Sök i Ratio Lex

Sammansatta stats- och bevillningsutskottets memorial Nr 13

1923-05-25 · 9 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SBevU 1923:13, Sammansatta stats- och bevillningsutskottets memorial Nr 13

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och bevillningsutskottets memorial Nr 13.

1

Nr 13.

Ankom till riksdagens kansli den 28 maj 1923 kl. 4 e. m.

Sammansätta stats- och bevillningsutskottets memorial (nr 3), i anledning

av kamrarnas skiljaktiga beslut beträffande utskottets

utlåtande nr 10 (nr 2), i anledning av väckta

motioner om avskaffande av mantalspenningarna, allmänna

sjukvårdsavgiften och folkskoleavgiften.

I en inom första kammaren väckt, till statsutskottet hänvisad motion,

nr 61, har herr Lyberg hemställt, »att riksdagen för sin del ville besluta,

att vad i förordningen den 24 april 1863 med däri genom kungl. kungörelsen

den 25 maj 1894 gjorda ändringar är stadgat om påförande av

mantalspengar skall från och med den 1 juli 1924 upphöra att gälla,

samt att förty mantalspengarna från och med sagda tidpunkt icke vidare

skola upptagas bland inkomsterna i riksstaten».

Vidare har samme motionär i en inom första kammaren väckt motion,

nr 62, föreslagit, »att riksdagen ville besluta, att de personliga skatterna,

allmänna sjukvårdsavgiften och folkskoleavgiften icke må påföras för tiden

efter 1924 års ingång, samt att förty efter samma tid skola upphöra att

gälla dels vad i kungl. kungörelsen den 26 augusti 1873 med däri sedermera

gjorda ändringar och i § 47 av lagen om landsting den 21 mars

1862 finnes stadgat om en allmän sjuk vårdsavgift, dels ock vad i 58 § av

Kungl. Maj:ts förnyade stadga den 26 september 1921 angående folkundervisningen

i riket samt i lagen om folkskoleväsendet i vissa städer den 25

juni 1909 är föreskrivet om rätt för skoldistrikt att upptaga en särskild

avgift».

Sistnämnda motion har, i vad den avser kungörelsen den 26 augusti

1873 angående kurhusavgiftens upphörande och införande av en allmän

sjukvårdsavgift samt stadgan angående folkundervisningen i riket, hänvisats

till bevillningsutskottet.

Berörda båda motioner, den sistnämnda i de delar densamma hänvisats

till bevillningsutskottet, hava behandlats av sammansatt stats- och

bevillningsutskott.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 6 samt. 2 avd. 11 käft. (Nr 13—14.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatta stats- och bevillningsutskottets memorial Nr 18.

I sitt utlåtande nr 10 (nr 2) hade det sammansatta utskottet i anledning

av dessa förslag anfört och hemställt följande:

På sätt framgår av ett utav statskontoret och riksräkenskapsverket

gemensamt avgivet yttrande över motionen I: 61, vilket yttrande intagits

såsom bilaga till utlåtandet, har under år 1921 influtit i mantalspenningar

878,550 kronor 4 öre och i sjukvårdsavgift 1,098,018 kronor

57 öre. Beträffande beloppet av inbetalade folkskoleavgifter, som i regel

uppföras å den kommunala debetsedeln och sålunda icke redovisas till

riksräkenskapsverket, hava erforderliga uppgifter icke kunnat erhållas.

Emellertid torde det med hänsyn till antalet kommuner, vari folkskoleavgift

debiterats, och med avseende fäst därå, att sådan avgift icke påföres

i flera av de folkrikaste kommunerna, kunna antagas, att sammanlagda

beloppet av influtna folkskoleavgifter uppgått till omkring 850,000

kronor. Sammanlagda ungefärliga beloppet av personliga avgifter, vilka

årligen inflyta, skulle därför kunna beräknas till 2,825,000 kronor.

Innan ståndpunkt tages till frågan, om de personliga avgifternas avskaffande,

är det uppenbarligen av intresse att erhålla kännedom om kommunernas

och landstingens ställning till frågan. Såsom ovan nämnts, äger skoldistrikt

att besluta, huruvida folkskoleavgift skall utgå eller icke. Enligt till utskottet

lämnad uppgift skulle år 1918, efter vilket år sannolikt icke några

väsentliga ändringar i detta hänseende ägt rum, folkskoleavgift utdebiterats

i 2,219 av rikets 2,409 landskommuner och i 78 städer. Oaktat i regel

kommunerna själva hava att bekosta arbetet med debitering och uppbörd

av folkskolea vgiften, synas kommunerna sålunda i allmänhet funnit fördelaktigt

att bibehålla utdebiteringen av folkskolea vgiften.

