Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lån till svenska stenkolsaktiebolaget Spetsbergen.
1923-05-24 · 26 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 24 av 26 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1923:122, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lån till svenska stenkolsaktiebolaget Spetsbergen.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
1
Nr 122.
Ankom till riksdagens kansli den 24 maj 1923 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lån
till svenska stenkolsaktiebolaget Spetsbergen.
(4:e avd.)
Uti en till riksdagen den 16 mars 1923 avlåten proposition (nr
173), vilken hänvisats till statsutskottet för förberedande behandling,
har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bifogat utdrag av
statsrådsprotokollet över handelsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
dels medgiva, att svenska stenkolsaktiebolaget Spetsbergen må, i
huvudsaklig överensstämmelse med vad i propositionen bilagt kontraktsförslag
angives, av statsmedel beviljas ett lån å 4,500,000 kronor, dels
ock, vid bifall härtill, av sagda belopp såsom anslag å riksstaten för
budgetåret 1923—1924 bland utgifter för kapitalökning anvisa 3,000,000
kronor.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.
Ovannämnda kontraktsförslag är av följande lydelse:
Förslag
till
överenskommelse mellan svenska staten samt svenska stenkolsaktiebolaget
Spetsbergen.
Mellan svenska staten samt svenska stenkolsaktiebolaget Spetsbergen
är följande avtal träffat:
§ L
Staten förbinder sig att försträcka bolaget 4,500,000 kronor, av
vilka 3,000,000 kronor skola tillhandahållas bolaget den 1 juli 1923
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 6 samt. 65 käft. (Nr 122.) 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
och 1,500,000 kronor den 1 juli 1924. Lånet, vilket skall löpa med
fem procent ränta att årligen erläggas den 31 december, skall återbetalas
på det sätt, att den 31 december ett vart av åren 1926—1945
såsom ränta och amortering erläggas tillhopa åtta procent av den ursprungliga
lånesumman samt den 31 december 1946 då återstående kapitalbelopp
jämte ränta. Därest ränta eller annuitet icke erlagts inom tre månader
efter föreskriven förfallodag, äger staten, därest annan överenskommelse
icke träffas, uppsäga lånet att i dess helhet omedelbart återbetalas.
Till säkerhet för lånet pantsätter bolaget all sin å Spetsbergen
befintliga fasta och lösa egendom, däri inbegripet gruvor, och medgiver
bolaget, att staten må till säkerhet för sin fordran med förmånsrätt
framför varje annan fordran än den i § 4 bär nedan angivna erhålla
inteckning i bolagets fastigheter och gruvor å Spetsbergen, förlagsinteckning
i bolagets lösa egendom därstädes samt varje annan inskrivning
till säkerhet för fordran, som kan bliva tillåten i bolagets egendom å
Spetsbergen enligt de bestämmelser, som kunna komma att reglera rättsförhållandena
därstädes. Bolaget förbinder sig att, om staten så påfordrar,
å den eller de reverser, bolaget kommer att för lånet utfärda,
eller å särskild handling teckna medgivande till dylik inteckning eller
inskrivning liksom ock att tillhandahålla staten alla de handlingar, som
kunna visa sig erforderliga för vinnande av inteckning eller inskrivning.
Kostnaden för inteckning eller inskrivning skall gäldas av bolaget.
§ 2.
Bolaget utfäster sig att, så fort ske kan, vidtaga de ändringar i
sin bolagsordning, som härvid fogade bilaga utvisar.
§ 3.
Den i § 5 av avtalet den 27 juni 1921 mellan staten och aktiebolaget
Spetsbergens svenska kolfält stadgade förbindelsen för staten att
i vissa avseenden icke utöva sin rösträtt i svepska stenkolsaktiebolaget
Spetsbergen upphäves, och åtager sistnämnda bolag sig att anskaffa
godkännande härav från aktiebolaget Spetsbergens svenska kolfält eller
den, som nu innebar sagda bolags rätt i berörda hänseende.
Staten förbinder sig att vid val av styrelseledamöter, revisorer samt
styrelse- och revisorssuppleanter i svenska stenkolsaktiebolaget Spetsbergen
icke utöva rösträtt för de av staten innehavda stamaktierna i
bolaget.
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
3
§ 4.
Det åligger bolaget att från de personer, som avses i § 0 av
nyssnämnda avtal, anskaffa skriftlig utfästelse att för tiden den'' 1 juli
1923—den 30 juni 1933 tillhandahålla bolaget säkerheter, vara banklån
kan erhållas, i enlighet med följande.
Banklånet skall förtiden den 1 juli 1923—den 30 juni 1928 utgöra
750,000 kronor jämte ränta, och skall beloppet därefter minskas med
en femtedel varje år, så att det sålunda utgör för tiden den 1 juli 1928—
den 30 juni 1929 600,000 kronor, för tiden den 1 juli 1929—den 30
juni 1930 450,000 kronor, o. s. v., allt jämte ränta. Därest nu stadgad
skyldighet att tillhandahålla säkerheter icke fullgöres, skall till bolagets
förfogande i kontanta penningar ställas de belopp, som motsvara
den uteblivna säkerheten.
De i denna paragraf avsedda personer skola för sina förpliktelsers
fullgörande ikläda sig ansvar en för alla och alla för en, i den utsträckning
— i förhållande till lånets storlek — sådan ansvarighet ålegat dem
såsom borgensmän för aktiebolaget Spetsbergens svenska kolfälts skulder.
Staten medgiver, att till säkerhet för nu omnämnda banklån må
i bolagets å Spetsbergen befintliga fastigheter, gruvor och lösa egendom
meddelas inteckning, förlagsinteckning eller annan inskrivning med
samma förmånsrätt som den, vilken tillkommer staten för den i § 1 i
detta kontrakt omnämnda försträckning.
§ 5.
Det åligger vidare bolaget att från aktiebolaget Isfjorden-Belsund
anskaffa medgivande, att den sagda bolag för tiden intill den 1 januari
1935 tillkommande rätten till royalty av 50 öre per ton kol, som brytes
i svenska stenkolsaktiebolaget Spetsbergens gruvor, inskränkes så, att
royalty skall utgå för en kvantitet av högst 75,000 ton om året.
§ 6.
Statens skyldighet att tillhandahålla bolaget de i § 1 omnämnda
belopp inträder icke, förrän bolaget fullgjort sina förpliktelser enligt §§
2—5 i detta kontrakt.
Det i § 2 av ovanintagna kontraktsförslag omförmälda förslaget
till ändrad bolagsordning är av följande lydelse:
4
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
Förslag
till
ändringar i bolagsordningen för svenska stenkolsaktiebolaget Spetsbergen.
§ 6-
Aktierna skola vara dels stamaktier, dels preferensaktier, vilkj>
sistnämnda skola kunna utgivas till ett belopp av högst 1,350,000
kronor. Preferensaktierna skola framför stamaktierna medföra företrädesrätt
till årlig utdelning av bolagets utdelningsbara vinst intill 6 procent
av aktiebeloppet ävensom rätt att, därest under ett eller flera år sådan
utdelning ej kunnat lämnas, av följande års utdelningsbara vinst bekomma
vad som brustit, innan utdelning å stamaktierna må äga rum. Sedan
preferensaktierna erhållit nu stadgad utdelning, äro stamaktierna berättigade
till utdelning intill 6 procent om året med rätt att, därest för något år
efter den 30 juni 1922 dylik utdelning icke kunnat lämnas, av följande
års utdelningsbara vinst bekomma vad som brustit. Till därefter överskjutande
vinst hava alla aktier lika rätt. Upplöses bolaget, skall innehavare
av preferensaktie med förmånsrätt framför stamaktiernas ägare
av bolagets tillgångar erhålla aktiens nominella värde jämte nyss angiven
utdelning, i den mån den ej guldits, varefter ägare av stamaktie är
berättigad till utbekommande av aktiens nominella värde jämte nyss
stadgad, ej gulden utdelning. Överskjutande tillgångar skola fördelas
lika på samtliga aktier.
I händelse av aktiekapitalets ökning — — — högst 210,000
kronor.
§ 7.
Bolagets styrelse skall bestå av fem eller sju å bolagsstämma för
ett år i sänder valda ledamöter jämte lika antal suppleanter, och skola,
om styrelseledamöternas antal är fem, tre ledamöter jämte tre suppleanter
för dem väljas av ägarna av preferensaktier och två ledamöter
jämte två suppleanter för dem väljas av ägarna av stamaktier, samt, om
styrelseledamöternas antal är sju, fyra ledamöter jämte fyra suppleanter
för dem väljas av ägarna av preferensaktier och tre jämte tre Buppleanter
för dem av ägarna av stamaktier. Avgående styrelseledamot eller
suppleant kan återväljas.
