Avkortade och avskrivna.......

Influtna under året ...............

Oredovisade vid årets slut ...

......................................................... » 137,125: 7 9

......................................................... » 1,098,018:5 7

........................................................ » 421,444:2 9

Summa kronor 1,656,890:6 6.

För folkskoleavgiften äro beloppen följande:

Oredovisade vid årets början................................................................ kronor 1,238: 25

Uppdebiterade under året ................................................................... » 6,861: 50

överlevererade ........................................................................................ » 5.9G

Summa kronor 8,105: 71 •

överlevererade ........................................................................................ kronor 5:9 6

Avkortade och avskrivna .................................................................... » 530: 7 5

Influtna .................................................................................................... » 5,636:75

Oredovisade vid årets slut .................................................................... » 1,932:2 5

Summa kronor 8,105:71.

Denna tablå avviker högst väsentligt från de uppgifter, som i motionen

lämnats beträffande folkskoleavgiften. Siffrorna grunda sig emellertid'' på de redogörelser

över kronouppbörden, som månatligen ingå till riksräkenskapsverket. Det

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats och bevillningsutskottets utlåtande Nr 10. 5

iir nämligen endast i Skaraborgs och Örebro län, som folkskola''vgiften upptages i

samband med kronoutskylderna.

I vissa andra län, där sådan avgift förekommer, lärer densamma uttagas

i samband med kommunalutskylderna.

Sammanställer man uppgifterna beträffande både mantalspenningar^, sjukvårdsavgiften

och folkskoleavgiften finner man, att ett borttagande av de personella

utskylderna skulle beröva staten, landstingen och vissa kommuner en sammanlagd

uppbörd av i runt tal 2,400,000 kronor per år, oavsett vad som inflyter i samband

med kommunalutskylderna.

I eu tid av sjunkande inkomster för staten och det allmänna över huvudtaget

kan detta vara nog så betänkligt. Men å andra sidan torde kostnaderna

för dessa skatters debitering, uppbörd, indrivning och redovisning stå i uppenbar

disproportion till vad de inbringa.

Borttagandet av denna skatteform skulle förutom de lättnader i debiteringen,

uppbörden, indrivningen och redovisningen, som av motionären påvisats, jämväl

innebära avsevärda lättnader i arbetet på andra håll.

Skyldigheten för fattigvårdsstyrelsen att uppgöra förteckning å dem, som

åtnjuta fattigvårdsunderstöd samt för kommunalstyrelse att upprätta förteckning

a personer, som inom kommunen till följd av fattigdom eller sjuklighet böra från

erläggande av mantalspenningar befrias, skulle genom mantalspenningarnas borttagande

upphöra.

Vidare skulle häradsskrivarna befrias från arbetet med att i mantalslängden

särskilja personer, som böra erlägga mantalspenningar och sådana,''som äro från

erläggande av mantalspenningar befriade.

Jämföres allt det arbete, som är förenat med mantalspenningarnas påförande,

uppbörd, indrivning och redovisning med de belopp, varmed desamma utgå, måste

det medges, att motionen om denna skatteforms upphörande är väl motiverad,

fastän den framkommit på en tid, då ovanligt stora budgetsvårigheter föreligga

och ehuru man måste göra sig den frågan, om icke skattens bibehållande tillsvidare

är påkallat av dessa svårigheter. Men oaktat besväret med uppbörden

dock icke är så stort att, om detsamma bortfaller, någon eller några tjänstebefattningar

kunna indragas eller utgifterna för statsverket och kommunerna så avsevärt

minskas, att en bestående besparing på det hela nu omedelbart uppkommer,

så torde dock den minskning i arbete, som otvivelaktigt blir följden av de personella

utskyldernas indragning, komma att lätta på den stora arbetsbörda, som

påvilar fögderitjänstemännen och som kan befaras medföra krav på ytterligare

tjänstebefattningar. Intet tvivel kan nämligen råda därom, att nationalekonomiskt

sett, värdet av den genom de personliga skatternas avskaffande åstadkomna lättnaden

i arbetsbördan för liäradsskrivare, landsfiskaler, stadsfogdar, fjärdingsmän

och exekutionsbetjänte, vida överstiger dessa skatters ^nuvarande värde för statsverket

och landstingen. Och denna nationalekonomiska vinst kommer det allmänna

att kunna tillgodogöra sig vid nästa reglering av ifrågavarande befattningshavares

antal, avlöningar och tjänsteåligganden. I sistnämnda hänseende erinra ämbetsverken,

att dylik reglering redan nu, i avseende på landsfiskaler och fjärdingsmän,

är föremål för utredning i samband med frågan om polisväsendets omorganisation.