Beträffande sjukvårdsavgiften har för utskottet varit tillgänglig en utredning,

verkställd i anledning av en utav stadsfullmäktige i Stockholm i skrivelse

den 23 maj 1921 gjord framställning till Ivungl. Maj:t i syfte att sådana bestämmelser

infördes, att sjukvårdsavgift icke skulle behöva utgå i Stockholms

stad, därest medel på annat sätt ställdes till förfogande för att bekosta de behov,

denna avgift avsåge att täcka. Över denna framställning har, bland andra,

statskontoret avgivit yttrande, vilket finnes intaget i bilagan till detta utlåtande,

och därvid anfört, att, därest åtgärder vidtoges för upphävande av

bestämmelserna om den allmänna sjukvårdsavgiften för Stockholms stads

del, sjukvårdsavgiften syntes böra indragas jämväl för landstingen och

övriga städer, som ej deltaga i landsting. Med anledning av den sålunda

ifrågasatta indragningen av sjukvårdsavgiften hava sistberörda städer och

landsting inkommit med yttranden. Därvid hava fyra städer och sju lands
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och bevillningsutskottets memorial Nr 13. ii

ting förordat indragning av sjukvårdsa vgiften, tolv landsting uttalat sig

mot avgiftens avskaffande ock två landsting föreslagit att, därest någon

ändring i bestämmelserna rörande sjukvårdsafgiften skulle anses erforderlig,

denna måtte inskränkas till, att vederbörande landsting eller stad skulle

äga besluta, huruvida sjuk vårdsa vgift skulle utgå eller icke.

Såsom skäl för indragning av avgiften anfördes därvid, dels att något

principiellt skäl för att skatten för ifrågavarande ändamål utginge enligt

andra grunder än de, som gällde för täckande av övriga utgifter för sjukvården,

icke förelåge, dels att en sådan indragning icke komme att i

nämnvärd mån förskjuta skattebördan, dels ock att genom avgiftens avskaffande

arbetet med debitering ock uppbörd skidle komma att förenklas.

För avgiftens bibehållande åberopades dels ekonomiska skäl, dels ock att

anledning till avskaffande av avgiften icke kunde anses föreligga, så länge

mantalspenningar^ utginge.

En beräkning av de kostnader, de personliga avgifterna medföra, är givetvis

förenad med betydande svårigheter, då arbetet med dessa fördelar

sig å ett flertal uppgifter, nämligen debitering, uppbörd, redovisning

samt i de fall, där avgifterna icke erläggas i föreskriven ordning, indrivning

av desamma. Bortsett från de säkerligen jämförelsevis fåtaliga fall,

då den skattskyldige påföres enbart kapitationsavgifter, torde arbetet med

debiteringen av dessa avgifter vålla det största besväret. En undersökning,

verkställd inom överståthållarämbetet, har givit vid handen, att debiteringen

av i Stockholm i samband med kronouppbörden utgående personliga

avgifter — nämligen mantalspenningar, sjuk vårdsavgift och personlig avgift

till prästerskapet — därest debiteringen verkställes av tillfällig arbetskraft,

vilket med hänsyn till debiteringens enkla beskaffenhet väl låter sig

göra, drager en kostnad av omkring fyra kronor för ettusen skattskyldiga

eller sålunda 0,4 öre för skattskyldig. Beräknas kostnaderna för avgifternas

införande i avskrifter av uppbördsboken, å debetsedeln och i redovisningshandlingar

samt för det ökade besvär vid summeringar, avgifterna vålla, till

något mer än ett öre för varje skattskyldig, uppkommer för å kronodebetsedeln

uppförda, i behörig tid erlagda kapitationsavgifter en kostnad av

ungefär 1 öre för varje skattskyldig. Denna kostnad kan ju ingalunda

anses hög i förhållande till de utdebiterade beloppen.