Styrelsen utser inom sig ordförande och vice ordförande. Styrelsen
är beslutför, när fyra ledamöter — varav minst två av de utav ägarna
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
till preferensaktier utsedda — äro tillstädes, såvida dessa äro om beslutet
ense, men i annat fall när minst fem ledamöter iiro närvarande
och däribland minst tre av de utav ägarna av preferensaktier utsedda.
§ 9-
Granskning av styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper
verkställes av tre revisorer, vilka skola på ordinarie bolagsstämma för
tiden till nästa ordinarie bolagsstämma utses två jämte två suppleanter
för dem av ägarna av preferensaktier samt en jämte en suppleant för
honom av ägarna av stamaktier.
§ 11.
Bolagsstämma öppnas — — — rösteantalet antecknas.
Varje preferensaktie berättigar till tre röster och varje stamaktie
till en röst.
Vid bolagsstämma — — — ombud föra talan.
I ovanberörda statsrådsprotokoll lämnas av departementschefen Spetsbergsbland
annat följande redogörelse för spetsbergsfrågans förhistoria och ^fs9t“™a ^
nuvarande läge: nuvarande
»Sedan det på Spetsbergen arbetande svenska kolbrytningsföretaget la9eråkat
i ekonomiska svårigheter, blev, som bekant, för bevarande i svensk
ägo av de i bolagets händer befintliga väldiga stenkolstillgångarna,
bolaget på sommaren år 1921 rekonstruerat under medverkan från
svenska statens sida. Ett nytt bolag, benämnt svenska stenkolsaktiebolaget
Spetsbergen, bildades med ett aktiekapital av till en början
4,250,000 kronor, därav 3,000,000 kronor utgjorde likvid för övertagande
av det äldre bolagets rörelse och tillgångar, medan 1,250,000 kronor
tecknades och kontant inbetalades av svenska staten. Aktiekapitalet
ökades sedermera i januari månad 1922 med 750,000 kronor, vilken
aktiepost likaledes övertogs av staten. För att ytterligare säkerställa
bolagets möjligheter att uppehålla rörelsen träffades anstalter, varigenom
vissa privata krediter, vilka det äldre bolaget åtnjutit mot borgen av
några dess styrelseledamöter, bundits för tiden intill den 1 juli 1923.
Redan kort tid efter bolagets bildande visade det sig emellertid,
att den ekonomiska grund, som sålunda skapats för bolagets verksamhet,
var alltför svag. Härtill bidrog — förutom den omständigheten att
bolaget hade att från det äldre företaget övertaga skulder till avsevärda
6
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
belopp — framför allt det efter bolagets startande inträffade starka
prisfallet å stenkol, vilket fullständigt rubbade den vid bolagsbildningen
uppgjorda finansplanen. Till följd av dessa och andra omständigheter
fick bolaget genast att kämpa med mycket stora ekonomiska svårigheter,
kännetecknade framför allt av en permanent brist på nödigt
rörelsekapital.
Då jag under sådana omständigheter ansåg nödvändigt, att till
ingående prövning upptoges frågan, huru med statens stenkolsintressen
å Spetsbergen lämpligen borde för framtiden förfaras, tillkallade jag den
29 maj 1922 jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande två sakkunniga personer,
ledamoten av riksdagens andra kammare, pensionsfullmäktigen
J. B. Eriksson i Grängesberg och verkställande direktören i ingenjörsvetenskapsakademien,
kommerserådet A. F. Enström, för att efter samråd
med styrelsen för bolaget verkställa utredning och avgiva förslag i
dylikt hänseende.
Vid tiden för avlåtandet av statsverkspropositionen till innevarande
års riksdag var ifrågavarande utredning ännu icke slutförd. Då emellertid
de sakkunniga, enligt vad de meddelat mig, kunde förväntas
komma att föreslå åtgärder, som under budgetåret 1923—1924 förutsatte
kapitaltillskott från statens sida till belopp av 3,000,000 kronor,
fann sig Kungl. Maj:t, på min därom gjorda framställning, böra i statsverkspropositionen
under avdelningen »Utgifter för kapitalökning», bil. 4,
(punkt 1) föreslå riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet,
som kunde varda riksdagen förelagd, för förenämnda ändamål å riksstaten
för budgetåret 1923—1924 beräkna ett anslag av 3,000,000 kronor.
Den 1 februari 1923 hava numera de sakkunniga till mig överlämnat
ett den 29 därförutgångna januari dagtecknat och av åtskilliga
bilagor åtföljt betänkande, innefattande utredning av förberörda spörsmål
ur teknisk, kommersiell och ekonomisk synpunkt. Utredningen
utmynnar i ett förslag, att staten för stödjande av bolaget skulle under
åren 1923 och 1924 bevilja bolaget lån till ett sammanlagt belopp av
4,500,000 kronor, i sammanhang varmed skulle vidtagas vissa ändringar
i den för bolaget gällande ordningen, avseende att stärka statens inflytande
å bolagets ledning.
Efter remiss hava järnvägsstyrelsen den 10 februari och kommerskollegium
den 3 mars 1923 utlåtit sig i saken.
Vidare hava de av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna i bolagets
styrelse, ledamoten av riksdagens andra kammare, landshövdingen S.
Liibeck och kommerserådet R. Sohlman, samt den för dem utsedde
suppleanten, byråchefen i socialstyrelsen T. Först — vilka i enlighet
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
7
med Kungl. Maj:ts uppdrag medverkat vid ovannämnda sakkunuigutredning
— till mig inkommit med en skrift i anledning av de sakkunnigas
förslag.»
De sakkunniga hava till eu början angivit de riktlinjer, efter vilka
utredningen verkställts. Härom anföra de sakkunniga följande:
»De sakkunniga sammanträdde i juni månad ocli funno sig därvid föranlåtna
hemställa till Kungl. Maj:t att uppdraga åt undertecknad Eriksson jämte
kommerserådet K. Sidenvall, i egenskap av gruvteknisk expert, att under sommaren
1922 företaga en resa till Spetsbergen för verkställande av vissa nödvändiga lokala
undersökningar för utredningens utförande. Resan företogs under tiden den 16
juli—2 augusti 1922.
Under resan träffades avtal med bolaget om avsändande av en provlast kol
från den nya gruvan (nr 2). Med statens järnvägar överenskoms vidare om
lastens mottagande. Sedan densamma under augusti månad anlänt till Göteborg,
företogs genom Sidenvall och undertecknad Enström med biträde av ingenjören
Holger Lundberg besiktning av lasten, varvid föranstaltades till en början om
sortering av densamma i och för frånskiljande av skifferinblandning samt vidare
om utförande av proveldningar med dessa kol såväl å statens järnvägars lokomotiv
som i en stationär ångpanneanläggning (vid Göteborgs barnsjukhus).
Genom tillmötesgående från Stockholms gasverk har vidare ett orienterande
förkoksningsprov med en mindre kvantitet av samma kol kommit till utförande.
Nödiga analyser hava utförts av statens provningsanstalt.
Resultaten av Sidenvalls gruvtekniska utredning samt av de under Lundbergs
överinseende utförda proveldningarna äro nedlagda i särskilda härtill bifogade
rapporter.
Efter hand som de nämnda tekniska resultaten framkommit, hava de sakkunniga
under höstens lopp fullföljt sina överläggningar. Genom bolagets försorg
hava erforderliga ekonomiska data och uppgifter insamlats, varefter utredningens
slutförande ägt rum i samråd med bolagets styrelse och särskilt under nära samverkan
med statens representanter i styrelsen, landshövdingen S. Liibeck och kommerserådet
R. Sohlman. Vidare har under medverkan av hovrättsrådet Waller
utarbetats förslag till de åtgärder av juridisk art, som stå i samband med den
föreslagna kapitaltransaktionen.
På grundval av vad som sålunda kunnat i ärendet inhämtas har följande
betänkande utarbetats, vilket de sakkunniga härmed till fullgörande av sitt uppdrag
hava äran överlämna.»
De sakkunniga hava därefter till frågans belysande ansett sig böra
anföra en del allmänna synpunkter på bränslefrågans läge i stort sett,
särskilt för vårt lands vidkommande. I sådant hänseende uttala sig de
sakkunniga på följande sätt:
»De tillförlitligaste uppskattningar man har att tillgå rörande stenkolstillgångarna
i världen hämtas ur det från den internationella geologkongressen i
Canada år 1913 härstammande arbetet »The coal resources of the world». Enligt
De sakkunnigas
utredning.
8
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
detta uppgår den totala tillgången till (avrundat) 7,398,000 miljoner ton. Med utgångspunkt
från en kontinuerligt stegrad världsförbrukning i överensstämmelse med
vad de senaste årtiondena visat, beräknas dessa förråd vara uttömda först inom en
tidrymd av 6- å 700 år. Anmärkas bör, att de mera noggrant kända tillgångarna
likvisst icke uppgå till mera än cirka en tiondel av nyss angivna kvantitet.