Visserligen framgår av den tablå över mantalspenningar och inkomstskatt

(inkomst- och förmögenhetsskatt), som här ovan i detta utlåtande åberopats, att

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Sammansatta stats- och bevillningsutskottets utlåtande Nr 10.

inkomsttiteln mantalspenningar numera utgör en försvinnande liten del av statens

direkta skatteinkomster, men samtidigt måste framhållas, att därest icke på sätt

motionären även föreslagit samtidigt med mantalspenningar^ jämväl övriga personella

utskylder, nämligen sjukvårdsavgiften och folkskoleavgiften borttagas, man

icke vinner något väsentligt med denna förenkling i skattehänseende. Endast under

förutsättning av att alla personella utskylder samtidigt avskaffas kunna ämbetsverken

därför tillstyrka bifall till motionen; och statskontoret har redan i ett den

4 maj 1922 dagtecknat underdånigt utlåtande (Bil. II) angående Stockholms stadsfullmäktiges

framställning om upphävande för Stockholms stads del av bestämmelserna

om allmän sjukvårdsavgift uttalat den meningen, att såväl för landstingen

som Stockholms stad och övriga städer, som ej deltaga i landsting, sjukvårdsavgiften

borde borttagas; och riksräkenskapsverket för sin del har i sin den

31 mars 1921 avgivna revisionsberättelse (å sid. 50 och följande) i samband med

frågan om uteslutande ur kronouppbördsboken av vissa äldre skattemedel, vilkas

indrivning och redovisning förorsakade statsverket utgifter, som betydligt överstege

vad skatterna i fråga tillförde statskassan, jämväl berört frågan om indragning

av mantalspenningar, sjukvårdsavgift och skolavgift, vartill hänvisas.

I handläggningen av detta ärende hava deltagit, förutom undertecknade,

byråchefen Beckman samt statskommissarierna Spilhammar och Ouchterlony.

Stockholm den 12 februari 1923.

PER SÖDERMARK. CHR. L. TENOW.

ALBIN LITZÉN.

Föredragande.

Einar Wibom.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och bevillningsutskottets utlåtande Nr 10.

7

Bil. I.

Tablå

utvisande till vilka belopp mantalspenningar samt inkomstskatt (inkomst* och förmögenhetsskatt)

blivit för åren 1903-1921 1 riksstaten beräknade samt med vilka belopp desamma

inflntlt.

A r

Mantalspenningar

Inkomstskatt

Enligt riks- staten beräknat

belopp

Behållen

inkomst

Enligt riks- staten beräknat

belopp

Behållen

inkomst

! 1903 ...........................

750,000

776,267

91

10,500,000

10,584,202

1904 ...........................

780,000

—

783,280

45

10,500,000

—

12,022,324

58

1905 ...........................

780,000

—

794,540

57

11,000,000

12,627,005

90

1906 ...........................

780,000

—

801,676

38

11,400,000

13,995,809

54 |

1907 ...........................

800,000

—

812,658

23

12,600,000

16,014,639

05

j 1908 ...........................

800,000

—

819,320

84

7,000,000

—

8,535,002

70

1 1909 ...........................

825,000

—

816,643

61

15,000,000

—

16,637,836

11 1

| 1910 ...........................

825,000

—

823,636

97

16,000,000

—

16,107,759

— 1

1911 ...........................

825,000

—

833,457

76

31,000,000

—

33,887,992

7 7

1 1912 ..........................

825,000

—

846,622

46

31,000,000

—

35,261,169

90 |

1913 ...........................

825,000

—

853,809

09

33,000,000

—

39,838,755

66

1914 ...........................

850,000

846,566

98

38,000,000

—

43,136,835

86 |

1915 ...........................