Påföres skattskyldig enbart personliga avgifter tillkommer kostnaderna

för skrivande av den skattskyldiges namn i uppbördsboken och å debetsedeln,

vilka kostnader med tillägg av debiteringskostnaderna, därest samtliga

kapitationsavgifter uppbäras i sammanhang med kronouppbörden, helt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansatta stats- och bevillningsutskottets memorial Nr 13.

säkert icke överstiga den lösen av tre öre, debiteringsförrättaren äger tillgodoföra

sig. Härtill kommer kostnaden för själva debetsedeln, vilken enligt

uppgift från postverket, som ombestyr tryckningen av flertalet debetsedlar, för

närvarande beräknas till 1a/2 öre för debetsedel, ävensom för distribution av debetsedeln,

vilken sistnämnda kostnad, i de fall uppbörden verkställes genom postverket

beräknas till fem öre för debetsedel. I de fall åter, där kommunen förrättar

uppbörden, torde de merkostnader för distribution av debetsedlar och

uppbörd, som förorsakas av de personliga avgifterna, bliva relativt obetydliga.

Erläggas de personliga avgifterna under uppbördstermin, inskränka sig

sålunda kostnaderna till jämförelsevis små belopp. Däremot torde arbetet

med indrivning av restantieposter, innefattande enbart kapitationsavgifter,

i regel vara betydande i förhållande till de belopp, som skola indrivas,

jämväl därest hänsyn tages till den indrivningsavgift av tjugufem öre för

debetsedel, som påföres vid underlåtenhet att i föreskriven ordning gälda

utskyldema. Även om några direkta besparingar i form av minskade utgifter

i löner icke torde kunna vinnas genom att indrivningsförrättarna

befrias från arbetet med indrivningen av sistberörda restposter, torde dock kunna

antagas, att den lättnad i arbetet, förrättningsmännen härigenom erhölle,

lämnade dem möjlighet att ägna mera tid än hittills åt indrivningen av

de mera betydande utskyldsbeloppen.

Ä andra sidan skulle sannolikt ett avskaffande av de personella avgifterna

kunna medföra olägenheter. I många fall, framför allt då den

skattskyldige taxerats till bevillning men icke till inkomst- och förmögenhetsskatt,

påföres denne å kronodebetsedeln ett obetydligt belopp i kronooch

landstingsskatt. Därest de personliga avgifterna borttoges, skulle helt

säkert i dylika fall en disproportion mellan skattebelopp och kostnader

uppstå.

Även ur principiell synpunkt torde skäl kunna anföras för bibehållande

av en vid sidan av skatten å inkomst utgående personlig avgift. I

den mån förmåga att betala en sådan avgift föreligger, synes det utskottet

riktigt, att varje medborgare bidrager åtminstone till de direkta merkostnader

för registrering och dylikt, som han förorsakar det allmänna. Det

lärer icke sällan inträffa, att personer, oaktat de icke åtnjuta inkomst av det

slag eller till den storlek att denna göres till föremål för beskattning, till

följd av andra omständigheter såsom exempelvis underhåll av närstående

besitta en lika stor betalningsförmåga som många för inkomst taxerade

personer. De personliga avgifternas belopp understiger dessutom väsentligt

den grundavgift av tre kronor, som utgår enligt lagen den 30 juni 1913

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och bevillningsutskottets memorial Nr 13. ö

om allmän pensionsförsäkring, och i regel torde väl icke andra frän taxering

till inkomst befriade personer än de, som tillika hava att utgöra

berörda grundavgift, påföras personliga avgifter.

Till här ovan anförda skäl kommer att nu rådande finansiella svårigheter

för staten och kommunerna synas tala mot ett bifall till motionärens

förslag att omedelbart avskaffa dessa avgifter. De missförhållanden, som

påvisats av motionären, synas dock påkalla en utredning av frågan.

Därest en sådan utredning giver vid handen, att de personliga avgifterna

böra bibehållas, bör dock, enligt utskottets mening, sättet för dessas

påförande undergå reformering. Så synes numera intet skäl föreligga att

påföra man och kvinna avgifter med olika belopp. Vidare skulle en betydande

förenkling i arbetet vinnas, därest endast en enda personlig avgift

påfördes. Det bör därför tagas under övervägande, huruvida icke de nuvarande

kapitationsavgifterna kunde sammanslås till en enda, i samband

med kronouppbörden utgående avgift, vilken avgift sedermera kunde fördelas

mellan staten, landstingen och de städer, som ej deltaga i landsting,

samt kommunerna.