Största delen av världstillgångarna befinna sig i Amerika. Vad Europa angår,
uppgå enligt den citerade källan tillgångarna till endast 784,000 miljoner ton.
Med hänsyn till förbrukningens stegring i Europa beräknas dessa förråds varaktighet
till bortåt 300 år. Till i stort sett samma tidrymder kommer man, om man
särskilt för sig betraktar de engelska tillgångarna — 190,000 miljoner ton — eller
de mellaneuropeiska — 500,000 miljoner ton. Av de senare falla 423,000 miljoner
ton på 1913 års Tyskland. En framstående tysk vetenskapsman — Fischer — har
för sin del uppskattat samma tillgångar högre och anger en grähstid — hänförd
till det dåtida Tyskland och dess produktion — av bortåt 1,000 år.
Spetsbergens stenkolstillgångar uppskattas till 9,000 miljoner ton.
Inom Sveriges egna landamäre!! finnas stenkol, som allmänt känt, endast i
ringa utsträckning, nämligen i Skåne, till en kvantitet av c:a 300 miljoner ton. De
svenska förekomsterna på Spetsbergen äro i sin helhet icke fullt undersökta. Den
del av desamma, som befinner sig ovan vattenytan på nordsidan av Braganza-bay,
där den nuvarande brytningen 1911 upptogs i Sveagruvan, angives i Sidenvalls
utredning omfatta totalt 500 miljoner ton, varav för ekonomisk brytning kunde
komma ifråga 230 miljoner ton inom en 10 km-rayon och 70 miljoner ton inom
en 3 km-rayon. Härtill kommer dels fortsättningen av Braganzafältet söder om
fjorden, dels fyndigheter vid Isfjorden, nämligen Pyramidbergs-, Bimsowland- och
Erdmannsfälten, vilkas stenkolsinnehåll torde vara av betydliga dimensioner, ehuru
ännu icke i tillräcklig grad studerade och utredda. Om pyramidbergskolen är känt,
att de till sin natur avvika från de s. k. tertiärkolen i Braganzafältet och sannolikt
i t. ex. förkoksningsavseende förhålla sig olika mot dessa (se nedan).
Stenkolsförbrukningen i Sverige stegrades under åren före världskriget till
omkring 5 miljoner ton årligen. Under kriget nedpressades denna förbrukning
högst avsevärt och utgör för 1922 endast c:a 2.5 miljoner ton. Till detta resultat
hava bidragit, å ena sidan ett under flera år livligt bedrivet vattenkraftsutbygge,
å andra sidan de senaste årens starka reduktion i industriens och andra rörelsegrenars
energiförbrukning. Av stenkolsförbrukningen 1913 föll c:a 60 procent på
industrien. Bland de största förbrukarna må nämnas järn- och stålindustrien med
700.000 ton, pappers- och cellulosaindustrierna med 650,000 ton, sockerindustrien
med 175,000 ton, övrig livsmedelsindustri med 300,000 ton o. s. v. Av dessa torde
såväl järnindustrien, särskilt vad kraftgenereringen beträffar, som cellulosaindustrien
hava i rätt stor utsträckning permanent övergått till andra bränslen eller vattenkraft,
vadan deras behov av stenkol även vid en återvunnen produktion av den
omfattning, som år 1913 uppvisade, antagligen kommer att bli betydligt mindre
än då var fallet. För järnvägsdriften beräknades stenkolsåtgången 1913 till
1.200.000 ton.
En allt viktigare roll i världens bränsleekonomi spela mineraloljorna, av
vilka förbrukningen under de senaste åren ökats i sådan grad, att de viktigaste
kända tillgångarna — de amerikanska — enligt olika auktoritativa källor beräknas
komma att tryta inom ett eller annat årtionde. För att mota det alltjämt stegrade
Statsutskottets utlåtande Nr 122. 9
behovet av brännoljor, av vilka de tyngre bliva allt oumbärliga re för sjöfarten, de
lättare för automobil- och luftfordon, torde man bliva nödsakad att i första rummet
anlita stenkolen i och för framställning ur desamma av brännoljor, ett problem,
som redan har funnit sin tekniska lösning. Härigenom komma sålunda i framtiden
att ställas ytterligare stegrade anspråk på stenkolstillgångarna i världen än vad som
förut kunnat räknas med. — Huruvida de svenska spetsbergskolen i allmänhet
lämpa sig för dylik bearbetning lär ännu icke vara undersökt.
De sakkunniga ingå härefter på ett bedömande av utsikterna
för en ekonomiskt lönande drift av kolbrytningen på Spetsbergen, de svårigheter,
som därvid möta, och de utvägar, som erbjuda sig alt övervinna
dessa svårigheter. De sakkunnigas uttalande härutinnan är av följande
lydelse:
»I bilagda tekniska utredning (bil. 1) har Sidenvall beräknat brytningskostnaderna,
dels under förutsättning av att driften fortsattes i något större utsträckning
än hittills, sålunda med maximum 102,000 ton per år, dels under antagande
av en betydligt ökad produktion, eller till cirka 200,000 ton per år. I förra
fallet slutar kalkylen, vilken är grundad på priser och arbetslöner, motsvarande
sommarens 1922 nivå, på en kostnad av 12.8 5 kronor per ton f. o. b. Sveagruvan,
exklusive royalty, räntor och avskrivningar. I senare fallet blir motsvarande siffra
11.0 9 kronor per ton. I bil. 3 och 41 återfinnas fullständiga kalkyler beträffande
motsvarande cifpris, innefattande kapitalkostnader och frakter. I det första alternativet
förutsättes hela kvantiteten — under användande av cirka 3,000 tons fartyg
— avskeppad till Göteborg, där kostnaden skulle bliva cirka 24.5 5 kronor per ton
utan ränta på aktiekapitalet. För att täcka den senare posten skulle erfordras
ett pris av 27.2 5 kronor per ton.
Med den större brytningen skulle cifpriset bliva omkring 22.6 5 kronor per
ton utan ränta på aktiekapitalet. Det anses önskvärt att utöver beräknade avskrivningar
kunna disponera ytterligare cirka 150,000 kronor för dylikt ändamål. För
täckande jämväl av denna post skulle motsvarande pris vara 23.5 0 kronor per ton.
Kan försäljningen inbringa ytterligare någon krona per ton, kan utdelning på
aktiekapitalet åstadkommas. Till jämförelse må anföras, att priset på goda engelska
ångkol under sistförflutna sommar och höst har hållit sig omkring 26 å 28 kronor
per ton eif. Stora förbrukare lära hava kunnat ernå pris i närheten av 25 kronor
per ton. Så kallade småkol hava under hösten betingat cirka 21 kronor per ton,
i exceptionella fall ändå lägre pris.
Vid bedömandet av spetsbergskolens utsikter på marknaden måste man
taga i betraktande deras skiljaktiga egenskaper gent emot vanligen använda engelska
kolsorter. Av de tekniska bilagorna framgår i huvudsak följande. Spetsbergskolen,
åtminstone de från Sveagruvan, lämpa sig såsom ångkol, ej såsom
koks- eller gaskol. För jämförelse komma i främsta rummet bättre engelska
stenkol i fråga.
Spetsbergskolen hava ett högt värmevärde, jämförligt med de bästa engelska
ångkol, förutsatt att den förekommande skifferinblandningen så långt ske kali
1 Finnas bifogade detta utlåtande såsom Bil. a och b.
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 6 sand. 65 höft. {Nr 122.)
2
10
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
fränskiljes. Spetsbergskolen äro av en lösare konsistens än de engelska och falla
lättare sönder, bli stybbiga. Vid förbränning lämna de en slagg, som i vissa fall
är besvärande och ställer särskilda krav på eldningens skötsel. Med den förändrade
brytningsmetod — införande av förskrämningsmaskiner — som bildar
underlaget för de i det föregående anförda beräkningarna, avses att vinna, förutom
direkta besparingar i driftkostnader, jämväl den fördelen, att de brutna kolen skola
komma fram i större stycken och mindre stybbiga än vad hittills varit fallet. Det
beräknas även, att de medföljande större skifferstyckena skola frånskiljas vid
brytningen. Man är sålunda berättigad antaga, att härefter kolens kvalitet skall
bliva avsevärt förbättrad.
Trots dessa förbättringar och trots kolens obestridligen höga bränslevärde
lär man icke kunna undgå att på grund av en likvisst relativt stor stybbighet
och de säregna slaggningsegenskaperna få räkna med en underlägsenhet i kvalitet
gentemot motsvarande bästa engelska ostkustkol, en differens, som måste komma
till uttryck i ett lägre försäljningspris. Den skillnad, som enligt det förut anförda
har framkommit mellan jämförliga engelska pris och det i det större brytningsalternativet
kalkylerade totala produktionspriset, synes kunna vara tillräcklig
för att väl täcka den anförda kvalitetsdifferensen.