850,000

—

859,355

92

38,500,000

—

42,282,509

50 I

I 1916 ...........................

850,000

—

879,830

86

39,000,000

—

64,670,860

92 j

1917 ...........................

850,000

—

887,240

17

48,000,000

—

110,779,891

85 |

1918 ...........................

850,000

962,634

26

70,000.000

—

127,611,465

27 j

1919 ...........................

850,000

_

934,101

63

112,000,000

—

145,127,652

49

1920 ...........................

900,000

_

950,748

65

222,500,000

—

299,720,248

69 |

1921 ...........................

900,000

—

878,550

04

238,000,000

—

292,933,001

68 i

Summa i

15,715,000

16,160,942

78

995,000,000

—:

1,341,774,963

47 ''

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Sammansatta stats- och bevillningsutskottets utlåtande Nr 10.

BIL II.

Underdånigt utlåtande, tecknat å K. Rem. Nr

864/1921 ang. Stockholms stadsfullmäktiges framställning

om upphävande tör Stockholms stads

del av bestämmelserna om allmän sjukvårdsavgift.

Genom nådiga kungörelsen den 26 augusti 1873 (nr 48) angående kurhusavgiftens

upphörande och införande av en allmän sjuk vårdsa vgift har förordnats,

att för den allmänna sjukvården inom varje, län eller sjukvårdsdistrikt skall för

år 1874 och vidare årligen, intill dess annorlunda förordnas, av en var, som erlägger

mantalspenningar, även utgöras en personlig sjukvårdsavgift särskilt för

varje län eller sjukvårdsdistrikt i mån av dess behov.

Vidare har Eders Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 12 oktober 1906 fastställt

särskilda bestämmelser för sjukhuset Eira, Stockholms stads och läns sjukhus,

och därvid bl. a. medgivit, att för bestridande av sjukhusets utgifter direktionen

för sjukhuset årligen må uppbära de av stadens invånare erlagda allmänna personliga

sjukvårdsavgifter ävensom föreskrivit att, därest för gäldande av utgifterna

för sjukhuset ytterligare medel kunde erfordras utöver såväl denna avgift som vissa

andra till sjukhuset inflytande medel, framställning om sådan medelsanvisning borde

göras hos Stockholms stadsfullmäktige.

I likhet med överståthållarämbetet finner statskontoret det framgå av bestämmelserna,

att den allmänna sjukvårdsavgiften i Stockholm skall användas till

bestridande av kostnader för sjukhuset Eira samt att stadsfullmäktige icke äga utan

medgivande av Eders Kungl. Maj:t och riksdagen indraga denna avgift samt bestrida

kostnaden i dess helhet av kommunala skattemedel, uttaxerade enligt i allmänhet

härför gällande grunder.

Den utav stadsfullmäktige gjorda framställningen om sjukvårdsavgiftens

upphörande synes emellertid giva vid handen, att avgiften för Stockholms stads vidkommande

är skäligen betydelselös samt att dess uppbärande medför avsevärda

kostnader och åtskilliga andra olägenheter för staden. Statskontoret har på grund

härav intet att erinra mot att åtgärder vidtagas för upphävande, vad Stockholms

stad angår, av bestämmelserna om den allmänna sjukvårdsavgiften.

Därest Eders Kungl. Maj:t skulle finna, att åtgärder i sådant syfte böra vidtagas,

lärer emellertid detta icke böra ske allenast för Stockholms städs del, utan

synes sjukvårdsavgiften böra indragas jämväl för landstingen och övriga städer,

som ej deltaga i landsting. Statskontoret finner sig alltså, i likhet med överståthållarämbetet,

böra tillstyrka, att åtgärder av Eders Kungl. Maj:t vidtagas

för upphävande av ovannämnda nådiga kungörelse den 26 augusti 1873 i dess

helhet.

I handläggningen av detta ärende hava, förutom undertecknade, deltagit

statskommissarien Spilhammar samt t. f. statskommissarierna Bäckström, Alve och

Gibson. Stockholm den 4 maj 1922.

Underdånigst:

PER SÖDERMARK.

Kakl H. Tottie.

Nils G. Hansson.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1923-

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.