Om utskottet sålunda icke funnit anledning att utan närmare utredning

biträda motionärens förslag om kapitationsavgifternas avskaffande, har

utskottet emellertid ansett motionärens syfte att åstadkomma förenklingar

i arbetet med debiteringen och indrivningen beaktansvärt.

Det synes antagligt, att en sådan besparing skulle kunna vinnas,

därest den enligt pensionsförsäkringslagen utgående grundavgiften, i likhet

med vad redan nu är fallet i åtskilliga städer, uppfördes å kronodebetsedeln,

som i så fall — under förutsättning att en sammanslagning av

mantalspenningar, sjukvårdsavgift och folkskoleavgift ägde rum — komme

att upptaga samtliga personella avgifter. Utom den minskning i arbete

för kommunerna en sådan åtgärd skulle medföra, skulle därigenom antalet

restposter avsevärt minskas, varjämte åtgärden skulle befria åtskilliga av

de skattskyldiga från besväret av att å en särskild uppbördsstämma erlägga

berörda grundavgift.

Såsom motionären framhållit, kräver indrivningen av utskylder framför

allt i de fall, handräckningsförfarandet måste tillgripas, ett betydande

arbete. I fråga om de mindre utskyldsbeloppen kommer indrivningsarbetet

ofta nog att bliva utan resultat, då i sådana fall några exekutiva åtgärder

vanligen icke kunna med framgång företagas mot de skattskyldige. Så

framgår av en i motionen I: 61 lämnad redogörelse för kronouppbörden

av personliga avgifter inom några fögderier och städer, att, medan av de

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Sammansatta stats- och bevillningsutskottets memorial Nr 13.

skattskyldiga, som påförts enbart personella avgifter, omkring sjuttiotvå

procent erlagt avgifterna inom föreskriven tid, av de restantieposter, vari

ingå enbart sådana avgifter, endast omkring trettiosex procent guldits.

Med hänsyn härtill och då, enligt vad för utskottet uppgivits, antalet restförda

poster, som upptaga jämförelsevis obetydliga belopp, är avsevärt,

synes det önskvärt, att beträffande sådana poster ett något enklare indrivn

ingsförfarande kunde komma till användning än det för närvarande

tillämpade. I § 16 uppbördsreglementet den 14 december 1917 finnas

bestämmelser införda rörande åtgärder för åstadkommande av inbetalning

genom vederbörande beskickning eller konsulat av restförda kronoutskylder,

som påförts i utlandet boende personer, och vilka åtgärder begränsats till

att avse restposter, överstigande femton kronor. Det synes utskottet, som

om utan egentlig olägenhet en likartad begränsning skulle kunna föreskrivas

beträffande restantieförda utskyldsposter, för vilkas uttagande handräckning

skall begäras utom det distrikt, där utskylderna påförts den skattskyldige.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa, att riksdagen

måtte, i anledning av förevarande motioner I: 61 och I: 62 av

herr Lyberg, om avskaffande av mantalspenningar na, den allmänna sjukvårdsavgiften

och folkskolea vgift en, sistnämnda motion i vad den utgör

föremål för utskottets behandling, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att

Kungl. Maj:t ville föranstalta om utredning, huruvida mantalspenningarna,

den personliga sjukvårdsavgiften och den personliga folkskoleavgiften må

kunna upphävas, och därvid taga under övervägande möjligheten och lämpligheten

av att ersätta nämnda personliga avgifter med en enda, lika förman

och kvinna utgående personlig avgift samt för riksdagen framlägga

det förslag, som kan av utredningen föranledas.

I en vid utlåtandet fogad reservation hade herr Waldén m. fl. anfört

och hemställt följande:

På sätt framgår av — — — — — — lämnade dem möjlighet att

ägna mera tid än hittills åt indrivningen av de mera betydande utskyldsbeloppen.

Om sålunda åtskilliga skäl kunna anföras för avskaffande av de personliga

avgifterna, har utskottet dock icke funnit anledning att bifalla

motionärens förslag om omedelbart avskaffande av dessa avgifter. De missförhållanden,

som påvisats av motionären, synas emellertid påkalla en utredning

av frågan.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och bevillningsutskottets memorial Nr 13.

7

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa, att riksdagen

måtte, i anledning av förevarande motioner I: (il och I: 62 av herr

Lyberg, om avskaffande av mantalspenningarna, den allmänna sjukvårdsavgiften

och folkskoleavgiften, sistnämnda motion i vad den utgör föremål

för utskottets behandling, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.