Däremot framgår det av det sagda, att, med den brytningska paritet anläggningen
för närvarande har, en konkurrens med engelska kol icke gärna är tänkbar
under nu rådande förhållanden.
Eu viktig faktor vid bedömandet av fraktkostnadernas eventuella variationer
utgöra isförhållandena. Tyvärr är det erfarenhetsmaterial, som står till förfogande,
mycket ofullständigt och otillförlitligt. Den bästa statistik, som står till
buds, torde vara den av danska meteorologiska institutet utgivna översikten »Isforholdene
i de arktiske have». Ur detta material har meteorologen C. V. Östman
på de sakkunnigas uppdrag verkställt en bearbetning av befintliga uppgifter rörande
Spetsbergens västkust, bil. 5. Yttranden hava jämväl av bolaget införskaffats från
med navigationsförhållandena i dessa farvatten praktiskt förtrogna personer. Sålunda
föreligger från kaptenen Otto Sverdrup och docenten Adolf Hoel ett utlåtande,
som i avskrift återfinnes i bil. 6. Det framgår av vad som sålunda
kunnat inhämtas, att som regel månaderna juli, augusti och september utan allvarliga
svårigheter böra kunna utnyttjas för utfraktningen. Vissa år är Spetsbergens
västkust under dessa månader helt fri från drivis. Andra år uppträder
sådan i juli och in i augusti, och ett år som 1915, vilket angives som exceptionellt
svårt, var hela säsongen karaktäriserad av besvärande drivis. Någon
regelbunden periodicitet i isförhållandena år från år framgår ej av det förefintliga
materialet, men väl grupper av år med olika karaktär. De sista 3 å 4 åren
synas hava varit relativt gynnsamma ur is- och navigationssynpunkt, och det
linnes grundad anledning befara, att på dessa år skall följa en serie år med mera
besvärande ishinder. Skeppningsplanen, sådan den ovan refererats, är grundad på
en effektiv skeppningssäsong av de nämnda tre månaderna juli—september. Skulle
det inträffa, att säsongen måste avkortas med 4 å 5 veckor, vilken möjlighet
under vissa år icke synes alldeles utesluten, komma såväl transportkostnaderna
som övriga kostnader per ton räknat att ogynnsamt påverkas, i den mån den
skeppade kvantiteten till äventyrs nedgår väsentligt under den beräknade. Emel
-
Statsutskottets utlåtande Nr 122,
11
lertid anses det föreligga vissa möjligheter att vid behov något utsträcka den användbara
skeppningstiden liksom att i allmänhet underlätta framträngandet genom
drivisbältet. Genom anbringande av fyrbelysning torde sålunda den i regeln isfria
höstsäsongen kunna utsträckas ett par veckor in i oktober. Vidare anse de
med förhållandena praktiskt förtrogna, att i fall av drivis genomfarten för vanliga
kofferdifartyg kan väsentligt underlättas med hjälp av ett isbrytande och med
observationsrigg försett led- och lotsfartyg. Bolaget disponerar ett dylikt av
lämplig beskaffenhet, ehuru fartyget kräver förstärkning, huvudsakligen i fråga
om ångpanneutrustningen. Kostnaderna för de nu nämnda hjälpåtgärderna till
sjöfartens underlättande äro medräknade i föregående kalkyler. De uppskattas att
motsvara en anskaffningskostnad av cirka 150,000 kronor och eu ökning av de
årliga kostnaderna med cirka 25 öre per ton.
Någon så stor marginal mellan försäljningspris och produktionspris, med
hjälp av vilken nyss antydda risker kunna mötas, föreligger synbarligen icke heller
vid den större brytningen, så länge icke det inledningsvis berörda trycket på
de engelska kolpriserna upphör och utlöser en motsvarande prisstegring på kolmarknaden.
Med hänsyn till — såsom ovan berörts — att statens järnvägar icke lär
kunna mottaga mera än cirka 80,000 ton och sålunda en kvantitet av i runt tal
100,000 ton spetsbergskol måste placeras på privata händer under loppet av eu
mycket begränsad säsong, kan det ifrågasättas, huruvida icke härvid säljaren kan
bliva under vissa förhållanden tvingad att i viss mån så att säga realisera sin vara,
d. v. s. trycka priset. En upplagring av någon större kvantitet i svensk hamn
torde på grund av därmed förenade kostnader knappast vara att räkna med. Med
andra ord, säljaren av spetsbergskol kan icke utnyttja marknadens prisfluktuationer
under årets olika tider, under det att köparen härvid har sin fulla frihet. Även
ur den nu anförda synpunkten vore en större marginal än den kostnadskalkylerna
givit högeligen önskvärd, om företagets drift skall tänkas lagd på vanlig affärsmässig
grundval. Erinras må vidare, att de nyanläggningar, som krävas för den
större kvantitetens brytning och utlossning, icke kunna bliva färdiga förrän tidigast
1924. Intill dess kommer den nuvarande driften eventuellt att löpa med underskott,
vilken post kommer att medföra viss ytterligare belastning av kapitalkontot.
Utredningen har visat, att, om gruvdriften utvidgas att omfatta en årlig
skeppningsbar brytning av 200,000 ton, det synes finnas utsikt, att företaget skall
bära sig under normala förhållanden, ehuruväl den kalkylerade förtjänstmarginalen
icke är stor, med hänsyn till de många osäkra faktorer och risker, som otvivelaktigt
finnas men vilka icke kunna med säkerhet bedömas. I varje fall synas
dock eventuella förluster vid en fortsatt drift väga mindre mot de förluster, som
uppstå vid en nedläggning av driften för längre tid. Även en kortare tids nedläggning
torde utom åsamkande av direkta kostnader hota att spoliera ganska
stora värden.
Det för utvidgningen erforderliga kapitalet beräknas som nämnt till följande
belopp nämligen:
Alt. 1.
12 Statsutskottets utlåtande Nr 122.
för nyanläggningar .......................................... kronor 1,890,000
» likvidering av lån....................................... » 1,560,000
» rörelsekapital ................................................ » 1,627,000
räntor under byggnadstiden ............................ » 173,000
Summa kronor 5,250,000.
Rörande de lämpligaste formerna för arbetets fortsatta bedrivande
har kommerserådet K. Sidenvall i en av honom verkställd utredning
anfört bland annat följande:
»Att bolagets verksamhet varit förlustbringande under de år efter krigets
avslutande, då stenkolspriset fallit till endast en bråkdel av topprisen, är icke
ägnat att förvåna, då man betänker, att bolaget på sommaren måst engagera personal
för den kommande vinterns brytning och träffa löneavtal med densamma
samt anskaffa alla för övervintringen nödvändiga förråd, men först påföljande
sommar kunnat utskeppa och försälja kolen till då rådande pris, som varit kanske
endast hälften eller tredjedelen av de pris, som legat till grund för löneavtal och
kalkyler. Det är då ganska naturligt, att bolagets rörelsekapital blivit förbrukat
och att ekonomiska svårigheter uppstått. För att avhjälpa detta missförhållande
erfordras tillskott av nytt kapital, varvid, då enskilt sådant ej torde kunna påräknas
i erforderlig utsträckning för närvarande, förslag framkommit, att svenska
staten skulle träda stödjande emellan för att åt Sverige bevara de betydande stenkolstillgångar,
som nu finnas på svenska händer.
I händelse av ett ökat intresse från statens sida har det spörsmålet framställts,
huruvida det kunde vara lämpligt att tillsvidare nedlägga driften (alternativ I),
i avvaktan på att stenkolspriserna skulle stabiliseras och säkrare kalkyler kunna
upprättas än för närvarande är möjligt, eller om driften skulle fortsättas i huvudsakligen
den omfattning, som nu befintliga eller i relativt ringa mån kompletterade
anläggningar medgiva (alternativ II), eller huruvida anläggningarna skulle ytterligare
utvidgas under närmaste tiden för att möjliggöra en utskeppning av t. ex.
200,000 ton årligen (alternativ III). Dessa tre alternativ tarva särskilt övervägande.
Ett temporärt nedläggande av driften skulle kunna vara fördelaktigt, om
utgifterna under denna period vore lägre än förlusten på verksamheten med brytning
i mest ekonomiska omfattning. Bland olägenheterna böra särskilt framhållas,
att såväl byggnader och maskiner som själva gruvanläggningen under tiden taga
skada, delvis kanske mera än om de användas, samt att de ännu så länge osäkra
äganderättsförhållandena på Spetsbergen kunna medföra fara för att bolagets områden
skulle kunna annekteras av andra, om icke något till omfattningen fullkomligt
obestämt »försvarsarbete» utföres. Såväl härför som för bevakning och nödtorftigt
underhåll av befintliga anläggningar och deras skyddande mot åverkan
av möjliga besökare måste personal finnas kvar på Spetsbergen.
AU. ll
I händelse driften skall fortsätta i den omfattning, som nu befintliga eller
i relativt ringa grad kompletterade anläggningar medgiva, kan antingen a) arbets
-
Statsutskottets utlåtande Nr 122. 13
sättet vid brytningen förbliva oförändrat, d. v. s. borrning för hand och skjutning
alltjämt komma till användning, eller b) såväl förskrämning som borrning utföras
med maskiner. Det senare alternativet medför minskat behov av mänsklig arbetskraft.
men högre förbrukning av maskinkraft samt ökade anläggningskostnader.
En jämförelse mellan kostnaderna i de båda fallen torde därför erfordras.
.... Pe detaljer av den nuvarande anläggningen, som äro av största betydelse Alt. 11 a.
tor bedömande av frågan om maximibrytning och export från Sveagruvan, äro
tillgången på bostäder och utlastningsanordningarna. Av det föregående framgår,
att bostadsbeståndet medgiver en bruttobrytning av över 100,000 ton, vilken siffra
med hänsyn till den likaledes förut omnämnda frånsorteringen av skiffern kan
sättas till cirka 105,000 ton, medgivande en skeppning av väl de 100,000 ton,
som påräknas kunna utlastas under seglationstiden.
För detta alternativ erforderligt anläggningskapital skulle alltså uppgå till
130,000 kronor, men kan möjligen för de första åren begränsas till 25,000 kronor.
För att vid arbete med förskrämningsmaskiner kunna beräkna antalet er- Alt- nbforderliga
maskiner erfordras givetvis kännedom om maskinens effekt i den gruva
eller kolflöts, varom fråga är.
Övriga omkostnader torde kunna beräknas lika som i föregående fall utom
for stenkol, varav förbrukningen genom ökat kraftbehov beräknas stiga till 3,100
ton. Om priset härpå fortfarande beräknas efter 15 kronor, uppgår kostnaden för
stenkolsförbrukningen till 46,500 kronor.
Dessa siffror äro sammanställda i tab. XV.
Tab. XY. Driftkostnader. Alt. II b.
Spetsbergen:
Avlöningar:
Befäl ..................................................
Underbefäl..........................................
Övrig personal ..................................
Material:
för gruvan m. m...........................
» proviant......................................
» verkstad, kraftstation m. m. ..
» kontor m. m..........•......................
» stenkol ......................................
Försäkringar m. m............................
Utlastning...............................................
Personalens resor...................................
Stockholmskon tor et:
Personal- och kontorskostnader...........
Summa kronor 1,310,780.
54,980
43,800
630,000 728,780
157,500
35.000
36.000
10.000
46»500 285,000
20,000
97.000
60.000
120,000
14 Statsutskottets utlåtande Nr 122.
Fördelas denna kostnad på 102,000 skeppningsbara ton, blir kostnaden
kronor 12.85 per ton fritt ombord Sveagruvan, oberäknat royalty, räntor, avskrivningar
m. m.
Utgifterna för nyanläggningar och nyanskaffningar beräknas, till stor del
med ledning av utav bolaget inhämtade uppgifter, till nedanstående, i tabell XVI
angivna belopp.
Tab. XVI. Anläggningskostnader. Alt. II b.
Gruvan:
4 förskrämningsmaskiner ä 10,000 ...................................
4 skakrännor å 2,500 ...........................................................
10 elektriska borrmaskiner å 600 .......................................
Transformator och elektriska ledningar ...........................
Räls med tillbehör och inläggning (9 kg. m.) ...............
Flyttning av lindragningsmaskineri....................................
Ändring av gruvvagnar 100 st. å 100 ...........................
Fläkt med ledningar ..........................................................
Belysning i gruvan och diverse ......................................
Linbana, upplag och kaj:
4 linbanebockar av järn å 2,000
20 linbanekorgar å 300 ......................................................
Spår och växlar på kolupplag ..........................................
Flyttbar kolficka ..................................................................
Förlängning och förstärkning av kajen ..........................
Förtöjningsanordningar ......................................................
20 vagnar å 250 ..................................................................
Kraftstationen:
Kondensor med vattenledning och pumpar......................
Reparation av grunder och hus ......................................
Husbyggnader:
* Marketenteri med ångkök och snösmältningsanordning
Ändring av nuvarande marketenteri ....................
Bostäder (rum och kök) för 12 familjer å 5,000 .........
Radiostation:
Ytterligare en mast.............................................................
Vägar, terrasseringar och diverse cirka 10 procent .............
40,000
10,000
6,000
25,000
18,000
15,000
10,000
13,000
13,000
150,000
8,000
6,000
6,000
5,000
111,000
8,000
5,000
149,000
75,000
18,000
93,000
105,000
10,000
60,000
175,000
6,000
65,000
Summa kronor 638,000.
Statsutskottets utlåtande Nr 122. 15
Utgående från summa produktions- och effektsiffror som i föregående fall,
beräknas för en bruttobrytning av 206,000 ton 5 förskrämningsmaskiner vara erforderliga,
och skulle från de 5 linjer, i vilka maskinerna arbeta, utfrakten förmedlas
genom första linjen för 3 och genom andra linjen för 2, sedan brytningen avslutats
i det område, vars kol utfraktas direkt i huvudtunnelns högra parallell.___
Departementschefen har för egen del anfört följande:
»Det bolag, som på sommaren år 1921 under statens medverkan
bildades för bevarande i svensk ägo av de i svenska händer befintliga
väldiga stenkols tillgångar!! a å Spetsbergen, svenska stenkolsaktiebolaget
Spetsbergen, har, såsom av det förut sagda framgår, alltifrån sin tillkomst
haft att kämpa med mycket stora ekonomiska svårigheter. Den
vid bolagets bildande uppgjorda finansplanen har, närmast till följd
av de senaste årens starka prisfall å stenkol, icke kunnat hållas, och endast
genom upprepade statsingripanden av tillfällig natur har det
kunnat förhindras, att bolaget redan nödgats träda i likvidation. Då
det icke är möjligt att på nyss antytt sätt längre sörja för bolagets
fortbestånd, är situationen nu den, att bolaget antingen måste tillföras
ytterligare kapital i en omfattning, som gör det möjligt för bolaget att
reda sig såsom självständigt drivet företag, eller ock snarast möjligt
likvidera sin verksamhet och realisera sina tillgångar.
I förra ^ fallet, d. v. s. därest man anser, att bolaget bör bestå
och dess tillgångar bevaras i svensk ägo, har man, såsom ock vid den
verkställda sakkunnigutredningen skett, att undersöka, huruvida det
kan ställa sig fördelaktigast att tillsvidare nedlägga driften vid bolagets
gruvor och inskränka sig till de för gruvrättighetens försvarande
nödvändiga arbetena eller att fortsätta rörelsen, därvid utgångspunkten
givetvis bör vara ett sådant anordnande av driften, att bästa möjliga
ekonomiska resultat vinnes. För de jämförande beräkningar, som i
dylikt hänseende av de sakkunniga uppgjorts, har jag i det föregående
redogjort. De sakkunniga hava härvid sökt att väga den förlust, en
nedläggning av driften ostridigt skulle medföra, mot den förlustrisk,
som vid en fortsatt drift kunde anses föreligga, och därvid kommit till
den bestämda uppfattningen, att de kapitalutlägg, som vid ett nedläggande
av driften skulle erfordras för reglering av bolagets svävande
skulder samt för försvarsarbeten m. m., måste anses så stora och de
anläggningsvärden, som i dylikt fall skulle spolieras, så betydande, att
ett fortsättande av driften, utvidgad till att omfatta en årlig brytning
av cirka 200,000 ton stenkol, ur ekonomisk synpunkt måste anses vara
att föredraga. Till den av de sakkunniga sålunda uttalade uppfattnin
-
Ait. in.
Departements
chefen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
15 Statsutskottets utlåtande Nr 122.
o-en, vilken grundar sig på en ytterst ingående undersökning av bolagets
ställning och förutsättningar samt situationen på kolmarknaden och
dess sannolika förändringar under framtiden, har kommerskollegium bestämt
anslutit sig, därvid kollegium särskilt understrukit, att, däiest
åtgärder skola vidtagas för koltillgångarnas bevarande i svensk ägo, de
sakkunnigas förslag om utökning av kolbrytningen till nyss angivna
årliga kvantitet ur ekonomisk synpunkt avgjort vore att föredraga framför
övriga i ärendet framkomna alternativ. Under sadana omständigheter
lärer vid det slutliga ståndpunktstagandet i förevarande ärende
valet böra stå emellan att antingen tillföra bolaget ökat kapital, så att
en utvidgning av driften i ovan antydd omfattning blir möjlig, eller
ock låta bolaget falla och taga de därav föranledda konsekvenserna.