Maj:t ville föranstalta om utredning, huruvida mantalspenningarna, den

personliga sjukvårdsavgiften och den personliga folkskoleavgiften må kunna

upphävas, samt för riksdagen framlägga det förslag, som kan av utredningen

föranledas.

Enligt utskottet tillhandakomna protokollsutdrag har första kammaren

bifallit utskottets hemställan, varemot andra kammaren, med avslag å samma

hemställan, bifallit den av herr Waldén m. fl. avgivna, vid utlåtandet

fogade reservationen.

Då kamrarna således stannat i skiljaktiga beslut, har det jämlikt

§ 63 riksdagsordningen ålegat utskottet att söka åstadkomma sammanjämkning

mellan de olika meningarna.

Kamrarnas beslut skilja sig huvudsakligen därutinnan, att första kammaren

uttalat, att vid den ifrågasatta utredningen jämväl borde tagas under

övervägande, om de nuvarande personliga avgifterna lämpligen kunde ersättas

med eu enda, lika för man och kvinna utgående personlig avgift,

medan, enligt andra kammarens mening, utredningen skulle inskränka sig

till att omfatta frågan om de personliga avgifternas fullständiga upphävande.

De olika besluten synas kunna sammanjämkas på sådant sätt, att

första kammaren frånträder sin begäran om att utredningen under alla

omständigheter skulle omfatta en undersökning, huruvida de nu utgående

personliga avgifterna lämpligen kunde ersättas med en ny personlig avgift,

men att i stället hemställan komme att innefatta en begäran om utredning,

huruvida mantalspenningarna, den personliga sjukvårdsavgiften och

den personliga folkskoleavgiften lämpligen må kunna upphävas.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen må, vardera kammaren med ändringav

sitt med anledning av utskottets utlåtande nr 10

(nr 2) fattade beslut, godkänna följande yttrande och

förslag i förevarande fråga.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Sammansatta stats- och bevillning sutskott ds memorial Nr 13.

På sätt framgår av — — — — — [likalydande med utskottets utlåtande

nr 10 (nr 2)] — -— — — — synas dock påkalla en utredning

av frågan.

Därest eu sådan utredning giver vid handen, att de personliga avgifterna

icke lämpligen böra avskaffas, torde, enligt utskottets mening,

böra tagas under övervägande, om icke sättet för dessas påförande kan

undergå reformering. Så synes numera knappast något skål föreligga att

påföra man och kvinna avgifter med olika belopp. Därjämte skulle

otvivelaktigt en betydande förenkling i arbetet vinnas, därest endast en

enda personlig avgift påfördes.

Om utskottet sålunda icke funnit anledning att utan närmare utredning

biträda motionärens förslag om ett omedelbart avskaffande av kapitationsavgifterna,

bar utskottet emellertid ansett motionärens syfte att

åstadkomma förenklingar i arbetet med debiteringen och indrivningen beaktansvärt.

Det synes antagligt, att en sådan besparing skulle kunna vinnas, därest

den enligt pensionsförsäkringslagen utgående grundavgiften, i likhet

med vad redan nu är fallet i åtskilliga städer, uppfördes å kronodebetsedeln.

Utom den minskning i arbete för kommunerna en sådan åtgärd

skulle medföra — — — — — [likalydande med utskottets utlåtande nr

10 (nr 2)] — — — —- — — — — — där utskylderna påförts den

skattskyldige.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av förevarande

motioner I: 61 och I: 62 av herr Lyberg, om avskaffande

av mantalspenningarna, den allmänna sjukvårdsavgiften

och folkskoleavgiften, sistnämnda motion i vad

den utgör föremål för utskottets behandling, i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville föranstalta

om utredning, huruvida mantalspenningarna,

den personliga sjukvårdsavgiften och den personliga

folkskoleavgiften lämpligen må kunna upphävas, samt

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Sammansatta stats- och bevillningsutskottets memorial Nr 13.

för riksdagen framlägga det förslag, som kan av utredningen

föranledas.

Stockholm den 25 maj 1923.

På det sammansatta utskottets vägnar:

HERM. LAMM.

Närvarande: herrar Lamm, Lindblad, Sivartz, Boman, Waldén, Lithander, Johansson

i Kälkebo, Alexis Björkman, Johan Bergman, Olsson i Blädinge, Ljungkvist och Olsson i Gävle.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 6 samt. 2 avd. 11 käft. (Nr 13—14.) 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.