Det avgörande, som i nu ifrågavarande hänseende fiån statsmakternas
sida måste träffas, synes mig — särskilt med. hänsyn till omöjligheten
för även de mest sakkunniga att med visshet bedöma den
framtida utvecklingen på kolmarknaden och den betydelse, spetsbergskolen
kunna komma att få för vårt lands bränsleförsörjning — i hög
grad vanskligt. Lämnas bolaget av statsmakterna åt sitt öde, hai man
att räkna med, icke blott att det kapital, staten redan insatt i företaget,
2 000,000 kronor, i sin helhet går förlorat, utan framför allt, att syftet
med statens kapitalengagemang i företaget eller kolfyndigheternas bevarande
i svensk ägo definitivt förfelas. För en utveckling av driften
åter, på sätt de sakkunniga föreslagit, erfordras enligt de sakkunnigas
till riktigheten obestridda beräkningar ett ytterligare kapitaltillskott av
icke mindre än 5,250,000 kronor, därav enligt den av de sakkunniga
förordade överenskommelsen med bolaget staten skulle bidraga med
4,500,000 kronor. Och icke ens med ett dylikt kapitaltillskott förefinnes
någon absolut garanti för, att bolagets rörelse under alla förhållanden
är säkerställd.
Sammanfattningsvis vill jag sålunda uttala, att jag anser det intiesse,
som, särskilt med hänsyn till framtiden, är knutet vid bevarandet åt Sverige
av bolagets koltillgångar å Spetsbergen, så starkt, att staten trots därmpd
förenade ekonomiska risker — icke bör undandraga sig det ytterligare
kapitalengagemang, som erfordras, för att den svenska kolbrytningen å
Spetsbergen må kunna utvidgas till en, såvitt nu kan bedömas, ekonomiskt
lönande omfattning.
Det för dylikt ändamål erforderliga kapitaltillskottet har, såsom
recjan nämnts, av de sakkunniga uppskattats till sammanlagt 5,250,000
kronor. Efter ingående förhandlingar med de personer, vilka stå i
17
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
borgen för bolagets nuvarande bauklån, hava do sakkunniga funnit sig
böra iöreslå, att av detta belopp 4,500,000 kronor tillskjutas av staten,
medan återstoden, 750,000 kronor, skulle under vissa närmare angivna
villkor garanteras av nyss omförmälda borgensmän. Vid förhandlingarna
hava ifrågavarande privatpersoner bestämt förklarat sig icke vilja eller
kunna sträcka sin garanti längre än nyss angivits. Att annorledes på
privat väg uppbringa någon del av det erforderliga kapitalet lärer vara
fullständigt uteslutet. Under sådana omständigheter och då en nedprutning
av den för säkerställande av bolagets drift såsom nödig ansedda
summan icke skulle vara förenlig med det syfte, man genom det
ytterligare kapitaltillskottet vill vinna, nämligen att skapa eu för bolagets
fortbestånd någorlunda bärkraftig ekonomisk bas, anser jag mig
höra förorda, att staten påtager sig anskaffningen av det av de sakkunniga
i dylikt hänseende ifrågasatta beloppet, 4,500,000 kronor.
I avseende å den form, i vilken statens kapitalinsats skulle ske,
hava de sakkunniga föreslagit, att beloppet skulle tillföras bolaget såsom
lån och icke, såsom vid statens tidigare kapitalengagemang i företaget
ägt rum, mot erhållande av aktier. Med hänsyn till föreliggande omständigheter
och särskilt därtill, att goda utsikter för en snar reglering
av rättsförhållandena å Spetsbergen torde förefinnas, varmed skulle
följa möjlighet att till säkerhet för beviljat lån erhålla inteckning i bolagets
fastigheter, gruvor och anläggningar därstädes, anser jag i likhet
med de sakkunniga låneformen vara att förorda.
Enligt de föreslagna ändringarna i bolagsordningen skulle den nuvarande
begränsningen till 6 procent i rätten till vinstutdelning å preferensaktierna
bortfalla. I stället skulle i bolagsordningen intagas ett
stadgande av innehåll, att, sedan först dessa aktier fått utdelning med
nämnda procentsats och därefter stamaktierna likaledes erhållit 6 procents
utdelning, eventuellt överskjutande vinst skulle delas lika mellan
samtliga aktier. Vidare skulle rörande antalet styrelseledamöter och
revisorer införas bestämmelser av sådant innehåll, att staten i vartdera
fallet erhölle majoritet och därmed erforderligt inflytande å bolagets ledning.
An vidare skulle statens majoritetsställning befästas därigenom,
att preferensaktiernas röstvärde ökades till det tredubbla.
Ovannämnda privata krediter å tillhopa 750,000 kronor skulle, såsom
jag redan nämnt, garanteras av de personer, som för närvarande
stå i borgen för bolagets banklån. Krediterna skulle för tiden 1 juli
1923—30 juni 1928 utgöra 750,000 kronor jämte ränta och därefter
minskas med en femtedel varje år.
Bihang till riksdagens -protokoll 1923. 6 saml. 65 höft. (Nr 122.) 3
18
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
Utskottets
yttrande.
Utöver de bestämmelser, som inrymts i det av de sakkunniga uppgjorda
kontraktsförslaget, synes mig emellertid i eu överenskommelse
mellan staten och bolaget höra intagas ytterligare ett stadgande, vars
önskvärdhet av de sakkunniga i betänkandet vitsordats, utan att de dock
på denna punkt lyckats under förhandlingarna ernå en uppgörelse.
Det rör sig om den rätt till royalty av 50 öre för varje ton av bolaget
brutna stenkol, som under tolv års tid, räknat från och med den 1
januari 1923, tillkommer det för exploateringen av de nu i bolagets
händer befintliga kolfälten å Spetsbergen först bildade företaget, aktiebolaget
Isfjorden-Belsund. I likhet med de sakkunniga anser jag rimligt,
att, om nu genom ytterligare kapitaltillskott från statens sida brytningen
å dessa fält väsentligt utvidgas, en begränsning äger rum av den kolkvantitet,
å vilken dylik royalty får tillgodonjutas. Vid de förhandlingar,
som i förevarande avseende förts mellan mig och de personer, som
representera det privata aktieägarintresset i svenska stenkolsaktiebolaget
Spetsbergen, har jag såsom ett oeftergivligt villkor för ytterligare statligt
kapitaltillskott till bolaget hävdat, att bolaget skulle förplikta sig att
utverka, att ifrågavarande royaltyrätt begränsades till att avse en högsta
årlig stenkolskvantitet av 75,000 ton. Resultatet har blivit, att förberörda
privatpersoner, vilka icke äga majoritet men dock ett betydande inflytande
i aktiebolaget Isfjorden-Belsund, förklarat sig för sin del beredda
att söka genomdriva ett medgivande från sagda bolags sida, innefattande
begränsning av royaltyrätten på sätt av mig angivits. Under sådana
omständigheter och då jag anser förevarande villkor både så rimligt
och så betydelsefullt, att det vid ett ytterligare statligt kapitalengagemang
i svenska stenkolsaktiebolaget "Spetsbergen icke bör eftergivas,
har jag ansett ett stadgande av ovan antydd innebörd böra intagas i
kontraktsförslaget.»
Vid statsmakternas tidigare ställningstagande till förevarande fråga
har framhållits vikten för landet av att kunna förfoga över de för svensk
räkning ockuperade fyndigheterna på Spetsbergen, vilka inrymde kollager,
tillräckliga att under århundraden framåt, i den män transportmöjligheterna
det medgiva, lämna ett mycket betydelsefullt tillskott till
täckandet av Sveriges behov av kolbränsle. Dessa synpunkter torde
alltjämt böra fasthållas, då det nu ifrågasättes en ytterligare insats från
statens sida för att kunna åt landet bevara ifrågavarande bränsletillgångar.
I detta avseende kan utskottet i övrigt inskränka sig till att hänvisa till den
utredning, som av departementschefen förebragts, och till de synpunkter,
som denne för egen del härutinnan anfört. Här må nu endast erinras om de
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
19
betydande ekonomiska uppoffringar som från andra nationers sida ägt rum
för att åt dem säkerställa utnyttjandet av andra liknande fyndigheter
på Spetsbergen. Så har, enligt utskottet tillhandakomna upplysningar,
motsvarande holländska företag, Nederlandsche Spitsbergen Compagnie
i dagarne erhållit statsgaranti för ett lån på 5—6 miljoner gulden.
Detta förhållande synes vara förtjänt av desto större uppmärksamhet
såsom ett bevis på det intresse, som från holländsk sida ådagalagts
för dessa fyndigheter trots deras avlägsna läge och trots Nederländernas
övriga jämförelsevis goda åtkomstmöjligheter på kol tack
vare en betydande produktion inom själva moderlandet och särskilt på
grund av närheten till andra på kolmarknaden dominerande länder.
Beträffande Norge upplyses i propositionen, att de förskott, som av
norska staten lämnats, till i juli 1922 uppgingo till omkring 12,800,000
norska kronor; och genom stortingsbeslut den 21 juli 1922 erhöll
regeringen bemyndigande att efter beprövande lämna fortsatt stöd för
driftens uppehållande samt för närmare undersökningar rörande de norska
kolfältens utsträckning m. m.
I detta sammanhang torde det också få anses befogat bringa i
erinran de ansträngningar och uppoffringar, som jämväl från andra
länders sida för närvarande göras för att åt respektive land säkerställa
det framtida behovet av bränsle; härom vittnar bland annat den starkt
framträdande internationella konkurrensen om världens oljekällor ävensom
vissa andra likartade förtrustnings- och monopolsträvanden.
Åven med dessa utgångspunkter har utskottet dock icke ansett
sig kunna tillstyrka att lån nu lämnas i så stor utsträckning som i propositionen
förutsatts. Det har där föreslagits att utöver tidigare tecknade
aktiekapital av 2,000,000 kronor nu skulle'' lämnas ett ytterligare låneunderstöd
på 4,500,000 kronor, varav icke mindre än 1,740,000 kronor
skulle nedläggas på anordningar för utvidgad drift. Det är att märka,
hurusom de nu rådande osäkra internationella förhållandena, vilka icke
äro minst framträdande beträffande kolmarknaden, göra ett bedömande
av Spetsbergsföretagets framtidsutsikter särskilt vanskligt. Att under
ett dylikt ekonomiskt osäkerhetstillstånd biträda ett förslag av sådan
omfattning, som det i propositionen innefattade, kan enligt utskottets
mening icke anses tillrådligt eller lämpligt.
Otvivelaktigt måste det dock å andra sidan anses tillfyllestgörande
ådagalagt att staten icke bör vägra bolaget sitt fortsatta understöd, i
första hand för att förhjälpa detsamma ur det ekonomiska trångmål, som
genom oförutsedda omständigheter och närmast genom det ‘katastrofartade
fallet av stenkolspriset för detsamma uppkommit, men också för
20
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
att möjliggöra en fortsatt drift under gynnsammare tekniska förutsättningar
än hittills.
För åstadkommande av en mera rationell drift erfordras, såsom
av de verkställda utredningarna framgår, i första hand en omläggning
av de nuvarande br^tningsmetoderna. För närvarande sprängas kolen
loss utan s. k. »förskrämning». Härav följer kvalitetsförsämring och
lägre försäljningsvärde. På grund av flötsens ojämna lutning i flera av
arbetsorterna är dessutom transporten inne i gruvan besvärlig, varjämte
vid nuvarande brytningsmetod ett omfattande system av transportvägar
måste underhållas.
Genom införande av förskrämningsmaskiner och linjebrytning samt
de brutna kolens förflyttning med mekanisk transportör från de olika
delarna av linjen till utfraktsvagnarna i utfraktsorten vid linjens nedre
ända skulle dels lastningen underlättas och transport med handkraft så
gott som bortfalla, dels transporten i hög grad koncentreras, så att
endast ett mindre antal vägar behövde underhållas. Fn dylik omläggning
i mera rationell riktning av driften, vilken måste anses nödvändig
för att fyndigheterna skola kunna med framgång exploateras,
förutsätter emellertid, även om någon större utvidgning av företaget
icke vidtages, ett visst kapitalutlägg för inköp av förskrämnings- och
borrmaskiner, linbaneanordningar, utfraktsanordningar m. m.
En enligt utskottets mening lämplig moderniseringsplan innefattas
i det i propositionen omförmälda alternativet II b. Utan att nu
behöva medföra ett alltför stort kapitalutlägg innebär dock detta alternativ
utförandet av vissa anordningar, som torde lämna tillfälle till
företagets exploaterande efter tidsenliga metoder och öppna möjlighet till
ett konstaterande av hållbarheten av de uppgjorda driftskalkylerna.
Samtidigt kunna dessa anordningar betraktas ingå som ett led i ett
större utvidgningsprogram, med vilkets fulla genomförande emellertid
tillsvidare skulle anstå.
På detta sätt skulle brytningens omfattning komma att begränsas
till hälften av den i propositionen antagna eller till cirka 100,000 ton
per år i stället för 200,000 ton. Till jämförelse må nämnas att den
skeppningsbara brytningen under brytningsåret 1 juli 1922—30 juni
1923 beräknas komma att uppgå till 75,000—80,000 ton.
Sammanlagda kapitalbehovet för de nyanläggningar, som enligt
ifrågavarande begränsade alternativ skulle komma till utförande, har
beräknats till 638,000 kronor. Åven om detta belopp i och för sig kan
synas betydande, bör dock uppmärksammas, att detsamma med cirka
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
21
1.100.000 kronor understiger motsvarande summa enligt propositionen,
1.740.000 kronor.
Givetvis bliva framställningskostnaderna vid detta begränsade
alternativ något ofördelaktigare än enligt propositionen eller, på sätt
framgår av de uppgjorda beräkningarna, 24 kronor 55 öre per ton eif
svensk hamn mot 22 kronor 65 öre för propositionens större alternativ '',
varvid inräknats ränta å upplånade medel men icke å aktiekapitalet. För
det större alternativets del har dock därjämte ansetts böra räknas med
en extra avskrivning av 150,000 kronor, i vilket fall motsvarande pris
uppgår till 23 kronor 50 öre. Enligt utskottets mening torde den sålunda
föreliggande skillnaden mellan de båda förslagen icke kunna tillmätas
avgörande betydelse i betraktande av att det bär är fråga om ett
försök sföretag, som till en början bör bedrivas i endast begränsad omfattning
och med minsta möjliga kapitalutlägg, i avvaktan på blivande
utvidgningar, sedan bärigheten av företaget hunnit tillförlitligen utrönas.
Under antagande av en årlig brytningskapacitet av 100,000 ton skulle
kostnaden för verksamhetens bedrivande enligt detta av utskottet tillstyrkta
alternativ kunna beräknas komma att med omkring 100,000—200,000
kronor överstiga motsvarande kostnader enligt propositionens förslagför
200,000 tons drift. Åven om denna siffra får betraktas såsom i hög
grad approximativ, måste den dock anses vara av intresse såsom belysande
för de båda alternativens förhållande till varandra ur driftsynpunkt.
Med hänsyn tagen till det betydande anläggningskapital, som
inbesparas genom ett antagande av ifrågavarande begränsade alternativ,
eller såsom nyss nämnts över 1,000,000 kronor, torde nämnda ökade
driftkostnadssiffra icke kunna sägas vara alltför väsentlig.
För att driften enligt denna begränsade plan skall anses säkerställd
erfordras dock, förutom ovannämnda för nyanläggningar och moderniseringsåtgärder
avsedda belopp av 638,000 kronor, också att ytterligare
medel beredas till rörelsekapital. Enligt vad utskottet inhämtat, torde
emellertid i detta avseende ett belopp av omkring 500,000 kronor visa
sig tillfyllest. Ytterligare förutsattes härvid, att bolaget av vederbörande
köpare, hittills i huvudsak svenska staten, kan påräkna förskott å inköpta
men ej ännu levererade kol, allteftersom dessa brytas vid Spetsbergen.
Några betänkligheter mot en sådan anordning torde icke böra möta,
under förutsättning självfallet att de lämnade förskotten icke överstiga
Till jämförelse må nämnas att, enligt för utskottet tillgängliga uppgifter, dagspriset å
prima engelska ostkustkol kan beräknas utgöra 33—35 kronor per ton fritt svensk hamn. Spetsbergskolen
beräknas för närvarande hava ett försäljningsvärde, med 8 procent understigande värdet
för engelska kol av nyssnämnda kvalitet.
22
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
det värde de brutna kolen, frakt m. m. oberäknad, kunna anses äga vid
Spetsbergen. Önskligt är dock därvid att trygghet i möjligaste mån
vinnes för att äganderätten till de kolkvantiteter, vilka sålunda förskottsvis
betalats, omedelbart övergår till köparen eller ock att rätten till desamma
för fall av likvidation eller eljest icke kan göras köparen stridig
av tredje man.
Vid sitt bedömande av bolagets kapitalbehov har utskottet emellertid
också ansett sig kunna utgå ifrån att den nuvarande enskilda krediten
skall i betydligt större utsträckning än i propositionen förutsatts kunna
under den närmaste tiden tryggas åt bolaget. Med utgångspunkt från
att de till den 1 juli 1923 garanterade enskilda lånen uppgå till i runt
tal 1,500,000 kronor, har utskottet sålunda ansett det kunna påfordras,
att en amortering av dessa icke behöver förekomma med högre belopp
än Vio eller 150,000 kronor per år, varav den första avbetalningen den
1 juli 1923 och alltså den sista den 1 juli 1932.
Beträffande den rätt, som tillkommer aktiebolaget Isfjorden—Belsund
att under tolv års tid, räknat från och med åt 1923, uppbära royalty
med 50 öre för varje ton brutna stenkol, har utskottet visserligen uppmärksammat
de begränsningar av denna till att omfatta en högsta
årskvantitet av 75,000 ton, som numera genomdrivits. 1 det läge, hela
spörsmålet om Spetsbergsbolagets finansiering nu befinner sig, torde
emellertid ytterligare eftergifter från aktiebolaget Isfjorden—Belsund
skäligen kunna påkallas. Enligt utskottets mening bör i sådant syfte
från vederbörande utverkas medgivande att upplupen royalty endast
behöver utbetalas i den mån uppkomna vinstmedel härtill lämna tillgång.
Enligt utskottets förslag skulle alltså svenska stenkolsaktiebolaget
Spetsbergen i statslån erhålla dels vad som erfordras för ovannämnda
nyanläggningar eller alltså 638,000 kronor dels ock till beredande av
rörelsekapital 500,000 kronor. Med hänsyn till de amorteringar å de
enskilda lånen, som den 1 juli 1923 och den 1 juli 1924 skulle verkställas,
torde för säkerställande av bolagets kapitalbehov statslånet icke
böra sättas lägre än 1,500,000 kronor, att utgå med 1,000,000 kronor
den 1 juli 1923 och 500,000 kronor den 1 juli 1924.
Vad den enskilda krediten i övrigt beträffar skulle denna, såsom
nyss nämnts, med utgångspunkt från att den redan för närvarande och
intill den 1 juli 1923 är garanterad till belopp av i runt tal 1,500,000
kronor, icke få minskas med högre belopp än 150,000 kronor varje
30 juni, så att densamma för tiden 1 juli 1923 — 30 juni 1924 alltså
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
23
säkerställes till belopp av minst 1,350,000 kronor, för tiden 1 juli 1924
—30 juni 1925 till belopp av minst 1,200,000 kronor o. s. v.; tidigast
den 1 juli 1932 skulle alltså den nu befintliga borgensgarantin fullt
upphöra.
I avseende å amorteringstiden för statslånet och de övriga villkor,
som böra uppställas för det nu tillstyrkta statsunderstödet, anser utskottet
de bestämmelser, som i detta avseende innefattas i det vid propositionen
fogade avtalsförslaget mellan staten och bolaget (Bil. A i
'' prop.) jämte förslag till ändringar i bolagsordning, böra i huvudsak
bibehållas oförändrade, dock med undantag för § 5 i avtalsförslaget
angående royaltyu till aktiebolaget Isfjorden—Belsund, i fråga om vilken
paragraf påkallas en ändring i enlighet med vad utskottet, ovan angivit.
Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört och under
erinran, att det för budgetåret 1923—1924 erforderliga anslagsbeloppet,
1,000,000 kronor, torde böra beredas av lånemedel, får utskottet
hemställa,
att riksdagen må
a) medgiva, att svenska stenkolsaktiebolaget
Spetsbergen må av statsmedel beviljas ett lån av
1,500,000 kronor, att utgå med 1,000,000 kronor den
1 juli 1923 och 500,000 kronor den 1 juli 1924 på
de huvudsakliga villkor i övrigt, som innefattas i det
i statsrådsprotokollet över handelsärenden den 16
mars 1923 intagna förslaget till överenskommelse
mellan svenska staten och svenska stenkolsaktiebolaget
Spetsbergen, dock med följande ändringar, nämligen
dels beträffande de i § 4 av denna överenskommelse
omförmälda säkerheterna för banklån att dessa säkerheter
skola avse för tiden 1 juli 1923—30 juni 1924
ett banklån av 1,350,000 kronor jämte ränta, varefter
nämnda belopp må minskas med 150,000 kronor varje
år, dels ock i fråga om den i § 5 av samma överenskommelse
angivna royaltyn till aktiebolaget Isfjorden—
Belsund att det skall ankomma på Kungl. Maj:t att
såsom villkor för statslånet föreskriva ytterligare inskränkning
i rätten till sådan royalty;
b) för beredande av nämnda statslån såsom anslag
i riksstaten för budgetåret 1923—1924 bland
24
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
utgifter för kapitalökning under rubriken låneunderstöd
anvisa 1,000,000 kronor att utgå av lånemedel.
Stockholm den 24 maj 1923.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZEL1US.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, H. F.
Lamm, C. P. V. Nilsson i Gränebo, J. L. Widell, G. G. Ekman, J. Nilsson i Malmö,
E. A. Hallin, C. I. Asplund, J. Jeansson, A. B. Rooth och C. Johansson i Hälsingborg samt
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, K. V. Ryden, 0. H:son
Waldén, C. R. Jansson i Falun, 0. Olsson i Kullenbergstorp, J. D. Norman, L. J.
Carlsson-Frosterud, A. Å. Törnkvist i Karlskrona, P. M. Olsson i Blädinge, J. Olofsson
i Digernäs, B. F:son Holmgren och O. Osberg.
Reservationer:
av herrar S. H. Kvarnzelius, H. F. Lamm, G. P. V. Nilsson i
Gränebo, E. A. Hallin, K. V. Rydén, O. Olsson i Kullenbergstorp, J.
Olofsson i Digernäs och O. Osberg, vilka ansett, att utskottet bort hemställa
om avslag å Kungl. Maj:ts förevarande* proposition;
av herr C. G. Ekman.
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
25
Bilaga a.
Kostnadskalkyl för 102,000 ton skeppningsbar brytning.1
Kapitalbehov för nyanläggningar enligt Sidenvall ........................ kronor
» » likvidering av lån ............................................... »
» » rörelsekapital............................................................ »
Räntor under byggnadstiden .............................................................. »
Summa kronor
Driftkostnader.
Kronor
Brytningskostnad enligt Sidenvall (avr.) .................................... 1,311,000
Royalty för 105,000 ton ............................................................... 52,500
Exportavgift och skatter ................................................................ 31,500
Avskrivningar 5 procent på 2,760,000 kronor............................ 138,000
Ränta på nytt kapitaltillskott 5 procent .................................... 155,000
Summa kostnader på Spetsbergen ................................................ 1,688,000
Fraktkostnader exklusive bunkers ............................................... 632,000
Summa kostnader eif Göteborg (94,500 ton)............................... 2,320,000
Medräknas ränta på befintligt aktiekapital, 5 procent på
5,000,000 kronor, blir kostnaden på Spetsbergen.................... 1,938,000
och eif Göteborg............................................................... 2,570,000
1 Det av utskottet tillstyrkta alternativet.
638.000
1,560,000
792.000
110.000
3,100,000.
Kronor
per ton
12.8 5
16.55
24.55
19.oo
27.20.
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 6 samt. 65 käft. (Nr 122.)
4
26
Statsutskottets utlåtande Nr 122.
Bilaga b.
Kostnadskalkyl för 200,000 ton skeppningsbar brytning.1
Kapitalbehov för nyanläggningar enligt Sidenvall
» » sjöfartens underlättande..............
» » likvidering av lån ......................
» » rörelsekapital.................................
Räntor under byggnadstiden
.............. kronor 1,740,000
.............. » 150,000
.............. » 1,560,000
.............. » 1,627,000
.............. » 173,000
Summa kronor 5,250,000.
Driftkostnader.
Kronor
Brytningskostnad enligt Sidenvall (avr.)........................................ 2,218,000
Royalty för 206,000 ton.................................................................... 103,000
Exportavgifter och skatter................................................................ 60,000
Avskrivningar 5 procent på 4,100,000 kronor ............................ 205,000
Ränta på nytt kapitaltillskott 5 procent .................................... 262,500
Summa kostnader på Spetsbergen ................................................ 2,848,500
Fraktkostnad exclusive bunkers enligt Granholm .... 1,213,000
Extrakostnader för sjöfartens underlättande............... 40,500 1,253,500
Summa kostnader eif diverse hamnar (181,000 ton) ................ 4,102,000
Medräknas en post för extra avskrivningar av 150,000 kronor,
motsvarande cirka 3 procent på lånesumman, blir kostnaden
på Spetsbergen................................................................................ 2,998,500
och eif svenska hamnar................................................................ 4,252,000
Medräknas alternativt ränta på befintligt aktiekapital, 5 procent
på 5,000,000 kronor, blir kostnaden på Spetsbergen ............ 3,098,500
och eif svenska hamnar................................................................ 4,352,000
Kronor
per ton
11.10
14.2 5
22.65
15.oo
23.50
15.50
24.oo.
1 Det i propositionen tillstyrkta alternativet.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1923.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1923:319 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lån till svenska stenkolsaktiebolaget Spetsbergen. s. 1 i texten